(1)

Fiskeri- och vattenbrukssektorn har drabbats särskilt hårt av marknadsstörningar till följd av den kraftigt minskade efterfrågan till följd av covid-19-utbrottet. Stängningen av auktionslokaler, marknader, försäljningsställen och distributionskanaler har lett till stora prisfall och volymminskningar. Nedgången i efterfrågan och prisfallet i kombination med sårbarheten och komplexiteten i leveranskedjan har gjort att fiskeflottorna och fisk- och skaldjursproduktionen går med förlust. Fiskare har följaktligen tvingats att stanna i hamn och inom några veckor kommer fiskodlare att vara tvungna att kasta eller förstöra produkter.

(2)

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), vilken inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (2), bör kunna stödja särskilda åtgärder till och med den 31 december 2020 för att lindra effekterna av covid-19-utbrottet inom fiskeri- och vattenbrukssektorn. Åtgärderna bör omfatta stöd för tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet, även för inlandsfiske och fiskare som fiskar utan fartyg, och för vissa ekonomiska förluster för vattenbruksproducenter och beredningsföretag och i de yttersta randområdena, på villkor att de är en följd av covid-19-utbrottet. Åtgärderna bör också omfatta tillhandahållande av rörelsekapital till vattenbruksproducenter och beredningsföretag och stöd till producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer för lagring av fiskeri- och vattenbruksprodukter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (3). Utgifter för insatser som får stöd inom ramen för dessa åtgärder bör vara stödberättigande från och med den 1 februari 2020.

(3)

De medel som finns tillgängliga för åtaganden från EHFF inom ramen för delad förvaltning bör delas upp på ett sätt som säkerställer att det fastställs fasta belopp för fiskerikontroll och för insamling av vetenskapliga data, samtidigt som det är tillåtet att använda 10 % av dessa medel för åtgärder med anknytning till begränsningen av covid‐19‐utbrottet, och för kompensation för extra kostnader i de yttersta randområdena. Övriga medel inom ramen för delad förvaltning bör fördelas av medlemsstaterna utifrån deras behov.

(4)

Med tanke på de betydande socioekonomiska konsekvenserna av covid-19-utbrottet och behovet av likviditet i ekonomin bör det vara möjligt att stödja tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet till följd av covid-19-utbrottet med en maximal medfinansieringsgrad på 75 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

(5)

Med tanke på att det finns ett behov av flexibilitet vid omfördelningen av ekonomiska resurser för att hantera konsekvenserna av covid-19-utbrottet, bör tillhandahållandet av stöd för tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet till följd av covid-19-utbrottet inte omfattas av något finansiellt tak. Detta bör inte påverka tillämpningen av de befintliga finansiella taken för andra fall av tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet. Skyldigheten att dra av stöd som beviljats för tillfälligt upphörande från stöd som beviljats för definitivt upphörande av fiskeverksamhet till samma fartyg bör fortsätta att gälla. För åtgärder med anknytning till begränsningen av covid-19-utbrottet bör kravet på 120 dagars fiske reduceras proportionellt för ägare av fartyg som varit registrerade i mindre än två år och för fiskare som har börjat arbeta mindre än två år före ansökan om stöd.

(6)

Med tanke på det brådskande behovet av att tillhandahålla nödvändigt stöd bör det vara möjligt att utvidga tillämpningsområdet för det förenklade förfarandet så att det omfattar ändringar av operativa program med avseende på de särskilda åtgärderna och omfördelning av ekonomiska resurser till dessa för att hantera konsekvenserna av covid-19-utbrottet. Det förenklade förfarandet bör omfatta alla de ändringar som är nödvändiga för ett fullständigt genomförande av de berörda åtgärderna, inklusive införandet av dem och beskrivningen av metoderna för beräkning av stöd.

(7)

Med tanke på producentorganisationernas viktiga roll i krishanteringen bör taket för stöd till produktions- och saluföringsplaner höjas till 12 % av det genomsnittliga årsvärdet av den saluförda produktionen. Det bör också vara möjligt för medlemsstaterna att bevilja förskottsbetalningar på upp till 100 % av det finansiella stödet till producentorganisationer för detta stöd.

(8)

De plötsliga avbrotten i fiske- och vattenbruksverksamhet till följd av covid-19-utbrottet, och den därav följande risken för att marknaderna för fiskeri- och vattenbruksprodukter skadas, innebär att det är lämpligt att inrätta en mekanism för lagring av fiskeri- och vattenbruksprodukter som är avsedda att användas som livsmedel. Detta görs i syfte att främja ökad marknadsstabilitet, minska risken för att sådana produkter förstörs eller används för andra ändamål än livsmedelsändamål, och bidra till att absorbera krisens effekter på produkternas avkastning. Denna mekanism bör göra det möjligt för fiskeri- och vattenbruksproducenter att använda samma bevarande- eller konserveringstekniker för arter med liknande egenskaper, för att säkerställa att rättvis konkurrens mellan producenterna upprätthålls.

(9)

Mot bakgrund av den plötsliga och kraftiga minskningen av efterfrågan på fiskeri- och vattenbruksprodukter till följd av covid-19-utbrottet, bör det vara möjligt att öka de kvantiteter som berättigar till lagringsstöd till 25 % av de årliga kvantiteter av de berörda produkterna som saluförs av den berörda producentorganisationen.

(10)

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt på covid-19-utbrottets plötslighet och oförutsägbarhet, bör de ha rätt att fastställa utlösande priser som deras producentorganisationer kan tillämpa för att utlösa lagringsmekanismen. Dessa utlösande priser bör fastställas på ett sådant sätt att rättvis konkurrens upprätthålls mellan aktörerna.

(11)

Stöd från EHFF bör även vara möjligt för åtgärder för att kompensera för de ekonomiska förluster till följd av covid-19-utbrotten som uppstår för aktörer inom fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från de yttersta randområdena, särskilt dem som beror på sjunkande fiskpriser eller ökade lagringskostnader. Kommissionen bör utan dröjsmål godkänna sådana åtgärder som föreslagits av medlemsstaterna.

(12)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att lindra de sociala och ekonomiska effekterna av covid-19-utbrottet inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(13)

Med tanke på det brådskande behovet av att tillhandahålla nödvändigt stöd bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(14)

Med tanke på covid-19-utbrottet och det brådskande behovet av att hantera dess sociala och ekonomiska effekter inom fiskeri- och vattenbrukssektorn har det ansetts lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(15)

Förordningarna (EU) nr 508/2014 och (EU) nr 1379/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.