6.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 67/32

1.1

EESK har många gånger behandlat frågan om irreguljär invandring, och ur ett flertal synvinklar (1). Detta fenomen är ytterst komplicerat och mångfacetterat och kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Vi kommer i detta yttrande att koncentrera oss på följande frågor:

1.2

I detta sammanhang känner vi stor sorg över att minst 311, och troligen många fler, afrikanska migranter nyligen förolyckades utanför Lampedusas kust när två båtar sjönk. Även om det inte bara finns en orsak till denna tragedi anser kommittén att dessa olyckor är symtomatiska för den bredare problematiken med irreguljär invandring sjövägen till EU och att det finns ett orsakssamband mellan de två olyckorna och EU:s uppenbara oförmåga att fastställa en tillfredsställande och samstämmig politik i fråga om irreguljär invandring som bygger på solidaritet, inklusive en politik för sökning och räddning samt landstigning. EESK uppmanar EU och dess medlemsstater att betrakta dessa olyckor som en tankeställare och att genomföra rekommendationerna i detta yttrande nu, innan ytterligare en tragedi tillåts inträffa. Tragedierna vid Lampedusa visar än tydligare att det är absolut nödvändigt att EU behandlar irreguljär invandring och gränsövervakning som en europeisk fråga.

1.3

Mänskliga rättigheter: Kommittén noterar med oro den ökande intolerans, rasism och främlingsfientlighet som Europas invandrare, "de andra", utsätts för, och befarar att finanskrisens sociala konsekvenser bidrar till ökningen. Ansvariga politiker och andra som har inflytande i samhället måste, tillsammans med medierna, agera på ett såväl politiskt som socialt mycket ansvarsfullt och pedagogiskt sätt för att förhindra detta beteende. De irreguljära invandrarnas rättigheter måste alltid respekteras, både då de räddas eller tas i förvar, då de beviljas status som skyddsbehövande och då de befinner sig i en irreguljär situation som "papperslösa" eller återsänds till sitt ursprungsland.

1.4

Rädda liv till sjöss: Alla människor som befinner sig i fara till sjöss eller i en risksituation – inbegripet irreguljära invandrare – måste räddas.

1.5

Landstigning: EU måste anta en landstigningspolicy som inte ökar belastningen på medlemsstaterna vid Medelhavet, eftersom de redan tar emot oproportionerligt stora migrantströmmar. Frågan om landstigning ska lösas på grundval av principen om landstigning på närmaste säkra plats endast då landet i fråga till fullo följer alla internationella konventioner om mänskliga rättigheter och övervakas av människorättsorganisationer.

1.6

Rätt till och beviljande av asyl: Principen om att ingen som riskerar förföljelse ska avvisas (non-refoulement) vid gränsen måste garanteras, och alla personer som behöver internationellt skydd måste kunna lämna in en ansökan inom EU. Dessa ansökningar måste behandlas av behöriga nationella myndigheter. I detta sammanhang finns det ett behov av att skapa ett mer effektivt system för behandlingen av asylansökningarna. EESK stöder samarbetet med tredjeländer i syfte att förstärka deras asylsystem och se till att de i högre grad uppfyller internationella normer.

1.7

Återsändande av irreguljära invandrare: Återvändandedirektivet (2) erbjuder en europeisk ram av rättsliga och förfarandemässiga garantier (3), vilket EESK uppskattar, t.ex. den effektiva åtgärden att överklaga beslut om återvändande vid en behörig juridisk eller administrativ myndighet eller ett behörigt fristående organ, rättslig representation och bistånd utan kostnad samt vissa garantier i väntan på återvändandet och vad gäller villkoren för hållande i förvar. Kommittén anser att EU:s återvändandepolitik bör främja ett frivilligt återvändande och baseras på största möjliga hänsyn till mänskliga värden. Den europeiska immigrationspolitikens legitimitet och trovärdighet i omvärlden är beroende av detta. I artikel 19 i stadgan om grundläggande rättigheter förbjuds uttryckligen kollektiva utvisningar och det garanteras att ingen kommer att avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling (artiklarna 4 och 19 i stadgan).

1.8

En integrerad EU-politik för irreguljär invandring baserad på solidaritet: I syfte att garantera respekten för mänskliga rättigheter anser EESK att man bör stärka solidariteten med de medlemsstater som på grund av sin geografiska belägenhet måste hantera ett stort antal offer för människohandels- och människosmuggelnätverk, som kommer in i EU på irreguljär väg. Unionens gränser, inklusive sjögränserna hos de medlemsstater som ligger vid Medelhavet, är också alla medlemsstaters gränser, och därigenom bör ansvaret för att bevaka dem ordentligt delas mellan alla medlemsstater, i enlighet med fördragen. Detta handlar inte bara om att vara solidarisk, utan också om att medlemsstaterna genom olika mekanismer ska ta sitt ansvar för att dela på den börda som den irreguljära invandringen medför. Man bör därför även visa solidaritet med och ge stöd till de medlemsstater som ligger vid unionens yttre gränser genom mekanismer för delade bördor som gör det möjligt att skapa vidarebosättning inom EU för de asylsökande. EESK stöder kraftfullt genomförandet av en europeisk fördelningsnyckel i enlighet med Europaparlamentets betänkande om ökad solidaritet inom EU på asylområdet (2012/2032 INI).

1.9

Utarbetande av avtal med tredje land: Huvudsyftet med EU:s migrations- och mobilitetsdialoger med tredje land måste vara att underlätta laglig migration som sker på ett ordnat sätt, garantera den internationella rätten till asyl, minska den irreguljära invandringen och bekämpa de kriminella nätverk som är inblandade i människohandel. Det är ofta nödvändigt att samarbeta med tredje land som en förutsättning för ett effektivt genomförande av återsändandet. Detta samarbete måste intensifieras så att resultaten förbättras. Samtidigt bör assistans ges till vissa transitländer i syfte att göra det möjligt för dem att hantera sina gränser bättre och bygga upp sin kapacitet att erbjuda skydd till dem som behöver det.

1.10

Europeiska gränsbyrån – Frontex: Frontex bör fortsätta att omvandlas till en sann europeisk byrå för de yttre gränserna, med en bredare samordnande roll vad gäller EU:s insatser vid medlemsstaternas yttre gränser. Ur denna synvinkel krävs det ytterligare arbete för att genomföra konceptet europeiska gränsbevakningsteam, vilket understryks i Europaparlamentets betänkande om Frontex (A7-0278/2011). Byråns ansvarsområde bör också utvidgas så att den kan göra större insatser på det förebyggande området. Det är tydligt att det behövs mer – och inte mindre – resurser om denna byrå ska kunna spela en effektivare roll. Gemensamma insatser som samordnas av Frontex (och deras konsekvenser för de grundläggande rättigheterna samt de förvaltningsmässiga garantier som föreskrivs i kodex om Schengengränserna) måste dock vara underställda demokratisk kontroll av parlamentet och Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna.

1.11

Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo): Kontoret har inlett sin verksamhet relativt nyligen. Det förväntas därför snarast ta itu med sina uppgifter med full kapacitet, i synnerhet vad gäller kontorets roll i arbetet med att finna hållbara lösningar och arbeta förebyggande i solidaritetsfrågor mellan EU-medlemsländerna, i enlighet med sina åligganden enligt Easo-förordningen. Europeiska stödkontoret för asylfrågor måste ha kapacitet att klart identifiera skillnaderna mellan medlemsstaternas praxis i asylfrågor samt skillnaderna i deras lagstiftning, och föreslå nödvändiga förändringar.

1.12

Förebygga och bekämpa människosmuggling: EESK understryker också att man måste göra allt för att kraftfullt bekämpa organiserad brottslighet. Inga resurser bör sparas när det gäller att spåra upp personerna bakom människosmuggling och ställa dem inför rätta. I detta hänseende är det mycket viktigt att söka hjälp hos tredjeländers regeringar.

1.13

Finansiering: EESK understryker att frågan om att hämma och hantera invandringsströmmarna är gemensam för hela unionen, och detta faktum måste också avspeglas i fördelningen av de ekonomiska bördorna för de verktyg som behövs för att genomföra en effektiv politik. Kommittén stöder kommissionens förslag om att asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet ska få en flexiblare förvaltning från och med 2014.

2.1

Den gemensamma invandringspolitiken bör bygga på en övergripande strategi och ta hänsyn till olika faktorer såsom den demografiska situationen och arbetsmarknaden, respekten för mänskliga rättigheter, likabehandling och icke-diskriminering, lagstiftningen om mottagande av nya invandrare, de irreguljära invandrarnas situation, mottagning och skydd av asylsökande, bekämpning av kriminella nätverk som sysslar med människohandel, samarbete med tredjeländer, solidariteten mellan EU-länderna samt social- och integrationspolitiken.

2.2

Kommittén har under de senaste åren med djup oro noterat en rad politiska händelser, uttalanden och beslut, som tyder på att en gammal välkänd farsot i Europa sprider sig: främlingsfientlighet och en exkluderande nationalism. Minoriteter och invandrare förlorar rättigheter, kränks och utsätts för aggressiv och diskriminerande politik.

2.3

Den irreguljära invandringen är en särskilt allvarlig och komplex fråga, vilket framgår av tabellerna i bilagan till detta yttrande. Det är dessutom en fråga för Europeiska unionen som helhet, och man måste därför också ta itu med den som en sådan. Irreguljära invandrare som passerar EU:s sydgräns strävar oftast efter att bosätta sig i andra EU-länder.

2.4

Till följd av att Schengenområdet saknar inre gränser är frågan om irreguljär invandring viktig för hela Europa, och den måste hanteras genom en gemensam europeisk politik.

2.5

EESK har studerat frågan om irreguljär invandring grundligt och fört fram sina synpunkter i en rad yttranden som antagits med stor majoritet.

2.6

Dessa yttranden innehåller en analys av orsakerna till irreguljär invandring till EU-länderna, samtidigt som vi har konstaterat att det saknas en enhetlig EU-politik om irreguljär invandring och att det sker mycket små framsteg mot en gemensam invandrings- och asylpolitik med en hög grad av harmonisering. Stort utrymme ges också till konsekvenserna av problemet, och kommittén föreslår en rad lösningar på detta.

2.7

Tusentals av de irreguljära migranterna anländer sjövägen. Detta innebär att frågan om irreguljär invandring sjövägen, vilket enligt Frontex främst sker i Medelhavsområdet, bör hanteras specifikt.

2.8

Huvudsyftet med yttrandet är att behandla fenomenet irreguljär invandring sjövägen, samtidigt som vi vill ta upp några av huvudfrågorna vad gäller irreguljär invandring generellt, för att försöka finna enhetliga lösningar som säkrar en effektiv och human invandringspolitik till rimliga kostnader.

3.1.1

De irreguljära invandrarnas mänskliga rättigheter ska alltid respekteras, från det ögonblick då de räddas eller grips tills de uppnår status som skyddsbehövande eller återsänds till ursprungslandet. Irreguljär invandring sjövägen leder ofta till att liv går till spillo. I detta sammanhang vill EESK understryka vikten av att man alltid respekterar de mänskliga rättigheterna. Kommittén har föreslagit att EU:s byrå för grundläggande rättigheter även ska övervaka åtgärderna i samband med gränskontroll och Frontex verksamhet. ReK stöder Frontex rådgivande forum och uttrycker sitt intresse för ett samarbete.

3.2.1

Medlemsstaterna och privatbåtar är skyldiga att rädda alla som befinner sig i en farlig situation till sjöss. Det inkluderar även invandrare och människohandlare/människosmugglare som har tagit en beräknad risk. I många fall utsätter de kriminella nätverk som transporterar/smugglar asylsökande eller irreguljära immigranter dessa personer för stora risker. Olika organ och icke-statliga organisationer har påpekat att tusentals människor dör under sådana förhållanden i Medelhavet varje år, och att de i vissa fall inte har fått någon hjälp eller räddats av fartyg som har passerat i närheten.

3.3.1

Under de senaste åren har en del rättsliga och politiska kontroverser uppstått vad gäller räddningsaktioner som ägt rum på internationellt vatten i Medelhavet, vilket i onödan har riskerat livet på många. EESK understryker att frågan om landstigning måste lösas på grundval av principen om landstigning på närmaste säkra plats endast då landet i fråga till fullo följer alla internationella konventioner om mänskliga rättigheter och övervakas av människorättsorganisationer. När det gäller Frontex uppdrag tar kommittén starkt avstånd från att migranterna alltid ska föras till den medlemsstat som svarar för uppdraget. En sådan policy leder till åtminstone två problem: (i) det sätter ett ännu större migrationstryck på de medlemsstater som redan drabbats av tunga bördor, i en sådan omfattning att det inte längre kommer att vara hållbart för de medlemsstater som behöver Frontex mest att leda ett Frontexuppdrag; (ii) det skadar de människor som räddas, eftersom de skulle behöva transporteras hela vägen till det land som har hand om Frontexuppdraget, snarare än till den plats som under rådande omständigheter vore lämpligast (vanligtvis den närmaste säkra platsen).

3.4.1

EESK uppmanar EU att gå vidare med att införa ett gemensamt asylsystem som bygger på en omfattande rättslig harmonisering. I Dublin-förordningen fastställs det ansvar som åligger varje medlemsstat när det gäller att bedöma asylansökningar. Kommittén har redan framhållit att detta system ger upphov till många problem. Den asylsökande bör tillfrågas om vilken medlemsstat han eller hon vill ska bedöma ansökan. I sitt yttrande om grönboken (4) noterade kommittén att "den asylsökande själv ska få välja det land som ska handlägga asylansökan och anmodar därför medlemsstaterna att tillämpa de humanitära bestämmelser som anges i artikel 15.1 i förordningen".

3.4.2

Samarbetet mellan medlemsstaterna har resulterat i en rad åtgärder som genomförs av Eurasil, en grupp med nationella experter under ledning av kommissionen. Ett ekonomiskt solidaritetsprogram har också skapats genom inrättandet och förnyandet av Europeiska flyktingfonden. Från och med 2014 kommer migrations- och asylfonden att få ökade resurser och större flexibilitet vid nödsituationer.

3.4.3

Asylsökandes begäran om skydd måste behandlas mot bakgrund av unionens asyllagstiftning och beviljande av internationellt skydd. De som verkligen behöver skydd bör få det.

3.4.4

EESK noterar åter att de som söker asyl vid gränserna måste ges samma behandling och garantier som asylsökande som gör en ansökan på en medlemsstats territorium.

3.4.5

Kommittén uppmanar EU att göra ett större åtagande i kampen mot kriminella nätverk som bedriver människohandel, men påpekar att vissa åtgärder för att "bekämpa irreguljär invandring" ger upphov till en allvarlig asylkris i Europa. EESK har i flera yttranden (5) framhållit att kampen mot irreguljär invandring inte får skapa nya problem på asylområdet, och att tjänstemän med ansvar för gränskontroll måste få lämplig utbildning så att asylrätten garanteras.

3.4.6

EESK stöder de förslag som framförts av FN:s flyktingkommissariat (UNCHR) om att asylexpertteam ska inrättas för att bistå vid alla gränskontrollåtgärder inom EU.

3.4.7

Det är särskilt viktigt att påpeka att många tusen av dem som reser in i unionen inte begär asyl, eftersom de är ekonomiska migranter, och deras huvudsakliga anledning till att ta sig in i EU är att fortsätta mot andra europeiska länder snarare än att stanna i det land de först ankom till.

3.4.8

Partnerskapen för rörlighet bör inte innebära att partnerskapsländerna ska stå för hela kostnaden för asylförfarandet för de personer som passerar deras territorium. EU bör visa sitt stöd via asylfonden. Denna fond bör bidra till inrättande av mekanismer och strukturer för att kunna behandla asylansökningar skyndsamt och fatta snabba beslut inom ramen för de garantier som erkänns i internationell rätt.

3.4.9

EESK uppmanar EU att gå vidare med att införa ett gemensamt asylsystem som bygger på en omfattande rättslig harmonisering. Asylansökningar bör inte bara behandlas i inreselandet, utan också av de andra medlemsstaterna. Den asylsökande bör tillfrågas om vilken medlemsstat han eller hon vill ska bedöma ansökan. I sitt yttrande om grönboken (6), föreslog kommittén att "den asylsökande själv ska få välja det land som ska handlägga asylansökan och anmodar därför medlemsstaterna att tillämpa de humanitära bestämmelser som anges i artikel 15.1 i förordningen" så att man på detta sätt påskyndar behandlingen av ansökningarna och minskar överbelastningen inom byråkratin i inreseländerna. EESK anser också att EU bör samarbeta med tredjeländer för att förbättra deras asylsystem och se till att de uppfyller internationella normer. När det gäller den externa dimensionen av asyl har man gjort framsteg på områden som stöd till tredjeländer som har ett stort antal flyktingar (de regionala skyddsprogrammen är särskilt viktiga) och vidarebosättning av flyktingar inom EU.

3.5.1

Återsändande av invandrare som har rest in i EU på ett irreguljärt sätt måste hanteras ytterst omsorgsfullt. I det avseendet är avtal med tredjeländer av avgörande betydelse när det gäller att säkerställa att de återvändande migranternas rättigheter respekteras fullt ut.

3.5.2

Partnerskapen för rörlighet bör innehålla bestämmelser om återsändande som främst baserar sig på frivilligt återvändande med fungerande stödsystem (7). När man genomför tvångsavvisningar måste de ske med full respekt för de mänskliga rättigheterna för de personer som skickas tillbaka, och med beaktande av Europarådets rekommendationer (8).

3.5.3

Kommittén efterlyser större insyn vad gäller förvarsenheter inom och utom EU samt att FN:s flyktingkommissarie ska hållas underrättad om situationen för de personer som är tagna i förvar och att personerna själva ska få lämpligt stöd från frivilligorganisationer. EESK anser att gravida kvinnor och minderåriga ska få särskilt skydd och placeras i lämpliga anläggningar som ska uppföras med ekonomiskt stöd från EU.

3.6.1

EESK understryker att problemet är ett europeiskt problem, som inte bara omfattar länderna vid Medelhavet, inte minst eftersom Schengenavtalet innebär att invandring i Medelhavsområdet måste hanteras genom gemensamma europeiska åtgärder. Detta handlar inte enbart om att unionen ska visa solidaritet, utan om att alla EU-medlemsstater måste ta sitt ansvar, genom en gemensam europeisk politik, som kommissionen föreslår och rådet och parlamentet godkänner.

3.6.2

EU-medlemsstaternas gränser – och detta innefattar också sjögränserna för de medlemsstater som ligger vid Medelhavet – är alla EU-medlemsstaters gränser, och alla medlemsstater bör dela ansvaret för att bevaka dem på ett korrekt sätt.

3.6.3

Medlemsstaterna bör därför bistå med och delta i: (i) resurser som krävs för effektiv sjöräddning och gränskontroll, (ii) behandling av asylansökningar, inom ramen för deras ansvarsområden, (iii) extraordinära situationer, genomförande av återsändande och avvisningar, (iv) förflyttning av migranter från små medlemsstater vid Medelhavet, (v) kampen mot organiserad brottslighet och människohandel.

3.6.4

Denna förflyttning bör utföras på grundval av en permanent och etablerad mekanism. Kommissionen bör med anledning av detta lägga fram ett lagstiftningsförslag om en permanent och effektiv EU-mekanism för omplacering av asylsökande, som bygger på en europeisk fördelningsnyckel i enlighet med Europaparlamentets betänkande om ökad solidaritet inom EU på asylområdet (2012/2032 INI). För att garantera att mekanismen blir så effektiv som möjligt bör detta lagstiftningsförslag även beakta de praktiska erfarenheter man gjort inom pilotprojektet Eurema på Malta (9).

3.7.1

Unionen bör utöva allt sitt politiska och ekonomiska inflytande, i synnerhet i länder som får omfattande EU-bistånd, för att övertyga dem om att samarbeta i migrationsfrågor. Kommittén anser att partnerskapen för rörlighet bör omfatta den övergripande strategins fyra pelare, d.v.s. organisering och underlättande av laglig migration och rörlighet, förebyggande och minskning av irreguljär migration och människohandel, främjande av internationellt skydd och stärkande av asylpolitikens externa dimension, samt maximering av migrationens och rörlighetens utvecklingseffekter.

3.7.2

Lösningen på problemet måste gå längre än politiska åtgärder för förebyggande verksamhet i tredje land, och lägga större vikt vid utarbetande av samarbetsprogram för att stödja åkerbruk och boskapsskötsel, små och medelstora företag m.m. Unionen måste visa att den har den politiska genomslagskraften att samarbeta med de länder som den förväntas samarbeta med och som tar emot omfattande bistånd för att arbeta tillsammans med unionen i frågor om säkerhet, organiserad brottslighet och irreguljär invandring. EESK välkomnar det nyligen ingångna avtalet med Konungariket Marocko och initiativet till att skapa mobilitetspartnerskap mellan EU respektive Tunisien, Egypten och Libyen. En oberoende studie av de befintliga mobilitetspartnerskapens effektivitet och inverkan bör dock utföras. EESK stöder kommissionens initiativ i fråga om att se till att partnerskapen för rörlighet har en effektiv utvärderingsmekanism. Dessutom bör de mobilitetspartnerskap som är gemensamma policydeklarationer och inte rättsligt bindande för partnerländerna konverteras till internationella avtal. Kommittén anser att EU och medlemsstaterna bör sluta nya avtal med andra länder i regionen. Med tanke på EU:s särskilda förhållande till Turkiet bör de båda parterna utreda migrationsfrågorna, i synnerhet vad gäller kampen mot kriminella nätverk.

3.7.3

För att se till att de administrativa och rättsliga förfarandena löper smidigt är det viktigt att EU begär att de irreguljära invandrarnas ursprungsländer snabbt ska tillhandahålla resehandlingarna.

3.7.4

Denna fråga bör också tas upp inom ramen för Euromedkonferensen, eftersom en avsevärd del av de irreguljära invandrarna kommer in i EU via tredjeländer vid Medelhavskusten.

3.7.5

Assistans bör ges till vissa transitländer i syfte att göra det möjligt för dem att hantera sina gränser bättre, inrätta asylstrukturer och även bygga upp sin kapacitet att själva erbjuda skydd till dem som är i behov av det.

3.8.1

Frontex bör fortsätta att omvandlas till en sann europeisk byrå för de yttre gränserna, med en bredare samordnande roll för samarbete och förebyggande insatser. Därför bör Frontex också förses med tillräckliga resurser för att kunna erbjuda den assistans som behövs till de sydliga medlemsstater som kämpar med att klara av flyktingströmmarna. Samtidigt bör man anställa mer personal (inklusive gränsvakter) och införskaffa mer apparatur för elektronisk övervakning och inspelning. I detta sammanhang krävs det också ytterligare insatser för att stärka genomförandet av konceptet europeiska gränsbevakningsteam, vilket understryks i Europaparlamentets betänkande om Frontex (A7-0278/2011). Dessutom bör man allvarligt överväga användningen av Frontex nya möjligheter (t.ex. inköp av utrustning).

3.8.2

Europeiska nätverket för kustbevakning, som erbjuder säkerhet vid regionala gränser, bör förstärkas för att göra det möjligt att samordna nationella resurser och europeiska åtgärder, och för att stärka samarbetet på nationell nivå och EU-nivå.

3.9.1

Europeiska stödkontoret för asylfrågor måste ha kapacitet att klart identifiera skillnaderna mellan medlemsstaternas praxis i asylfrågor samt skillnaderna i deras lagstiftning, och föreslå nödvändiga förändringar. Det måste också ha befogenhet att ta fram gemensamma riktlinjer för tolkning och tillämpning av olika aspekter av förfarandena och innehållet i gemenskapens regelverk för asyl, såsom kommissionen föreslog i sin grönbok.

3.9.2

Stödkontoret skulle kunna bli ett viktigt centrum för utbyte av god praxis och för utveckling av utbildningsinsatser i asylfrågor, särskilt för gränstjänstemän. Det skulle också kunna vara ett centrum för övervakning och analys av resultaten av de nya åtgärder som EU utvecklar på asylområdet. Det skulle dessutom kunna ansvara för inrättandet och administrationen av de gemensamma expertgrupperna för asylfrågor.

3.9.3

Europeiska stödkontoret för asylfrågor kommer att behöva bedriva nätverksarbete, samarbeta med Eurasil samt ha en nära koppling till UNHCR och specialiserade icke-statliga organisationer.

3.9.4

Europeiska stödkontoret för asylfrågor har inlett sin verksamhet relativt nyligen. Det förväntas ta itu med sina uppgifter omgående med full kapacitet, i synnerhet vad gäller kontorets roll i arbetet med att finna hållbara lösningar och se till att kostnaderna fördelas mellan medlemsstaterna, i enlighet med Easo-förordningen. Samtidigt måste Easo också arbeta förebyggande i frågor som rör solidaritet mellan medlemsländerna, i linje med sina skyldigheter enligt Easo-förordningen.

3.10.1

Irreguljär invandring sjövägen är farligt, eftersom det sätter människoliv på spel. Tusentals människor har förlorat livet när de korsat Medelhavet på fartyg som inte varit sjövärdiga. Dessa riskabla resor anordnas av kriminella nätverk som pressar in hundratals människor (inklusive kvinnor och barn) utan lämplig utrustning (inte ens livräddningsutrustning) på båtar som vanligtvis inte är sjövärdiga. I den resolution som Europarådets parlamentariska församling antagit (resolution 1872 (2012)) med titeln "Vem bär ansvaret för att människoliv går till spillo i Medelhavet?" beskrivs på ett mycket detaljerat sätt den roll som människosmugglarna spelar när det gäller att organisera farliga överfarter över Medelhavet, och denna resolution bör beaktas för att man ska inse problemets allvar.

3.10.2

Det är mycket viktigt att medlemsstaterna fastställer straffrättsliga förfaranden och domar av den allra allvarligaste graden med straff på upp till livstid för människohandlare och människosmugglare. Människor som faller offer för människohandlare bör alltid betraktas som oskyldiga offer.

3.10.3

Människosmuggling underblåser brottslighet, eftersom de kriminella nätverken som anordnar resorna tar upp avgifter för varje resenär, ofta genom utpressning och med inhumana medel. EESK understryker att EU bör samarbeta med avreseländerna och transitländerna i syfte att nysta upp de kriminella nätverk som är inblandade i detta. EESK understryker också att EU måste agera så kraftfullt som möjligt för att förhindra flyktingsmugglarnas verksamhet och att de sätter liv i fara.

3.10.4

EU bör också överväga att ingå avtal med tredje land om att skapa mottagningscentrum för migranter och erbjuda ekonomiskt stöd för etablering och drift av dessa centrum. De centrum som inrättas i dessa länder kan verka i samarbete med andra mottagningscentrum när det gäller identifiering och omsorg. Centrumens verksamhet bör övervakas av Internationella migrationsorganisationen, FN:s flyktingkommissarie, byrån för grundläggande rättigheter samt specialiserade icke-statliga organisationer.

3.10.5

Dessutom måste EU engagera sig i informationsprojekt där potentiella invandrare, i synnerhet ekonomiska migranter, avråds från att resa in i EU på olaglig väg, genom att man gör dem medvetna om vilka risker och svårigheter som är förknippade med olaglig invandring. Man måste också se till att potentiella irreguljära invandrare blir medvetna om de enorma svårigheterna att få ett jobb inom EU när de reser in utan papper.

3.10.6

Organisationer som arbetar med att öka allmänhetens medvetenhet om ovannämnda frågor i avreseländerna, i syfte att avråda potentiella invandrare från att ge sig ut på farliga resor, bör få ökat moraliskt och ekonomiskt stöd.

3.10.7

EESK vill också att man ska uppmärksamma de djupare orsakerna till problemet, som hänger samman med levnadsförhållandena i avreseländerna. Särskilda program bör inrättas i detta syfte. Frågan i sin helhet bör finnas med på dagordningen för Euromedkonferensen.

3.11.1

Finansiering behövs för att förebygga och hämma migrationsströmmarna. Förvarsenheter bör planeras med omsorg för att se till att irreguljära invandrare hålls separerade från flyktingar som söker asyl. Separat inkvartering måste också erbjudas minderåriga och utsatta personer inom två veckor. Enligt en italiensk studie som Frontex redovisat är kostnaden för en irreguljär invandrare i genomsnitt 48 euro per dag. Om den siffran multipliceras med 100 000, som är det antal invandrare som anländer varje år (enligt Frontex (10)), så blir totalkostnaden över 1,752 miljarder euro för varje år som går.

3.11.2

EESK välkomnar kommissionens insatser för att förenkla de finansiella instrumenten genom att skapa två fonder, en för asyl och migration (11) respektive en för inre säkerhet (12) – åtföljda av en övergripande förordning med allmänna regler om programplanering, information, ekonomisk förvaltning, kontroll och utvärdering (13). EESK stöder kommissionens förslag om att införa ett grundbelopp och ett rörligt belopp vid fördelningen av de ekonomiska medlen mellan medlemsstaterna. När det gäller det rörliga beloppet anser EESK att det är mycket viktigt att varje medlemsstat utarbetar sitt årliga program i enlighet med EU:s prioriteringar och samarbetar med andra medlemsstater. Vi ser positivt på att migrations- och asylfonden från och med 2014 kommer att få ökade resurser och större flexibilitet vid nödsituationer.

3.11.3

De planerade förändringarna kommer att åtgärda rådande problem eftersom EU:s program för hantering av migrationsströmmarna och inrättande av förvarsenheter löper på årsbasis. Detsamma gäller finansiering och åtgärder. Det är dock i princip omöjligt att slutföra anläggningar för mottagande och vistelse på grundval av ett årligt system. Av denna anledning bör sådana program planeras på ett mer flexibelt sätt.

3.11.4

Tredjeländer som ligger utmed migrationsrutten från det ursprungliga avreselandet bör få bistånd för att inrätta mottagnings- och vistelsecentrum.

Om man beaktar ovanstående exempel bör man i EU-budgeten öronmärka finansiering för att stärka övervakningen och de förebyggande åtgärderna (patrullbåtar, kustbevakningsenheter och helikoptrar) och se till att Frontex och Easo har tillräckliga årsbudgetar för att kunna utföra sina uppgifter till fullo. Finansiering måste säkerställas så att inreseländerna kan bekämpa kriminella nätverk på ett effektivt sätt och samtidigt skapa de rätta förutsättningarna för migranterna.

—

den 25 april 2002 om "Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om en öppen samordningsmetod för gemenskapens invandringspolitik", föredragande: Pariza Castaños (EUT C 221, 17.9.2002),

—

den 29 januari 2004 om "Förslag till rådets förordning om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna", huvudföredragande: Pariza Castaños (EUT C 108, 30.4.2004),

—

den 27 oktober 2004 om "Förslag till rådets beslut om ändring av beslut 2002/463/EG om antagande av ett handlingsprogram för administrativt samarbete om yttre gränser, visering, asyl och invandring (Argoprogrammet)", föredragande: Pariza Castaños (EUT C 120, 20.5.2005),

—

den 12 mars 2008 om "Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet", föredragande: Le Nouail-Marlière (EUT C 204, 9.8.2008).