52000PC0437

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om bestämmelser för bemanning av fartyg i regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater

(framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

A. Den 29 april 1998 överlämnade kommissionen till rådet ett meddelande om en gemensam policy vad gäller bemanning av fartyg i regelbunden passagerar- och färjetrafik inom och mellan medlemsstater. Till detta fogades följande förslag (KOM(1998)251 slutlig - 1998/0158 (SYN) och 1998/0159 (SYN)):

- Förslag till rådets förordning (EG) om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage)

- Förslag till rådets direktiv om bestämmelser för bemanning av fartyg i regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater.

Den 2 december 1998 avgav Ekonomiska och sociala kommittén ett negativt yttrande om förslaget till förordning om ändring av förordning (EEG) nr 3577/92 (cabotage) och ett positivt yttrande om förslaget till direktiv.

Den 12 mars 1999 avgav Europaparlamentet vid första behandlingen ett negativt yttrande om förslaget till förordning om ändring av förordning (EEG) nr 3577/92 (cabotage) och ett positivt yttrande om förslaget till direktiv. Detta yttrande bekräftades den 16 september 1999.

Europaparlamentet godtog inte kommissionens förslag till förordning utan gjorde fyra ändringsförslag (nr 1-4) avseende artikel 1 i förslaget, som gäller en ändring av artikel 3 i förordning (EEG) nr 3577/92. Parlamentet föreslog att man skulle ersätta kommissionens text med en artikel 3a, enligt vilken kommissionen skulle vara skyldig att granska de ekonomiska och sociala följderna av liberaliseringen av öcabotage och förelägga rådet och parlamentet en rapport senast den 1 januari 2001. På grundval av denna rapport skulle kommissionen sedan förelägga rådet och parlamentet ett förslag med anledning av upprättandet av det definitiva system som skulle godkännas av rådet och parlamentet inom lämplig tid, dock före den 1 januari 2003.

Av följande skäl kunde kommissionen inte godkänna de fyra ändringarna i förslaget till förordning som Europaparlamentet föreslog. Enligt artikel 3 i förordning (EEG) nr 3577/92 utgör bestämmelserna för bemanningen endast ett provisoriskt system. Enligt samma bestämmelse skall kommissionen till rådet lämna ett förslag om det slutgiltiga systemet på grundval av en rapport om de ekonomiska och sociala följderna av liberaliseringen av öcabotage. Kommissionen antog denna rapport den 17 juni 1997 och redogjorde där bland annat för de förväntade ekonomiska och sociala följderna av liberaliseringen av öcabotage. Kommissionen kom i rapporten fram till följande: För att säkerställa att gemenskaps bestämmelserna för de ifrågavarande transporterna på den inre marknaden följs, räcker det att föreslå ett system som tillåter de medlemsstater som är värdstater att tillämpa sina bestämmelser om minsta andel gemenskapsmedborgare i besättningen på regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater (inbegripet blandad passagerar- och frakttrafik, och regelbunden kryssningstrafik). Kommissionen kom dessutom fram till att sektorn för bara fraktcabotage dels är förbunden med den internationella sjöfartsmarknaden, dels inte är särskilt arbetsintensiv. Därför ansåg kommissionen i sitt förslag att det inte var motiverat att utöka tillämpningen av värdstatens regler till att även omfatta sektorn för fraktcabotage.

Det bör i detta sammanhang påpekas att kommissionen är skyldig att vartannat år till rådet lämna en rapport om förordningens tillämpning. Kommissionen har för avsikt att 2001 lägga fram en rapport om perioden 1999-2000 med en analys av följderna av liberaliseringen av öcabotage.

När det gäller förslaget till direktiv, ställde sig parlamentet visserligen positivt men gjorde ändå fem ändringsförslag (nr 5-9).

Ändringsförslag 5 med en mer detaljerad definition av direktivets tillämpningsområde, kan i princip godtas, förutsatt att ändringen förs in i en särskild artikel med bara definitioner. Kommissionen håller med om att man från direktivets tillämpningsområde uttryckligen bör utesluta sådana fartyg som endast utför frakttrafik, även när fler än tolv förare följer med sina lastbilar på detta slags fartyg.

Enligt ändringsförslag 9 skall kommissionen förelägga rådet och parlamentet en rapport om de följder som genomförandet av direktivet kan få. Även detta ändringsförslag kan godtas med en liten ändring.

Däremot kan kommissionen inte godta de övriga ändringsförslagen avseende förslaget till direktiv.

Ändringsförslag 6 kan inte godtas, eftersom anställningskontrakten per definition är individuella. De får därför inte nämnas i artikel 2.1 b, där det ju handlar om instrument som har förklarats ha allmän giltighet. Dessutom gäller i alla medlemsstater bestämmelser för arbetsvillkoren enligt artikel 2.1 a, 2.1 b eller 2.5.

Ändringsförslag 7 kan inte godtas, eftersom tillstånd eller förbud för anställda att permanent inkvarteras ombord på de fartyg där de arbetar inte regleras på internationell nivå utan i nationell lagstiftning. Bara för att en ombordanställd arbetar på ett fartyg som utför regelbundna transporter, har denne inte rätt att permanent bosätta sig i en medlemsstat. Kommissionens förslag syftar inte till att ge ombordanställda en rätt till bosättning som de inte har enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning. Det bör dessutom påpekas att principen om lika behandling mellan ombordanställda från tredje land och ombordanställda bosatta i värdstaten även gäller om de förra är bosatta ombord på fartyget men inte har något uppehållstillstånd i den stat där fartyget är registrerat eller i den medlemsstat med vilken trafiken är närmast förbunden.

Ändringsförslag 8 kan inte godtas, eftersom förslaget till direktiv inte bara handlar om hur man skall behandla ombordanställda från tredje land i regelbunden passagerar- och färjetrafik. Direktivet är därför ingen lämplig ram för beslut om upprättandet av ett åtgärdsprogram på gemenskapsnivå, innefattande mål för kvalificerad utbildning, för att locka unga människor till sjöfartsyrket och för att skaffa de resurser som är nödvändiga för att finansiera ett sådant program. Kommissionen utarbetar för närvarande ett meddelande till rådet och Europaparlamentet om ombordanställdas anställnings- och utbildningssituation. Kommissionen undersöker i detta meddelande vilka åtgärder som kan vidtas för att locka unga människor till sjöfartsyrket och för att förbättra utbildningens kvalitet.

B. Kommissionen bibehåller därför sitt förslag till förordning om ändring av förordning (EEG) nr 3577/92 oförändrat, men ändrar sitt förslag till direktiv enligt följande:

- På grundval av ändringsförslag 5 inför kommissionen en ny bestämmelse (ny artikel 1a) för att avgränsa direktivets tillämpningsområde med hjälp av relevanta definitioner.

- I enlighet med ändringsförslag 9 inför kommissionen en ny bestämmelse (ny artikel 6a) enligt vilken kommissionen skall förelägga rådet en rapport om direktivets genomförande.

Vidare införs följande ändringar:

- Ett fjärde skäl som motsvarar den nya artikeln 1a.

- Sista meningen i artikel 2.2 ändras på så sätt att hänvisningen till "den plats där den berörda personalen är bosatt" stryks som kriterium för definitionen av "närmaste förbindelse". Syftet med denna ändring är att underlätta direktivets tillämpning.

- För att samla alla definitioner i en och samma artikel har definitionen av kollektivavtal och skiljedomar i första stycket i artikel 2.5 ersatts med artikel 1a.5.

- Sista stycket i artikel 2.5 har strukits, eftersom innehållet är redundant och kan missförstås. I och med att alla berörda rederier är skyldiga att på ombordanställda från tredje land tillämpa de kollektivavtal som avses i artikel 2.5, säkerställs redan att rederierna behandlas lika.

- Till artikel 2 har fogats en ny punkt 6. Om något av villkoren enligt artikel 2 regleras både av lagen och av tillämpliga kollektivavtal samtidigt och de senare innehåller förmånligare villkor, skall medlemsstaterna enligt den nya punkten se till att de berörda rederierna på ombordanställda från tredje land tillämpar dessa förmånligare villkor.

- Artikel 5 har ändrats så att det klart framgår vilken medlemsstat som skall förvissa sig om att rederierna med regelbunden trafik mellan medlemsstater följer direktivet.

- I artikel 6 har tidsgränsen för direktivets genomförande ändrats.

1998/0159 (COD)

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om bestämmelser för bemanning av fartyg i regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EGT C 213, 9.7.1998, s. 16.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [2],

[2] EGT C 40, 15.2.1999, s. 3.

efter det att Regionkommittén inte lämnat något yttrande inom den av rådet utsatta tiden,

enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget [3], och

[3] EGT C 175, 21.6.1999, s. 440.

av följande skäl:

(1) Genom rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land [4], ändrad genom förordning (EEG) nr 3573/90 [5], har fördragets alla bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster gjorts tillämpliga på sjötransportområdet.

[4] JO L 378 du 31.12.1986, p. 1.

[5] EGT L 353, 17.12.1990, s. 16.

(2) För regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater gäller normalt villkoren för bemanning i den stat där fartyget är registrerat (flaggstaten). 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på avtalsförpliktelser [6] tillåter andra ordningar. Hänsyn måste också tas till gemenskapens intressen och intressena hos de medlemsstater mellan vilka trafiken bedrivs.

[6] EGT L 266, 9.10.1980, s. 1, konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 34.

(3) Principen att rederier som är etablerade utanför gemenskapen inte bör ges förmånligare behandling är rederier som är etablerade i en medlemsstat bör fortsätta att gälla.

(4) Det är lämpligt att begränsa detta direktivs tillämpningsområde till regelbunden passagerar- och färjetrafik, inbegripet blandad passagerar- och frakttrafik, och att utesluta regelbunden frakttrafik, även sådan som utförs med fartyg som kan ta fler än tolv förare.

(5) Särarten hos marknaden för regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater gör att det behövs åtgärder som säkerställer att den inre marknaden fungerar genom att det finns garantier för att anställningsvillkoren för sjöfartspersonal ligger i linje med de sociala normer som generellt tillämpas i gemenskapen.

(6) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget kan målet för den planerade åtgärden, nämligen att fastställa regler om anställningsvillkor för medborgare från tredje land som är anställda på färjor som går mellan medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. Detta mål kan därför med hänsyn till den föreslagna åtgärdens räckvidd och verkningar bättre uppnås på gemenskapsnivå. Direktivet skall begränsas till minsta möjliga antal åtgärder för att detta mål skall uppnås och inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(7) Det är lämpligt att kräva att medborgare i tredje land som är anställda inom ovannämnda sektorer inte behandlas mindre förmånligt än personer som är bosatta i gemenskapen.

(8) Det är lämpligt att medlemsstaterna, i fråga om regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater, får bevilja undantag från skyldigheten att behandla ombordanställda från tredje land som bosatta i gemenskapen när det gäller anställningskontrakt för mycket korta perioder eller vid akut brist på färjekapacitet som beror på oförutsedda omständigheter.

(9) De olika medlemsstaternas behöriga organ bör samarbeta med varandra vid tillämpningen av detta direktiv.

(10) Medlemsstaterna skall bestämma det sanktionssystem som skall tillämpas på överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats för att genomföra detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Detta direktiv gäller medborgare i medlemsstaterna och rederier etablerade i en medlemsstat som bedriver regelbunden passagerar- och färjetrafik, inbegripet blandad passagerar- och frakttrafik, mellan hamnar i olika medlemsstater.

2. Bestämmelserna i detta direktiv gäller också medborgare i medlemsstaterna som är etablerade utanför gemenskapen, samt rederier som är etablerade utanför gemenskapen och som kontrolleras av medborgare i en medlemsstat, och som bedriver sådan trafik som avses i punkt 1, om deras fartyg är registrerade i denna medlemsstat och går under dess flagg, i enlighet med dess lagstiftning.

3. Detta direktiv gäller i samband med att de medborgare och rederier som avses i punkterna 1 och 2 anställer medborgare från tredje land ombord på fartyg i sådan trafik som avses i punkt 1.

4. Andra rederier som är etablerade utanför gemenskapen än de som avses i punkt 2, får inte behandlas mer förmånligt än de medborgare och rederier som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 1a

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. passagerartrafik: sjötransport utförd med ett passagerarfartyg,

2. regelbunden trafik: en rad överfarter som görs i syfte att upprätthålla en förbindelse mellan två eller fler hamnar,

i) antingen enligt en offentliggjord tidtabell

ii) eller med sådan regelbundenhet eller turtäthet att överfarterna kan betraktas som systematiska,

3. passagerarfartyg: ett fartyg för transport av fler än tolv passagerare; till dessa hör höghastighetsfartyg och fartyg för transport av både passagerare och frakt; fartyg som används uteslutande för transport av frakt omfattas inte,

4. passagerare: alla personer utom

i) befälhavaren och besättningsmedlemmarna eller andra personer ombord på fartyget som är anställda eller på något annat sätt är verksamma i syften som rör fartygets drift

ii) barn under ett år

och

iii) kommersiella fordons eller tågs förare eller andreförare som i tjänsten färdas med sina fordon eller tåg,

5. kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet: sådana kollektivavtal eller skiljedomar som måste följas av alla berörda rederier på nationell nivå.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall, oavsett vilken lag som gäller för anställningsförhållandet, se till att de medborgare och rederier som avses i artikel 1.1 och 1.2, och som bedriver regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater, garanterar medborgare i tredje land, som är anställda på fartyg i sådan trafik, anställningsvillkor enligt

a) lagar eller andra författningar, och/eller

b) kollektivavtal eller skiljedomar som har förklarats ha allmän giltighet, i den mån de gäller verksamhet som avses i artikel 1.1,

och som gäller för personer som är bosatta i den medlemsstat där fartyget är registrerat.

2. Om det använda fartyget inte är registrerat i en medlemsstat skall de anställningsvillkor som avses i punkt 1 vara de som är tillämpliga i fråga om personer som är bosatta i en av de medlemsstater mellan vilkas hamnar trafiken bedrivs och med vilken trafiken är närmast förbunden. Närmaste förbindelse skall bestämmas på grundval av den plats varifrån verksamheten faktiskt förvaltas.3. De anställningsvillkor som avses i punkt 1 skall omfatta följande:

a) Längsta arbetstid och kortaste vilotid.

b) Minsta antal betalda semesterdagar per år.

c) Minimilön, inbegripet övertidsersättning.

d) Säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen.

e) Skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor eller kvinnor som nyligen fött barn, samt för barn och ungdomar.

f) Lika behandling av män och kvinnor samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behandling.

g) Åtgärder för anställdas återvändande till hemlandet och betalning av innestående lön och sociala avgifter, vid arbetsgivarens insolvens.

4. Punkterna 1-3 skall inte hindra tillämpning av anställningsvillkor som är förmånligare för den anställde.

5. Om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal eller skiljedomar har allmän giltighet skall medlemsstaterna grunda sig på

a) kollektivavtal eller skiljedomar som gäller allmänt för rederier som avses i artikel 1.1 och 1.2 och/eller

b) kollektivavtal som ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på den berörda marknaden på nationell nivå.

6. Om ett av de villkor som avses i denna artikel regleras både av lagen och av tillämpliga kollektivavtal samtidigt och de senare innehåller förmånligare villkor, skall den medlemsstat som är flaggstat, eller vid behov den medlemsstat med vilken trafiken enligt artikel 2.2 är närmast förbunden, se till att rederierna med fartyg i regelbunden passagerartrafik enligt artikel 1a tillämpar dessa förmånligare villkor på ombordanställda från tredje land.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna får, efter samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med sedvanor och bruk i varje medlemsstat, besluta att bestämmelserna i artikel 2.3 b och 2.3 c inte skall gälla när anställningsperioden för en medborgare från tredje land inte överstiger en månad inom varje period på tolv månader.

2. Medlemsstaterna får, för en period på två månader, bevilja företag, som tillhandahåller tjänster som avses i artikel 1.1, undantag från tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2.3 b och 2.3 c, när det rör sig om fartyg som har chartrats för att kompensera för en akut kapacitetsbrist på en färjelinje som har uppkommit på grund av oförutsedda omständigheter. Undantag som överstiger två månader skall i förväg godkännas av kommissionen.

3. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om undantag som beviljats enligt punkt 2 och om de bakomliggande omständigheterna.

Artikel 4

1. I syfte att genomföra detta direktiv skall medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis utse ett eller flera förbindelsekontor eller ett eller flera behöriga nationella organ.

2. Medlemsstaterna skall planera ett samarbete mellan de offentliga myndigheter som i enlighet med nationell lagstiftning är ansvariga för övervakningen av de anställningsvillkor som avses i artikel 2.

Ömsesidigt administrativt stöd skall ges kostnadsfritt.

3. Medlemsstaterna skall underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de förbindelsekontor och/eller behöriga organ som avses i punkt 1.

Artikel 5

Den medlemsstat som är flaggstat, eller vid behov den medlemsstat med vilken trafiken enligt artikel 2.2 är närmast förbunden, skall förvissa sig om att de berörda rederierna vid tillämpningen av anställningsvillkoren behandlar ombordanställda från tredje land som bosatta i gemenskapen.

Medlemsstaterna skall fastställa ett sanktionssystem som skall tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas till följd av detta direktiv och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. Medlemsstaterna skall anmäla dessa föreskrifter till kommissionen senast den dag som anges i artikel 6 och alla senare ändringar så snart som möjligt.

Om trafiken avser andra medlemsstaterna än den medlemsstat som är flaggstat, skall de berörda medlemsstaternas sjöfartsmyndigheter gemensamt övervaka denna artikels efterlevnad på de villkor som fastställs i artikel 4.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv tolv månader efter detta direktivs ikraftträdande och skall genast underrätta kommissionen om detta.

De skall tillämpa dessa bestämmelser senast arton månader efter detta direktivs ikraftträdande.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning vid offentliggörandet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 6a

Kommissionen skall i god tid förelägga rådet och Europaparlamentet en rapport om tillämpningen av detta direktiv, vid behov åtföljd av förslag till nödvändiga åtgärder.

Artikel 7

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande