1.   Institutionerna ska använda den metod som anges i artiklarna 2–5 i denna förordning för att beräkna det indirekta exponeringsvärdet mot en kund till följd av derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivatkontrakt, om kontraktet inte ingåtts direkt med kunden men ligger till grund för det underliggande skuld- eller aktieinstrument som emitterats av den kunden.

2.   Genom undantag från punkt 1 gäller i de fall de underliggande instrumenten ingår i ett skuld-, aktie eller kreditswappsindex eller ett företag för kollektiva investeringar, eller derivatkontrakten har multipla underliggande referensnamn, att institutionerna ska använda den metod som fastställs i artikel 6 för att beräkna de indirekta exponeringsvärdena mot en kund till följd av de derivatkontrakt som avses i punkt 1 och den exponeringens bidrag till exponeringen mot en kund.

3.   Om de derivat och derivatkontrakt som avses i punkt 1 finns i handelslagret ska institutionerna, efter beräkningen av de indirekta exponeringsvärdena mot en kund till följd av dessa kontrakt, medräkna dessa exponeringsvärden i exponeringarna mot den kunden i handelslagret. Efter en aggregering ska de negativa nettoexponeringarna mot kunden fastställas till noll.

4.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 gäller i de fall de derivat och kreditderivatkontrakt som avses i punkt 1 finns utanför handelslagret att institutionerna – om det efter beräkningen av de indirekta exponeringsvärdena mot en kund till följd av dessa kontrakt visar sig att de indirekta exponeringarna har ett negativt värde – ska sätta fastställa dessa exponeringsvärden till noll innan de medräknas i exponeringen mot denna kund.

1.   Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel ska institutionerna beräkna det indirekta exponeringsvärdet för de optioner som avses i artikel 2 a som summan av optionens aktuella marknadsvärdet och det skuldbelopp till optionens motpart som uppstår till följd av ett eventuellt fallissemang hos emittenten av det underliggande instrumentet minus den motpartens skuldbelopp till institutionen vid en sådan händelse.

2.   För köpoptioner ska det indirekta exponeringsvärdet vara lika med optionens marknadsvärde. För långa positioner i en köpoption ska det indirekta exponeringsvärdet vara positivt, under det att det indirekta exponeringsvärdet för korta positioner i en köpoption ska vara negativt.

3.   För säljoptioner ska det indirekta exponeringsvärdet vara lika med skillnaden mellan optionens marknadsvärde och dess lösenpris. För korta positioner i en säljoption ska det indirekta exponeringsvärdet vara positivt, under det att det indirekta exponeringsvärdet för långa positioner i en säljoption ska vara negativt.

4.   Genom undantag från punkt 3 ska institutionerna för säljoptioner för vilka lösenpriset inte finna att tillgå på transaktionsdagen, men som kommer att finnas tillgängligt i ett senare skede, använda det förväntade modellerade lösenpris som används för beräkningen av optionens verkliga värde.

5.   Om optionens marknadsvärde inte finns att tillgå för en viss dag ska institutionerna använda optionens verkliga värde den dagen. Om varken optionens marknadsvärde eller dess verkliga värde finns att tillgå för en viss dag ska institutionerna använda det senast tillgängliga marknadsvärdet eller verkliga värdet. Om varken optionens marknadsvärde eller dess verkliga värde finns att tillgå för någon dag ska institutionerna använda det värde som optionen fastställs till enligt de tillämpliga redovisningsreglerna.

1.   Det indirekta exponeringsvärdet mot en kund till följd av de kreditderivatkontrakt som avses i artikel 2 b ska vara lika med summan av kreditderivatkontraktets aktuella marknadsvärde och det skuldbelopp till kreditderivatkontraktets motpart som uppstår till följd av ett eventuellt fallissemang hos emittenten av det underliggande instrumentet minus den motpartens skuldbelopp till institutionen vid en sådan händelse.

2.   Om kreditderivatets marknadsvärde inte finns att tillgå för en viss dag ska institutionerna använda kreditderivatets verkliga värde den dagen. Om varken kreditderivatets marknadsvärde eller dess verkliga värde finns att tillgå för en viss dag ska institutionerna använda det senast tillgängliga marknadsvärdet eller verkliga värdet. Om varken kreditderivatkontraktets marknadsvärde eller dess verkliga värde finns att tillgå för någon dag ska institutionerna använda det värde som kreditderivatkontraktet fastställs till enligt de tillämpliga redovisningsreglerna.

1.   Vid beräkningen av det indirekta exponeringsvärdet mot en kund till följd av andra typer av kreditderivatkontrakt som avses i artikel 2 c, inbegripet swappar, terminskontrakt och forwardkontrakt, ska institutionerna dela upp sina multipla transaktionsben i enskilda transaktionsben.

2.   När det gäller de transaktionsben som avses i punkt 1 och som medför en fallissemangsrisk hos emittenten av det underliggande instrumentet ska institutionerna beräkna det indirekta exponeringsvärdet som om de vore positioner i dessa ben.

3.   Om en institution inte kan tillämpa den behandling som föreskrivs i punkterna 1och 2 ska den fastställa det indirekta exponeringsvärdet mot emittenten av de underliggande instrumenten till den maximala förlust som institutionen kan drabbas av till följd av ett eventuellt fallissemang hos emittenten av de underliggande instrument som derivatkontraktet hänför sig till.

1.   Vid beräkningen av det indirekta exponeringsvärdet mot en kund till följd av derivatkontrakt utfärdade på grundval av ett skuld-, aktie eller kreditswappsindex eller ett företag för kollektiva investeringar, eller som har multipla underliggande referensnamn, ska institutionerna analysera alla de enskilda underliggande instrumenten med genomlysningsmetoden och beräkna de indirekta exponeringsvärdena på grundval av den prisvariation för derivatkontraktet som skulle uppstå till följd av ett fallissemang hos var och en av de underliggande referensnamnen. Institutionerna ska hänföra varje indirekt exponeringsvärde till en identifierad kund, en separat kund eller den okända kunden i enlighet med artikel 6.1 och 6.2 i delegerad förordning (EU) nr 1187/2014.

2.   Om en institution inte kan använda sig av genomlysningsmetoden för att analysera alla derivatkontraktets enskilda underliggande instrument i enlighet med punkt 1 eller om det är orimligt betungande för institutionen att använda sig av denna metod ska den

Det indirekta exponeringsvärde som avses i led b i det första stycket i denna punkt ska hänföras antingen till derivattransaktionen som en separat kund eller till den okända kunden i enlighet med artikel 6.3 i delegerad förordning (EU) nr 1187/2014.

3.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 i denna artikel gäller i de fall de indirekta exponeringsvärdena är att hänföra till den okända kunden i enlighet med artikel 6.2 och 6.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1187/2014 – och de indirekta exponeringsvärdena är negativa – ska institutionen fastställa dessa indirekta exponeringsvärden till noll innan de medräknas i exponeringarna mot den okända kunden.