19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/16

—

med beaktande av sitt beslut av den 14 mars 2012 om tillsättning av ett särskilt utskott för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt och fastställande av dess ansvarsområde, sammansättning och mandatperiod, antaget i enlighet med artikel 184 i arbetsordningen,

—

med beaktande av sitt beslut av den 11 december 2012 att förlänga mandatperioden för det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt till den 30 september 2013,

—

med beaktande av artikel 3 i EU-fördraget, artikel 67, kapitel 4 (artiklarna 82–86) och kapitel 5 (artiklarna 87–89) i avdelning V i tredje delen av EUF-fördraget samt EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 5, 6, 8, 32, 38, 41, avdelning VI (artiklarna 47–50) och artikel 52,

—

med beaktande av rådets slutsatser om inrättande och genomförande av en policycykel för EU avseende organiserad och grov internationell brottslighet, som inför ett flerårigt förfarande för att ta itu med de största kriminella hoten på ett enhetligt sätt genom optimalt samarbete mellan medlemsstaterna, EU och tredjeländer,

—

med beaktande av rådets slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet 2011–2013,

—

med beaktande av Stockholmsprogrammet på området frihet, säkerhet och rättvisa (1), kommissionens meddelande Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171) och kommissionens meddelande EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa (COM(2010)0673),

—

med beaktande av EU:s narkotikastrategi för 2005–2012 och EU:s handlingsplan mot narkotika för 2009–2012,

—

med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som antogs av FN:s generalförsamling den 15 november 2000 (resolution 55/25) och öppnades för undertecknande i Palermo den 12 december 2000, samt tillhörande protokoll,

—

med beaktande av FN:s konvention mot korruption, som öppnades för undertecknande i Merida den 9 december 2003,

—

med beaktande av FN:s konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, som antogs av generalförsamlingen den 20 december 1988 (resolution 1988/8) och öppnades för undertecknande i Wien, från den 20 december 1988 till den 28 februari 1989, och därefter i New York, fram till den 20 december 1989,

—

med beaktande av Europarådets straff- och civilrättsliga konventioner om korruption, som öppnades för undertecknande i Strasbourg den 27 januari respektive den 4 november 1999, och Europarådets ministerkommittés resolutioner (98) 7 och (99) 5, som antogs den 5 maj 1998 respektive den 1 maj 1999, om inrättande av Gruppen av stater mot korruption (Greco),

—

med beaktande av rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande, på grundval av artikel K 3.2 c i EU-fördraget, av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i (2),

—

med beaktande av OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser, som öppnades för undertecknande i Paris den 17 december 1997, och dess senare ändringar,

—

med beaktande av Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott samt finansiering av terrorism, som öppnades för undertecknande i Warszawa den 16 maj 2005, och Europarådets ministerkommittés resolution CM/Res(2010)12 av den 13 oktober 2010 om stadgan för den särskilda expertkommittén för utvärdering av åtgärder riktade mot penningtvätt (Moneyval),

—

med beaktande av de 40 rekommendationer och 9 särskilda rekommendationer om kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) har lagt fram,

—

med beaktande av det arbete som Baselkommittén för banktillsyn utför,

—

med beaktande av rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (3),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2001/500/RIF av den 26 juni 2001 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott (4), rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (5), rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (6) och rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (7),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (8) och med beaktande av kommissionens rapport på grundval av artikel 8 i ovan nämnda beslut (COM(2011)0176),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (9), och dess senare ändringar,

—

med beaktande av rådets rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper (10) och kommissionens rapport om genomförande av detta rambeslut (COM(2004)0858),

—

med beaktande av rådets beslut 2009/902/RIF av den 30 november 2009 om inrättande av ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet (EUCPN) (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (12), och av kommissionens meddelande om EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286),

—

med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna och det faktum att barnens bästa i fall av människohandel och migration alltid bör ha företräde,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (13),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (14) och kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv (COM(2012)0168),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen (15),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer (16),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel (17),

—

med beaktande av rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn (18) och kommissionens rapport till rådet enligt artikel 9 i rambeslutet (COM(2007)0328),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (19) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, och dess senare ändringar (20),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (21),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (COM(2013)0045),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (COM(2010)0517),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Första årsrapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (COM(2011)0790),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Brottsbekämpning i vår digitala tidsålder: inrättande av ett Europeiskt centrum mot it-brottslighet (COM(2012)0140),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En övergripande europeisk ram för onlinespel (COM(2012)0596),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Mätning av brottslighet i EU: statistisk handlingsplan 2011–2015 (COM(2011)0713),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Straffrätt i EU: garantier för ett effektivt genomförande av EU:s politik genom straffrättsliga åtgärder (COM(2011)0573),

—

med beaktande av kommissionens rapport till rådet av den 6 juni 2011 om villkoren för Europeiska unionens deltagande i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) (COM(2011)0307),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Vinning av organiserad brottslighet: det gäller att se till att ”brott inte lönar sig” (COM(2008)0766),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om förebyggande och bekämpning av organiserad brottslighet inom den finansiella sektorn (COM(2004)0262),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation 2007/425/EG av den 13 juni 2007 om åtgärder för att kontrollera efterlevnaden av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (22),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (23), den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen (24) och den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU (25),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om att bekämpa olagligt fiske på global nivå – EU:s roll (26),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om uppgjorda matcher och korruption inom idrotten (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag (28),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2005 med Europaparlamentets rekommendation till rådet om kampen mot finansiering av terrorism (29),

—

med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten (Socta) 2013,

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (30),

—

med beaktande av slutsatserna från de offentliga utfrågningarna, diskussionerna kring arbetsdokumenten och överläggningarna med framstående experter samt från de delegationsresor som har gjorts av parlamentets särskilda utskott för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt,

—

med beaktande av svaren på den enkät som skickades till de nationella parlamenten angående deras roll och deras erfarenheter i kampen mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt,

—

med beaktande av de tematiska rapporterna om organiserad brottslighet från ledamöterna Inés Ayala Sender, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Emma McClarkin och Gay Mitchell,

—

med beaktande av de tematiska rapporterna om korruption från ledamöterna Cornelis de Jong, Mariya Gabriel, Theodoros Skylakakis och Barbara Weiler,

—

med beaktande av de tematiska rapporterna om penningtvätt från ledamöterna Mario Borghezio och Rui Tavares,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (A7-0175/2013), och av följande skäl:

A.

Särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM) gavs i uppdrag att undersöka den organiserade brottslighetens, korruptionens och penningtvättens utbredning med stöd av bästa tillgängliga hotbildsbedömningar och föreslå lämpliga åtgärder för att EU ska kunna förebygga och ta itu med dessa hot och motverka dem på internationell, europeisk och nationell nivå.

B.

De traditionella kriminella organisationerna har gradvis utvidgat sina verksamhetsområden internationellt genom att utnyttja de nya möjligheter som erbjuds genom öppnandet av EU:s inre gränser, den ekonomiska globaliseringen och de tekniska framstegen och genom att ingå allianser med kriminella grupper från andra länder (till exempel sydamerikanska drogkarteller eller den ryska maffian) för att inbördes dela upp marknader och inflytandezoner. De kriminella grupperna diversifierar alltmer sin verksamhet. Kopplingar etableras allt mer mellan narkotikahandel, människohandel, hjälp till irreguljär invandring och olaglig handel med vapen. Terrorism och organiserad brottslighet blir alltmer sammanflätade.

C.

Den globala ekonomiska krisen är inte bara en grogrund för ökad kriminell aktivitet av enskilda individer utan leder också till nya typer av organiserad brottslighet, exempelvis bedrägerier och korruption inom den professionella idrotten, tillverkning av förfalskade dagligvaror som livsmedel och mediciner, olaglig handel med billig arbetskraft samt människohandel. Genom att sippra in i den lagliga ekonomin har organiserad brottslighet, bedrägerier och penningtvätt en förödande effekt på medlemsstaterna.

D.

Det är mycket ovanligt att en organiserad kriminell grupp inte har ett gränsöverskridande inslag. Detta är det största dolda hotet mot säkerhet och välstånd för EU-medborgarna, som inte har informerats om den drastiska ökningen av gränsöverskridande brottslighet och de nationella brottsbekämpande organens oförmåga att motverka den, förutom inom det egna landets gränser.

E.

Man kan konstatera en ökad benägenhet för de olika kriminella organisationerna att hjälpa varandra. På så vis lyckas de – också genom sina nya internationella strukturer och sin verksamhetsdiversifiering – överbrygga skillnader i fråga om språk, etniskt ursprung eller kommersiella intressen och enas kring gemensamma affärer som gör det möjligt att sänka kostnaderna och maximera avkastningen i tider av ekonomisk kris i världen.

F.

Enligt Europols Socta-rapport (hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten) 2013 finns det uppskattningsvis minst 3 600 aktiva kriminella organisationer i Europeiska unionen. Det som är mest kännetecknande för dessa är att de bildar nätverk och samarbetar sinsemellan, att de har en stark närvaro i den lagliga ekonomin internationellt sett och att de, särskilt när det gäller de större organisationerna, tenderar att ägna sig åt olika typer av kriminell verksamhet samtidigt. Vidare har 70 procent av de befintliga organisationerna medlemmar av olika nationaliteter, vilket visar att det hela är en transnationell företeelse.

G.

Fattigdom möjliggör organiserad brottslighet, eftersom fattigdom utnyttjas av kriminella organisationer.

H.

Det är nödvändigt att utrota fattigdomen och förbättra människors tillgång till arbete och socialt skydd.

I.

Människohandel, handel med mänskliga organ, tvångsprostitution, slaveri och etablering av arbetsläger bedrivs ofta av de gränsöverskridande kriminella organisationerna. Det är nödvändigt och brådskande att införa en permanent övervakning av den illegala internationella handeln med organ och dess koppling till kriminella organisationer. Människohandel är en snabbt föränderlig form av brottslighet som genererar vinster på ungefär 25 miljarder euro varje år och som påverkar alla medlemsstater.

J.

Det totala antalet tvångsarbetare i medlemsstaterna beräknas vara 880 000, av vilka 30 procent beräknas vara offer för sexuellt utnyttjande och 70 procent för tvångsarbete. De flesta av offren i EU är kvinnor. Tvångsarbete är mycket lönande för den organiserade brottsligheten, leder till social dumpning och skadar samhället genom uteblivna skatteintäkter.

K.

Offren för människohandel kommer från både inom och utanför EU:s gränser.

L.

Offren för människohandel rekryteras, transporteras eller göms genom våld, tvång eller bedrägeri. Syftet är sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tjänster, bland annat tiggeri, slaveri, kriminell verksamhet, hushållsarbete, adoption eller tvångsäktenskap, eller borttagande av organ. Dessa offer utnyttjas och är helt i handlarnas eller exploatörernas våld, tvungna att betala tillbaka stora skulder till dem, ofta berövade sina id-handlingar, inlåsta, isolerade och hotade. De lever i rädsla för hämnd, saknar pengar och har intalats att de måste vara rädda för de lokala myndigheterna och därmed förlorar de allt hopp om att fly eller återgå till ett normalt liv.

M.

Det går inte att försegla EU:s yttre gränser.

N.

Varje år förolyckas 2 000 personer i Medelhavet när de försöker ta sig in i EU.

O.

Visserligen utvecklas människohandeln i takt med att de socioekonomiska förhållandena förändras, men offren kommer i huvudsak från länder eller regioner med ekonomiska och sociala svårigheter där de faktorer som leder till utsatthet inte har förändrats på länge. Andra orsaker till människohandel är en blomstrande sexindustri samt efterfrågan på billig arbetskraft och billiga produkter. Den gemensamma nämnaren för dem som faller offer för människohandel är generellt löften om bättre livskvalitet och tillvaro för dem själva och/eller deras familjer.

P.

Den illegala handeln med och smugglingen av organ, vapen, narkotika (inklusive CBRN-ämnen, prekursorer och receptbelagda läkemedel), vilda djur och växter, kroppsdelar, cigaretter och tobak, konst och andra varor kommer från många olika håll, levererar till nya kriminella marknader i hela Europa, ger enorma vinstmöjligheter för de kriminella organisationerna och utgör en utmaning för säkerheten för EU:s och medlemsstaternas gränser liksom för den inre marknaden och EU:s ekonomiska intressen.

Q.

De kriminella organisationerna har breddat vägarna för narkotikahandeln och de har lagt till en rad andra typer av illegal handel. Internet är ett verktyg och en ny väg dels för spridning av prekursorer för framställning av narkotika, dels för distribution av psykotropa ämnen. Handeln med narkotikaprekursorer som efedrin, pseudoefedrin och ättiksyraanhydrid övervakas inte tillräckligt i EU och utgör ett allvarligt hot.

R.

Kontroll av kemiska prekursorer och utrustning för tillverkning av syntetiska droger är avgörande för att minska narkotikautbudet.

S.

Kriminella organisationer kan avleda kemikalier för lagliga ändamål från den lagliga handeln och använda dem som narkotikaprekursorer. EU stod 2008 för 75 procent av de globala beslagen av ättiksyraanhydrid, som är den viktigaste narkotikaprekursorn för heroin. I årsrapporterna från FN:s internationella narkotikakontrollstyrelse hänvisas ständigt till EU:s alltför svaga försök att undvika att denna kemiska prekursor avleds för illegala ändamål.

T.

Många EU-medborgare lever i fattigdom och arbetslöshet medan den gränsöverskridande brottsligheten ökar varje år.

U.

Antalet lagliga arbetstillfällen i EU som går förlorade på grund av kriminella gruppers illegala verksamhet kan inte beräknas exakt, eftersom brottslingarna inte offentliggör några rapporter, men kan uppskattas till tiotals miljoner.

V.

De nationella regeringarnas och EU:s förlorade skatteintäkter kan likaså endast uppskattas, men är sannolikt hundratals miljarder euro varje år, en siffra som dessutom ökar.

W.

Den illegala handeln med cigaretter leder till förlorade skatteintäkter på ungefär 10 miljarder euro om året. Den illegala handeln med lätta vapen i världen uppskattas till ett värde mellan 170 och 320 miljoner US-dollar om året, och i Europa cirkulerar över 10 miljoner illegala vapen, vilket utgör ett allvarligt hot mot både medborgarnas och de brottsbekämpande organens säkerhet. Denna handel med cigaretter och lätta vapen kan innebära förlorade skatteintäkter och skada tillverkarna samt underlättar spridningen av andra former av organiserad brottslighet, vilket i sin tur leder till ett allvarligt samhällshot eftersom det kan bli en källa till finansiering för terrorister.

X.

Intäkterna från handeln med vilda djur och växter och kroppsdelar uppskattas till mellan 18 och 26 miljarder euro om året. EU är den främsta destinationsmarknaden i världen.

Y.

Den illegala handeln innebär förlorade skatteintäkter, skadar tillverkningsföretagen och har en negativ inverkan på sysselsättningen, allmänheten och den sociala miljön.

Z.

De kriminella organisationernas har utvecklat sin infiltrationsförmåga och är nu aktiva inom sektorer som offentliga arbeten, transporter, storskalig detaljhandel, avfallshantering, handel med vilda arter och naturresurser, privata vaktbolag, vuxenunderhållning och mycket annat, sektorer som ofta är underställda politisk kontroll och politiska beslut. Den organiserade brottsligheten liknar alltså mer och mer en global ekonomisk aktör, som har en markerad företagsprofil och som har specialiserat sig på att erbjuda olika typer av olagliga, men också i allt högre utsträckning lagliga, varor och tjänster. Brottsligheten påverkar alltså den europeiska och globala ekonomin, vilket kostar företagen 870 miljarder US-dollar varje år.

AA.

Den organiserade och maffialiknande kriminella verksamheten på miljöområdet – olika former av illegal handel med och dumpning av avfall samt förstörelse av det miljömässiga, landskapsmässiga, konstnärliga och kulturella arvet – har redan en internationell dimension. Därför krävs en gemensam insats från alla EU-länder för att man ska kunna förebygga och bekämpa ”miljömaffior” på ett effektivare sätt.

AB.

De enorma ekonomiska belopp som genereras av den organiserade brottsligheten och de maffialiknande nätverken slussas in i bankerna och finansmarknaderna också inom EU, som på så sätt gör sig medskyldiga till penningtvätt.

AC.

De internationella bankerna spelar en viktig roll för att möjliggöra penningtvätt och har varit direkt inblandade i penningtvätten av vinsterna från organiserad brottslighet.

AD.

I Europols Socta-rapport (hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten) 2013 betonas att varuförfalskning och den illegala handeln med varor är en ny kriminell marknad som främjas av den ekonomiska krisen. Vidare betonas att narkotikasmuggling fortfarande utgör den största kriminella marknaden och att den illegala handeln med avfall och energibedrägerier är nya hot som bör ägnas särskild uppmärksamhet.

AE.

För att effektivt kunna motarbeta den organiserade brottsligheten, i alla dess former, måste man ta fram och genomföra åtgärder som syftar till att lägga beslag på de kriminella organisationernas ekonomiska resurser genom att vid behov slå till mot banksekretessen.

AF.

De kriminella organisationerna kan dra nytta av den gråzon som präglas av ett tyst samförstånd med andra aktörer och slår sig ihop med ekonomiska brottslingar (företagare, offentliganställda på alla beslutsnivåer, politiker, banker och vissa yrkeskårer etc.) som de ingår ömsesidigt lönsamma affärsförbindelser med, även om de senare inte ingår själva i de kriminella organisationerna.

AG.

I vissa europeiska icke-medlemsstater utgör betydande delar av samhället en gråzon där man ofta försörjer sig genom brottslig verksamhet. Detta berör i huvudsak unga människor.

AH.

Förutom våld, hot och terrorism räknas nu även korruption som en av de kriminella organisationernas typiska arbetsmetoder. Penningtvätt är i sin tur inte bara knuten till den organiserade brottslighetens typiska verksamheter, utan också till korruption och skattebrott. Intressekonflikter kan vara en orsak till korruption och bedrägeri. Organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt är visserligen separata företeelser, men de kännetecknas ofta av nära förbindelser med varandra. Den organiserade brottsligheten utnyttjar ibland också offentliga och privata organisationer, även ideella föreningar, som täckmantel för korruption och penningtvätt.

AI.

Undersökande journalister spelar en avgörande roll för att avslöja korruption, bedrägeri och organiserad brottslighet och är följaktligen utsatta för särskilda ekonomiska hot och hot mot sin säkerhet. I de 27 medlemsstaterna publicerades exempelvis under en period av fem år sammanlagt 233 undersökande reportage om bedrägerier i samband med missbruk av EU-medel (31). Ytterligare finansiering, särskilt från kommissionen och andra internationella institutioner, är oundgänglig som stöd till och ytterligare förbättring av den undersökande journalistiken.

AJ.

Penningtvätt, korruption och organiserad brottslighet av europeiska aktörer påverkar allvarligt utvecklingsländerna och utgör ett hinder för deras utveckling genom att deras naturresurser plundras, deras skatteintäkter begränsas och deras statsskuld ökas.

AK.

Internet har lett till att de kriminella grupperna kan arbeta snabbare och i större omfattning och har därför lett till att mönstret för den kriminella verksamheten har förändrats. It-brottslighet, i synnerhet i form av bedrägerier och utnyttjande av barn, utgör ett växande hot, och de kriminella organisationerna utnyttjar sportvadhållning online som ett verktyg för vinster och penningtvätt globalt.

AL.

Uppgjorda matcher är en ny form av brottslighet med höga vinster och låga straff, som på grund av den låga upptäcktsgraden är en lukrativ verksamhet för brottslingar.

AM.

Försvaret av allmänheten och en laglig och konkurrenskraftig ekonomi kräver politisk vilja på alla nivåer och måste bedrivas genom en bestämd kamp mot organiserad brottslighet, människohandel, korruption och penningtvätt, företeelser som orsakar allvarliga skador på samhället och framför allt utgör ett hot mot de laglydiga företagarnas överlevnad, allmänhetens och konsumenternas säkerhet och statens grundläggande demokratiska principer.

AN.

Kriminella grupper utnyttjar modern teknik, miljöer och möjligheter som återspeglar lagliga affärsmöjligheter och mål. De kriminella grupperna har stor sakkunskap och är starkt organiserade samt mycket erfarna och sofistikerade. De gynnas av större rörlighet, förbindelsemöjligheter och resemöjligheter. Detta har lett till att den organiserade brottsligheten inte är lika bunden till en plats och i högre grad utnyttjar olika rättssystem och olika nationella jurisdiktioner.

AO.

Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) uppgår vinsterna från olagliga verksamheter i världen till cirka 3,6 procent av världens BNP, och de globala flödena av tvättade pengar uppgår i dag till cirka 2,7 procent av världens BNP. Enligt beräkningar från Europeiska kommissionen kostar korruptionen enbart i EU ungefär 120 miljarder euro, eller 1 procent av EU:s BNP, varje år. Det rör sig om betydande resurser som därmed stjäls från den ekonomiska och sociala utvecklingen, de offentliga finanserna och allmänhetens välfärd.

AP.

Intäkterna från den olagliga verksamheten och de finansiella nätverken för penningtvätt inverkar negativt på EU:s ekonomi eftersom de förstärker spekulationen och finansbubblorna i den lagliga ekonomin.

AQ.

Korruptionen i vissa stater utgör ett allvarligt hot mot demokratin och är ett hinder för effektiv och rättvis förvaltning; den avskräcker från investeringar, försämrar den inre marknadens funktion och hämmar möjligheterna till sund konkurrens mellan företagen och äventyrar i slutändan själva den ekonomiska utvecklingen genom att felfördela tillgångarna, till skada för de offentliga tjänsterna i allmänhet och de sociala tjänsterna i synnerhet. De komplicerade byråkratiska mekanismerna – och den stora mängden onödiga eller överflödiga förhandstillstånd – kan avskräcka från företagande, hämma laglig ekonomisk verksamhet och stimulera bestickning av tjänstemän eller frambringa andra former av korruption.

AR.

Skillnader i lagstiftning och straffrätt när det gäller bestickning av offentliga tjänstemän påverkar den inre marknaden negativt, inte endast eftersom det inte råder lika villkor för företagen, utan även eftersom sådan bestickning även äger rum inom EU, när företag i en medlemsstat mutar offentliga tjänstemän i en annan medlemsstat, vilket snedvrider marknadernas funktion.

AS.

74 procent av EU-medborgarna ser korruption som ett stort problem i det egna landet och på överstatlig nivå (32), och korruption förekommer uppenbarligen i alla samhällssektorer. Korruption undergräver allmänhetens förtroende för de demokratiska institutionerna och minskar de folkvalda regeringarnas möjlighet att effektivt upprätthålla rättsstatsprincipen eftersom den skapar privilegier och därmed social orättvisa. Misstron mot politiker ökar vid djup ekonomisk kris.

AT.

Områden där småskalig korruption oftare rapporteras, uttryckt i andelen mutfall per kontakt, är i genomsnitt följande: hälso- och sjukvård 6,2 procent, marktjänster 5 procent, tull 4,8 procent, domstolar 4,2 procent, polis 3,8 procent, register och tillstånd 3,8 procent, utbildningssystem 2,5 procent, allmännyttiga företag 2,5 procent, skatteintäkter 1,9 procent.

AU.

I områden med hög kriminalitet lägger den organiserade brottsligheten olovligen beslag på resurserna från den lokala ekonomin, vilket avskräcker från normal näringsverksamhet, inklusive investeringar från andra länder. I sådana områden har det blivit svårare för sunda företag att få krediter på grund av de höga kostnaderna och de stora garantier som bankerna kräver. Företag i ekonomiska svårigheter tvingas ibland vända sig till kriminella organisationer för att skaffa kredit till investeringar.

AV.

Den lokala organiserade brottsligheten drar nytta av brister i den lagliga ekonomin och kan spela en betydande roll i tillhandahållandet av vardagsprodukter. Det förekommer utpressning och hot mot lokala grupper, och det undergräver också den lagliga ekonomin och samhället i sin helhet, vad avser företagens och medborgarnas säkerhet. It-brottslighet och illegal elektronisk handel med kreativt innehåll, barnpornografi, läkemedel, lagliga psykotropa ämnen och narkotikaprekursorer, komponenter, reservdelar och andra vardagsprodukter, liksom problem med rättigheter och licenser, är ett hot mot folkhälsan, säkerheten, sysselsättningen och den sociala stabiliteten och kan tillfoga företag i de berörda sektorerna enorma skador och till och med hota deras existens.

AW.

De alltfler brott som begås gentemot livsmedelssektorn utsätter medborgarnas hälsa för allvarlig fara, men det orsakar även stor skada för de länder vars starka sida är livsmedel av hög kvalitet.

AX.

Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi på nätet utgör ett särskilt hot. It-brottslighet, särskilt profitmotiverad sådan, och olika former av obehörig åtkomst till informationssystem är ofta kopplad till finansiella bedrägerier. It-brottslighet i form av olagliga tjänster är på uppgång och antalet sabotageprogram ökar snabbt. De europeiska myndigheter som arbetar med dessa frågor behöver ytterligare ekonomiska resurser.

AY.

Penningtvätt har tagit sig alltmer komplexa former som är svåra att spåra. De kriminella organisationerna utövar i allt större utsträckning penningtvätt genom olagliga, och ibland lagliga, spelverksamheter och uppgjorda sportresultat samt genom banker i länder där penningöverföringar inte kontrolleras i tillräcklig utsträckning för att penningtvätt och skatteundandragande ska kunna undvikas. Uppgjorda sportresultat bör betraktas som en lönande form av organiserad brottslighet. Laglig spelverksamhet är dock en form av företagande som bör stödjas på grundval av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

AZ.

Att förfalska ett företags räkenskaper är ofta ett sätt att skapa icke-officiell likviditet, som minskar det beskattningsbara beloppet och kan användas till korruption och penningtvätt, samtidigt som det inkräktar på den sunda konkurrensen och minskar statens förmåga att fylla sin samhällsfunktion.

BA.

I en tid av åtstramningsåtgärder beräknas skattebedrägerier kosta medlemsstaterna 1 biljon euro om året. Skatteflykt och skatteundandragande är inte begränsade till den svarta marknaden utan återfinns bland välkända företag i den reala ekonomin.

BB.

En del har redan åstadkommits på europeisk nivå för att skapa ett harmoniserat regelverk och en harmoniserad rättslig ram för organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

BC.

Särskilt när det gäller gränsöverskridande brottslighet kan skillnader i medlemsstaternas förhållningssätt till de kriminella företeelserna och skillnader inom den materiella straffrätten respektive straffprocessrätten skapa kryphål och ge upphov till svaga punkter i de straffrättsliga, civilrättsliga och skatterättsliga systemen i hela EU. Skatteparadis, stater med mindre strikt bankpolitik och separatistiska stater som saknar stark centralmakt har förvandlats till nav för den organiserade brottslighetens penningtvätt.

BD.

De kriminella grupperna har ofta en internationell nätstruktur. Därför kräver denna internationella struktur ett gränsöverskridande svar, bland annat effektiv och heltäckande kommunikation och informationsutbyte mellan motsvarande nationella och internationella organ.

BE.

Skyddet av EU:s ekonomiska intressen och euron måste prioriteras genom att man övervakar de kriminella organisationernas ökande bedrägerier med EU-medel och förfalskningar av euron.

BF.

Program som Herkules, Fiscalis, åtgärdsprogrammet för tullfrågor i gemenskapen och Perikles har tagits fram på europeisk nivå för att skydda EU:s ekonomiska intressen och bekämpa transnationell och gränsöverskridande kriminell och olaglig verksamhet.

BG.

Euroområdets största fiende är skillnader i produktivitet bland medlemsstaterna. Dessa skapar på medellång och lång sikt skillnader i konkurrenskraft som inte kan åtgärdas genom devalvering och som leder till hårda och politiskt ohållbara åtstramningsprogram för intern devalvering. Systemisk korruption i den offentliga sektorn, som är ett stort hinder för effektivitet, utländska direktinvesteringar och innovation, gör därmed att den monetära unionen inte fungerar som den ska.

BH.

Det finns minst 20 miljoner fall av småskalig korruption inom EU:s offentliga sektorer. Företeelsen har även en tydlig spridningseffekt på de delar av medlemsstaternas offentliga förvaltning (och motsvarande politiker) som är ansvariga för förvaltningen av EU:s medel och andra ekonomiska intressen.

BI.

Det finns ett mycket stort skattegap i Europa. Uppskattningsvis 1 biljon euro i offentliga intäkter går varje år förlorade i EU på grund av skattebedrägerier och skatteflykt, vilket motsvarar en årlig kostnad på ungefär 2 000 euro för varje EU-medborgare.

BJ.

För att motarbeta organiserad brottslighet måste medlemsstaternas lagstiftare ha möjlighet att reagera snabbt och effektivt på förändrade strukturer och nya former av brottslighet. Medlemsstaterna har i uppdrag, i synnerhet efter Lissabonfördraget, att inrätta ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa i EU.

BK.

En gemensam europeisk strategi för kamp mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt måste bygga på bästa möjliga hotbedömningar och omfatta en förstärkning av det rättsliga samarbetet och polissamarbetet, också med tredjeländer; en gemensam definition av brottsrekvisit som associering till en kriminell organisation eller penningtvätt som ett eget brott, skilt från förbrottet; åtalbarhet för alla former av korruption; en tillnärmning av lagstiftning i medlemsstaterna angående vissa rättsliga förfaranden, som preskription; effektiva former för förverkande och återvinning av tillgångar från organiserad brottslighet eller korruption; större ansvarsskyldighet för den offentliga förvaltningen, politiker, advokater, notarier, fastighetsmäklare, försäkringsbolag och andra företag; utbildning av domare och polis samt utbyte av bästa praxis för lämpliga förebyggande instrument.

BL.

Ömsesidigt erkännande är en etablerad grundläggande princip för det rättsliga samarbetet i civilrättsliga och straffrättsliga frågor mellan EU:s medlemsstater.

BM.

Kampen mot människohandel prioriteras av EU. Sedan 1990-talet har många initiativ, åtgärder och finansieringsprogram samt en rättslig ram tagits fram. I artikel 5 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuds uttryckligen människohandel.

BN.

För att medlemsstaterna ska kunna samarbeta i kampen mot brott och få rättssystemen att fungera måste det finnas ett ömsesidigt förtroende mellan de rättsliga myndigheterna i EU. Principen om ömsesidigt förtroende kräver minimiskyddsnormer på högsta möjliga nivå.

BO.

Medlemsstaternas straffrättsliga system och lagföringssystem har utvecklats under århundraden. Varje medlemsstat har sina egna kännetecken och särdrag. Därför måste vissa nyckelområden inom straffrätten fortfarande ligga under medlemsstaternas behörighet.

BP.

Det finns en väsentlig skillnad mellan domstolsvittnen och personer som samarbetar med rättvisan. Det är medlemsstaternas och Europeiska unionens plikt att skydda och ge garantier åt dem som har valt att kämpa mot den organiserade brottsligheten och maffiaverksamheten och som därmed riskerar sitt eget och sina anhörigas liv.

BQ.

Anbuden till offentliga upphandlingar övervakas visserligen strängt, men utgifterna efteråt är långt ifrån öppna för insyn och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller intresseförklaringar.

1.

Europaparlamentet anser att man måste ge ett lämpligt politiskt svar på de kriminella organisationernas och maffiornas närvaro på EU-nivå genom en utförlig och tidsmässigt lämplig handlingsplan med lagstiftningsmässiga och andra åtgärder, i syfte att undanröja dessa organisationer samt identifiera och ta tillbaka varje vinst (direkt eller indirekt) som kan härledas till dessa.

2.

Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att vidta kraftfulla åtgärder av förebyggande karaktär och inte bara reaktiva åtgärder, för att undanröja den organiserade brottsligheten och maffiaverksamheten samt företeelser som korruption och penningtvätt som, i det stora hela, begränsar EU-medborgarnas och framtida generationers frihet, rättigheter och säkerhet.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma rättsliga standarder och modeller för integration och samarbete mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att, på grundval av en utvärderingsrapport om genomförandet av rambeslutet om kampen mot organiserad brottslighet och på grundval av medlemsstaternas mest avancerade lagstiftning, lägga fram ett lagstiftningsförslag vari man fastställer en gemensam definition av organiserad brottslighet, som bland annat tar upp brottsrekvisitet associering till maffialiknande organisationer, betonar att den här typen av kriminella organisationer ofta har markerad företagsprofil och utövar makt genom hot, och tar hänsyn till artikel 2 a i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att förslag till EU-bestämmelser på området för materiell straffrätt måste vara förenliga med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och med den ståndpunkt som uttrycktes i parlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gemensam definition av korruption i syfte att utveckla en konsekvent övergripande EU-politik mot korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin rapport om de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit mot korruption, som ska komma under 2013, ta upp alla typer av korruption, både i den offentliga sektorn och den privata, inklusive ideella föreningar, och lyfta fram de bästa nationella erfarenheterna i kampen mot korruption. Kommissionen bör också tillhandahålla en korrekt metod för att mäta företeelsen och göra en fullständig översikt för varje land över områden som är särskilt utsatta för korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet och till konferensen för partsstaterna till Uncac om vilka åtgärder medlemsstaterna och EU har vidtagit samt att uppdatera befintlig europeisk lagstiftning i enlighet därmed.

5.

Europaparlamentet anser att en rättslig ram för penningtvätt bara kan bli effektiv om den tar full hänsyn till samspelet mellan bestämmelserna om penningtvätt och den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter, så att penningtvätt bekämpas utan att etablerade standarder för uppgiftsskydd försämras. I detta avseende välkomnar parlamentet det system för uppgiftsskydd som används av Europol.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det förslag om harmonisering av straffrätten på området för penningtvätt som ska komma under 2013 innehåller en gemensam definition av brottsrekvisitet penningtvätt som ett eget brott, skilt från förbrottet, som bygger på bästa praxis från medlemsstaterna, och föreskriver att allvarliga brott som kan leda till en vinst för förövaren betraktas som ett förbrott.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att utveckla artikel 18 i direktivet om människohandel för att uppmuntra medlemsstaterna att kriminalisera användning av tjänster från alla offer för människohandel, både när det gäller utnyttjande som arbetskraft och sexuellt utnyttjande.

8.

Europaparlamentet anser att situationen och de förödande konsekvenserna för offren för människohandel är oacceptabla och utgör brottsliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att göra människohandeln socialt oacceptabel genom kraftfulla och fortlöpande informationskampanjer med tydliga fastställda minskningsmål. Parlamentet anser att dessa kampanjer bör utvärderas årligen i samband med Europeiska dagen mot människohandel den 18 oktober varje år, samt efter fem år, från och med nu fram till Europeiska året mot människohandel.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen och Europaparlamentet och med stöd av Europol, Eurojust och byrån för grundläggande rättigheter fastställa EU-indikatorer som är i görligaste mån enhetliga och konsekventa för att mäta åtminstone omfattningen av, kostnaderna för och de sociala skadeverkningarna av organiserade kriminella företeelser, korruption och penningtvätt i EU.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga möjligheten att upprätta en europeisk förteckning över kriminella organisationer i likhet med den europeiska förteckningen över organisationer som betraktas som terrororganisationer.

11.

Europaparlamentet anser att ett europeiskt nätverk bör inrättas för att förena olika universitetsinstitutioner som arbetar med organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt för att främja universitetsforskningen inom dessa områden.

12.

Europaparlamentet anser att det krävs fullständig tillämpning av de befintliga instrumenten för ömsesidigt erkännande och en europeisk lagstiftning som säkerställer att domar och order om förverkande som utfärdats i en medlemsstat omedelbart kan verkställas även på en annan medlemsstats territorium. Parlamentet anser att medlemsstaternas ömsesidiga rättsliga bistånd och erkännande av bevismaterial bör förbättras.

13.

Europaparlamentet anser att åtgärderna för att bekämpa människohandel och tvångsarbete främst bör inriktas på orsakerna till dem, såsom globala orättvisor. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullfölja sina åtaganden beträffande utvecklingsbistånd och millennieutvecklingsmålen.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att förstärka den yttre dimensionen av åtgärder och program, däribland bilaterala avtal, för att bekämpa människohandel genom förebyggande åtgärder i ursprungs- och transitländerna och att särskilt uppmärksamma minderåriga och barn utan medföljande vuxen.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett tillförlitligt system i hela EU för att mer effektivt övervaka människohandlarnas och offrens förflyttningar.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående, tillsammans med både medlemsstaterna och de internationella institutioner som arbetar med att bekämpa människohandel, inrätta ett jämförbart och tillförlitligt system för uppgiftsinsamling på EU-nivå som bygger på samfällda och solida gemensamma indikatorer. Parlamentet anser att man, för att göra uppgiftssystemet mer synligt och aktuellt, kan inrätta ett observatorium för bekämpning av människohandel på EU:s befintliga webbplats för bekämpning av människohandel och införa ett krav på att alla EU-institutioner och de sju byråer som arbetar inom området ska föra in sina uppgifter i det samt uppmana icke-statliga organisationer och andra institutioner att göra samma sak.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de rekommendationer som tas upp i EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla de nödvändiga villkoren för att färdigställa den europeiska hjälptelefonlinjen för offren för människohandel i syfte att hjälpa till att öka kännedomen om deras rättigheter.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta mer resurser till att bekämpa användningen av sociala nätverk och it-brottslighet inom ramen för människohandel.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka det gränsöverskridande rättsliga och polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna och EU-organen eftersom brottet människohandel inte är begränsat till en medlemsstat.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sanktionerna mot banker och finansinstitut som gör sig medskyldiga till mottagande och/eller penningtvätt av inkomsterna från den organiserade brottslighetens verksamheter.

22.

När det gäller förverkande uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att, på grundval av den mest avancerade nationella lagstiftningen, överväga att införa modeller för civilrättsligt förverkande i de fall där det efter en bedömning av vad som är mest sannolikt och efter ett domstolsbeslut kan fastställas att de berörda tillgångarna härrör från eller används för brottsliga verksamheter. Parlamentet ställer sig positivt till modellen med preventivt förverkande av kriminella tillgångar, med förhandstillstånd från en domstol, i enlighet med konstitutionella nationella garantier och utan att det påverkar egendomsrätten och rätten till försvar. Parlamentet uppmuntrar också medlemsstaterna att gynna användningen av förverkade tillgångar från brottslig verksamhet för sociala syften. Parlamentet föreslår att det ska vidtas åtgärder och anslås medel för att finansiera åtgärder för att skydda och hålla samman förverkade tillgångar.

23.

Europaparlamentet anser att en slutgiltig dom för deltagande i en kriminell organisation, penningtvätt eller finansiering av terrorism, utnyttjande av människohandel och barnarbete, korruption och andra allvarliga brott mot det offentliga intresset som leder till förlorade skatteintäkter eller skada på samhället, samt för andra s.k. eurobrott i enlighet med artikel 83.1 i EUF-fördraget, bör införas som motiv för uteslutande av en ekonomisk aktör från deltagande i offentlig upphandling i hela EU under minst fem år, även om det framkommer först under tilldelningsförfarandet. Parlamentet anser att förfaranden för offentlig upphandling måste bygga på legalitetsprincipen och att kriteriet beträffande det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i detta sammanhang bör definieras så att man uppnår insyn (inte minst genom e-upphandling) och förhindrar bedrägerier, korruption och andra allvarliga oegentligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en struktur eller ett samarbetsprogram för att ta ett helhetsgrepp om bekämpningen av korruptionsbrott i samband med offentlig upphandling.

24.

Europaparlamentet konstaterar att det finns kopplingar mellan laglig och olaglig affärsverksamhet och att lagliga intressen i vissa fall skapar resurser för olaglig verksamhet. Parlamentet understryker att övervakning av lagliga intressens flöden kan göra det lättare att upptäcka tillgångar som har förvärvats genom brottslig verksamhet.

25.

Europaparlamentet anser att man, för att kunna bekämpa narkotikahandeln och andra typer av organiserad brottslighet, måste göra det möjligt för rätts- och polisväsendet att inte bara bistås av Eurojust och Europol utan också dra nytta av samarbetsavtal – som inte påverkar sekretesskraven – med branscherna för transport, logistik, kemi, internettjänster, bankverksamhet och finansiella tjänster, såväl inom medlemsstaterna som i tredjeländer. Parlamentet understryker vikten av att angripa utbudet av narkotika genom stränga kontroller av narkotikaprekursorer och välkomnar kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 273/2004, i vilket det fastställs bättre sätt att förebygga avledning från EU:s interna handel av t.ex. acetanhydrid genom utvidgning av registreringskravet för denna produkt.

26.

Europaparlamentet är bekymrat över att de utredningsverktyg som ställs till förfogande i flera nationella rättsordningar inte är effektiva och att inte vederbörlig hänsyn tas till behovet av särskilda verktyg för att bekämpa kriminella organisationer och maffiaorganisationer. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen, som redan togs upp i den resolution som antogs den 25 oktober 2011, att genomföra en jämförande undersökning av de särskilda utredningstekniker som i dag används i de olika medlemsstaterna. Med utgångspunkt i denna undersökning kan man genomföra en insats på EU-nivå för att förse de behöriga myndigheterna med de utredningsverktyg som behövs, mot bakgrund av befintlig bästa praxis.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och näringslivet att genomföra konkreta åtgärder för att förbättra spårbarheten hos produkter (t.ex. ursprungsmärkning för livsmedel, CIP-märkning för handeldvapen eller digitaliserade skatteregistreringsnummer för cigaretter, alkohol och receptbelagda läkemedel) i syfte att effektivare skydda konsumenternas hälsa, öka medborgarnas säkerhet, försvåra smuggling och bekämpa illegal handel. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte ville införa spårbarhet i samband med uppdateringen av unionens tullkodex.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt maritima samarbete för att bekämpa människohandeln och flödet av narkotika och illegala och förfalskade varor över EU:s inre och yttre sjögränser. Parlamentet inser att gränsförvaltning också omfattar migrationsfrågor som har att göra med migranters grundläggande rättigheter, inklusive, där så är relevant, rätten till asyl, samt skydd och hjälp för offer för människohandel eller tvångsarbete, särskilt för minderåriga.

29.

Europaparlamentet anser att det inte längre går att skjuta upp arbetet med att fastställa en handlingsplan som ska leda fram till en EU-omfattande straffrättslig ram och att införa operativa instrument för att motverka it-brottsligheten, i syfte att uppnå ett bättre internationellt samarbete och med stöd av det europeiska it-brottscentrumet, med målet att garantera en hög säkerhetsnivå för allmänheten (särskilt de mest utsatta personerna), företagen och de offentliga myndigheterna, utan att äventyra informationsfriheten och dataskyddet.

30.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det enligt de rättsliga myndigheterna och polismyndigheterna finns en betydande koppling mellan den organiserade brottsligheten och finansieringen av terroristgrupper med vinster från illegal internationell handel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka åtgärderna för att bekämpa dessa företeelser.

31.

Med tanke på att den organiserade brottsligheten utnyttjar internet och dess illegala verktyg i allt högre grad uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att utan dröjsmål anta nationella it-säkerhetsstrategier.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en EU-stadga för skydd och bistånd för offer för människohandel i syfte att samla alla befintliga indikatorer, åtgärder, program och resurser på ett mer sammanhållet, effektivt och användbart sätt för alla berörda aktörer, i syfte att stärka skyddet av offren. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en hjälptelefon för offer för människohandel.

33.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att barn som är offer för människohandel bör ges särskild behandling, samt att skyddet för ensamkommande barn eller barn som är offer för människohandel som begåtts av deras egna familjer bör stärkas (sådana fall ska beaktas vid beslut om återförande till ursprungsländer, val av vårdnadshavare etc.). Parlamentet insisterar på att inte bara kön utan även hälsoproblem och funktionshinder måste beaktas.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka anslagen till specialiserade icke-statliga organisationer, massmedier och forskning för att stärka stödet, skyddet och biståndet till offren så att det inte blir lika nödvändigt för dem att vittna i domstol., Parlamentet uppmanar också kommissionen att stärka de aspekter som rör synliggörande, medvetandegörande och offrens behov, i syfte att minska efterfrågan på och utnyttjandet av offer för människohandel och föra fram en ”nollvision” för såväl sexuellt utnyttjande som utnyttjande av arbetskraft.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett system för effektivare och mer proaktiva finansiella utredningar som en nyckelfaktor för att minska trycket på offer för människohandel att framträda som huvudvittnen i rättegångar mot människohandlare. Parlamentet uppmanar också kommissionen att sörja för bättre specialiserad utbildning och tillräckliga resurser till de EU-organ som bekämpar människohandel, inbegripet gränsöverskridande samarbete och samarbete utanför gränserna. Parlamentet påminner kommissionen om att dessa insatser kräver ett helhetsgrepp som främjar ett flerdisciplinärt samarbete på lokal, nationell och transnationell nivå och uppmanar medlemsstaterna att bl.a. inrätta en särskild nationell underrättelseenhet inom polisen och att uppmuntra samarbete mellan administrativa och brottsbekämpande myndigheter.

36.

Europaparlamentet uppmanar vikten av att förstärka samarbetet och öka insynen genom att utveckla en effektiv kommunikation och ett verkningsfullt informationsutbyte mellan medlemsstaternas rättsliga och polisiära myndigheter och Europol, Eurojust, Olaf och Enisa, samt med motsvarande myndigheter i tredjeland, i synnerhet EU:s grannländer, för att förbättra systemen för insamling av bevis och kunna garantera effektiv behandling och effektivt utbyte av uppgifter och information som är av betydelse för utredning av brott, inklusive brott mot EU:s ekonomiska intressen, med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och för EU:s grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaternas behöriga myndigheter att tillämpa antagna rättsakter om rättsligt samarbete i straffrättsliga ärenden, vilka är viktiga verktyg för en effektiv bekämpning av gränsöverskridande organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en färdplan för ett ännu närmare rättsligt och polisiärt samarbete, att inrätta ett organ för brottmålsutredningar som har utredningsbefogenheter när det gäller överträdelser och brott inom EU.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i associeringsavtalen och handelsavtalen med tredjeländer införa bestämmelser om samarbete inom området bekämpning av illegal handel i form av organiserad brottslighet och penningtvätt. Parlamentet konstaterar att det internationella samarbetet är bristfälligt, framför allt med transit- och ursprungsländer utanför EU. Parlamentet erkänner behovet av en omfattande diplomatisk insats för att uppmana dessa länder att ingå samarbetsavtal eller att följa de redan undertecknade avtalen. Parlamentet betonar vikten av mekanismen för att begära rättsligt bistånd.

38.

Europaparlamentet understryker att det befintliga nätverket av nationella kontaktpunkter för kampen mot korruption bör förstärkas och få stöd av Europol, Eurojust och Cepol. Parlamentet betonar att nätverket inte bara ska fungera som en plats för utbyte av information, utan att kontaktpunkterna även ska användas för att förbättra det bilaterala samarbetet i konkreta fall av bestickning av utländska offentliga tjänstemän. Parlamentet rekommenderar att kontaktpunkterna ska åtgärda skillnader i prioriteringar, resurser och expertis och slå larm om eventuella problem som beror på dessa skillnader. Parlamentet framhåller att nätverket bör uppmuntra samordnade insatser om den faktiska bestickningen har ägt rum i en medlemsstat och gällt ett dotterbolag vars moderbolag eller holdingbolag är etablerat i en annan medlemsstat.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra befintliga EU-bestämmelser fullt ut för att gemensamt kunna bekämpa brottsligheten i unionen.

40.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge sitt fulla stöd till Europol och Eurojust, vars arbete och resultat, oberoende av de pågående reformerna och de förbättringar som måste genomföras, är helt beroende av de nationella utredande och rättsliga myndigheternas deltagande, förtroende och samarbete.

41.

Europaparlamentet understryker att kampen mot den organiserade brottsligheten förutsätter en gräsrotsmodell för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet på europeisk nivå, inbegripet utbildning och deltagande av polistjänstemän och polischefer, i synnerhet för att öka medvetenheten om nya och mindre synliga typer av brottslighet. Parlamentet konstaterar att lokal brottslighet ofta har kopplingar till internationell brottslighet.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta riktlinjer för bekämpningen av korruption och penningtvätt. Parlamentet rekommenderar att riktlinjerna ska bestå av bästa praxis (t.ex. vikten av specialiserad personal, samarbete mellan utredningsmyndigheter och rättsväsendet, metoder för att övervinna problemen med den ofta svåra bevisinsamlingen), av ett riktmärke för hur stora mänskliga och andra resurser som krävs för en effektiv lagföring och av åtgärder som underlättar ett internationellt samarbete.

43.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att fullt ut utnyttja de befintliga synergieffekterna mellan det europeiska rättsliga nätverket och Eurojust för att uppnå ett inomeuropeiskt rättsligt samarbete på mycket hög nivå.

44.

Europaparlamentet understryker vikten av samråd med regionala och nationella brottsbekämpningsmyndigheter och det civila samhället när lagstiftning och regelverk utformas.

45.

Europaparlamentet noterar att det är viktigt att medlemsstaterna tillsammans med Europeiska unionen och internationella aktörer har en stark och långsiktig strategisk plan för lokala och globala frågor som rör den organiserade brottsligheten, så att det blir möjligt att upptäcka framväxande hot, sårbarheter på marknaderna och riskfaktorer och att utforma en EU-strategi som är grundad på planering och inte bara på respons.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka domarnas, åklagarnas och kontaktpersonernas roll och att erbjuda rättslig vidareutbildning, så att de kan motverka alla former av organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt, inklusive it-brottslighet, särskilt genom att utnyttja Cepol och det europeiska nätverket för rättslig utbildning samt genom att fullt ut utnyttja finansieringsinstrument som fonden för inre säkerhet för polisiärt samarbete eller programmet Herkules III. Parlamentet föreslår att undervisningen i främmande språk ska främjas inom vidareutbildningen av anställda inom polis- och rättsväsendet för att underlätta det gränsöverskridande samarbetet. Parlamentet anser att ett EU-program för utbyte av bästa praxis och vidareutbildning för domare, åklagare och poliser bör främjas.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta sina gemensamma ansträngningar för att slutföra förhandlingarna om förslaget till direktiv om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, vilket förenklar insamlingen av bevis i gränsöverskridande ärenden och därför är ett viktigt steg mot ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

48.

Europaparlamentet uppmanar till ökat samarbete om falska dokument och bedrägerier och efterlyser en gemensam debatt för att förbättra pålitligheten och verifieringen av källdokument.

49.

Europaparlamentet efterlyser ett inrättande av nationella organ som ägnar sig åt utredningsarbete och bekämpning av kriminella organisationer och maffiaorganisationer. med en möjlighet att, med Europols stöd, utveckla ett operativt antimaffianätverk som snabbt och informellt kan utbyta information om strukturella kopplingar mellan maffiaorganisationer i Europa, brottsliga och ekonomiska återverkningar, placering av tillgångar och försök att infiltrera offentliga upphandlingar.

50.

Europaparlamentet anser att globaliseringen av den organiserade brottsligheten kräver ett starkare samarbete mellan medlemsstaterna samt på EU-nivå och på internationell nivå. Parlamentet anser att EU, FN, OECD och Europarådet bör samarbeta mer för att samordna sina strategier och fastställa gemensamma operativa definitioner i kampen mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt. Parlamentet stöder FATF:s insatser för att utveckla åtgärder mot penningtvätt. Parlamentet anmodar medlemsstaterna att ratificera och fullt ut genomföra alla befintliga internationella instrument i dessa frågor och uppmanar kommissionen att effektivt stödja medlemsstaterna i deras kamp mot organiserad brottslighet. Parlamentet anser att EU bör ansluta sig till Greco som fullvärdig medlem.

51.

Europaparlamentet rekommenderar gemensamma åtgärder för att förebygga och bekämpa olaglig verksamhet på miljöområdet som har anknytning till den organiserade brottsligheten eller maffian, inte minst genom att förstärka europeiska organ som Europol och Eurojust och internationella organ som Interpol och Unicri samt genom att utbyta arbetsmetoder och inhämta information från de medlemsstater som har gjort stora insatser för att bekämpa denna typ av brottslighet i syfte att ta fram en gemensam åtgärdsplan.

52.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att ratificera och fullt ut genomföra OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Parlamentet framhåller de negativa effekter som bestickning av utländska tjänstemän har på unionens politik när det gäller grundläggande rättigheter, miljö och utveckling.

53.

Europaparlamentet anser att man bör förstärka resurserna för bekämpning av gränsöverskridande organiserad brottslighet, till exempel genom inrättandet av en europeisk utredningsorder och de gemensamma utredningsgrupperna. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete med EU:s grannländer för att motverka att organiserad brottslighet får tillträde till EU.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom sina underrättelsetjänster utveckla globala strategier för informationsutbyte och ta fram analyser som syftar till att identifiera nya tendenser inom den organiserade brottsligheten.

55.

Europaparlamentet anser att det krävs ett starkare samarbete om bedrägerier som drabbar EU:s intressen mellan myndigheter på alla offentliga nivåer i EU, inbegripet regional och kommunal nivå, med tanke på deras viktiga roll i förvaltningen av EU-medel.

56.

Europaparlamentet anser att en union mot korruption är en förutsättning för en meningsfull ekonomisk union och skatteunion.

57.

Europaparlamentet betonar att öppenhet är korruptionens naturliga fiende och att det är med korruption som brott börjar, och är övertygat om att personer som innehar höga poster eller är mycket förmögna och som har privilegier och immunitet bör vara skyldiga att vara fullständigt öppna i sin verksamhet.

58.

Europaparlamentet påpekar att en oorganiserad förvaltning som brister i öppenhet och komplicerade procedurer är faktorer som inte bara skadar förvaltningens effektivitet utan även äventyrar beslutsprocessernas öppenhet och irriterar allmänheten, vilket därmed erbjuder en fruktbar jordmån för korruption. Parlamentet anser att ogenomträngliga system för bank- och företagssekretess på samma sätt kan dölja olagliga vinster från korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet.

59.

Europaparlamentet hänvisar till Meridakonventionen mot korruption (2003) och betonar att innehavare av höga ämbeten eller personer med stor förmögenhet bör kontrolleras, med tanke på deras privilegier och immunitet, bland annat av skattemyndigheterna, och att sådana kontroller bör stärkas för att ge samhället en rättvis och effektiv service och motverka skattebedrägerier. Parlamentet rekommenderar särskilt att innehavare av offentliga ämbeten ska vara skyldiga att lämna in en deklaration om tillgångar, inkomst, åtaganden och intressen. Parlamentet efterlyser åtgärder för att stärka öppenheten och förebyggandet genom ett konsekvent system för administrativ rätt som styr användandet av offentliga medel, tillgång till handlingar och upprättande av nödvändiga register.

60.

Europaparlamentet rekommenderar en förstärkning av mekanismerna för öppenhet och minskad byråkrati inom den offentliga förvaltningen och andra offentliga organ genom att garantera medborgarnas rätt att få tillgång till handlingar (i första hand inom den mycket känsliga sektorn för offentlig upphandling). Parlamentet vill främja en kultur präglad av legalitet och integritet både inom den offentliga förvaltningen och i den privata sektorn, inte minst genom ett effektivt skydd av den som påtalar missförhållanden.

61.

Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att erkänna den undersökande journalistikens roll i upptäckten och avslöjandet av händelser med koppling till organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka tjänstemännens roll när det gäller förebyggande, information och kampen mot riskerna för bedrägerier och korruption.

63.

Europaparlamentet anser att klara och proportionerliga regler och förfaranden för tillämpning och övervakning bör fastställas i en uppförandekod för att förhindra s.k. pantouflage, så att det blir omöjligt för offentliganställda med visst lednings- eller budgetansvar att gå över till den privata sektorn utan att iaktta en rimlig karenstid efter det att den offentliga anställningen upphört eller om det finns en intressekonflikt i förhållande till deras tidigare offentliga funktion. Parlamentet anser också att liknande restriktioner bör gälla personer som går från det privata till det offentliga, om det finns en risk för intressekonflikter.

64.

Europaparlamentet kräver att kommissionen så snart som möjligt lägger fram ett förslag om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag i enlighet med Europaparlamentets rekommendationer av den 15 januari 2013.

65.

Europaparlamentet anser att ett register över lobbyister skulle vara ett användbart verktyg för öppenhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett sådant verktyg om de inte redan har ett. Vidare uppmanar parlamentet statliga förvaltningar och myndigheter att ställa krav på registrering i ett lobbyregister innan man går med på möten med en affärs-, intresse- eller lobbyorganisation.

66.

Europaparlamentet framhåller att självreglering inte har varit effektivt som det normala sättet att ta itu med korruption inom idrott och idrottsvadhållning. Parlamentet betonar att myndigheter på nationell, regional och lokal nivå tillhör de största finansiärerna av idrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ett öppet förhållande till idrottsvärlden och lägga fram en fullständig oberoende utredning av korruptionen inom idrotten på uppdrag av nationella myndighetsorgan.

67.

Europaparlamentet anser att fullständig insyn i alla administrativa rättsakter på alla nivåer är grundläggande för att bekämpa brottslig verksamhet och skydda medborgarna mot alla former av bristfällig offentlig förvaltning. Parlamentet motsätter sig alla former av motstånd från myndigheternas sida när det gäller medborgarnas och pressens fullständiga insyn i de verksamheter som genomförs med offentliga medel och i samhällets intresse. Parlamentet anser att man på EU-nivå och på nationell nivå bör genomföra en konkret åtgärd för att garantera fullständig insyn och effektivt utveckla en öppen förvaltning mot bakgrund av befintlig bästa praxis.

68.

Europaparlamentet betonar att bestickning inte ska döljas genom missbruk av begreppet ”facilitation payments” som enligt OECD:s konvention anses godtagbara under vissa särskilda omständigheter (små betalningar för att till exempel få tillstånd att lossa gods i en hamn). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om att förkasta begreppet eller enbart använda det under extrema omständigheter och anser att riktlinjer för en enhetlig tolkning av begreppet i hela EU bör utformas. Parlamentet betonar att varken mutor eller sådana små betalningar kan få vara avdragsgilla.

69.

Europaparlamentet stöder införandet av en regelbunden översyn av hur integritetsrelaterade uppföranderegler/koder följs samt tilldelning av lämpliga resurser för utbildning av offentliganställda i integritetsfrågor.

70.

Europaparlamentet påpekar att de politiska partierna har ansvar för att föreslå kandidater och upprätta listor över kandidater på alla nivåer och att deras uppgift är att se till att kandidaterna håller god kvalitet, t.ex. genom att ta fram en strikt etisk kod som de måste följa, inklusive en uppförandekod som även omfattar klara och tydliga regler om donationer till politiska partier.

71.

Europaparlamentet försvarar principen om att den som har dömts för deltagande i organiserad brottslighet, penningtvätt, korruption och andra allvarliga ekonomiska brott mot det offentliga intresset inte kan ställa upp i val till Europaparlamentet eller bli aktuell för anställning vid EU:s övriga institutioner eller organ. Parlamentet efterlyser liknande principer för de nationella parlamenten och andra valda uppdrag, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

72.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna i sina sanktionssystem inför och effektivt tillämpar bestämmelser om att personer som dömts för korruption inte är valbara. Parlamentet anser att denna sanktion bör gälla i minst fem år för att täcka alla typer av val. Parlamentet rekommenderar också att det görs omöjligt att under samma tid tillträda befattningar i regeringar på alla nivåer, inklusive EU-nivå.

73.

Europaparlamentet rekommenderar att man inför en möjlighet att annullera politiska uppdrag (i regering och liknande) samt ledande och administrativa uppdrag efter en lagakraftvunnen dom för brott relaterade till organiserad brottslighet, korruption eller penningtvätt.

74.

Europaparlamentet inser att den immunitet som vissa kategorier ämbetsinnehavare och förtroendevalda åtnjuter är ett stort hinder för att bekämpa korruptionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att väsentligt minska de kategorier som åtnjuter immunitet.

75.

Europaparlamentet stöder utarbetande av etiska koder för politiska partier och förstärkt öppenhet när det gäller partiernas budgetar. Parlamentet föreslår att den offentliga partifinansieringen ska kontrolleras bättre och att missbruk och slöseri ska undvikas. Privat finansiering bör också övervakas och kontrolleras bättre i syfte att se till att de politiska partierna och deras givare hålls ansvariga.

76.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda och införa påföljder vid röstköp, framför allt genom att man anger att ersättningen för löftet att rösta på ett visst sätt kan bestå av andra förmåner än pengar, t.ex. immateriella fördelar och fördelar för en annan person som inte är direkt inblandad i den olagliga överenskommelsen.

77.

Europaparlamentet anser att offentliggörandet av Europaparlamentsledamöternas inkomst och ekonomiska intressen är en bra metod som även bör tillämpas för nationella parlamentsledamöter och folkvalda.

78.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna inrättar verkningsfulla, effektiva, ansvarstagande och välavvägda straffrättsliga system som även kan garantera rätten till försvar i enlighet med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet rekommenderar också att en övervakningsmekanism för de straffrättsliga systemens effektivitet när det gäller korruptionsbekämpning inrättas på EU-nivå, med vars hjälp man kan göra regelbundna utvärderingar och utfärda rekommendationer.

79.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att även överväga andra åtgärder än lagstiftning för att befästa förtroendet mellan de olika rättssystemen i medlemsstaterna, förbättra enhetligheten och främja utvecklingen av en gemensam rättskultur i EU vad gäller kampen mot brottslighet.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om juridiska personers ansvar vid finansbrott och särskilt holding- och moderbolagens ansvar för sina dotterbolag. Parlamentet understryker att ett sådant förslag skulle klargöra fysiska personers ansvar när brott begås av ett företag eller dess dotterbolag som dessa personer är helt eller delvis ansvariga för.

81.

Europaparlamentet anser att tillnärmningsåtgärder i samband med korruption bör ta hänsyn till medlemsstaternas skillnader i fråga om preskription, i syfte att ta hänsyn till både försvarets behov och behovet av verkningsfulla och effektiva åtal och domar. Sådana preskriptionsbestämmelser bör utformas i enlighet med vilken fas rättegångsförhandlingarna befinner sig i och i enlighet med vilken domstolsinstans det rör sig om så att brottet ska preskriberas enbart om fasen eller instansen i fråga inte skulle komma till ett avslut inom en angiven tidsperiod. Parlamentet anser också, med beaktande av proportionalitetsprincipen och rättsstatsprincipen, att preskription i korruptionsfall inte bör vara möjlig under pågående brottmålsförfarande.

82.

Europaparlamentet anser att kampen mot den organiserade brottsligheten bör omfatta effektiva och avskräckande mekanismer för förverkande av kriminella tillgångar, insatser för att se till att personer som medvetet gömmer sig från rättvisan ställs inför rätta och åtgärder för att fängslade ledare för kriminella organisationer, med beaktande av de grundläggande principerna för interners rättigheter, inte ska kunna fortsätta leda sina organisationer och ge order till medlemmar från fängelset.

83.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa avskräckande och verksamma påföljder, såväl domar i brottmål som böter, även höga böter, för alla de typer av brott som är till allvarlig skada för allmänhetens hälsa och säkerhet. Parlamentet rekommenderar att påföljderna harmoniseras.

84.

Oberoende av vad som sägs i punkt 80 pekar Europaparlamentet på vikten av att förhindra brott och organiserad brottslighet och uppmanar medlemsstaterna att införa verkningsfulla rättsinstrument och påföljder som utgör alternativ till fängelse, t.ex. böter eller samhällstjänst, där så är möjligt och att ta hänsyn till alla omständigheter, t.ex. om brottet eventuellt kan betraktas som mindre grovt.

85.

Europaparlamentet rekommenderar företag att utöva självreglering och öppenhet genom uppförandekoder och att införa kontrollförfaranden, till exempel via intern eller extern revision och offentliga register över lobbyister som är verksamma inom institutionerna i syfte att undvika företeelser som korruption, dolt samarbete och intressekonflikter mellan aktörer i den offentliga och privata sektorn och förhindra illojal konkurrens. Parlamentet rekommenderar också öppenhet om områden, mål och finansiell information på både nationell och europeisk nivå.

86.

Europaparlamentet efterlyser listor över företag som får respektive inte får tilldelas kontrakt i offentlig upphandling. Parlamentet anser att företag får uteslutas om de har uppvisat avsevärda brister i uppfyllandet av krav i tidigare kontrakt eller om det föreligger en intressekonflikt, antingen i medlemsstaten eller på EU-nivå.

87.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka handelskamrarnas roll i samband med förebyggande av, information om och bekämpning av de vanligaste riskerna för penningtvätt inom näringslivet och att fullt ut genomföra kommissionens handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.

88.

Europaparlamentet påminner om att undersökande journalistik, liksom icke-statliga organisationer och universitetsfakulteter som sysslar med frågor kring hur offentliga förvaltningar och företag arbetar, utför en viktig och positiv uppgift när det gäller att upptäcka bedrägerier, korruption och andra oegentligheter.

89.

Europaparlamentet uppmanar företagen att tillämpa interna riktlinjer för upphandling för att se till att lagstiftningen följs och att det råder fullständig insyn i budgivningen om offentliga kontrakt och därigenom undvika uppgörelser med uppdragstagare och leverantörer som är kända för eller rimligen misstänks för att betala mutor, göra en due diligence-granskning vid bedömningen av eventuella uppdragstagare och leverantörer för att garantera att de har effektiva program mot bestickning, informera uppdragstagare och leverantörer om policyer mot bestickning, övervaka viktiga uppdragstagare och leverantörer som ett led i den regelbundna granskningen av kontakterna med dem och förbehålla sig rätten att avbryta samarbetet om de betalar mutor eller agerar på ett sätt som inte överensstämmer med företagets program.

90.

Europaparlamentet anser att man bör stärka samarbetet med och öka öppenheten inom banksystemet och vissa yrkeskårer, t.ex. inom finans- och revisionssektorn, i samtliga medlemsstater och i tredjeländer, framför allt för att fastställa vilka it-instrument och lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder som kan användas för att spåra finansiella flöden och fastställa kriminella företeelser och för att utarbeta metoder för att påtala eventuella brott.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och övriga tillsynsorgan att införa skyldigheter för banker, försäkringsbolag och kreditinstitut att genomföra en due diligence-granskning och upprätta en riskprofil av kunderna för att se till att företag eller juridiska personer i medlemsstaterna mottar och förfogar över lämplig, korrekt och aktuell information om de verkliga ägarna, även från offshorebaserade skatteparadis, och att företagsregister regelbundet uppdateras och kvalitetsgranskas. Parlamentet anser att öppen information – t.ex. genom ett offentligt register för varje land över verkliga ägare och genom gränsöverskridande samarbete – kan bidra till att motverka företeelser som penningtvätt, terrorismfinansiering, skattebedrägerier och skatteundandragande.

92.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda begreppet verkliga ägare i sina företagsregister och att arbeta för användning av detta begrepp globalt samt användning av system för informationsutbyte.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en gemensam uppsättning principer och förvaltningsrelaterade riktlinjer om lämplig användning av internprissättning.

94.

Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens förslag om att uttryckligen nämna skattebrott som förbrott till penningtvätt i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) från 2012. Parlamentet uppmanar EU att öka insynen med avseende på information om de verkliga ägarna samt förfarandena för kundkännedom vid bekämpning av penningtvätt. Parlamentet ställer sig positivt till en EU-omfattande harmonisering av kriminalisering av penningtvätt, och uppmuntrar till ett fullständigt genomförande av standarderna från FATF genom effektiv övervakning och proportionerliga sanktioner och tillförlitliga garantier.

95.

Europaparlamentet rekommenderar att man noggrant undersöker riskerna i samband med nya bank- och finansprodukter som tillåter anonymitet eller distansverksamhet. Parlamentet efterlyser också en gemensam definition av skatteparadis eftersom kriminella organisationer ofta utnyttjar skatteparadisen för att utfärda obligationer via privata företag eller banker vars verkliga ägare är svåra att fastställa.

96.

Europaparlamentet förespråkar operativa lösningar som, med respekt för bestämmelserna om skydd av personuppgifter, gör det möjligt för finansiella operatörer och kreditinstitut att fastställa identiteten hos den som önskar utföra en viss operation, då bedrägerier kopplade till identitetsstölder ibland föregår penningtvätt. Parlamentet välkomnar därför en bankunion.

97.

Europaparlamentet rekommenderar att banksekretessen avskaffas.

98.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter, offentliga och privata, att inleda en bestämd kamp mot penningtvätt. Parlamentet efterlyser garantier för att berörda yrkeskårer fullt ut uppfyller sina skyldigheter i samband med bekämpning av penningtvätt genom mekanismer för att rapportera misstänkt aktivitet och genom uppförandekoder som omfattar yrkessammanslutningar och branschorganisationer.

99.

Europaparlamentet betonar finansunderrättelseenheternas betydelse för att man ska kunna garantera hög internationell kvalitet i kampen mot penningtvätt. Parlamentet noterar vikten av de europeiska instrumenten för att spåra finansflöden för att man ska kunna motverka it-brottslighet, penningtvätt och finansiering av terrorism.

100.

Europaparlamentet rekommenderar att man systematiskt identifierar och kontrollerar spelare, förbjuder anonyma betalningsmedel för betalning av insatser när det gäller onlinespel, förhindrar anonymt spelande online genom att tillåta identifiering av värdservrar samt utarbetar informationssystem som gör det möjligt att spåra överföring av pengar som görs via spel on- och off-line.

101.

Europaparlamentet välkomnar förslaget i det fjärde penningtvättsdirektivet att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta hasardspel. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en lagstiftningsram och lämpliga åtgärder mot penningtvätt inom vadslagning, särskilt vid sportevenemang, med definitioner av nya brott såsom uppgjorda matcher i samband med vadslagning och med lämpliga sanktionsnivåer och kontrollmekanismer som involverar idrottsförbund, organisationer och aktörer såväl online som offline, men även nationella myndigheter i tillämpliga fall. Parlamentet uppmanar idrottsorganisationer att fastställa en uppförandekod för all personal med ett tydligt förbud mot uppgjorda matcher i vadslagningssyfte eller i andra syften, förbud mot spel på egna matcher och en skyldighet att rapportera kännedom om uppgjorda matcher med lämpliga mekanismer för att skydda dem som slår larm.

102.

Europaparlamentet konstaterar att penningtvätt inom vadslagning vid sportevenemang ofta har att göra med organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som innehåller en gemensam definition av korruptionsbrott och bedrägerier i sportsammanhang. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte tillåta vadslagning på matcher som saknar betydelse för resultattabellen och att förbjuda de farligaste formerna av sportvadhållning. Parlamentet rekommenderar även att man på nationell nivå inrättar mekanismer för att rapportera misstankar om korruption i sportsammanhang, liknande dem som inrättats i fråga om penningtvätt, vilka omfattar operatörer av on- och offlinespel samt alla aktörer inom idrottsvärlden.

103.

Europaparlamentet betonar att samarbetet bör stärkas och informationsutbytet öka mellan medlemsstaterna, deras tillsynsmyndigheter, Europol och Eurojust för att bekämpa kriminell verksamhet i samband med gränsöverskridande hasardspel online.

104.

Europaparlamentet inser att hasardspel online är ett allt vanligare sätt att tvätta pengar eftersom vinsterna ofta är skattefria, de stora transaktionsvolymerna gör det svårt att spåra svarta pengar och de många betalningsaktörerna gör systemet ännu mer komplicerat. Parlamentet efterlyser rättsliga ramar för bekämpningen av penningtvätt med hjälp av olika slags hasardspel online.

105.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en harmoniserad definition av uppgjorda matcher i straffrätten och ta fram rättsliga instrument för att bekämpa uppgjorda matcher. Påföljder bör anges för uppgjorda matcher, däribland böter och konfiskering, och en särskild enhet för bekämpningen av uppgjorda matcher bör inrättas inom rättsväsendet som ett centrum för kommunikationen och samarbetet med de viktigaste parterna, för ytterligare utredningar och för åtalsprövning.

106.

Europaparlamentet efterlyser ökat samarbete på EU-nivå, samordnat av kommissionen, för att kartlägga och motverka aktörer inom hasardspel online som riggar matcher och bedriver annan olaglig verksamhet.

107.

Europaparlamentet uppmanar styrande organ inom idrotten samt medlemsstaterna och kommissionen att investera i informationskampanjer som riktas till idrottare om uppgjorda matcher och om de rättsliga följderna av detta brott samt de skadliga följderna för idrottstävlingarnas trovärdighet.

108.

Europaparlamentet efterlyser bättre harmonisering av rollen för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, utökade behörigheter för dessa och förstärkning av mekanismerna för samarbete mellan dem.

109.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna samordnar sig bättre beträffande domslut och påföljder, fängelsesystem och utbildning av fängelsepersonal.

110.

Europaparlamentet rekommenderar en förstärkning av tillsynsrollen på europeisk nivå beträffande penningtvätt för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den gemensamma tillsynsmekanismen, bland annat i syfte att upprätta en riktig europeisk bankunion som kan motverka korruption och penningtvätt, genom effektiva åtgärder på grundval av harmoniserade bestämmelser om intressekonflikter och övervakningssystem. Parlamentet insisterar på att tillsynsresurser, expertis och kapacitet under mellantiden stärks på nationell nivå, i syfte att öka samarbetet mellan nationella myndigheter.

111.

Europaparlamentet förespråkar ett uppmuntrande av miniminormer för goda styrelseformer i skattefrågor, framför allt genom gemensamma initiativ i medlemsstaterna när det gäller deras respektive förbindelser med territorier av typen skatteparadis, bland annat för att underlätta tillgången till information om ägarna till eventuella skalbolag som har sitt säte där. Parlamentet insisterar på vikten av ovannämnda kommissionsmeddelande av den 6 december 2012 beträffande att stärka kopplingen mellan EU:s politik i fråga om bedrägerier och politiken för utveckling, beskattning och handel.

112.

Europaparlamentet efterlyser kraftfulla insatser från unionens sida på internationella arenor, exempelvis G8:s och G20:s möten, för att bekämpa brott kopplade till skatteparadis.

113.

Europaparlamentet betonar att beskattningsprinciperna bör samordnas med OECD:s rekommendationer i rapporten Addressing base erosion and profit shifting (som handlar om urholkning av skattebasen och utflyttning av vinster) så att den allmänna beskattningsprincipen är att beskattning bör tas ut där den ekonomiska verksamhet som genererar inkomsterna har ägt rum, principen om ”tillgångarnas ursprung”.

114.

Europaparlamentet anser att principen om tillgångarnas ursprung gör det lättare för skattemyndigheterna att genomdriva beskattningen effektivt och undvika skatteflykt. Parlamentet anser att ett rättvist skattesystem är oumbärligt, särskilt i kristider, då skattebördan orättvist flyttas över till små företag och hushåll, samt att skatteflykt delvis skapas av skatteparadis inom EU.

115.

Europaparlamentet betonar att en intensifierad kamp mot skattebedrägeri och skatteflykt är en central faktor för att främja hållbar tillväxt i EU. Parlamentet understryker att minskade nivåer på skattebedrägeri och skatteflykt skulle stärka ekonomins tillväxtpotential genom att de offentliga finanserna blir sundare och genom att företagen får konkurrera ärligt på lika villkor.

116.

Europaparlamentet uppmanar revisionsfirmor och juridiska konsulter att uppmärksamma nationella skattemyndigheter på eventuella tecken på aggressiv skatteplanering vid det företag som granskas eller ges juridisk rådgivning.

117.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att främja det automatiska informationsutbytet. Parlamentet efterfrågar dock ännu en gång ett internationellt bindande, multilateralt avtal om automatiskt utbyte av skatteinformation, som även bör omfatta truster och stiftelser och innefatta sanktioner mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och finansinstitut som arbetar med skatteparadis. Parlamentet uppmanar EU att vidta åtgärder liknande Förenta staternas ”Stop Tax Havens Abuse Act” (som syftar till att sätta stopp för missbruk av skatteparadisen) och att överväga möjligheten att dra in banklicenserna för finansiella institutioner som arbetar med skatteparadis. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk svart lista över skatteparadis, baserad på strikta kriterier, samt föreslå europeiska påföljder vid överträdelser, alternativt ökat samarbete om en EU-strategi inte går att genomföra.

118.

Medlemsstaterna och Europaparlamentet uppmanas att snarast försöka enas om EU:s insyns- och redovisningsdirektiv. Parlamentet anser att direktiven framdeles bör utvidgas till att omfatta alla stora företag oavsett verksamhetsområde.

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram tydliga kriterier för företags kärnverksamhet för att sätta stopp för etablering av skalbolag eller brevlådeföretag som möjliggör både lagliga och olagliga manövrer för att undvika eller undkomma skatt.

120.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de befintliga skatteavtalen mellan medlemsstater och tredjeländer som kan betraktas som skatteparadis. Parlamentet uppmanar även kommissionen att lägga fram förslag, däribland om revidering av sådana avtal, för att ta itu med frågan. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2013 redovisa sina resultat och förslag för Europaparlamentet.

121.

Europaparlamentet anser att de europeiska satellitobservationssystemen skulle kunna bidra genom att avslöja rutterna för de fartyg som i hemlighet transporterar, lossar eller lastar olagliga varor. Parlamentet uppmanar därför rättsväsendet att förstärka användningen av ny teknik, inklusive satellitspaning, på detta område, eftersom den kan bidra till kampen mot den organiserade brottsligheten.

122.

Europaparlamentet konstaterar att den ökade användningen av internet världen över har gett it-brottsligheten nya möjligheter, till exempel brott mot immaterialrätten, inköp och försäljning av piratkopierade produkter och identitetsstölder, som alla hotar europeiska medborgares ekonomi, säkerhet och hälsa.

123.

Europaparlamentet konstaterar att utbildning, medvetenhet och offentliga kampanjer är avgörande för att kunna hantera det växande problemet med it-brottslighet. Parlamentet betonar att ju mindre allmänhetens kunskap och kompetens är, desto mer ökar de organiserade kriminella gruppernas förmåga att utnyttja internet och dess möjligheter.

124.

Europaparlamentet gläder sig över Europols nyinrättade it-brottscentrum och uppmuntrar byråns framtida utveckling, särskilt i syfte att motverka organiserad brottslighet, också gränsöverskridande och i samarbete med tredjeländer.

125.

Europaparlamentet betonar att det finns ett akut behov av att utforma en gemensam och exakt definition av begreppet ”it-brottslighet” som kan tillämpas i EU:s samtliga medlemsstater.

126.

Europaparlamentet anser att forskning om användningen av ny teknik i olika kontrollsystem som används av medlemsstaterna bör främjas och att användningen bör förenklas. Det kan till exempel röra sig om system för internetbaserad övervakning och registrering av lokala skattekontroller, tullkontroller och andra typer av kontroller som utövas av centrala korruptionsbekämpningsenheter.

127.

Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av ett enhetligt rapporteringssystem över samtliga fall av bedrägeri och korruption som lett till åtal (med lämpligt skydd av personuppgifter och med beaktande av oskuldspresumtionen).

128.

Europaparlamentet anser att det bör inrättas en europeisk åklagarmyndighet i enlighet med artikel 86 i EUF-fördraget, särskilt för bekämpning, utredning, åtal och skipande av rättvisa beträffande brott som skadar EU:s ekonomiska intressen och allvarliga brott av gränsöverskridande karaktär. Parlamentet förespråkar att den framtida europeiska åklagarmyndigheten får en smidig och slank struktur med funktioner för samordning med och medverkan av de nationella myndigheterna, i syfte att göra utredningarna mer likartade genom en enhetlig uppsättning processrättsliga bestämmelser. Parlamentet anser att kommissionen bör lägga fram ett förslag före september 2013 om fastställande av strukturen för den europeiska åklagarmyndigheten, dess ansvarsskyldighet för Europaparlamentet och i synnerhet samarbetet med Europol, Eurojust, Olaf och byrån för de grundläggande rättigheterna, och att den europeiska åklagarmyndigheten bör stödjas med tydliga ramar för processrättsliga garantier och med tydliga definitioner av vilka brott myndigheten har behörighet för.

129.

Europaparlamentet anser att Eurojust skulle kunna fortsätta att hantera sådan brottslighet som avses i artikel 83.1 i EUF-fördraget och även, vid behov, sådan brottslighet som har att göra med insatserna för att genomföra unionens politik, i enlighet med artikel 83.2 i EUF-fördraget. Samtidigt ska ansvaret för att de demokratiska och grundläggande rättigheterna garanteras ingå i den översyn som snart ska göras.

130.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inte skära ned unionens budget för att tillgodose kortsiktiga prioriteringar, utan att anslå ytterligare medel till Europol, Eurojust, Frontex och nya den europeiska åklagarmyndigheten, eftersom framgångsrika insatser från dem får en multiplikatoreffekt på medlemsstaternas minskade skatteförluster.

131.

Europaparlamentet efterlyser en överenskommelse med Liechtenstein om att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

132.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att snarast införliva direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera det korrekta införlivandet i nationell lagstiftning. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att slutföra arbetet med rättighetsinformation till misstänkta och åtalade i straffrättsliga förfaranden och att utarbeta ett direktiv om häktning i väntan på rättegång.

133.

Europaparlamentet efterlyser strängare straff för deltagande i kriminella organisationer samt i brottslighet i samband med narkotikahandel, människohandel och handel med mänskliga organ.

134.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i enlighet med rekommendationerna i FN:s konvention mot korruption vidta rättsliga och andra åtgärder för att betrakta olagliga förmögenhetsökningar som ett brott, det vill säga markanta ökningar av en offentlig tjänstemans tillgångar som han eller hon inte på ett rimligt sätt kan förklara som resultat av en lagenlig inkomst.

135.

Europaparlamentet är oroat över att en hel rad s.k. nya brott – t.ex. olaglig handel med avfall, olaglig handel med konstföremål och skyddade arter samt varuförfalskning – inte räknas till den s.k. eurokriminaliteten, trots att de utgör en oerhört lönsam verksamhet för kriminella organisationer, inverkar mycket negativt på samhället, miljön och ekonomin och har en tydlig gränsöverskridande karaktär. Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till sådana brott när beslut fattas på EU-nivå och föreslår för övrigt att rådet, i enlighet med artikel 83.1 i EUF-fördraget, antar ett beslut för att andra typer av brott ska likställas med de ovannämnda.

136.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram lagstiftningsförslag om ett verkningsfullt europeiskt skyddsprogram för personer som slår larm om felaktigheter när det gäller korruption som rör gränsöverskridande intressen och EU:s ekonomiska intressen samt om skydd för vittnen och personer som samarbetar med rättvisan. Programmet bör i synnerhet erbjuder en lösning på dessa personers svåra livsvillkor, med risk för repressalier, brutna familjeband, tvångsförflyttning och uteslutning från sociala och yrkesmässiga sammanhang.

137.

Europaparlamentet anser att budgetåtstramningar inte får påverka hanteringen av domstolsvittnen och skyddsprogram. Det är nämligen de nationella och europeiska myndigheternas plikt att garantera medborgarnas säkerhet och integritet, särskilt när det gäller dem som har fått sina liv förstörda för att de har stått på statens sida. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att vidta alla nödvändiga åtgärder (både lagstiftningsmässiga och andra) för att garantera domstolsvittnen och deras anhöriga såväl fysisk integritet som rätten att leva ett värdigt liv på det sociala, professionella, relationsmässiga och ekonomiska planet med lämpligt stöd från myndigheterna (däribland möjlighet att anställa domstolsvittnen inom den offentliga förvaltningen).

138.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt genomföra alla de åtgärder och instrument som föreslås i meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 (COM(2012)0286).

139.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med artikel 88.2 i EUF-fördraget lägga fram ett lagstiftningsförslag om Europols operativa effektivitet och ändamålsenlighet vad gäller bekämpningen av grov och organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att den framtida reformen av byrån inte får verka hämmande på Cepols unika roll för EU:s utbildningsverksamhet inom rättsväsende och polis.

140.

Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att omgående införa alla befintliga europeiska och internationella lagstiftningsinstrument i sina system, särskilt för att tillgodose kommissionens många krav om korrekt införlivande av alla gällande rambeslut.

141.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja en kultur präglad av laglighet och öka medborgarnas medvetenhet om maffiaorganisationer. Parlamentet erkänner i detta avseende den grundläggande roll som föreningar för kultur, rekreation och idrott spelar för att uppmärksamma det civila samhället på kampen mot organiserad brottslighet och främjandet av laglighet och rättvisa.

142.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en europeisk handlingsplan mot smuggling av vilda arter där tydliga mål lyfts fram, både inom och utanför EU, för att minska handeln med vilda arter och kroppsdelar. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utnyttja sina handels- och utvecklingsinstrument så att särskilda program med generös finansiering kan inrättas för att stärka genomförandet av Cites-konventionen och kunna bidra med resurser för att stärka resurserna mot tjuvskytte och smuggling, framför allt genom att stödja, stärka och utöka initiativ som Asean-Wen och Ha-Wen som syftar till att öppna regionala expertcentrum och ta fram samarbetsmodeller för brottslighet som rör vilda arter.

143.

Europaparlamentet efterlyser harmoniserade och stränga påföljder för smuggling av vilda arter, delar av vilda djur och sällsynta växter och träd till unionen.

144.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till de nationella parlamenten, Cepol, Europol, Eurojust, Olaf, Europarådet, OECD, Interpol, UNODC, Världsbanken och FATF.