15.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 81/89

A.

Distributionsavtal regleras i EU genom två separata rättsliga ramar: dels ett direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (direktiv 86/653/EEG), dels två gruppundantagsförordningar inom ramen för den konkurrenslagstiftning som avser vertikala distributionsavtal (den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen och den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon).

B.

Kommissionen definierade 1999 i den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen en grupp vertikala avtal som normalt kan anses uppfylla villkoren för undantag enligt artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i fråga om konkurrensbegränsande klausuler och praxis.

C.

Sedan mitten av 1980-talet har motorfordonssektorn omfattats av en särskild konkurrensrättslig ram.

D.

Kommissionen konstaterade 2002 att motorfordonssektorn inte bör omfattas av den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala avtal, eftersom det fortfarande behövdes särskilda bestämmelser för att hantera de enskilda konkurrensproblem som den hade fastställt inom sektorn, nämligen en oligopolistisk situation på den europeiska bilmarknaden. På den tiden var kommissionen oroad över den låga konkurrensen mellan biltillverkarna.

E.

Därför beslutade kommissionen att i den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon anta strängare regler för sektorn, i synnerhet egna tröskelvärden för marknadsandelar samt fler särskilt allvarliga begränsningar och villkor.

F.

Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar tre olika produktmarknader: a) nya motorfordon (primärmarknaden), b) reservdelar för motorfordon (eftermarknaden) och c) reparation och underhåll (eftermarknaden). Till motorfordon hör både personbilar och nyttofordon.

G.

Den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen och gruppundantagsförordningen för motorfordon upphör båda att gälla den 31 maj 2010, och kommissionen har inlett ett förfarande för att se över båda förordningarna och riktlinjerna för genomförandet av dem.

H.

I dagens läge anser kommissionen att marknaderna för försäljning av nya motorfordon är ytterst konkurrensutsatta och att koncentrationsnivåerna har minskat. Kommissionen anser också att hindren för marknadsinträde är låga och att nya marknadsaktörer från östra Asien har tillkommit mycket snabbt på grund av en aggressiv prispolitik.

I.

Kommissionen noterar att återförsäljningspriserna på personbilar gått ner till följd av detta, men däremot också att konkurrensen på marknaderna för reparation och underhåll fortfarande är mycket begränsad, och att priserna är mycket höga för vissa typer av reservdelar.

J.

Enligt kommissionen behövs det inte längre något särskilt gruppundantag för köp och försäljning av nya motorfordon (primärmarknaden), och den nya allmänna gruppundantagsförordningen kommer att omfatta primärmarknaden efter en förlängningsperiod på tre år. Den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon omfattar primärmarknaden fram till den 31 maj 2013.

K.

Kommissionen föreslår också att man bör anta särskilda riktlinjer för tolkning och tillämpning av bestämmelserna om motorfordonssektorns primärmarknad respektive eftermarknad.

L.

När det gäller eftermarknaden (reservdelar för motorfordon, reparation och underhåll), föreslår kommissionen att man bör anta en särskild förordning, nämligen den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon.

M.

Det kan inte förnekas att lejonparten av de företag som säljer och reparerar motorfordon har uttryckt allvarlig oro för att den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon riskerar att upphävas tillfälligt eller förlängas kortsiktigt, eftersom detta skulle försämra maktbalansen ytterligare mellan tillverkarna och resten av bilbranschens värdekedja, och endast gynna ett fåtal stora fordonstillverkare.

N.

Flera företrädare för reservdelsmarknaden samt service- och reparationssektorn har uppgett sig stödja ett nytt paket med eftermarknadsbestämmelser, som de anser är ett viktigt framsteg jämfört med den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon.

O.

Primärmarknaden och eftermarknaden utesluter inte varandra, och många oberoende handlares kommersiella bärkraft är avhängig av handlarnas möjlighet att både sälja och reparera fordon.

P.

EU kämpar för tillfället med en exceptionell finansiell och ekonomisk kris och hög arbetslöshet. Unionen bör främja en konkurrenskraftig social marknadsekonomi och sträva efter att minska fattigdomen. Unionens bilindustri är en viktig sektor inom den europeiska ekonomin eftersom den bidrar till sysselsättning, innovation och konkurrenskraft för ekonomin i sin helhet. Bilindustrin har drabbats särskilt hårt av den nuvarande krisen och fått statligt stöd i många medlemsstater.

Q.

Bestämmelser om försäljning av flera märken (”multi-branding”) omfattar säljverksamhet i samma byggnad, i separata utställningslokaler på samma plats eller i separata lokaler.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett flera offentliga samråd om översynen av både gruppundantagsförordningen för motorfordon och den allmänna gruppundantagsförordningen. Parlamentet uppskattar att kommissionen har översänt utvärderingsrapporten om tillämpningen av den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon till parlamentet.

2.

Europaparlamentet vill uppmuntra kommissionen att arbeta aktivt tillsammans med parlamentet i en anda av öppenhet och insyn, och att i ett tidigt skede hålla parlamentet underrättat om rättsakter, lagstiftningsförberedande handlingar och handlingar utan lagstiftningskaraktär samt att översända dem till parlamentet, i enlighet med Joaquín Almunias utfästelser då han utfrågades som nominerad kommissionsledamot.

3.

Europaparlamentet betonar att ett sådant tillvägagångssätt skulle möjliggöra en grundlig debatt bland parlamentsledamöterna och främja kommissionsbeslutets demokratiska legitimitet.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart redogöra för vilka eventuella bidrag från intressenterna som den ämnar inlemma i den slutliga förordningen i syfte att trygga öppenheten vid utarbetandet av de slutliga förslagen till gruppundantagsförordning för motorfordon och allmän gruppundantagsförordning.

5.

Europaparlamentet betonar att man måste skapa allmänna förutsättningar för att bilindustrin i EU (med både fordonstillverkare och reservdelstillverkare) ska kunna bli hållbar och bevara sin framträdande position inom teknisk, ekologisk och social innovation. Parlamentet betonar betydelsen av att uppnå balans mellan konkurrensvillkor och immaterialrättigheter, både på den inre marknaden och med tredjeländer.

6.

Europaparlamentet anser att den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon bör ses som en del av en integrerad lagstiftning inom motorfordonssektorn.

7.

Europaparlamentet påminner om att det är viktigt med säkerhet kring rättsläget och uppmanar därför kommissionen att sammanställa vanliga frågor eller utarbeta en informationsbroschyr för att mer detaljerat förklara den nya rättsliga ramen för marknadsaktörerna.

8.

Europaparlamentet påpekar att man noga bör analysera förhållandet mellan å ena sedan tillverkare och å andra sidan handlare, tjänsteleverantörer och andra relevanta ekonomiska aktörer i bilbranschens leverantörskedja, med hänsyn till deras ojämlika ekonomiska makt som handelspartner.

9.

Europaparlamentet betonar att små och medelstora aktörer i bilbranschens leverantörskedja måste åtnjuta gynnsamma villkor. Parlamentet betonar vikten av att man antar en solid rättslig ram som effektivt kan förhindra eventuellt missbruk av dominerande ställning och garantera att små och medelstora företag inte blir mer beroende av stora tillverkare. Parlamentet påminner om små och medelstora företags betydelse som skapare av jobb, särskilt under ekonomiska kriser, och som lokala leverantörer som tillgodoser invånarnas behov till och med i glesbygder.

10.

Europaparlamentet stödjer inte upphävandet av vissa villkor för avtalsundantag som fastställs i den nuvarande gruppundantagsförordningen för motorfordon, dvs. avtalsklausulerna om s.k. multi-branding, uppsägningstid, giltighetstid, skiljedomsförfaranden, rättsliga förfaranden och företagsöverlåtelser inom ett nätverk. Parlamentet erinrar särskilt om att villkoren för företagsöverlåtelser måste förenklas, något som ingår i den första principen i rättsakten för småföretag (Small Business Act). Vidare fäster parlamentet uppmärksamheten vid den risk som skyldigheten att handla med ett enda varumärke innebär för konsumentens valfrihet och handlarens oberoende gentemot tillverkarna. Parlamentet befarar att de här klausulerna kan komma att omfattas av olika nationella avtalsrättsliga bestämmelser.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att distributörer, medräknat distributörer från motorfordonssektorn, åtnjuter samma höga avtalsskydd i hela EU som handelsagenter. Parlamentet anser att en sådan tillnärmning kan uppnås genom att man ändrar direktiv 86/653/EEG och delvis utvidgar dess tillämpningsområde, så att det omfattar samtliga distributionsavtal.

12.

Europaparlamentet betonar att det särskilt under svåra ekonomiska tider är viktigt att man skapar möjligheter för konkreta alternativ till ägande, t.ex. leasing, i syfte att tillgodose enskilda personers behov av rörlighet. Därför uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att se till att de villkor som krävs ska fastställas i den nya gruppundantagsförordningen för motorfordon och i den allmänna gruppundantagsförordningen. Hit hör enligt parlamentet t.ex. definitionen av slutanvändare, för att denna typ av kommersiella alternativ ska kunna utvecklas och bidra till sund konkurrens på bilmarknaden.

13.

Europaparlamentet tillstyrker inte en icke-bindande uppförandekod där det fastställs ömsesidiga skyldigheter mellan franchisehandlare och deras leverantörer, eftersom en sådan kod inte skulle vara verkningsfull när det gäller att skydda handlarnas intressen mot tillverkare. Parlamentet framhåller att en eventuell uppförandekod bör åtföljas av en adekvat genomförandemekanism, nämligen tillgång till ett lämpligt skiljeförfarande.

14.

Europaparlamentet befarar att kommissionens mål att fortsätta främja effektiv konkurrens på eftermarknaden för motorfordon genom att trygga konsumenternas valfrihet och självständiga marknadsoperatörers effektiva tillgång inte har kunnat uppnås genom denna reform. Parlamentet delar kommissionens uppfattning om att konkurrensvillkoren på eftermarknaden för motorfordon även inverkar direkt på den allmänna säkerheten.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevara en tröskel på 30 procent när det gäller skyldigheten att köpa reservdelar, för att auktoriserade reparatörer ska vara fria att köpa reservdelar hos andra än fordonstillverkarna och därmed undvika att återgå till praktiskt taget märkesbundna leveranser, som skulle höja reservdelspriserna och begränsa andra reservdelsleverantörers verksamhet.

16.

Europaparlamentet betonar att europeiska konsumenter och andra slutanvändare inte borde möta några hinder att köpa bilar till konkurrenskraftiga priser, inte ens i stora mängder, oavsett det distributionssystem som leverantören väljer, och att konsumenterna bör kunna välja var och när de reparerar och underhåller fordonen.

17.

Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om att parlamentet vid upprepade tillfällen efterlyst mer miljövänliga fordon, och att kommissionens ordförande pläderat för att ekonomin ska bli grönare. Parlamentet anser att s.k. multi-branding samt lättillgängliga reparations- och underhållstjänster bidrar till att uppnå målet med välfungerande fordon och fordon med mindre utsläpp, eftersom det går lätt att jämföra olika alternativ då man ska köpa bil. Parlamentet upprepar sin begäran om att man bör undersöka om det statliga stöd som beviljats till motorfordonssektorn för ”grön återhämtning” har varit ändamålsenligt.

18.

Europaparlamentet är oroat över att de riktlinjer som kommissionen föreslår för motorfordonssektorn inte är tillräckligt exakta för att garantera att teknisk information görs tillgänglig för oberoende handlare i den omfattande form som fastställs i förordning (EG) nr 715/2007 och förordning (EG) nr 595/2009. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att uppdatera definitionen av teknisk information mot bakgrund av tekniska rön, och att trygga kontinuerlig tillgång till uppdaterade tjänster och uppgifter om reservdelar i lättillgänglig elektronisk form.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de nya eftermarknadsbestämmelserna från den 1 juni 2010, oavsett de åtgärder som ska antas om försäljning av nya fordon.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med nya former av konkurrensbegränsande åtgärder som är bindande för kunden, t.ex. all slags kundservice som är knuten till exklusiva rättigheter att reparera eller underhålla ett fordon inom ett märkesspecifikt nätverk.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet kontrollera hur den nya rättsliga ramen för bilsektorn fungerar. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att på nytt göra en grundlig utvärdering av konkurrensvillkoren på motorfordonssektorns primärmarknad innan förlängningsperioden har löpt ut, och att fokusera på effekterna av vissa avtalsklausuler, till exempel s.k. multi-branding, företagsöverlåtelser, tröskeln för reservdelsköp samt bestämmelserna i den föreslagna uppförandekoden. I detta avseende uppmanar parlamentet enträget kommissionen att låta alla regleringsalternativ stå öppna och att vidta lämpliga åtgärder, medräknat att på nytt förlänga en del av gruppundantagsförordningen för motorfordon eller att se över den allmänna gruppundantagsförordningen om det skulle visa sig att konkurrensvillkoren särskilt på primärmarknaden har försämrats avsevärt.

22.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör underrätta parlamentet om eventuella anpassningar av den nya rättsliga ramen som den möjligen planerar att anta till följd av sin marknadsövervakning. Parlamentet understryker också att det bör höras i god tid innan kommissionen fattar ett sådant beslut.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.