15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/115

A.

Global uppvärmning och klimatförändringar är erkänt ytterst allvarliga hot.

B.

Klimatförändringarna kommer att få betydande miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.

C.

Även om världen lyckas begränsa och minska växthusgasutsläppen, skulle det fortfarande krävas stora anpassningsinsatser för att hantera de ofrånkomliga effekterna.

D.

Även om EU uppnår målet att begränsa klimatförändringen till 2 °C kommer Europa att drabbas av en uppvärmning som kännetecknas av extrema regionala klimatförändringar, och nuvarande åtaganden som anmälts till FN:s ramkonvention om klimatförändringar kommer att bidra till att uppvärmningen stiger med 3,5–4 °C om de genomförs.

E.

Klimatförändringarna kommer att påverka olika områden i Europa på olika sätt, i olika hög grad och vid olika tidpunkter.

F.

Såsom påpekats i kommissionens vitbok kommer anpassningen att kräva att EU:s medlemsstater visar solidaritet med missgynnade regioner och de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

G.

Sydeuropa och Medelhavsområdet är två särskilt utsatta områden i Europa som redan lider av vattenbrist, torka och skogsbränder, och ny forskning visar att skördarna väntas minska med upp till 25 procent i Sydeuropa fram till 2080 (8).

H.

Enligt European Respiratory Society ökar dödligheten för personer med andningssvårigheter med 6 procent för varje grad som temperaturen stiger över en given tröskelnivå i en viss stad.

I.

Avsnittet i vitboken om den externa dimensionen och pågående arbeten enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar är mycket viktigt, och EU måste agera samstämmigt för att återta den ledande rollen i kampen mot klimatförändringarna och bidra till att skapa en ny ”klimatdiplomati”, vilket Europaparlamentet uppmanar till i sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av Köpenhamnskonferensen.

J.

Klimatförändringarnas följder för ekonomin, samhället och miljön kommer mest att kännas av indirekt genom att ekosystemtjänster av grundläggande betydelse för människors välbefinnande försämras. Därför måste skyddet av ekosystemen utgöra grunden i EU:s anpassningsstrategi.

K.

Stigande medeltemperaturer kan leda till ett minskat behov av olja och gas för uppvärmning, men samtidigt ökar antalet dagar då kylning behövs, vilket kan leda till ett ökat behov av el.

L.

Den befintliga EU-lagstiftning som direkt berör miljöfrågor bör tillhandahålla enhetliga grunder för att öka EU:s förmåga att hantera klimatförändringarnas följder.

M.

Inom de insatser som görs på europeisk nivå bör man ställa upp och upprätthålla högsta möjliga miljöstandarder, på både kort och lång sikt (inbegripet anpassning till klimatförändringar).

1.

Europaparlamentet välkomnar ovan nämnda vitbok.

2.

Europaparlamentet samtycker till att målet med EU:s föreslagna ram för anpassning ska vara att förbättra EU:s förmåga att klara av klimateffekterna.

3.

Europaparlamentet gläder sig särskilt över att man i vitboken fokuserar på ökad motståndskraft för alla ekosystem som ett viktigt försvar mot några av de mest extrema följderna av klimatförändringarna. Naturliga ekosystem är världens viktigaste kolsänkor, eftersom de binder hälften av de globala årliga växthusgasutsläppen och bidrar till både begränsning och anpassning.

4.

Europaparlamentet framhåller vikten av att upprätta nationella anpassningsplaner som bygger på ett gemensamt europeiskt ramverk, så att medlemsstaterna kan planera och informera om sina anpassningsåtgärder. Sådana planer måste omfatta en kartläggning av risker och faror som visar vilken infrastruktur och vilka anläggningar som kan utgöra en risk för miljön eller folkhälsan i händelse av ogynnsamma väderförhållanden. Sådan information bör göras tillgänglig för allmänheten och andra medlemsstater.

5.

Europaparlamentet framhåller vikten av att integrera anpassningen inom alla EU:s politikområden, särskilt den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken, skogspolitiken och sammanhållningspolitiken samt lagstiftningen om miljökonsekvensbedömning, bygglov och byggnormer. Parlamentet betonar även vikten av att anpassningen blir samstämmig genom en sektorsövergripande strategi som utgår från ekosystemens motståndskraft.

6.

Europaparlamentet betonar att de viktigaste insatsområdena som fastställs i vitboken bör prioriteras ytterligare enligt den tidsplan då olika följder förväntas framträda i Europa, för att tillgängliga resurser ska kunna sättas in effektivare.

7.

Europaparlamentet delar kommissionens synpunkt att det behövs mer kunskap om klimatförändringarnas följder, så att forskningsbaserad information kan spridas i så stor utsträckning som möjligt och så att lämpliga anpassningsåtgärder följaktligen kan vidtas.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp en kunskapsbas om klimatförändringarnas följder som inte bara är avsedd för EU utan också för att förmedla kunskaperna till utvecklingsländer och tillväxtländer, så att de kan använda dem till att finna egna lösningar på problemet med klimatförändringarna och effektivt använda medel för klimatskydd.

9.

Europaparlamentet betonar att forskningsinsatserna bör stärkas inom ramen för det pågående sjunde ramprogrammet och framtida ramprogram för forskning, i syfte att fylla nuvarande kunskapsluckor om faror (tidigare och sannolika framtida väderleksrelaterade katastrofer) och andra relevanta faktorer såsom socioekonomisk utveckling (nuvarande och framtida geografisk fördelning av hotade tillgångar) vid särskilda platser och tider och att utveckla formerna och tekniken att beräkna kostnaderna för och fördelarna med åtgärder för anpassning till klimatförändringarnas effekter och deras respektive bidrag till att minska utsattheten eller sårbarheten för klimatriskerna, samt att man måste prioritera forskning och finansiering av den tekniska utvecklingen i länder som riskerar att drabbas av höga anpassningskostnader.

10.

Europaparlamentet anser att indikatorer för sårbarhet bör utarbetas skyndsamt med tanke på de många olika klimatscenarierna på gemenskapens territorium och understryker att det behövs ytterligare forskning om lämpliga modeller på nationell, regional och lokal nivå och ett fastställande av anpassningskapaciteten inom EU. Parlamentet uppmanar därför Europeiska miljöbyrån att utarbeta rapporter med analyser av riskerna som klimatförändringarna medför för Europas mest utsatta regioner, där man fastställer behov, hinder, tidsplaner, möjligheter, politiska nivåer och anpassningsalternativ, för att få fram strategiska riktlinjer om anpassningsåtgärder och stödja regionala och lokala aktörer i utarbetandet av kraftfulla anpassningsstrategier.

11.

Europaparlamentet påminner dock om att osäkerheten kring klimatförändringarnas följder utgör en del av problemet med klimatförändringarna och att beslut i frågan ibland måste fattas innan vetenskaplig visshet föreligger, i överensstämmelse med försiktighetsprincipen.

12.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att anslå resurser till klimatforskning, som effektivast kan bedrivas på europeisk nivå och som kan utgöra en god grund för utformningen av en politik för anpassning till klimatförändringarna.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att se till att detaljerade uppgifter (inbegripet metadata som beskriver metoderna för datauppsättningen) blir lätt tillgängliga för offentliga och privata aktörer. Uppgifter om klimatförändringarna bör betraktas som allmängods och i enlighet med artikel 14 i Inspire-direktivet göras tillgängliga för allmänheten utan kostnad eller till en avgift som täcker kostnaderna för att upprätthålla datauppsättningarna och motsvarande datatjänster.

14.

Europaparlamentet betonar att det behövs ett nätverk för lokala och regionala initiativ för anpassning till klimatförändringarna och ett erfarenhetsutbyte inom Europa. Utbyte av bästa metoder kan generera ett mervärde för EU-strategin.

15.

Europaparlamentet understryker relevansen av deltagande forskningsmetoder, vilka uppmuntras inom ramen för programmet ”Vetenskap i samhället” i EU:s sjunde ramprogram för forskning. Härigenom främjas ett gemensamt kunskapsbyggande mellan lokala grupper och myndigheter där syftet är att fastställa de bästa anpassningsstrategierna på lokal och regional nivå och säkerställa en bättre kunskapsspridning.

16.

Europaparlamentet välkomnar vitbokens initiativ om att inrätta en mekanism och hoppas att denna kan vara klar till 2011, liksom utvecklingen av modeller och prognosverktyg.

17.

Europaparlamentet menar att kommissionen bör se till att clearing house-mekanismen utvecklas som en portal, som tar med andra befintliga system som t.ex. det gemensamma miljöinformationssystemet och den globala övervakningen för miljö och säkerhet och att den tillför ett mervärde genom att förbereda EU, medlemsstaterna och privata aktörer vad gäller planeringen, finansieringen och genomförandet av vederbörliga anpassningsplaner.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av satellitbaserade tjänster, särskilt för räddningsverksamhet i händelse av naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar alla inblandade aktörer att snarast möjligt göra GMES fullt operativt.

19.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt med en övergripande strategi som bygger på ekosystemens motståndskraft, skydd av livsmiljöerna och den biologiska mångfalden samt ekosystemtjänsterna samt att de åtgärder som ska vidtas inom alla berörda politikområden blir samstämda och kan samverka.

20.

Europaparlamentet är särskilt bekymrat över frågan om vatten, en av vår planets viktigaste resurser, eftersom klimatförändringarna i hög grad kommer att påverka mängden vatten och kvaliteten på vatten, särskilt dricksvatten.

21.

Europaparlamentet betonar att EU måste förvalta sina vattenresurser effektivare genom en hållbar dubbel strategi, dels genom att öka resursernas potential och aktivt minska efterfrågan och människors slöseri med vatten, dels genom socioekonomiska åtgärder.

22.

Europaparlamentet betonar att anpassningskraven måste integreras fullt ut i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt i enlighet med riktlinjerna av den 30 november 2009.

23.

Europaparlamentet betonar vikten av att vattendirektivet (2000/60/EG) (9) genomförs aktivt och att förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt blir effektiva, särskilt när det gäller avrinning i gränsområden och i områden där en hård belastning av vattnet kommer att nå en kritisk nivå eller där översvämningar blir allt vanligare.

24.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att genomföra översvämningsdirektivet som inför en omfattande mekanism för bedömning och övervakning av den ökade risken för översvämning till följd av klimatförändringar och för utveckling av anpassningsstrategier, samt en bedömning av hur miljön och motståndskraftiga ekosystem kan bidra till att kontrollera och minimera översvämningarnas effekter.

25.

Europaparlamentet betonar att motståndskraften hos jordbrukets ekosystem behöver förbättras genom en hållbarare användning av naturresurser, särskilt vatten och mark, och genom ett aktivt motverkande av ohållbara metoder och plantering av grödor som är olämpliga på grund av sin vattenförbrukning, samt genom en ökad användning av den biologiska mångfalden inom och mellan arterna när det gäller grödor och djurraser.

26.

Europaparlamentet menar att den gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till anpassningen och att den behöver utveckla ett mer ekosystembaserat synsätt på jordbruket, skydda och stärka bevarandet av den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster, inbegripet markskydd, flödvatten och ekologiskt sammanhängande landskap. Parlamentet anser vidare att hållbara jordbruksmetoder kommer att medföra stora vinster för markskyddet, vattenförvaltningen, bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemens motståndskraft.

27.

Europaparlamentet understryker att EU:s åtgärder för skog bör innefatta anpassning, eftersom skogens ekosystem kommer att påverkas kraftigt av klimatförändringarna och de ökade riskerna för bränder.

28.

Europaparlamentet välkomnar kommissionen förslag att uppdatera EU:s skogsbruksstrategi och uppmanar kommissionen att snarast möjligt inleda en debatt om skogsskydd.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa jord- och skogsbruksåtgärder för skogsplantering i Medelhavsländerna som ett kostnadseffektivt sätt att tillhandahålla grundläggande ekosystemtjänster.

30.

Europaparlamentet uttrycker oro över att Europa de senaste åren drabbats av skogsbränder som förstört mer än 400 000 hektar skog per år, vilka orsakats av att allt fler lämnar landsbygden och dess traditionella sysslor, av otillräcklig skogsvård, av förekomsten av omfattande arealer med endast ett trädslag och plantering av olämpliga trädslag, av avsaknaden av en ordentlig förebyggande politik samt av alltför milda påföljder för anlagda bränder, tillsammans med bristande tillämpning av lagar som förbjuder olaglig byggnation och säkerställer återbeskogning. Med så stora skogsbränder, särskilt i södra Europa, kan skogarna inte återhämta sig, och detta får allvarliga ekologiska, ekonomiska och samhälleliga följder. De ovanliga väderförhållandena 2007 förvärrade företeelsen med jättebränder, som sannolikt kommer att inträffa oftare under kommande år. Den globala uppvärmningen kommer att öka under de följande 30 åren och detta skulle främst kunna drabba specifika regioner som är särskilt utsatta för klimatförändringarna.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till en EU-handlingsplan för anpassning till klimatförändringar prioritera förebyggande och bekämpning av torka och skogsbränder, med tonvikt på södra Europa, såsom parlamentet föreslår i sin resolution om skogsbränderna sommaren 2009.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer om olika sätt att anpassa nationella räddningstjänster för att klara av klimatförändringarnas följder. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt vidta åtgärder för att utvidga EU:s taktiska reserv vid skogsbränder ur resurs- och kapacitetssynpunkt.

33.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta forskningsprogram för att undersöka hur skog reagerar på högre koldioxidnivåer, högre temperaturer och torka.

34.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar forskningsprogram för att utveckla ny teknik för skogsförvaltning av drabbade ekosystem med anledning av de nya förhållanden som klimatförändringarna skapat.

35.

Parlamentet begär att man överväger alternativa fiskeriförvaltningssystem och en minskning av kapaciteten i vissa segment av den europeiska fiskeflottan, i syfte att införa hållbara fiske- och vattenbruksmetoder.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra studier för att utvärdera förekomsten av grönalger och deras inverkan på fiskerinäringen. Parlamentet begär även att det ska genomföras en studie av hur de förändringar som det varmare klimatet medför i strömmarna påverkar vissa marina arters förflyttning.

37.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att rekommendationerna för en integrerad förvaltning av kustområdena förstärks och genomförs i ett större sammanhang, så att en integrerad havspolitik förenar all sektorspolitik som berör haven och oceanerna.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de anpassningsåtgärder som grundas på ekosystemens motståndskraft integreras i gemenskapens ståndpunkt i samband med internationella förhandlingar om fisket och den marina miljön, framför allt i partnerskapsavtalen om fiske och de regionala fiskeriorganisationerna.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att delta aktivt i inrättandet av en s.k. blue carbon-fond inom UNFCC. Parlamentet betonar att en sådan fond bör utnyttja finansiella mekanismer och samordningsmekanismer för skydd och förvaltning av kustekosystem och marina ekosystem samt för koldioxidbindning i haven som en del i en övergripande marin planeringsram.

40.

Europaparlamentet anser att mark har en stark inverkan på klimatförändringarna, och att klimatförändringarna i sig kan leda till allvarlig markförstöring eller erosion.

41.

Europaparlamentet inser att markförstöring i första hand har lokala och regionala orsaker och följder och att subsidiaritetsprincipen följaktligen bör respekteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna som saknar markskyddslagstiftning att ta sitt ansvar.

42.

Europaparlamentet anser att kust- och öområden bör komma i fråga för prioriterade anpassningsåtgärder, eftersom de är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder, är tätbefolkade och representerar stora ekonomiska värden.

43.

Europaparlamentet betonar att strategier för anpassning till klimatförändringarna bör ha ambitionen att vara pådrivande när det gäller hållbar tillväxt. Strategierna kan och måste också kunna skapa arbetstillfällen och skydda social rättvisa och därmed bidra till högre sysselsättningsnivåer och till att bekämpa fattigdom och sociala orättvisor.

44.

Europaparlamentet betonar att den samhälleliga och sysselsättningsmässiga dimensionen av strategierna för anpassning måste tas i beaktande inom EU:s återhämtningsstrategi.

45.

Europaparlamentet påpekar att långtgående anpassningsplaner kommer att bidra till utvecklingen av s.k. gröna jobb i Europa, vilket kommer att hjälpa oss på väg mot en koldioxidfri ekonomi, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa mer för att nå en mer hållbar ekonomisk tillväxt överallt i Europa.

46.

Europaparlamentet understryker att man i samband med de höga anpassningskostnaderna måste säkerställa ett tillräckligt skydd för de fattiga i samhället liksom andra utsatta samhällsgrupper.

47.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att senast 2011 utarbeta riktlinjer och övervakningsmekanismer gällande klimatförändringarnas hälsoeffekter. Det finns en ökad risk för spridning av vektorburna sjukdomar och allvarliga luftvägsproblem. EU-medborgarna behöver upplysas om de effektiva förebyggande åtgärder som rekommenderas av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

48.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarnas hälsoeffekter troligen i högst grad kommer att drabba de mest eftersatta samhällena, de fattigaste befolkningarna och de mest sårbara grupperna, såsom barn, äldre och de redan sjuka. Det är mycket viktigt att anpassningsåtgärder behandlas med hänsyn till ojämlikheterna i fråga om hälsa, och att sådana åtgärder uppmuntrar agerande som främjar positiva bieffekter för hälsan.

49.

Europaparlamentet betonar att befintliga övervaknings- och kontrollsystem för djursjukdomar måste stärkas.

50.

Europaparlamentet erkänner den roll som hälsosektorn spelar för anpassning. Parlamentet uppmanar EU att minska sektorns koldioxidavtryck och att säkerställa tillfredsställande finansiering för anpassningsåtgärder i hälsosektorn.

51.

Europaparlamentet understryker att man måste se till att det i befintlig lagstiftning om industritillstånd och miljökonsekvensbedömning ställs krav på att planerad infrastruktur eller godkänd industriverksamhet tar full hänsyn till förväntade framtida klimatvillkor och de därav följande riskerna, samtidigt som de bibehåller en viss anpassningsförmåga. I många fall vore det lämpligare att låta bli att utveckla utsatta områden, i stället för att bygga upp skydd för att rusta sig för negativa klimateffekter.

52.

Europaparlamentet framhåller vikten av att miljökonsekvensbeskrivningar, i förekommande fall, i allmänhet beaktar olika möjliga anpassningsscenarier, om dessa scenarier är vetenskapligt underbyggda.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt utveckla metoder för klimatsäkring av infrastrukturprojekt, däribland en kostnads- och intäktsanalys och möjliga alternativ.

54.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen överväger hur lämplig fysisk planering ska uppmuntras (inbegripet kartläggning av risker och hot) som en av möjligheterna den avser att undersöka i samband med miljökonsekvensbedömningen av offentliga och privata investeringar.

55.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att gå vidare med sina planer att införliva klimateffekter i byggnormerna (såsom Eurocodes) för att förbättra byggnadernas motståndskraft i riskområden.

56.

Europaparlamentet anser att det ur ett mikroklimatiskt perspektiv är nödvändigt att undvika ytterligare försegling av markytan i tätbefolkade områden och städer.

57.

Europaparlamentet beklagar att vitboken inte tar upp transportsektorn, trots att denna står för 27 procent av växthusgasutsläppen i EU och verkningsfulla anpassningsåtgärder behövs.

58.

Europaparlamentet understryker att även transportsektorn måste utgöra en del av den europeiska strategin mot klimatförändringar, och uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till ett europeiskt klimat- och transportpaket.

59.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja en trafikomställning som ett sätt att minska transportsektorns koldioxidutsläpp.

60.

Europaparlamentet understryker att alla transportsätt successivt måste internalisera sina externa anpassningskostnader.

61.

Europaparlamentet anser att man fortfarande inte i tillräcklig utsträckning känner till eller har beaktat de ekonomiska, sociala och finansiella konsekvenser som de nödvändiga anpassningsåtgärderna får för transportsektorn, såsom följderna av sektorns omorganisation (framför allt på grund av trafikomställningen). Parlamentet uppmanar kommissionen att definiera sårbarhetsindikatorer och metoder för utbyte av bästa praxis och erfarenheter för sektorns olika transportslag (väg, järnväg, luft- och sjöfart).

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en effektiv politik för stadstrafiken som motverkar trafikstockningar och föroreningar i storstadsområden genom att utveckla kollektivtrafiken och sammodaliteten och använda intelligenta transportsystem.

63.

Europaparlamentet understryker att för att främja en modern och hållbar transportpolitik är det nödvändigt med tillfredsställande ekonomiskt stöd till prioriterade TEN-projekt för järnvägar, sjötransporter och inre vattenvägar under EU:s nästa budgetplaneringsperiod 2014–2020.

64.

Europaparlamentet understryker att lagstiftningsprocessen med Eurovinjettdirektivet måste fortsätta för att underlätta internaliseringen av externa kostnader enligt principen att förorenaren betalar, så att det råder lika konkurrensvillkor mellan transportsätten.

65.

Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna har en stor påverkan på energiförsörjningen och efterfrågan på energi i EU:s medlemsstater.

66.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att göra en ingående analys av framtida energiscenarier med beaktande av klimatförändringarnas effekter på infrastrukturen och energiefterfrågan.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om elproduktionspotentialen från förnybara energikällor kommer att ändras till följd av klimatförändringarna och pekar särskilt på problemen med kylningen av värmekraftverk och konsekvenserna av det.

68.

Europaparlamentet noterar i fråga om kylningen av reaktorer de särskilda riskerna för kärnkraftsanläggningars säkerhet under värmeböljor, ett problem som kan få stora negativa miljökonsekvenser för omgivande vatten och påverka försörjningstryggheten.

69.

Europaparlamentet konstaterar att extrema väderleksförhållanden såsom översvämningar och stormar kan skada kraftverk, kraftledningsstolpar, transformatorstationer och elskåp eller slå ut dem tillfälligt. Parlamentet anser att det därför krävs olika kraftfulla elnät för att tillgodose det ökade behovet av flexibla nät, och att både lokala nät och internationella högspänningsnät således behöver förstärkas.

70.

Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna kommer att leda till att energianvändningen i byggnader förändras och att den största utmaningen ligger i att komma till rätta med överuppvärmningen av byggnader. Parlamentet anser att naturlig kylning, mekanisk kylning, energiprestanda och genomtänkt fysisk planering i detta sammanhang kan spela en viktig roll.

71.

Europaparlamentet anser att regionerna genom att föra en intelligent energipolitik som aktivt främjar förnybar energi, decentraliserad energiförsörjning och energieffektivitet på deras territorium dels kan bidra till kampen mot klimatförändringarnas effekter, dels skapa nya ekonomiska möjligheter och utsikter för sina invånare.

72.

Europaparlamentet betonar att åtgärder för energiförsörjning och tillgång till energi måste utformas med hänsyn till solidariteten mellan medlemsstaterna och att EU bör bidra till en global politisk förändring som innebär förbättring av energieffektiviteten och främjande av energikällor med låga koldioxidutsläpp, till exempel förnybara energikällor.

73.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast den 30 juni 2010 lämna in långtgående, omfattande och realistiska nationella handlingsplaner, som överensstämmer med de modeller och parametrar som fastställts av EU. Behovet av energi från förnybara källor bör i varje medlemsstat huvudsakligen tillgodoses via inhemsk produktion, medan mekanismen för statistiska överföringar av energi från förnybara energikällor mellan medlemsstater bör användas endast när detta bedöms vara helt befogat.

74.

Europaparlamentet understryker att man omedelbart bör prioritera ytterligare åtgärder som främjar gemenskapens strategi, som har som mål att öka energieffektiviteten med 20 % till 2020. Samtidigt bör man vid utvärderingen av befintliga handlingsprogram för energieffektivitet undersöka möjligheten att göra detta mål rättsligt bindande på gemenskapsnivå.

75.

Europaparlamentet uppmanar, mot bakgrund av att Natura 2000 utgör en central pelare i EU:s politiska insatser för att bevara ekosystem under ändrade klimatförhållanden, till en aktiv förvaltning av Natura 2000-områden och andra landskap av betydelse, med vederbörlig finansiering från EU och medlemsstaterna och baserad på nära samarbete med och samråd med lokalsamhället. Parlamentet betonar vidare behovet av riktlinjer för att säkerställa konnektiviteten mellan naturområden. Parlamentet understryker – och det framgår även av kommissionens konsekvensanalys (SEK(2008)2887) som bifogas kommissionens meddelande om en EU-strategi mot invaderande arter – att det fortfarande finns mycket att lära om invaderande arters omfattning och inträdesvägar, hur de påverkar ekosystemen och hur klimatförändringarna kommer att påverka invasioner av främmande arter.

76.

Europaparlamentet betonar att motståndskraften hos såväl terrestra som marina ekosystem sist och slutligen är beroende av att den biologiska mångfalden bevaras.

77.

Europaparlamentet framhåller att befintlig EU-lagstiftning, såsom vattendirektivet (10) och ramdirektivet om en marin strategi (11) kan bidra till ekosystemens motståndskraft i Europa, om bara förvaltningsplanerna omfattar ett ekosystembaserat synsätt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge högsta prioritet åt att genomföra dessa strategier.

78.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att undersöka fenomenet med att främmande arter invaderar europeiska ekosystem (t.ex. tropiska marina arter i Medelhavet) och att utarbeta lämpliga strategier för att motverka det.

79.

Europaparlamentet betonar att nästan 75 procent av Europas befolkning bor i stadsområden och att klimatförändringarna är ytterligare en faktor som påverkar livskvaliteten i städerna. Parlamentet uppmanar Europeiska miljöbyrån att undersöka hur klimatförändringarna förväntas påverka mikroklimatet i stadsområden (med beaktande av t.ex. den urbana värmeöeffekten).

80.

Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna sannolikt kommer att medföra stora, miljöbetingade folkförflyttningar från områden som redan är ursprung för migrationsströmmar till Europa (Afrika, Mellanöstern, södra Asien och Sydostasien).

81.

Europaparlamentet betonar att miljöbetingad migration ska beaktas i den långsiktiga planeringen av utvecklingsbiståndet, så att lämpliga förebyggande och snabba humanitära åtgärder kan vidtas i ursprungsländerna.

82.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av anpassningsåtgärder där man tar hänsyn till alla aspekter av det europeiska kulturarvet.

83.

Europaparlamentet framhåller att lokala och regionala myndigheter måste erkännas som centrala aktörer i kampen mot klimatförändringarnas skadliga följder.

84.

Europaparlamentet betonar vikten av att ingripanden, sektorsövergripande integrering och konsolidering av miljöns motståndskraft görs på lämplig nivå för att åtgärderna ska bli så effektiva som möjligt.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en samordnad strategi i samband med anpassningen för att garantera territoriell sammanhållning inom EU.

86.

Europaparlamentet anser att det bör vidtas åtgärder för att förena ekonomisk innovation och hållbarhet med miljöskydd för att därmed minimera konflikterna mellan ekologiska och ekonomiska intressen.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder med anledning av förslaget att införa bindande nationella och regionala anpassningsstrategier.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande strategi för försäkringsbranschens roll med hänsyn till riskmedvetande och riskfördelning.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla de offentlig-privata partnerskap som krävs för att skapa ett långsiktigt, starkt och effektivt ramverk för hantering av klimatrisker (omfattande alla aspekter, från riskmedvetenhet till riskdelning och återhämtning), där myndigheter visar ett starkt ledarskap och engagemang.

90.

Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena, på grund av sin speciella situation enligt artikel 349 i Lissabonfördraget och sitt tropiska läge, är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder och därför bör uppmärksammas särskilt av kommissionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en konsekvensanalys och utarbeta en särskild handlingsplan för dessa regioner och att stödja utbyte av information och bästa metoder mellan de lokala myndigheterna i dessa regioner och de lokala myndigheterna i tredjeländer som ligger i deras geografiska närområde.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo utnyttja sina nya rättigheter enligt artikel 260 i Lissabonfördraget i syfte att fullgöra sin uppgift som fördragens väktare.

92.

Europaparlamentet framhåller att EU:s budget för närvarande inte återspeglar EU:s politiska prioriteringar när det gäller anpassning till klimatförändringarna.

93.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för översynen av den nuvarande fleråriga budgetramen inrikta sig på EU-budgetens förmåga att klara av klimatförändringarna. Parlamentet framhåller att klimatförändringar, och särskilt anpassningsåtgärder, bör prioriteras högt i nästa fleråriga budgetram, och man bör se till att de medel som krävs blir tillgängliga.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för översynen av EU:s budget och för att se till att klimatförändringarnas följder tas med i budgeten, föreslå ett förfarande för klimatsäkring.

95.

Europaparlamentet uppmanar till att man i framtiden prioriterar klimatförändringar, särskilt genom att integrera anpassningsstrategier i EU:s politik.

96.

Europaparlamentet kräver att effekterna av klimatförändringarna noggrant bör utvärderas i samband med godkännandet av förslag till EU-finansierade projekt för energieffektivitet, avfallshantering och utveckling av infrastruktur.

97.

Europaparlamentet betonar att målen i fråga om klimatförändringar och miljöskydd bör integreras i de mål för utjämning och tillväxt som ingår i EU:s sammanhållningspolitik, utan att för den skull ta över strukturpolitikens traditionella uppgifter.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt och i överensstämmelse med EU:s strategi för hållbar utveckling (12) lägga fram en färdplan för en sektorsuppdelad reform av subsidier som har betydande negativa miljöeffekter i syfte att stegvis avskaffa dem. Parlamentet betonar vidare att ekonomiska resurser som frigörs genom denna reform ska gå till anpassningsinsatser och gröna jobb.

99.

Europaparlamentet framhåller att medel som har gjorts tillgängliga genom olika ekonomiska återhämtningsplaner också bör gå till investeringar i klimatanpassning och i vilket fall som helst måste klimatsäkras.

100.

Europaparlamentet betonar förebyggandeprincipen för anpassning till klimatförändringarna och uppmanar kommissionen att utarbeta koncept för att allmänheten inte ska behöva stå för kostnader som uppstått till följd av att anpassningsåtgärder inte vidtagits.

101.

Europaparlamentet stöder kommissionens uppmaning till rådet att återuppta översynen av Europeiska unionens solidaritetsfond med vars hjälp skador orsakade av naturkatastrofer eller av mänsklig verksamhet kommer att kunna hanteras mycket effektivare, flexiblare och snabbare.

102.

Europaparlamentet understryker att merparten av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i EU:s system för handel med utsläppsrätter, däribland auktioneringen för luftfart och sjötransporter, bör avsättas för att hjälpa medlemsstaterna och utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna. Åtgärderna bör också omfatta hållbara transportsätt i Europa såsom järnvägstransporter. Parlamentet kräver att de medel som i EU:s system för handel med utsläppsrätter redan har öronmärkts för solidaritet och tillväxt i gemenskapen (intäkter från utauktioneringen av 10 procent av det totala antalet utsläppsrätter) ska fördelas mellan medlemsstater med lägre inkomstnivåer och jämt mellan anpassnings- och begränsningsåtgärder.

103.

Europaparlamentet kräver att man vid tilldelningen av medel från EU:s system för handel med utsläppsrätter och andra gemenskapskällor för att hjälpa medlemsstater att anpassa sig till klimatförändringar ska ta hänsyn till hur utsatt varje medlemsstat eller region är för klimatförändringar.

104.

Europaparlamentet erkänner industriländernas historiska ansvar för de nuvarande globala temperaturhöjningarna. Parlamentet upprepar sina uttalanden i resolutionen av den 10 februari 2010, däribland att EU:s åtaganden att finansiera klimatinsatser i utvecklingsländer bör vara nya och gå utöver det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet och vara fristående från det årliga budgetförfarandet i medlemsstaterna.

105.

Europaparlamentet påminner om att anpassningsåtgärder måste integreras i EU:s utrikespolitik, i enlighet med punkt 8 i Köpenhamnsavtalet.

106.

Europaparlamentet framhåller att värdet av ekosystemtjänster och ekosystemens motståndskraft är ännu större i de minst utvecklade länderna (13). Parlamentet betonar att klimatanpassningsstrategier, och särskilt strategier för ekosystemens motståndskraft, bör tas i beaktande i alla internationella förhandlingar, även handelsförhandlingar.

107.

Europaparlamentet är fast övertygat om att EU måste behålla och stärka sin ledarroll i den internationella kampen mot den globala uppvärmningen och anser att alltför sena åtgärder kommer att öka risken för negativa miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser och kan medföra högre kostnader.

108.

Europaparlamentet framhåller att den europeiska ramen för anpassningsåtgärder för att bli framgångsrik måste ingå i ett sammanhållet och långtgående globalt avtal (med rättsligt bindande mål) om åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, och att EU måste gå i täten för detta.

109.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det kommande åttonde ramprogrammet (FP8) överväga att öka de offentliga anslagen för internationellt samarbete i

110.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en styrgrupp för effekter och anpassning, och framhåller att det är viktigt att det i styrgruppen ingår regionala och lokala aktörer förutom statliga företrädare. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det i gruppen ingår företrädare från parlamentet som observatörer samt privata aktörer i egenskap av sakkunniga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att styrgruppen ägnar särskild uppmärksamhet åt klimatförändringarnas allvarligaste hälsoeffekter, såsom ökningen av väderleksrelaterade dödsfall och vektorburna sjukdomar.

111.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 rapportera till parlamentet om hur långt man kommit när det gäller genomförande av ovan nämnda vitbok.

112.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.