EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32024R1157

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 av den 11 april 2024 om transport av avfall, om ändring av förordningarna (EU) nr 1257/2013 och (EU) 2020/1056 och om upphävande av förordning (EG) nr 1013/2006 (Text av betydelse för EES)

PE/84/2023/REV/1

EUT L, 2024/1157, 30.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1157/oj (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Legal status of the document In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1157/oj

European flag

Europeiska unionens
officiella tidning

SV

L-serien


2024/1157

30.4.2024

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1157

av den 11 april 2024

om transport av avfall, om ändring av förordningarna (EU) nr 1257/2013 och (EU) 2020/1056 och om upphävande av förordning (EG) nr 1013/2006

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

För att skydda miljön och människors hälsa mot de skadliga effekter som transporter av avfall kan medföra måste regler fastställas på unionsnivå. Dessa regler bör även bidra till att underlätta en miljöriktig hantering av avfall i enlighet med den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (3), till att minska de övergripande effekterna av resursanvändning och till en effektivare resursanvändning, som är avgörande för omställningen till en cirkulär ekonomi och för uppnåendet av klimatneutralitet senast 2050.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (4) har under de senaste 15 åren medfört betydande förbättringar vad gäller skyddet av miljön och människors hälsa mot de skadliga effekter som transporter av avfall kan medföra. Kommissionens utvärdering av den förordningen påvisade emellertid ett antal utmaningar och brister som behöver åtgärdas genom nya bestämmelser.

(3)

Den europeiska gröna given, som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019, är en långtgående färdplan avsedd att ställa om unionen till en hållbar, resurseffektiv och klimatneutral ekonomi. Den uppmanar kommissionen att se över de unionsregler om transporter av avfall som fastställs i förordning (EG) nr 1013/2006. I den nya handlingsplan för den cirkulära ekonomin, som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 mars 2020, betonas ytterligare behovet av insatser i syfte att säkerställa att transporter av avfall för återanvändning och materialåtervinning i unionen underlättas, att unionen inte exporterar sina avfallsproblem till tredjeländer och att olagliga transporter av avfall bekämpas på ett bättre sätt. Utöver de ekonomiska och sociala fördelarna kan sådana insatser också leda till att minska unionens strategiska beroende av råvaror. När mer av det genererade avfallet behålls inom unionen kommer det dock att krävas förbättrad kapacitet för materialåtervinning och avfallshantering. Dessutom har både rådet, i sina slutsatser om en cirkulär och grön återhämtning av den 17 december 2020 och Europaparlamentet, i sin resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, efterlyst en översyn av de nuvarande unionsregler om transporter av avfall som fastställts inom ramen för förordning (EG) nr 1013/2006. Enligt artikel 60.2a i förordning (EG) nr 1013/2006 skulle kommissionen genomföra en översyn av den förordningen senast den 31 december 2020.

(4)

Förordning (EG) nr 1013/2006 har redan ändrats vid flera tillfällen och kräver ytterligare väsentliga ändringar för att säkerställa att de politiska målen med den europeiska gröna given och den nya handlingsplanen för en cirkulär ekonomi uppfylls. Förordning (EG) nr 1013/2006 bör därför upphävas och ersättas av en ny förordning.

(5)

Denna förordning är avsedd att komplettera unionens allmänna lagstiftning om avfallshantering, exempelvis direktiv 2008/98/EG. Den hänvisar till definitioner i det direktivet, inbegripet definitionerna av avfall och termer relaterade till avfallshantering. Den fastställer även ett antal ytterligare definitioner för att underlätta en enhetlig tillämpning av denna förordning.

(6)

Denna förordning genomför på unionsnivå Baselkonventionen av den 22 mars 1989 om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall (5) (Baselkonventionen). Baselkonventionen syftar till att skydda människors hälsa och miljön mot de skadliga effekter som generering, gränsöverskridande transport och hantering av farligt avfall och annat avfall kan medföra. Unionen har varit part i Baselkonventionen sedan 1994 (6).

(7)

Genom denna förordning genomförs även på unionsnivå en ändring till Baselkonventionen (7) (Baselförbudet) som antogs 1995 och trädde i kraft på internationell nivå den 5 december 2019. Baselförbudet innebär ett generellt förbud mot all export av farligt avfall avsett för bortskaffnings- och återvinningsförfaranden från länder som anges i förteckningen i bilaga VII till Baselkonventionen till länder som inte anges i den bilagan. Unionen har ratificerat Baselförbudet och det är genomfört sedan 1997 (8).

(8)

I oktober 2020 lämnade unionen in en anmälan om transport av avfall inom unionen till Baselkonventionens sekretariat enligt artikel 11 i den konventionen. I enlighet med den artikeln kan unionen därför fastställa sådana särskilda regler om transport av avfall inom unionen som inte är mindre miljöriktiga än dem i Baselkonventionen.

(9)

Med tanke på att unionen har godkänt det beslut som fattats i rådet för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning (9) (OECD-beslutet) måste innehållet i det beslutet, i dess ändrade lydelse, införlivas i unionens lagstiftning.

(10)

Det är viktigt att organisera och reglera övervakningen och kontrollen av transporter av avfall på ett sätt som tar hänsyn till behovet av att bevara, skydda och förbättra miljön och människors hälsa och som säkerställer en enhetlig tillämpning av reglerna om transporter av avfall över hela unionen.

(11)

För att säkerställa en verklig omställning till en cirkulär ekonomi för transport av avfall från dess ursprungsplats till den bästa platsen för behandling av sådant avfall bör närhetsprincipen samt materialeffektivitet och behovet av att minska avfallets miljöavtryck tas i beaktande.

(12)

Överlappning med gällande unionslagstiftning om befordran av vissa material som skulle kunna klassificeras som avfall enligt denna förordning måste undvikas.

(13)

Insamling och ledning av avloppsvatten genom avloppssystem enligt relevant unionslagstiftning bör inte betraktas som befordran av avfall enligt denna förordning.

(14)

För att korrekt genomföra och kontrollera efterlevnaden av denna förordning bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att avfall inte transporteras under sken av att vara begagnade varor, andrahandsvaror, biprodukter eller ämnen eller föremål som har upphört att vara avfall.

(15)

Transporter av avfall som genereras av väpnade styrkor eller hjälporganisationer bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde när avfallet importeras till unionen i vissa situationer, inbegripet transitering inom unionen om avfallet införs i unionen. Kraven i internationell rätt och internationella avtal bör uppfyllas vad avser sådana transporter. I denna typ av fall bör en behörig transitmyndighet och den behöriga mottagarmyndigheten i unionen underrättas i förväg om transporten och dess destination.

(16)

Överlappning måste undvikas med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (10), i vilken det redan finns bestämmelser för allmän frakt, distribution och förflyttning av animaliska biprodukter, inbegripet insamling, transport, hantering, bearbetning, användning, återvinning eller bortskaffande, registrering, följedokument och spårbarhet, inom, till och utanför unionen.

(17)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 (11) tillämpas på stora kommersiella fartyg som för en Unionsmedlemsstats flagg. Dessa fartyg faller utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1013/2006. Sådana fartyg klassificeras i allmänhet, när de blir avfall, som farligt avfall, utom när alla farliga ämnen och material har avlägsnats från dem. Efter det att Baselförbudetträdde i kraft på internationell nivå måste det säkerställas att sådana fartyg som omfattas av förordning (EU) nr 1257/2013 och betraktas som avfall och exporteras från unionen omfattas av de relevanta unionsreglerna om transporter av avfall, inbegripet dem som genomför Baselförbudet, för att säkerställa att unionens rättsliga ordning är helt i överensstämmelse med dess internationella skyldigheter. Samtidigt måste förordning (EU) nr 1257/2013 även ändras för att klargöra att fartyg som omfattas av dess tillämpningsområde och som betraktas som farligt avfall och exporteras från unionen endast bör materialåtervinnas vid sådana anläggningar på den europeiska förteckning över fartygsåtervinningsanläggningar som fastställs enligt den förordningen som är belägna i länder som förtecknas i bilaga VII till Baselkonventionen.

(18)

I syfte att undvika att lägga en onödig börda på medlemsstaternas behöriga myndigheter och rättssystem vid upprätthållandet av efterlevnaden av denna förordning bör en transport inte betraktas som olaglig när anmälnings- eller transportdokumentet eller det dokument som är resultatet av att formuläret i bilaga VII (bilaga VII-dokument) fylls i innehåller mindre skrivfel, till exempel skrivfel i de uppgifter som lämnats vid ifyllandet av anmälnings- eller transportdokumentet eller bilaga VII-dokumenten eller utelämnande av en del av kontaktuppgifterna för en av de personer som är involverade i transporten. Sådana undantag från definitionen av vad som utgör en olaglig transport bör dock strikt begränsas till misstag av smärre karaktär som inträffar undantagsvis och som inte väsentligt ändrar innehållet i dessa dokument eller påverkar uppnåendet av målen för denna förordning.

(19)

För att säkerställa optimal övervakning och kontroll är det lämpligt att kräva skriftligt förhandsgodkännande för transporter av avfall avsett för återvinning, särskilt farligt avfall, avfall som inte förtecknas i bilaga III, IIIA eller IIIB och avfall som innehåller eller är förorenat med långlivade organiska föroreningar när dessa uppnår eller överskrider en koncentrationsgräns som anges i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 (12). Ett sådant förfarande bör vara förenat med förhandsanmälan, vilket medför att de behöriga myndigheterna blir vederbörligen informerade så att de kan vidta alla åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön. Dessa myndigheter bör på så sätt även få möjlighet att framföra motiverade invändningar mot sådana transporter.

(20)

För att beakta innovation inom avfallsbehandlingsteknik i fråga om miljöriktig hantering, liksom förändringar i konsumenternas beteende i fråga om avfallssortering, är det viktigt att bilagorna IIIA och IIIB uppdateras fortlöpande. Kommissionen bör särskilt bedöma om det bör läggas till koder för blandningar av skoavfall, klädavfall och annat textilavfall i bilaga IIIA respektive mineralull och madrasser i bilaga IIIB.

(21)

En välfungerande unionsmarknad för transport av avfall bör som vägledande principer prioritera närhet, självförsörjning och användning av bästa tillgängliga teknik inom avfallshantering. En rättvis omställning till en cirkulär ekonomi är nödvändig för att få till stånd en klimatneutral, resurseffektiv och konkurrenskraftig unionsekonomi som är långsiktigt hållbar. För att uppnå detta mål bör kommissionen underlätta sektorsspecifika klimatdialoger och partnerskap genom att sammanföra de viktigaste berörda aktörerna inom avfallssektorn i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (13).

(22)

För att stödja uppnåendet av målen för ökad materialåtervinning och minskat bortskaffande av avfall som anges i direktiv 2008/98/EG och i rådets direktiv 1999/31/EG (14), bör all transport av avfall avsett för bortskaffande i en annan medlemsstat som allmän regel vara förbjuden. Transport av avfall avsett för bortskaffande bör endast vara tillåten i undantagsfall när vissa villkor är uppfyllda. I sådana fall bör medlemsstaterna ta hänsyn till principerna om närhet och självförsörjning på unionsnivå och nationell nivå i enlighet med direktiv 2008/98/EG, i synnerhet artikel 16 i det direktivet, samt prioriteringen av återvinning. Medlemsstaterna bör också kunna säkerställa att avfallsbortskaffningsanläggningar som omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (15) tillämpar bästa tillgängliga teknik enligt definitionerna i det direktivet i överensstämmelse med anläggningens tillstånd och att avfallet hanteras i enlighet med krav på skydd för människors hälsa och miljön beträffande bortskaffande av avfall som fastställs i unionslagstiftningen. I syfte att stödja genomförandet av de bestämmelser som fastställs i direktiv 2008/98/EG för att öka separat insamling av avfall och minska generering av blandat kommunalt avfall bör dessutom transport av blandat kommunalt avfall till en annan medlemsstat omfattas av särskilda kontroller. Transport av sådant avfall för återvinning bör omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande, och transport av sådant avfall för bortskaffande bör vara förbjuden. Dessa krav på transporter avsedda för återvinning och förbudet mot transporter avsedda för bortskaffande bör även omfatta blandat kommunalt avfall som har genomgått ett avfallsbehandlingsförfarande som inte väsentligen har ändrat dess egenskaper, exempelvis avfallsbaserat bränsle som bearbetats från blandat kommunalt avfall, klassificerat enligt avfallskod 19 12 10 i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG. I linje med avfallshierarkin och principerna om närhet och självförsörjning bör medlemsstaterna säkerställa att sådant avfall i första hand förebyggs och i andra hand samlas in och sorteras, i syfte att separera olika delar för återvinning och endast överväga bortskaffande för de restprodukter som inte har någon annan möjlighet än att bortskaffas.

(23)

För transporter av avfall som omfattas av bilaga III, IIIA eller IIIB till denna förordning och som är avsett för återvinning är det lämpligt att säkerställa en miniminivå av övervakning och kontroll genom att kräva att transporterna åtföljs av viss information om de personer och länder som är involverade i transporterna, en beskrivning av det berörda avfallet och en angivelse av mängden, den typ av återvinningsförfarande som avfallet transporteras för samt uppgifter om de anläggningar som ska återvinna avfallet.

(24)

Laboratorieanalys och försök med experimentell behandling är ofta ett nödvändigt verktyg för att bedöma avfallets art och dess lämplighet för återvinning och bortskaffande. Sund och innovativ avfallshantering är avgörande för att säkerställa en miljöriktig avfallshantering och för att inrätta affärsmodeller för den cirkulära ekonomin i unionen. Transport av avfall för sådan laboratorieanalys och försök med experimentell behandling bör underlättas genom att den inte behöver omfattas av alla tillämpliga förfaranden. För att ge korrekta resultat bör det dessutom vara tillåtet att transportera en tillräckligt betydande mängd avfall för laboratorieanalys och försök med experimentell behandling för transporter inom unionen, bland annat eftersom det finns standarder och metoder för avfallshantering som är mer utvecklade i unionen än i de flesta tredjeländer.

(25)

Det är nödvändigt att fastställa grunder för att medlemsstaterna ska kunna invända mot transporter av avfall avsett för återvinning. Beträffande sådana transporter bör medlemsstaterna också kunna säkerställa att avfallsåtervinningsanläggningar som omfattas av direktiv 2010/75/EU tillämpar bästa tillgängliga teknik som anges i det direktivet i överensstämmelse med anläggningens tillstånd. Medlemsstaterna bör också kunna säkerställa att avfall hanteras i enlighet med krav på skydd för människors hälsa och miljön beträffande återvinningsförfaranden som fastställs i unionslagstiftningen, och att avfall, med beaktande av artikel 16 i direktiv 2008/98/EG, hanteras i enlighet med de avfallshanteringsplaner som utarbetats enligt det direktivet, i syfte att säkerställa genomförandet av rättsligt bindande skyldigheter avseende återvinning eller materialåtervinning som fastställs i unionslagstiftningen. En mottagande medlemsstat bör därför kunna invända mot transporter av avfall, inbegripet transporter av blandat kommunalt avfall, om den förväntar sig att avfallet inte kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt.

(26)

Av rättssäkerhetsskäl och för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning och en väl fungerande inre marknad, och därmed bidra till unionens långsiktiga konkurrenskraft, är det nödvändigt att föreskriva förfaranden och skyddsåtgärder för när en anmälare vill transportera avfall som omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande. I enlighet med artikel 6.11 i Baselkonventionen är det även nödvändigt att säkerställa att kostnader som uppstår i situationer där transporter inte kan fullföljas eller är olagliga bärs av de berörda aktörerna. I det syftet bör anmälaren tillhandahålla en ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring för varje transport.

(27)

För att minska den administrativa bördan för både offentliga och privata aktörer som är delaktiga i transporter till anläggningar som erkänns som förhandsgodkända (förhandsgodkända) är det nödvändigt att fastställa villkor för beviljande av status som förhandsgodkänd anläggning, i syfte att säkerställa att de erkänns ömsesidigt av alla medlemsstater och harmonisera kraven för transport av avfall till sådana anläggningar.

(28)

För att effektivisera utbytet av information enligt denna förordning, särskilt i handläggningen av anmälningar och information enligt artikel 18 i denna förordning med avseende på transport av avfall, och för att underlätta lämnande och utbyte av information mellan de berörda myndigheterna och de ekonomiska aktörerna är det av avgörande vikt att sådant inlämnande och utbyte av information och uppgifter som rör transporter av avfall inom unionen sker på elektronisk väg. Kommissionen bör driva ett centralt system som bör vara kompatibelt med de nationella systemen. Det är också nödvändigt att ge kommissionen befogenhet att fastställa förfarandemässiga och operativa krav för det praktiska genomförandet av de system som ska säkerställa det elektroniska inlämnandet och utbytet av information, såsom krav avseende sammankoppling, uppbyggnad och säkerhet. Sådana system bör underlätta hanteringen av begäranden avseende anmälningar, bland annat genom att hjälpa dem som berörs av en viss begäran att följa anmälningsförfarandet. Sådana system bör också göra det möjligt att extrahera uppgifter, inbegripet på medlemsstatsnivå, så att kommissionen kan granska om anmälningsbegäranden handläggs i tid, bland annat för relevant rapportering från kommissionen som föreskrivs enligt denna förordning. Det är likaså nödvändigt att ge de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna tillräckligt med tid för att förbereda sig för omställningen från de pappersbaserade förfaranden som fastställs i förordning (EG) nr 1013/2006 till elektroniskt utbyte av information och dokument. Denna nya skyldighet bör därför bli tillämplig 24 månader efter den dag då den här förordningen träder i kraft.

(29)

Ekonomiska aktörer som är delaktiga i befordran av avfall bör få använda den eFTI-miljö som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1056 (16) för utbyte av den information som krävs enligt denna förordning under befordran av avfall. Det är nödvändigt att säkerställa att de system som föreskrivs i denna förordning och driftsmiljön för utbyte av elektronisk godstransportinformation är interoperabla.

(30)

För att underlätta tullmyndigheternas arbete i samband med genomförandet av denna förordning är det nödvändigt att det centrala system som drivs av kommissionen för elektroniskt inlämnande och utbyte av information och dokument är interoperabelt med den miljö med Europeiska unionens kontaktpunkt för tull som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2399 (17), när det tekniska arbete som krävs för att säkerställa interoperabilitet har slutförts.

(31)

Behöriga myndigheter i tredjeländer bör på elektronisk väg via det system som drivs på unionsnivå kunna utfärda och utbyta den information och de dokument som krävs för att efterleva förfarandereglerna enligt denna förordning, om de så önskar och uppfyller kraven för att utbyta uppgifter via det systemet.

(32)

För att säkerställa att transporter av avfall är spårbara och inte hindra en miljöriktig hantering av avfall som transporteras över gränserna bör det vara förbjudet att blanda det avfall som ska transporteras med annat avfall från det att transporten inleds och fram till att det tas emot vid anläggningen för återvinning eller bortskaffande.

(33)

För att underlätta efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i denna förordning är det viktigt att ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter förvarar de dokument och uppgifter som krävs för transporten av avfall under minst fem år från det datum då ett intyg om fullföljande av återvinningen eller bortskaffandet har tillhandahållits.

(34)

För att skapa insyn vad gäller genomförandet av transporter av avfall i enlighet med denna förordning och vad gäller frågan huruvida behandlingen av sådant avfall på destinationsorten sker på ett miljöriktigt sätt bör information om transporter av avfall offentliggöras. I det avseendet bör kommissionen vara skyldig att offentliggöra och regelbundet uppdatera vissa icke-konfidentiella uppgifter om anmälningar av transporter som de behöriga myndigheterna har godkänt eller avslagit, samt om transporter av avfall som omfattas av de allmänna informationskraven i denna förordning. För det ändamålet bör kommissionen i möjligaste mån använda det elektroniska systemet för utbyte av uppgifter om transporter av avfall. Kommissionens offentliggörande av sådan information bör inte påverka tillämpningen av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Uneces) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor av den 25 juni 1998 (Århuskonventionen(18) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (19) och medlemsstaternas nationella lagstiftning på detta område. Ytterligare eventuella begäranden till behöriga myndigheter om tillgång till annan information om transporter av avfall bör hanteras i enlighet med den konventionen samt unionslagstiftningen och nationell lagstiftning.

(35)

För att genomföra kraven i artikel 8 i Baselkonventionen bör det fastställas krav på att avfall som ingår i en transport som de berörda behöriga myndigheterna har godkänt och som inte kan fullföljas som planerat måste återtas till avsändarlandet och, vid behov, lagras säkert eller återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt. I syfte att genomföra de skyldigheter som föreskrivs i artikel 9.2, 9.3 och 9.4 i Baselkonventionen bör det vara obligatoriskt för den person som bär ansvar för en olaglig transport att återta det berörda avfallet eller finna alternativa lösningar för dess återvinning eller bortskaffande och bära kostnaderna för återtagningen. Om den personen inte har möjlighet att fullgöra dessa skyldigheter inom rimlig tid bör de behöriga avsändar- eller mottagarmyndigheterna, beroende på vad som är lämpligt, samarbeta och vidta åtgärder för att säkerställa en miljöriktig hantering av det berörda avfallet. Om det inte är tydligt vilken person som kan tillskrivas ansvaret för en olaglig transport bör de berörda behöriga myndigheterna samarbeta för att säkerställa att avfallet i fråga återtas, återvinns eller bortskaffas. För att minska miljöeffekterna av transporter till följd av skyldigheten att återta avfall i olagliga transporter och när så är lämpligt möjliggöra ett effektivare förfarande i situationer som inbegriper olagliga transporter, bör det vara möjligt för de behöriga avsändar-, transit- och mottagarmyndigheterna att i vissa fall komma överens om att avfallet i en olaglig transport kan återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt utanför avsändarlandet i stället för att ta tillbaka det. En sådan alternativ hantering bör vara miljöriktig. Den alternativa hanteringen bör dock endast gälla transporter inom unionen.

(36)

För att säkerställa att de behöriga myndigheterna kan behandla dokument om transporter av avfall som lämnas in till dem på ett korrekt sätt, är det nödvändigt att fastställa en skyldighet för anmälaren att tillhandahålla en auktoriserad översättning till ett språk som de berörda behöriga myndigheterna kan godta om de så begär. För att undvika att skapa en onödig administrativ börda bör det elektroniska systemet för utbyte av information om transporter av avfall omfatta en funktion som tillhandahåller inofficiella översättningar av relevanta dokument som matas in i det systemet.

(37)

För att undvika störningar i transporter av föremål eller ämnen till följd av att de behöriga myndigheterna inte är överens om huruvida sådana föremål eller ämnen utgör avfall eller icke-avfall är det nödvändigt att fastställa ett förfarande för att lösa sådana tvister. I detta avseende är det viktigt att de behöriga myndigheterna grundar sina beslut på bestämmelserna i direktiv 2008/98/EG om fastställande av biprodukter och när avfall upphör att vara avfall. Det behövs enhetliga villkor för att medlemsstaterna ska kunna avgöra om ett föremål eller ämne ska betraktas som en begagnad vara eller avfall. Dessutom bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att föremål eller ämnen som är avsedda att transporteras till ett annat land som begagnade varor uppfyller sådana villkor i enlighet med unionsrätten. Det är även nödvändigt att fastställa kriterier för klassificering av specifikt avfall i bilagorna till denna förordning samt ett förfarande för att lösa tvister mellan behöriga myndigheter om huruvida avfall bör omfattas av anmälningsförfarandet eller ej. För att säkerställa en bättre harmonisering i unionen av de villkor enligt vilka avfall, inbegripet avfall från kompositmaterial som kan vara svårt att återvinna, bör omfattas av anmälningsförfarandet bör kommissionen även ges befogenhet att anta delegerade akter om fastställande av kriterier för klassificering av specifikt avfall i de relevanta bilagorna till denna förordning, som avgör huruvida avfallet omfattas av anmälningsförfarandet eller inte. I syfte att undvika att avfall på oriktiga grunder deklareras som begagnade varor och skapa rättslig klarhet bör kommissionen dessutom ges befogenhet att anta genomförandeakter om fastställande av kriterier som gör det möjligt att skilja mellan begagnade varor och avfall, med avseende på särskilda råvaror för vilka en sådan åtskillnad är viktig, särskilt om de exporteras från unionen.

(38)

För att förvaltningarna ska kunna begränsa sina offentliga utgifter i samband med handläggningen av förfaranden för transport av avfall och för efterlevnaden av denna förordning, är det nödvändigt att föreskriva en möjlighet att anmälaren och, i förekommande fall, den person som organiserar transporten debiteras för rimliga och proportionerliga förvaltningskostnader i samband med dessa förfaranden samt för övervakning, analyser och inspektioner.

(39)

I syfte att minska den administrativa bördan, och i undantagsfall vid särskilda geografiska eller demografiska situationer, bör medlemsstaterna kunna ingå bilaterala avtal om ett mindre strikt anmälningsförfarande för transporter av särskilda avfallsflöden vad avser gränsöverskridande transporter till den närmast lämpliga anläggning som ligger i gränsområdet mellan de båda berörda medlemsstaterna. Det bör också vara möjligt för medlemsstaterna att ingå sådana avtal med medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), inbegripet i situationer där avfallet transporteras från och behandlas i avsändarlandet men transiteras genom en annan medlemsstat.

(40)

Med tanke på Färöarnas särskilda geografiska läge och dess status som en del av Konungariket Danmark är Danmark det främsta importlandet för avfall från Färöarna för återvinning eller bortskaffande inom sitt territorium. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om transitering av avfall genom unionen bör Danmark tillåtas att ta fullt ansvar för att behandla importen av avfall från Färöarna till dess territorium som befordran av avfall inom sitt territorium när Danmark är mottagarland för den importen.

(41)

Även om övervakning och kontroll av befordran av avfall inom en medlemsstat faller under den medlemsstatens behörighet, bör nationella system för befordran av avfall beakta behovet av samordning med unionssystemet för transporter av avfall för att säkerställa en hög nivå av skydd för miljön och människors hälsa.

(42)

Det är nödvändigt att, i syfte att skydda miljön i de berörda länderna, förtydliga tillämpningsområdet för det förbud mot export från unionen av avfall avsett för bortskaffande i ett annat tredjeland än ett Eftaland som fastställs i enlighet med Baselkonventionen.

(43)

Länder som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bör kunna anta de kontrollförfaranden som föreskrivs för transporter inom unionen. I sådana fall bör transporter mellan unionen och dessa länder omfattas av samma regler som för transporter inom unionen.

(44)

I syfte att skydda miljön i de berörda länderna är det nödvändigt att förtydliga tillämpningsområdet för förbudet mot export av farligt avfall avsett för återvinning i tredjeländer som inte omfattas av OECD-beslutet, i enlighet med Baselkonventionen. Det är i synnerhet nödvändigt att förtydliga den förteckning över avfall som omfattas av det förbudet och att säkerställa att förteckningen även omfattar det avfall som anges i bilaga II till Baselkonventionen, dvs. hushållsavfall, restprodukter från förbränning av hushållsavfall och visst plastavfall som är svårt att materialåtervinna.

(45)

För att säkerställa en miljöriktig hantering av avfall som innehåller eller är förorenat med långlivade organiska föroreningar bör sådant avfall inte tillåtas för export från unionen till länder som inte är medlemmar i OECD, när det innehåller eller är förorenat med långlivade organiska föroreningar som uppnår eller överskrider en koncentrationsgräns som anges i bilaga IV till förordning (EU) 2019/1021.

(46)

Det är nödvändigt att fastställa strikta regler avseende export för återvinning av icke-farligt avfall till tredjeländer som inte omfattas av OECD-beslutet för att säkerställa att sådant avfall inte orsakar skada på miljön och människors hälsa i dessa länder. Enligt dessa regler bör export från unionen endast vara tillåten för avfall som inte redan omfattas av förbudet mot export av farligt avfall och visst annat avfall avsett för återvinning i tredjeländer som inte omfattas av OECD-beslutet och endast till länder som ingår i en förteckning som utarbetas och uppdateras av kommissionen, om dessa länder har inkommit med en begäran till kommissionen om att de är villiga att ta emot visst icke-farligt avfall eller blandat icke-farligt avfall från unionen och visar att de kan behandla sådant avfall på ett miljöriktigt sätt på grundval av de kriterier som fastställs i denna förordning. Sådana kriterier bör inbegripa efterlevnad av internationella konventioner om arbets- och arbetstagarrättigheter. Eftersom medlemsstaterna kan komma att ratificera fler sådana konventioner i framtiden bör kommissionen ges befogenhet att lägga till relevanta konventioner till kriterierna i denna förordning. Export till andra länder än de länder som ingår i den förteckning som kommissionen utarbetar bör vara förbjuden. För att säkerställa tillräckligt med tid för omställningen till detta nya system bör en övergångsperiod på tre år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande föreskrivas. Särskilt vid upprättandet och uppdateringen av förteckningen över länder som inte omfattas av OECD-beslutet och för vilka export av icke-farligt avfall från unionen för återvinning är tillåten bör principen om likabehandling i unionsrätten tillämpas och dess tillämpning övervakas.

(47)

Det är nödvändigt att säkerställa att transport av avfall som behövs för att bygga upp starka värdekedjor underlättas på den inre marknaden och samtidigt säkerställa att det finns adekvata kontroller. Att stärka viktiga värdekedjor kommer att påskynda utvecklingen av unionens resiliens och stärka dess strategiska oberoende.

(48)

Länder som omfattas av OECD-beslutet måste följa de regler och rekommendationer som OECD har fastställt om transport och hantering av avfall, och har i allmänhet strängare normer för avfallshantering än länder som inte omfattas av OECD-beslutet. Det är dock viktigt att export från unionen av icke-farligt avfall för återvinning inte orsakar skada på miljön och människors hälsa i länder som omfattas av OECD-beslutet. Det är därför nödvändigt att inrätta en mekanism för att övervaka transporter av icke-farligt avfall till sådana länder. I fall där det inte finns tillräckliga bevis för att det berörda landet kan återvinna sådant avfall på ett miljöriktigt sätt bör kommissionen inleda en dialog med det berörda landet. Om den erhållna informationen inte är tillräcklig för att visa att avfallet återvinns på ett miljöriktigt sätt bör kommissionen ges befogenhet att avbryta sådan export. Kommissionen bör säkerställa att principen om likabehandling tillämpas på tredjeländer som omfattas av OECD-beslutet under hela processen för transporter av avfall.

(49)

Unionen har utvecklat och genomfört en ambitiös politik för att motverka de allvarliga skador på miljön och människors hälsa som orsakas av plastföroreningar, särskilt när de är kopplade till felaktig hantering av plastavfall. Den europeiska strategin för plast i en cirkulär ekonomi som fastställs i kommissionens meddelande av den 16 januari 2018, den europeiska gröna given, den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin samt EU-handlingsplan Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark som fastställs i kommissionens meddelande av den 12 maj 2021 återspeglar denna ambition och har lett till ett brett spektrum av åtgärder för att minska plastavfallet och förbättra hanteringen av det. Dessa åtgärder omfattar särskilt lagstiftning om hantering av avfall (direktiv 2008/98/EG), förpackningar och förpackningsavfall (Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG (20)), plastartiklar för engångsbruk (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 (21)) samt om begränsningar av avsiktligt tillsatta mikroplaster (kommissionens förordning (EU) 2023/2055 (22)). Utöver dessa åtgärder har nya initiativ inletts för att ytterligare minska plastavfallet i unionen, till exempel översynen av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG (23) om uttjänta fordon, samt ett förslag till nya regler om förebyggande av förluster av plastpellets i syfte att minska mikroplastförorening (24). För att komplettera dessa åtgärder som syftar till att minska plastavfallet och förbättra hanteringen av det inom unionen, och för att undvika att unionen exporterar sina avfallsproblem till tredjeländer, är det lämpligt att fastställa särskilda bestämmelser för att även säkerställa en miljöriktig hantering av plastavfall som exporteras från unionen. Dessa bestämmelser syftar till att säkerställa att plastavfall som exporteras från unionen behandlas under förhållanden som är likvärdiga med dem som gäller i unionen. Länder som inte omfattas av OECD-beslutet löper större risk att ställas inför allvarliga miljö- och hälsoproblem i samband med hanteringen av plastavfall som exporteras från unionen. Dessutom är standarderna och infrastrukturen för hantering av plastavfall i dessa länder i de flesta fall inte lika utvecklade som i unionen. Sedan den 1 januari 2021 förbjuder unionen export till dessa länder av vissa typer av plastavfall, nämligen de som klassificeras enligt koderna Y48 och A3210. Mot bakgrund av sådana utmaningar och skillnader i nivån på standarder och infrastrukturaspekter, och i syfte att ytterligare skydda miljön och människors hälsa, är det lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för det förbudet till att omfatta export av allt plastavfall till länder som inte omfattas av OECD-beslutet. För att ge ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter tillräckligt med tid för att anpassa sina förfaranden till dessa nya regler bör förbudet börja tillämpas 30 månader efter det att den här förordningen har trätt i kraft. Det bör vara möjligt att bevilja undantag från detta förbud för ett land som inte omfattas av OECD-beslutet om landet visar att det hanterar plastavfall på ett miljöriktigt sätt. Ett sådant undantag bör beviljas genom en delegerad akt på begäran av ett land från och med 30 månader efter det att exportförbudet börjar tillämpas.

(50)

Kommissionen bör utöva särskilda kontroller över transporter av plastavfall till länder som omfattas av OECD-beslutet och övervaka hur sådant avfall hanteras i sådana länder, och bör ges befogenhet att begränsa exporten av plastavfall till sådana länder för att skydda miljön och människors hälsa.

(51)

Om den är tillåten bör export av allt plastavfall till alla tredjeländer omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande.

(52)

De åtgärder som erfordras bör vidtas för att i enlighet med direktiv 2008/98/EG och övrig unionslagstiftning om avfall säkerställa att avfall som transporteras inom unionen och avfall som importeras till unionen, under hela transporten och fram till och med återvinningen eller bortskaffandet i mottagarlandet, hanteras på ett sätt som inte innebär något hot mot människors hälsa och miljön. Det är även nödvändigt att säkerställa att avfall som exporteras från unionen hanteras på ett miljöriktigt sätt under hela transporten och fram till och med återvinningen eller bortskaffandet i det berörda mottagarlandet utanför unionen. I detta syfte bör det införas ett krav för exportörer av avfall att säkerställa att den anläggning som tar emot avfallet i ett mottagarland utanför unionen genomgår en revision av en oberoende tredje part med lämpliga kvalifikationer innan avfallet exporteras till anläggningen i fråga. Syftet med sådan revision är att verifiera att den berörda anläggningen uppfyller särskilda kriterier som fastställs i denna förordning, vilka är utformade för att säkerställa att avfallet kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt. Om det vid en sådan revision konstateras att anläggningen i fråga inte uppfyller dessa särskilda kriterier bör exportören inte ha rätt att exportera avfall till den anläggningen. För att säkerställa att revisioner utförs på ett professionellt och opartiskt sätt är det viktigt att fastställa kriterier för tredjepartsrevisorers oberoende och kvalifikationer och att klargöra att de bör vara auktoriserade eller ackrediterade av en officiell offentlig myndighet för att utföra denna verksamhet. Kravet gällande revisioner bör vara tillämpligt på anläggningar i alla tredjeländer, även i tredjeländer som är medlemmar i OECD. I OECD-beslutet anges att avfall som exporteras till ett annat OECD-land ska vara avsett för återvinning i en anläggning som kommer att återvinna avfallet på ett miljöriktigt sätt enligt de nationella lagar och författningar och den praxis som anläggningen omfattas av. OECD-beslutet innehåller inga bestämmelser eller kriterier som anger hur detta krav ska genomföras med avseende på ”miljöriktig hantering” av avfall. I avsaknad av gemensamma kriterier för fastställande av villkor för hur avfallet ska återvinnas vid de berörda anläggningarna måste risken beaktas för att avfall som exporteras från unionen till länder som är medlemmar i OECD hanteras på ett felaktigt sätt vid vissa anläggningar, och anläggningar i dessa länder bör därför omfattas av de krav på revision som föreskrivs i denna förordning.

(53)

Kommissionen bör upprätta och underhålla ett register som innehåller information om anläggningar som har genomgått en revision. Ett sådant register bör innehålla information som underlättar för anmälare eller personer som organiserar en transport för export av avfall från unionen att förbereda miljövänliga transporter, men det är inte avsett att fungera som ett sätt att visa att de villkor och skyldigheter som anges i denna förordning är uppfyllda. Registret bör underlätta för avfallsexportörer men inte befria avfallsexportörer från deras ansvar att visa att de uppfyller kraven.

(54)

Med tanke på att parterna i Baselkonventionen enligt artikel 4.1 i konventionen har rätt att förbjuda införsel av farligt avfall eller avfall som förtecknas i bilaga II till den konventionen, bör import av avfall till unionen för bortskaffande vara tillåten om det exporterande landet är part i konventionen. Import till unionen av avfall avsett för återvinning bör tillåtas om exportlandet omfattas av OECD-beslutet eller är part i Baselkonventionen. I andra fall bör import endast tillåtas om exportlandet har ingått bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller avtal som är förenliga med unionslagstiftningen och i enlighet med artikel 11 i Baselkonventionen, utom när detta inte är möjligt i krissituationer, vid fredsskapande eller fredsbevarande insatser eller krig.

(55)

Denna förordning bör spegla bestämmelserna om export och import av avfall till och från de utomeuropeiska länderna och territorierna enligt rådets beslut 2013/755/EU (25).

(56)

I det särskilda fallet med transporter som sker inom unionen med transitering via tredjeländer bör särskilda bestämmelser rörande tredjeländers godkännandeförfaranden tillämpas. Det är även nödvändigt att anta särskilda bestämmelser avseende transitering av avfall genom unionen till och från tredjeländer.

(57)

Av miljöskäl och mot bakgrund av Antarktis särskilda ställning bör export av avfall till dess territorium vara uttryckligen förbjuden enligt denna förordning.

(58)

För att säkerställa ett harmoniserat genomförande och en harmoniserad efterlevnad av denna förordning är det nödvändigt att fastställa skyldigheter för medlemsstaterna att utföra inspektioner av transporter av avfall. En adekvat planering av inspektioner av transporter av avfall är också nödvändig för att fastställa vilken kapacitet som behövs för inspektionerna och för att effektivt förhindra olagliga transporter. Enligt förordning (EG) nr 1013/2006 var medlemsstaterna skyldiga att säkerställa att inspektionsplaner för transporter av avfall var fastställda senast den 1 januari 2017. För att underlätta en mer konsekvent tillämpning av bestämmelserna om inspektionsplaner och säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt med avseende på inspektioner i unionen bör medlemsstaterna anmäla sina inspektionsplaner till kommissionen, som bör granska planerna och vid behov utfärda rekommendationer om förbättringar. Om behöriga avsändar- och mottagarmyndigheter i medlemsstaterna mottar en anmälan om en olaglig transport av avfall bör de undersöka hur de skulle kunna skärpa sina kontrollåtgärder för liknande transporter för att identifiera olagliga transporter av avfall i ett tidigt skede.

(59)

Det finns olika regler i medlemsstaterna när det gäller befogenheten och möjligheten för de myndigheter i medlemsstaterna som deltar i inspektioner att begära in bevis för att kontrollera om transporter är lagenliga. Sådana bevis kan bland annat avse huruvida ämnet eller föremålet är avfall, om avfallet har klassificerats korrekt och om det kommer att transporteras till en anläggning som kan hantera avfallet på ett miljöriktigt sätt i enlighet med denna förordning. Denna förordning bör därför föreskriva en möjlighet för de myndigheter i medlemsstaterna som deltar i inspektioner att begära in sådana bevis. Det bör vara möjligt att begära in sådana bevis på grundval av allmänna bestämmelser eller från fall till fall. Om sådana bevis inte läggs fram, eller anses otillräckliga, bör transporten av det berörda ämnet eller föremålet eller transporten av avfall i fråga anses vara en olaglig transport och hanteras i enlighet med relevanta bestämmelser i denna förordning.

(60)

Utvärderingen av förordning (EG) nr 1013/2006 visade att en av bristerna är att de nationella reglerna om sanktioner varierar avsevärt inom unionen. För att underlätta en mer enhetlig tillämpning av sanktionerna bör det därför fastställas gemensamma och icke uttömmande kriterier för att bestämma vilka typer av och nivåer på sanktioner som ska föreskrivas i händelse av överträdelser av denna förordning. Kriterierna bör bland annat inbegripa överträdelsens art och allvar, de ekonomiska fördelar som har uppstått i samband med överträdelsen och vilka miljöskador den har orsakat. Förutom de sanktioner som krävs enligt denna förordning bör medlemsstaterna dessutom säkerställa att olagliga transporter av avfall utgör ett brott i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 (26). Medlemsstaterna bör anta regler om de sanktioner som bör tillämpas vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att de verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna bör kunna fastställa regler för såväl administrativa sanktioner som straffrättsliga påföljder för samma överträdelser. Utdömandet av straffrättsliga påföljder och administrativa sanktioner bör under inga omständigheter leda till ett åsidosättande av principen ne bis in idem enligt Europeiska unionens domstols tolkning.

(61)

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1013/2006 har visat att många aktörers deltagande på nationell nivå ger upphov till problem med samordning och samarbete när det gäller efterlevnadskontroll. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att alla relevanta myndigheter som är involverade i kontroll av efterlevnaden av denna förordning har effektiva mekanismer som gör det möjligt för dem att samarbeta och samordna på nationell nivå när det gäller utarbetande och genomförande av efterlevnadspolicyer och verksamhet för att ta itu med olagliga transporter av avfall, inbegripet för att upprätta och genomföra inspektionsplanerna.

(62)

Det är nödvändigt att medlemsstaterna samarbetar, bilateralt och multilateralt, för att underlätta förebyggande och upptäckt av olagliga transporter av avfall. För att ytterligare förbättra samordningen och samarbetet inom unionen bör en särskild efterlevnadsgrupp inrättas i vilken utsedda företrädare för medlemsstaterna och kommissionen samt företrädare från andra berörda institutioner, organ, byråer eller nätverk deltar. Denna efterlevnadsgrupp bör sammanträda regelbundet och utgöra ett forum, bland annat, för utbyte av relevant information för förebyggande och upptäckt av olagliga transporter, inbegripet information och underrättelser om trender i fråga om olagliga transporter och utbyte av erfarenheter, kunskap och bästa praxis när det gäller efterlevnad.

(63)

För att stödja och komplettera medlemsstaternas efterlevnadsverksamhet bör kommissionen ges befogenhet att utföra inspektioner och vidta samordningsåtgärder med avseende på olagliga transporter av komplex karaktär som skulle kunna ha allvarliga negativa effekter på människors hälsa eller miljön, och i fall då den utredning som krävs har en gränsöverskridande dimension som omfattar minst två länder. När kommissionen utför dessa inspektioner bör den agera med full respekt för förfarandegarantierna och i nära samarbete med de relevanta myndigheterna i medlemsstaterna, för att säkerställa att sådana inspektioner inte inverkar negativt på pågående lagförande eller rättsliga eller administrativa processer avseende samma olagliga transport i medlemsstaten. I sin interna organisation kan kommissionen överväga att anförtro vissa efterlevnadsåtgärder som föreskrivs i denna förordning till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), som har relevant sakkunskap i det avseendet. Inspektionen och åtgärden för samordning av ömsesidigt bistånd bör inte påverka medlemsstaternas primära ansvar för att säkerställa och kontrollera efterlevnaden av denna förordning och bör inte påverka det fortsatta utövandet av de befogenheter som tilldelats kommissionen respektive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i andra rättsakter, särskilt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (27), rådets förordning (EG) nr 515/97 (28) eller rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (29).

(64)

Medlemsstaterna bör förse kommissionen med uppgifter om genomförandet av denna förordning, både i form av de rapporter som skickas till Baselkonventionens sekretariat och på grundval av ett separat frågeformulär. Syftet med sådan rapportering bör vara att analysera trender i fråga om transporter av avfall och uppgifter som är relevanta för att bekämpa olagliga transporter, såsom uppgifter om olagliga transporter och om inspektioner. Kommissionen bör vart tredje år utarbeta en rapport om genomförandet av denna förordning, på grundval av den information som har lämnats av medlemsstaterna samt annan information, särskilt uppgifter som har samlats in i samband med kommissionens och Europeiska miljöbyråns särskilda rapporter om transport av plastavfall och andra specifika avfallsflöden som ger anledning till betänkligheter. Systemen för elektroniskt inlämnande och utbyte av information och dokument bör utformas på ett sådant sätt att uppgifter kan hämtas från systemet för att användas till dessa rapporter.

(65)

Effektivt internationellt samarbete i fråga om kontroll av transporter av avfall är av största vikt för att säkerställa att transporter av farligt avfall kontrolleras och övervakas på en lämplig nivå. Informationsutbyte, ansvarsdelning och samarbete mellan unionen och dess medlemsstater och tredjeländer bör främjas i syfte att garantera en korrekt hantering av avfall.

(66)

För att underlätta informationsutbytet och samarbetet för ett harmoniserat genomförande av denna förordning bör medlemsstaterna utse behöriga myndigheter och kontaktpersoner och anmäla dem till kommissionen. Sådana uppgifter bör offentliggöras av kommissionen. Medlemsstaterna bör också ange vilken eller vilka myndigheter och vilka medlemmar av deras fasta personal som ansvarar för samarbetet mellan medlemsstaterna.

(67)

För att säkerställa kontroll av transporter av avfall bör medlemsstaterna ha rätt att utse särskilda införsel- och utförseltullkontor för transporter av avfall som förs in i och ut ur unionen och anmäla dem till kommissionen. Sådana uppgifter bör offentliggöras av kommissionen.

(68)

I syfte att komplettera eller ändra denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändring av innehållet i återvinningsanläggningens begäran om förhandsgodkännande, fastställande av de uppgifter som ska lämnas i intyg som bekräftar att förfaranden för återvinning och bortskaffande har fullföljts, fastställande av anvisningar om hur bilaga VII-dokument ska fyllas i, uppdatering av förteckningen över information och dokumentation som ska utbytas via elektroniska medel, fastställande av kriterier på grundval av vilka visst avfall ska klassificeras i bilagorna III, IIIA, IIIB eller IV, upprättande av en förteckning över länder som inte omfattas av OECD-beslutet och för vilka export från unionen av icke-farligt avfall och blandningar av icke-farligt avfall, inbegripet plastavfall som klassificeras under kod B3011, för återvinning är tillåten, och regelbunden uppdatering av denna förteckning, förbud mot export av avfall till vissa länder som omfattas av OECD-beslutet och ändring av bilagorna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (30). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(69)

En expertgrupp bör inrättas av kommissionen, i enlighet med kommissionens beslut C(2016)3301 om fastställande av övergripande regler för inrättandet av kommissionens expertgrupper och för deras funktion, som ersättning för de regelbundna mötena mellan kontaktpersonerna och för samråden med experter och kontaktpersoner från medlemsstaterna och, i förekommande fall, med företrädare för andra berörda parter och organisationer, vid utarbetandet av delegerade akter och för behandlingen av frågor som uppkommer i samband med genomförandet av denna förordning.

(70)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta en enkel, riskbaserad och harmoniserad metod för att beräkna ekonomiska säkerheter eller motsvarande försäkringar, fastställa detaljerade kriterier för teknisk genomförbarhet och ekonomisk hållbarhet, för vissa typer av råvaror klargöra skillnaden mellan begagnade varor och avfall i fråga om gränsöverskridande transporter, anta en jämförelsetabell som visar motsvarigheterna mellan koderna i den kombinerade nomenklatur som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (31) och koderna för avfall som förtecknas i bilagorna III, IIIA, IIIB, IV och V till den här förordningen samt specificera de uppgifter som krävs för transporter av avfall i krissituationer eller vid fredsskapande eller fredsbevarande insatser. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (32).

(71)

Genom förordning (EU) 2020/1056 inrättas en rättslig ram för elektronisk överföring mellan de berörda ekonomiska aktörerna och behöriga myndigheter av föreskriven information som rör transport av gods på unionens territorium, och dess bestämmelser omfattar delar av denna förordning. Det är nödvändigt att ändra förordning (EU) 2020/1056 för att säkerställa överensstämmelse mellan instrumenten. För att undvika att det saknas genomföranderegler enligt förordning (EU) 2020/1056 när det gäller fastställande av, åtkomst till och behandling i elektroniskt format av informationskrav enligt den här förordningen före den dag då det obligatoriska elektroniska datautbytet enligt den här förordningen börjar tillämpas, bör ändringen av förordning (EU) 2020/1056 tillämpas retroaktivt från och med den dag då den här förordningen börjar tillämpas.

(72)

Det är nödvändigt att ge ekonomiska aktörer tillräckligt med tid för att fullgöra sina nya skyldigheter enligt denna förordning, och medlemsstaterna och kommissionen måste få tillräckligt med tid för att upprätta den administrativa infrastruktur som behövs för att tillämpa förordningen. För att undvika eventuella regleringsluckor är det nödvändigt att säkerställa att vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1013/2006 fortsätter att gälla fram till den dag då de bestämmelser i den här förordningen som har en senarelagd tillämpning börjar tillämpas.

(73)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av harmonisering, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Innehåll

I denna förordning fastställs åtgärder för att skydda miljön och människors hälsa samt för att bidra till klimatneutralitet och uppnå en cirkulär ekonomi och nollförorening genom att förebygga och minska de skadliga effekter som transporter av avfall och avfallsbehandling på destinationsorten kan medföra. Den fastställer de förfaranden och kontrollsystem som ska användas för transporter av avfall, beroende på avfallets ursprung, destination och transportväg, avfallstyp samt den typ av behandling som avfallet ska genomgå på destinationsorten.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning tillämpas på

a)

transporter av avfall mellan medlemsstater, med eller utan transitering genom tredjeländer,

b)

transporter av avfall som importeras till unionen från tredjeländer,

c)

transporter av avfall som exporteras från unionen till tredjeländer,

d)

transporter av avfall som transiteras genom unionen på väg till eller från tredjeländer.

2.   Denna förordning är inte tillämplig på

a)

avfall, inbegripet avloppsvatten och restprodukter, som uppkommit i samband med normal drift av fartyg och havsplattformar till dess att avfallet lastas av för att återvinnas eller bortskaffas, förutsatt att avfallet omfattas av kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 (33), den internationella konventionen till förhindrande av föroreningar från fartyg, den internationella konventionen om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment eller andra relevanta bindande internationella instrument,

b)

avfall som uppkommit ombord på fordon, tåg, flygplan och fartyg innan avfallet lastas av för att återvinnas eller bortskaffas,

c)

transporter av radioaktivt avfall enligt definitionen i artikel 5 i rådets direktiv 2006/117/Euratom (34),

d)

transporter av animaliska biprodukter och därav framställda produkter enligt definitionen i artikel 3.1 respektive artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009, förutom animaliska biprodukter eller därav framställda produkter som blandats med eller kontaminerats av något avfall som betecknas som farligt i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG,

e)

transporter av avloppsvatten som omfattas av rådets direktiv 91/271/EEG (35) eller annan relevant unionslagstiftning,

f)

transporter av ämnen som är avsedda för användning som foderråvaror enligt definitionen i artikel 3.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 (36) och inte består av eller innehåller animaliska biprodukter,

g)

transporter av avfall från Antarktis till unionen i enlighet med kraven i miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget (37),

h)

transport av koldioxid för geologisk lagring enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG (38),

i)

fartyg som för en medlemsstats flagg och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013, med undantag för fartyg

i)

som anses utgöra farligt avfall, som befinner sig i ett område under en medlemsstats nationella jurisdiktion och som exporteras från unionen för återvinning; för dessa ska endast artiklarna 39, 48. 49 samt avdelning VII i denna förordning tillämpas, eller

ii)

som anses utgöra avfall, som befinner sig i ett område under en medlemsstats nationella jurisdiktion och som är avsedda för bortskaffande.

3.   För import till unionen av avfall som genererats av väpnade styrkor eller hjälporganisationer i krissituationer, eller vid fredsskapande eller fredsbevarande insatser, när sådant avfall transporteras av de väpnade styrkorna eller hjälporganisationerna, eller för deras räkning, direkt eller indirekt till mottagarlandet, ska endast artiklarna 51.6 och 51.7 samt 53.5 tillämpas.

4.   För transporter av avfall från Antarktis till tredjeländer med transitering genom unionen ska artiklarna 39 och 59 tillämpas.

5.   För befordran av avfall som endast äger rum inom en medlemsstat ska endast artikel 36 tillämpas.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

blandat avfall: avfall som härrör från en avsiktlig eller oavsiktlig blandning av två eller flera avfall, vilka

a)

är förtecknade i olika koder i bilagorna III, IIIA, IIIB och IV eller, i tillämpliga fall, i olika strecksatser eller understrecksatser i sådana koder, eller

b)

inte klassificeras under en enskild avfallskod i bilaga III, IIIA, IIIB eller IV.

Avfall som transporteras i en enskild transport av avfall bestående av två eller flera avfall, där varje avfall är åtskilt, är inte blandat avfall.

2.

temporärt bortskaffande: bortskaffningsförfarandena förtecknade enligt D8, D9, D13, D14 eller D15 i bilaga I till direktiv 2008/98/EG.

3.

temporär återvinning: återvinningsförfarandena förtecknade enligt R12 eller R13 i bilaga II till direktiv 2008/98/EG.

4.

miljöriktig hantering: hantering som innebär att alla rimliga åtgärder vidtas för att säkerställa att avfall hanteras på ett sätt som innebär skydd för människors hälsa, klimatet och miljön mot skadliga effekter som sådant avfall kan medföra.

5.

mottagare: den fysiska eller juridiska person under mottagarlandets jurisdiktion till vilken avfallet transporteras för återvinning eller bortskaffande.

6.

anmälare:

a)

när det gäller en transport som har sitt ursprung i en medlemsstat, någon av följande fysiska eller juridiska personer under den berörda medlemsstatens nationella jurisdiktion, som genomför eller planerar att genomföra en transport av avfall enligt artikel 4.1, 4.2 eller 4.3, eller som låter eller planerar att låta genomföra en sådan transport och som är skyldig att anmäla transporten:

i)

Den ursprungliga avfallsproducenten.

ii)

Den nya avfallsproducent som genomför förfaranden före transporten som resulterar i en ändring av avfallets art eller sammansättning.

iii)

En insamlare som, av flera små mängder av samma avfallstyp insamlade från olika källor, har sammanställt transporten, som ska inledas från en enda anmäld plats.

iv)

En handlare eller mäklare som agerar för någon av de personers räkning som avses i led i, ii eller iii.

v)

Om samtliga personer som avses i leden i–iv är okända eller insolventa, avfallsinnehavaren.

b)

vid import till eller transitering genom unionen av avfall som inte har sitt ursprung i en medlemsstat, någon av följande fysiska eller juridiska personer under avsändarlandets jurisdiktion som genomför eller planerar att genomföra en transport eller som låter eller planerar att låta genomföra en transport av avfall:

i)

Den person som utsetts i enlighet med avsändarlandets lagstiftning.

ii)

Om ingen sådan person utsetts i enlighet med avsändarlandets lagstiftning, avfallsinnehavaren vid tidpunkten för exporten.

7.

person som organiserar transporten: någon av följande fysiska eller juridiska personer under avsändarlandets nationella jurisdiktion som genomför eller planerar att genomföra en transport som avses i artikel 4.4 eller 4.5 eller som låter eller planerar att låta genomföra en sådan transport:

i)

Den ursprungliga avfallsproducenten.

ii)

Den nya avfallsproducent som genomför förfaranden före transporten som resulterar i en ändring av avfallets art eller sammansättning.

iii)

En insamlare som av flera små mängder av samma avfallstyp insamlade från olika källor, har sammanställt transporten, som ska inledas från en enda plats.

iv)

En handlare eller mäklare som agerar för någon av de personers räkning som avses i leden i, ii eller iii.

v)

Om samtliga personer som avses i leden i–iv är okända eller insolventa, avfallsinnehavaren.

8.

insamlare: en fysisk eller juridisk person som samlar in avfall enligt definitionen i artikel 3.10 i direktiv 2008/98/EG.

9.

behörig myndighet:

a)

i en medlemsstat, det organ som utsetts av den berörda medlemsstaten enligt artikel 75,

b)

i ett tredjeland som är part i Baselkonventionen av den 22 mars 1989 om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall (Baselkonventionen), det organ som utsetts av det landet till behörig myndighet för Baselkonventionens syften i enlighet med artikel 5 i denna,

c)

i andra länder som inte anges i led a eller b, det organ som har utsetts till behörig myndighet av det berörda landet eller den berörda regionen, eller, om ingen sådan myndighet utsetts, den tillståndsmyndighet i det berörda landet eller den berörda regionen som har jurisdiktion över en transport.

10.

behörig avsändarmyndighet: den behöriga myndigheten i det område varifrån transporten inleds eller varifrån transporten planeras att inledas.

11.

behörig mottagarmyndighet: den behöriga myndigheten i det område till vilket transporten genomförs eller planeras att genomföras, eller där avfallet lastas inför återvinning eller bortskaffande i ett område som inte är under något lands jurisdiktion.

12.

behörig transitmyndighet: den behöriga myndigheten i ett annat land än det land där den behöriga avsändarmyndigheten eller den behöriga mottagarmyndigheten är belägen, genom vilket transporten genomförs eller är planerad att genomföras.

13.

avsändarland: ett land från vilket en transport inleds eller är planerad att inledas.

14.

mottagarland: ett land till vilket en transport genomförs eller är planerad att genomföras för återvinning eller bortskaffande i det landet, eller för lastning inför återvinning eller bortskaffande i ett område som inte är under något lands jurisdiktion.

15.

transitland: ett land, annat än avsändar- eller mottagarlandet, genom vilket en transport genomförs eller är planerad att genomföras.

16.

område under ett lands nationella jurisdiktion: varje land- eller havsområde där en stat bär ansvar för administration eller lagstiftning i enlighet med internationell rätt avseende skyddet av människors hälsa och miljön.

17.

utomeuropeiska länder och territorier: de utomeuropeiska länder och territorier som anges i förteckningen i bilaga II till EUF-fördraget.

18.

exporttullkontor: exporttullkontor enligt definitionen i artikel 1.16 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 (39).

19.

utförseltullkontor: det utförseltullkontor som har fastställts i enlighet med artikel 329 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (40).

20.

införseltullkontor: tullkontoret för första införsel enligt definitionen i artikel 1.15 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446.

21.

import: all import av avfall till unionen med undantag av transitering genom unionen.

22.

export: all export av avfall från unionen med undantag av transitering genom unionen.

23.

transitering: en transport genom ett eller flera länder som inte är avsändar- eller mottagarlandet.

24.

befordran av avfall: väg- och järnvägstransport, flygtransport, transport till havs och transport på inre vattenvägar av avfall.

25.

transport: befordran av avfall som är avsett att återvinnas eller bortskaffas från den plats där befordran inleds fram till mottagandet av avfallet vid den anläggning som bortskaffar eller återvinner det i mottagarlandet; denna befordran genomförs eller är planerad att genomföras

a)

mellan två länder,

b)

mellan ett land och ett utomeuropeiskt land eller territorium eller annat område som står under det landets beskydd,

c)

mellan ett land och ett annat geografiskt område som inte utgör del av något land enligt internationell rätt,

d)

mellan ett land och Antarktis,

e)

från ett land genom något av de områden som avses i leden a–d,

f)

inom ett land genom något av de områden som avses i leden a–d, varvid befordran inleds och avslutas i det landet, eller

g)

från ett geografiskt område som inte är under något lands nationella jurisdiktion, till ett visst land.

26.

olaglig transport: alla transporter som genomförs

a)

utan att de anmäls till de berörda behöriga myndigheterna enligt denna förordning,

b)

utan godkännande från de berörda behöriga myndigheterna enligt denna förordning,

c)

med ett godkännande som erhållits från de berörda behöriga myndigheterna enligt denna förordning genom förfalskning, uppgivande av falska uppgifter eller bedrägeri,

d)

på ett sätt som inte överensstämmer med de uppgifter som ingår i anmälningsdokumentet eller som ingår i eller ska tillhandahållas i transportdokumentet, utom i händelse av mindre skrivfel i anmälnings- eller transportdokumentet,

e)

på sådant sätt att det leder till återvinning eller bortskaffande i strid mot unionsrätten eller internationell rätt,

f)

i strid mot artiklarna 4.1, 4.3, 37, 39, 40, 45, 46, 48, 49, 50 eller 52,

g)

på ett sätt som, i fråga om sådana transporter av avfall som avses i artikel 4.4 och 4.5, inte överensstämmer med de krav som avses i artikel 18.2, 18.4, 18.6 och 18.10, eller med de uppgifter som ingår i eller ska tillhandahållas i bilaga VII-dokument, utom i händelse av mindre skrivfel i bilaga VII-dokument.

27.

inspektion: alla åtgärder som vidtas av en myndighet för att kontrollera efterlevnaden av de krav som fastställs i denna förordning.

28.

avfallshierarki: den avfallshierarki som avses i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG.

29.

rutt: utförsel- och införselpunkten i varje berört land, inbegripet införsel-, utförsel- och exporttullkontor.

30.

transportväg: färdvägen mellan den plats där transporten inleds i avsändarlandet, via utförsel- och införselpunkten i varje berört land, till behandlingsanläggningen i mottagarlandet.

Dessutom ska definitionerna av avfall, farligt avfall, avfallsproducent, avfallsinnehavare, handlare, mäklare, avfallshantering, återanvändning, behandling, återvinning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och bortskaffande som fastställs i artikel 3.1, 3.2, 3.5–3.9, 3.13–3.15, 3.16, 3.17 respektive 3.19 i direktiv 2008/98/EG vara tillämpliga.

AVDELNING II

TRANSPORTER INOM UNIONEN MED ELLER UTAN TRANSITERING GENOM ETT TREDJELAND

Artikel 4

Allmänna förfaranden

1.   Transporter av allt avfall avsett för bortskaffande ska vara förbjudna, utom om godkännande erhålls i enlighet med artikel 11. För att erhålla godkännande i enlighet med artikel 11 för transporter avsedda för bortskaffande ska förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt kapitel 1 tillämpas.

2.   Transporter av följande avfall avsedda för återvinning ska omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt kapitel 1:

a)

Avfall som anges i förteckningen i bilaga IV.

b)

Avfall som inte klassificeras under en enskild avfallskod i vare sig bilaga III, IIIB eller IV.

c)

Blandat avfall, om det inte är förtecknat i bilaga IIIA.

d)

Avfall som klassificeras som farligt i den förteckning över avfall som fastställts enligt artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

e)

Avfall som anges i förteckningen i bilaga III eller IIIB och blandat avfall som anges i förteckningen i bilaga IIIA och som förorenats av andra material i en omfattning som

i)

ökar de risker som förknippas med avfallet tillräckligt för att det ska vara lämpligt att låta det omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandstillstånd, med beaktande av den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG samt de farliga egenskaper som anges i bilaga III till det direktivet, eller

ii)

omöjliggör återvinning av avfallet på ett miljöriktigt sätt.

f)

Avfall eller blandade avfall som innehåller eller förorenats med långlivade organiska föroreningar i den mening som avses i förordning (EU) 2019/1021 i mängder som uppnår eller överskrider en koncentrationsgräns som anges i bilaga IV till den förordningen, och som inte klassificeras som farligt avfall.

3.   Punkt 2 ska tillämpas på transporter av blandat kommunalt avfall som samlats in från privata hushåll, från andra avfallsproducenter eller från båda, samt på blandat kommunalt avfall som har genomgått ett avfallsbehandlingsförfarande som inte väsentligen har ändrat dess egenskaper – inklusive avfallsbaserade bränslen som bearbetats från blandat kommunalt avfall – där sådant avfall är avsett för återvinning. Transporter av sådant avfall avsett för bortskaffande ska vara förbjudna.

4.   Transporter av följande avfall avsedda för återvinning ska omfattas av de allmänna informationskrav som fastställs i artikel 18, om mängden transporterat avfall överstiger 20 kg:

a)

Avfall förtecknat i bilaga III eller IIIB.

b)

Blandat avfall, under förutsättning att sammansättningen av det blandade avfallet inte är till hinder för en miljöriktig återvinning av det och att sådant blandat avfall är förtecknat i bilaga IIIA.

5.   Genom undantag från artikel 4.1 och 4.2 ska transporter av avfall som uttryckligen är avsett för laboratorieanalys eller försök med experimentell behandling i syfte att antingen undersöka avfallets fysikaliska eller kemiska egenskaper eller bestämma huruvida det är lämpat för återvinning eller bortskaffande omfattas av de allmänna informationskrav som fastställs i artikel 18 om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Mängden avfall överskrider inte den mängd som rimligen behövs för att utföra analysen eller försöket i varje enskilt fall, och inte 250 kilo eller en större mängd som de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna och den person som organiserar transporten har kommit överens om från fall till fall.

b)

Om den person som organiserar transporten begär en större mängd än 250 kg ska den personen tillhandahålla de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna med informationen i bilaga VII, i den mån det är möjligt, samt en motiverad förklaring till varför denna större mängd behövs för att utföra analysen eller försöket.

KAPITEL 1

Skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande

Artikel 5

Anmälan

1.   Om en anmälare har för avsikt att transportera avfall som avses i artikel 4.1, 4.2 eller 4.3 ska anmälaren lämna in en skriftlig förhandsanmälan (anmälan) till samtliga berörda behöriga myndigheter.

En anmälare enligt artikel 3.6 a ii, iii eller iv får lämna in en anmälan endast om anmälaren har erhållit tillstånd eller registrerats i enlighet med kapitel IV i direktiv 2008/98/EG.

Om en anmälare lämnar in en generell anmälan för flera transporter enligt vad som avses i artikel 13, ska anmälaren också uppfylla de krav som anges i den artikeln.

Om en transport är avsedd för en förhandsgodkänd anläggning enligt artikel 14 ska förfarandereglerna i punkterna 12, 14, 15 och 16 i den artikeln tillämpas.

Om en transport är avsedd för temporär återvinning eller temporärt bortskaffande ska även artikel 15 tillämpas.

2.   Anmälan ska inkludera följande dokument:

a)

Anmälningsdokumentet i bilaga IA (anmälningsdokumentet).

b)

Transportdokumentet i bilaga IB (transportdokumentet).

Anmälaren ska tillhandahålla de uppgifter som anges i anmälningsdokumentet och vid behov de uppgifter som anges i transportdokumentet.

Om anmälaren inte är den ursprungliga avfallsproducenten enligt artikel 3.6 a i, ska anmälaren säkerställa att den ursprungliga avfallsproducenten eller någon av de personer som anges i artikel 3.6 a ii, 3.6 a iii eller 3.6 a v, om det är praktiskt genomförbart också undertecknar anmälningsdokumentet. En handlare eller mäklare ska se till att ha ett skriftligt bemyndigande från någon av de personer som avses i artikel 3.6 a i, ii eller iii att agera för denna persons räkning, och ska säkerställa att detta skriftliga bemyndigande inkluderas i anmälan.

3.   Anmälningsdokumentet eller en bilaga till detta ska innehålla den information och den dokumentation som anges i del 1 i bilaga II. Transportdokumentet eller dess bilaga ska innehålla den information och den dokumentation som anges i del 2 i bilaga II i den mån det är möjligt vid tiden för anmälan.

4.   På begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna ska anmälaren lämna den information och dokumentation som krävs enligt punkt 3 och den ytterligare information och dokumentation som anges i del 3 i bilaga II till alla berörda behöriga myndigheter. Den behöriga myndighet som gjorde begäran ska informera övriga behöriga myndigheter om denna begäran.

5.   En anmälan ska anses vara korrekt ifylld så snart den behöriga avsändarmyndigheten har försäkrat sig om att anmälningsdokumentet- och transportdokumentet har ifyllts i enlighet med punkterna 3 och 4.

6.   En anmälan ska anses vara komplett så snart alla berörda behöriga myndigheter har försäkrat sig om att anmälningsdokumentet och transportdokumentet har ifyllts i enlighet med punkterna 3 och 4 eller så snart all information och dokumentation som de har begärt in i enlighet med punkt 4 har tagits emot.

7.   Vid tidpunkten för anmälan ska anmälaren lämna en kopia av det avtal som ingåtts i enlighet med artikel 6 och en deklaration som intygar dess existens i enlighet med bilaga IA till de berörda behöriga myndigheterna.

8.   Anmälaren ska genom att fylla i tillämplig del av anmälningsdokumentet tillhandahålla en deklaration om att en ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring har ställts respektive tecknats i enlighet med artikel 7.

Vid tidpunkten för anmälan ska den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som avses i artikel 7 eller, om de berörda behöriga myndigheterna tillåter detta, en deklaration som intygar dess existens i enlighet med det formulär som anges i bilaga IA, lämnas till den behöriga myndigheten som en del av anmälan.

Genom undantag från andra stycket får den dokumentation som avses i det stycket lämnas in efter det att anmälan har ingetts om de berörda behöriga myndigheterna tillåter detta, men senast vid tidpunkten för färdigställandet av transportdokumentet i enlighet med artikel 16.2.

9.   Anmälan ska omfatta transporten från den plats där transporten inleds och omfatta all temporär eller icke-temporär återvinning eller temporärt eller icke-temporärt bortskaffande.

Om efterföljande temporär eller icke-temporär återvinning, eller efterföljande temporärt eller icke-temporärt bortskaffande genomförs i ett annat land än det första mottagarlandet, ska den icke-temporära återvinningen eller det icke-temporära bortskaffandet samt platsen för den återvinningen eller det bortskaffandet anges i anmälan, och artikel 15.7 tillämpas.

10.   Endast en kod för identifiering av avfallet enligt vad som anges i bilaga III, IIIA, IIIB eller IV ska anges i anmälningsdokumentet och transportdokumentet. I de fall då avfallet inte omfattas av en enskild avfallskod i vare sig bilaga III, IIIB eller IV ska endast en kod för identifiering av avfallet från den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG anges i anmälningsdokumentet och transportdokumentet, utom när det gäller

a)

avfall som inte klassificeras under en enskild avfallskod i vare sig bilaga III, IIIB eller IV, för vilket mer än en kod för identifiering av avfallet från den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG kan anges, om allt avfall som omfattas av anmälan har i huvudsak liknande fysikaliska och kemiska egenskaper men inte är blandat avfall, eller

b)

blandat avfall som inte klassificeras under en enskild avfallskod i vare sig bilaga III, IIIA, IIIB eller IV, för vilket koden för identifiering av avfallet från den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG och koden för identifiering av avfallet från antingen bilaga III, IIIB eller IV ska anges för varje del av avfallet i storleksordning i anmälningsdokumentet och transportdokumentet eller, om dessa identifieringskoder inte är tillgängliga för alla delar av avfallet, ska koden för identifiering av avfallet från den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG anges för blandningen samt för varje del av avfallet i storleksordning i anmälningsdokumentet och transportdokumentet.

11.   Avfall eller blandat avfall som anges i enlighet med punkt 10 i denna artikel får specificeras ytterligare genom angivelse av de relevanta koderna för identifiering av avfallet från den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG samt andra relevanta identifieringskoder.

Artikel 6

Avtal

1.   Transporter av avfall för vilka det krävs en anmälan ska omfattas av ett krav på att ett avtal ingås mellan anmälaren och mottagaren om återvinning eller bortskaffande av avfallet. Om mottagaren inte är den driftsansvarige vid anläggningen för återvinning eller bortskaffande av det anmälda avfallet ska avtalet även undertecknas av den driftsansvarige vid anläggningen.

2.   Det avtal som avses i punkt 1 ska vara ingått och ha verkan vid tidpunkten för anmälan och ska fortsätta att ha verkan under hela den tid som transporten varar fram till dess att ett intyg utfärdas i enlighet med artiklarna 15.5, 16.6 eller, i lämpliga fall, artikel 15.4.

Avtalet ska vara förenligt med tillhörande anmälningsdokument och med transportdokumentet och ska åtminstone innehålla information om anmälaren, mottagaren och anläggningen, identiteten på de personer som företräder varje part, anmälningsnumret, avfallets beteckning och sammansättning, koderna för identifiering av avfall, den mängd avfall som omfattas av avtalet, förfarandet för återvinning eller bortskaffande och avtalets giltighetsperiod.

3.   Av avtalet ska framgå

a)

att anmälaren ska återta avfallet, eller när så är tillämpligt säkerställa att det återvinns eller bortskaffas på ett alternativt sätt, i enlighet med artiklarna 22 och 25.2 eller 25.3, om transporten, återvinningen eller bortskaffandet inte fullföljts som planerat eller om transporten är en olaglig transport,

b)

att mottagaren ska återvinna eller bortskaffa avfallet i enlighet med artikel 25.8 om transporten är en olaglig transport,

c)

att den anläggning där avfallet återvinns eller bortskaffas ska tillhandahålla ett intyg i enlighet med artikel 16.6 om att avfallet har återvunnits eller bortskaffats i enlighet med de godkännanden som getts för den anmälan, villkoren knutna till dessa godkännanden och denna förordning.

4.   Om avfallet är avsett för temporär återvinning eller temporärt bortskaffande ska avtalet även omfatta följande skyldigheter:

a)

Anläggningen ska i enlighet med artikel 15.4, och när så är lämpligt, artikel 15.5, tillhandahålla intyget eller intygen från den eller de anläggningar som utför den icke-temporära återvinningen eller det eller de icke-temporära bortskaffandeförfarandena om att allt avfall som har tagits emot i enlighet med de godkännanden som getts för den anmälan, villkoren kopplade till dessa godkännanden, och med denna förordning, har återvunnits eller bortskaffats, om möjligt med angivelse av mängden avfall och vilken avfallstyp som omfattas av varje intyg.

b)

Mottagaren ska, när så är tillämpligt, göra en anmälan till den ursprungliga behöriga myndigheten i det ursprungliga avsändarlandet i enlighet med artikel 15.8.

5.   Om avfallet transporteras mellan två inrättningar som lyder under samma juridiska person, får det avtal som avses i punkt 1 ersättas med en deklaration från den juridiska personen. En sådan deklaration ska omfatta de krav som avses i punkt 3.

Artikel 7

Ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring

1.   Transporter för vilka det krävs en anmälan ska omfattas av ett krav på ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, som ska täcka samtliga följande aspekter:

a)

Kostnaderna för befordran av avfall.

b)

Kostnaderna för återvinning eller bortskaffande, inbegripet eventuella nödvändiga temporära förfaranden.

c)

Kostnader för lagring i 90 dagar.

2.   Den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska täcka kostnader som uppstår i samband med samtliga följande fall:

a)

Om en transport, eller återvinningen eller bortskaffandet, inte kan fullföljas som planerat enligt artikel 22.

b)

Om en transport, eller återvinningen eller bortskaffandet, är olaglig enligt artikel 25.

3.   Den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska vara ställd respektive tecknad av anmälaren, eller en annan fysisk eller juridisk person på anmälarens vägnar, och ha verkan vid tidpunkten för anmälan eller, om den behöriga myndighet som godkänner den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring tillåter detta, senast vid tidpunkten för färdigställandet av transportdokumentet i enlighet med artikel 16.2. Den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska täcka transporten senast från och med den dag då transporten inleds.

4.   Den behöriga avsändarmyndigheten ska godkänna den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring, inbegripet säkerhetens eller försäkringens form, lydelse och belopp.

5.   Den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska vara giltig för och täcka transporten samt fullföljandet av återvinning eller bortskaffande.

Den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska frisläppas när den behöriga myndighet som godkänt den har erhållit det intyg som avses i artikel 16.6 eller, när så är tillämpligt, det intyg som avses i artikel 15.5 vad gäller temporär återvinning eller temporärt bortskaffande.

6.   Genom undantag från punkt 5, om avfallet är avsett för temporär återvinning eller temporärt bortskaffande, och efterföljande återvinning eller bortskaffande utförs i mottagarlandet, får de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna komma överens om att den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring frisläpps så snart den berörda behöriga myndigheten har erhållit det intyg som anges i artikel 15.4. I detta fall ska den behöriga myndighet som beslutar att frisläppa den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring omedelbart informera de andra berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut, och varje efterföljande transport till en anläggning för återvinning eller bortskaffande ska omfattas av en ny ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, såvida inte den behöriga mottagarmyndigheten meddelat att en sådan ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring inte är nödvändig. Under sådana omständigheter ska den behöriga mottagarmyndigheten ansvara för att uppfylla de skyldigheter som uppstår vid återtagning om transporten eller den efterföljande återvinningen eller det efterföljande bortskaffandet inte kan fullföljas som planerat enligt artikel 22 eller, när det gäller en olaglig transport, enligt artikel 25.

7.   Den behöriga myndighet i unionen som har godkänt den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska ha tillgång till den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring och använda medlen, bland annat för betalningar till andra berörda myndigheter, för att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 24 och 26.

8.   Vid en generell anmälan enligt artikel 13 kan en ekonomisk säkerhet ställas eller motsvarande försäkring tecknas som täcker delar av den generella anmälan, i stället för en säkerhet som täcker hela den generella anmälan. I sådana fall ska den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring gälla för de delar av den anmälda transporten som den täcker senast vid tidpunkten för ifyllandet av transportdokumentet i enlighet med artikel 16.2.

9.   Den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som avses i punkt 8 i denna artikel ska frisläppas när den behöriga myndighet som godkänt den erhåller det intyg som avses i artikel 16.6 eller, i förekommande fall, artikel 15.5 när det gäller temporär återvinning eller temporärt bortskaffande av avfallet. Punkt 6 i den här artikeln ska gälla i tillämpliga delar.

10.   Kommissionen ska bedöma huruvida det är genomförbart att införa en enkel, riskbaserad och harmoniserad beräkningsmetod för att fastställa beloppet för ekonomiska säkerheter eller motsvarande försäkringar, och ska om så är lämpligt anta en genomförandeakt för att fastställa en sådan enkel, riskbaserad och harmoniserad beräkningsmetod. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 81.2.

När kommissionen utför den bedömning som avses i första stycket ska den bland annat beakta medlemsstaternas relevanta regler för beräkning av de ekonomiska säkerheter eller motsvarande försäkringar som avses i den här artikeln.

Artikel 8

Begäran om information och dokumentation från berörda behöriga myndigheter

1.   Om anmälan inte anses vara korrekt ifylld enligt artikel 5.5 ska den behöriga avsändarmyndigheten begära information och dokumentation från anmälaren i enlighet med artikel 5.3 och, i tillämpliga fall, artikel 5.4.

2.   Den begäran om information och dokumentation som avses i punkt 1 ska lämnas till anmälaren så snart som möjligt och senast tio arbetsdagar efter det att anmälan lämnats in.

3.   Anmälaren ska inkomma med den information och dokumentation som avses i punkt 1 så snart som möjligt och senast tio arbetsdagar efter den behöriga avsändarmyndighetens begäran. På anmälarens begäran får den behöriga avsändarmyndigheten förlänga den tidsfristen med en rimlig period om anmälaren inkommer med en motiverad förklaring till varför en sådan förlängning är nödvändig för att den begärda informationen och dokumentationen ska kunna lämnas.

4.   Om den behöriga avsändarmyndigheten efter utgången av tidsfristen enligt punkt 3 fortfarande anser att anmälan fortfarande inte är korrekt ifylld enligt artikel 5.5, eller att ytterligare information och dokumentation enligt artikel 5.4 fortfarande krävs, får den så snart som möjligt, och senast sju arbetsdagar efter utgången av tidsfristen enligt punkt 3, göra ytterligare högst två begäranden om information och dokumentation från anmälaren i enlighet med punkt 2. Punkt 3 ska i tillämpliga delar gälla en sådan begäran.

5.   Den behöriga avsändarmyndigheten får besluta att anmälan är ogiltig och inte ska behandlas ytterligare om den information och dokumentation som lämnats är otillräcklig eller om ingen information inkommit från anmälaren inom tidsfristen enligt punkt 3, eller inom tidsfristen enligt punkt 4 om en första begäran gjorts enligt den punkten.

Den behöriga avsändarmyndigheten ska besluta att anmälan är ogiltig och inte ska behandlas vidare om den information och dokumentation som lämnats efter den sista begäran enligt punkt 4 är otillräcklig eller om ingen information inkommit från anmälaren inom tidsfristen enligt punkt 4.

Den behöriga avsändarmyndigheten ska informera anmälaren och övriga berörda behöriga myndigheter om sitt beslut enligt den här punkten så snart som möjligt och senast sju arbetsdagar efter utgången av tidsfristen enligt punkt 3 eller, i tillämpliga fall, punkt 4.

6.   Om den behöriga avsändarmyndigheten anser att anmälan är korrekt ifylld enligt artikel 5.5 ska den så snart som möjligt, och senast tio arbetsdagar efter det att den korrekt ifyllda anmälan lämnats in, eller inom sju arbetsdagar efter utgången av tidsfristen enligt punkt 3, eller i tillämpliga fall punkt 4, informera anmälaren och övriga berörda behöriga myndigheter om detta.

7.   Om den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet anser att det krävs information och dokumentation enligt artikel 5.3 eller ytterligare information och dokumentation enligt artikel 5.4 ska den så snart som möjligt, och senast tio arbetsdagar efter det att den mottagit den information som avses i punkt 6, begära in denna information och dokumentation från anmälaren och informera övriga behöriga myndigheter om begäran.

8.   Anmälaren ska inkomma med den information och dokumentation som avses i punkt 7 så snart som möjligt och senast tio arbetsdagar efter den berörda behöriga myndighetens begäran.

På anmälarens begäran får den berörda behöriga myndigheten förlänga den tidsfrist som avses i första stycket med en rimlig period om anmälaren inkommer med en motiverad förklaring till varför en sådan förlängning är nödvändig för att den begärda informationen och dokumentationen ska kunna lämnas.

9.   Om den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet anser att det fortfarande krävs information och dokumentation enligt artikel 5.3 eller ytterligare information och dokumentation enligt artikel 5.4, får den berörda behöriga myndigheten så snart som möjligt, och senast sju arbetsdagar efter utgången av tidsfristen enligt punkt 8, göra ytterligare högst två begäranden om information och dokumentation från anmälaren i enlighet med punkt 7. Punkt 8 ska i tillämpliga delar gälla för en sådan begäran.

10.   Den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet får besluta att anmälan är ogiltig och inte ska behandlas ytterligare om den information och dokumentation som lämnats är otillräcklig eller om ingen information inkommit från anmälaren inom tidsfristen enligt punkt 8, eller inom tidsfristen enligt punkt 9 om en första begäran gjorts i enlighet med den punkten.

Den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet ska besluta att anmälan är ogiltig och inte ska behandlas vidare om den information och dokumentation som inkommit efter den sista begäran enligt punkt 8 är otillräcklig eller om ingen information inkommit från anmälaren inom tidsfristen enligt punkt 8.

Den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet ska informera anmälaren och övriga berörda behöriga myndigheter om sitt beslut enligt denna punkt så snart som möjligt och senast sju arbetsdagar efter utgången av tidsfristen enligt punkt 8 eller, i tillämpliga fall, punkt 9.

11.   Den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet ska informera anmälaren och övriga berörda behöriga myndigheter om att den är tillfreds med den korrekt ifyllda anmälan, så snart som möjligt och senast tre arbetsdagar efter mottagande av den information som avses i punkt 6, eller om att den är tillfreds med informationen och dokumentationen, så snart som möjligt och senast tre arbetsdagar efter det att den begärda informationen och dokumentationen lämnats av anmälaren enligt punkt 8 och, i tillämpliga fall, punkt 9.

12.   Om anmälan är komplett i enlighet med artikel 5.6, med beaktande av informationen enligt punkt 11, ska den behöriga mottagarmyndigheten omedelbart informera anmälaren samt den behöriga avsändarmyndigheten och en berörd behörig transitmyndighet.

13.   Om den behöriga avsändarmyndigheten inte inom 30 arbetsdagar efter dagen för ingivandet av anmälan eller av informationen och dokumentationen i enlighet med punkt 3 eller 4 har agerat i enlighet med punkt 1, 5 eller 6, ska den på begäran ge anmälaren en motiverad förklaring till detta.

Om den behöriga mottagarmyndigheten eller en behörig transitmyndighet inte inom 30 arbetsdagar från utgången av tidsfristen enligt punkt 7, eller från det att information och dokumentation har lämnats i enlighet med punkt 8 eller 9 har agerat i enlighet med punkt 7 eller punkt 9, 10, 11 eller 12, ska den på begäran ge anmälaren en motiverad förklaring till detta.

Artikel 9

De behöriga myndigheternas godkännande samt tidsfrister för transport, återvinning och bortskaffande

1.   De behöriga mottagar-, avsändar- och transitmyndigheterna ska inom 30 dagar från det att anmälaren informerats i enlighet med artikel 8.12 om att anmälan är komplett fatta ett av följande beslut, vilket ska motiveras på vederbörligt sätt, om transporten:

a)

Att godkänna utan villkor.

b)

Att godkänna med villkor i enlighet med artikel 10.

c)

Att framföra en invändning i enlighet med artikel 12.

d)

Att inte godkänna, om villkoren i artikel 11 inte är uppfyllda.

Genom undantag från första stycket får den behöriga avsändarmyndigheten fatta ett beslut i enlighet med första stycket c eller d efter att den tagit emot anmälan och innan den betraktat den som korrekt ifylld, om det är uppenbart att villkoren i artikel 11 inte är uppfyllda eller att det finns skäl att invända i enlighet med artikel 12.

Genom undantag från första stycket får en berörd behörig myndighet fatta ett beslut i enlighet med första stycket c eller d före den dag då anmälaren informerats i enlighet med artikel 8.12, så snart anmälan är korrekt ifylld enligt artikel 5.5.

De behöriga transitmyndigheternas underförstådda godkännande får anses föreligga om ingen invändning görs inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i första stycket.

2.   De behöriga avsändar-, mottagar- och, i förekommande fall, transitmyndigheterna ska informera anmälaren om sitt beslut och skälen till detta inom den fastställda tidsfrist på 30 dagar som avses i punkt 1 första stycket och ska informera övriga berörda behöriga myndigheter om det beslutet. Den behöriga myndigheten ska omedelbart informera anmälaren och övriga berörda behöriga myndigheter om beslut som fattats i enlighet med punkt 1 andra och tredje styckena.

Underförstådda godkännanden enligt punkt 1 fjärde stycket ska vara giltiga under en period som anges i det skriftliga godkännande som getts i enlighet med första stycket av den behöriga mottagarmyndigheten.

Om den behöriga avsändarmyndigheten eller en berörd behörig transitmyndighet, inom 30 dagar efter den dag då anmälaren, den behöriga avsändarmyndigheten eller en berörd behörig transitmyndighet informerats i enlighet med artikel 8.12, har informerats om att någon av de berörda behöriga myndigheterna inte har fattat ett beslut i enlighet med punkt 1 första stycket ska den på begäran ge anmälaren en motiverad förklaring till detta.

3.   Om en anmälare lämnar in en anmälan i enlighet med artikel 5 och i tillämpliga fall artikel 13 för att, i jämförelse med en redan godkänd anmälan, transportera samma avfallstyp från samma plats i avsändarlandet till samma mottagare och samma anläggning och i förekommande fall via samma transitländer, ska de berörda behöriga myndigheterna beakta information som tidigare lämnats in i enlighet med artikel 5.2, 5.3 och 5.4 eller artikel 13.2 och 13.3 och fatta ett beslut i enlighet med punkt 1 i den här artikeln så snart som möjligt.

4.   Ett skriftligt godkännande av en transport ska upphöra att vara giltigt från det tidigaste datumet i slutet av giltighetsperioderna enligt vad som anges av de berörda behöriga myndigheterna. Det ska inte täcka en längre period än ett år.

5.   Transporten ska endast genomföras när de krav som anges i artikel 16.1 och 16.2 är uppfyllda och under den tidsperiod då det underförstådda eller skriftliga godkännandet från samtliga berörda behöriga myndigheter är giltigt i enlighet med punkt 4 i den här artikeln. Avfallet ska ha tagits emot av anläggningen för återvinning eller bortskaffande före utgången av giltighetsperioden för det underförstådda eller skriftliga godkännandet från samtliga berörda behöriga myndigheter.

6.   Återvinning eller bortskaffande av avfall i samband med en transport ska fullföljas senast ett år efter det att den anläggning som ska återvinna eller bortskaffa avfallet har tagit emot avfallet, såvida inte de berörda behöriga myndigheterna fastställer en kortare giltighetsperiod i sitt beslut.

7.   De berörda behöriga myndigheterna ska dra tillbaka sitt underförstådda eller skriftliga godkännande, på anmälarens begäran eller om de får kännedom om något av följande:

a)

Avfallets sammansättning avviker från det anmälda.

b)

De villkor som ställts för transporten iakttas inte.

c)

Avfallet återvinns eller bortskaffas inte i enlighet med det tillstånd som utfärdats för den anläggning som genomför återvinningen eller bortskaffandet.

d)

Avfallet ska transporteras, återvinnas eller bortskaffas eller har transporterats, återvunnits eller bortskaffats på ett sätt som inte är förenligt med de uppgifter som tillhandahållits i anmälnings- och transportdokument eller som bilaga till dessa.

e)

Den ekonomiska säkerhetens upphörande.

f)

Avtalets upphörande.

8.   Den berörda behöriga myndigheten ska informera anmälaren, övriga berörda behöriga myndigheter och mottagaren om godkännandet dras tillbaka och ange orsaken till detta.

9.   Om ett godkännande från någon av de berörda behöriga myndigheterna dras tillbaka i enlighet med punkt 7 i den här artikeln ska transporten eller behandlingen av avfallet när så är tillämpligt inte få fortsätta och artikel 22 eller 25 ska tillämpas, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 10

Villkor för godkännande av transporter

1.   De behöriga avsändar-, mottagar- och transitmyndigheterna får, inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i artikel 9.1, ställa villkor för sitt godkännande av en anmäld transport. Sådana villkor ska motiveras på vederbörligt sätt och får grundas på ett eller flera av de villkor som anges i artikel 11 eller av de skäl som anges i artikel 12.

2.   De behöriga avsändar-, mottagar- och transitmyndigheterna får också, inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i artikel 9.1, fastställa villkor för befordran av avfall inom områden under deras nationella jurisdiktion. Sådana villkor för befordran får inte vara strängare än de som gäller för befordran av avfall som uteslutande sker inom deras nationella jurisdiktion och ska beakta gällande avtal, särskilt relevanta internationella avtal.

3.   De behöriga avsändar-, mottagar- och transitmyndigheterna får också, inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i artikel 9.1, som villkor fastställa att deras godkännande ska anses vara tillbakadraget om den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring inte är giltig senast vid tidpunkten för färdigställandet av transportdokumentet enligt artikel 16.2 och i enlighet med vad som krävs i artikel 7.3.

4.   Villkoren ska anges i, eller bifogas till, anmälningsdokumentet av den behöriga myndighet som fastställer villkoren.

5.   De behöriga mottagarmyndigheterna får också, inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i artikel 9.1, som villkor fastställa att mottagningsanläggningen regelbundet ska registrera uppgifter om inkommande och utgående avfall och/eller avfallsbalansen samt därmed sammanhängande förfaranden för återvinning och bortskaffande i enlighet med anmälan och under anmälans giltighetsperiod. Registrerade uppgifter ska undertecknas av en person som är juridiskt ansvarig för anläggningen och ska lämnas till den behöriga mottagarmyndigheten inom en månad efter fullföljandet av den anmälda återvinningen eller det anmälda bortskaffandet.

Artikel 11

Villkor för transporter av avfall avsett för bortskaffande

1.   Om en anmälan inges avseende en transport avsedd för bortskaffande i enlighet med artikel 5 får de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna inte ge sitt godkännande till den transporten, inom den tidsfrist på 30 dagar som anges i artikel 9.1, om inte samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Anmälaren visar att

i)

avfallet inte kan återvinnas på ett tekniskt genomförbart och ekonomiskt hållbart sätt eller måste bortskaffas på grund av rättsliga skyldigheter enligt unionsrätten eller internationell rätt,

ii)

avfallet inte kan återvinnas på ett tekniskt genomförbart och ekonomiskt hållbart sätt i det land där det genererades,

iii)

den planerade transporten eller det planerade bortskaffandet överensstämmer med avfallshierarkin och principerna om närhet och självförsörjning enligt direktiv 2008/98/EG och det därmed relaterade avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59.

b)

De berörda behöriga myndigheterna har ingen information om att anmälaren eller mottagaren dömts för att ha utfört någon olaglig transport eller någon annan olaglig handling när det gäller miljöskydd eller skydd av människors hälsa under de senaste fem åren före ingivandet av anmälan.

c)

De berörda behöriga myndigheterna har ingen information om att anmälaren eller anläggningen, under de senaste fem åren före ingivandet av anmälan, vid upprepade tillfällen underlåtit att följa artiklarna 15 och 16 i samband med tidigare transporter.

d)

Den mottagande medlemsstaten har inte utövat sin rätt enligt artikel 4.1 i Baselkonventionen att förbjuda införsel av farligt avfall eller avfall som anges i bilaga II till den konventionen.

e)

Den planerade transporten och det planerade bortskaffandet överensstämmer med nationell lagstiftning om miljöskydd, allmän ordning, allmän säkerhet eller hälsoskydd i den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen.

f)

Den planerade transporten eller det planerade bortskaffandet strider inte mot förpliktelser som följer av internationella konventioner som den eller de berörda medlemsstaterna eller unionen har ingått.

g)

Avfallet kommer att behandlas i enlighet med de rättsligt bindande miljöskyddsnormer om bortskaffande som gäller enligt unionsrätten eller som fastställts i avfallsplaner som utarbetats i enlighet med artikel 28 i direktiv 2008/98/EG, och om anläggningen omfattas av direktiv 2010/75/EU ska den tillämpa bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 3.10 i det direktivet och i enlighet med tillståndet för anläggningen.

h)

Avfallet är varken blandat kommunalt avfall som samlats in från privata hushåll eller från andra avfallsproducenter eller båda, eller blandat kommunalt avfall som har genomgått ett avfallsbehandlingsförfarande som inte väsentligen har ändrat dess egenskaper.

2.   Genom undantag från punkt 1 a ska villkoren i punkt 1 a ii och iii inte vara tillämpliga om anmälaren visar att det berörda avfallet produceras i en avsändarmedlemsstat i så små mängder sammantaget per år att tillhandahållandet av nya specialiserade anläggningar för bortskaffande i den medlemsstaten inte skulle vara ekonomiskt hållbart.

3.   Om en behörig transitmyndighet godkänner en transport i enlighet med artikel 9.1 ska endast villkoren i punkt 1 b, c, e och f i den här artikeln beaktas.

4.   Information om godkännanden som behöriga myndigheter gett i enlighet med punkt 1 ska hänvisas till i rapporten i enlighet med artikel 73. Kommissionen ska informera samtliga medlemsstater om sådana godkännanden som getts under det föregående kalenderåret.

5.   Senast den 21 maj 2027 ska kommissionen anta en genomförandeakt för att fastställa detaljerade kriterier för en enhetlig tillämpning av villkoren i punkt 1 a genom att ange hur den tekniska genomförbarhet och ekonomiska hållbarhet som avses i leden a i och ii i den punkten ska påvisas av anmälarna och bedömas av de behöriga myndigheterna. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 81.2.

Artikel 12

Invändningar mot transporter av avfall avsett för återvinning

1.   Om en anmälan av en transport av avfall avsett för återvinning i enlighet med artikel 5 lämnas in får de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna, inom den tidsfrist på 30 dagar som anges i artikel 9.1, framföra motiverade invändningar grundade på ett eller flera av nedanstående skäl:

a)

Transporten eller återvinningen är inte i enlighet med direktiv 2008/98/EG.

b)

Det berörda avfallet kommer inte att behandlas i enlighet med avfallsplaner eller avfallsförebyggande program som avsändar- eller mottagarländerna har utarbetat enligt artiklarna 28 och artikel 29 i direktiv 2008/98/EG.

c)

Transporten eller återvinningen är inte förenlig med nationell lagstiftning om miljöskydd, allmän ordning, allmän säkerhet eller hälsoskydd vad avser åtgärder som vidtas i landet för den behöriga myndighet som framför invändningar.

d)

Transporten eller återvinningen är inte i enlighet med avsändarlandets nationella lagstiftning om avfallsåtervinning, och om återvinning eller bortskaffande av restavfall som genererats genom återvinning av det berörda avfallet, inbegripet när transporten avser avfall som är avsett för återvinning i en anläggning som har mindre strikta normer för behandling av det särskilda avfallet än de som har fastställts i avsändarlandet, med iakttagande av behovet att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt; detta ska inte gälla när

i)

det finns motsvarande unionslagstiftning, särskilt avseende avfall, och krav som är minst lika stränga som de som föreskrivs i sådan unionslagstiftning har införts i nationell rätt om genomförande av sådan unionslagstiftning,

ii)

återvinningen, och återvinningen eller bortskaffandet av restavfall som genererats genom återvinningen av det berörda avfallet, i mottagarlandet genomförs på villkor som anses motsvara de villkor som föreskrivs i avsändarlandets nationella lagstiftning,

iii)

annan nationell lagstiftning i avsändarlandet än den som omfattas av led i inte har anmälts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (41), när så krävs enligt det direktivet.

e)

Det är nödvändigt för en medlemsstat att begränsa inkommande transporter av avfall avsett för annan återvinning än materialåtervinning och förberedelse för återanvändning för att skydda sitt system för avfallshantering, om det på grundval av tillgänglig information förväntas att sådana transporter skulle leda till att inhemskt avfall måste bortskaffas eller behandlas på ett sätt som inte är förenligt med medlemsstatens avfallsplaner.

f)

Berörda behöriga myndigheter har inte uppgifter om att anmälaren eller mottagaren har dömts för att ha utfört en olaglig transport eller någon annan olaglig handling när det gäller miljöskydd eller skydd av människors hälsa under de senaste fem åren före anmälans ingivande.

g)

Anmälaren eller anläggningen har, under de senaste fem åren före anmälan, upprepade gånger underlåtit att följa artiklarna 15 och 16 i samband med tidigare transporter.

h)

Transporten eller återvinningen strider mot förpliktelser som följer av internationella konventioner som den eller de berörda medlemsstaterna eller unionen har ingått.

i)

Förhållandet mellan vad som kan återvinnas och inte kan återvinnas, det uppskattade värdet för det material som slutligt återvinns eller kostnaderna för återvinning och kostnaderna för bortskaffande av den del av avfallet som inte kan återvinnas medför att återvinning inte är försvarbar, med beaktande av ekonomiska eller miljömässiga skäl.

j)

Avfallet är avsett för bortskaffande och inte för återvinning.

k)

Avfallet kommer inte att behandlas i enlighet med rättsligt bindande miljöskyddsnormer för återvinning eller i enlighet med återvinnings- eller materialåtervinningskrav i unionslagstiftningsakter, eller så kommer avfallet att behandlas i en anläggning som omfattas av direktiv 2010/75/EU men som inte tillämpar bästa tillgängliga teknik enligt artikel 3.10 i det direktivet.

2.   De behöriga transitmyndigheterna får, inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i punkt 1, framföra motiverade invändningar mot transport av avfall avsett för återvinning. En sådan invändning ska baseras endast på de skäl som anges i punkt 1 c, f, g och h.

3.   Om de behöriga myndigheterna inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i punkt 1 anser att de problem som gav upphov till deras invändningar är lösta, ska de omedelbart underrätta anmälaren.

4.   Om de problem som gav upphov till invändningarna inte är lösta inom den tidsfrist på 30 dagar som avses i punkt 1, ska anmälan av transporten av avfall avsett för återvinning upphöra att gälla. Om anmälaren fortfarande avser att genomföra transporten ska en ny anmälan göras, såvida inte samtliga berörda behöriga myndigheter och anmälaren kommer överens om annat.

5.   Invändningar från de behöriga myndigheterna enligt de skäl som anges i punkt 1 d och e i denna artikel, och anledningarna till dessa invändningar, ska meddelas kommissionen i enlighet med artikel 73.

6.   I enlighet med artikel 9.2 ska de behöriga myndigheterna informera anmälaren om anledningarna till sina invändningar mot en transport.

7.   Avsändarmedlemsstaterna ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om den nationella lagstiftning som kan utgöra grund för invändningar från behöriga myndigheter i enlighet med punkt 1 d och ska uppge vilket avfall och vilka förfaranden för återvinning, liksom på vilka förfaranden för återvinning eller bortskaffande av restavfall genererat genom återvinningen av det berörda avfallet, som dessa invändningar avser, innan sådan nationell lagstiftning åberopas som skäl till motiverade invändningar.

Mottagarmedlemsstaterna ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om beslut eller nationell lagstiftning som kan utgöra grund för invändningar från behöriga myndigheter enligt punkt 1 e och ska uppge vilket avfall och vilka förfaranden för återvinning dessa invändningar avser, innan sådana beslut eller sådan nationell lagstiftning åberopas som skäl till motiverade invändningar.

Artikel 13

Generell anmälan

1.   Anmälaren får lämna in en generell anmälan som omfattar flera transporter, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Avfallet i de olika transporterna, identifierat i enlighet med artikel 5.(10), har i huvudsak liknande fysikaliska och kemiska egenskaper.

b)

Avfallet i de olika transporterna transporteras till samma mottagare och samma anläggning.

c)

Eventuella transitländer är desamma, rutten för de olika transporterna anges på, eller som bilaga till, anmälningsdokumentet, och den plats där transporten inleds är densamma.

2.   Anmälaren får i en bilaga till anmälningsdokumentet ange en eller flera möjliga alternativa rutter. Det i enlighet med artikel 16.2 ifyllda transportdokumentet ska innehålla information om den rutt som anges i anmälningsdokumentet som ska följas och om eventuella alternativa rutter som ska följas vid oförutsedda omständigheter och som anges i anmälningsdokumentet.

3.   De berörda behöriga myndigheterna kan som villkor för att godkänna en generell anmälan begära att ytterligare information och dokumentation i enlighet med artikel 5.3 – 5.6 lämnas senare.

Artikel 14

Förhandsgodkända återvinningsanläggningar

1.   En juridisk eller fysisk person som äger eller utövar kontroll över en återvinningsanläggning får lämna in en begäran om förhandsgodkännande av anläggningen till den behöriga myndighet som har jurisdiktion över anläggningen och som har utsetts enligt artikel 75.

Anläggningar som endast utför förfarande R13 ska inte kunna lämna in en begäran enligt första stycket.

2.   Den begäran som avses i punkt 1 ska inbegripa följande uppgifter:

a)

Återvinningsanläggningens namn, registreringsnummer och adress.

b)

Kopior på de tillstånd som återvinningsanläggningen har beviljats för att utföra avfallsbehandling enligt artikel 23 i direktiv 2008/98/EG samt, i förekommande fall, standarder eller certifieringar som anläggningen uppfyller.

c)

En beskrivning av den teknik som används för att säkerställa miljöriktig avfallsåtervinning i den återvinningsanläggning som omfattas av begäran om förhandsgodkännande, inbegripet teknik avsedd att spara energi eller begränsa utsläppen av växthusgaser från anläggningens verksamhet.

d)

R-koden eller R-koderna enligt bilaga II till direktiv 2008/98/EG för den eller de återvinningsförfaranden som omfattas av begäran om förhandsgodkännande.

e)

Avfallets beteckning och sammansättning, de fysikaliska egenskaperna och koden eller koderna för identifiering av avfall för de avfall som omfattas av begäran om förhandsgodkännande, enligt förteckningen i bilaga IV till denna förordning eller enligt den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

f)

Sammanlagd mängd av varje avfallstyp som omfattas av begäran om förhandsgodkännande, jämfört med den behandlingskapacitet för vilken anläggningen har tillstånd att utföra avfallsbehandling enligt artikel 23 i direktiv 2008/98/EG.

g)

Den mängd restavfall som genereras genom återvinningen av avfallet i förhållande till mängden återvunnet material, samt den metod som planeras för återvinning eller bortskaffande av restavfallet.

h)

Registrerade uppgifter om anläggningens verksamhet kopplad till avfallsåtervinning, som särskilt ska omfatta avfallsmängder och avfallstyper som har behandlats under de senaste tre åren, i förekommande fall.

i)

Bevis för eller intyg om att den juridiska eller fysiska person som äger eller utövar kontroll över anläggningen inte har dömts för att ha utfört någon olaglig transport eller någon annan olaglig handling i samband med avfallshantering under de senaste fem åren före anmälan, särskilt inom miljöskydd eller skydd av människors hälsa.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra punkt 2 i den här artikeln vad gäller de uppgifter som ska ingå i begäran.

4.   Det förfarande som avses i punkterna 5–10 i denna artikel ska vara tillämpligt på förhandsgodkännande av en anläggning för vilken en begäran har lämnats in i enlighet med punkt 1.

5.   Den behöriga myndigheten ska, inom 55 dagar från den dag då den tagit emot en begäran som lämnats in enligt punkt 1 och som innehåller de uppgifter som avses i punkt 2, bedöma begäran och besluta huruvida den ska godkännas.

6.   Om den juridiska eller fysiska person som avses i punkt 1 har lämnat in alla uppgifter som avses i punkt 2 ska den behöriga myndigheten godkänna begäran och utfärda ett förhandsgodkännande för den berörda anläggningen. Förhandsgodkännandet får innehålla villkor som gäller för dess giltighetstid, de avfallstyper och avfallsmängder som omfattas av förhandsgodkännandet, den teknik som används eller andra villkor som är nödvändiga för att säkerställa att avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt.

7.   Genom undantag från punkt 6 får den behöriga myndigheten avslå en begäran om förhandsgodkännande om den inte kan försäkra sig om att utfärdandet av förhandsgodkännandet kommer att säkerställa att avfallet kommer att hanteras i enlighet med avfallshierarkin och andra krav som fastställs i direktiv 2008/98/EG eller i förekommande fall att bästa tillgängliga teknik kommer att tillämpas i enlighet med slutsatser som fastställts inom ramen för direktiv 2010/75/EU.

8.   Den behöriga myndigheten ska underrätta den juridiska eller fysiska person som lämnade in begäran om förhandsgodkännande så snart den har fattat beslut om godkännande eller avslag av begäran och ska vederbörligen motivera sitt beslut.

9.   Förhandsgodkännandet av en återvinningsanläggning ska vara giltigt i tio år, om inget annat anges i beslutet om godkännande av begäran om förhandsgodkännande. Under den perioden ska den behöriga myndigheten utföra minst en inspektion i enlighet med artikel 60. Ytterligare inspektioner ska utföras vid behov, på grundval av den riskbaserade bedömningsmetod som avses i artikel 62.

10.   Ett förhandsgodkännande av en återvinningsanläggning kan upphävas när som helst av den behöriga myndigheten om information blir tillgänglig som visar att de uppgifter som tillhandahållits i enlighet med punkt 2 är felaktiga eller att villkoren i punkt 6 inte längre uppfylls. Ett beslut om att upphäva ett förhandsgodkännande ska vara vederbörligen motiverat och den berörda anläggningen ska underrättas om beslutet.

11.   Den juridiska eller fysiska person som avses i punkt 1 ska omedelbart informera den berörda behöriga myndigheten om eventuella ändringar i de uppgifter som lämnats in i enlighet med punkt 2. Den berörda behöriga myndigheten ska i vederbörlig ordning bedöma sådana ändringar och ska vid behov uppdatera eller upphäva förhandsgodkännandet.

12.   När det gäller en generell anmälan som har ingetts i enlighet med artikel 13 rörande transporter avsedda för en förhandsgodkänd anläggning ska giltighetstiden för godkännandet enligt artikel 9.4 förlängas till tre år.

Genom undantag från första stycket får de berörda behöriga myndigheterna i vederbörligen motiverade fall besluta att förlänga giltighetsperioden med en period kortare än tre år.

13.   Behöriga myndigheter som har utfärdat ett förhandsgodkännande av en anläggning i enlighet med denna artikel ska, genom att använda det formulär som anges i bilaga VI, informera kommissionen, och i förekommande fall OECD-sekretariatet, om följande:

a)

Återvinningsanläggningens namn, registreringsnummer och adress.

b)

En beskrivning av den teknik som används samt R-koden eller R-koderna enligt bilaga II till direktiv 2008/98/EG.

c)

Koden eller koderna för identifiering av avfall för de avfall som förhandsgodkännandet gäller.

d)

Sammanlagd förhandsgodkänd mängd.

e)

Förhandsgodkännandets giltighetstid.

f)

Eventuella ändringar i förhandsgodkännandet.

g)

Eventuella ändringar i den anmälda informationen.

h)

Eventuellt upphävande av förhandsgodkännandet.

14.   Genom undantag från artiklarna 9, 10 och 12 ska det godkännande som ges i enlighet med artikel 9.1, de villkor som ställs i enlighet med artikel 10 eller de invändningar som framförs i enlighet med artikel 12 av alla berörda behöriga myndigheter med avseende på en anmälan av en transport som är avsedd för en förhandsgodkänd anläggning omfattas av en tidsfrist på sju arbetsdagar efter den dag då anmälaren informerats i enlighet med artikel 8.12 om att anmälan är komplett.

15.   Om en eller flera behöriga myndigheter önskar begära ytterligare information i enlighet med artikel 8.2, 8.4, 8.7 eller 8.9 i fråga om en anmälan av transporter till en förhandsgodkänd anläggning ska de tidsfrister som anges i de punkterna samt i artikel 8.3 och 8.8 förkortas till

a)

fem arbetsdagar för artikel 8.2, 8.3, 8.7 och 8.8, och

b)

tre arbetsdagar för artikel 8.4 och 8.9.

16.   Trots vad som sägs i punkt 14 får en berörd behörig myndighet besluta att det krävs mer tid för att få in ytterligare information eller dokumentation från anmälaren.

I sådana fall ska denna behöriga myndighet informera anmälaren och övriga berörda behöriga myndigheter inom sju arbetsdagar från den dag då anmälaren informerats i enlighet med artikel 8.12 om att anmälan är komplett.

Den sammanlagda tiden för att fatta något av de beslut som avses i artikel 9.1 ska inte överstiga 30 dagar från den dag då anmälaren informerats i enlighet med artikel 8.12 om att anmälan är komplett.

Artikel 15

Ytterligare bestämmelser om temporär återvinning och temporärt bortskaffande

1.   Om en transport är avsedd för temporär återvinning eller temporärt bortskaffande ska alla anläggningar där efterföljande temporär eller icke-temporär återvinning eller efterföljande temporärt eller icke-temporärt bortskaffande planeras också anges på anmälningsdokumentet utöver den inledande temporära återvinningen eller det inledande temporära bortskaffandet.

2.   De behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna får godkänna en transport av avfall som är avsedd för ett temporärt återvinningsförfarande eller ett temporärt bortskaffandeförfarande endast om de anser att villkoren i artikel 11 är uppfyllda eller om de inte har någon anledning att framföra en invändning i enlighet med artikel 12 avseende transporten eller transporterna till de anläggningar som utför efterföljande temporär eller icke-temporär återvinning eller efterföljande temporärt eller icke-temporärt bortskaffande.

3.   Inom två arbetsdagar från det att avfallet har mottagits av den anläggning som genomför det temporära återvinningsförfarandet eller det temporära bortskaffandeförfarandet ska den anläggningen skicka en bekräftelse till anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna om att avfallet har tagits emot. Den bekräftelsen ska införas i eller bifogas transportdokumentet.

4.   Så snart som möjligt, men senast 30 dagar från det att det temporära återvinningsförfarandet eller det temporära bortskaffandeförfarandet har fullföljts och senast ett år, eller den kortare period som avses i artikel 9.6, från det att avfallet tagits emot, ska den anläggning som genomför förfarandet på eget ansvar förse anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna med ett intyg om att förfarandet har fullföljts. Det intyget ska införas i eller bifogas transportdokumentet.

5.   När en anläggning för återvinning eller bortskaffande som genomför ett temporärt återvinningsförfarande eller ett temporärt bortskaffandeförfarande levererar avfallet för efterföljande temporärt eller icke-temporärt återvinningsförfarande eller efterföljande temporärt eller icke-temporärt bortskaffandeförfarande till en anläggning i mottagarlandet ska den så snart som möjligt och senast ett år, eller den kortare period som avses i artikel 9.6, efter det att avfallet levererats erhålla ett intyg från denna anläggning om att det efterföljande temporära eller icke-temporära återvinningsförfarandet och temporära eller icke-temporära bortskaffandeförfarandet har fullföljts.

Den anläggning som genomför ett temporärt återvinningsförfarande eller ett temporärt bortskaffandeförfarande enligt punkt 3 ska omgående vidarebefordra alla relevanta intyg till anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna, och ange vilka transporter som intygen avser.

6.   För att säkerställa att innehållet i intyget enligt punkt 5 första stycket är enhetligt i hela unionen ska kommissionen i god tid innan den antar genomförandeakten enligt artikel 27.5, och senast den 21 maj 2025, anta en delegerad akt i syfte att komplettera den här artikeln genom att fastställa vilka uppgifter som ska lämnas i ett sådant intyg. Den delegerade akten ska antas i enlighet med artikel 80.

7.   Om en leverans enligt punkt 5 i denna artikel görs till en anläggning som ligger i det ursprungliga avsändarlandet eller i en annan medlemsstat och den avser transport av avfall enligt artikel 4.1, 4.2 eller 4.3, ska en ny anmälan krävas i enlighet med denna förordning.

8.   Om en leverans enligt punkt 5 i denna artikel görs till en anläggning som ligger i ett tredjeland, och om den avser en transport enligt artikel 4.1, 4.2 eller 4.3, ska en ny anmälan krävas i enlighet med denna förordning, och bestämmelserna om de berörda behöriga myndigheterna ska också gälla för den ursprungliga behöriga myndigheten i det ursprungliga avsändarlandet.

Artikel 16

Krav efter godkännande av en transport

1.   Efter det att de berörda behöriga myndigheterna har gett sitt godkännande till en anmäld transport ska samtliga berörda företag fylla i transportdokumentet eller, vid en generell anmälan, transportdokumenten på de punkter som är aktuella. De ska säkerställa att informationen i transportdokumentet görs elektroniskt tillgänglig via ett sådant system som avses i artikel 27, inbegripet under befordran av avfallet, för övriga fysiska och juridiska personer som är inblandade i transporten, de berörda behöriga myndigheterna och de myndigheter som är involverade i inspektioner.

2.   När anmälaren har mottagit skriftliga godkännanden från de behöriga avsändar-, mottagar- och transitmyndigheterna, eller får anse att den behöriga transitmyndigheten har gett sitt underförstådda godkännande, ska anmälaren föra in det faktiska transportdatumet och i största möjliga utsträckning fylla i transportdokumentet, i enlighet med anvisningarna för att fylla i anmälnings- och transportdokument i bilagorna IA och IB i enlighet med bilaga IC, och lämna in det till de berörda behöriga myndigheterna och till övriga fysiska och juridiska personer som är involverade i transporten, minst två arbetsdagar innan transporten påbörjas. Information om faktisk avfallsmängd, transportör eller transportörer och när så är tillämpligt containernummer får emellertid lämnas senast före den tidpunkt då transporten påbörjas.

3.   Anmälaren ska, utöver att göra transportdokumentet tillgängligt i enlighet med punkt 1, säkerställa att anmälningsdokumentet med de skriftliga godkännanden som getts och villkor som ställts av de berörda behöriga myndigheterna görs elektroniskt tillgängligt, inbegripet under befordran av avfallet, för de berörda behöriga myndigheterna och för de myndigheter som är inblandade i inspektioner.

4.   Om de dokument som avses i punkterna 1 och 3 inte kan göras tillgängliga online under befordran av avfallet ska anmälaren och transportören eller transportörerna säkerställa att dokumenten är tillgängliga på annat sätt i transportfordonet. I sådana fall ska anmälaren säkerställa att eventuella ändringar eller tillägg i dokumenten under befordran av avfallet lämnas in via ett sådant system som avses i artikel 27.

5.   Anläggningen ska inom två arbetsdagar från det att avfallet har tagits emot skicka en bekräftelse till anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna om att den har tagit emot avfallet. Denna bekräftelse ska införas i eller bifogas transportdokumentet.

6.   Den anläggning som genomför ett icke-temporärt återvinningsförfarande eller ett icke-temporärt bortskaffandeförfarande ska så snart som möjligt, men senast 30 dagar från det att förfarandet har fullföljts och högst ett år, eller den kortare period som avses i artikel 9.6, från det att avfallet mottagits, på eget ansvar tillhandahålla ett intyg om att den icke-temporära återvinningen eller det icke-temporära bortskaffandet har fullföljts.

7.   Det intyg som avses i punkt 6 ska lämnas till anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna.

Artikel 17

Ändringar efter godkännande

1.   Om väsentliga ändringar görs i fråga om detaljer eller villkor för godkännandet, ska anmälaren omedelbart informera de berörda behöriga myndigheterna och mottagaren, och detta om möjligt innan en transport inleds. Väsentliga ändringar ska anses vara bland annat ändringar i förhållande till informationen som angetts i anmälan vad gäller avfallsmängd, rutt, inklusive möjliga alternativa rutter, transportdatum eller transportör eller transportörer, eller ändringar i transportens varaktighet på grund av oförutsedda omständigheter som uppstått efter det att transporten inletts och som gör att en transports giltighetsperiod överskrids.

2.   I händelse av en väsentlig ändring enligt punkt 1 ska en ny anmälan göras, såvida inte alla berörda behöriga myndigheter anser att det inte krävs någon ny anmälan och informerar anmälaren om detta. De behöriga myndigheterna ska informera anmälaren så snart som möjligt och senast fem arbetsdagar efter det att de tagit emot informationen enligt punkt 1. En planerad transport ska inte genomföras förrän anmälaren har informerats av de berörda behöriga myndigheterna. Om en transport redan har inletts ska anmälaren säkerställa att sändningen avbryts så snart det är möjligt, fram till dess att anmälaren informeras av de berörda behöriga myndigheterna om huruvida en ny anmälan krävs.

3.   Om sådana väsentliga ändringar som avses i punkt 1 berör andra behöriga myndigheter än de som berördes av den ursprungliga anmälan ska en ny anmälan lämnas in.

KAPITEL 2

Allmänna informationskrav

Artikel 18

Allmänna informationskrav

1.   Transporter av avfall som avses i artikel 4.4 och 4.5 ska omfattas av de allmänna informationskrav som anges i punkterna 2–10 i den här artikeln.

2.   En transport som avses i punkt 1 får endast organiseras av den person som organiserar transporten som avses i artikel 3.7 ii, iii och iv, om den personen har erhållit tillstånd eller registrerats i enlighet med kapitel IV i direktiv 2008/98/EG.

3.   Den person som organiserar transporten ska endast transportera avfall till en anläggning för avfallsåtervinning som har erhållit tillstånd eller registrerats i enlighet med kapitel IV i direktiv 2008/98/EG. Anläggningen ska visa upp tillståndet eller registreringsbeviset för den person som organiserar transporten innan transporten äger rum.

4.   Alla företag som är inblandade i transporten ska fylla i formuläret i bilaga VII med relevant information avseende angivna punkter och säkerställa att informationen görs elektroniskt tillgänglig i enlighet ned artikel 27, även under befordran av avfallet, för övriga personer som är involverade i transporten, berörda behöriga myndigheter och de myndigheter som är involverade i inspektioner.

Om den person som organiserar transporten inte är den ursprungliga avfallsproducenten enligt artikel 3.7 i, ska den person som organiserar transporten säkerställa att den ursprungliga avfallsproducenten eller någon av de personer som anges i artikel 3.7 ii, iii eller v, om det är praktiskt genomförbart också undertecknar bilaga VII-dokumentet.

5.   Den person som organiserar transporten ska senast två arbetsdagar innan transporten påbörjas i största möjliga utsträckning fylla i formuläret i bilaga VII med den relevanta informationen. Information om den faktiska avfallsmängden, transportören eller transportörerna och i förekommande fall containernumret får emellertid lämnas senast innan transporten faktiskt inleds.

6.   Om den information som avses i punkterna 4 och 5 inte kan göras tillgänglig online under befordran av avfallet ska, genom undantag från punkterna 4 och 5, den person som organiserar transporten samt transportören eller transportörerna säkerställa att informationen är tillgänglig på andra sätt i transportfordonet, förutsatt att informationen överensstämmer med den information som gjorts elektroniskt tillgänglig i enlighet med punkterna 4 och 5. I sådana fall ska den person som organiserar transporten säkerställa att eventuella ändringar eller tillägg i dokumenten under befordran lämnas in via ett sådant system som avses i artikel 27.

7.   Om en transport är avsedd för temporär återvinning ska anläggningen där den temporära eller icke-temporära återvinning som följer direkt efter den inledande temporära återvinningen planeras, samt R-koderna för dessa förfaranden, också anges i bilaga VII- dokumentet utöver den inledande temporära återvinningen, liksom, om det är praktiskt genomförbart, de anläggningar där efterföljande temporär eller icke-temporär återvinning planeras samt R-koderna för de därmed sammanhängande förfarandena för återvinning.

8.   Återvinningsanläggningen eller laboratoriet ska inom två arbetsdagar från det att avfallet har mottagits skicka en bekräftelse till den person som organiserar transporten om att avfallet har tagits emot genom att fylla i den relevanta information som återfinns i bilaga VII. Om återvinningsanläggningen eller laboratoriet inte har tillgång till ett sådant system som avses i artikel 27 ska återvinningsanläggningen eller laboratoriet skicka bekräftelsen via den person som organiserar transporten.

9.   Återvinningsanläggningen ska så snart som möjligt, men senast 30 dagar efter det att återvinningen har fullföljts och högst ett år efter det att avfallet mottagits, på eget ansvar tillhandahålla ett intyg om att återvinningen har fullföljts genom att fylla i den relevanta information som återfinns i bilaga VII. Om återvinningsanläggningen inte har tillgång till ett sådant system som avses i artikel 27 ska den tillhandahålla intyget via den person som organiserar transporten.

10.   Alla transporter av avfall som avses i artikel 4.4 och 4.5 ska omfattas av ett krav på att avtal ska ingås mellan den person som organiserar transporten och mottagaren avseende återvinning av avfallet. Om mottagaren inte är den driftsansvarige vid anläggningen ska avtalet även undertecknas av den driftsansvarige vid anläggningen.

Det avtal om återvinning som avses i första stycket ska vara ingått och ha verkan senast vid den tidpunkt då bilaga VII-dokumentet är ifyllt i enlighet med punkt 5 och ska fortsätta att ha verkan under hela den tid som transporten varar fram till dess att ett intyg utfärdas i enlighet med punkt 9.

Avtalet ska vara förenligt med tillhörande bilaga VII-dokument och ska åtminstone innehålla information om den person som organiserar transporten, mottagaren och anläggningen, identiteten på företrädarna för varje part, en beskrivning av avfallet, koderna för identifiering av avfall, den mängd avfall som omfattas av avtalet, förfarandet för återvinning och avtalets giltighetsperiod.

Avtalet ska innehålla en skyldighet bestående i att, om transporten eller återvinningen av avfallet inte kan fullföljas som planerat eller om transporten genomförts som en olaglig transport, den person som organiserar transporten eller, om den personen inte kan säkerställa fullföljande av transporten av avfallet eller dess återvinning, mottagaren, ska återta avfallet eller säkerställa att det återvinns på ett alternativt sätt och, om så är nödvändigt, säkerställa att det lagras under tiden.

11.   Den person som organiserar transporten eller mottagaren ska på begäran av de myndigheter som är inblandade i inspektioner förse dessa med en kopia av det avtal som avses i punkt 10 och av ett eventuellt avtal enligt artikel 4.5.

12.   Den information som krävs enligt bilaga VII ska finnas tillgänglig för medlemsstaternas och kommissionens inspektions-, efterlevnads-, planerings- och statistiksyften, i enlighet med artikel 27 och nationell lagstiftning.

13.   Den information som avses i punkterna 2–9 ska behandlas konfidentiellt när det krävs enligt unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning.

14.   När avfallet transporteras mellan två inrättningar som lyder under samma juridiska person, får det avtal som avses i punkt 10 ersättas med en deklaration från den juridiska personen. Den deklarationen ska på motsvarande sätt omfatta de skyldigheter som avses i punkt 10.

15.   Senast den 21 maj 2026 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 80 för att komplettera denna förordning genom att fastställa anvisningar om hur bilaga VII-dokumentet ska fyllas i.

KAPITEL 3

Blandning av avfall, dokumentation och tillgång till information

Artikel 19

Förbud mot blandning av avfall under transport

Från den tidpunkt då transporten inleds och fram till det att avfallet tas emot i en anläggning för återvinning eller bortskaffande får det avfall som specificeras i anmälan eller som avses i artikel 18 inte blandas med annat avfall eller andra ämnen eller föremål.

Artikel 20

Bevarande av dokumentation och information

1.   De behöriga myndigheterna, anmälaren, mottagaren och den anläggning som tar emot avfallet ska, under minst fem år räknat från den dag då ett intyg har tillhandahållits i enlighet med artikel 15.4 eller 16.6, i unionen bevara all information och dokumentation som lämnas in eller utbyts i samband med anmälda transporter.

Vad gäller generella anmälningar i enlighet med artikel 13 ska skyldigheten som avses i första stycket tillämpas från och med den dag då det sista intyget tillhandahållits i enlighet med artikel 15.4 eller 16.6.

2.   Den person som organiserar transporten, mottagaren och den anläggning som tar emot avfallet ska, under minst fem år räknat från den dag då ett intyg tillhandahållits i enlighet med artikel 18.9, i unionen bevara information som tillhandahålls enligt artikel 18.

3.   De behöriga myndigheterna ska i unionen bevara all information och dokumentation som lämnas in eller utbyts i samband med olagliga transporter under minst fem år, räknat från den dag då en återtagning eller en alternativ återvinning eller ett alternativt bortskaffande har fullföljts.

Artikel 21

Offentliggörande av information om transporter

Kommissionen ska via sin webbplats offentliggöra uppgifter om anmälningar av transporter och om transporter som omfattas av de allmänna informationskraven i bilaga XII och uppdatera dem månadsvis. Kommissionen ska för det ändamålet extrahera relevanta uppgifter från det centrala system som avses i artikel 27.

KAPITEL 4

Återtagningsförfaranden och -skyldigheter

Artikel 22

Återtagning av avfall om en godkänd transport inte kan fullföljas som planerat

1.   Om någon av de behöriga myndigheterna har fått kännedom om att en transport av avfall eller avfallets återvinning och bortskaffande, som de berörda behöriga myndigheterna har gett sitt godkännande till, inte kan fullföljas som planerat i enlighet med de bestämmelser som anges i anmälan och transportdokumentet eller det avtal som avses i artikel 6, och om en sådan transport inte är olaglig, ska en sådan myndighet omgående underrätta den behöriga avsändarmyndigheten om detta. Om en anläggning för återvinning eller bortskaffande avvisar en mottagen transport, ska den omedelbart informera den behöriga mottagarmyndigheten om detta.

2.   Den behöriga avsändarmyndigheten ska, utom i de fall som anges i punkt 3, säkerställa att det berörda avfallet återtas till det område som omfattas av dess jurisdiktion eller till annan plats i avsändarlandet av anmälaren eller, i förekommande fall, av en person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 11 eller 12, för att organisera bortskaffande eller återvinning av avfallet. Om detta inte är praktiskt genomförbart ska den behöriga myndigheten själv eller en fysisk eller juridisk person för dess räkning följa denna artikel.

Den återtagning som avses i första stycket ska äga rum inom 90 dagar, eller någon annan tidsperiod som överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna, efter det att den behöriga avsändarmyndigheten har fått kännedom om eller underrättats av de behöriga mottagar- eller transitmyndigheterna om att den godkända transporten av avfall eller avfallets återvinning eller bortskaffande inte kan fullföljas som planerat och har informerats om skälen till detta. En sådan underrättelse får härröra från information till de behöriga mottagar- eller transitmyndigheterna, bland annat, från andra behöriga myndigheter.

3.   Återtagningsskyldigheten i punkt 2 ska inte tillämpas om de berörda behöriga avsändar-, transit- och mottagarmyndigheterna har försäkrat sig om att avfallet kan återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt i mottagarlandet eller på annat håll av anmälaren eller, i förekommande fall, av en person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 11 eller 12 eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, av den behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning.

Återtagningsskyldigheten i punkt 2 ska inte tillämpas om det transporterade avfallet under förfarandet i berörd anläggning oåterkalleligt blandats med annat avfall så att dess sammansättning eller art har förändrats eller så att avfallet i fråga inte längre kan separeras, innan en berörd behörig myndighet har fått kännedom om att den anmälda transporten inte kan fullföljas enligt punkt 1. Sådant blandat avfall ska återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt i enlighet med första stycket i denna punkt.

4.   Vid sådana alternativa åtgärder som avses i punkt 3 ska anmälaren eller, i förekommande fall, den person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 11 eller 12 eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, den behöriga avsändarmyndigheten eller den fysiska eller juridiska personen för dess räkning, säkerställa att det berörda avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59.

5.   Vid återtagning enligt punkt 2 ska en ny anmälan göras såvida inte de berörda behöriga myndigheterna kommer överens om att en vederbörligen motiverad begäran från den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten är tillräcklig.

Nya anmälningar ska i förekommande fall göras av den ursprungliga anmälaren eller, i förekommande fall, av den person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 11 eller 12 eller, om inte heller detta är praktiskt genomförbart, av den behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning.

De behöriga myndigheterna får inte resa invändningar mot eller motsätta sig återföring av avfallet från en transport som inte kan fullföljas som planerat eller mot det därmed sammanhängande förfarandet för återvinning eller bortskaffande.

6.   Om alternativa åtgärder vidtas utanför det ursprungliga mottagarlandet enligt punkt 3 ska det, i förekommande fall, göras en ny anmälan av den ursprungliga anmälaren eller, i förekommande fall, av den person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 11 eller 12 eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning.

När en sådan ny anmälan görs av anmälaren ska denna anmälan också göras till den behöriga myndigheten i det ursprungliga avsändarlandet.

7.   Om alternativa åtgärder vidtas i det ursprungliga mottagarlandet enligt punkt 3 ska ingen ny anmälan krävas, utan en vederbörligen motiverad begäran ska vara tillräcklig. Denna vederbörligen motiverade begäran om beviljande av den alternativa åtgärden ska lämnas till de behöriga mottagar- och avsändarmyndigheterna av den ursprungliga anmälaren eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, till den behöriga mottagarmyndigheten av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten.

8.   Om det inte ska göras någon ny anmälan i enlighet med punkt 5 eller 7 ska ett nytt transportdokument ifyllas i enlighet med artikel 15 eller 16 av den ursprungliga anmälaren eller, i förekommande fall, av den person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 11 eller 12 eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning.

Om en ny anmälan görs av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten i enlighet med punkt 5 eller 6 ska det inte krävas någon ny ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring.

9.   Anmälarens skyldighet eller, när så är tillämpligt, avsändarlandets skyldighet att återta avfallet eller organisera alternativ återvinning eller alternativt bortskaffande ska upphöra när anläggningen utfärdar det intyg om slutgiltig återvinning eller slutgiltigt bortskaffande som avses i artikel 16.6 eller, i förekommande fall, i artikel 15.5. När det gäller den temporära återvinning eller det temporära bortskaffande som avses i artikel 7.6 ska avsändarlandets skyldighet upphöra att gälla när anläggningen utfärdar det intyg som avses i artikel 15.4.

Om en anläggning utfärdar ett intyg om återvinning eller bortskaffande på ett sätt som resulterar i en olaglig transport som i sin tur medför att den ekonomiska säkerheten frisläpps, ska artiklarna 25.8 och 26.2 tillämpas.

10.   Om avfall från en transport som inte kan fullföljas som planerat, eller dess återvinning eller bortskaffande, upptäcks i en medlemsstat, ska den behöriga myndighet inom vars område avfallet upptäckts ha ansvar för att säkerställa att åtgärder vidtas för säker lagring av avfallet fram till dess att det kan återsändas eller fram till dess att icke-temporär återvinning eller icke-temporärt bortskaffande kan ske på ett alternativt sätt.

11.   Om en anmälare som anges i artikel 3.6 a iv inte uppfyller återtagningsskyldigheterna i denna artikel och i artikel 24, ska den ursprungliga avfallsproducenten, den nya avfallsproducenten eller den insamlare som anges artikel 3.6 a i, ii respektive iii och som bemyndigat handlaren eller mäklaren att agera för dess räkning, betraktas som anmälare vad avser dessa återtagningsskyldigheter.

12.   Om en anmälare som anges i artikel 3.6 a i, ii eller iii inte uppfyller återtagningsskyldigheterna i denna artikel och i artikel 24, ska den avfallsinnehavare som anges artikel 3.6 a v betraktas som anmälare vad avser dessa återtagningsskyldigheter.

Artikel 23

Återtagning av avfall om en transport som omfattas av de allmänna informationskraven inte kan fullföljas som planerat

1.   Om en transport av avfall som avses i artikel 4.4 eller 4.5, eller dess återvinning, inte kan fullföljas som planerat, i enlighet med bilaga VII-dokumentet eller det avtal som avses i artikel 18.10, och om transporten inte är olaglig, ska den person som har organiserat transporten i enlighet med artikel 18 omedelbart underrätta den behöriga avsändarmyndigheten om detta. I sådana fall ska den person som organiserar transporten eller mottagaren, i enlighet med skyldigheterna i det avtal som avses i artikel 18.10, återta avfallet till avsändarlandet eller säkerställa att det återvinns på alternativt sätt i mottagarlandet eller någon annanstans och vid behov säkerställa att åtgärder vidtas för säker lagring av avfallet fram till dess att det kan återsändas eller fram till dess att icke-temporär återvinning eller icke-temporärt bortskaffande på ett alternativt sätt kan ske.

Återtagningen eller återvinningen av avfallet på ett alternativt sätt ska äga rum inom 90 dagar, eller någon annan tidsperiod som överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna, från den dag då den person som organiserar transporten underrättade den behöriga avsändarmyndigheten i enlighet med första stycket.

2.   Vid alternativa arrangemang enligt punkt 1 ska den person som organiserar transporten eller mottagaren, beroende på vad som är relevant, säkerställa att avfallet i fråga hanteras på ett miljöriktigt sätt och i enlighet med artikel 59.

3.   Vid återtagning eller alternativa arrangemang utanför det ursprungliga mottagarlandet enligt punkt 1 ska den relevanta informationen i bilaga VII-dokumentet fyllas i och lämnas in av den person som ursprungligen organiserade transporten, i enlighet med artikel 18. Om transporten för återtagning eller avsedd för alternativa arrangemang omfattas av artikel 4.1, 4.2 eller 4.3 ska artikel 22 gälla i tillämpliga delar.

4.   Om den behöriga avsändarmyndigheten får kännedom om att en transport av avfall som avses i artikel 4.4 eller 4.5, eller dess återvinning, inte har fullföljts som planerat och att skyldigheterna att återta avfallet eller organisera alternativ återvinning av det i enlighet med punkt 1 inte har fullgjorts, ska den behöriga avsändarmyndigheten vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den person som organiserat transporten återtar avfallet eller organiserar återvinning av det på ett alternativt sätt och vid behov säkerställer att åtgärder vidtas för säker lagring av avfallet fram till dess att det kan återsändas eller fram till dess att icke-temporär återvinning eller icke-temporärt bortskaffande på ett alternativt sätt kan ske. Om det är inte är praktiskt genomförbart för den person som organiserat transporten att fullgöra återtagningsskyldigheterna ska dessa skyldigheter i tillämpliga fall fullgöras av en person som anses vara den person som organiserar transporten i enlighet med punkt 5 eller 6.

5.   Om den person som organiserar transporten i artikel 3.7 iv inte uppfyller återtagningsskyldigheterna i den här artikeln eller i artikel 24, ska den ursprungliga avfallsproducenten, den nya avfallsproducenten eller den insamlare som anges artikel 3.7 i, ii respektive iii och som bemyndigat handlaren eller mäklaren att agera för dennes räkning betraktas som den person som organiserar transporten vad avser dessa återtagningsskyldigheter.

6.   Om den person som organiserar transporten i artikel 3.7 i, ii eller iii inte uppfyller återtagningsskyldigheterna i den här artikeln eller i artikel 24, ska den avfallsinnehavare som anges artikel 3.7 v betraktas som den person som organiserar transporten vad avser dessa återtagningsskyldigheter.

7.   Om det inte är praktiskt genomförbart för den person som organiserar transporten eller en person som anses ansvarig i enlighet med punkt 5 eller 6 att fullgöra de återtagningsskyldigheter som anges i punkt 4, ska den behöriga avsändarmyndigheten eller en fysisk eller juridisk person för dess räkning anses vara ansvarig för skyldigheterna enligt denna artikel.

Artikel 24

Kostnader för återtagning av avfall om en transport inte kan fullföljas som planerat

1.   Kostnader till följd av återsändande eller återvinning eller bortskaffande på ett alternativt sätt av avfall från en transport som inte kan fullföljas som planerat, inbegripet kostnader för transport av avfall, återvinning eller bortskaffande enligt artikel 22.2 eller 22.3, samt, från och med den dag då den behöriga avsändarmyndigheten har fått kännedom om att en transport av avfall eller återvinnandet eller bortskaffandet inte kan fullföljas som planerat, kostnader för lagring enligt artikel 22.9 ska debiteras, i enlighet med följande ordning:

a)

Den ursprungliga anmälaren eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led b.

b)

En fysisk eller juridisk person som betraktas som anmälare i enlighet med artikel 22.11 eller 22.12, i förekommande fall, eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led c.,

c)

Andra fysiska eller juridiska personer när så är lämpligt eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led d.

d)

Den behöriga avsändarmyndigheten, eller, om inte heller detta är praktiskt genomförbart, i enlighet med led e.

e)

Enligt vad som annars överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna.

2.   Innan kostnader debiteras någon annan än den ursprungliga anmälaren ska den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som avses i artikel 7 användas. Om det inte finns någon ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring eller om kostnaderna överstiger det belopp som täcks av den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska kostnaderna debiteras i enlighet med ordningen i punkt 1.

3.   Denna artikel ska i tillämpliga delar gälla för kostnader till följd av återtagning eller alternativ återvinning av avfall i enlighet med artikel 23.

4.   Tillämpningen av denna artikel ska inte påverka unionsrätt eller nationell rätt om ansvarsskyldighet.

Artikel 25

Återtagning vid olaglig transport

1.   Om en behörig myndighet upptäcker en transport som den anser vara en olaglig transport ska den omgående informera övriga berörda behöriga myndigheter.

2.   Om ansvaret för en olaglig transport kan tillskrivas anmälaren ska den behöriga avsändarmyndigheten säkerställa att avfallet återtas av

a)

anmälaren eller, i förekommande fall, av en person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 6 eller 7, för att organisera dess bortskaffande eller återvinning, eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led c i den här punkten, eller, om ingen anmälan har gjorts, i enlighet med led b i den här punkten,

b)

en person som betraktas som anmälare i enlighet med artikel 3.6 eller, i förekommande fall, en person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 6 eller 7, för att organisera dess bortskaffande eller återvinning eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led c i den här punkten,

c)

den behöriga avsändarmyndigheten själv, eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning för att organisera dess bortskaffande eller återvinning.

3.   Återtagningsskyldigheten enligt punkt 2 ska inte tillämpas om de berörda behöriga avsändar-, transit- och mottagarmyndigheterna och, i förekommande fall, anmälaren eller den person som betraktas som anmälare, är överens om och har försäkrat sig om att avfallet kan

a)

återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt i mottagar-, transit- eller avsändarlandet av anmälaren eller, i förekommande fall, av en person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 6 eller 7, eller om detta inte är praktiskt genomförbart, av den behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning, eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led b,

b)

återvinnas eller bortskaffas på ett alternativt sätt i ett annat land av anmälaren eller, i förekommande fall, av en person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 6 eller 7 eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, av den behöriga avsändarmyndigheten själv eller av en fysisk eller juridisk person för dess räkning, om alla berörda behöriga myndigheter kommer överens om detta.

Vid export eller import får återvinning eller bortskaffande på ett alternativt sätt som överenskommits enligt första stycket endast ske om återtagningen i enlighet med punkt 2 inte är praktiskt genomförbart.

4.   Vid återvinning eller bortskaffande på alternativt sätt enligt vad som avses i punkt 3 ska anmälaren eller, i förekommande fall, den person som betraktas som anmälare i enlighet med punkt 6 eller 7 eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, den behöriga avsändarmyndigheten eller den fysiska eller juridiska personen för dess räkning, säkerställa att det berörda avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59.

5.   Den återtagning, den återvinning eller det bortskaffande som avses i punkterna 2 och 3 ska genomföras inom 30 dagar, eller någon annan tidsperiod som överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna, från den dag då den behöriga avsändarmyndigheten har fått kännedom om eller underrättats av de behöriga mottagar- eller transitmyndigheterna om den olagliga transporten och har informerats om orsakerna till denna. En sådan underrättelse får härröra från information till de behöriga mottagar- eller transitmyndigheterna, bland annat, från andra behöriga myndigheter.

Vid återtagning enligt punkt 2 a, b och c ska en ny anmälan göras såvida inte de berörda behöriga myndigheterna kommer överens om att en vederbörligen motiverad begäran från den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten är tillräcklig.

Om en ny anmälan krävs ska den göras av den person eller myndighet som bestäms i enlighet med punkt 2.

De behöriga myndigheterna ska inte resa invändningar mot eller motsätta sig återföring av avfallet i en olaglig transport. Vid återvinning eller bortskaffande på ett alternativt sätt enligt punkt 3 utanför det land där den olagliga transporten har upptäckts ska den person eller myndighet som förtecknas i den punkten göra en ny anmälan i enlighet med den ordning som där anges.

De berörda behöriga myndigheterna ska vid behov samarbeta för att säkerställa att avfallet återtas, återvinns eller bortskaffas på ett alternativt sätt enligt vad som avses i punkterna 2 och 3.

6.   Om en anmälare som anges i artikel 3.6 a iv inte uppfyller återtagningsskyldigheterna i den här artikeln eller i artikel 26, ska den ursprungliga avfallsproducenten, den nya avfallsproducenten eller insamlaren, som anges i artikel 3.6 a i, ii respektive iii och som bemyndigat handlaren eller mäklaren att agera för dess räkning, betraktas som anmälare vad avser dessa återtagningsskyldigheter.

7.   När en anmälare som anges i artikel 3.6 a i, ii eller iii inte uppfyller återtagningsskyldigheterna i den här artikeln eller i artikel 26, ska den avfallsinnehavare som anges artikel 3.6 a v betraktas som anmälare vad avser dessa återtagningsskyldigheter.

8.   Om ansvaret för en olaglig transport kan tillskrivas mottagaren ska den behöriga mottagarmyndigheten säkerställa att avfallet återvinns eller bortskaffas på ett miljöriktigt sätt av

a)

mottagaren eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led b,

b)

den behöriga myndigheten själv eller en fysisk eller juridisk person för dess räkning.

Den återvinning eller det bortskaffande som avses i första stycket ska genomföras inom 30 dagar, eller någon annan tidsperiod som överenskommits mellan de berörda behöriga myndigheterna, från den dag då den behöriga mottagarmyndigheten har fått kännedom om eller underrättats av de behöriga avsändar- eller transitmyndigheterna om den olagliga transporten och har informerats om orsakerna till denna. En sådan underrättelse får härröra från information till de behöriga avsändar- eller transitmyndigheterna, bland annat, från andra behöriga myndigheter.

De berörda behöriga myndigheterna ska vid behov samarbeta för att återvinna eller bortskaffa avfallet i enlighet med denna punkt.

9.   Om det inte krävs någon ny anmälan ska ett nytt transportdokument ifyllas i enlighet med artiklarna 15 eller 16 av den person som är ansvarig för återtagningen eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, av den ursprungliga behöriga avsändarmyndigheten.

Om en ny anmälan görs av den ursprungliga behöriga avsändarmyndighet som utför återtagningen i enlighet med punkt 2 c, ska det inte krävas någon ny ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring.

10.   I fall där varken anmälaren eller mottagaren kan tillskrivas ansvaret för den olagliga transporten ska de berörda behöriga myndigheterna samarbeta för att återvinna eller bortskaffa avfallet.

11.   Om en olaglig transport upptäcks efter det att ett temporärt återvinningsförfarande eller ett temporärt bortskaffandeförfarande enligt artikel 7.6 har fullföljts, ska avsändarlandets skyldighet att återta avfallet eller organisera återvinning eller bortskaffande på ett alternativt sätt upphöra att gälla när anläggningen har utfärdat det intyg som avses i artikel 15.4.

Om en anläggning utfärdar ett intyg om återvinning eller bortskaffande på ett sätt som resulterar i en olaglig transport med följden att den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring frisläpps, ska punkt 8 i denna artikel och artikel 26.2 tillämpas.

12.   När avfall från en olaglig transport upptäcks i en medlemsstat ska den behöriga myndighet inom vars område avfallet upptäckts ha ansvar för att säkerställa att åtgärder vidtas för säker lagring av avfallet fram till dess att det kan återsändas eller fram till dess att icke-temporär återvinning eller icke-temporärt bortskaffande på ett alternativt sätt kan ske.

13.   Artiklarna 37, 39 och 40 och eventuella exportbegränsningar i en delegerad akt enligt artikel 45.6 ska inte tillämpas på olagliga transporter som återsänds till avsändarlandet om avsändarlandet omfattas av förbuden i de bestämmelserna.

14.   Om en transport av avfall enligt artikel 4.4 eller 4.5 anses vara en olaglig transport ska den här artikeln gälla i tillämpliga delar för den person som organiserar transporten och för de berörda behöriga myndigheterna.

15.   Tillämpningen av den här artikeln ska inte påverka unionsrätten och nationell rätt om ansvarsskyldighet.

Artikel 26

Kostnader för återtagning om en transport är olaglig

1.   Kostnader till följd av återtagning eller återvinning eller bortskaffande på ett alternativt sätt av avfall från en olaglig transport, inbegripet kostnader för transport av avfall, återvinning eller bortskaffande enligt artikel 25.2 eller 25.3 och, från den dag då den behöriga avsändarmyndigheten har fått kännedom om att en transport är olaglig, kostnader för lagring enligt artikel 25.12 ska debiteras

a)

anmälaren eller en person som betraktas som anmälare som avses i artikel 25.2 a eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led c eller, om ingen anmälan har gjorts, i enlighet med led b,

b)

den person som betraktas som anmälare enligt artikel 25.2 b eller, i förekommande fall, andra fysiska eller juridiska personer eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led c,

c)

den behöriga avsändarmyndigheten.

2.   Kostnader till följd av återvinning eller bortskaffande enligt artikel 25.8, inbegripet eventuella kostnader för transport och lagring enligt artikel 25.12, ska debiteras mottagaren eller om detta inte är praktiskt genomförbart, den behöriga mottagarmyndigheten.

3.   Kostnader till följd av återvinning eller bortskaffande enligt artikel 25.10, inbegripet eventuella kostnader för transport och lagring enligt artikel 25.12 ska debiteras

a)

anmälaren eller den person som betraktas som anmälare i enlighet med artikel 25.2 b, artikel 25.6 eller artikel 25.7 eller mottagaren eller båda, beroende på vad som beslutas av de berörda behöriga myndigheterna eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, i enlighet med led b,

b)

andra fysiska eller juridiska personer när så är lämpligt eller, om inte heller detta är praktiskt genomförbart, i enlighet med led c,

c)

de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna.

4.   I fall då en anmälan har gjorts och anmälaren inte fullföljer sitt ansvar för de kostnader som debiteras, ska den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som avses i artikel 7 användas innan kostnader i enlighet med punkterna 1, 2 eller 3 debiteras någon annan än anmälaren respektive mottagaren. Om kostnaderna överstiger det belopp som täcks av den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring ska kostnaderna debiteras i enlighet med punkterna 1, 2 och 3.

5.   Om en transport av avfall som avses i artikel 4.4 eller 4.5 anses vara olaglig ska den här artikeln gälla i tillämpliga delar för den person som organiserar transporten och för de berörda behöriga myndigheterna.

6.   Tillämpningen av den här artikeln ska inte påverka unionsrätten och nationell rätt om ansvarsskyldighet.

KAPITEL 5

Allmänna bestämmelser

Artikel 27

Elektroniskt inlämnande och informationsutbyte

1.   Följande information och dokument ska lämnas in och utbytas på elektronisk väg via det centrala system som avses i punkt 3 eller via andra tillgängliga interoperabla system eller program i enlighet med punkt 4:

a)

För avfall enligt artikel 4.1, 4.2 och 4.3:

i)

Anmälan av en transport enligt artiklarna 5 och 13.

ii)

Begäran om information och dokumentation enligt artiklarna 5 och 8.

iii)

Information och dokumentation enligt artiklarna 5 och 8.

iv)

Information och beslut enligt artikel 8.

v)

Beslut avseende en anmäld transport, och i tillämpliga fall, ett tillbakadragande av ett godkännande enligt artikel 9.

vi)

Information och villkor för en transport enligt artikel 10.

vii)

Information enligt artikel 11.

viii)

Information och invändningar mot en transport enligt artikel 12.

ix)

Information om beslut att förhandsgodkänna vissa särskilda återvinningsanläggningar enligt artikel 14.8 och 14.10.

x)

Information och beslut enligt artikel 14.12 och 14.15.

xi)

Bekräftelser av att avfall mottagits enligt artiklarna 15 och 16.

xii)

Intyg om återvinning eller bortskaffande enligt artiklarna 15 och 16.

xiii)

Förhandsinformation om när en transport kommer att inledas enligt artikel 16.

xiv)

De dokument som ska göras tillgängliga i enlighet med artikel 16.

xv)

Information enligt artikel 17.

b)

För avfall som avses i artikel 4.4 och 4.5, den information och dokumentation och de bekräftelser och intyg som krävs enligt artikel 18.

c)

Information och dokument som rör förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande och de allmänna informationskraven enligt artiklarna 34 och 35 samt avdelningarna IV, V och VI, i tillämpliga fall.

2.   I syfte att hålla förteckningen över information och dokumentation som krävs enligt punkt 1 uppdaterad med eventuella ändringar av systemen för utbyte och inlämning på elektronisk väg ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra punkt 1 i syfte att ändra förteckningen över information och dokumentation.

3.   Kommissionen ska driva ett centralt system som möjliggör elektroniskt inlämnande och utbyte av den information och de dokument som avses i punkt 1. Detta centrala system ska fungera som ett nav för att användas för utbyte i realtid av den information och de dokument som avses i punkt 1 mellan tillgängliga system eller tillgänglig programvara för elektroniskt datautbyte.

Det nav som avses i första stycket ska också användas för utbyte i realtid av information och dokument som avses i punkt 1 för transporter inom unionen med transitering via tredjeländer, export från unionen, import till unionen och transitering genom unionen, när de behöriga myndigheterna, export-, utförsel- och införseltullkontoren, de myndigheter som deltar i inspektioner och ekonomiska aktörer i tredjeländer ansluter sig till detta nav via ett tillgängligt system eller program, varvid punkt 4 ska gälla i tillämpliga delar, eller via den webbplats som avses i tredje stycket i den här punkten.

Det centrala systemet ska även tillhandahålla en webbplats för förberedelse och behandling av den information och de dokument som avses i punkt 1 för transporter inom unionen, transporter inom unionen med transitering via tredjeländer, export från unionen, import till unionen och transitering genom unionen. En sådan webbplats får användas av de behöriga myndigheter, myndigheter som deltar i inspektioner och ekonomiska aktörer i medlemsstaterna och i tredjeländer som inte använder system eller programvara för elektroniskt datautbyte, för att på elektronisk väg lämna in och direkt utbyta den information och de dokument som avses i punkt 1.

Program som avses i första, andra och tredje styckena ska vara interoperabla med det centrala system som avses i punkt 3, utbyta information och dokument via det centrala systemet i realtid och drivas i enlighet med de krav och regler som fastställs i de genomförandeakter som antas av kommissionen enligt punkt 5.

Det centrala systemet ska underlätta bevarande av dokumentation i enlighet med artikel 20.

Det centrala systemet ska även vara interoperabelt med den miljö för elektronisk godstransportinformation som inrättas genom förordning (EU) 2020/1056.

Inom fyra år från antagandet av de genomförandeakter som avses i punkt 5 ska kommissionen säkerställa att det centrala systemet sammankopplas med miljön med en Europeiska unionens kontaktpunkt för tullgenom Europeiska unionens kontaktpunkt för tull – Systemet för intygsutbyte, som inrättats genom förordning (EU) 2022/2399.

4.   Medlemsstaterna får driva egna tillgängliga system eller egen programvara som gör det möjligt för behöriga myndigheter, myndigheter som deltar i inspektioner och, när så är lämpligt, ekonomiska aktörer i medlemsstaterna att förbereda och behandla den information och de dokument som avses i punkt 1 samt möjliggör elektroniskt inlämnande och utbyte av information och dokument som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa system och sådan programvara är interoperabla med det centrala system som avses i punkt 3 och att de drivs i enlighet med de krav och regler som fastställs i de genomförandeakter som antas av kommissionen enligt punkt 5 och medger utbyte av information och dokument i realtid via navet i det centrala systemet.

De system som avses i första stycket ska underlätta bevarande av dokumentation i enlighet med artikel 20.

5.   Senast den 21 maj 2025 ska kommissionen anta genomförandeakter i syfte att fastställa

a)

nödvändiga krav för interoperabilitet mellan det centrala system som avses i punkt 3 och andra system eller programvara som avses i punkt 4, inbegripet ett protokoll för datautbyte och en datamodell för utbyte av data enligt bilagorna IA, IB och VII, samt det intyg som avses i artikel 15.

b)

eventuella andra tekniska och organisatoriska krav, inbegripet om säkerhetsaspekter, dataförvaltning och datasekretess, som är nödvändiga för det praktiska genomförandet av elektroniskt inlämnande och utbyte av information och dokument som avses i punkt 1, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (42).

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 81.2.

6.   Kommissionen ska se över det centrala systemets funktion vartannat år. Resultaten från översynerna ska föreläggas Europaparlamentet och medlemsstaterna. Översynen ska beakta återkoppling från användare, såsom behöriga myndigheter och anmälare.

Artikel 28

Språk

1.   Anmälningar, information, dokumentation och andra meddelanden som lämnas in enligt bestämmelserna i denna avdelning ska vara skrivna på ett språk som godtas av de berörda behöriga myndigheterna.

2.   Anmälaren och mottagaren eller, när så är tillämpligt, den person som organiserar transporten, ska tillhandahålla auktoriserade översättningar av de meddelanden som avses i punkt 1 till ett språk som de berörda behöriga myndigheterna kan godta om de så begär.

3.   Senast den 21 maj 2028 ska kommissionen införliva en funktion i det centrala system som avses i artikel 27.3, som tillhandahåller inofficiella översättningar av de meddelanden som avses i punkt 1.

Artikel 29

Klassificering av frågor

1.   När medlemsstaterna beslutar om huruvida ett föremål eller ett ämne som uppkommer genom en produktionsprocess vars huvudsyfte inte är att producera detta föremål eller ämne inte ska anses som avfall, ska de tillämpa artikel 5 i direktiv 2008/98/EG.

När medlemsstaterna beslutar om huruvida avfall som har genomgått materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden ska anses ha upphört att vara avfall, ska de tillämpa artikel 6 i direktiv 2008/98/EG.

När medlemsstaterna beslutar om huruvida ett föremål eller ämne ska betraktas som en begagnad vara och inte som avfall, ska de säkerställa att åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a)

Det är säkert att föremålet eller ämnet fortsatt kommer att användas eller återanvändas.

b)

Föremålet eller ämnet kan fylla sin avsedda funktion utan betydande förbehandling.

c)

Föremålet eller ämnet har, när så är tillämpligt, testats för att säkerställa att det är fullt funktionsdugligt.

d)

Den fortsatta användningen är laglig, dvs. ämnet eller föremålet uppfyller alla relevanta produkt-, miljö- och hälsoskyddskrav för den specifika användningen och användningen leder inte till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa.

e)

Föremålet eller ämnet bevaras och skyddas på lämpligt sätt mot skador under transport, lastning och lossning.

Bestämmelserna i tredje stycket ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.2 i och bilaga VI till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (43) och artikel 72.2 i och bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 (44).

2.   Om de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna, med beaktande av bestämmelserna i punkt 1 och villkor eller beslut på unions- eller medlemsstatsnivå enligt artikel 5 eller 6 i direktiv 2008/98/EG, är oense om huruvida innehållet ska klassificeras som avfall eller inte, ska föremålet eller ämnet vad gäller transporten behandlas som om det vore avfall. Detta ska inte påverka mottagarlandets rätt att ta hand om det transporterade materialet i enlighet med dess nationella lagstiftning efter det att materialet har anlänt när sådan lagstiftning är förenlig med unionsrätten eller internationell rätt.

3.   Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa detaljerade kriterier för enhetlig tillämpning av villkoren i punkt 1 tredje stycket på specifika ämnen eller föremål för vilka åtskillnaden mellan begagnade varor och avfall är av särskild betydelse för export av avfall från unionen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 81.2.

4.   Om de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna är oense om huruvida avfall avsett för återvinning ska klassificeras som sådant avfall som förtecknas i bilaga III, IIIA, IIIB eller IV, eller som inte förtecknas i någon av dessa bilagor, ska transporten av detta avfall omfattas av artikel 4.2.

5.   Om de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna är oense om huruvida avfallsbehandlingsförfarandet ska klassificeras som återvinning eller bortskaffande ska bestämmelserna om bortskaffande i denna förordning tillämpas.

6.   För att underlätta en harmoniserad klassificering i unionen av det avfall som förtecknas i bilaga III, IIIA, IIIB eller IV, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 i syfte att komplettera denna förordning genom att fastställa kriterier, såsom tröskelvärden för föroreningar, på grundval av vilka vissa avfall ska klassificeras i bilaga III, IIIA, IIIB eller IV.

7.   Om de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna är oense om huruvida avfallsbehandlingsförfarandet ska klassificeras som ett temporärt eller ett icke-temporärt förfarande ska bestämmelserna om temporära förfaranden i denna förordning tillämpas.

Artikel 30

Förvaltningskostnader

De berörda behöriga myndigheterna eller de myndigheter som deltar i inspektioner får debitera anmälaren och, i förekommande fall, den som organiserar transporten, rimliga och proportionerliga förvaltningskostnader för genomförandet av anmälnings- och övervakningsförfaranden samt sedvanliga kostnader för lämpliga analyser och inspektioner. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de bestämmelser som tillämpas på nationell nivå i fråga om sådana kostnader. Kommissionen ska offentliggöra den informationen.

Artikel 31

Avtal för gränsområden

1.   Medlemsstaterna får i undantagsfall, och när den geografiska eller demografiska situationen rättfärdigar detta, ingå bilaterala avtal om ett mindre strikt anmälningsförfarande för transporter av särskilda avfallsflöden vad avser gränsöverskridande transporter till den närmast lämpliga anläggning som befinner sig i gränsområdet mellan de båda berörda medlemsstaterna.

2.   Bilaterala avtal som avses i punkt 1 får också ingås om avfallet transporteras från och behandlas i avsändarlandet men transiteras genom en annan medlemsstat.

3.   Medlemsstaterna får även ingå bilaterala avtal enligt punkt 1 med länder som är medlemmar av Efta (Europeiska frihandelssammanslutningen).

Avtal som ingås enligt första stycket ska kräva att avfallet i det berörda Eftalandet hanteras på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59.

4.   Avtal som ingås inom ramen för denna artikel ska anmälas till kommissionen innan de får verkan.

Artikel 32

Transporter mellan ett yttersta randområde och den medlemsstat som det är en del av

Genom undantag från artikel 9.1 och 9.2 får det, för sådana transporter mellan ett yttersta randområde och den medlemsstat som den är en del av som kräver transitering genom en annan medlemsstat, anses föreligga ett underförstått godkännande från den behöriga transitmyndigheten, om ingen invändning görs inom sju arbetsdagar från den dag då anmälaren i enlighet med artikel 8.12 underrättas om att anmälan är komplett. Det underförstådda godkännandet ska vara giltigt under den tidsperiod som anges i den behöriga mottagarmyndighetens skriftliga godkännande i enlighet med artikel 9.1.

Artikel 33

Transporter från Färöarna till Danmark

Danmark får anta ett beslut om att behandla import av sådant avfall från Färöarna till Danmark som inte har transiterat genom något annat land enligt artikel 36 i denna förordning. Om Danmark antar ett sådant beslut ska det anmälas till kommissionen.

KAPITEL 6

Transporter inom unionen med transitering genom tredjeland

Artikel 34

Transporter av avfall avsett för bortskaffande

Om en transport genomförs i unionen och transiteras genom ett eller flera tredjeländer, och avfallet är avsett för bortskaffande, ska artiklarna 4–17 och 19–30 gälla i tillämpliga delar, med förbehåll för följande anpassningar och ytterligare krav:

a)

Artikel 38.2 a, c, d och g och artikel 38.3 a ska gälla i tillämpliga delar.

b)

Om tredjelandet är part i Baselkonventionen och om det berörda landet har beslutat att inte kräva skriftligt förhandsgodkännande och har underrättat de övriga parterna i Baselkonventionen om detta i enlighet med artikel 6.4 i den konventionen, ska en behörig transitmyndighet utanför unionen ha 60 dagar på sig från dagen för översändandet av sin bekräftelse på mottagandet av en komplett anmälan för att lämna underförstått godkännande eller ge skriftligt godkännande med eller utan villkor.

c)

Om tredjelandet inte är part i Baselkonventionen ska den behöriga avsändarmyndigheten fråga den behöriga transitmyndigheten i det tredjelandet om den önskar sända sitt skriftliga godkännande till transporten inom en mellan de behöriga myndigheterna avtalad tid.

Artikel 35

Transporter av avfall avsett för återvinning

1.   Om en transport genomförs inom unionen och transiterar genom ett eller flera tredjeländer som inte omfattas av OECD-beslutet Decision of the Council on the Control of Transboundary Movements of Wastes Destined for Recovery Operations (45)(inte översatt till svenska) (OECD-beslutet) ska artikel 31 tillämpas.

2.   Om en transport genomförs inom unionen, inbegripet en transport mellan platser i samma medlemsstat, och transiterar genom ett eller flera tredjeländer som omfattas av OECD-beslutet, ska artiklarna 4–30 gälla i tillämpliga delar med förbehåll för följande anpassningar och ytterligare krav:

a)

Artikel 51.2 c och d ska gälla i tillämpliga delar.

b)

Underförstått samtycke av den behöriga transitmyndigheten utanför unionen får antas föreligga om inga invändningar görs, och under förutsättning att de fastställda villkoren är uppfyllda får transporten påbörjas 30 dagar efter den dag då anmälaren i enlighet med artikel 8.12 har informerats om att anmälan är komplett, i enlighet med artikel 9.1.

AVDELNING III

BEFORDRAN AV AVFALL UTESLUTANDE INOM EN MEDLEMSSTAT

Artikel 36

Befordran av avfall uteslutande inom en medlemsstat

1.   Varje medlemsstat ska upprätta ett lämpligt system för övervakning och kontroll av befordran av avfall som uteslutande sker inom dess nationella jurisdiktion. Detta system ska beakta behovet av samordning med det unionssystem som införs genom avdelningarna II och VII.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sina system för övervakning och kontroll av befordran av avfall. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

AVDELNING IV

EXPORT FRÅN UNIONEN TILL TREDJELÄNDER

KAPITEL 1

Export av avfall för bortskaffande

Artikel 37

Förbud mot export av avfall avsett för bortskaffande

1.   Export från unionen av avfall avsett för bortskaffande ska vara förbjuden.

2.   Förbudet i punkt 1 ska inte tillämpas på export av avfall avsett för bortskaffande i Eftaländer som också är parter i Baselkonventionen.

3.   Genom undantag från punkt 2 ska export av avfall avsett för bortskaffande till ett Eftaland som är part i Baselkonventionen vara förbjuden

a)

om det berörda Eftalandet förbjuder import av sådant avfall,

b)

om villkoren i artikel 11.1 inte är uppfyllda,

c)

om den behöriga avsändarmyndigheten har anledning att tro att avfallet inte kommer att omfattas av en miljöriktig hantering enligt artikel 59 i det berörda mottagarlandet.

4.   Förbudet i punkt 1 ska inte tillämpas på avfall som omfattas av återtagningsskyldighet enligt artikel 22 eller 25.

Artikel 38

Förfaranden vid export av avfall avsett för bortskaffande till Eftaländer

1.   Om avfall exporteras från unionen till ett Eftaland som är part i Baselkonventionen och avfallet är avsett för bortskaffande i det landet ska bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar, med de anpassningar och kompletterande bestämmelser som anges i punkterna 2 och 3.

2.   Följande anpassningar ska tillämpas:

a)

Anmälaren ska i enlighet med artikel 27 lämna in anmälan samt eventuell ytterligare information och dokumentation som begärs, och samtidigt skicka sådan ytterligare information och dokumentation per post eller, när så är lämpligt, per fax eller e-post med elektronisk underskrift till den behöriga mottagarmyndigheten och eventuella behöriga transitmyndigheter utanför unionen, såvida inte dessa myndigheter är anslutna till det centrala system som avses i artikel 27.3. Om e-post med elektronisk underskrift används, ska den stämpel eller underskrift som krävs ersättas med den elektroniska underskriften.

b)

Anmälaren ska bifogat till anmälningsdokumentet tillhandahålla styrkande handlingar på att den revision som avses i artikel 46.3 har genomförts i den anläggning till vilken avfall exporteras, såvida inte undantaget i artikel 46.11 är tillämpligt.

c)

Den behöriga avsändarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet i unionen ska per post eller, när så är lämpligt, per fax eller e-post med elektronisk underskrift underrätta den behöriga mottagarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet utanför unionen om varje begäran om information och dokumentation från dess sida och om sitt beslut och eventuella villkor avseende den planerade transporten, såvida inte dessa behöriga myndigheter är anslutna till det centrala system som avses i artikel 27.3.

d)

Den information som ska lämnas till den behöriga mottagarmyndigheten och till varje behörig transitmyndighet utanför unionen enligt artiklarna 7, 8, 16 och 17 ska tillhandahållas per post eller, när så är lämpligt, per fax eller e-post med elektronisk underskrift, såvida inte dessa myndigheter är anslutna till det centrala system som avses i artikel 27.3.

e)

Anmälaren ska säkerställa att den information som ska lämnas av anläggningen enligt artikel 15.3–15.5 och artikel 16.5 och 16.6 ingår i ett system som avses i artikel 27, såvida inte dessa anläggningar är anslutna till det centrala system som avses i artikel 27.3.

f)

En behörig transitmyndighet utanför unionen ska ha 60 dagar på sig från den dag då den skickade sin bekräftelse på mottagandet av en komplett anmälan för att lämna underförstått godkännande, om landet i fråga har beslutat att inte kräva skriftligt förhandsgodkännande och underrättat övriga parter i Baselkonventionen om detta i enlighet med artikel 6.4 i Baselkonventionen, eller ge ett skriftligt godkännande med eller utan villkor.

g)

Den behöriga avsändarmyndigheten i unionen får inte fatta beslut om godkännande av transporten enligt artikel 9 innan den har erhållit ett skriftligt godkännande från den behöriga mottagarmyndigheten och, när så är tillämpligt, en utanför unionen belägen behörig transitmyndighets underförstådda eller skriftliga godkännande, och tidigast 61 dagar efter den dag då en utanför unionen belägen behörig transitmyndighet skickat bekräftelse på mottagandet av en komplett anmälan, såvida inte den behöriga avsändarmyndigheten har det skriftliga godkännandet från de andra berörda behöriga myndigheterna, i vilket fall den kan fatta det beslut som avses i artikel 9 före utgången av denna tidsfrist.

3.   Följande ytterligare bestämmelser ska tillämpas:

a)

En behörig transitmyndighet i unionen ska skicka en bekräftelse på att en komplett anmälan mottagits till anmälaren, och kopior till övriga berörda behöriga myndigheter om de inte har tillgång till ett system som avses i artikel 27.

b)

Den behöriga avsändarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet i unionen ska informera exporttullkontoret och utförseltullkontoret om sina beslut att godkänna transporten.

c)

Transportören ska lämna en kopia av transportdokumentet till exporttullkontoret och utförseltullkontoret antingen per post eller, när så är lämpligt, per fax eller e-post med elektronisk underskrift eller via det centrala system som avses i artikel 27.3, om exporttullkontoret och utförseltullkontoret har tillgång till detta.

d)

Så snart avfallet har lämnat unionen ska utförseltullkontoret underrätta den behöriga avsändarmyndigheten i unionen om att avfallet har lämnat unionen.

e)

När den behöriga avsändarmyndigheten i unionen inte inom 42 dagar från det att avfallet lämnat unionen har fått något meddelande från anläggningen om att denna har mottagit avfallet, ska den utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i mottagarlandet via ett system som avses i artikel 27 eller i enlighet med artikel 72.

f)

Det avtal som avses i artikel 6 ska innehålla följande villkor:

i)

Om anläggningen utfärdar ett felaktigt intyg om bortskaffande som får till följd att den ekonomiska säkerheten frisläpps, ska mottagaren själv bära de kostnader som följer av förpliktelsen att återsända avfallet till den behöriga avsändarmyndighetens område och kostnaderna för avfallets återvinning eller bortskaffande på ett alternativt, miljöriktigt sätt.

ii)

Anläggningen ska inom tre dagar från mottagandet av avfallet för bortskaffande sända undertecknade kopior av det ifyllda transportdokumentet, med undantag för det intyg om bortskaffande som avses i led iii, till anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna.

iii)

Anläggningen ska så snart som möjligt men senast 30 dagar efter det att bortskaffandet har fullföljts, och under alla omständigheter senast ett år efter mottagandet av det avfall som den ansvarar för, intyga att bortskaffandet har fullföljts och sända undertecknade kopior av transportdokumentet som innehåller detta intyg till anmälaren och de berörda behöriga myndigheterna.

g)

Anmälaren ska inom tre arbetsdagar från mottagandet av de kopior som avses i led f ii och iii på elektronisk väg göra uppgifterna i dessa kopior tillgängliga i enlighet med artikel 27.

4.   Transporten får endast äga rum om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Anmälaren har erhållit skriftligt godkännande från den behöriga avsändarmyndigheten, mottagarmyndigheten och, i förekommande fall, transitmyndigheterna utanför unionen och om villkoren i dessa godkännanden eller deras bilagor är uppfyllda,

b)

En miljöriktig hantering av avfallet enligt artikel 59 säkerställs.

5.   När avfall exporteras ska det vara avsett för förfaranden för bortskaffande i en anläggning som enligt tillämplig nationell rätt bedriver verksamhet eller har tillstånd att bedriva verksamhet i mottagarlandet.

6.   Om ett exporttullkontor eller ett utförseltullkontor i unionen upptäcker en olaglig transport ska kontoret omedelbart informera den behöriga myndigheten i det land där tullkontoret är beläget om detta. Den behöriga myndigheten ska

a)

omedelbart informera den behöriga avsändarmyndigheten i unionen om den olagliga transporten,

b)

säkerställa att avfallet hålls kvar fram till dess att den behöriga avsändarmyndigheten har beslutat att det kan släppas och skriftligen har tillkännagett detta för den behöriga myndigheten i det land där tullkontoret är beläget och i vilket avfallet kvarhålls, och

c)

utan dröjsmål tillkännage den behöriga avsändarmyndighetens beslut enligt led b för det exporttullkontor eller utförseltullkontor som upptäckte den olagliga transporten.

KAPITEL 2

Export av avfall för återvinning

Avsnitt 1

Export av farligt och visst annat avfall till länder som inte omfattas av OECD-beslutet

Artikel 39

Förbud mot export av farligt avfall och visst annat avfall

1.   Export från unionen av följande avfall avsedda för återvinning i länder som inte omfattas av OECD-beslutet ska vara förbjuden:

a)

Avfall som förtecknas som farligt i del 1 i bilaga V till denna förordning.

b)

Avfall som förtecknas som farligt i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

c)

Avfall som avses i artikel 4.3 och avfall som förtecknas i del 2 i bilaga V till denna förordning.

d)

Plastavfall klassificerat under kod B3011.

e)

Avfall som förtecknas i bilaga III eller bilaga IIIB, och blandat avfall som förtecknas i bilaga IIIA, som är förorenat av andra material i en omfattning som ökar de risker som är förknippade med avfallet tillräckligt för att det ska vara lämpligt att låta det omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande, med beaktande av de farliga egenskaperna i bilaga III till direktiv 2008/98/EG, eller som förhindrar återvinning av avfallet på ett miljöriktigt sätt.

f)

Avfall eller blandat avfall som innehåller eller är förorenat med långlivade organiska föroreningar i mängder som uppnår eller överskrider en koncentrationsgräns som anges i bilaga IV till förordning (EU) 2019/1021.

g)

Farligt avfall som inte omfattas av en enskild avfallskod i bilaga V till denna förordning eller i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

h)

Blandat farligt avfall och blandningar av farligt och icke-farligt avfall som inte klassificeras under en enskild avfallskod i bilaga V till denna förordning eller i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

i)

Avfall som mottagarlandet har anmält som farligt enligt artikel 3 i Baselkonventionen.

j)

Avfall vars import mottagarlandet har förbjudit.

k)

Avfall som den behöriga avsändarmyndigheten har anledning att tro inte kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59 i det berörda mottagarlandet.

2.   Punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på avfall som omfattas av en återtagningsskyldighet enligt artikel 22 eller 25.

3.   Medlemsstaterna får i undantagsfall, på grundval av styrkande handlingar som anmälaren lämnat, föreskriva att ett särskilt farligt avfall som förtecknas i bilaga V till denna förordning eller i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG, undantas från exportförbudet i punkt 1, om det inte har någon av de egenskaper som förtecknas i bilaga III till direktiv 2008/98/EG, med beaktande av kriterierna och tillämpliga gränsvärden och koncentrationsgränser för klassificeringen av avfall som farligt som föreskrivs i den bilagan. Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till direktiv 2008/98/EG ska testresultaten gälla.

4.   Det faktum att avfall inte förtecknas som farligt i bilaga V eller i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG, eller att det förtecknas i del 1 förteckning B i bilaga V, ska i undantagsfall inte utesluta att sådant avfall karakteriseras som farligt och därför omfattas av exportförbudet om det uppvisar någon av de egenskaper som förtecknas i bilaga III till direktiv 2008/98/EG, med beaktande av kriterierna och tillämpliga gränsvärden och koncentrationsgränser för klassificeringen av avfall som farligt som föreskrivs i den. Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts genom ett test och genom att använda de koncentrationer av farliga ämnen som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG ska testresultaten ha företräde.

5.   I de fall som anges i punkterna 3 och 4 ska den berörda behöriga myndigheten informera den tilltänkta behöriga mottagarmyndigheten innan ett beslut fattas om godkännande av planerade transporter till det landet. Medlemsstaterna ska anmäla sådana fall till kommissionen före varje kalenderårs utgång. Kommissionen ska vidarebefordra den informationen till alla medlemsstater, till Baselkonventionens sekretariat, om informationen avser en kod som förtecknas i Baselkonventionen, och till OECD:s sekretariat, om informationen avser en kod som förtecknas i OECD-beslutet. Med utgångspunkt i den information som lämnats kan kommissionen göra anmärkningar och ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga V.

Avsnitt 2

Export av icke-farligt avfall till länder som inte omfattas av OECD-beslutet

Artikel 40

Förbud mot export av icke-farligt avfall

1.   Export från unionen av följande avfall avsedda för återvinning i länder som inte omfattas av OECD-beslutet ska vara förbjuden:

a)

Icke-farligt avfall som förtecknas i bilaga III eller bilaga IIIB och blandat icke-farligt avfall som förtecknas i bilaga IIIA.

b)

Icke-farligt avfall och blandat icke-farligt avfall som ingår i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG, om det inte redan förtecknas i bilaga III, bilaga IIIA eller bilaga IIIB.

c)

Icke-farligt avfall och blandat icke-farligt avfall som inte klassificeras under en enskild avfallskod i bilaga III, bilaga IIIA eller bilaga IIIB eller i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

d)

Icke-farligt avfall som klassificeras under koden AB130, AC250, AC260 eller AC270.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på export av avfall eller blandat avfall avsett för återvinning till ett land som är upptaget i den förteckning över länder som upprättats i enlighet med artikel 41 för icke-farligt avfall och blandat icke-farligt avfall som anges i den förteckningen.

Sådan export får endast ske under förutsättning att avfallet

a)

är avsett för en anläggning med tillstånd enligt det berörda landets nationella lagstiftning att återvinna avfallet,

b)

inte är avsett för temporära förfaranden, såvida inte alla efterföljande temporära eller icke-temporära återvinningsförfaranden skulle äga rum i samma mottagarland eller i andra länder för vilka det relaterade avfallet ingår i den förteckning som avses i artikel 41.

3.   Export som är tillåten i enlighet med punkt 2 ska

a)

för avfall förtecknat i bilaga IX till Baselkonventionen, förutom det som klassificeras under kod B3011, omfattas av de allmänna informationskraven i artikel 18 eller, om det berörda landet i den begäran som avses i artikel 42 anger detta, förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande,

b)

för avfall som klassificeras under kod B3011, omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande,

c)

för icke-farligt avfall och blandat icke-farligt avfall som inte förtecknas i bilaga IX till Baselkonventionen, omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande.

4.   Vid export i enlighet med punkt 2 ska bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar.

När sådan export omfattas av de allmänna informationskraven i artikel 18 ska den person som organiserar transporten säkerställa att den information som ska tillhandahållas av anläggningen enligt artikel 18.8 och 18.9 lämnas via ett system som avses i artikel 27, såvida inte anläggningen är ansluten till ett system som avses i artikel 27.

Om sådan export omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande ska de förfaranden som avses i artikel 38 tillämpas med följande anpassningar:

a)

Artikel 4.5 och artikel 14 ska inte tillämpas.

b)

När borttagandet av ett land eller vissa avfall eller blandade avfall från den förteckning som avses i artikel 41 har trätt i kraft, ska den behöriga avsändarmyndigheten dra tillbaka sitt skriftliga godkännande avseende alla anmälningar som rör ett sådant land eller sådana avfall eller blandade avfall.

Artikel 41

Förteckning över länder till vilka export av icke-farligt avfall från unionen för återvinning är tillåten

1.   Kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 80 för att komplettera denna förordning genom att upprätta en förteckning över länder som inte omfattas av OECD-beslutet och till vilka export av icke-farligt avfall och blandat icke-farligt avfall från unionen för återvinning är tillåten (förteckning över länder till vilka export är tillåten). Den förteckningen ska omfatta länder som har lämnat in en ansökan enligt artikel 41.1 och som har visat att de uppfyller kraven i artikel 42.3, på grundval av en bedömning som kommissionen gjort enligt artikel 40, och som åtagit sig att iaktta artikel 42.5.

2.   Den förteckning som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

a)

Namnen på de länder till vilka export av icke-farligt avfall och blandat icke-farligt avfall från unionen för återvinning är tillåten.

b)

Det specifika icke-farliga avfall och blandade icke-farliga avfall som får exporteras från unionen till varje land som avses i led a.

c)

Information, t.ex. en internetadress, som ger tillgång till en förteckning över anläggningar som enligt den nationella lagstiftningen i varje land som avses i led a har tillstånd att återvinna det avfall och blandade avfall som avses i led b.

d)

Information om det eventuella särskilda kontrollförfarandet som enligt den nationella lagstiftningen i varje land som avses i led a är tillämpligt på import av det avfall som avses i led b, inbegripet uppgift om huruvida importen av avfall som ingår i förteckningen i bilaga IX till Baselkonventionen omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt artikel 38.

3.   Den förteckning som avses i punkt 1 ska antas senast den 21 november 2026, såvida inte något land lämnar in en ansökan enligt artikel 42.1 eller inget land vid den tidpunkten uppfyller kraven i artikel 42.3.

Senast den 21 augusti 2024 ska kommissionen kontakta alla länder som inte omfattas av OECD-beslutet för att förse dem med nödvändig information om möjligheten för dessa länder att föras upp på förteckningen över länder till vilka export är tillåten.

För att tas upp i förteckningen över länder för vilka exporttillstånd har beviljats senast den 21 november 2026 ska de länder som inte omfattas av OECD-beslutet lämna in sin ansökan enligt artikel 42.1 senast den 21 februari 2025.

4.   Kommissionen ska regelbundet, och minst vartannat år efter det att den upprättats, uppdatera förteckningen över länder till vilka export är tillåten för att

a)

lägga till ett land som uppfyller kraven i artikel 42,

b)

ta bort länder inte längre uppfyller kraven i artikel 42,

c)

uppdatera den information som avses i punkt 2 på grundval av en begäran som mottagits från det berörda landet och, om denna begäran gäller tillägg av nytt avfall eller blandat avfall, förutsatt att det berörda landet har visat att det uppfyller kraven i artikel 42 med avseende på det nya avfallet eller blandade avfallet i fråga,

d)

inkludera eller ta bort andra uppgifter som är relevanta för att säkerställa att förteckningen innehåller korrekt och uppdaterad information.

5.   Efter att ha mottagit de uppgifter och bevis som avses i artikel 42.5 får kommissionen begära ytterligare uppgifter från det berörda landet för att visa att det fortsätter att uppfylla kraven i artikel 42.3.

6.   Om information blir tillgänglig som på ett rimligt sätt visar att kraven i artikel 42 inte längre är uppfyllda för ett land som redan finns med i den förteckning som avses i punkt 1, ska kommissionen uppmana landet att lämna synpunkter på denna information inom högst två månader från uppmaningen, tillsammans med relevanta styrkande handlingar som visar att kraven fortfarande är uppfyllda. Denna period får förlängas med ytterligare två månader om det berörda landet gör en motiverad begäran om en sådan förlängning.

7.   Om det berörda landet inte lämnar sina synpunkter och de begärda styrkande handlingarna inom den tidsfrist som avses i punkt 6, eller om de framlagda bevisen inte är tillräckliga för att visa att kraven i artikel 42 fortfarande är uppfyllda, ska kommissionen utan onödigt dröjsmål avföra landet från förteckningen.

8.   Kommissionen får när som helst kontakta ett land som är upptaget i den förteckning som avses i punkt 1 för att få information som är relevant för att säkerställa att landet fortsätter att uppfylla kraven i artikel 42.

Artikel 42

Krav för upptagande i förteckningen över länder till vilka export är tillåten

1.   Länder som inte omfattas av OECD-beslutet och som avser att ta emot vissa avfall eller blandade avfall i enlighet med artikel 40.1 från unionen för återvinning ska lämna in en begäran till kommissionen om att de är villiga att ta emot dessa specifika eller blandade avfall och att upptas i den förteckning som avses i artikel 41. En sådan begäran och all relaterad dokumentation eller annan kommunikation ska tillhandahållas på engelska.

2.   Den begäran som avses i punkt 1 ska lämnas in på formuläret i bilaga VIII och innehålla alla de uppgifter som anges där.

3.   Det land som framställer begäran ska visa att det har infört och genomför alla nödvändiga åtgärder för att se till att det berörda avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59.

För detta ändamål ska det land som framställer begäran visa att följande villkor är uppfyllda:

a)

Det har en övergripande strategi eller plan för avfallshantering som omfattar hela dess territorium och visar dess förmåga och beredskap att säkerställa en miljöriktig avfallshantering. Denna strategi eller plan ska innehålla minst följande:

i)

Den årliga mängden totalt avfall som genereras i landet samt den årliga mängden avfall som omfattas av dess begäran (avfall som berörs av begäran) och som genereras i landet samt en uppskattning av hur dessa mängder kommer att utvecklas under de kommande tio åren.

ii)

En uppskattning av nuvarande behandlingskapacitet i allmänhet samt en uppskattning av behandlingskapaciteten för det avfall som omfattas av begäran och en utvärdering av hur denna kapacitet skulle utvecklas under de kommande tio åren.

iii)

Andelen inhemskt avfall som samlas in separat samt eventuella mål och åtgärder för att öka denna andel i framtiden.

iv)

Uppgift om hur stor andel av det inhemska avfallet som omfattas av begäran som deponeras samt om eventuella mål och åtgärder för att minska denna andel i framtiden.

v)

Uppgift om hur stor andel av det inhemska avfallet som materialåtervinns och möjliga mål och åtgärder för att öka denna andel i framtiden.

vi)

Uppgift om mängden avfall som utgör nedskräpning och om åtgärder som vidtagits för förebyggande och sanering.

vii)

En strategi för hur man ska säkerställa en miljöriktig hantering av avfall som importeras till dess territorium, inbegripet den eventuella inverkan av sådan import på hanteringen av avfall som genereras på den inhemska marknaden.

viii)

Uppgifter om den metod som använts för att beräkna de data som avses i leden i–vi.

b)

Det har en rättslig ram för avfallshantering som omfattar åtminstone följande:

i)

Tillstånds-, licensierings- eller registreringssystem för avfallsbehandlingsanläggningar.

ii)

Tillstånds-, licensierings- eller registreringssystem för befordran av avfall.

iii)

Bestämmelser som är utformade för att säkerställa att det restavfall som genereras genom återvinningen av det avfall som berörs av begäran hanteras på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59.

iv)

Lämpliga föroreningskontroller för avfallshantering, inbegripet utsläppsgränser för skydd av luft, mark och vatten, och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från dessa förfaranden.

v)

Bestämmelser om efterlevnad, inspektion och sanktioner för att säkerställa genomförandet av nationella och internationella krav på avfallshantering och transport av avfall.

c)

Det är part i de multilaterala miljöavtal som avses i bilaga VIII och har vidtagit nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt dessa avtal.

d)

Det har infört en strategi för att säkerställa att den nationella lagstiftningen om avfallshantering och transporter av avfall efterlevs, som omfattar kontroll- och övervakningsåtgärder, inklusive information om antalet utförda inspektioner av transporter av avfall och av anläggningar för avfallshantering och om sanktioner i händelse av överträdelser av relevanta nationella regler.

4.   Tidigast den 21 maj 2029 får länder som inte omfattas av OECD-beslutet och som avser att ta emot plastavfall som avses i artikel 39.1 d från unionen för materialåtervinning lämna in en begäran till kommissionen om att de är villiga att ta emot sådant avfall och att upptas i den förteckning som avses i artikel 41. En sådan begäran och all relaterad dokumentation eller annan kommunikation ska tillhandahållas på engelska.

Utöver de krav som anges i punkterna 2 och 3 ska det land som lämnar in begäran också visa följande:

a)

Det har ett övergripande avfallshanteringssystem som omfattar hela dess territorium och på ett effektivt sätt säkerställer separat insamling av plastavfall.

b)

Det har en rättslig ram för avfallshantering som omfattar minst följande:

i)

Förbud mot öppen förbränning och okontrollerad deponering av avfall.

ii)

Förbud mot förbränning och deponering av plastavfall som samlats in separat.

iii)

Bestämmelser om efterlevnad, inspektion och sanktioner för att säkerställa genomförandet av punkterna a och b led i och ii.

c)

Import av plastfall från unionen har inga skadliga effekter på hanteringen av plastavfall som genereras i landet.

5.   Om den information som lämnats till kommissionen enligt punkt 3 ändras ska de länder som är upptagna i den förteckning som avses i artikel 41 utan dröjsmål tillhandahålla en uppdatering av den information som anges i formuläret i bilaga VIII, tillsammans med relevanta styrkande handlingar. De länder som är upptagna i den förteckning som avses i artikel 41 ska under alla omständigheter, det femte året efter det att de först tagits upp i den, till kommissionen lämna en uppdatering av den information som anges i formuläret i bilaga VIII tillsammans med relevanta styrkande handlingar.

Artikel 43

Bedömning av begäran om införande i förteckningen över länder till vilka export är tillåten

1.   Kommissionen ska utan dröjsmål bedöma de ansökningar som lämnats in i enlighet med artikel 42 och, om den anser att kraven i den artikeln är uppfyllda, inkludera det land som lämnar in begäran i förteckningen över länder till vilka export är tillåten. Bedömningen ska grunda sig på den information och de styrkande handlingar som tillhandahållits av det land som lämnar in begäran, samt på annan relevant information, och avgöra om det land som lämnar begäran uppfyller kraven i artikel 42, inbegripet huruvida landet har infört och genomför alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det berörda avfallet och blandade avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59, och att det avfall som exporteras från unionen inte har betydande skadliga effekter på hanteringen av det inhemska avfallet i det berörda landet. För att göra denna bedömning ska kommissionen som referenspunkter använda de relevanta bestämmelserna i den lagstiftning och de riktlinjer som avses i bilaga IX.

2.   Om kommissionen under sin bedömning anser att de uppgifter som tillhandahållits av det land som lämnat begäran är ofullständiga eller otillräckliga för att visa att kraven i artikel 42 är uppfyllda, ska den ge landet möjlighet att tillhandahålla ytterligare uppgifter inom högst tre månader. Denna period får förlängas med ytterligare två månader om det begärande landet gör en motiverad begäran om en sådan förlängning.

3.   Om det land som lämnar in begäran inte tillhandahåller de kompletterande uppgifterna inom den tidsfrist som avses i punkt 2 i den här artikeln, eller om de tillhandahållna kompletterande uppgifterna fortfarande anses vara ofullständiga eller otillräckliga för att visa att kraven i artikel 42 är uppfyllda, ska kommissionen utan onödigt dröjsmål underrätta det land som lämnat begäran om att det inte kan föras upp på förteckningen över länder till vilka export är tillåten och att dess begäran inte längre kommer att behandlas. I ett sådant fall ska kommissionen också underrätta landet som lämnat in begäran och ange skälen till varför denna slutsats dragits. Det land som gör begäran får lämna in en ny ansökan enligt artikel 42.

4.   Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål bedöma de begäranden som lämnas in enligt artikel 42.4a och, om kommissionen anser att kraven i artikel 42.3 och 39.4 är uppfyllda, ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 80 för att ta upp det land som lämnar in begäran i förteckningen över länder till vilka export är tillåten. För att göra denna bedömning ska kommissionen som referenspunkter använda de relevanta bestämmelserna i den lagstiftning och vägledning som avses i bilaga IX.

Avsnitt 3

Export till länder som omfattas av OECD-beslutet

Artikel 44

Allmän ordning för export av avfall

1.   Om avfall som avses i artikel 4.2–4.5 exporteras från unionen för återvinning i länder som omfattas av OECD-beslutet, med eller utan transitering genom länder som omfattas av OECD-beslutet, ska bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar, med de anpassningar och kompletterande bestämmelser som anges i punkterna 2, 3, 4 och 6.

2.   Följande anpassningar ska tillämpas:

a)

Anmälaren ska tillhandahålla, bifogat till anmälningsdokumentet, styrkande handlingar på att den revision som avses i artikel 46.3 har genomförts i den anläggning till vilken avfallet exporteras, såvida inte undantaget i artikel 46.11 är tillämpligt.

b)

Blandat avfall som anges i bilaga IIIA och som är avsett för ett temporärt förfarande ska omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande, om efterföljande temporärt eller icke-temporärt återvinningsförfarande eller efterföljande icke-temporärt bortskaffandeförfarande, ska äga rum i ett land som inte omfattas av OECD-beslutet.

c)

Avfall som klassificeras under kod B3011 ska omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande.

d)

Avfall som förtecknas i bilaga IIIB och transport av avfall avsett för försök med experimentell behandling som avses i artikel 4.5 ska omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande.

e)

Transport av avfall avsett för den laboratorieanalys som avses i artikel 4.5 ska omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande, såvida inte mängden sådant avfall har fastställts på grundval av den minimimängd som rimligen behövs för att på lämpligt sätt utföra analysen i varje enskilt fall, och inte överstiger 25 kg, i vilket fall förfarandekraven i artikel 18 ska tillämpas.

f)

Export av avfall som avses i artikel 4.3 ska vara förbjuden.

g)

Den behöriga mottagarmyndigheten utanför unionen får ge sitt godkännande i enlighet med artikel 9 i form av underförstått samtycke.

h)

Den behöriga avsändarmyndigheten ska dra tillbaka godkännandet av en transport av visst avfall i enlighet med artikel 9 när en delegerad akt i enlighet med artikel 45.6 har trätt i kraft som förbjuder export av sådant avfall till det berörda landet.

i)

Den anläggning som avses i artiklarna 15.3 och 16.5 ska skicka en bekräftelse inom tre arbetsdagar från mottagandet av avfallet.

3.   När det gäller export av avfall som avses i artikel 4.2 ska de anpassningar och kompletterande bestämmelser som anges i artikel 38.2 a–e samt 38.3 b–g tillämpas.

4.   När det gäller export av förtecknat avfall som avses i artikel 4.4, ska den person som organiserar transporten säkerställa att den information som ska lämnas av anläggningen i enlighet med artikel 18.8 och 18.9 inkluderas i ett system som avses i artikel 27, såvida inte dessa anläggningar är anslutna till ett system som avses i artikel 27.

5.   Transport av avfall som omfattas av skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande får ske endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Anmälaren har mottagit ett skriftligt godkännande från de behöriga avsändar-, mottagar- och, i förekommande fall, transitmyndigheterna, eller de behöriga mottagar- och transitmyndigheterna utanför unionen har gett sitt underförstådda godkännande eller ett sådant underförstått godkännande får anses föreligga och villkoren i dessa godkännanden eller deras bilagor är uppfyllda.

b)

Villkoret i artikel 38.4 b är uppfyllt.

6.   Om export enligt punkt 1 av avfall som avses i artikel 4.2 transiterar genom ett land som inte omfattas av OECD-beslutet ska följande anpassningar tillämpas:

a)

Den behöriga transitmyndigheten i det land som inte omfattas av OECD-beslutet ska ha 60 dagar på sig från den dag då den skickade sin bekräftelse på mottagande av en komplett anmälan för att, om landet i fråga har beslutat att inte kräva skriftligt förhandsgodkännande och underrättat övriga parter i Baselkonventionen om detta i enlighet med artikel 6.4 i den konventionen, ge sitt underförstådda samtycke eller för att ge ett skriftligt godkännande med eller utan villkor.

b)

Den behöriga avsändarmyndigheten i unionen ska inte fatta beslut om godkännande av transporten enligt artikel 9 innan den har erhållit ett underförstått eller skriftligt godkännande från den behöriga transitmyndigheten i det land som inte omfattas av OECD-beslutet, och tidigast 61 dagar efter den dag då en behörig transitmyndighet utanför unionen skickade en bekräftelse på mottagande av en komplett anmälan, såvida inte den behöriga avsändarmyndigheten har mottagit det skriftliga godkännandet från de andra berörda behöriga myndigheterna, i vilket fall den kan fatta det beslut som avses i artikel 9 inom denna tidsfrist.

7.   När avfall exporteras ska det vara avsett för förfaranden för återvinning i en anläggning som enligt tillämplig nationell rätt bedriver verksamhet eller har tillstånd att bedriva verksamhet i mottagarlandet.

8.   Artikel 38.6 ska tillämpas.

Artikel 45

Övervakning av export- och skyddsåtgärder

1.   Kommissionen ska övervaka exporten av avfall från unionen till länder som omfattas av OECD-beslutet, i syfte att säkerställa att sådan export inte leder till betydande miljö- eller hälsoskada i mottagarlandet eller att avfall som importeras från unionen inte transporteras vidare till tredjeländer. Som ett led i sin övervakning ska kommissionen bedöma fysiska och juridiska personers begäranden åtföljda av relevant information och data som visar att hanteringen av avfall som exporteras från unionen inte uppfyller kraven på miljöriktig hantering enligt artikel 59 i ett tredjeland för vilket OECD-beslutet är tillämpligt eller att sådan export har betydande skadliga effekter på hanteringen av avfall som genereras i det landet.

2.   Om

a)

det inte finns tillräckliga bevis för att ett land för vilket OECD-beslutet är tillämpligt har förmåga att återvinna ett visst avfall på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59, inbegripet på grund av export av sådant avfall från unionen till det berörda landet, eller

b)

det finns bevis för att det berörda landet inte uppfyller kraven i artikel 59 för detta avfall, eller

c)

det finns bevis för att exporten av avfall från unionen har betydande skadliga effekter på hanteringen av avfall som genereras i det landet,

ska kommissionen begära att de behöriga myndigheterna i det berörda landet inom 60 dagar lämnar information om de förhållanden under vilka det berörda avfallet återvinns, hur exporten av avfallet från unionen inverkar på hanteringen av det avfall som genereras i det landet och det berörda landets förmåga att hantera avfallet på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59. Kommissionen får bevilja en förlängning av denna tidsfrist om det berörda landet gör en motiverad begäran om en förlängning.

3.   Den begäran som avses i punkt 2 ska syfta till att kontrollera att det berörda landet har

a)

infört och genomfört en lämplig rättslig ram för import och hantering av det berörda avfallet, både importerat avfall och avfall som genereras i landet, på ett miljöriktigt sätt, samt lämpliga åtgärder för att säkerställa en miljöriktig hantering av det restavfall som genereras genom återvinning av det berörda avfallet,

b)

infört separat rapportering om mängden avfall som genereras i det berörda landet och om det avfall som importeras till det landet,

c)

tillräcklig kapacitet på sitt territorium för att det berörda avfallet ska kunna hanteras på ett miljöriktigt sätt, med beaktande av mängden avfall som importeras till dess territorium,

d)

infört en lämplig strategi, däribland åtgärder för att säkerställa att importen av det berörda avfallet inte har några betydande skadliga effekter på insamlingen och hanteringen av det avfall som genereras på den inhemska marknaden, och

e)

infört och genomfört lämpliga efterlevnadsåtgärder för att säkerställa att det berörda avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt och hantera eventuella olagliga transporter eller olaglig behandling av sådant avfall,

f)

vid export av plastavfall, genomfört krav utformade för att säkerställa att plastavfallet kommer att materialåtervinnas på ett miljöriktigt sätt och att restavfall som genereras genom materialåtervinning kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt, bland annat genom ett förbud mot öppen förbränning eller dumpning av sådant avfall. Begäran ska dessutom syfta till att kontrollera att åtgärder vidtas för att undvika att import av plastavfall från unionen undergräver en miljöriktig hantering av plastavfall som genereras på den inhemska marknaden och att åtgärder också har vidtagits för att förhindra transport av importerat plastavfall till andra länder. Information ska också lämnas som visar att särskilda efterlevnadskontroller och inspektioner av transporter av plastavfall och av anläggningar som hanterar sådant avfall utförs med jämna mellanrum för att genomföra dessa krav och begränsa föroreningar av luft, mark, vatten eller den marina miljön i samband med felaktig hantering av plastavfall.

4.   För att genomföra de kontroller som avses i punkt 3 ska kommissionen i förekommande fall samråda med berörda parter.

5.   Kommissionen ska utöva särskild kontroll när det gäller export av plastavfall till länder för vilka OECD-beslutet är tillämpligt. Kommissionen ska senast den 21 maj 2026 bedöma huruvida länder för vilka OECD-beslutet är tillämpligt och som importerar betydande volymer plastavfall från unionen följer denna artikel.

6.   Om det berörda landet på grund av den begäran som avses i punkt 2 inte lägger fram tillräckliga bevis enligt punkt 3 för att det berörda avfallet hanteras på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59, eller för att det avfall som exporteras från unionen inte har betydande skadliga effekter på hanteringen av det avfall som genereras i det landet, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att komplettera denna förordning genom att förbjuda export av det berörda avfallet till detta land.

Ett förbud ska endast upphävas av kommissionen när den har tillräckliga bevis för att det berörda avfallet kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt och för att det avfall som exporteras från unionen inte har betydande skadliga effekter på hanteringen av det avfall som genereras i det landet.

KAPITEL 3

Ytterligare skyldigheter

Artikel 46

Exportörernas skyldigheter

1.   Anmälaren eller den person som organiserar transporten får endast exportera avfall från unionen om den kan visa att de anläggningar som ska ta emot avfallet i mottagarlandet kommer att hantera det på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59.

2.   Anmälaren eller den person som organiserar transporten får inte exportera avfall till en anläggning som inte uppfyller kriterierna i del B i bilaga X.

3.   För att uppfylla den skyldighet som avses i punkt 1 ska anmälaren eller den person som organiserar transporten och som avser att exportera avfall från unionen säkerställa att de anläggningar som kommer att hantera avfallet i mottagarlandet har genomgått en revision.

Revisionen ska utföras av en tredje part som ska vara oberoende av anmälaren eller den person som organiserar transporten samt av den granskade anläggningen och ha lämpliga kvalifikationer på områdena revision och avfallsbehandling.

Vid beställning av en revision ska anmälaren eller den person som organiserar transporten verifiera att den tredje parten uppfyller kraven i del A i bilaga X och har auktoriserats eller ackrediterats av ett nationellt officiellt organ att utföra revisioner i enlighet med denna artikel.

4.   Den revision som avses i punkt 3 ska omfatta både fysiska kontroller och dokumentkontroller och ska verifiera att den berörda anläggningen uppfyller kriterierna i den B i bilaga X.

5.   En anmälare eller en person som organiserar transporten och som avser att exportera avfall ska, innan avfallet exporteras, säkerställa att den anläggning som kommer att hantera avfallet i mottagarlandet har genomgått en sådan revision som avses i punkt 3, utförd högst två år innan avfallet exporteras till den berörda anläggningen, och som har visat att anläggningen uppfyller kriterierna i del B i bilaga X.

För att uppfylla denna skyldighet ska anmälaren eller en person som organiserar transporten

a)

beställa en revision i enlighet med denna artikel,

b)

inhämta rapporten från en revision som beställts i enlighet med denna artikel av en annan anmälare eller person som organiserar transporten och som gjorts tillgänglig i enlighet med punkt 6, efter att ha verifierat att revisionen har utförts i enlighet med punkterna 3 och 4 och visat att anläggningen uppfyller de kriterier som fastställs i del B i bilaga X, eller

c)

inhämta rapporten från en revision som beställts i enlighet med denna artikel av anläggningen själv och som anmälts till det register som avses i punkt 8 i enlighet med punkt 7 andra stycket, efter att ha verifierat att revisionen har utförts i enlighet med punkterna 3 och 4 och visat att anläggningen uppfyller de kriterier som fastställs i del B i bilaga X.

Anmälaren eller den person som organiserar transporten ska också utan dröjsmål beställa en ad hoc-revision om den får tillförlitlig information om att en anläggning inte längre uppfyller kriterierna i del B i bilaga X. Om ad hoc-revisionen visar att en anläggning inte längre uppfyller kriterierna i del B i bilaga X ska anmälaren eller den person som organiserar transporten omedelbart sluta exportera avfall till den anläggningen och informera de berörda behöriga avsändarmyndigheterna.

6.   En anmälare eller en person som organiserar transporten och som har beställt en revision för en viss anläggning i enlighet med punkt 3 ska säkerställa att denna revision på rättvisa kommersiella villkor görs tillgänglig för andra anmälare eller personer som organiserar transporter och som avser att exportera avfall till anläggningen i fråga.

7.   En anmälare eller en person som organiserar transporten ska till kommissionen anmäla de revisioner som de har beställt i enlighet med punkterna 3 och 5 och som har visat att en anläggning uppfyller kriterierna i del B i bilaga X. Anmälan ska innehålla följande information:

a)

Namn och kontaktuppgifter avseende den anläggning som har genomgått revisionen.

b)

Namn på och kontaktuppgifter avseende anmälaren eller den person som organiserar transporten och beställde revisionen.

c)

Namn och kontaktuppgifter avseende den tredje part som har utfört revisionen.

d)

Datum för revisionen.

e)

De avfallstyper som förtecknas i bilaga III, IIIA, IIIB eller IV eller i förteckningen över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG.

f)

Den återvinning (R-koder) som avses i bilaga II till direktiv 2008/98/EG.

En anmälare eller en person som organiserar transporten får till kommissionen anmäla en revision som anläggningen själv har beställt, förutsatt att anmälaren eller den person som organiserar transporten har kontrollerat att revisionen har utförts i enlighet med punkterna 3 och 4 och visat att anläggningen uppfyller de kriterier som fastställs i del B i bilaga X. En sådan anmälan ska innehålla information i enlighet med första stycket a och c–f.

8.   Kommissionen ska upprätta och föra ett uppdaterat register med information som mottagits i enlighet med punkt 7. Kommissionen ska göra informationen i registret allmänt tillgänglig.

9.   På begäran av en behörig myndighet eller en myndighet som deltar i inspektioner ska en anmälare eller en person som organiserar transporten tillhandahålla dokumentation som styrker att de revisioner som avses i punkt 3 har utförts vid alla anläggningar dit de exporterar avfallet i fråga. Sådana styrkande handlingar ska tillhandahållas på ett språk som godtas av de berörda myndigheterna.

10.   En anmälare eller en person som organiserar transporten och som exporterar avfall utanför unionen ska årligen offentliggöra information om hur de uppfyller sina skyldigheter enligt denna artikel på elektronisk väg.

11.   Om det finns ett internationellt avtal mellan unionen och ett tredjeland som omfattas av OECD-beslutet, där det erkänns att anläggningarna i det tredjelandet kommer att hantera avfall på ett miljöriktigt sätt, enligt vad som avses i artikel 59 och i enlighet med kriterierna i del B i bilaga X, ska anmälare eller personer som organiserar transporter och som avser att exportera avfall till det tredjelandet undantas från skyldigheten i punkterna 3–7 och 9.

En anmälare eller en person som organiserar transporten och som exporterar avfall från unionen till en anläggning i ett tredjeland med vilket unionen har ingått ett internationellt avtal ska utan dröjsmål utföra en ad hoc-revision om den får tillförlitlig information om att en anläggning inte längre uppfyller kriterierna i bilaga X. Anmälaren eller den person som organiserar transporten ska i sådana fall underrätta de behöriga avsändarmyndigheterna om den tillförlitliga informationen och om sina planer på att utföra en ad hoc-revision.

Om en ad hoc-revision visar att en anläggning inte längre uppfyller kriterierna i del B i bilaga X ska anmälaren eller den person som organiserar transporten omedelbart sluta exportera avfall till den anläggningen och informera de berörda behöriga avsändarmyndigheterna.

12.   Kommissionen ska göra de relevanta internationella avtal som avses i punkt 11 tillgängliga för allmänheten på sin webbplats.

13.   Kommissionen får anta riktlinjer för tillämpningen av denna artikel.

Artikel 47

Exportmedlemsstaternas skyldigheter

1.   Vid export från unionen ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att juridiska och fysiska personer under deras nationella jurisdiktion inte exporterar avfall om villkoren i artiklarna 39–46 för sådan export inte är uppfyllda eller om det exporterade avfallet inte hanteras på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59.

2.   Om medlemsstaterna förfogar över tillförlitlig information som visar att fysiska eller juridiska personer som exporterar avfall från unionen inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 46 ska de utföra de nödvändiga kontrollerna.

KAPITEL 4

Allmänna bestämmelser

Artikel 48

Export till Antarktis

Export av avfall från unionen till Antarktis ska vara förbjuden.

Artikel 49

Export till utomeuropeiska länder eller territorier

1.   All export från unionen till ett utomeuropeiskt land eller territorium av avfall avsett för bortskaffande i det landet eller territoriet ska vara förbjuden.

2.   För avfall avsett för återvinning i utomeuropeiska länder eller territorier ska förbudet i artikel 39 gälla i tillämpliga delar.

3.   Bestämmelserna i avdelning II ska gälla i tillämpliga delar för export till de utomeuropeiska länderna och territorierna av avfall avsett för återvinning som inte omfattas av förbudet i artikel 39.

AVDELNING V

IMPORT TILL UNIONEN FRÅN TREDJELÄNDER

KAPITEL 1

Import av avfall för bortskaffande

Artikel 50

Förbud mot import av avfall avsett för bortskaffande

1.   Import till unionen av avfall avsett för bortskaffande ska vara förbjuden med undantag för import som kommer från

a)

länder som är parter i Baselkonventionen,

b)

andra länder med vilka unionen, eller unionen och dess medlemsstater, har ingått bi- eller multilaterala avtal eller arrangemang som är förenliga med unionslagstiftningen och med artikel 11 i Baselkonventionen,

c)

andra länder med vilka enskilda medlemsstater har ingått bilaterala avtal eller arrangemang i enlighet med punkt 2,

d)

andra områden i sådana fall då det på grund av exceptionella omständigheter i krissituationer, eller under fredsskapande eller fredsbevarande insatser, eller krig, inte är möjligt att ingå bilaterala avtal eller arrangemang enligt led b eller c eller då ingen behörig myndighet i avsändarlandet har utsetts eller kan agera.

2.   I undantagsfall får medlemsstater ingå bilaterala avtal och arrangemang om bortskaffande av specifikt avfall i dessa medlemsstater, om detta avfall inte kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt i avsändarlandet.

Dessa avtal och överenskommelser ska

a)

vara förenliga med unionsrätten och med artikel 11 i Baselkonventionen,

b)

garantera att bortskaffandet kommer att ske vid en anläggning med tillstånd och att det kommer att uppfylla kraven på en miljöriktig hantering enligt artikel 59.1 i denna förordning, artikel 13 i direktiv 2008/98/EG och annan unionsrätt om avfall, särskilt den unionslagstiftning som avses i del 1 i bilaga IX,

c)

garantera att avfallet producerats i avsändarlandet och att dess bortskaffande uteslutande kommer att äga rum i den medlemsstat som har ingått avtalet eller arrangemanget,

d)

anmälas till kommissionen innan de ingås eller, i nödsituationer, senast en månad efter det att de ingåtts.

3.   Bilaterala eller multilaterala avtal och arrangemang som avses i punkt 1 b och c ska grundas på förfarandereglerna i artikel 51.

4.   De länder som avses i punkt 1 a, b och c ska vara skyldiga att till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten i förväg lämna en vederbörligen motiverad begäran av vilken framgår att de inte har eller rimligen kan förvärva den tekniska kapacitet och de anläggningar som är nödvändiga för att bortskaffa avfallet på ett miljöriktigt sätt enligt artikel 59.

Artikel 51

Förfarandekrav för import av avfall avsett för bortskaffande eller under krissituationer eller under fredsskapande eller fredsbevarande insatser

1.   Om avfall avsett för bortskaffande importeras till unionen från länder som är parter i Baselkonventionen, eller i de fall som avses i artikel 50.1 d, ska bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar, men med de anpassningar och kompletterande bestämmelser som anges i punkterna 2 och 3.

2.   Följande anpassningar ska tillämpas:

a)

En anmälare som inte är etablerad inom unionen och inte har tillgång till ett system som avses i artikel 27 får lämna in anmälan och eventuell ytterligare information och dokumentation som begärts till de berörda behöriga myndigheterna per post eller, om så är lämpligt, via fax eller e-post med elektronisk underskrift. När det gäller e-post med elektronisk underskrift ska den stämpel eller underskrift som krävs ersättas med den elektroniska underskriften.

b)

Anmälaren eller, om anmälaren inte är etablerad inom unionen och inte har tillgång till ett system som avses i artikel 27, den behöriga mottagarmyndigheten i unionen ska se till att all relevant information, åtminstone anmälningsdokumentet inbegripet eventuella bilagor, transportdokumentet inbegripet eventuella bilagor, de skriftliga godkännandena, information om underförstådda godkännanden och villkoren, ingår i det systemet.

c)

Den behöriga mottagarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet i unionen ska per post eller, om så är lämpligt, via fax eller e-post med elektronisk underskrift underrätta den behöriga avsändarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet utanför unionen om varje begäran om information och dokumentation från dess sida och om sitt beslut avseende den planerade transporten, såvida inte de behöriga myndigheterna i de berörda länderna är anslutna till det centrala system som avses i artikel 27.3.

d)

Den information som ska lämnas till den behöriga avsändarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet utanför unionen enligt artiklarna 7, 8, 16 och 17 ska tillhandahållas per post eller, om så är lämpligt, via fax eller e-post med elektronisk underskrift, såvida inte dessa myndigheter är anslutna till ett system som avses i artikel 27.

e)

En behörig transitmyndighet utanför unionen ska ha 60 dagar på sig från den dag då den skickade sin bekräftelse på mottagandet av en komplett anmälan för att, om landet i fråga har beslutat att inte kräva skriftligt förhandsgodkännande och underrättat övriga parter i Baselkonventionen om detta i enlighet med artikel 6.4 i den konventionen, ge sitt underförstådda samtycke eller för att ge ett skriftligt godkännande med eller utan villkor.

f)

I de fall som avses i artikel 50.1 d, som involverar krissituationer, fredsskapande eller fredsbevarande insatser, eller krig, ska det inte krävas något godkännande från de behöriga avsändarmyndigheterna.

3.   Följande ytterligare bestämmelser ska tillämpas:

a)

Den behöriga mottagarmyndigheten får vid behov kräva en ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, eller en ytterligare ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, efter att ha sett över det belopp som täcks av den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som fastställts av anmälaren.

b)

En behörig transitmyndighet i unionen ska tillhandahålla ett mottagningsbevis för en komplett anmälan till anmälaren och kopior till övriga berörda behöriga myndigheter, om de inte har tillgång till ett system som avses i artikel 27.

c)

Den behöriga mottagarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet i unionen ska underrätta införseltullkontoret om sitt beslut att godkänna transporten.

d)

Transportören ska lämna en kopia av transportdokumentet till införseltullkontoret antingen per post eller, om så är lämpligt, via fax eller e-post med elektronisk underskrift eller via det centrala system som avses i artikel 27.3 om införseltullkontoret har tillgång till detta.

e)

Så snart avfallet har frisläppts för ett tullförfarande av tullmyndigheterna vid införseln ska införseltullkontoret underrätta den behöriga mottagarmyndigheten och varje behörig transitmyndighet i unionen om att avfallet har förts in i unionen.

4.   Transporten får endast äga rum om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Anmälaren har erhållit skriftligt godkännande från den behöriga avsändarmyndigheten, mottagarmyndigheten och, i förekommande fall, transitmyndigheterna, och villkoren i dessa godkännanden eller deras bilagor är uppfyllda.

b)

Ett avtal mellan anmälaren och mottagaren enligt artikel 6 har ingåtts och har verkan.

c)

En ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring enligt artikel 7 har ställts och har verkan.

d)

En miljöriktig hantering enligt artikel 59 är säkerställd.

5.   Om ett införseltullkontor i unionen upptäcker en olaglig transport ska kontoret omedelbart informera den behöriga myndigheten i det land där detta tullkontor är beläget om detta. Den behöriga myndigheten ska

a)

omedelbart informera den behöriga mottagarmyndigheten i unionen om den olagliga transporten, som i sin tur ska informera den behöriga avsändarmyndigheten utanför unionen,

b)

säkerställa att avfallet hålls kvar fram till dess att den behöriga avsändarmyndigheten utanför unionen har beslutat att det kan släppas och skriftligen har meddelat detta till den behöriga myndigheten i det land där tullkontoret är beläget och i vilket avfallet kvarhålls, och

c)

utan dröjsmål tillkännage den behöriga avsändarmyndighetens beslut enligt led b för det införseltullkontor som upptäckte den olagliga transporten.

6.   Om avfall som genereras av väpnade styrkor eller hjälporganisationer under krissituationer eller under fredsskapande eller fredsbevarande insatser importeras av dessa väpnade styrkor eller hjälporganisationer eller av en fysisk eller juridisk person för deras räkning, ska dessa enheter i förväg underrätta varje behörig transitmyndighet och den behöriga mottagarmyndigheten i unionen, eller i brådskande fall då anläggningen för bortskaffande eller återvinning inte är känd vid tidpunkten för transporten, den behöriga myndighet som ansvarar för området på den första bestämmelseorten, om transporten och dess destination.

Den information som lämnas enligt första stycket ska åtfölja transporten, såvida den inte lämnas via ett system i enlighet med artikel 27.

7.   Kommissionen ska anta en genomförandeakt som anger den information som ska lämnas i enlighet med punkt 6 första stycket och den tillhörande tidsplanen.

Sådan information ska vara tillräcklig för att myndigheterna ska kunna utföra inspektioner och lämna närmare uppgifter om de personer som deltar i transporterna, datumet för transporten, mängden avfall, identifieringen av avfallet, avfallets beteckning och sammansättning, anläggningen för återvinning eller bortskaffande, koden för förfarandet för återvinning eller bortskaffande och berörda länder.

Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 81.2.

KAPITEL 2

Import av avfall för återvinning

Artikel 52

Förbud mot import av avfall avsett för återvinning

1.   Import till unionen av avfall avsett för återvinning ska vara förbjuden med undantag för import som kommer från

a)

länder som omfattas av OECD-beslutet,

b)

andra länder som är parter i Baselkonventionen,

c)

andra länder med vilka unionen, eller unionen och dess medlemsstater, har ingått bi- eller multilaterala avtal eller arrangemang som är förenliga med unionsrätten och i enlighet med artikel 11 i Baselkonventionen,

d)

andra länder med vilka enskilda medlemsstater har ingått bilaterala avtal eller arrangemang i enlighet med punkt 2,

e)

andra områden i sådana fall då det på grund av exceptionella omständigheter i krissituationer, under fredsskapande eller fredsbevarande insatser, eller krig, inte är möjligt att ingå bilaterala avtal eller arrangemang enligt leden c eller d eller när ingen behörig myndighet i avsändarlandet har utsetts eller kan agera.

2.   I undantagsfall får enskilda medlemsstater ingå bilaterala avtal och arrangemang om återvinning av specifikt avfall i dessa medlemsstater, om detta avfall inte kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt i avsändarlandet.

I sådana fall ska artikel 50.2 andra stycket tillämpas.

3.   Bi- eller multilaterala avtal och överenskommelser som slutits i enlighet med punkt 1 c och d ska grundas på förfarandereglerna som fastställs i artikel 51 i den mån det är relevant.

Artikel 53

Förfarandekrav för import från ett land som omfattas av OECD-beslutet eller från andra områden under krissituationer eller under fredsskapande eller fredsbevarande insatser

1.   Om avfall avsett för återvinning importeras till unionen från länder och genom länder som omfattas av OECD-beslutet, eller i de fall som avses i artikel 52.1 e, ska bestämmelserna i avdelning II gälla i tillämpliga delar, med de anpassningar och kompletterande bestämmelser som anges i punkterna 2 och 3.

2.   Följande anpassningar ska tillämpas:

a)

Den behöriga avsändarmyndigheten utanför unionen får ge sitt godkännande i enlighet med artikel 9 i form av underförstått samtycke.

b)

Transport av avfall avsett för försök med experimentell behandling som avses i artikel 4.5 ska omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande.

c)

Transport av avfall avsett för den laboratorieanalys som avses i artikel 4.5 ska omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande, såvida inte mängden sådant avfall har fastställts baserat på den minimimängd som rimligen behövs för att på lämpligt sätt utföra analysen i varje enskilt fall, och inte överstiger 25 kg, i vilket fall förfarandekraven i artikel 18 ska tillämpas.

d)

Bestämmelserna i artikel 51.2 a–e ska tillämpas.

e)

Den anläggning som avses i artiklarna 15.3 och 16.5 ska skicka en bekräftelse inom tre arbetsdagar från mottagandet av avfallet.

3.   Artikel 51.3 ska också tillämpas.

4.   Transporten får äga rum endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Anmälaren har erhållit skriftligt godkännande från de behöriga avsändar-, mottagar- och, i förekommande fall, transitmyndigheterna, eller underförstått godkännande från de behöriga avsändarmyndigheterna utanför unionen har lämnats eller kan förutsättas, eller kan anses ha gjort det, och villkoren i respektive beslut är uppfyllda.

b)

De villkor som anges i artikel 51.4 b, c och d är uppfyllda.

5.   Bestämmelserna i artikel 51.5. och 51.6 ska tillämpas.

Artikel 54

Förfarandekrav för import från eller genom ett land som inte omfattas av OECD-beslutet

Om avfall avsett för återvinning importeras till unionen från ett land som inte omfattas av OECD-beslutet eller genom något land som inte omfattas av OECD-beslutet och som också är part i Baselkonventionen, ska artikel 51 gälla i tillämpliga delar.

KAPITEL 3

Ytterligare skyldigheter

Artikel 55

Behöriga mottagarmyndigheters skyldigheter i unionen

1.   Vid import till unionen ska den behöriga mottagarmyndigheten i unionen kräva och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att allt avfall som transporteras till dess behörighetsområde hanteras utan fara för människors hälsa och på ett miljöriktigt sätt i enlighet med artikel 59 i denna förordning, och i enlighet med artikel 13 i direktiv 2008/98/EG och annan unionsrätt om avfall, särskilt den unionslagstiftning som avses i del 1 i bilaga IX, under hela transporten, inklusive vid återvinning eller bortskaffande i mottagarlandet,

2.   Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 ska också förbjuda import av avfall från tredjeländer om den har skäl att anta att avfallet inte kommer att hanteras i enlighet med kraven i punkt 1.

KAPITEL 4

Import från utomeuropeiska länder eller territorier

Artikel 56

Import från utomeuropeiska länder eller territorier

1.   Om avfall importeras till unionen från utomeuropeiska länder eller territorier ska avdelning II gälla i tillämpliga delar.

2.   Ett utomeuropeiskt land eller territorium och den medlemsstat till vilken det är knutet får tillämpa den medlemsstatens nationella förfaranden på transporter från det utomeuropeiska landet eller territoriet till den medlemsstaten om inga andra länder deltar i transporten som transitland. Om en medlemsstat tillämpar nationella förfaranden på sådana transporter ska den meddela kommissionen om detta.

AVDELNING VI

TRANSITERING GENOM UNIONEN FRÅN OCH TILL TREDJELÄNDER

Artikel 57

Transitering genom unionen av avfall för bortskaffande

Om avfall avsett för bortskaffande transporteras genom medlemsstater till och från tredjeländer ska artikel 51 ska gälla i tillämpliga delar, men med följande anpassningar och kompletterande bestämmelser:

a)

Den första och sista behöriga transitmyndigheten i unionen ska i förekommande fall informera införseltullkontoret och utförseltullkontoret om sina respektive beslut att godkänna transporten eller, om de har lämnat sitt underförstådda samtycke, om bekräftelsen i enlighet med artikel 51.3 b.

b)

Utförseltullkontoret ska så snart avfallet har lämnat unionen underrätta den eller de behöriga transitmyndigheterna i unionen om att avfallet har lämnat unionen.

c)

En behörig transitmyndighet i unionen får vid behov kräva en ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, eller en ytterligare ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, efter att ha sett över det belopp som täcks av den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som fastställts av anmälaren.

Artikel 58

Transitering genom unionen av avfall för återvinning

1.   Om avfall avsett för återvinning transporteras genom medlemsstater från och till ett land som inte omfattas av OECD-beslutet ska artikel 57 gälla i tillämpliga delar.

2.   Om avfall avsett för återvinning transporteras genom medlemsstater från och till ett land som omfattas av OECD-beslutet ska artikel 53 gälla i tillämpliga delar, med följande anpassningar och kompletterande bestämmelser:

a)

Den första och sista behöriga transitmyndigheten i unionen ska när så är lämpligt informera införseltullkontoret och utförseltullkontoret om sina respektive beslut att godkänna transporten eller, om de har lämnat sitt underförstådda godkännande, om bekräftelsen i enlighet med artikel 51.3 b.

b)

Utförseltullkontoret ska så snart avfallet har lämnat unionen underrätta de behöriga transitmyndigheterna i unionen om att avfallet har lämnat unionen.

c)

En behörig transitmyndighet i unionen vid behov kräva en ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, eller en ytterligare ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring, efter att ha sett över det belopp som täcks av den ekonomiska säkerhet eller motsvarande försäkring som fastställts av anmälaren.

3.   Om avfall avsett för återvinning transporteras genom medlemsstater från ett land som inte omfattas av OECD-beslutet till ett land som omfattas av OECD-beslutet eller tvärtom, ska punkt 1 tillämpas på det land som inte omfattas av OECD-beslutet och punkt 2 tillämpas på det land som omfattas av OECD-beslutet.

AVDELNING VII

MILJÖRIKTIG HANTERING OCH EFTERLEVNAD

KAPITEL 1

Miljöriktig hantering

Artikel 59

Miljöriktig hantering

1.   Avfallsproducenten, anmälaren, den person som organiserar transporten och alla andra företag som är delaktiga i en transport av avfall och/eller avfallets återvinning eller bortskaffande, ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att avfallet hanteras utan fara för människors hälsa och på ett miljöriktigt sätt under hela transporten och under återvinningen och bortskaffandet.

2.   Vid export av avfall ska avfallet anses vara miljöriktigt hanterat när det gäller återvinning eller bortskaffande, om det kan visas att avfallet samt eventuellt restavfall som genererats genom återvinning eller bortskaffande kommer att hanteras i enlighet med hälso-, klimat- och miljöskyddskrav som anses motsvara kraven på människors hälsa, och miljöskydd enligt unionslagstiftningen. Vid bedömningen av sådan likvärdighet ska fullständig överensstämmelse med de krav som följer av unionslagstiftningen inte krävas, men det ska visas att de krav som tillämpas i mottagarlandet säkerställer en liknande skyddsnivå för människors hälsa och miljön som de krav som följer av unionslagstiftningen. För att bedöma likvärdigheten ska de relevanta bestämmelserna i unionslagstiftningen och den internationella vägledning som avses i bilaga IX användas som referenspunkter.

KAPITEL 2

Efterlevnad

Avsnitt 1

Medlemsstaternas inspektioner och sanktioner

Artikel 607

Inspektioner

1.   För att genomföra denna förordning ska medlemsstaterna säkerställa att inspektioner av anläggningar, företag, mäklare och handlare i enlighet med artikel 34 i direktiv 2008/98/EG samt inspektioner av transporter av avfall och av därmed sammanhängande återvinning eller bortskaffande utförs.

2.   Inspektioner av transporter ska ske på minst en av följande platser:

a)

På den plats där avfallet uppkommit, tillsammans med producenten, insamlaren, innehavaren eller anmälaren eller den person som organiserar transporten.

b)

På platsen för mottagande, inbegripet temporär och icke-temporär återvinning eller temporärt eller icke-temporärt bortskaffande, tillsammans med mottagaren eller anläggningen.

c)

Vid unionens gränser.

d)

Under transporten inom unionen.

Artikel 61

Dokumentation och bevis

1.   Inspektionerna av transporter ska minst omfatta inspektion av dokument, identitetskontroll av de aktörer som deltar i dessa transporter, och vid behov fysisk kontroll av avfallet.

2.   För att kontrollera att ett ämne eller föremål som transporteras på väg, järnväg, med flyg, till havs eller på inre vattenvägar inte är avfall, får de myndigheter som deltar i inspektioner kräva att den fysiska eller juridiska person som innehar ämnet eller föremålet i fråga eller som organiserat transporten av detta lämnar in dokumentation som styrker

a)

det berörda ämnets eller föremålets ursprung och destination,

b)

att det inte är avfall, inbegripet när så är lämpligt dokumentation avseende dess funktionalitet.

Vid tillämpningen av det första stycket ska det också konstateras att det berörda ämnet eller föremålet är skyddat mot skador under transport, lastning och lossning genom att det exempelvis har förpackats och lastats på ett lämpligt sätt.

För att skilja mellan begagnade varor och avfall som ska inspekteras ska de villkor som fastställs i artikel 29.1 tredje stycket tillämpas, samt i tillämpliga fall eventuella kriterier som fastställts enligt artikel 29.3.

Denna punkt bör inte påverka tillämpningen av artikel 23.2 och bilaga VI till direktiv 2012/19/EU och tillämpningen av artikel 72.2 och bilaga XIV till förordning (EU) 2023/1542.

3.   De myndigheter som deltar i inspektioner får konstatera att ämnet eller föremålet är avfall om

a)

de bevis som avses i punkt 2 eller som krävs enligt annan unionslagstiftning för att kontrollera om ett ämne eller ett föremål inte är avfall inte har inlämnats inom den tidsfrist som de har fastställt, eller

b)

de anser att de bevis och de uppgifter som de har tillgång till är otillräckliga för att en slutsats ska kunna dras eller att det skydd mot skador som avses i punkt 2 andra stycket är otillräckligt.

Om myndigheterna har konstaterat att ett ämne eller föremål är avfall i enlighet med första stycket ska transporten av ämnet eller föremålet i fråga eller transporten av avfallet i fråga betraktas som en olaglig transport. Den ska följaktligen hanteras i enlighet med artiklarna 25 och 26 och de myndigheter som deltar i inspektionerna ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i det land där inspektionen i fråga ägde rum om detta.

4.   För att kontrollera om en transport följer denna förordning får de myndigheter som deltar i inspektioner kräva att anmälaren, personen som ordnar transporten, avfallsinnehavaren, transportören, mottagaren och mottagningsanläggningen lämnar in relevant dokumentation till dem inom en tidsfrist som dessa myndigheter fastställer, samt hålla kvar avfallet i en transport och, vid behov, det transportmedel som innehåller avfallet liksom avbryta befordran av avfallet tills sådan dokumentation har tillhandahållits.

5.   För att kontrollera om en transport av avfall som omfattas av de allmänna informationskraven som fastställs i artikel 18 är avsedd för återvinning som är förenlig med artikel 59, får de myndigheter som deltar i inspektioner kräva att den person som organiserar transporten och mottagaren lämnar in relevant dokumentation från anläggningen för temporär och icke-temporär återvinning, och som vid behov har godkänts av den behöriga mottagarmyndigheten. Vid export från unionen ska de myndigheter som deltar i en inspektion kräva styrkande handlingar om den revision som utförts i enlighet med artikel 46.

6.   I de fall den dokumentation som avses i punkt 4 eller 5 inte har inlämnats till de myndigheter som deltar i inspektioner inom den tidsfrist som de har fastställt, eller de bedömer att den dokumentation och de uppgifter som de har tillgång till är otillräckliga för att en slutsats ska kunna dras, ska transporten i fråga anses vara en olaglig transport och ska hanteras i enlighet med artiklarna 25 och 26. De myndigheter som deltar i inspektionerna ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i det land där inspektionen i fråga ägde rum om detta.

7.   Kommissionen ges befogenhet att genom genomförandeakter anta en jämförelsetabell för koderna i den kombinerade nomenklatur som fastställs i förordning (EEG) nr 2658/87och koderna för avfall som förtecknas i bilagorna III, IIIA, IIIB, IV och V till denna förordning. Kommissionen ska hålla dessa akter uppdaterad för att avspegla ändringar i den nomenklaturen och i de koder som förtecknas i de bilagorna samt för att inkludera eventuella nya avfallsrelaterade koder i nomenklaturen för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som Världstullorganisationen kan komma att anta. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 81.2. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1245 (46) ska förbli i kraft tills den befogenhet som avses i denna artikel utövas av kommissionen.

Artikel 62

Inspektionsplaner

1.   Medlemsstaterna ska för hela sitt geografiska territorium säkerställa att en eller flera planer upprättas, antingen separat eller som en tydligt avgränsad del av andra planer, för inspektioner som ska utföras enligt artikel 60.1 (inspektionsplanen).

Inspektionsplanerna ska baseras på en riskbedömning som omfattar särskilda avfallsströmmar och källor till olagliga transporter, resultaten av tidigare inspektioner och i förekommande fall beakta underrättelsebaserade uppgifter, såsom utredningar av polis- och tullmyndigheter och analyser av kriminell verksamhet samt tillförlitlig information från fysiska eller juridiska personer om eventuella olagliga transporter, relevant information om hanteringen av avfall som transporteras och information som visar att en transport har likheter med transporter som tidigare identifierats som olagliga transporter. Riskbedömningen ska särskilt beakta behovet av att kontrollera huruvida fysiska och juridiska personer som exporterar avfall från unionen uppfyller de skyldigheter som fastställs i artikel 46. Riskbedömningen ska bland annat ha som syfte att fastställa det lägsta antal och den minsta frekvens för inspektioner som krävs, inklusive fysiska kontroller av anläggningar, företag, mäklare, handlare och transporter av avfall eller av därmed sammanhängande återvinning eller bortskaffande.

2.   Inspektionsplanerna ska minst inbegripa följande:

a)

Mål och prioriteringar för inspektionerna, inklusive en beskrivning av hur målen och prioriteringarna har fastställts.

b)

Geografiskt område som omfattas av inspektionsplanen.

c)

Information om planerade inspektioner, inklusive det minsta antal inspektioner och fysiska kontroller som ska utföras varje kalenderår av anläggningar, företag, mäklare, handlare och transporter av avfall eller av därmed sammanhängande återvinning eller bortskaffande, som identifierats i enlighet med den riskbedömning som avses i punkt 1.

d)

Uppgifter som tilldelats varje myndighet som deltar i inspektioner.

e)

Förfaranden för samverkan mellan de myndigheter som deltar i inspektioner.

f)

Information om utbildning av inspektörer i frågor som rör inspektioner.

g)

Information om de personella, finansiella och andra resurser som krävs för genomförandet av inspektionsplanen.

3.   Inspektionsplanen ska ses över minst vart tredje år och vid behov uppdateras. Den översynen ska innehålla en bedömning av i vilken utsträckning inspektionsplanens mål och andra aspekter har genomförts.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av tillämpliga sekretesskrav ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla de inspektionsplaner som avses i punkt 1 och alla väsentliga ändringar av dessa vart tredje år, och för första gången ett år efter den dag då denna förordning träder i kraft.

5.   Kommissionen ska se över de inspektionsplaner som anmälts av medlemsstaterna i enlighet med punkt 4 och om så är lämpligt utarbeta rapporter, på grundval av översynen av dessa planer, om genomförandet av denna artikel. Sådana rapporter får bland annat innehålla rekommendationer om prioriteringar för inspektioner och om samarbete och samordning av efterlevnadskontroll mellan de berörda myndigheter som deltar i inspektionerna. Sådana rapporter får också vid behov läggas fram vid mötena i den efterlevnadsgrupp för avfallstransporter som inrättats enligt artikel 66 och ska göras tillgängliga för Europaparlamentet och för rådet.

Artikel 63

Sanktioner

1.   Utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2008/99/EG, ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de sanktioner som fastställs enligt denna artikel tar vederbörlig hänsyn till följande, beroende på vad som är tillämpligt:

a)

Överträdelsens karaktär, allvar och omfattning.

b)

När så är lämpligt, om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.

c)

Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella kapacitet.

d)

De ekonomiska fördelar som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig har erhållit genom överträdelsen, i den mån de kan fastställas.

e)

De miljöskador som överträdelsen har orsakat.

f)

Varje åtgärd som vidtagits av den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig för att mildra eller avhjälpa den skada som orsakats,

g)

Om överträdelsen skett vid upprepade eller enstaka tillfällen.

h)

Eventuella andra försvårande eller förmildrande omständigheter som är tillämpliga på ärendet.

3.   Medlemsstaterna ska i förekommande fall åtminstone kunna ålägga följande sanktioner vid överträdelser av denna förordning:

a)

Böter.

b)

Återkallande eller tidsbegränsat upphävande av tillstånd att bedriva verksamhet med anknytning till hantering och transport av avfall, i den mån denna verksamhet omfattas av denna förordning.

c)

Tidsbegränsad uteslutning från offentliga upphandlingsförfaranden.

4.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om de regler och åtgärder som avses i punkt 1 samt om eventuella ändringar som berör dem.

Avsnitt 2

Samarbete om efterlevnad

Artikel 64

Samarbete om efterlevnad på nationell nivå

Medlemsstaterna ska, när det gäller alla relevanta myndigheter som arbetar med efterlevnaden av denna förordning på sitt territorium, inbegripet behöriga myndigheter och de myndigheter som deltar i inspektioner, upprätthålla eller inrätta effektiva mekanismer för att göra det möjligt för dem att samarbeta och samordna på nationell nivå när det gäller utarbetande och genomförande av efterlevnadspolicyer och verksamhet för att ta itu med olagliga transporter av avfall, inbegripet för att upprätta och genomföra inspektionsplanerna.

Artikel 65

Samarbete om efterlevnad mellan medlemsstaterna

1.   Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra, bilateralt och multilateralt, för att underlätta förebyggande och upptäckt av olagliga transporter. De ska inom etablerade strukturer, särskilt inom ramen för den efterlevnadsgrupp för avfallstransporter som inrättats enligt artikel 66, utbyta relevant information som rör sådant förebyggande och sådan upptäckt, inbegripet transporter av avfall, avfallsströmmar, aktörer och anläggningar och dela med sig av erfarenheter och kunskaper om efterlevnadsåtgärder, inbegripet sådan riskbedömning som genomförs enligt artikel 62.1.

2.   Medlemsstaterna ska ange vilken myndighet eller vilka myndigheter och medlemmar av deras fasta personal som ska ansvara för det samarbete som anges i punkt 1 och även fastställa en eller flera myndigheter samt medlemmar av deras fasta personal som ska vara kontaktpunkter och ansvara för de fysiska kontroller som anges i artikel 61.1. Medlemsstaterna ska skicka den informationen till kommissionen, som ska sammanställa informationen och göra den tillgänglig för de angivna myndigheterna och medlemmarna av deras fasta personal.

3.   På begäran av en myndighet i en annan medlemsstat får en myndighet i en medlemsstat vidta efterlevnadsåtgärder mot personer som misstänks vara inblandade i olaglig transport av avfall och som befinner sig i den berörda medlemsstaten.

Artikel 66

Efterlevnadsgrupp för avfallstransporter

1.   En efterlevnadsgrupp ska inrättas för att underlätta och förbättra samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna för att förebygga och upptäcka olagliga transporter (efterlevnadsgrupp för avfallstransporter).

2.   Efterlevnadsgruppen för avfallstransporter ska bestå av högst tre företrädare per medlemsstat, utvalda bland den utsedda fasta personal som ansvarar för det samarbete som avses i artikel 65.2 eller bland den fasta personalen vid andra berörda myndigheter som arbetar med efterlevnaden av denna förordning, som ska utses av medlemsstaterna, som kommer att informera kommissionen. Medordförandena för den gruppen ska vara företrädaren eller företrädarna för kommissionen och en företrädare för en medlemsstat, vald av gruppen.

3.   Efterlevnadsgruppen för avfallstransporter ska fungera som ett forum för utbyte av information som är relevant för förebyggande och upptäckt av olagliga transporter, inbegripet information och underrättelser om allmänna trender i samband med olagliga transporter av avfall, riskbaserade bedömningar som utförs av medlemsstaternas myndigheter, och erfarenheter och kunskap om efterlevnadsåtgärder, samt för utbyte av synpunkter om bästa praxis och för att underlätta samarbete och samordning mellan relevanta myndigheter. Efterlevnadsgruppen för avfallstransporter får behandla alla tekniska frågor som rör efterlevnaden av denna förordning och som tas upp av ordförandena, antingen på eget initiativ eller på begäran av gruppens medlemmar eller den kommitté som avses i artikel 81.

4.   Efterlevnadsgruppen för avfallstransporter ska sammanträda regelbundet, minst en gång om året. Förutom de ledamöter som avses i punkt 2 får ordförandena vid behov bjuda in företrädare för andra relevanta institutioner, organ, byråer, nätverk eller andra aktörer till mötena eller delar av dem.

5.   Kommissionen ska vidarebefordra de synpunkter som uttrycks i efterlevnadsgruppen för avfallstransporter till den kommitté som avses i artikel 81.

Avsnitt 3

Kommissionens åtgärder

Artikel 67

Allmänna bestämmelser

1.   Utan att det påverkar förordning (EG) nr 515/97 ska kommissionen utöva de befogenheter som den tilldelas genom artiklarna 67–71 för att stödja och komplettera medlemsstaternas efterlevnadsverksamhet och bidra till ett enhetligt genomförande av den här förordningen i hela unionen.

2.   Kommissionen får utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning när det gäller transporter av avfall som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde enligt artikel 2.1 och som är av komplex karaktär och kan ha allvarliga negativa effekter på människors hälsa eller miljön, och när den utredning som krävs har en gränsöverskridande dimension som omfattar minst två länder. Kommissionen får inleda insatser enligt dessa befogenheter på eget initiativ, på begäran av myndigheterna i en eller flera medlemsstater, eller efter klagomål om det finns tillräcklig misstanke om att transporten av ämnet eller föremålet i fråga eller transporten av avfallet utgör en olaglig transport. Kommissionen får också vidarebefordra sådana klagomål till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

Om kommissionen beslutar att inte agera ska den svara medlemsstaternas myndighet eller de personer som lämnade in klagomålet inom rimlig tid, och ange skälen till att den anser att det inte finns tillräcklig misstanke, såvida det inte av hänsyn till allmänintresset, såsom sekretessen i administrativa och straffrättsliga förfaranden, finns skäl att inte göra det.

Kommissionen ska också hjälpa medlemsstaterna att organisera nära och regelbundet samarbete mellan deras behöriga myndigheter enligt artikel 71.

3.   När kommissionen utövar sina befogenheter ska den ta hänsyn till pågående eller redan genomförda inspektioner, lagförande, rättsliga eller administrativa förfaranden av samma transporter som utförts av myndigheterna i en medlemsstat enligt denna förordning, och ska se till att inte ingripa i sådana förfaranden. När kommissionen utövar sina befogenheter ska den ta hänsyn till varje begäran om uppskjutande från en myndighet i en medlemsstat via den fasta personal som ansvarar för samarbete eller genom de kontaktpunkter som avses i artikel 65.2.

4.   När kommissionen har slutfört sina åtgärder ska den utarbeta en rapport. Om kommissionen drar slutsatsen att transporten av ämnet eller föremålet i fråga eller transporten av avfall utgör en olaglig transport, ska den underrätta de behöriga myndigheterna i det eller de berörda länderna om detta och rekommendera att en sådan olaglig transport hanteras i enlighet med artiklarna 25 och 26. Kommissionen får också rekommendera viss uppföljning till de berörda myndigheterna i medlemsstaterna och vid behov informera berörda unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer.

5.   Rapporter som har upprättats på grundval av punkt 4, tillsammans med all stödjande bevisning som bifogas rapporterna, ska utgöra tillåten bevisning

a)

i rättsliga förfaranden som inte är av straffrättslig karaktär inför nationella domstolar och i administrativa förfaranden i medlemsstaterna,

b)

i straffrättsliga förfaranden i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa myndigheter och ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa myndigheter och ha samma bevisvärde som sådana rapporter,

c)

i förfaranden vid Europeiska unionens domstol.

Den befogenhet som Europeiska unionens domstol och nationella domstolar och behöriga myndigheter har att fritt bedöma bevisvärdet av de rapporter som utarbetas av kommissionen i enlighet medpunkt 4 ska inte påverkas av denna förordning.

Artikel 68

Kommissionens inspektioner

1.   Kommissionen får, i enlighet med artikel 67, genomföra inspektioner av transporter enligt artikel 60.1 och 60.2 i denna förordning.

2.   Kommissionen får endast genomföra en inspektion om det finns tillräcklig misstanke om olaglig transport av avfall.

3.   Kommissionen ska förbereda och genomföra inspektioner i nära samarbete med de berörda myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Detta samarbete ska omfatta utbyte av information och åsikter om planeringen av inspektionerna och de åtgärder som kommer att vidtas. Kommissionen ska beakta alla inspektioner, pågående lagförande, rättsliga eller administrativa förfaranden som utförs av administrativa eller rättsliga myndigheter i en medlemsstat.

Kommissionen ska 15 dagar i förväg anmäla föremålet, syftet och den rättsliga grunden för inspektionerna till den fasta personal som ansvarar för samarbete eller de kontaktpunkter som avses i artikel 65.2 i den berörda medlemsstat på vars territorium inspektionen ska genomföras, så att berörda myndigheter kan tillhandahålla erforderligt bistånd. För detta ändamål ska tjänstemän vid de berörda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ges möjlighet att delta i inspektionerna. I brådskande fall, om det inte är möjligt att respektera fristen på 15 dagar, ska kommissionen lämna in anmälan vid första lämpliga tillfälle.

Dessutom ska inspektionerna på begäran av den berörda medlemsstatens relevanta myndigheter utföras gemensamt av kommissionen och de berörda myndigheterna i den medlemsstaten.

4.   Den personal och andra medföljande personer som bemyndigats av kommissionen att utföra en inspektion ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande som anger föremålet för och syftet med inspektionen.

5.   Kommissionens personal som utför en inspektion ska ha befogenhet att

a)

tillträda lokaler, mark och transportmedel för anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, transportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet,

b)

granska alla relevanta handlingar som rör föremålet för och syftet med inspektionerna, oavsett i vilket medium de lagras, och att i någon form ta eller erhålla kopior av eller utdrag ur sådana handlingar,

c)

uppmana anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, transportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet att redogöra för fakta eller handlingar som rör föremålet för och syftet med inspektionerna samt att registrera svaren,

d)

inhämta och registrera uppgifter från anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, transportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet som är relaterat till föremålet för och syftet med inspektionerna,

e)

fysiskt kontrollera avfallet och ta prover av avfallet för laboratorietester, där så är lämpligt.

6.   Anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, avfallstransportören, mottagaren och den anläggning som tar emot avfallet ska samarbeta med kommissionen under inspektionerna.

7.   De myndigheter i medlemsstaterna som deltar i inspektioner av transporter av avfall på vars territorium kommissionens inspektion ska genomföras ska på kommissionens begäran bistå kommissionens personal med det stöd som krävs.

8.   Anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, avfallstransportören, mottagaren och den anläggning som tar emot avfallet ska själv underkasta sig kommissionens inspektioner.

9.   Om kommissionen finner att anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, avfallstransportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet motsätter sig en inspektion, ska de berörda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ge kommissionen nödvändigt bistånd och vid behov begära bistånd från efterlevnadsmyndigheter, så att kommissionen kan genomföra sin inspektion. Om sådant bistånd förutsätter bemyndigande från en rättslig myndighet enligt nationella regler ska en ansökan om sådant bemyndigande göras.

Artikel 69

Begäran om information

1.   Kommissionen får intervjua varje fysisk eller juridisk person som samtycker till att intervjuas för att samla in all nödvändig information om de relevanta transporterna av avfall.

2.   Om en sådan intervju genomförs i ett företags, en mäklares eller en handlares lokaler ska kommissionen informera den fasta personal som ansvarar för samarbete eller de kontaktpunkter som avses i artikel 65.2 i den berörda medlemsstaten på vars territorium intervjun äger rum. På begäran av myndigheten i den medlemsstaten får dess tjänstemän bistå kommissionens personal med att genomföra intervjun.

En kallelse till intervju ska skickas till personen minst tio arbetsdagar i förväg. Denna tidsfrist får kortas ned om den berörda personen uttryckligen samtycker till det eller av vederbörligen motiverade skäl avseende inspektionens brådskande natur.

I det senare fallet ska tidsfristen inte vara mindre än 24 timmar. Kallelsen ska inbegripa en förteckning över den berörda personens rättigheter, särskilt rätten att biträdas av en person efter eget val.

3.   Kommissionen får begära att juridiska eller fysiska personer som ansvarar för en anläggning eller ett företag, eller mäklare och handlare, lämnar all nödvändig information om de relevanta transporterna av avfall. Kommissionen ska ange den rättsliga grunden för och syftet med begäran, ange vilka uppgifter som krävs och fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas.

4.   Kommissionen ska utan dröjsmål göra begäran tillgänglig för de berörda myndigheterna i den medlemsstat på vars territorium anläggningen, företaget, mäklaren eller handlaren har sitt säte och till myndigheterna i den medlemsstat vars territorium berörs.

5.   Om anläggningen, företaget, mäklaren eller handlaren inte tillhandahåller den begärda informationen, eller om kommissionen anser att den mottagna informationen inte är tillräcklig för att kunna dra någon slutsats, ska andra meningen i artikel 61.6 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 70

Förfarandegarantier

1.   Kommissionen ska genomföra inspektioner och begära information i överensstämmelse med de förfarandemässiga garantierna för anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, avfallstransportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet enligt denna artikel.

2.   Anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, avfallstransportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet ska ha följande:

a)

Rätt att vägra lämna belastande uppgifter om sig själv.

b)

Rätt att biträdas av en valfri person.

c)

Rätt att använda något av de officiella språken i den medlemsstat där inspektionen äger rum.

d)

Rätt att yttra sig om faktiska omständigheter som rör dem, när inspektionen har slutförts och innan en rapport antas enligt artikel 67.4. Uppmaningen att lämna synpunkter ska innehålla en sammanfattning av de fakta som rör personen i fråga och en lämplig tidsfrist för att lämna synpunkter på denna; i vederbörligen motiverade fall där det är nödvändigt för att bevara sekretessen vid en inspektion eller en pågående eller framtida administrativ utredning eller brottsutredning får kommissionen besluta att senarelägga uppmaningen att lämna synpunkter.

e)

Rätt att få en kopia av intervjuupptagningen och antingen godkänna den eller lägga till observationer,

f)

Rätt att, om kommissionen har lämnat rättsliga rekommendationer enligt artikel 67.4 –utan att det påverkar visselblåsares och uppgiftslämnares rätt till konfidentialitet, och i enlighet med tillämpliga regler om konfidentialitet och dataskyddsregler – begära att kommissionen tillhandahåller den rapport som utarbetats enligt artikel 67.4 i den mån den avser den personen. Kommissionen ska bevilja tillgång endast med uttryckligt samtycke från alla mottagare av rapporten.

Kommissionen ska söka bevis för och mot anmälaren, den person som organiserar transporten, avfallsproducenten, avfallsinnehavaren, avfallstransportören, mottagaren eller den anläggning som tar emot avfallet, utföra inspektioner och begära information objektivt och opartiskt och i enlighet med principen om oskuldspresumtion.

3.   Kommissionen ska säkerställa konfidentialiteten för de inspektioner, intervjuer och begäranden som görs enligt detta avsnitt. Information som överförs eller erhålls i samband med inspektioner, intervjuer och begäranden enligt detta avsnitt ska omfattas av dataskyddsregler.

Artikel 71

Ömsesidigt bistånd

Vid tillämpningen av denna förordning, och utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64 och 65 i denna förordning, ska förordning (EG) nr 515/97, utom artiklarna 2a och 18a–18e, avdelningarna IV–VII och bilagan, i tillämpliga delar gälla för samarbete mellan medlemsstaternas berörda myndigheter och kommissionen för att genomföra bestämmelserna i det här avsnittet.

AVDELNING VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 72

Format för information

Om bestämmelserna i artikel 27 inte är tillämpliga eller om aktörer utanför unionen inte är anslutna till det centrala system som avses i artikel 27.3, får de berörda aktörerna lämna in och utbyta information och dokument som avses i denna förordning per post, fax, e-post med elektronisk underskrift, e-post utan elektronisk underskrift följt av post eller, om de berörda aktörerna kommit överens om detta, via e-post utan elektronisk underskrift. När det gäller e-post med elektronisk underskrift ska den stämpel eller underskrift som krävs ersättas med den elektroniska underskriften.

Artikel 73

Rapportering

1.   Före utgången av varje kalenderår ska varje medlemsstat till kommissionen överlämna en kopia av den rapport som den har utarbetat och lagt fram inför Baselkonventionens sekretariat för det föregående kalenderåret i enlighet med artikel 13.3 i Baselkonventionen.

2.   Före utgången av varje kalenderår ska medlemsstaterna dessutom utarbeta en rapport över det föregående kalenderåret utgående från det extra frågeformulär för rapportering som ingår i bilaga XI, och överlämna denna rapport till kommissionen. Medlemsstaterna ska, inom en månad från det att rapporten har överlämnats till kommissionen, göra den del av rapporten som avser artiklarna 25, 60.1 och 63.1, inbegripet tabell 7 i bilaga XI, tillgänglig för allmänheten, inbegripet i elektronisk form via internet, tillsammans med eventuella förklaringar som medlemsstaterna anser lämpliga, och informera kommissionen om relaterade hyperlänkar. Kommissionen ska sammanställa en förteckning över hyperlänkarna från medlemsstaterna och göra den tillgänglig för allmänheten på sin webbplats.

3.   De rapporter som medlemsstaterna utarbetar i enlighet med punkterna 1 och 2 ska skickas till kommissionen på elektronisk väg.

4.   Kommissionen ska granska de uppgifter som rapporteras i enlighet med den här artikeln och offentliggöra en rapport med resultatet av granskningen.

Dessutom ska kommissionen i den rapporten ta upp följande:

a)

Trender för olagliga transporter och bästa praxis för att hantera sådana transporter, med beaktande av rekommendationerna från den efterlevnadsgrupp för avfallstransporter som avses i artikel 66.

b)

Effektiviteten i det förfarande för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande som fastställs i kapitel 1, avdelning II, särskilt de tillhörande tidsfristerna, bland annat genom analys av faktorer såsom antalet invändningar och godkännanden och tiden mellan inlämnandet av och ett beslut om en anmälan, baserat på uppgifter som lagras i det system som avses i artikel 27.

c)

Denna förordnings bidrag till klimatneutralitet, uppnåendet av cirkulär ekonomi och nollförorening, med beaktande av de rapporter och uppgifter som offentliggjorts av relevanta unionsbyråer.

Europeiska miljöbyrån ska stödja kommissionen i uppgiften att övervaka genomförandet av förordningen genom att vid behov utarbeta rapporter med analyser av transporter av specifika avfallsflöden och deras miljöpåverkan.

Den rapport som avses i första stycket ska utarbetas för första gången senast den 31 december 2029 och därefter vart tredje år.

5.   Efter den 21 maj 2029 ska kommissionen utarbeta en rapport med en bedömning av huruvida genomförandet av bestämmelserna i artiklarna 39–46 har säkerställt att plastavfall hanteras på ett miljöriktigt sätt, både i EU och i länder till vilka sådant avfall har exporterats från unionen, samt att behandlingen av inhemskt avfall har skett utan någon betydande negativ inverkan i importerande länder. Den ska beakta information och faktorer som tillhandahålls av medlemsstater som är involverade i export av plastavfall, av de behöriga myndigheterna i importländerna samt av ekonomiska aktörer och det civila samhällets organisationer.

Rapporten ska också innehålla information om utvecklingen i unionen av avfallsaktörernas kapacitet att hantera plastavfall som genereras i medlemsstaterna och importeras till unionen på ett miljöriktigt sätt.

Rapporten ska också bedöma om bestämmelserna om transport av avfall mellan medlemsstaterna har bidragit till att förbättra hanteringen av plastavfall, särskilt när det gäller klassificeringen av plastavfall enligt kod EU3011.

Denna rapport ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning, vilket kan innehålla strängare villkor för export av plastavfall till tredjeländer, inbegripet exportförbud.

Artikel 74

Internationellt samarbete

Medlemsstaterna ska, när så är lämpligt och vid behov, i samverkan med kommissionen, samarbeta med andra parter i Baselkonventionen och med mellanstatliga organisationer, bland annat genom att utbyta eller dela med sig av upplysningar, främja miljöriktig teknik och utforma lämpliga riktlinjer för hanteringen.

Artikel 75

Utseende av behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för genomförandet av denna förordning. Varje medlemsstat ska utse endast en behörig transitmyndighet.

Artikel 76

Utseende av kontaktorgan

Medlemsstaterna och kommissionen ska utse ett eller flera kontaktorgan som ska ansvara för att informera och vägleda personer eller företag som vänder sig till det med förfrågningar avseende genomförandet av denna förordning. Kommissionens kontaktorgan ska sända eventuella förfrågningar som inkommit och som berör medlemsstaterna till medlemsstaternas kontaktorgan, och omvänt.

Artikel 77

Utseende av införsel- och utförseltullkontor

Medlemsstaterna får utse särskilda införsel- och utförseltullkontor för transporter av avfall till och från unionen. Om en medlemsstat beslutar att utse sådana tullkontor, får inga andra gränsövergångar i den medlemsstaten användas för transporter till eller från unionen.

Artikel 78

Meddelande och information om utseenden

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla när de utser

a)

behöriga myndigheter enligt artikel 75,

b)

kontaktorgan enligt artikel 76,

c)

i förekommande fall införsel- och utförseltullkontor enligt artikel 77.

2.   I samband med de utseenden som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna meddela kommissionen följande uppgifter:

a)

Namn.

b)

Postadresser.

c)

E-postadresser.

d)

Telefonnummer.

e)

Språk som kan godtas av de behöriga myndigheterna.

3.   Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen om eventuella ändringar av den information som avses i punkterna 1 och 2.

4.   Den information som avses i punkterna 1 och 2 samt eventuella ändringar av denna information ska lämnas till kommissionen elektroniskt.

5.   Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra förteckningar över de utsedda behöriga myndigheterna, kontaktorganen och, i förekommande fall, införsel- och utförseltullkontoren, och ska vid behov uppdatera dessa förteckningar.

Artikel 79

Ändring av bilagorna I–X och XII

1.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilagorna IA, IB, IC, II, III, IIIA, IIIB, IV, V, VI och VII för att ta hänsyn till ändringar som överenskommits enligt Baselkonventionen och OECD-beslutet.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga IC i syfte att anpassa den till genomförandet av artikel 27 efter den 21 maj 2026.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga IIIA i syfte att, till följd av en medlemsstats begäran eller på eget initiativ, i den bilagan inkludera blandningar av två eller flera avfall som förtecknas i bilaga III, under förutsättning att sammansättningen av sådant blandat avfall inte är till hinder för en miljöriktig återvinning av det och om det visas att det blandade avfallet i fråga kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt i unionen, och, föreskriva att en eller flera av koderna i bilaga IIIA enbart ska tillämpas på transporter mellan medlemsstater om det visas att en miljöriktig hantering av det blandade avfallet i fråga inte kan förväntas i länder som omfattas av OECD-beslutet.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga IIIB i syfte att, till följd av en medlemsstats begäran eller på eget initiativ, i den bilagan inkludera icke-farligt avfall som inte förtecknas i bilaga III, bilaga IV eller bilaga V om det visas att avfallet i fråga kommer att hanteras på ett miljöriktigt sätt i unionen.

5.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga VIII vad gäller formen för och innehållet i den information som avses i den bilagan, utifrån erfarenheterna från genomförandet av denna förordning, och uppdatera formen och informationen i den bilagan avseende unionslagstiftning och internationell vägledning om miljöriktig hantering på grundval av utvecklingen i relevanta internationella forum eller på unionsnivå, och ta hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg.

6.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga IX i syfte att uppdatera förteckningarna över unionslagstiftning och internationella riktlinjer för miljöriktig hantering på grundval av utvecklingen på unionsnivå eller i relevanta internationella forum.

7.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 med avseende på att ändra bilaga X vad gäller kriterierna i den bilagan, utifrån erfarenheterna under genomförandet av denna förordning, och att uppdatera informationen i den bilagan avseende unionslagstiftning och internationell vägledning på grundval av utvecklingen i relevanta internationella forum eller på unionsnivå vad gäller miljöriktig hantering, och ta hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg.

8.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 80 för att ändra bilaga XII vad gäller uppgifterna i den bilagan, på grundval av erfarenheterna från genomförandet av denna förordning.

Artikel 80

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 14.3, 15.6, 18.15, 27.2, 29.6, 39.5, 41.1, 43.4, 45.6 och 79 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 14.3, 15.6, 18.15, 27.2, 29.6, 39.5, 41.1, 43.4, 45.6 och 79 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 14.3, 15.6, 18.15, 27.2, 29.6, 39.5, 41.1, 43.4, 45.6 eller artikel 79 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 81

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 39 i direktiv 2008/98/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 82

Ändringar av förordning (EU) nr 1257/2013

Förordning (EU) nr 1257/2013 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 3.2 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Vid tillämpning av artiklarna 6.2 a, 7.2 d, 13, 15 och 16 gäller följande definitioner:”.

2.

I artikel 6.2 ska led a ersättas med följande:

”a)

materialåtervinns endast vid fartygsåtervinningsanläggningar som finns upptagna på den europeiska förteckningen och, när det gäller fartyg som anses utgöra farligt avfall, befinner sig i ett område under en medlemsstats nationella jurisdiktion och exporteras från unionen, endast vid de anläggningar som finns upptagna på den europeiska förteckningen och som är belägna i länder som förtecknas i bilaga VII till Baselkonventionen.”

Artikel 83

Ändring av förordning (EU) 2020/1056

Förordning (EU) 2020/1056 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2.1 a ska led iv ersättas med följande:

”iv)

Artiklarna 9.2, 16.1 och 18.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 (*1); den här förordningen påverkar inte kontroller som utförs av tullkontor och som föreskrivs i relevanta bestämmelser i unionsrättsakter.

(*1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 av den 11 april 2024 om transport av avfall, om ändring av förordningarna (EU) nr 1257/2013 och (EU) 2020/1056 och om upphävande av förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L, 2024/1157, 30.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1157/oj).” "

2.

I artikel 5 ska följande punkt införas:

”1a.   Genom undantag från punkt 1 ska behöriga myndigheter godta föreskriven information, inklusive ytterligare information, enligt förordning (EU) 2024/1157 från och med den 21 maj 2026”.

3.

Artikel 5.2 ska utgå.

4.

I artikel 7 ska följande punkt läggas till:

”4.   Genom undantag från punkt 3 ska sådana element som avses i punkt 1 som rör krav på information som anges i de bestämmelser som avses i artikel 2.1 a iv antas senast det datum som anges i artikel 27.5 i förordning (EU) 2024/1157.”

5.

I artikel 8 ska följande punkt läggas till:

”4.   Genom undantag från punkt 3 ska sådana element som avses i punkt 1 som specifikt rör myndigheternas åtkomst till och behandling av föreskriven information med avseende på de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 2.1 a iv, inbegripet kommunikationen med de ekonomiska aktörerna avseende den informationen, antas senast den dag som avses i artikel 27.5 i förordning (EU) 2024/1157.”

6.

I artikel 9 ska följande punkt läggas till:

”3.   Genom undantag från punkt 2 ska sådana element som avses i punkt 1 som specifikt rör behandling av föreskriven information med avseende på de krav som fastställs i de bestämmelser som avses i artikel 2.1 a iv antas senast den dag som avses i artikel 27.5 i förordning (EU) 2024/1157.”

Artikel 84

Översyn

Senast den 31 december 2035 ska kommissionen, med beaktande av bland annat de rapporter som utarbetats i enlighet med artikel 73 och den översyn som avses i artikel 62.5, genomföra en översyn av denna förordning och överlämna en rapport om resultaten till Europaparlamentet och rådet, åtföljd av ett lagstiftningsförslag om kommissionen anser det vara lämpligt.

Kommissionen ska under sin översyn och som en del av sin rapport särskilt bedöma

a)

effektiviteten i det förfarande för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande som fastställs i kapitel 1, avdelning II, särskilt de tillhörande tidsfristerna i artiklarna 8, 14, 15 och 16, bland annat genom att analysera faktorer såsom antalet invändningar och godkännanden och tiden mellan inlämnandet av och ett beslut om en anmälan; kommissionen får för detta ändamål använda uppgifter som lagras i de system som avses i artikel 27,

b)

om offentliggörandet av uppgifter om transporter av avfall i enlighet med artikel 21 ger tillräcklig insyn, särskilt genom att analysera om och varför namnen på anläggningarna på destinationsorten ansågs vara konfidentiella på grund av unionslagstiftning och nationell lagstiftning av behöriga myndigheter eller personer som organiserar transporterna,

c)

om denna förordning i tillräcklig utsträckning har bidragit till klimatneutralitet och till att uppnå cirkulär ekonomi och nollförorening, med beaktande av de rapporter och uppgifter som offentliggjorts av relevanta unionsbyråer.

Kommissionen ska under sin översyn och som en del av sin rapport dessutom bedöma om jämlikhetsprincipen i unionsrätten har respekterats, utvärdera möjliga konsekvenser för en medlemsstats konkurrenskraft i detta sammanhang och vid behov vidta korrigerande åtgärder.

Artikel 85

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Förordning (EG) nr 1013/2006 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 20 maj 2024.

2.   Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1013/2006 ska dock fortsätta att tillämpas till och med den 21 maj 2026 med undantag för:

a)

Artikel 30 ska upphöra att tillämpas från och med den 20 maj 2024.

b)

Artikel 37 ska fortsätta att tillämpas till och med den 21 maj 2027.

c)

Artikel 51 ska fortsätta att tillämpas till och med den 31 december 2025.

3.   Förordning (EG) nr 1013/2006 ska också fortsätta att tillämpas på transporter för vilka en anmälan har lämnats in i enlighet med artikel 4 i den förordningen och för vilka den behöriga mottagarmyndigheten har gett sin bekräftelse i enlighet med artikel 8 i den förordningen före den 21 maj 2026. För dessa transporter ska bestämmelserna i denna förordning inte tillämpas.

4.   Kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 (47) ska upphöra att gälla med verkan från och med den 21 maj 2027.

5.   Återvinning eller bortskaffande av avfall i transporter som de berörda behöriga myndigheterna har godkänt i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1013/2006 ska fullföljas inom ett år från och med den 21 maj 2026.

6.   Transporter för vilka de berörda behöriga myndigheterna har gett sitt godkännande i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1013/2006 ska fullföljas inom tre år från och med den 21 maj 2026.

7.   Ett förhandsgodkännande av en anläggning i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 1013/2006 ska upphöra att gälla senast fem år från och med den 20 maj 2024.

8.   Hänvisningar till den upphävda förordningen (EG) nr 1013/2006 ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XIII.

Artikel 86

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 21 maj 2026.

3.   Med avseende på följande bestämmelser ska dock följande tillämpningsdatum gälla:

a)

Artikel 83.4, 83.5 och 83.6 från och med den 20 augusti 2020.

b)

Artiklarna 2.2 i, 7.10, 11.5, 14.3, 15.6, 18.15, 27.2 och 27.5, 29.3, 29.6, 31, 41–43, 45, 51.7, 61.7, 66, 79–82 och 83.1–83.3, från och med den 20 maj 2024.

c)

Artikel 39.1 d från och med den 21 november 2026.

d)

Artiklarna 38.2 b, 40, 44.2 a, 46 och 47 från och med den 21 maj 2027, med undantag för artikel 40.3 b som ska tillämpas från och med den 21 maj 2026.

e)

Artikel 73 från och med den 1 januari 2026.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 april 2024.

På Europaparlamentets vägnar

R. METSOLA

Ordförande

På rådets vägnar

H. LAHBIB

Ordförande


(1)   EUT C 275, 18.7.2022, s. 95.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 februari 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 25 mars 2024.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

(5)   EGT L 39, 16.2.1993, s. 3.

(6)  Rådets beslut 93/98/EEG av den 1 februari 1993 om ingående på gemenskapens vägnar av konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall (Baselkonventionen) (EGT L 39, 16.2.1993, s. 1).

(7)  Ändring till Baselkonventionen (Baselförbudet) antogs genom beslut III/1 av parterna i Baselkonventionen.

(8)  Rådets beslut 97/640/EG av den 22 september 1997 om godkännande på gemenskapens vägnar av ändringen av konventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall (Baselkonventionen), enligt beslut III/1 fattat av parternas samarbetskonferens (EGT L 272, 4.10.1997, s. 45), och rådets förordning (EG) nr 120/97 av den 20 januari 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från europeiska gemenskapen (EGT L 22, 24.1.1997, s. 14).

(9)  OECD/LEGAL/0266.

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG (EUT L 330, 10.12.2013, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar (EUT L 169, 25.6.2019, s. 45).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(14)  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1056 av den 15 juli 2020 om elektronisk godstransportinformation (EUT L 249, 31.7.2020, s. 33).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2399 av den 23 november 2022 om inrättande av en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen i EU och om ändring av förordning (EU) nr 952/2013 (EUT L 317, 9.12.2022, s. 1).

(18)   EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

(20)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EUT L 365, 31.12.1994, s. 10).

(21)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 av den 5 juni 2019 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön (EUT L 155, 12.6.2019, s. 1).

(22)  Kommissionens förordning (EU) 2023/2055 av den 25 september 2023 om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller mikropartiklar av syntetiska polymerer (EUT L 238, 27.9.2023, s. 67).

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

(24)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande av förluster av plastpellets i syfte att minska mikroplastförorening, COM(2023) 0645.

(25)  Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

(26)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28).

(27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(28)  Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

(29)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(30)   EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(31)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(32)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(33)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 av den 17 april 2019 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv 2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG (EUT L 151, 7.6.2019, s. 116).

(34)  Rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle (EUT L 337, 5.12.2006, s. 21).

(35)  Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40).

(36)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG (EUT L 229, 1.9.2009, s. 1).

(37)  Miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget från 1991.

(38)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 114).

(39)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 29.12.2015, s. 1).

(40)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).

(41)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

(42)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(43)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

(44)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EUT L 191, 28.7.2023, s. 1).

(45)  OECD/LEGAL/0266.

(46)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1245 av den 28 juli 2016 om fastställandet av en preliminär jämförelsetabell för koderna i den kombinerade nomenklatur som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 och koderna för avfall som förtecknas i bilagorna III, IV och V till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall (EUT L 204, 29.7.2016, s. 11).

(47)  Kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall (EUT L 316, 4.12.2007, s. 6).


BILAGA IA

Image 1

Image 2

Image 3

Image 4


BILAGA IB

Image 5

Image 6

Image 7

Image 8


BILAGA IC

SÄRSKILDA ANVISNINGAR FÖR ATT FYLLA I ANMÄLNINGSDOKUMENTET OCH TRANSPORTDOKUMENTET

Från och med den 21 maj 2026 ska dokumentation och information lämnas in på elektronisk väg i enlighet med artikel 27, såsom krävs i de relevanta bestämmelserna i denna förordning.

När det gäller transporter där tredjeländer är involverade (enligt avdelningarna IV, V och VI), för vilka dokumentation i pappersform kan användas, förblir pappersbaserade förfaranden giltiga i den mån de system som avses i artikel 27 inte är åtkomliga.

I bilaga IC till förordning (EG) nr 1013/2006 finns allmänna riktlinjer för ifyllande av anmälnings- och transportdokument, särskilt när dokument ifylls i pappersform om det fortfarande är relevant.


BILAGA II

INFORMATION OCH DOKUMENTATION OM ANMÄLAN

Del 1: Information som ska tillhandahållas vid inlämningen av anmälningsdokumentet:

1.

Anmälningsdokumentets serienummer eller annan vedertagen identifikationsbeteckning och det totala antalet planerade transporter.

Om anmälaren tidigare har fått ett godkännande för transport av samma avfallstyper till samma anläggning, kan hänvisning göras till serienumret eller annan vedertagen identifikationsbeteckning på anmälningsdokumentet för de tidigare godkända transporterna.

Vid tillämpning av artikel 9.3 ska anmälaren, om denne tidigare har fått godkännande för transport av samma avfallstyper från samma plats i avsändarlandet till samma mottagare och samma anläggning och om eventuella transitländer är desamma, ange anmälningsdokumentets serienummer eller annan vedertagen identifikationsbeteckning för dessa tidigare godkända transporter. Dessutom ska ändringar av uppgifterna i en ny anmälan jämfört med en sådan tidigare godkänd transport anges i anmälan.

2.

Anmälarens namn, adress, telefonnummer, e-postadress, registreringsnummer och kontaktperson.

3.

Om anmälaren inte är den ursprungliga avfallsproducenten eller ny avfallsproducent eller avfallsinsamlare: Den ursprungliga avfallsproducentens eller den nya avfallsproducentens, avfallsinsamlarens eller avfallsinnehavarens namn, adress, telefonnummer, e-postadress och kontaktperson.

4.

Handlarens eller mäklarens namn, adress, telefonnummer, e-postadress och kontaktperson om anmälaren har bemyndigat honom/henne i enlighet med artikel 3.6.

5.

Adress till den plats på vilken transporten påbörjas, namn på den person som ansvarar för platsen och, om annan än de personer som avses i punkterna 2–4, adress, telefonnummer, e-postadress och kontaktperson för den person som ansvarar för platsen.

6.

Angående anläggningen för återvinning eller bortskaffande: namn, adress, telefonnummer, e-postadress, registreringsnummer, kontaktperson, vilken teknik som tillämpats och eventuell status som förhandsgodkänd i enlighet med artikel 14.

Om avfallet är avsett för ett temporärt återvinningsförfarande eller ett temporärt bortskaffandeförfarande, ska motsvarande uppgifter anges om alla anläggningar där efterföljande temporära och temporära eller icke-temporära återvinningsförfaranden eller icke-temporära bortskaffandeförfaranden planeras.

Bevis för anläggningens tillstånd i enlighet medkapitel IV i direktiv 2008/98/EG eller, om anläggningen för återvinning eller bortskaffande är upptagen på förteckningen för kategori 5 i bilaga I till direktiv 2010/75/EU, bevis (till exempel genom en försäkran som intygar att sådant finns) för att ett giltigt tillstånd har utfärdats i enlighet med artiklarna 4 och 5 i det direktivet.

7.

Mottagarens namn, adress, telefonnummer, e-postadress, registreringsnummer och kontaktperson.

8.

Namn, adress, telefonnummer, e-postadress, registreringsnummer och kontaktperson för den eller de planerade transportörerna och/eller dess eller deras företrädare.

9.

Avsändarland och berörd behörig myndighet.

10.

Transitländer och berörda behöriga myndigheter.

11.

Mottagarland och berörd behörig myndighet.

12.

Enstaka eller generell anmälan. Om generell anmälan tillämpas, var god ange giltighetsperiod.

13.

Planerat datum för inledande av transporten/transporterna.

14.

Planerat transportmedel.

15.

Planerad rutt och planerad transportväg där så är möjligt, inbegripet eventuella alternativ.

16.

Bevis för registrering av transportören/transportörerna för transporter av avfall (t.ex. genom en försäkran som intygar att sådan finns).

17.

Angivande av avfall på lämplig förteckning, samt uppgifter om avfallets källa, egenskaper, sammansättning och eventuella farliga egenskaper. Om avfallet härstammar från olika källor ska en detaljerad inventering av avfallet ges.

18.

Beräknad största och minsta mängd.

19.

Planerad förpackningstyp.

20.

Redogörelse för återvinnings- eller bortskaffningsförfarandena enligt bilagorna I och II till direktiv 2008/98/EG.

21.

Om avfallet är avsett för återvinning:

a)

Den planerade metoden för bortskaffande av den icke-återvinningsbara delen av avfallet efter återvinning.

b)

Mängden återvunnet material i förhållande till icke-återvinningsbart avfall.

c)

Det uppskattade värdet av det återvunna materialet.

d)

Kostnaderna för återvinning och kostnaderna för bortskaffande av den icke återvinningsbara delen av avfallet.

22.

Om avfallet är avsett för bortskaffande, bevis för att villkoren i artikel 11.1 a är uppfyllda.

23.

En kopia på avtalet och en försäkran som intygar att sådant finns mellan anmälaren, mottagaren och den driftsansvarige för anläggningen där avfallet återvinns eller bortskaffas, som har ingåtts och har verkan vid tidpunkten för anmälan, enligt kraven i artiklarna 5.7 och 6.

24.

En kopia av avtalet och en försäkran som intygar att sådant finns mellan avfallsproducenten, den nya avfallsproducenten eller insamlaren och mäklaren eller handlaren, om mäklaren eller handlaren agerar anmälare.

25.

Bevis på att en ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring (eller en försäkran som intygar att sådan finns om den behöriga myndigheten tillåter detta) har ställts respektive tecknats och har verkan vid tidpunkten för anmälan eller, om den behöriga myndigheten som godkänner den ekonomiska säkerheten eller motsvarande försäkring tillåter detta, senast vid tidpunkten för färdigställandet av transportdokumentet enligt artikel 16.2, i enlighet med kraven i artiklarna 5.8 och 7.

26.

Försäkran från anmälaren om att anmälaren inte har dömts för att ha genomfört en olaglig transport eller någon annan olaglig handling som rör miljöskydd eller skydd av människors hälsa, och inte upprepade gånger har underlåtit att uppfylla kraven i artiklarna 15 och 16 i samband med tidigare transporter, under de senaste fem åren före anmälan.

27.

Anmälarens intygande om att alla uppgifter såvitt han eller hon vet är fullständiga och korrekta.

Del 2: Information som ska tillhandahållas i eller bifogas transportdokumentet:

Alla uppgifter som anges i del 1 ovan ska tillhandahållas, uppdaterade i enlighet med nedanstående punkter, och annan specificerad information:

1.

Transporternas serienummer/totalt antal transporter.

2.

Datum då transporten inleds.

3.

Transportmedel.

4.

Transportörens/transportörernas namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress.

5.

Rutt och transportväg, om möjligt inbegripet eventuella alternativ, enligt vad som anges i anmälningsdokumentet, vid oförutsedda omständigheter.

6.

Kvantiteter.

7.

Förpackningstyp.

8.

Containernummer, i tillämpliga fall

9.

Eventuella särskilda säkerhetsåtgärder som transportören eller transportörerna ska vidta.

10.

Anmälarens undertecknade försäkran att alla nödvändiga godkännanden har erhållits från de behöriga myndigheterna i de berörda länderna.

11.

Relevanta underskrifter för varje överföring av ansvar.

Del 3: Extra uppgifter och dokumentation som de behöriga myndigheterna kan begära:

1.

Typ och giltighetstid för det tillstånd enligt vilket anläggningen för återvinning eller bortskaffande drivs.

2.

Kopia av det tillstånd som har utfärdats i enlighet med artiklarna 4 och 5 i direktiv 2010/75/EU.

3.

Uppgifter om åtgärder som måste vidtas för att garantera säkerhet vid befordran.

4.

Transportavstånd mellan den plats där transporten påbörjas och anläggningen, inbegripet alternativa transportvägar.

5.

I det fall det är fråga om intermodala transporter, den eller de platser där omlastningen kommer att äga rum.

6.

Uppgifter om kostnader för befordran av avfall mellan anmälaren och anläggningen.

7.

Kopia av transportörens eller transportörernas registrering för befordran av avfall.

8.

Kemisk analys av avfallets sammansättning.

9.

Beskrivning av hur avfallet produceras (produktionsprocess).

10.

Beskrivning av hur avfallet behandlas i mottagningsanläggningen.

11.

Ekonomisk säkerhet eller motsvarande försäkring eller kopia av eller bevis på sådan.

12.

Uppgifter om hur den ekonomiska säkerheten eller liknande försäkringar enligt artiklarna 5.8 och 7 beräknas.

13.

Kopia av eller bevis på tecknad ansvarsförsäkring för skador på tredje part.

14.

Dokumentation som styrker att anmälaren inte har dömts för att ha genomfört en olaglig transport eller någon annan olaglig handling med avseende på miljöskydd eller skydd av människors hälsa, och upprepade gånger har underlåtit att uppfylla kraven i artiklarna 15 och 16 i samband med tidigare transporter, under de senaste fem åren före anmälan.

15.

Eventuella andra uppgifter som är relevanta för bedömningen av anmälan i enlighet med denna förordning och nationell lagstiftning.


BILAGA III

FÖRTECKNING ÖVER AVFALL SOM OMFATTAS AV DET ALLMÄNNA INFORMATIONSKRAVET I ARTIKEL 18 (GRÖNLISTAT AVFALL) ENLIGT ARTIKEL 4.4 a

Oberoende av huruvida avfall anges i denna förteckning får de inte omfattas av de allmänna informationskraven i artikel 18 om det är förorenat av annat material i ett omfång som

a)

ökar de risker som förknippas med avfallet tillräckligt för att det ska vara lämpligt att låta det omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandstillstånd, med beaktande av den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG samt de farliga egenskaper som anges i bilaga III till det direktivet, eller

b)

omöjliggör återvinning av avfallet på ett miljöriktigt sätt.

Del I:

Avfall som förtecknas i bilaga IX till Baselkonventionen (1).

Vid tillämpningen av denna förordning ska följande gälla:

a)

Alla hänvisningar i bilaga IX till Baselkonventionen till förteckning A ska anses som hänvisningar till bilaga IV till denna förordning.

b)

I Baselkonventionens kod B1020 omfattar uttrycket ”i styckeform” alla metalliska, icke-spridbara (2) former av det skrot som förtecknas där.

c)

Baselkonventionens kod B1030 ska ha följande lydelse: ”Restprodukter som innehåller svårsmälta metaller.”

d)

Den del av Baselkonventionens kod B1100 som berör ”slagg från bearbetning av koppar” osv. ska inte tillämpas; i stället tillämpas (OECD-)kod GB040 i del II.

e)

Baselkonventionens kod B1110 ska inte tillämpas. I stället tillämpas (OECD-)koderna GC010 och GC020 i del II.

f)

Baselkonventionens kod B2050 ska inte tillämpas. I stället tillämpas (OECD-)koden GG040 i del II.

g)

För avfall som transporteras inom unionen tillämpas inte Baselkonventionens kod B3011. Följande kod tillämpas i stället:

EU3011 (3)

Plastavfall (se motsvarande post AC300 i del II av bilaga IV samt motsvarande post EU48 i del I i bilaga IV):

Följande plastmaterial, under förutsättning att de är nästan fria från föroreningar och andra avfallstyper (4) och avsedda för materialåtervinning:

Plastavfall bestående nästan uteslutande (5) av en icke-halogenerad polymer, inbegripet men inte begränsat till följande polymerer:

Polyeten (PE)

Polypropen (PP)

Polystyren (PS)

Akrylnitrilbutadienstyren (ABS)

Polyetentereftalat (PET)

Polykarbonater (PC)

Polyetrar

Plastavfall bestående nästan uteslutande (6) av en härdad harts eller kondensationsprodukt, inbegripet men inte begränsat till följande hartser:

Ureaformaldehydhartser

Fenolformaldehydhartser

Melaminformaldehydhartser

Epoxihartser

Alkydhartser

Plastavfall bestående nästan uteslutande (6) av en av följande fluorerade polymerer (7):

Fluor-eten-propen (FEP)

Perfluoralkoxialkan:

Tetrafluoreten/perfluorvinyleter (PFA)

Tetrafluoreten/perfluormetylvinyleter (MFA)

Polyvinylfluorid (PVF)

Polyvinylidenfluorid (PVDF)

Polytetrafluoreten (PTFE)

– Polyvinylklorid (PVC)

Del II:

Metallhaltigt avfall från smältning och raffinering av metaller

GB040

7112

2620 30

2620 91

Slagg från bearbetning av ädelmetaller och koppar för vidare förädling

Annat metallhaltigt avfall

GC010

 

Elektrisk utrustning som endast består av metaller och legeringar

GC020

 

Elektroniskt avfall (t.ex. kretskort, elektroniska komponenter och tråd) och tillvaratagna elektroniska komponenter som lämpar sig för återvinning av metaller och ädelmetaller

GC030

ex 8908 00

Fartyg och andra flytande materiel avsedda för upphuggning, noggrant tömda på all last och andra material som uppkommit i samband med fartygets drift och som kan klassificeras som farligt ämne eller avfall (8)

GC050

 

Förbrukade katalysatorer från fluidiserad katalytisk krackning (FCC) (t.ex. aluminiumoxid, zeolit)

Glasavfall i icke-spridbar form

GE020

ex 7001

ex 7019 39

Glasfiberavfall

Keramiskt avfall i icke-spridbar form

GF010

 

Avfall av keramiska produkter, som är keramiskt brända efter formning, inbegripet keramiska behållare (före och/eller efter användning)

Annat avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

GG030

ex 2621

Bottenaska och slagg från koleldade kraftverk

GG040

ex 2621

Flygaska från koleldade kraftverk

Avfall från garvning och skinnberedning samt läderanvändning

GN010

ex 0502 00

Avfall av borst och andra hår av svin; hår av grävling samt andra djurhår för borsttillverkning

GN020

ex 0503 00

Tagel och tagelavfall, även i ordnade skikt med eller utan underlag

GN030

ex 0505 90

Skinn och andra delar av fåglar, med kvarsittande fjädrar eller dun, fjädrar och delar av fjädrar (även med klippta kanter) samt dun, även rengjorda, desinficerade eller behandlade i konserverande syfte men inte vidare bearbetade


(1)  Bilaga IX till Baselkonventionen har införts i del 1 förteckning B i bilaga V till denna förordning.

(2)   ”Icke-spridbar” inbegriper inte avfall i form av pulver, slam, stoft eller fasta ämnen som innehåller inneslutet farligt flytande avfall.

(3)  Vid tillämpning av denna förordning ska ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” och i förekommande fall ”bestående nästan uteslutande av” förstås som att i en sändning av plastavfall eller blandningar av plastavfall som klassificeras under kod EU3011 får föroreningshalten, andra typer av avfall eller icke-halogenerade polymerer, härdade hartser eller kondensationsprodukter, andra än den icke-halogenerade polymer, härdade harts eller kondensationsprodukt eller fluorerade polymer som utgör huvuddelen av plastavfallet, inte överstiga 6 % av sändningens vikt.

(4)  När det gäller ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(5)  När det gäller ”nästan uteslutande” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(6)  När det gäller ”nästan uteslutande” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(7)  Avfall efter konsumentledet är uteslutna.

(8)   ”Noggrant tömda” förstås som att det presumeras att internationella regler och riktlinjer om återvinning av fartyg efterlevs fullt ut.


BILAGA IIIA

BLANDAT AVFALL SOM FÖRTECKNAS I BILAGA III, UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT DET BLANDADE AVFALLETS SAMMANSÄTTNING INTE HINDRAR EN MILJÖRIKTIG HANTERING AV DEM ENLIGT ARTIKEL 4.4 b

1.

Oberoende av huruvida blandade avfall anges i denna förteckning kan det hända att de inte omfattas av de allmänna informationskraven i artikel 18 om de är förorenade av annat material i ett omfång som

a)

ökar de risker som förknippas med avfallet tillräckligt för att det ska vara lämpligt att låta det omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandstillstånd, med beaktande av den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG samt de farliga egenskaper som anges i bilaga III till det direktivet, eller

b)

omöjliggör återvinning av avfallet på ett miljöriktigt sätt.

2.

Följande blandade avfall ingår i denna bilaga:

a)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens koder B1010 och B1050.

b)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens koder B1010 och B1070.

c)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens koder B3040 och B3080.

d)

Blandade avfall som klassificeras under (OECD-)kod GB040 och under Baselkonventionens kod B1100 begränsade till hårdzink, zinkdrosser (ogranulerad slagg), dross från aluminiumsmältning, med undantag av saltslagg och avfall från eldfast väggbeklädnad, även smältdeglar, som härrör från smältning av koppar.

e)

Blandade avfall som klassificeras under (OECD-)kod GB040, under Baselkonventionens kod B1070 och under Baselkonventionens kod B1100 begränsade till avfall från eldfast väggbeklädnad, även smältdeglar, som härrör från smältning av koppar.

3.

Följande blandade avfall som klassificeras under separata strecksatser eller understrecksatser till en enskild kod ingår i denna bilaga:

a)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B1010.

b)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B2010.

c)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B2030.

d)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B3020 begränsade till oblekt papper eller kartong eller av wellpapp eller kartong, annat papper eller annan kartong, tillverkade huvudsakligen av blekt kemisk massa, inte färgade i mälden, papper eller kartong, tillverkade huvudsakligen av mekanisk massa (t.ex. tidningar, tidskrifter och liknande tryckalster).

e)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B3030.

f)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B3040.

g)

Blandade avfall som klassificeras under Baselkonventionens kod B3050.

4.

För transporter avsedda för materialåtervinning inom unionen ingår följande blandade avfall (1) som klassificeras under separata strecksatser eller understrecksatser till en enskild kod i denna bilaga:

a)

Blandade avfall som klassificeras under kod EU3011 och förtecknas under den strecksats som avser icke-halogenerade polymerer.

b)

Blandade avfall som klassificeras under kod EU3011 och förtecknas under den strecksats som avser härdade hartser eller kondensationsprodukter.

c)

Blandade avfall som klassificeras under kod EU3011 och förtecknas under ”perfluoralkoxialkan”.


(1)  Vid tillämpning av denna förordning ska ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” och i förekommande fall ”bestående nästan uteslutande av” förstås som att i en sändning av plastavfall, som specificeras i punkt 4 i bilaga IIIA, får föroreningshalten, andra typer av avfall eller icke-halogenerade polymerer, härdade hartser eller kondensationsprodukter, eller fluorerade polymerer, andra än den icke-halogenerade polymer, härdade harts eller kondensationsprodukt, eller fluorerade polymer som utgör huvuddelen av plastavfallet, inte överstiga 6 % av sändningens vikt.


BILAGA IIIB

YTTERLIGARE GRÖNLISTAT AVFALL ENLIGT ARTIKEL 4.4 a

1.

Oberoende av huruvida avfall anges i denna förteckning får de inte omfattas av det allmänna informationskravet enligt artikel 18 om de är förorenade av annat material i en omfattning som

a)

ökar de risker som förknippas med avfallet tillräckligt för att det ska vara lämpligt att låta det omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandstillstånd, med beaktande av den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG samt de farliga egenskaper som anges i bilaga III till det direktivet, eller

b)

omöjliggör återvinning av avfallet på ett miljöriktigt sätt.

2.

Följande avfall ingår i denna bilaga:

BEU04

Sammansatt förpackningsmaterial bestående huvudsakligen av papper och en mindre del plast, som inte innehåller rester och inte omfattas av Baselkonventionens kod B3020

BEU05

Rent biologiskt nedbrytbart avfall från jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, trädgårdar, parker och begravningsplatser

3.

De transporter av avfall som omfattas av denna bilaga påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EU) 2016/2031.

BILAGA IV

FÖRTECKNING ÖVER AVFALL SOM OMFATTAS AV FÖRFARANDET MED SKRIFTLIG FÖRHANDSANMÄLAN OCH SKRIFTLIGT FÖRHANDSGODKÄNNANDE (DEN ”GULA” AVFALLSFÖRTECKNINGEN) (1) ENLIGT ARTIKEL 4.2 a

Del I

Avfall som omfattas av bilagorna II och VIII till Baselkonventionen (2).

Vid tillämpningen av denna förordning ska följande gälla:

a)

Alla hänvisningar till förteckning B i bilaga VIII till Baselkonventionen ska anses vara en hänvisning till bilaga III till denna förordning.

b)

I Baselkonventionens kod A1010 ska uttrycket ”dock inte sådant avfall som särskilt anges i förteckning B (bilaga IX)” anses hänvisa både till Baselkonventionens kod B1020 och till anmärkningen till B1020 i del I b bilaga III till denna förordning.

c)

Baselkonventionens koder A1180 och A2060 ska inte tillämpas, och OECD-koderna GC010, GC020 och GG040 i del II i bilaga III ska tillämpas i stället när det är lämpligt.

d)

Baselkonventionens kod A4050 omfattar även förbrukade infodringar från aluminiumsmältning, eftersom de innehåller Y33 oorganiska cyanider. Om cyaniderna har brutits ned ska de förbrukade infodringarna hänföras till kod AB120 i del II, eftersom de innehåller Y32 oorganiska fluorföreningar med undantag för kalciumfluorid.

e)

Baselkonventionens kod A3210 ska inte tillämpas. I stället tillämpas kod AC300 i del II.

f)

För avfall som transporteras inom unionen tillämpas inte Baselkonventionens kod Y48. I stället tillämpas följande kod:

EU48

Plastavfall som inte omfattas av kod AC300 i del II eller av kod EU3011 i del I bilaga III, samt blandningar av plastavfall som inte omfattas av punkt 4 i bilaga IIIA.

Del II:

Metallhaltigt avfall

AA010

2619 00

Ogranulerad slagg, glödspån och annat avfall från järn- och ståltillverkning (3)

AA060

2620 50

Aska och rester av vanadin (3)

AA190

8104 20

ex 8104 30

Avfall och skrot av magnesium som är lättantändligt, pyrofort eller som vid kontakt med vatten avger lättantändliga gaser i farliga mängder

Avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

AB030

 

Avfall från icke cyanidbaserade system som uppkommer vid ytbehandling av metaller

AB070

 

Sand som använts vid gjutprocesser

AB120

ex 2812 90

ex 3824

Oorganiska halogenidföreningar som inte anges någon annanstans

AB130

 

Förbrukad blästringssand

AB150

ex 3824 90

Oraffinerad kalciumsulfit och kalciumsulfat från avsvavling av rökgaser

Avfall innehållande huvudsakligen organiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och oorganiska ämnen

AC060

ex 3819 00

Hydraulolja

AC070

ex 3819 00

Bromsvätska

AC080

ex 3820 00

Frostskyddsvätska

AC150

 

Klorfluorkarboner

AC160

 

Haloner

AC170

ex 4403 10

Behandlat kork- och träavfall

AC250

 

Ytaktiva ämnen (tensider)

AC260

ex 3101

Flytande svingödsel, exkrementer

AC270

 

Avloppsslam

AC300

 

Plastavfall, även blandningar av sådant avfall, innehållande eller förorenat av beståndsdelar som anges i bilaga I, i en utsträckning som innebär att det har någon av de egenskaper som anges i bilaga III (se motsvarande kod EU3011 i del I bilaga III samt kod EU48 i del I)

Avfall som kan innehålla antingen oorganiska eller organiska beståndsdelar

AD090

ex 3824 90

Avfall från framställning, tillredning och användning av reprografiska och fotografiska kemikalier och material, som inte anges någon annanstans

AD100

 

Avfall från icke cyanidbaserade system vilket uppkommer vid ytbehandling av plaster

AD120

ex 3914 00

ex 3915

Jonbytarhartser

AD150

 

Naturligt förekommande organiska material som används som filtreringsmaterial (t.ex. biofilter)

Avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

RB020

ex 6815

Keramiskt baserade fibrer motsvarande asbestfibrer


(1)  Denna förteckning härrör från OECD-beslutet, tillägg 4.

(2)  Bilaga VIII till Baselkonventionen har införts i förteckning A i del 1 i bilaga V till denna förordning. Bilaga II till Baselkonventionen har införts i bilaga V, del 2, förteckning A.

(3)  Denna post omfattar avfall i form av aska, rester, slagg, ogranulerad slagg, avdraget material, glödspån, stoft, pulver, slam och kakor, såvida materialet inte förtecknas någon annanstans.


BILAGA V

FÖRTECKNINGAR ÖVER AVFALL VID TILLÄMPNING AV ARTIKEL 396

Inledande anmärkningar

1.

Denna bilaga ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2008/98/EG.

2.

Denna bilaga består av två delar. Artikel 39 innehåller en hänvisning till den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG. Vid tillämpningen av denna förordning, och för att fastställa om ett specifikt avfall omfattas av exportförbudet i artikel 39 i denna förordning, ska den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG endast tillämpas när förteckning A i del 1 i denna bilaga inte är tillämplig. Endast i de fall avfall varken ingår i förteckning A i del 1 i denna bilaga eller förtecknas som farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG ska det kontrolleras om det ingår i förteckningen i del 2 i denna bilaga.

3.

Avfall som förekommer i förteckning B i del 1 eller som tillhör typen icke-farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG (dvs. avfall som inte betecknas med en asterisk) omfattas av exportförbudet om de är förorenade av annat material i en omfattning som

a)

ökar de risker som förknippas med avfallet tillräckligt för att de ska komma att omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandstillstånd, med beaktande av den förteckning över avfall som avses i artikel 7 i direktiv 2008/98/EG samt de farliga egenskaper som anges i bilaga III till det direktivet, eller

b)

omöjliggör återvinning av avfallet på ett miljöriktigt sätt.

Del 1 (1)

Förteckning A (Bilaga VIII till Baselkonventionen)

A1

Metallavfall och metallhaltigt avfall

A1010

Metallavfall och avfall bestående av legeringar av något av följande:

Antimon

Arsenik

Beryllium

Kadmium

Bly

Kvicksilver

Selen

Tellur

Tallium

Dock inte sådant avfall som särskilt anges i förteckning B.

A1020

Avfall som innehåller eller förorenats med något av följande, dock inte metallavfall i massiv form:

Antimon, antimonföreningar

Beryllium, berylliumföreningar

Kadmium, kadmiumföreningar

Bly, blyföreningar

Selen, selenföreningar

Tellur, tellurföreningar

A1030

Avfall som innehåller eller förorenats med något av följande:

Arsenik, arsenikföreningar

Kvicksilver, kvicksilverföreningar

Tallium, talliumföreningar

A1040

Avfall bestående av något av följande:

Metallkarbonyler

Sexvärda kromföreningar

A1050

Galvaniskt slam

A1060

Vätskor från metallbetning

A1070

Urlakningsrester från zinkframställning, stoft och slam såsom jarosit, hematit osv.

A1080

Avfall av zinkrester som inte anges i förteckning B, innehållande bly och kadmium i tillräckliga halter för att omfattas av bilaga III

A1090

Aska från förbränning av isolerad koppartråd

A1100

Stoft eller rester från rening av gas i kopparsmältverk

A1110

Förbrukad elektrolyt från elektrolytisk raffinering och utvinning av koppar

A1120

Avfall av slam, utom anodslam från rening av elektrolyt vid elektrolytisk raffinering och utvinning av koppar

A1130

Förbrukad etsningsvätska innehållande upplöst koppar

A1140

Förbrukade kopparklorid- och kopparcyanidkatalysatorer

A1150

Aska innehållande ädelmetall från förbränning av kretskort, som inte anges i förteckning B (2)

A1160

Förbrukade blybatterier, hela eller krossade

A1170

Osorterade förbrukade batterier, med undantag av blandningar bestående endast av batterier som anges i förteckning B. Förbrukade batterier som inte anges i förteckning B innehållande beståndsdelar som anges i bilaga I en utsträckning som gör dem farliga

A1180

Avfall eller skrot av elektrisk eller elektronisk apparatur (3) som innehåller komponenter såsom ackumulatorer och andra batterier som anges i förteckning A, kvicksilverbrytare, glas från katodstrålerör och annat aktiverat glas och PCB-kondensatorer, eller som förorenats med beståndsdelar som anges i bilaga I (t.ex. kadmium, kvicksilver, bly, polyklorerade bifenyler) i en utsträckning som innebär att det har någon av de egenskaper som anges i bilaga III (se motsvarande post i förteckning B, B1110) (4)

A1190

Avfall av metallkablar som är belagda eller isolerade med plast som innehåller eller är förorenade med stenkolstjära, PCB (4), bly, kadmium, andra organohalogena föreningar eller andra beståndsdelar som anges i bilaga I, i den mån de uppvisar egenskaper enligt bilaga III

A2

Avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

A2010

Glasavfall från katodstrålerör och annat aktiverat glas

A2020

Avfall av oorganiska fluorföreningar i form av vätska eller slam, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B

A2030

Förbrukade katalysatorer, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B

A2040

Avfall av gips från kemiska industriprocesser innehållande beståndsdelar som anges i bilaga I en utsträckning som gör att det uppvisar sådana farliga egenskaper som anges i bilaga III (se motsvarande post i förteckning B, B2080)

A2050

Avfall av asbest (stoft och fibrer)

A2060

Flygaska från koleldade förbränningsanläggningar innehållande ämnen som anges i bilaga I i tillräckliga halter för att den ska uppvisa egenskaper som anges i bilaga III (se motsvarande post i förteckning B, B2050)

A3

Avfall innehållande huvudsakligen organiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och oorganiska ämnen

A3010

Avfall från framställning eller bearbetning av petroleumkoks och petroleumbitumen

A3020

Avfall av mineraloljor som är oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål

A3030

Avfall som innehåller, består av eller förorenats med blyhaltigt slam av antiknackningsmedel

A3040

Förbrukade värmeöverföringsvätskor

A3050

Avfall från framställning, formulering och användning av hartser, latex, mjukgörare och lim/bindemedel, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B (se motsvarande post i förteckning B, B4020)

A3060

Avfall av nitrocellulosa

A3070

Avfall av fenoler, fenolföreningar, inbegripet klorfenol i form av vätska eller slam

A3080

Avfall av etrar, med undantag av sådana som anges i förteckning B

A3090

Avfall av stoft, aska, slam och pulver av läder som innehåller sexvärda kromföreningar eller biocider (se motsvarande post i förteckning B, B3100)

A3100

Avklipp och annat avfall av läder eller konstläder, olämpligt för tillverkning av lädervaror och som innehåller sexvärda kromföreningar eller biocider (se motsvarande post i förteckning B, B3090)

A3110

Avfall från skinnberedning som innehåller sexvärda kromföreningar, biocider eller smittförande ämnen (se motsvarande post i förteckning B, B3110)

A3120

Den lätta fraktionen från fragmentering (fluff)

A3130

Avfall av organiska fosforföreningar

A3140

Avfall av icke-halogenerade organiska lösningsmedel, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B

A3150

Avfall av halogenerade organiska lösningsmedel

A3160

Avfall av halogenerade och icke-halogenerade, ej vattenhaltiga destillationsrester från återvinning av organiska lösningsmedel

A3170

Avfall från produktion av alifatiska halogenerade kolväten (som klormetan, dikloretan, vinylklorid, vinylidenklorid, allylklorid och epiklorhydrin)

A3180

Avfall, ämnen och produkter som innehåller, består av eller förorenats med polyklorerade bifenyler (PCB), polyklorerade terfenyler (PCT), polyklorerade naftalener (PCN), polybromerade bifenyler (PBB) eller andra polybromerade analoger till dessa föreningar, i en halt på 50 mg/kg eller mer (5)

A3190

Tjärhaltiga restprodukter (med undantag av varmasfalt) från raffinering, destillation och pyrolys av organiskt material

A3200

Bituminösa material (asfaltavfall) från vägbyggnad och vägunderhåll, innehållande tjära (se motsvarande post i förteckning B, B2130)

A3210

Plastavfall, även blandningar av sådant avfall, innehållande eller förorenat av beståndsdelar som anges i bilaga I, i en utsträckning som innebär att det har någon av de egenskaper som anges i bilaga III (se motsvarande post B3011 i förteckning B i denna del samt post Y48 i förteckning A i del 2)

A4

Avfall som kan innehålla antingen oorganiska eller organiska beståndsdelar

A4010

Avfall från framställning, beredning och användning av farmaceutiska produkter, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B

A4020

Kliniskt avfall och liknande, dvs. avfall från medicinsk verksamhet, sjukvårds-, tandläkar-, veterinärverksamhet och liknande verksamhet samt avfall som uppkommer på sjukhus eller andra institutioner vid undersökning eller behandling av patienter eller under forskningsprojekt

A4030

Avfall från framställning, formulering och användning av biocider och fytofarmaceutiska produkter, inbegripet bekämpningsmedel och herbicider som inte överensstämmer med specifikationen eller är för gamla (6) eller olämpliga för sitt ursprungliga ändamål

A4040

Avfall från tillverkning, formulering och användning av träimpregneringsmedel (7)

A4050

Avfall som innehåller, består av eller är förorenat med något av följande:

Oorganiska cyanider, med undantag av ädelmetallhaltiga rester i fast form som innehåller spår av oorganiska cyanider

Organiska cyanider

A4060

Blandningar och emulsioner av spilloljor/vatten och kolväten/vatten

A4070

Avfall från framställning, formulering och användning av tryckfärger, färgämnen, pigment, målarfärger, lacker och fernissa, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B (se motsvarande post i förteckning B, B4010)

A4080

Avfall med explosiva egenskaper (med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B)

A4090

Andra sura och basiska lösningar än de som anges i motsvarande post i förteckning B (se motsvarande post i förteckning B, B2120)

A4100

Avfall från rening av luftutsläpp från industriella processer, med undantag av sådant avfall som anges i förteckning B

A4110

Avfall som innehåller, består av eller är förorenat med något av följande:

Polyklorerade dibensofuraner

Polyklorerade dibensodioxiner

A4120

Avfall som innehåller, består av eller förorenats med peroxider

A4130

Förorenade förpackningar och behållare innehållande ämnen som anges i bilaga I i tillräckliga koncentrationer för att de ska uppvisa sådana farliga egenskaper som anges i bilaga III

A4140

Avfall som består av eller innehåller kemikalier som inte överensstämmer med specifikationerna eller som är för gamla (8) och som motsvarar kategorierna i bilaga I och uppvisar sådana farliga egenskaper som anges i bilaga III

A4150

Avfall av kemiska ämnen från forsknings-, utvecklings- eller undervisningsverksamhet som inte är identifierade och/eller är nya och vars effekter på människors hälsa eller miljön inte är kända

A4160

Förbrukat aktivt kol som inte anges i förteckning B (se motsvarande post i förteckning B, B2060)

Förteckning B (Bilaga IX till Baselkonventionen)

B1

Metallavfall och metallhaltigt avfall

B1010

Avfall av metaller och metallegeringar i metallisk, icke-spridbar form:

Ädelmetaller (guld, silver, platinagruppen, men inte kvicksilver)

Skrot av järn eller stål

Skrot av koppar

Skrot av nickel

Skrot av aluminium

Skrot av zink

Skrot av tenn

Skrot av volfram

Skrot av molybden

Skrot av tantal

Skrot av magnesium

Skrot av kobolt

Skrot av vismut

Skrot av titan

Skrot av zirkonium

Skrot av mangan

Skrot av germanium

Skrot av vanadin

Skrot av hafnium, indium, niob, rhenium och gallium

Skrot av torium

Skrot av sällsynta jordartsmetaller

Skrot av krom

B1020

Rent, oförorenat metallskrot, även legeringar i styckeform (skivor, plåt, balkar, stänger osv.)

Skrot av antimon

Skrot av beryllium

Skrot av kadmium

Skrot av bly (med undantag av blybatterier)

Skrot av selen

Skrot av tellur

B1030

Förbrukat eldfast material innehållande metaller

B1031

Metallavfall av molybden, volfram, titan, tantal, niob och rhenium samt legeringar av dessa metaller i metallisk, spridbar form (metallpulver), med undantag av sådant avfall som anges i förteckning A post A1050, galvaniskt slam

B1040

Skrot från apparatur för elproduktion som inte förorenats med smörjolja, PCB eller PCT i en utsträckning som gör det farligt

B1050

Tungfraktion av blandat icke-järnmetallskrot som inte innehåller ämnen som anges i bilaga I i tillräckliga halter för att det skall uppvisa sådana egenskaper som anges i bilaga III (9)

B1060

Avfall av selen och tellur i metallisk, elementär form, även pulver

B1070

Avfall av koppar och kopparlegeringar i spridbar form, såvida det inte innehåller beståndsdelar som anges i bilaga I i en utsträckning som gör att det uppvisar sådana egenskaper som anges i bilaga III

B1080

Aska och rester av zink, inbegripet rester av zinklegeringar i spridbar form, under förutsättning att de inte innehåller beståndsdelar som anges i bilaga I i tillräckliga halter för att uppvisa sådana farliga egenskaper som anges i bilaga III, och de inte uppvisar den farliga egenskapen H4.3 (10)

B1090

Förbrukade batterier som överensstämmer med en specifikation, dock inte bly-, kadmium- eller kvicksilverbatterier

B1100

Metallhaltigt avfall från smältning och raffinering av metaller

Hårdzink

Zinkdrosser (ogranulerad slagg)

Toppdross (> 90 % Zn)

Bottendross (> 92 % Zn)

Dross från gjutning (> 85 % Zn)

Dross från varmgalvanisering (> 92 % Zn)

Avdragen zinkslagg (skimmings)

Dross från aluminiumsmältning, med undantag av saltslagg

Slagg från bearbetning av koppar för vidare bearbetning eller förädling som inte innehåller arsenik, bly eller kadmium i en utsträckning som gör att det uppvisar sådana farliga egenskaper som anges i bilaga III

Avfall från eldfast väggbeklädnad, även smältdeglar, som härrör från smältning av koppar

Slagg från bearbetning av ädelmetaller för vidare raffinering

Tantalhaltig tennslagg med lägre tennhalt än 0,5 %

B1110

Elektrisk och elektronisk apparatur

Elektronisk apparatur som endast består av metaller och legeringar

Avfall eller skrot av elektrisk eller elektronisk apparatur (11) (även kretskort) som inte innehåller komponenter såsom ackumulatorer och andra batterier som anges i förteckning A, kvicksilveromkopplare, glas från katodstrålerör och annat aktiverat glas och PCB-kondensatorer, som inte förorenats med beståndsdelar som anges i bilaga I (t.ex. kadmium, kvicksilver, bly, polyklorerade bifenyler) eller från vilket dessa avlägsnats, i en utsträckning som innebär att det inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III (se motsvarande post i förteckning A, A1180)

Elektrisk och elektronisk apparatur (även kretskort, elektroniska komponenter och tråd) avsedd för direkt återanvändning (12) och inte för materialåtervinning eller slutligt bortskaffande (13)

B1115

Avfall av metallkablar som är belagda eller isolerade med plast och som inte ingår i posten A1190 i förteckning A med undantag för sådana som är avsedda för förfaranden enligt bilaga IVA eller andra förfaranden för bortskaffande som i något skede inbegriper okontrollerade värmeprocesser, t.ex. öppen förbränning.

B1120

Förbrukade katalysatorer, med undantag av vätskor som används som katalysatorer, innehållande något av följande:

Övergångsmetaller, med undantag av katalysatoravfall (förbrukade katalysatorer, katalysatorer i vätskeform eller andra katalysatorer) i förteckning A

Skandium

Vanadin

Mangan

Kobolt

Koppar

Yttrium

Niob

Hafnium

Volfram

Titan

Krom

Järn

Nickel

Zink

Zirkonium

Molybden

Tantal

Rhenium

Lantanider (sällsynta jordartsmetaller):

Lantan

Praseodym

Samarium

Gadolinium

Dysprosium

Erbium

Ytterbium

Cerium

Neodym

Europium

Terbium

Holmium

Tulium

Lutetium

B1130

Rengjorda förbrukade ädelmetallkatalysatorer

B1140

Ädelmetallhaltiga rester i fast form, innehållande spår av oorganiska cyanider

B1150

Avfall av ädelmetaller och legeringar (guld, silver, platinagruppen, men inte kvicksilver) i spridbar icke-flytande form i lämplig förpackning och med lämplig märkning

B1160

Aska innehållande ädelmetall från förbränning av kretskort (se motsvarande post i förteckning A, A1150)

B1170

Aska innehållande ädelmetall från förbränning av fotografisk film

B1180

Avfall av fotografisk film som innehåller silverhalider och metalliskt silver

B1190

Avfall av fotografiskt papper som innehåller silverhalider och metalliskt silver

B1200

Granulerad slagg (slaggrus) från järn- och ståltillverkning

B1210

Slagg från järn- och ståltillverkning, även sådan slagg som används för framställning av titandioxid och vanadin

B1220

Slagg från zinkframställning, kemiskt stabiliserad, med hög järnhalt (över 20 %) och bearbetad enligt industriella specifikationer (t.ex. DIN 4301), huvudsakligen för byggändamål

B1230

Glödspån från järn- och ståltillverkning

B1240

Glödspån av kopparoxid

B1250

Uttjänta fordon som varken innehåller vätskor eller andra farliga komponenter

B2

Avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

B2010

Avfall från gruvdrift, i icke-spridbar form

Avfall av naturlig grafit

Avfall av skiffer, även grovhuggen eller enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt

Glimmeravfall

Avfall av leucit, nefelin och nefelinsyenit

Avfall av fältspat

Avfall av flusspat

Fast kiselhaltigt avfall med undantag av avfall som används i gjutprocesser

B2020

Glasavfall i icke-spridbar form

Krossglas och annat avfall och skrot av glas, med undantag av glas från katodstrålerör och annat aktiverat glas

B2030

Keramiskt avfall i icke-spridbar form

Avfall och skrot av kermeter (metallkeramiska kompositer)

Keramiskt baserade fibrer, som inte anges eller ingår någon annanstans

B2040

Annat avfall innehållande i huvudsak oorganiska beståndsdelar

Delvis raffinerat kalciumsulfat bildat vid avsvavling av rökgaser

Avfall av gipsplattor från rivning av byggnader

Slagg från framställning av koppar, kemiskt stabiliserad, med hög järnhalt (mer än 20 %) och bearbetad enligt industriella specifikationer (t.ex. DIN 4301 och DIN 8201) huvudsakligen för byggändamål och blästring

Svavel i fast form

Kalk från framställning av kalciumcyanamid (med pH under 9)

Natrium-, kalium- och kalciumklorider

Karborundum (kiselkarbid)

Krossad betong

Glasavfall innehållande litium-tantal och litium-niob

B2050

Flygaska från koleldade förbränningsanläggningar, som inte ingår i förteckning A (se motsvarande post i förteckning A, A2060)

B2060

Förbrukat aktivt kol som inte innehåller beståndsdelar som anges i bilaga I i en utsträckning som gör att det uppvisar sådana egenskaper som anges i bilaga III, t.ex. kol som härrör från behandling av dricksvatten, processer inom livsmedelsindustrin eller framställning av vitaminer (se motsvarande post i förteckning A, A4160)

B2070

Kalciumfluoridslam

B2080

Avfall av gips från kemiska industriprocesser som inte inbegrips i förteckning A (se motsvarande post i förteckning A, A2040)

B2090

Anodrester från framställning av stål och aluminium, av petroleumkoks eller petroleumbitumen och som rengjorts så att de motsvarar industriella specifikationer (med undantag av anodrester från kloralkalielektrolys och metallurgi)

B2100

Aluminiumhydroxid- och aluminiumoxidavfall och restprodukter från framställning av aluminiumoxid, med undantag av sådant material som används för rening av gaser, flockning eller filtrering

B2110

Rester av bauxit (”rött slam”) (pH justerat till ett värde under 11,5)

B2120

Avfall av sura och basiska lösningar med ett pH-värde högre än 2 och lägre än 11,5, som inte är frätande eller på annat sätt farliga (se motsvarande post i förteckning A, A4090)

B2130

Bituminösa material (asfaltavfall) från vägbyggnad och vägunderhåll, ej innehållande tjära (14) (se motsvarande post i förteckning A, A3200)

B3

Avfall innehållande huvudsakligen organiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och oorganiska ämnen

B3011 (15)

Plastavfall (se motsvarande post A3210 i förteckning A i denna del samt post Y48 i förteckning A i del 2)

Plastavfall som förtecknas nedan, förutsatt att det är avsett för materialåtervinning (16) på ett miljöriktigt sätt och nästan fritt från föroreningar och andra avfallstyper (17).

Plastavfall bestående nästan uteslutande (18) av en icke-halogenerad polymer, inbegripet men inte begränsat till följande polymerer:

Polyeten (PE)

Polypropen (PP)

Polystyren (PS)

Akrylnitrilbutadienstyren (ABS)

Polyetentereftalat (PET)

Polykarbonater (PC)

Polyetrar

Plastavfall bestående nästan uteslutande (19) av en härdad harts eller kondensationsprodukt, inbegripet men inte begränsat till följande hartser:

Ureaformaldehydhartser

Fenolformaldehydhartser

Melaminformaldehydhartser

Epoxihartser

Alkydhartser

Plastavfall bestående nästan uteslutande (19) av en av följande fluorerade polymerer (20):

Fluor-eten-propen (FEP)

Perfluoralkoxialkan:

Tetrafluoreten/perfluorvinyleter (PFA)

Tetrafluoreten/perfluormetylvinyleter (MFA)

Polyvinylfluorid (PVF)

Polyvinylidenfluorid (PVDF)

Blandningar av plastavfall bestående av polyeten (PE), polypropen (PP) och/eller polyetentereftalat (PET), förutsatt att de är avsedda för separat materialåtervinning (21) av varje material på ett miljöriktigt sätt samt att de är nästan fria från föroreningar och andra avfallstyper (22).

B3020

Avfall av papper, kartong och pappersprodukter

Följande ämnen, under förutsättning att de inte blandats med farligt avfall:

Avfall och förbrukade varor av papper eller kartong

av oblekt papper eller kartong eller av wellpapp eller kartong

av annat papper eller annan kartong, tillverkade huvudsakligen av blekt kemisk massa, inte färgade i mälden

av papper eller kartong, tillverkade huvudsakligen av mekanisk massa (t.ex. tidningar, tidskrifter och liknande tryckalster)

annat, inbegripet men inte begränsat till

1)

laminerad kartong

2)

osorterat skrot

B3026

Följande avfall från förbehandling av sammansatta förpackningar för vätskor, som inte innehåller material som anges i bilaga I i tillräckliga koncentrationer för att det ska omfattas av bilaga III:

Icke-separerbar plastfraktion

Icke-separerbar plast-aluminiumfraktion

B3027

Avfall av självhäftande etikettlaminat innehållande råvaror använda i produktion av etikettmaterial

B3030

Textilavfall

Följande ämnen som framställts enligt specifikation, under förutsättning att de inte blandas med annat avfall:

Avfall av natursilke (inbegripet silkeskokonger, inte lämpliga för avhaspling, garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

Okardat och okammat

Annat

Avfall av ull eller av fina eller grova djurhår, inbegripet garnavfall, men inte rivet avfall och riven lump

Kamavfall av ull eller fina djurhår

Annat avfall av ull eller fina djurhår

Avfall av grova djurhår

Avfall av bomull (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

Garnavfall (inbegripet trådavfall)

Rivet avfall och riven lump

Annat

Blånor och avfall av lin

Blånor och avfall (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av mjukhampa (Cannabis sativa L.)

Blånor och avfall (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av jute och andra bastfibrer för textilt ändamål (med undantag av lin, hampa och rami)

Blånor och avfall (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av sisal och andra textilfibrer från växter av släktet Agave

Blånor, kamavfall och avfall (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av kokosfibrer

Blånor, kamavfall och avfall (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av abaca (manillahampa eller Musa textilis Nee)

Blånor, kamavfall och avfall (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av rami och andra växtfibrer, som inte anges eller ingår någon annanstans

Avfall (inbegripet kamavfall och garnavfall samt rivet avfall och riven lump) av konstfibrer

av syntetfibrer

av regenatfibrer

Begagnade kläder och andra begagnade textilvaror

Begagnade trasor, snöravfall, tågvirke, rep och kablar samt förslitna artiklar av snöre, tågvirke, rep och kablar av textil som är

sorterade

av annat slag

B3035

Avfall från golvbeklädnad i textil, mattor

B3040

Gummiavfall

Följande ämnen under förutsättning att de inte blandas med annat avfall:

Avfall och skrot av hårdgummi (t.ex. ebonit)

Annat avfall av gummi (med undantag av sådant avfall som anges någon annanstans)

B3050

Obehandlat avfall av kork och trä

Sågspån och annat träavfall, även agglomererat till vedträn, briketter, pelletar eller liknande former

Korkavfall; krossad, granulerad eller malen kork

B3060

Avfall från agrara livsmedelsindustrier, under förutsättning att det inte är smittsamt

Avfall från framställning av vin

Torkat och steriliserat vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter av sådana slag som används vid utfodring av djur, som inte anges eller ingår någon annanstans, även i form av pelletar

Ullfett; återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor eller animaliska eller vegetabiliska vaxer

Ben och kvicke, obearbetade, avfettade, enkelt preparerade (men inte tillformade), behandlade med syra eller befriade från gelatin

Fiskavfall

Kakaoskal och annat kakaoavfall

Avfall från agrara livsmedelsindustrier med undantag av de biprodukter som uppfyller nationella och internationella krav och normer för livsmedel eller djurfoder

B3065

Avfall av ätbara fetter och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (t.ex. frityroljor), förutsatt att de inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III

B3070

Följande avfall:

Avfall av människohår

Halmavfall

Deaktiverat svampmycel från framställning av penicillin för användning i djurfoder

B3080

Avklipp och annat avfall samt skrot av gummi

B3090

Avklipp och annat avfall av läder eller konstläder, olämpligt för tillverkning av lädervaror, med undantag av läderslam, som inte innehåller sexvärda kromföreningar och biocider (se motsvarande post i förteckning A, A3100)

B3100

Stoft, aska, slam och pulver av läder som inte innehåller sexvärda kromföreningar eller biocider (se motsvarande post i förteckning A, A3090)

B3110

Avfall från skinnberedning som inte innehåller sexvärda kromföreningar eller biocider eller smittsamma ämnen (se motsvarande post i förteckning A, A3110)

B3120

Avfall bestående av livsmedelsfärger

B3130

Avfall av polymera etrar och monomera etrar som inte kan bilda peroxider

B3140

Begagnade däck, andra än massivdäck, med undantag av sådana som är avsedda för förfaranden enligt bilaga IVA

B4

Avfall som kan innehålla antingen oorganiska eller organiska beståndsdelar

B4010

Avfall huvudsakligen innehållande vattenbaserad färg/latexfärg, tryckfärg och härdade lacker som inte innehåller organiska lösningsmedel, tungmetaller eller biocider i en utsträckning som gör det farligt (se motsvarande post i förteckning A, A4070)

B4020

Avfall från framställning, formulering och användning av hartser, latex, mjukgörare och lim/bindemedel, som inte anges i förteckning A, fritt från lösningsmedel och andra föroreningar i en sådan utsträckning att det inte omfattas av bilaga III, t.ex. vattenbaserade ämnen eller lim baserat på kaseinstärkelse, dextrin, cellulosaetrar, polyvinylalkohol (se motsvarande post i förteckning A, A3050)

B4030

Förbrukade engångskameror med batterier som inte inbegrips i förteckning A

Del 2

Förteckning A (Bilaga II till Baselkonventionen)

Y46

Hushållsavfall (23)

Y47

Restprodukter som uppstår genom förbränning av hushållsavfall

Y48

Plastavfall, även blandningar av sådant avfall, med undantag av följande:

Plastavfall som är farligt avfall (se post A3210 i förteckning A i del 1 i bilaga V)

Plastavfall som förtecknas nedan, förutsatt att det är avsett för materialåtervinning (24) på ett miljöriktigt sätt och nästan fritt från föroreningar och andra avfallstyper (25).

Plastavfall bestående nästan uteslutande (26) av en icke-halogenerad polymer, inbegripet men inte begränsat till följande polymerer:

Polyeten (PE)

Polypropen (PP)

Polystyren (PS)

Akrylnitrilbutadienstyren (ABS)

Polyetentereftalat (PET)

Polykarbonater (PC)

Polyetrar

Plastavfall bestående nästan uteslutande (27) av en härdad harts eller kondensationsprodukt, inbegripet men inte begränsat till följande hartser:

Ureaformaldehydhartser

Fenolformaldehydhartser

Melaminformaldehydhartser

Epoxihartser

Alkydhartser

Plastavfall bestående nästan uteslutande (27) av en av följande fluorerade polymerer (28):

Fluor-eten-propen (FEP)

Perfluoralkoxialkan:

Tetrafluoreten/perfluorvinyleter (PFA)

Tetrafluoreten/perfluormetylvinyleter (MFA)

Polyvinylfluorid (PVF)

Polyvinylidenfluorid (PVDF)

Blandningar av plastavfall bestående av polyeten (PE), polypropen (PP) och/eller polyetentereftalat (PET), förutsatt att de är avsedda för separat materialåtervinning (29) av varje material på ett miljöriktigt sätt samt att de är nästan fria från föroreningar och andra avfallstyper (30).

Förteckning B (Avfall från tillägg 4 del II i OECD-beslutet) (31)

Metallhaltigt avfall

AA010

2619 00

Ogranulerad slagg, glödspån och annat avfall från järn- och ståltillverkning (32)

AA060

2620 50

Aska och rester av vanadin

AA190

8104 20

ex 8104 30

Avfall och skrot av magnesium som är lättantändligt, pyrofort eller som vid kontakt med vatten avger lättantändliga gaser i farliga mängder

Avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

AB030

 

Avfall från icke cyanidbaserade system som uppkommer vid ytbehandling av metaller

AB070

 

Sand som använts vid gjutprocesser

AB120

ex 2812 90

Oorganiska halogenidföreningar som inte anges eller ingår någon annanstans

 

ex 3824

 

AB150

ex 3824 90

Oraffinerad kalciumsulfit och kalciumsulfat från avsvavling av rökgaser

Avfall innehållande huvudsakligen organiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och oorganiska ämnen

AC060

ex 3819 00

Hydraulolja

AC070

ex 3819 00

Bromsvätska

AC080

ex 3820 00

Frostskyddsvätska

AC150

 

Klorfluorkarboner

AC160

 

Haloner

AC170

ex 4403 10

Behandlat kork- och träavfall

Avfall som kan innehålla antingen oorganiska eller organiska beståndsdelar

AD090

ex 3824 90

Avfall från framställning, tillredning och användning av reprografiska och fotografiska kemikalier och material, som inte anges eller ingår någon annanstans

AD100

 

Avfall från icke cyanidbaserade system vilket uppkommer vid ytbehandling av plaster

AD120

ex 3914 00

Jonbytarhartser

 

ex 3915

 

AD150

 

Naturligt förekommande organiska material som används som filtreringsmaterial (t.ex. biofilter)

Avfall med främst oorganiska beståndsdelar som kan innehålla metaller och organiska material

RB020

ex 6815

Keramiskt baserade fibrer motsvarande asbestfibrer


(1)  Hänvisningar till bilagorna I, III och IV i förteckningarna A och B avser bilagor till Baselkonventionen.

(2)  Det ska noteras att det i motsvarande post i förteckning B (B1160) inte anges några undantag.

(3)  I denna post ingår inte skrot av apparatur för elkraftsproduktion.

(4)  Koncentrationen av PCB är 50 mg/kg eller högre.

(5)  50 mg/kg anses internationellt sett vara en lämplig halt för allt avfall. I många enskilda länder har det dock fastställts lägre gränsvärden (t.ex. 20 mg/kg) för visst avfall.

(6)  Med ”för gamla” menas att de inte använts inom den period som rekommenderas av tillverkaren.

(7)  I denna post ingår inte trä som behandlats med träimpregneringsmedel.

(8)  Med ”för gamla” menas att de inte använts inom den period som rekommenderas av tillverkaren.

(9)  Notera att även då föroreningshalten av ämnen som anges i bilaga I ursprungligen är låga kan senare processer, bland annat materialåtervinning, leda till att separata fraktioner innehåller betydligt högre halter av sådana ämnen.

(10)  Zinkaskans status håller för närvarande på att undersökas och det finns en rekommendation från FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) att aska av zink inte ska betraktas som farligt gods.

(11)  I denna post ingår inte skrot från elkraftsproduktion.

(12)  Med återanvändning kan avses reparation, renovering och kvalitetsförbättring, men inte större återmontering.

(13)  I vissa länder anses inte dessa ämnen som avfall om de är avsedda för direkt återanvändning.

(14)  Halten av benso[a]pyren bör vara under 50 mg/kg.

(15)  I denna förordning ska termerna ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” och i tillämpliga fall ”bestående nästan uteslutande av” förstås som att i en sändning bestående av plastavfall eller blandningar av plastavfall som klassificeras enligt kod B3011 får föroreningshalten, andra avfallsslag eller icke-halogenerade polymerer, härdade hartser eller kondensationsprodukter, eller fluorerade polymerer, utöver den enskilda icke-halogenerade polymer, härdade harts eller kondensationsprodukt, eller fluorerade polymer som utgör huvuddelen av plastavfallet, inte överstiga 2 % av sändningens vikt.

(16)  Materialåtervinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (R3 i avsnitt B i bilaga IV) eller, vid behov, tillfällig lagring begränsad till ett tillfälle, förutsatt att den följs av förfarande R3 och styrks av avtalsmässig eller relevant officiell dokumentation.

(17)  När det gäller ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(18)  När det gäller ”nästan uteslutande” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(19)  När det gäller ”nästan uteslutande” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(20)  Avfall efter konsumentledet är uteslutna.

(21)  Materialåtervinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (R3 i avsnitt B i bilaga IV) och som tidigare sorterats samt vid behov tillfällig lagring begränsad till ett tillfälle, förutsatt att lagringen följs av förfarande R3 och styrks av avtalsmässig eller relevant officiell dokumentation.

(22)  När det gäller ”nästan fria från” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(23)  Såvida det inte på lämpligt sätt omfattas av en enskild avfallskod i bilaga III.

(24)  Materialåtervinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (R3 i avsnitt B i bilaga IV) eller vid behov tillfällig lagring begränsad till ett tillfälle, förutsatt att den följs av förfarande R3 och styrks av avtalsmässig eller relevant officiell dokumentation.

(25)  När det gäller ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(26)  När det gäller ”nästan uteslutande” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(27)  När det gäller ”nästan uteslutande” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(28)  Avfall efter konsumentledet är uteslutna.

(29)  Materialåtervinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (R3 i avsnitt B i bilaga IV) och som tidigare sorterats samt vid behov tillfällig lagring begränsad till ett tillfälle, förutsatt att lagringen följs av förfarande R3 och styrks av avtalsmässig eller relevant officiell dokumentation.

(30)  När det gäller ”nästan fria från föroreningar och andra avfallsslag” kan internationella och nationella specifikationer utgöra en referenspunkt.

(31)  Avfallsslagen med nummer AB130, AC250, AC260 och AC270 har utgått eftersom de, i enlighet med förfarandet i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, 27.4.2006, s. 9; direktivet upphävt genom direktiv 2008/98/EG), ansetts vara icke-farliga och därför inte ska omfattas av exportförbudet i artikel 39 i den här förordningen. Avfallsslaget med nummer AC300 har utgått eftersom avfallet i fråga omfattas av post A3210 i förteckning A i del 1.

(32)  Denna post omfattar avfall i form av aska, rester, slagg, ogranulerad slagg, avdraget material, glödspån, stoft, pulver, slam och kakor, såvida inte materialet uttryckligen förtecknas någon annanstans.


BILAGA VI

FORMULÄR FÖR FÖRHANDSGODKÄNDA ANLÄGGNINGAR(ARTIKEL 14)

Behörig myndighet

Återvinningsanläggning

Identifiering av avfallet

Giltighetsperiod

Sammanlagd förhandsgodkänd mängd

 

Återvinningsanläggningens namn och nummer

Adress

Återvinningsförfarande(n) ( +  R-kod(er))

Använd teknik

(kod(er))

Från

Till

(ton [Mg])

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


BILAGA VII

INFORMATION SOM SKA MEDFÖLJA VID TRANSPORT AV AVFALL ENLIGT ARTIKEL 4.4 OCH 4.5

Image 9

Image 10

Image 11

Image 12


BILAGA VIII

BEGÄRAN OM INKLUDERING I FÖRTECKNINGEN ÖVER LÄNDER TILL VILKA EXPORT ÄR TILLÅTEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 42.2

Image 13

Image 14

Image 15

Image 16

Image 17

Image 18


BILAGA IX

REFERENSPUNKTER FÖR KOMMISSIONENS BEDÖMNING ENLIGT ARTIKEL 43.1

Del 1

Unionslagstiftning som utformats för att säkerställa miljöriktig hantering av avfall

1.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (ramdirektivet om avfall).

2.

Utöver ramdirektivet om avfall är följande unionslagstiftning innehållande krav för avfallsbehandlingsförfaranden relevant för att säkerställa miljöriktig hantering av avfall:

a)

Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (1).

b)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp.

3.

Följande unionslagstiftning innehållande krav för särskilda avfallsströmmar är också relevant för att säkerställa miljöriktig hantering av avfall:

a)

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall.

b)

Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT).

c)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon.

d)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG.

e)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE).

f)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar.

Del 2

Internationell vägledning om miljöriktig hantering av avfall

1.

Riktlinjer och vägledningar antagna under Baselkonventionen:

a)

Technical guidelines for the environmentally sound disposal of hazardous wastes and other wastes in specially engineered landfill (D5) (2)

b)

Technical guidelines on the environmentally sound incineration of hazardous wastes and other wastes as covered by disposal operations D10 and R1 (3)

c)

Technical guidelines on the environmentally sound recycling/reclamation of metals and metal compounds (R4) (4)

d)

Guidelines on the Environmentally Sound Management of Biomedical and Health Care Wastes (Y1, Y3) (5)

e)

Technical guidelines on the environmentally sound management of waste lead acid batteries (6)

f)

General technical guidelines for the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with persistent organic pollutants (7)

g)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with 1,1,1 trichloro 2,2 bis (4 chlorophenyl) ethane (DDT) (8)

h)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with hexabromocyclododecane (HBCD) (9)

i)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with perfluorooctane sulfonic acid (PFOS), its salts and perfluorooctane sulfonyl fluoride (PFOSF) perfluorooctanoic acid (PFOA), its salts and PFOA-related compounds and perfluorohexane sulfonic acid (PFHxS), its salts and PFHxS-related compounds (10)

j)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with pentachlorophenol and its salts and esters (PCP) (11)

k)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with the pesticides aldrin, alpha hexachlorocyclohexane, beta hexachlorocyclohexane, chlordane, chlordecone, dicofol, dieldrin, endrin, heptachlor, hexachlorobenzene, hexachlorobutadiene, lindane, mirex, pentachlorobenzene, pentachlorophenol and its salts, perfluorooctane sulfonic acid, its salts and perfluorooctane sulfonyl fluoride, technical endosulfan and its related isomers or toxaphene or with hexachlorobenzene as an industrial chemical (POP Pesticides) (12)

l)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with polychlorinated biphenyls, polychlorinated terphenyls, polychlorinated naphthalenes or polybrominated biphenyls including hexabromobiphenyl (PCBs, PCTs, PCNs or PBBs, including HBB) (13)

m)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with hexabromodiphenyl ether and heptabromodiphenyl ether, or tetrabromodiphenyl ether and pentabromodiphenyl ether or decabromodiphenyl ether (POP-BDEs) (14)

n)

Technical guidelines for the environmentally sound management of wastes containing or contaminated with unintentionally produced polychlorinated dibenzo-p-dioxins, polychlorinated dibenzofurans, hexachlorobenzene, polychlorinated biphenyls, pentachlorobenzene, polychlorinated naphthalenes or hexachlorobutadiene (15)

o)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with hexachlorobutadiene (16)

p)

Technical guidelines on the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with short-chain chlorinated paraffins (17)

q)

Technical guidelines on the environmentally sound management of plastic wastes (18)

r)

Technical guidelines for the environmentally sound management of used and waste pneumatic tyres (19)

s)

Technical guidelines for the environmentally sound management of wastes consisting of, containing or contaminated with mercury or mercury compounds (20)

t)

Technical guidelines for the environmentally sound co-processing of hazardous wastes in cement kilns (21)

u)

Guidance document on the environmentally sound management of used and end-of-life computing equipment (22)

v)

Guidance document on environmentally sound management of used and end-of-life mobile phones (23)

w)

Framework for the environmentally sound management of hazardous wastes and other wastes (24)

x)

Practical manuals for the promotion of the environmentally sound management of wastes (25)

2.

Riktlinjer antagna av OECD:

a)

Technical guidance for the environmentally sound management of specific waste streams: Used and scrap personal computers (26)


(1)  Relevant för behandling av restavfall som genereras vid ett återvinningsförfarande.

(2)  Antagna vid den femtonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, juni 2022.

(3)  Antagna vid den femtonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, juni 2022.

(4)  Antagna vid den sjunde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, oktober 2004.

(5)  Antagna vid den sjätte partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, december 2002.

(6)  Antagna vid den sjätte partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, december 2002.

(7)  Antagna vid den sextonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2023.

(8)  Antagna vid den åttonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, december 2006.

(9)  Antagna vid den tolfte partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2015.

(10)  Antagna vid den sextonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2023.

(11)  Antagna vid den trettonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2017.

(12)  Antagna vid den femtonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, juni 2022.

(13)  Antagna vid den trettonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2017.

(14)  Antagna vid den fjortonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2019.

(15)  Antagna vid den fjortonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2019.

(16)  Antagna vid den fjortonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2019.

(17)  Antagna vid den fjortonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2019.

(18)  Antagna vid den sextonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2023.

(19)  Antagna vid den tionde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, oktober 2011.

(20)  Antagna vid den femtonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, juni 2022.

(21)  Antagna vid den tionde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, oktober 2011.

(22)  Antaget vid den trettonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2017.

(23)  Antaget vid den tionde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, oktober 2011.

(24)  Antaget vid den elfte partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, oktober 2013.

(25)  Antagna vid den trettonde och den fjortonde partskonferensen för Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall, maj 2017 och maj 2019.

(26)  Antagna av OECD:s kommitté för miljöpolitik i februari 2003 (dokument ENV/EPOC/WGWPR(2001)3/FINAL).


BILAGA X

KRAV FÖR REVISORER OCH KRITERIER FÖR ANLÄGGNINGAR SOM TAR EMOT AVFALL SOM EXPORTERATS FRÅN UNIONEN ENLIGT ARTIKEL 46

Del A

Detaljerade krav för tredje parter som utför revisioner

1.

En tredje part som utför revisioner i enlighet med artikel 46 ska anses vara oberoende av anmälaren eller den person som organiserar transporten samt av den granskade anläggningen om det dokumenteras att

a)

den inte ingår i dessa enheter eller står under deras kontroll,

b)

den har inrättat och tillämpar förfaranden som garanterar dess opartiskhet, exempelvis genom att

i)

att fortlöpande bedöma riskerna för opartiskhet,

ii)

identifiera, undanröja och begränsa riskerna för opartiskhet till följd av påtryckningar av ekonomisk, kommersiell och annan art,

iii)

bedöma risken för opartiskhet till följd av personalens relationer med utomstående,

c)

dess struktur och förvaltning är utformade på ett sätt som säkerställer dess oberoende och opartiskhet, bland annat genom att

i)

den är tydligt identifierbar inom den juridiska personen, om den juridiska personen även bedriver verksamhet som inte är kopplad till inspektioner,

ii)

den har rapporteringsregler för den genomförda revisionsverksamheten,

iii)

dess personal har klart identifierbart ansvar i fråga om att utföra revisioner.

2.

En tredje part som utför revisioner i enlighet med artikel 46 ska anses ha lämpliga kvalifikationer på områdena revision och avfallsbehandling om den direkt eller genom underleverantörer har ett tillräckligt antal kvalificerade anställda som regelbundet utbildas och om personalen som deltar i utförandet av sådana revisioner har dokumenterad yrkeserfarenhet på följande områden:

a)

Revisioner av avfallsbehandlingsanläggningar.

b)

Avfallsbehandlingsförfaranden.

c)

Miljö- och arbetshälsa samt säkerhetsstyrningssystem.

3.

För att visa att de kriterier som avses i punkterna 1 och 2 är uppfyllda kan en tredje part som utför revisioner hänvisa till sin certifiering enligt unionens standarder eller internationellt erkända standarder som är relevanta för utförandet av revisioner enligt definitionen i artikel 46, såsom ISO-standard 19011:2018 eller ISO/IEC-standard 17020:2012.

Del B

Kriterier för att visa att en anläggning hanterar avfall som exporterats från unionen på ett miljöriktigt sätt

1.

Den revision som avses i artikel 46.3 ska verifiera att den anläggning som hanterar avfallet i mottagarlandet uppfyller följande villkor vid sina faktiska förfaranden:

a)

Den har fått tillstånd av sina behöriga myndigheter att importera och behandla detta avfall (bevis ska tillhandahållas främst genom uppvisande av motsvarande tillstånd eller licenser) och utför sin verksamhet i enlighet med relevant tillämplig nationell miljölagstiftning.

b)

Den har utformats och konstruerats samt drivs på ett säkert och miljöriktigt sätt och den förfogar i synnerhet över de processer, den lämpliga materialhanteringsteknik, den organisation och den infrastruktur som krävs för att behandla det berörda avfallet samt innehar försäkringar som täcker eventuella risker och eventuellt skadeståndsansvar. För detta ändamål ska minst information om avfallsbehandlingsmetoderna, inbegripet hur restavfall behandlas, särskilt genom spårbarhet nedströms, kontrolleras.

c)

Den inrättar och driver lednings- och övervakningssystem, förfaranden och tekniker som syftar till att förhindra, reducera, minimera och så långt det praktiskt är möjligt eliminera

i)

hälso- och säkerhetsrisker för berörda arbetstagare och människor som är bosatta i närheten av anläggningen,

ii)

skadliga effekter på miljön som orsakas av dess verksamhet (särskilt genom att lämpliga åtgärder vidtas för att övervaka och ta itu med mark-, vatten- och luftföroreningar samt andra olägenheter (lukt, buller)).

d)

Den säkerställer att allt avfall som tas emot och behandlas vid anläggningen kan spåras, inbegripet att säkerställa att allt restavfall som genereras i samband med dess verksamhet dokumenteras och endast överförs till avfallshanteringsanläggningar som har tillstånd att behandla sådant restavfall. För detta ändamål ska minst kontrolleras uppgifter om

mängden avfall som anläggningen har rätt att behandla enligt sina tillstånd/licenser,

mängden avfall som anläggningen mottar och återvinner varje år,

mängden restavfall som genereras av dess verksamhet samt bevis för att detta restavfall behandlas i en auktoriserad avfallsbehandlingsanläggning, inbegripet vid export.

e)

Den har vidtagit åtgärder för att spara energi och begränsa utsläppen av växthusgaser från sin verksamhet.

f)

Den upprättar och kan uppvisa register över sin avfallshanteringsverksamhet och sin import och export av avfall under de senaste fem åren. Om en anläggning har varit i drift i mindre än fem år upprättar den och kan den uppvisa register över sin avfallshanterings- och avfallstransportverksamhet under den tid den har varit i drift.

g)

Den har inte dömts för att ha bedrivit olaglig verksamhet med koppling till import och export av avfall eller avfallshantering under de senaste fem åren.

h)

Den har inrättat interna rapporteringskanaler och förfaranden för intern rapportering och uppföljning som gör det möjligt för anläggningens arbetstagare att rapportera uppgifter om överträdelser av regler om skadliga effekter på miljön om detta krävs enligt mottagarlandets lagstiftning.

2.

Den oberoende tredje parten ska, efter att ha verifierat att ovanstående villkor är uppfyllda, som referenspunkt och i relevanta fall, särskilt beakta följande:

a)

Obligatoriska specifika krav i unionslagstiftning avseende behandling av visst avfall, inbegripet enligt vad som anges i del 1 i bilaga IX, och om beräkningen av mängden behandlat avfall.

b)

Slutsatser om bästa tillgängliga teknik (BAT-slutsatser) som antagits för viss verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (1).

3.

Utöver detta ska även de riktlinjer som avses i del 2 i bilaga IX beaktas som referenspunkter.

(1)   EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.


BILAGA XI

EXTRA FRÅGEFORMULÄR FÖR MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTERINGSSKYLDIGHETER ENLIGT ARTIKEL 73.2

Image 19

Image 20

Image 21

Image 22

Image 23

Image 24

Image 25

Image 26

Image 27

Image 28


BILAGA XII

Image 29

Image 30


BILAGA XIII

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 1013/2006

Denna förordning

Artikel 1.1

Artikel 1

Artikel 1.2–1.5

Artikel 2

Artikel 2.1, 2.2, 2.4, 2.6, 2.7a, 2.9, 2.10, 2.12 och 2.13

Artikel 3 andra stycket

Artikel 2.3

Artikel 3.1

Artikel 2.5

Artikel 3.2

Artikel 2.7

Artikel 3.3

Artikel 2.8

Artikel 3.4

Artikel 2.14

Artikel 3.5

Artikel 2.15

Artikel 3.6

Artikel 3.7

Artikel 2.11

Artikel 3.8

Artikel 2.16

Artikel 3.9 b

Artikel 2.17

Artikel 35.1

Artikel 2.18

Artikel 3.9

Artikel 2.19

Artikel 3.10

Artikel 2.20

Artikel 3.11

Artikel 2.21

Artikel 3.12

Artikel 2.22

Artikel 3.13

Artikel 2.23

Artikel 3.14

Artikel 2.24

Artikel 3.15

Artikel 2.25

Artikel 3.16

Artikel 2.26

Artikel 3.17

Artikel 2.27

Artikel 3.18

Artikel 2.28

Artikel 3.19

Artikel 2.29

Artikel 3.20

Artikel 2.30

Artikel 3.21

Artikel 2.31

Artikel 3.22

Artikel 2.32

Artikel 3.23

Artikel 2.33

Artikel 3.24

Artikel 2.34

Artikel 3.25

Artikel 2.35

Artikel 3.26

Artikel 2.35a

Artikel 3.27

Artikel 3.28, 3.29, 3.30

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7.1 och 7.2 andra och tredje styckena

Artikel 7.2 första stycket, 7.4 och artikel 8

Artikel 8

Artikel 7.3 och 9

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 22

Artikel 23

Artikel 23

Artikel 24

Artikel 24

Artikel 25

Artikel 25

Artikel 26

Artikel 26

Artikel 27

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 32

Artikel 33

Artikel 31

Artikel 34

Artikel 32

Artikel 35

Artikel 33

Artikel 36

Artikel 34

Artikel 37

Artikel 35

Artikel 38

Artikel 36

Artikel 39

Artikel 37

Artiklarna 40–43

Artikel 38

Artikel 44

Artikel 45

Artikel 46

Artikel 47

Artikel 39

Artikel 48

Artikel 40

Artikel 49

Artikel 41

Artikel 50

Artikel 42

Artikel 51

Artikel 43

Artikel 52

Artikel 44

Artikel 53

Artikel 45

Artikel 54

Artikel 46

Artikel 56

Artikel 47

Artikel 57

Artikel 48

Artikel 58

Artikel 49.1 och 49.2

Artikel 59

Artikel 49.3

Artikel 55

Artikel 50.1

Artikel 63

Artikel 50.2 och 50.3

Artikel 60

Artikel 50.2a

Artikel 62

Artikel 50.4–50.4e

Artikel 61

Artikel 64

Artikel 50.5–50.7

Artikel 65

Artikel 66

Artikel 67

Artikel 68

Artikel 69

Artikel 70

Artikel 71

Artikel 72

Artikel 51

Artikel 73.1–73.4 första och fjärde styckena

Artikel 73.4 andra och tredje styckena och 73.5

Artikel 52

Artikel 74

Artikel 53

Artikel 75

Artikel 54

Artikel 76

Artikel 55

Artikel 77

Artikel 56

Artikel 78

Artikel 57

Artikel 58

Artikel 79

Artikel 58a

Artikel 80

Artikel 59a

Artikel 81

Artikel 82

Artikel 83

Artikel 60

Artikel 84

Artiklarna 61 och 62

Artikel 85

Artikel 63

Artikel 64

Artikel 86

Bilagorna IA, IB och IC

Bilagorna IA, IB och IC

Bilaga II

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga III

Bilaga IIIA

Bilaga IIIA

Bilaga IIIB

Bilaga IIIB

Bilaga IV

Bilaga IV

Bilaga IVA

Bilaga V

Bilaga V

Bilaga VI

Bilaga VI

Bilaga VII

Bilaga VII

Bilaga VIII

Bilaga IX del 1

Bilaga VIII

Bilaga IX del 2

Bilaga X

Bilaga IX

Bilaga XI

Bilaga XII

Bilaga XIII


ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1157/oj

ISSN 1977-0820 (electronic edition)


Top