15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 9/33

A.

Problemet med vattenbrist och torka inskränker sig inte geografiskt till Europeiska unionen utan har internationella återverkningar och är ett globalt problem. Internationella vattenkonflikter pågår redan och det finns en tilltagande risk för att de blir vanligare.

B.

Vatten är en nödvändig förutsättning för liv och en allmän nyttighet som inte får reduceras till en simpel handelsvara. All vattenpolitik bör bygga på rättvis tillgång till vatten för alla, inklusive framtida generationer.

C.

Vattenbrist och torka utgör ett stort problem som har en socioekonomisk och miljömässig inverkan på EU. De sammanlagda ekonomiska konsekvenserna av torkan under de senaste 30 åren uppskattas på EU-nivå till 100 miljarder euro.

D.

Vattenbrist och torka påverkar redan olika delar av EU. Omkring en femtedel av EU:s befolkning lever i länder som har hårt belastade vattenresurser.

E.

Den ökenspridning som i olika hög grad påverkar medlemsstaterna utarmar den naturliga miljön och leder till markförstöring och därmed till att marken förlorar sitt värde som åkermark.

F.

Vattenbristen och torkan är inte lika stor i alla EU-regioner. Situationen är värst i de sydliga medlemsstaterna.

G.

Problem som vattenbrist och torka tar sig mycket olika uttryck i regionerna. Ett regionalt synsätt är därför den bästa grunden för att hantera dessa problem.

H.

Vattenbrist och torka har förekommit allt oftare och blivit allt värre under de senaste 30 åren. Klimatförändringarna kommer sannolikt att förvärra situationen och bidra till en ökning av extrema vattenrelaterade situationer inom och utanför EU, vilket förmodligen kommer att påverka såväl vattenresursernas kvalitet som deras kvantitet.

I.

Vattenanvändningens utveckling är ohållbar, och EU fortsätter att slösa bort 20 procent av sitt vatten på grund av ineffektivitet.

J.

Intensiv torka i kombination med mindre regn ökar risken för skogsbränder, vilket visas av de förödande bränder som nyligen härjade i södra Europa.

K.

Det finns ingen uttömmande, tekniskt och vetenskapligt korrekt bedömning av vattenmängden i EU. Tillgången på regionala uppgifter och uppgifter rörande säsongsvariationer är mycket begränsad.

L.

Vattenbrist kan bero på naturliga orsaker, mänsklig aktivitet eller en kombination av båda, antingen genom överanvändning av de naturliga reserverna eller genom försämrad vattenkvalitet. Misshushållning med vatten är en av orsakerna till ökenspridningen.

M.

Turism skapar ytterligare efterfrågan på vatten, särskilt under sommaren och i kustregionerna i södra Europa.

N.

Att medborgarna får ökad kunskap och god information i olika former, exempelvis genom informations- och utbildningskampanjer, är av avgörande betydelse för att underlätta en förändring av beteende och praxis samt framväxten av en vattenbesparande och vatteneffektiv kultur.

O.

Offentlig vattenförsörjning är en grundläggande samhällsservice som är knuten till folkhälsan och som inte får avbrytas.

P.

Vattenbrist och torka är ett komplext miljöproblem och bör därför regleras i nära anknytning till och med beaktande av andra miljöfrågor.

Q.

Jordbruket som produktionssektor lider allvarligt av följderna av vattenbrist och torka. Samtidigt spelar jordbruket en viktig roll för en hållbar förvaltning av de tillgängliga vattenresurserna.

R.

Ett multifunktionellt jordbruk inom EU spelar en viktig roll för att bevara landskap, biologisk mångfald och rent vatten. Det behöver därför ekonomiskt stöd för vissa åtgärder men även vetenskapliga råd om vattenförvaltning.

S.

Vattenbrist och torka bidrar i stor utsträckning till prisstegringen för jordbruksråvaror. Det är nödvändigt att garantera en stabil livsmedelsförsörjning.

T.

Jordbruket kräver stora mängder vatten. Eftersom jordbruket är beroende av vatten måste det ingå som en ansvarsfull aktör i en integrerad regional vattenförvaltning som syftar till att få till stånd en balanserad vattenanvändning, förhindra slöseri med vatten, anpassa planeringen av landskap och odlingar samt skydda vattnet från föroreningar.

U.

Torkan bidrar också till spridningen av vissa fytosanitära katastrofer och resulterar i avsevärt mindre skördar.

V.

I kommissionens fjärde rapport om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273) identifieras klimatförändringar, i synnerhet torka och vattenbrist, som en ny utmaning med långtgående territoriella följder som sammanhållningspolitiken måste ta itu med och som hittills har påverkat 11 procent av EU:s befolkning och 17 procent av dess territorium.

1.

Europaparlamentet välkomnar meddelandet och stöder den första uppsättning praktiska åtgärder som föreslagits, men beklagar att dess omfattning begränsas enbart till EU-nivå och medlemsstatsnivå. Parlamentet påminner om att vattenbrist och torka är ett problem med en internationell dimension och att åtgärder behöver vidtas med hänsyn till detta.

2.

Europaparlamentet betonar att avrinningsområdens regionala och nationella gränsöverskridande karaktär kan ha allvarlig gränsöverskridande inverkan på regioner som är belägna uppströms respektive nedströms. För att se till att tillgängliga vattenresurser utnyttjas på ett hållbart och rättvist sätt måste därför såväl medlemsstaterna som regionala och lokala myndigheter samarbeta i frågor som rör vattenbrist och torka. Parlamentet anser att de specifika problemen i samband med vattenbrist och torka gör att det krävs samordnade åtgärder såväl på EU- och medlemsstatsnivå som på regional och lokal myndighetsnivå.

3.

Europaparlamentet beklagar att man i meddelandet bara främjar allmänna mål och endast föreslår ett begränsat antal konkreta åtgärder och ingen konkret tidtabell för genomförandet av dessa i regioner som hotas av vattenbrist och torka. Parlamentet beklagar att det saknas realistiska mål och tidsramar för att uppnå dem och att behovet av nära samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter inte framhävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett löpande program, framför allt en framstegsrapport 2009 och en översyn och utveckling av EU:s strategi.

4.

Europaparlamentet lyfter fram regionernas betydelse som drivkraft för teknisk innovation på vattenområdet, med tanke på att vatteneffektivitet kommer att bli en allt viktigare konkurrensfaktor. Parlamentet uppmanar därför regionala myndigheter att överväga nationellt och internationellt samarbete mellan regioner, informationsutbyte och strategiska partnerskap i syfte att organisera en effektiv regional vattenförvaltning.

5.

Europaparlamentet uppmanar regionala och lokala myndigheter att utnyttja de stora möjligheter som strukturfonderna erbjuder och att investera i förbättrad eller förnyad befintlig infrastruktur och teknik (särskilt i regioner där vattenresurser går till spillo på grund av läckande vattenrör), inte minst genom ren teknik som underlättar effektiv vattenanvändning och som kan kopplas till integrerade system för vattenförvaltning, i första hand för att se till att vattenresurserna utnyttjas på ett mer effektivt sätt (genom att spara och återanvända resurserna) inom industri och jordbruk liksom av den enskilde konsumenten.

6.

Europaparlamentet vidhåller i detta sammanhang att man vid tilldelningen av medel för infrastrukturprojekt bör prioritera åtgärder för att utifrån befintliga behov förbättra förvaltningen och försörjningen av vatten av god kvalitet.

7.

Europaparlamentet påminner om att en efterfrågestyrd strategi bör prioriteras i hanteringen av vattenresurserna. Parlamentet anser emellertid att EU bör anta ett holistiskt synsätt på hanteringen av vattenresurserna, som kombinerar efterfrågestyrda åtgärder, åtgärder för att optimera befintliga resurser inom vattencykeln och åtgärder för att skapa nya resurser, och att detta synsätt måste integrera miljömässiga, sociala och ekonomiska överväganden.

8.

Europaparlamentet konstaterar att åtgärder på utbudssidan också bör övervägas i syfte att få till stånd den mest ekonomiska och miljöeffektiva lösningen som ger en optimal balans mellan utbud och efterfrågan och garanterar en oavbruten offentlig vattenförsörjning även vid torka, i enlighet med principen om hållbar utveckling. Parlamentet anser att man bör uppmuntra åtgärder för att skapa en effektiv hierarki för olika former av vattenanvändning och att lösningen på vattenbristproblemet inte bör vara att bygga omledningsanläggningar för att transportera vatten långa sträckor. Parlamentet betonar emellertid att åtgärder på utbudssidan är mycket viktiga för de regioner som är värst drabbade av vattenbrist och torka. Dessa åtgärder kan vara traditionella alternativ, som byggande av infrastruktur för att reglera vattenflöden, eller alternativa och innovativa lösningar som hållbar återanvändning av avloppsvatten eller avsaltning.

9.

Europaparlamentet betonar den europeiska jordbruksbefolkningens roll i kampen mot markerosion och ökenspridning, och kräver att man erkänner de europeiska producenternas betydelse för att upprätthålla växtligheten i de regioner som drabbas av ihållande torka eller hotas av sandvindar. Parlamentet understryker de särskilda fördelar som fleråriga grödor, fruktträdgårdar, vingårdar, gräsmark, betesmark och skogar innebär för uttag av vatten.

10.

Europaparlamentet understryker vattenförvaltningens betydelse i bergsområden och uppmanar kommissionen att uppmuntra regionala och lokala myndigheter att arbeta för solidaritet mellan nedströms och uppströms användare.

11.

Europaparlamentet påminner om sambandet mellan klimatförändringar, vattenbrist och torka och integrerad markvård som syftar till att bibehålla och bevara lokala vattenresurser, och är djupt bekymrat över en möjlig inverkan på folkhälsan. Hänsyn bör tas till dessa faktorers inverkan på vattenresurserna när man utarbetar en politik för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser en omfattande studie om kopplingen mellan utvecklingen av biobränslen och tillgången på vattenresurser. Parlamentet efterlyser dessutom en särskild bedömning av anläggningar med hög vattenförbrukning. Parlamentet understryker behovet av att föra in vattenfrågan i alla politikområden och att skapa en verklig helhetsstrategi i denna fråga, som inkluderar EU:s alla finansiella och rättsliga instrument. Parlamentet understryker att företrädare för alla politiska nivåer (nationell, regional och lokal) bör vara delaktiga i processen.

12.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att skapa en koppling mellan vattenbrist och torka och klimatförändringar och deras specifika strategier, med tanke på att anpassningen till klimatförändringarna måste prioriteras vid genomförandet av vattendirektivet.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att avskogning och obegränsad urbanisering bidrar till den ökande vattenbristen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna att se till att frågor som rör vattenresurser ingår i planeringen av markanvändning, särskilt i samband med utvecklingen av ekonomisk verksamhet i känsliga avrinningsområden, även på öar och i de yttersta randområdena. Parlamentet framhåller att tillgången till vattenresurser, oavsett för vilket syfte de utnyttjas, måste regleras i enlighet med principen om rättvisa vattentaxor och därmed uppmuntra företag i synnerhet att använda vatten på ett effektivare sätt.

14.

Europaparlamentet betonar att översynen av gemenskapens budgetprioriteringar i högre grad bör betona miljöfrågor och i synnerhet politiska riktlinjer som bekämpar effekterna av klimatförändringarna, inklusive torka och vattenbrist, och garanterar att de tilläggsresurser som behövs finns tillgängliga.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den sektorsövergripande kopplingen mellan å ena sidan klimatförändringarnas sociala och ekonomiska inverkan på markanvändningen och å andra sidan energikostnaderna till följd av klimatförändringarna. Parlamentet påpekar vidare att EU:s utvärdering av effektiv vattenanvändning alltid måste göras med hjälp av objektiva ekonomiska indikatorer.

16.

Europaparlamentet konstaterar att vattenbrist och torka får direkta konsekvenser för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Parlamentet vidhåller att detta bör beaktas ordentligt vid utarbetandet av framtida sammanhållningspolitik och att alla nödvändiga budgetåtgärder och instrument bör göras tillgängliga i detta syfte.

17.

Europaparlamentet påpekar att de komplexa miljöfrågor som diskuteras i meddelandet är avgörande för en regions ekonomiska situation, konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.

18.

Europaparlamentet erkänner vattendirektivets betydelse som en ram för att uppnå ”hög status” för alla europeiska vatten och främja interregionalt samarbete, hållbar vattenanvändning och skydd av tillgängliga vattenresurser samtidigt som man bidrar till att mildra effekterna av översvämningar och torka. Kommissionen och alla medlemsstater uppmanas att genomföra dessa bestämmelser till fullo och att se till att åtgärder för att bekämpa vattenbrist och torka inte får några negativa följder för vattenkvalitetsmålen.

19.

Europaparlamentet framhåller vikten av att förtydliga definitionen av ”utdragen torka” (inom ramen för vattendirektivet) och dess konsekvenser för att uppnå miljömålen i vattendirektivet under och efter torkperioder. Parlamentet påpekar att vattenbrist och torka är besläktade men olika problem och att olika strategier därför bör antas för respektive problem.

20.

Europaparlamentet betonar att det finns en stark koppling mellan torka, markerosion, ökenspridning och skogsbränder.

21.

Europaparlamentet anser att de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som krävs enligt vattendirektivet även bör innefatta hantering av torka och annan hydrometeorologisk katastrofhantering samt krishantering anpassad till de konkreta behoven hos avrinningsområden som hotas av vattenbrist och torka, inklusive gränsöverskridande samordning, allmänhetens deltagande och förvarningssystem som verkar på olika nivåer, dvs. europeisk, nationell, regional och lokal. Parlamentet påpekar att man måste undvika att hindra flodernas naturliga flöde i ett försök att minimera översvämningar och efterlyser mer omfattande konsekvensbedömningar när man stoppar vattendrags naturliga flöden.

22.

Parlamentet understryker skogarnas roll i vattencykeln och vikten av en balanserad blandning av skog, ängsmark och åkermark för en hållbar vattenförvaltning. Parlamentet lyfter särskilt fram den viktiga roll som åkermark med ett högt organiskt innehåll samt anpassat växelbruk spelar. Parlamentet varnar för att den ökande markanvändningen är ett hot mot jordbruket, livsmedelsförsörjningen och en hållbar vattenförvaltning.

23.

Europaparlamentet påpekar att ökenspridningen är starkt knuten till skogsnäringen. Parlamentet begär att skogsplantering i högre grad ska användas för att begränsa och mildra extrema yt- och grundvattenflöden och bekämpa markförstöring och erosion.

24.

Europaparlamentet rekommenderar att det inom gemenskapens civilskyddsmekanism skapas möjlighet till ingripanden vid krissituationer som har orsakats av extrem torka.

25.

Europaparlamentet framhåller behovet av att gå igenom alla tillgängliga grundvattenkvantiteter i EU och de bestämmelser som styr användningen av dessa. Det främsta målet med detta är att se till att grundvattenresurserna används på ett rationellt sätt i enlighet med respektive lands behov.

26.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens meddelande inte tar upp de problem som uppstår i många regioner till följd av att avloppsvattnet inte renas.

27.

Europaparlamentet framhåller att behovet att skydda grundvattenresurserna inte får glömmas bort om dessa ska ingå i en övergripande förvaltning av vattenresurserna.

28.

Europaparlamentet uppmanar rådet, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att då de utarbetar handlingsprogram för andra sektorer beakta de omständigheter som presenteras i meddelandet, i syfte att förhindra kontraproduktiva effekter på skyddet av vattenresurserna.

29.

Europaparlamentet framhåller att erfarenheterna världen över visar att avledning av floder skadar de ekologiska och hydromorfologiska förhållandena på ett sätt som inte går att reparera och kan innebära att människor tvingas flytta och företag måste omlokaliseras, vilket stör den sociala och ekonomiska sammanhållningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra ytterligare förstörelse av sina avrinningsområden och att strikt iaktta de krav som anges i artiklarna 1 och 4 i vattendirektivet. Parlamentet uppmanar även kommissionen att endast bevilja EU-stöd till projekt som till fullo uppfyller dessa krav.

30.

Europaparlamentet kräver att rådet snarast fattar beslut om den föreslagna förordningen om inrättande av EU:s solidaritetsfond (KOM(2005)0108) i syfte att ge bättre definition av kriterier och stödberättigande händelser, inklusive torka, och därigenom se till att skador som orsakats av naturkatastrofer kompenseras snabbare och på ett mer effektivt och flexibelt sätt. Rådet uppmärksammas på att parlamentet antog sin ståndpunkt i denna fråga redan den 18 maj 2006 (4).

31.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i första hand prioriterar vattenbesparing som svar på vattenbrist och torka. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se till att strukturfonderna inte används på ett sätt som står i motsättning till denna prioritering och att införa hållbar vattenförvaltning som ett villkor för tilldelning av projektstöd. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att, innan den tilldelar medel ur strukturfonderna, skaffa belägg för att lokala och regionala myndigheter tillämpar vattenbesparing och att de uppfyller sina skyldigheter enligt vattendirektivet.

32.

Europaparlamentet anser att det måste skapas ett mellanregionalt och mellanstatligt samarbete för en integrerad vattenförvaltning, särskilt inom jordbruket, när ett vattendrag flyter genom mer än en medlemsstat.

33.

Europaparlamentet påminner om att nästan 20 procent av vattnet i EU försvinner på grund av bristande vatteneffektivitet och framhåller behovet av betydande investeringar för att öka de tekniska framstegen inom alla ekonomiska sektorer (med inriktning på de mest vattenintensiva användningsområdena och de sektorer där det finns störst möjligheter att spara vatten). Parlamentet konstaterar vidare att dålig vattenförvaltning är ett problem som påverkar vattenbristen och som kan förvärra situationen vid torka men som däremot inte i sig orsakar torka, som ju är ett naturfenomen.

34.

Europaparlamentet konstaterar att vattenbrist och torka är problem som har ett nära samband med det komplex av frågor som rör slösaktig vattenanvändning, och parlamentet föreslår därför kommissionen att se till att sparsam vattenanvändning införs som kriterium bland villkoren för att beviljas stöd från EU:s fonder.

35.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att stödja teknik, innovation och utbyte av god praxis som är mindre vatten- och energiintensiv och ägnad att uppnå en effektivare vattenanvändning.

36.

Europaparlamentet konstaterar att förlusterna till följd av läckage i tätorternas vattendistributionsnät kan överstiga 50 procent och uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att främja ett nätverk av städer för att stimulera till hållbar vattenanvändning via utbyte av god praxis som återanvändning, minskad vattenförbrukning och förbättrad vatteneffektivitet och via gemensamma pilotdemonstrationsprojekt. Parlamentet uppmanar vidare de lokala myndigheterna att förbättra föråldrade distributionsnät.

37.

Europaparlamentet betonar att 40 procent av det vatten som används inom EU skulle kunna sparas och efterlyser konkreta åtgärder och ekonomiska incitament för att främja en effektivare och mer hållbar vattenanvändning. Vidare vill parlamentet att mätutrustning för vattenförbrukningen installeras på bred front så att man kan främja vattenbesparande åtgärder, återanvändning och effektiv och rationell användning av vattnet. Parlamentet uppmanar de värst drabbade medlemsstaterna att använda en del av sina strukturfonder till projekt för förbättrad vattenanvändning och vattenbesparande åtgärder. Parlamentet uppmanar de myndigheter som förvaltar avrinningsområdena att utföra en kostnads–intäktsanalys för alternativa vattenförvaltningsåtgärder inom alla sektorer.

38.

Europaparlamentet framhåller behovet av att bekämpa vattenslöseri och balansera vattenanvändningen, framför allt genom återanvändning, med tanke på vattnets många olika värden, exempelvis biologiska, sociala, miljömässiga, symboliska, kulturella samt landskaps- och turismrelaterade värden.

39.

Europaparlamentet påminner om artikel 9.1 i vattendirektivet, som stipulerar att ”medlemsstaterna skall beakta principen om kostnadstäckning för vattentjänster … i enlighet framförallt med principen att förorenaren betalar” och att de senast 2010 ska se till att ”prispolitiken för vatten ger vattenförbrukarna tillräckliga incitament till effektiv användning av vattenresurserna … [och att] de olika vattenanvändningsverksamheterna … adekvat bidrar till kostnadstäckningen för vattentjänster”.

40.

Europaparlamentet anser att politiken på vattenförvaltningsområdet måste baseras på principen om att förorenaren betalar men att den samtidigt måste åtföljas av åtgärder för att få ett slut på de betydande vattenförluster som sker till följd av trasig utrustning och olämpliga odlings- och jordbrukssystem.

41.

Europaparlamentet betonar att en stor del av framstegen mot en effektivare vattenanvändning kan göras inom jordbrukssektorn i vissa länder. Parlamentet hoppas att man vid ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att beakta detta problem och att man kommer att föreslå konkreta åtgärder som främjar en mer hållbar vattenanvändning genom incitament för att mobilisera bästa tillgängliga praxis och teknik, framför allt stöd till landsbygdsutveckling, genom tvärvillkor, tillämpning av principerna om att förorenaren respektive användaren betalar samt landsbygdsutvecklingsprogram. Parlamentet anser dessutom att EU bör stödja åtgärder för att förbättra vattenförvaltningen inom jordbruket genom att främja en modernisering av bevattningssystemen i syfte att minska vattenförbrukningen och genom att anslå mer resurser till forskning på detta område.

42.

Europaparlamentet understryker den roll som miljöprogram inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare spelar för att ge incitament till ett jordbruk som främjar hållbarhet och rent vatten.

43.

Europaparlamentet understryker att produktionen av biobränslen kommer att öka efterfrågan på stora kvantiteter vatten och framhåller vikten av att noga övervaka effekterna av användningen av biobränslen och regelbundet se över EU:s och medlemsstaternas biobränslepolitik.

44.

Europaparlamentet påpekar att stora vattenanvändare (exempelvis kraftverk) inte förbrukar vatten utan släpper ut vattnet i vattencykeln efter att ha använt det i sina processer. Eftersom vattentemperaturen höjs har sådana anläggningar stor inverkan på tillgången till ytvatten liksom på ekosystemet och folkhälsan. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att ta hänsyn till dessa effekter.

45.

Europaparlamentet påminner om att konsumenterna har en viktig funktion om en hållbar användning av vattenresurserna i EU ska kunna uppnås. Därför uppmanas EU att inleda en offentlig informations- och utbildningskampanj för att medvetandegöra människor om vattenfrågan och uppmuntra dem att göra konkreta insatser.

46.

Europaparlamentet påpekar för kommissionen att den genom att utforma en effektiv vattenprispolitik som speglar vattnets verkliga värde kan uppmuntra konsumenterna att vara mer sparsamma i sin vattenanvändning.

47.

Europaparlamentet understryker den framträdande roll som regionala och lokala myndigheter och det civila samhällets organisationer kan spela i upplysningskampanjer och i anordnandet av utbildningsåtgärder.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas regioner och städer att uppmuntra utvecklingen av en vattenbesparingskultur inom EU genom att främja system för insamling av regnvatten och genom att anordna kampanjer för att medvetandegöra medborgarna om behovet av att spara vatten, exempelvis genom lämpliga utbildningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utbyte av god praxis mellan regioner, städer och civilsamhällets organisationer, med fokus på åtgärder för att spara vatten (bland annat genom rening av regn- och spillvatten), effektivisera vattenförvaltningen och hantera riskerna med torka.

49.

Europaparlamentet anser att kampanjer för att informera, medvetandegöra och fortbilda producenter måste främjas som ett aktivt bidrag till en hållbar förvaltning av vattenresurserna.

50.

Europaparlamentet anser att ett märkningssystem för produkters vattenförbrukning, som redan finns för energieffektivitet, skulle vara ett användbart verktyg för att uppnå en mer hållbar vattenförbrukning, men betonar

51.

Europaparlamentet begär att vattenförbrukningskriterier i möjligaste mån ska ingå i byggstandarder för fastigheter.

52.

Europaparlamentet uppmuntrar alla aktörer att ta fram ett frivilligt märkningssystem för hållbar vattenförvaltning och att utarbeta frivilliga vattenbesparingsprogram inom olika ekonomiska sektorer (exempelvis jordbruk, turism och tillverkningsindustri).

53.

Europaparlamentet anser att vatten måste förbli en allmän nyttighet och en grundbult i länders suveränitet och att det därför måste finnas tillgängligt för alla till priser som ur miljösynvinkel och social synvinkel är rättvisa. Särskild hänsyn bör tas till den speciella situationen i varje land och till de olika jordbrukssystemen, liksom till den sociala roll som jordbruket spelar.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att under 2009 finansiera ett pilotprojekt för forskning, inspektion och övervakning i syfte att ta fram förebyggande åtgärder mot ökenspridning och stäppbildning i Europa och på så sätt förebygga erosion, jordflykt, jordbruksförluster och minskad biologisk mångfald och förbättra skyddet av jorden, öka dess bördighet samt stärka dess förmåga att hålla vatten och binda kol. Parlamentet upprepar vikten av att ta fram tillförlitliga och tydliga uppgifter så att politiken verkligen kan bli effektiv.

55.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det europeiska observationsorganet för torka och systemet för tidig varning och betonar vikten av en bred diskussion om dess grundläggande mål, budget och organisation.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att det europeiska observationsorganet för torka ska dra igång sin verksamhet inom ramen för Europeiska miljöbyrån, och betonar att kommissionen bör komplettera nationella uppgifter med standardiserad regional och lokal säsongsinformation om nederbörd och sektorsöverskridande förbrukning för att gynna ett välgrundat och strategiskt beslutsfattande.

57.

Europaparlamentet betonar vikten av humusrik jord, ett anpassat växelbruk och en balanserad blandning av skog, gräsmark och odlade områden för en hållbar vattenförvaltning. Parlamentet varnar för att den ökande markanvändningen är ett hot mot jordbruket, livsmedelsförsörjningen och en hållbar vattenförvaltning.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna med återbeskogning av områden som drabbats av återkommande torka och bränder. Detta bör ske med hänsyn till områdenas bioklimat och ekologiska särdrag. Parlamentet hoppas att återställandet av landsbygds- och stadslandskapet kommer att behandlas som en fråga av särskild vikt, med vederbörlig hänsyn till specifika lokala särdrag.

59.

Europaparlamentet anser att vattenbrist och regelbunden torka lett till att bränderna både blivit fler och värre, med följden att många arter som är specifika för skogarna i de sydeuropeiska länderna blir allt känsligare och riskerar att utrotas. I de sydeuropeiska länderna är skogarna ofta den viktigaste naturresursen.

60.

Europaparlamentet understryker att den europeiska jordbruksmodellen bör planeras med beaktande av de oftast förekommande och mest akuta miljöfarorna, tillsammans med vattenbrist och torka, och att en effektiv krishanteringsmekanism härvidlag bör utgöra en viktig del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

61.

Europaparlamentet anser det nödvändigt att omvärdera skogens och jordbruksproduktionens betydelse för miljön i ljuset av klimatförändringarna. Det är av avgörande betydelse att de ökade växthusgasutsläppen uppvägs av större skogsarealer, vars bidrag som kolsänka måste beaktas i all politik som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser.

62.

Europaparlamentet stöder kommissionens åtagande om att på internationell nivå fortsätta att ta upp problemen med vattenbrist och torka, framför allt via FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.