(1)

Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (2) (utträdesavtalet) ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2020/135 (3) och trädde i kraft den 1 februari 2020. Den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 126 i utträdesavtalet (övergångsperioden), under vilken unionsrätten fortsätter att vara tillämplig på och i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) i enlighet med artikel 127 i utträdesavtalet, löper ut den 31 december 2020.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 (4) syftar i första hand till att fastställa och upprätthålla en hög och enhetlig nivå på flygsäkerheten i unionen. Därför har det inrättats ett certifikatsystem för olika verksamheter inom luftfarten för att uppnå den erforderliga säkerhetsnivån och möjliggöra nödvändiga verifieringar och ömsesidigt erkännande av utfärdade certifikat.

(3)

På flygsäkerhetsområdet kan många berörda parter genom olika åtgärder hantera konsekvenserna av övergångsperiodens utgång för certifikat och godkännanden, i avsaknad av ett avtal som fastlägger de nya förbindelserna med avseende på flygsäkerhet mellan unionen och Förenade kungariket. Dessa åtgärder omfattar överföring till en civil luftfartsmyndighet i en av medlemsstaterna och ansökan, före övergångsperiodens utgång, om ett certifikat som utfärdas av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (byrån) och som börjar gälla från och med dagen efter övergångsperiodens utgång.

(4)

För vissa certifikat behöver dock särskilda åtgärder vidtas för att hantera konsekvenserna av övergångsperiodens utgång. Detta gäller särskilt konstruktionscertifikat som utfärdats av byrån före övergångsperiodens utgång till konstruktionsorganisationer med sitt huvudsakliga verksamhetsställe i Förenade kungariket, eller av konstruktionsorganisationer som godkänts av byrån. Fram till detta datum utförde byrån konstruktionsstatens funktioner och uppgifter, enligt konventionen angående internationell civil luftfart och dess bilagor, på Förenade kungarikets vägnar, i enlighet med artikel 77.1 i förordning (EU) 2018/1139. Efter övergångsperiodens utgång kommer de funktioner och uppgifter som åligger konstruktionsstaten med avseende på Förenade kungariket att övertas av Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet. För att hantera den förändringen har Förenade kungariket antagit lagstiftning som fastställer att konstruktionscertifikat som utfärdats före övergångsperioden ska anses som utfärdade enligt Förenade kungarikets lagstiftning med verkan från och med övergångsperiodens utgång.

(5)

Särskilda åtgärder från unionens sida är nödvändiga för att, när det gäller luftfartyg som är registrerade i unionen, säkerställa att de konstruktioner som omfattas av sådana konstruktionscertifikat fortsatt omfattas av konstruktionscertifikat som regleras av förordning (EU) 2018/1139 efter övergångsperiodens utgång. De särskilda åtgärderna bör göra det möjligt för de berörda luftfartygsoperatörerna att fortsätta att använda produkterna i fråga. Det är därför nödvändigt att fastställa att byrån eller, i förekommande fall, konstruktionsorganisationer som godkänts av byrån, ska anses ha utfärdat de konstruktionscertifikat som omfattar dessa konstruktioner med verkan från och med dagen efter övergångsperiodens utgång. Förordning (EU) 2018/1139 och relevanta kommissionsakter avser sådana konstruktionscertifikat, som utfärdats på grundval av att luftfartyget i fråga är registrerat i en medlemsstat, även om ett tredjeland är konstruktionsstat.

(6)

Det är nödvändigt att klargöra att dessa konstruktionscertifikat omfattas av de relevanta reglerna i förordning (EU) 2018/1139 och de relevanta genomförandeakter och delegerade akter som antas enligt den förordningen eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (5), särskilt de som är tillämpliga på konstruktionscertifiering och obligatorisk information om fortsatt luftvärdighet.

(7)

Med beaktande av den brådska som föranleds av övergångsperiodens utgång anses det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(8)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätthålla en hög och enhetlig nivå på luftfartssäkerheten i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(9)

Denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då övergångsperioden löper ut, såvida inte ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, som reglerar frågor avseende civil flygsäkerhet rörande konstruktionskontrollintyg som behandlas i denna förordning, har trätt i kraft eller tillämpas provisoriskt vid den tidpunkten.

1.

av byrån, när det gäller certifikat som avses i artikel 1.2 och som utfärdats av byrån,

2.

av en organisation som godkänts av byrån, när det gäller certifikat som avses i artikel 1.2 och som utfärdats av en konstruktionsorganisation som godkänts av byrån.