Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52005IE1250

    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Medborgarnas rörlighet i ett utvidgat Europa samt dess konsekvenser för transportmedlen

    EUT C 28, 3.2.2006, p. 47–52 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    3.2.2006   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 28/47


    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Medborgarnas rörlighet i ett utvidgat Europa samt dess konsekvenser för transportmedlen”

    (2006/C 28/09)

    Den 10 februari 2005 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om ”Medborgarnas rörlighet i ett utvidgat Europa samt dess konsekvenser för transportmedlen”.

    Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 oktober 2005. Föredragande var Philippe Levaux.

    Vid sin 421:a plenarsession den 26–27 oktober 2005 (sammanträdet den 26 oktober 2005) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 74 röster för och 4 nedlagda röster.

    1.   Bakgrund

    1.1

    Europeiska unionen, som i dag består av 25 medlemsstater, kommer utan tvekan att utökas med nya medlemsstater fram till år 2020/2030, till att börja med Rumänien, Turkiet, Bulgarien, Kroatien osv. Oberoende av eventuella ytterligare anslutningar är det sannolikt att det inflytande som EU genom samarbete och handel utövar på närområdena kommer att utvidgas till att omfatta mer avlägsna stater såsom Ukraina, Georgien och Ryssland.

    1.2

    Inom detta stora landområde, som omfattar en hel kontinent och utgör en rektangel med en utbredning på 6 000 km i öst-västlig riktning och 4 000 km i nord-sydlig riktning, kommer det att uppstå nya behov i fråga om persontransporter för att möjliggöra fri rörlighet i enlighet med principerna om frihet, för att utveckla en form av europeisk demokrati som förutsätter kulturellt utbyte och för att främja den ekonomiska utvecklingen.

    1.3

    Utvecklingen av transportmedel som motsvarar de sannolika rörlighetsbehoven under de kommande 20–30 åren bör inriktas på det mål som fastställdes under Lissabontoppmötet år 2000:

    ”Europa bör bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.”

    1.4

    Därför bör samtliga förslag med syfte att utveckla såväl de kollektiva som de individuella persontransporterna beakta följande:

    De senaste framtidsstudierna om kvantitativa och kvalitativa behov av persontransporter fram till år 2020/2030.

    EU-medborgarnas mer flexibla förhållningssätt, som stimulerats av de konkurrensmål som unionen förordade i början av 2000-talet.

    EU-medborgarnas förändrade beteende vad gäller större respekt för miljön.

    Behoven av utbyten inom områdena kultur, kulturarv (konst, arkitektur, etc.), utbildning och vetenskapligt kunnande.

    En mer kosmopolitisk EU-befolkning, på ett område vars yta kommer att ha mer än fördubblats.

    Införandet och utbredningen av ny teknik som gör det möjligt att överväga nya transportmedel (i den mån man snabbt kan besluta om bestämmelser, forskningsanslag och betalningssätt för de investeringar som är nödvändiga för transportmedlens framväxt och utformning).

    En ökning av handeln med och turismen från områden utanför Europa, i synnerhet Sydostasien, Kina och Indien.

    1.5

    I syfte att sträva efter integration och lika rättigheter för alla måste samtliga diskussioner och åtgärder som har med utvecklingen av persontransporter att göra beakta personer med funktionshinder såsom handikappade personer, äldre människor och mycket små barn. För att dessa personer skall kunna röra sig självständigt och obehindrat bör man genomföra åtgärder som garanterar att framtida transportmedel och tillhörande infrastrukturer görs tillgängliga för dem, på samma sätt som kommissionen inom flygtransportområdet föreslår en förordning som fastställer funktionshindrade passagerares rättigheter (1).

    1.6

    Kommittén konstaterar att Europeiska unionen i flera decennier aktivt har engagerat sig i transporten av varor och mångdubblat sina initiativ för att öka godstransportkapaciteten i syfte att främja den europeiska handeln och därigenom den ekonomiska utvecklingen. Utbyggnaden av transportinfrastrukturen har således mångfaldigats, framför allt vad gäller väginfrastrukturen, i mindre grad vad gäller järnvägsområdet och undantagsvis på flodområdet.

    1.7

    I början av år 2005 skall kommissionen publicera ett meddelande om de resultat som uppnåtts efter halva tiden med hänsyn till förslagen i vitboken ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden”. Det kommer då att bli möjligt att uppskatta framstegen när det gäller att placera brukarna i centrum för transportpolitiken och att bedöma om ett beaktande av den hållbara utvecklingen har tagit sig uttryck i en faktisk ökning av alternativa godstransporter (järnvägar, inre vattenvägar, transporter till sjöss etc.) i stället för vägtransporter. På grundval av denna sammanfattning kommer kommittén att vid lämpligt tillfälle och på sedvanligt sätt presentera ett relevant yttrande. Det är dock inte på sin plats att föregripa det här.

    1.8

    I väntan på sammanfattningen av resultaten konstaterar kommittén att medan det finns prognoser från UIC (Internationella järnvägsunionen) om antal passagerare/km i Västeuropa för år 2010/2020 (2), så saknas en motsvarande övergripande bild för persontransporter. Sedan decennier tillbaka tycks den uppfattning råda att man genom att tillfredsställa kraven och behoven i anslutning till godstransporterna samtidigt finner nöjaktiga lösningar på de problem som rör persontransporterna. Denna uppfattning har lett till utvecklingen av väginfrastrukturer som används utan åtskillnad för godstransporter och individuella eller kollektiva persontransporter (bilar, bussar). Vägarna har alltid brukats för båda dessa ändamål. I dag försvårar dock trafikutvecklingen samexistensen av godstransporter och persontransporter och gör den till och med farlig på ett flertal trafikleder. Denna prioritering av godstransporterna har lett till att väginfrastrukturerna som kan användas för både gods och personer privilegieras till förfång för andra transportsätt.

    1.9

    Kommittén anser att detta förhållande

    ligger långt ifrån den prioritering i vitboken som placerar användaren i centrum för transportpolitiken,

    inte är förenligt med de bekräftade föresatserna om att beakta principerna för en hållbar utveckling,

    är föga gynnsamt i ljuset av den nödvändiga strävan efter europeisk sammanhållning som sker genom underlättandet av alla typer av utbyten, inklusive rörligheten för medborgarna,

    inte beaktar den vinst som Europeiska unionen kan uppnå tack vare utvecklingen av den internationella turismen från Kina och Indien som fram till år 2030 borde nå en tillräckligt hög levnadsstandard för att göra det möjligt för hundratals miljoner medborgare i dessa länder att varje år resa i världen.

    1.10

    Mot bakgrund av detta ber EESK, vars uppgift inte är att inleda studier, att kommissionen snabbt öppnar en övergripande debatt med syfte

    att bedöma vilken omfattning persontransporterna kommer att ha inom EU och de närområden som EU har inflytande över fram till år 2020/2030,

    att uppskatta i vilken omfattning EU-medborgarna kommer att resa till olika internationella destinationer utanför EU samt i vilken omfattning utlänningar kommer att resa in i och omkring i EU på arbets- eller turistresor eller av andra skäl fram till år 2020/2030,

    att mot bakgrund av dessa prognoser undersöka om den nuvarande kapaciteten eller den kapacitet som planeras i olika program kan uppfylla de behov av persontransporter som framställts fram till år 2020/2030,

    att i en ny vitbok om transportpolitiken år 2010 föreslå ett ökat utrymme för ”persontransporter i det utvidgade EU och deras effekter på transportmedlen fram till år 2020/2030” genom ett handlingsprogram i överensstämmelse med EU:s och dess medborgares ambitioner och intressen.

    2.   Riktlinjer och undersökningsområde för en övergripande debatt om persontransporter eller medborgarnas rörlighet

    2.1   Omfattningen av det nya europeiska området: avstånd och tid.

    2.1.1

    EESK ser gärna att kommissionen ingriper så att de europeiska beslutsfattarna och medborgarna inser det europeiska områdets geografiska omfattning i dag och dess omfattning inom en snar framtid. Faktum är att EU, som i dag innefattar 25 medlemsstater, under loppet av en generation fram till år 2020/2030 utan tvekan kommer att ha tagit emot nya stater och att ha breddat sin inflytandesfär i och med den geografiska närheten till dessa stater (eller genom samarbetet med grannstater) och kommer att täcka hela den europeiska kontinenten inom vilken problemen med persontransporter, och även godstransporter, måste lösas på en annan nivå.

    2.1.2

    Ännu i dag är alltför få européer medvetna om att EU och dess inflytandesfär kommer att täcka en yta som sträcker sig i öst-västlig riktning från Atlanten till centrum av Ryssland via Svarta havet och Volga eller via Östersjön, och från norr till söder ända till Medelhavets kust, alltså ända till den afrikanska kontinenten.

    2.1.3

    Inom detta nya område kan vi inte längre betrakta avstånden och den tid som krävs för att tillryggalägga dem som en förlängning av eller en enkel fortsättning på den situation som vi har haft tidigare, utan måste ta hänsyn till tänkbara teknologiska begränsningar och hastigheter på medellång sikt.

    2.1.4

    I samma anda kommer globaliseringen och den eftersträvade och troliga höjningen av levnadsstandarden i vissa länder med hög befolkning att främja framväxten av kvantitativa behov av transporter för hundratals miljoner människor som bor utanför EU och som varje år kommer att vilja eller behöva resa in i det europeiska området för att röra sig där vid upprepade relativt korta tillfällen. Kommittén anser följaktligen att de nya dimensionerna i Europa måste tas i beaktande både vad gäller avstånden (inom det europeiska området, inom de närområden som EU har inflytande över och i förhållande till internationella förbindelser) och tiden (tidsåtgången för förflyttningen, transportmedlens hastighet och optimering av den tid som anslås för transporten enligt användarnas önskningar och begränsningar).

    2.2   Möjliga områden för en övergripande debatt om medborgarnas rörlighet.

    2.2.1

    Följande huvudorsaker berättigar behovet av persontransporter:

     

    Den fria rörligheten för personer och varor är en grundläggande princip i kärnan av den europeiska integrationen. Kommittén anser att man kontinuerligt måste kontrollera att denna princip tillämpas på rätt sätt, särskilt i nuläget med den dubbla effekten av utvidgningen och globaliseringen. Respekten för denna princip utgör en stor utmaning för demokratin och den europeiska sammanhållningen.

     

    Den fria rörligheten för personer kräver att man upprättar regler (juridiska, rättsliga, skydd mot terrorismen, transport av personer med funktionshinder etc.). Det är inte syftet med föreliggande initiativyttrande, som behandlar de medel och den utrustning som man lämpligen bör kombinera för att tillmötesgå denna princip av fri rörlighet för personer.

     

    Att först och främst definiera skälen till varför människor vill eller måste förflytta sig är absolut nödvändigt, för beroende av dessa orsaker och deras respektive kvalitativa och kvantitativa betydelse, bör olika åtgärder vidtas.

    2.2.2

    Kommittén föreslår att man utreder följande orsaker (uppräkningen är inte uttömmande):

    Affärsresor (t.ex. kommersiella och yrkesmässiga utbyten).

    Resor med koppling till utbildning och kunskapsutbyten (studenter, konferenser, forskningssamarbeten etc.).

    Resor av yrkesmässiga skäl (tillfällig anställning, yrkesutövande etc.).

    Resor för upptäckter och utbyten (turism, kultur, kulturarv etc.).

    och så vidare.

    2.2.3

    EESK rekommenderar att den övergripande debatt som vi föreslår skall inledas begränsas till att behandla resor som föranleder upprepade eller kontinuerliga flöden av en viss omfattning.

    2.2.4   Förflyttning kan ske på två sätt:

    Man bör beakta de sätt på vilka människor önskar förflytta sig, för dessa avgör till viss del vilka transportmedel som kommer att användas.

    Man kan urskilja två stora kategorier:

    Individuella resor eller resor i mycket små grupper (ett fåtal personer, par, familjer etc.).

    OBS! Man skulle exempelvis kunna definiera en liten grupp som det antal passagerare som enligt vägtrafikförordningen får befinna sig i ett fordon kört av en privatperson.

    Resor i grupp av olika slag (yrkesutövare, turister, pensionärer, semesterfirare etc.).

    2.2.5   Tillryggalagda sträckor:

    Kommittén vill begränsa fältet för den övergripande debatten genom att precisera att begränsningen av detta fält i sig kräver särskild eftertanke. Det står genast helt klart att beroende på vilka avstånd som skall tillryggaläggas, kommer medlen som kan användas att vara flera, olika, komplementerande eller samordnade. På samma sätt kommer tiden som användarna vill ägna åt resan att vara avhängig av avstånden att tillryggalägga, medlen som används eller orsakerna till varför de förflyttar sig. När det gäller att fastställa vilka medel som skall användas måste man ta i beaktande vilka myndigheter som kommer att vara ansvariga för dessa (staten, lokala myndigheter, kommuner etc.).

    2.2.6

    Det är anledningen till att EESK föreslår att man särskiljer sträckor på

    0–100 km: Beaktas inte i yttrandet eftersom det är fråga om resor i stadsområden eller kringliggande områden som lyder under stadsplaneringen eller storstadsplaneringen dvs. ett område som bör behandlas separat. De svårigheter som man stöter på överallt i Europa när det gäller att utveckla utbudet av lämpliga tjänster inom stadstrafiken som är förenliga med kraven på säkerhet, bekvämlighet, respekt för miljön, luftkvalitet, tjänsternas kvalitet och kontinuitet etc. gör det nödvändigt att förena gemensamma erfarenheter för att ge användarna bästa möjliga resultat.

    100–250 km: Dagliga tur- och returresor som blir allt vanligare, även för invånarna i gränsområden. Exempelvis för resor från hemmet till arbetsplatsen tack vare snabba och billiga transportmedel som gör det möjligt för dem som bor långt ifrån de stora centralorterna att dagligen ta sig till arbetsplatsen.

    250–750 km: Sträckor för vilka man bör undersöka vilka förutsättningar som krävs för en möjlig konkurrens mellan vägtransporter (privatfordon eller bussar) och järnvägstransporter (vanliga tåg eller höghastighetståg).

    750–1 500 km: Sträckor för vilka man bör undersöka vilka förutsättningar som krävs för en möjlig konkurrens mellan järnvägstransporter (höghastighetståg) och flygplanstransporter.

    Över 1 500 km: Avstånd som sträcker sig över den europeiska kontinenten och för vilka tidsaspekten prioriteras, mer än för kortare avstånd, och gör det absolut nödvändigt att omstrukturera flygplanstransporterna.

    2.2.7

    Slutligen bör man i detta kapitel om avstånd integrera internationella och transkontinentala transporter för att ta i beaktande strömmarna till och från det europeiska området.

    2.2.8

    Kommittén hoppas naturligtvis att den övergripande debatt som man begär kommer att behandla de transportmedel och infrastrukturer som kan användas för persontransporter. Inom detta område är det på sin plats att inte bara definiera, utvärdera och optimera de befintliga medlen som redan är väl kända, utan att också förutsättningslöst undersöka nya vägar som snabbt kan införliva de tekniker och teknologier som kommer att växa fram inom detta område under kommande decennier. Detta förutsätter att kommissionen kommer med förslag för att främja, organisera och samordna forskningsprogram om utvecklingen av transportmedel samt förutse framtidens behov och samtidigt göra det möjligt att integrera möjligheterna.

    2.2.9

    Nuvarande persontransportmedel skulle inom ramen för denna övergripande debatt kunna kategoriseras som följer:

    Vägtransport: Resorna sker med privatfordon och bussar. Det finns ingen anledning att i dagsläget ifrågasätta denna typ av transport (utan snarare tvärtom) där man bör kunna dra nytta av teknologiska framsteg vad gäller mindre förorenande motorer och drivmedel. Det finns två möjliga förhållningssätt:

    Låta det hela ha sin gång, vänta och se utvecklingen an och hoppas att man kan rätta till de allvarligaste följderna.

    Fastställa riktlinjer för en aktiv politik genom att exempelvis organisera nätverk för underhåll och försörjning av framtida fordon som använder nya drivmedel, skapa och underhålla infrastrukturer enbart för vissa fordon och användare av vägarna samt återuppta forskningen kring ”intelligenta motorvägar”, assistansanordningar och åtgärder till stöd för körningen på långa sträckor.

    Järnvägstransport: tycks i dag prioritera höghastighetståg och ibland tyvärr döljer det traditionella järnvägsnätets brister.

    Luftfartstransport: är med hänsyn till de nya förutsättningar som gäller för EU:s utveckling ett absolut nödvändigt transportmedel både på långa sträckor och för internationella utbyten. I ljuset av den utveckling som har skett och av Airbus 380:s snabba kommersialisering, måste de europeiska flygplatsinfrastrukturerna (inklusive anknytningarna till de stadscentrum som betjänas) utrustas för att ta emot dessa stora flygplan och absorbera de trafikökningar som de medför.

    Sjötransport: garanterar lokalt regelbundna persontransporter på mer eller mindre långa sträckor i Nordsjön, Östersjön och Medelhavet. Detta transportsätt kan bland annat utvecklas på linjerna som trafikerar ”havets motorvägar” och komplettera andra transportsätt.

    Transporter på inre vattenvägar: bedöms nu för tiden som marginella utom i några huvudstäder som byggts vid floder, där människor beger sig till sina arbeten eller turistar (flodfärder eller båtbussfärder). Dessa transporter måste kunna betraktas inom ramen för vad som är möjligt och inte systematiskt förkastas (vattenförbindelsen till flygplatsen i Venedig etc.).

    2.3   Utvecklingen av medborgarnas transportbehov fram till år 2020/2030.

    2.3.1

    Kommittén har, när man sökt efter sifferuppgifter i disponibla prognoser över persontransporter under de kommande decennierna, kunnat konstatera faktiska brister på detta område. Det finns relativt många rapporter över förfluten tid, men de gör det inte möjligt att upprätta tillräckligt tillförlitliga prognoser för framtiden. De beaktar varken den senaste utvecklingen såsom utvidgningen av EU till 25 medlemsstater eller planerna på medellång sikt på nya anslutningar eller utvecklingen i de närliggande länder som EU har inflytande över. EESK känner inte till undersökningar om konsekvenserna och det potentiella genomslaget för EU av utvecklingen av levnadsstandarden i tillväxtländer.

    2.3.2

    EESK känner inte till undersökningar om konsekvenserna och det potentiella genomslaget för EU av utvecklingen av levnadsstandarden i tillväxtländer. Denna utveckling kommer att göra det möjligt för flera hundra miljoner medborgare i dessa länder att varje år röra sig utanför landsgränserna; i Kinas fall från och med år 2020 och i Indiens förmodligen från och med år 2030 (samstämmiga prognoser från olika källor). Den siffra som anges och ofta repeteras om 100 miljoner kineser som varje år från och med år 2020 kommer att kunna resa som turister utanför sina gränser tycks i dag overklig. Den representerar emellertid endast 8 procent av den kinesiska befolkningen. En mindre procentandel än så av japanerna reser i dag utanför hemlandets gränser (ca 12 miljoner människor). I en nyligen genomförd studie bekräftas att 4 procent av kineserna i dag har i genomsnitt samma levnadsstandard som genomsnittet av européerna. 4 procent är lite, men i Kinas fall representerar det 50 miljoner människor!

    2.3.3

    Om man vid en jämförelse antar att enbart 50 miljoner kineser väljer att komma till Europa som turister och att detta medför att de reser med flygplan för att besöka flera länder inom EU för relativt korta uppehåll (ett tiotal dagar i genomsnitt) ser kommittén gärna att EU, efter att ha kontrollerat preliminära hypoteser, undersöker vilken kapacitetsutveckling som behövs. EESK uppmuntrar medlemsstaterna att förse sig med lämpliga medel för att dra nytta av det ekonomiska tillskott som en sådan utveckling av turismen kan medföra. Annars kommer kineserna och indierna att, när de ”drabbats” av behovet att röra på sig och när tiden är inne, resa till platser där man kan ta emot dem.

    2.3.4

    Kommittén har med intresse tagit del av det dokument som presenterades av kommissionen i september 2004: ”Europeisk energi och transport: En fallstudie om nyckelfaktorer”. Detta dokument, som det finns anledning att hänvisa till, ger resultaten från en förberedande undersökning på ett flertal områden och med tre tidshorisonter: 2010, 2020 och 2030. Syftet är huvudsakligen riktat mot energibehoven och möjligheterna till användning av mindre förorenande eller förnybara energislag. Kapitel IV behandlar transporter ur detta perspektiv och ger vissa prognoser som man lämpligen skulle behöva sammanställa för att kunna ta fram och frilägga aktuella uppgifter om persontransporter parallellt med godstransporter, som behåller en dominerande ställning i denna statistik.

    2.3.5

    Bilagan till denna rapport (3) tillhandahåller några uppgifter om den förväntade utvecklingen.

    Man kan notera att prognoser har upprättats för 30 länder (de 25 medlemsstaterna plus Rumänien, Bulgarien, Schweiz, Norge och Turkiet, som kommissionen lagt till.) Generellt kommer verksamheten på persontransportområdet i dessa 30 länder att öka under en 40-årsperiod. (Gpkm = Gigapassagerare/kilometer)

    4 196 Gpkm år 1990 till 5 021 år 2000 (+20 % på 10 år)

    5 817 Gpkm år 2010 (+ 16 % på 10 år)

    6 700 Gpkm år 2020 (+15 % på 10 år)

    7 540 Gpkm år 2030 (endast 12,5 % på 10 år)

    2.3.6

    Kommittén konstaterar att tillväxtprognoserna för de kommande decennierna intressant nog är lägre än den tillväxt som noterats för perioden 1990–2000. Detta skulle kunna ge vid handen att medborgarnas rörlighet inte längre är en förutsättning för ekonomisk livskraft.

    2.3.7

    Man kan notera att persontransporter på vägnätet i privatfordon kommer att öka med 45 % under perioden 2000–2030 medan järnvägstransporterna endast kommer att öka med 30 %. Luftfartstrafiken kommer under samma tid att öka med 300 %. EESK är inte i stånd att bedöma samstämmigheten i dessa prognoser men konstaterar att de bör bli föremål för en djupstudie för att ge en övergripande bild av situationen på medellång och lång sikt.

    2.3.8

    Kommittén begär därför att en komplett och specifik förberedande undersökning inleds av kommissionen i syfte att på ett så genomgripande sätt som möjligt utvärdera de kvantitativa och kvalitativa behoven av persontransporter fram till år 2020 och 2030.

    2.3.9

    Denna undersökning bör behandla inte bara de 30 länder som kommissionen definierat i ovannämnda dokument, utan även de närområden som EU har inflytande över (Kroatien, Albanien, Ukraina, Ryssland, Nordafrika etc.) och som under de kommande 25 åren på ett eller annat sätt kommer att stärka sina förbindelser till EU.

    2.3.10

    Undersökningen bör också göra det möjligt att utvärdera konsekvenserna av de internationella transporterna – bland annat turistströmmarna från tillväxtländer (Kina, Indien etc.) – på rörelserna in i och ut från det europeiska området samt på transporterna inom detta område.

    3.   Förslag och slutsatser

    3.1

    Kommittén anser att medborgarnas rörlighet inom det utvidgade EU absolut måste garanteras för att stärka demokratin och bidra till EU:s sammanhållning.

    3.2

    EESK konstaterar att det finns få framtidsstudier om medborgarnas rörlighet fram till år 2030 för att kunna bedöma konsekvenserna för volymen av nödvändiga transportmedel och motsvarande infrastruktur.

    3.3

    Kommittén understryker att all utbyggnad av infrastruktur av format som omfattar den europeiska kontinenten kräver mycket stora tidsramar (i storleksordningen tjugo år) innan den kan tas i bruk.

    3.4

    På basis av tillgängliga uppgifter som visar på en förväntat kraftig utveckling av behoven av persontransporter anser EESK att kommissionen borde initiera studier och därefter en övergripande och specifik debatt på detta område, vid sidan av studier och debatter om utvecklingen på varutransportområdet.

    3.5

    EESK föreslår att dessa debatter år 2010 ingår i en ny vitbok ”Transportpolitik” som är mer djupgående än den från år 2001. Detta skulle kunna göra att behoven av persontransporter fram till år 2020/2030 uppfylls. Vitboken skulle kunna behandla följande kriterier:

    Huvudorsaker till att människor reser.

    Olika transportsätt (i grupp eller individuellt).

    Klassificering per tillryggalagda avstånd.

    De transportsätt för persontransporter som används och kvaliteten på tillgänglighet, trygghet och säkerhet.

    3.6

    Kommittén föreslår att kommissionen tillsammans med berörda stater etablerar de transportmedel som är nödvändiga för att garantera rörligheten av personer under optimala förutsättningar och i enlighet med principerna om en hållbar utveckling genom att bland annat beakta:

    Svårigheter eller begränsningar för handikappade eller äldre människor, eller små barn (i samarbete med de organisationer som företräder funktionshindrade personer).

    Nödvändig finansiering för forskning och utveckling av nya tekniker och teknologier anpassade till persontransportmedel.

    Lagar, bestämmelser och finansiella arrangemang för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genomföra de utrustningsprojekt som krävs.

    3.7

    Avslutningsvis vill vi framhålla att ett förenat Europa bör se till att medlemsstaterna erbjuder balanserade tjänster på tranportområdet, såväl vad gäller godstransporter som persontransporter, och att vi önskar få veta när debatten inleds, delta i den samt rådfrågas om dess slutsatser.

    Bryssel den 26 oktober 2005

    Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

    ordförande

    Anne-Marie SIGMUND


    (1)  EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om funktionshindrade personers rättigheter i samband med flygresor”.

    (2)  Se bilaga 1.

    (3)  Se bilaga 2.


    Top