(1)

Covid-19-pandemin har mycket skadliga effekter för den ekonomiska och finansiella stabiliteten i utvidgnings- och grannskapsregionerna. Partnerländer befinner sig i en situation där betalningsbalansen och de offentliga finanserna är svaga och snabbt blir sämre och där ekonomin håller på att gå in i recession. Det finns starka argument för snabba och beslutsamma åtgärder från unionens sida för att stötta dessa ekonomier. Detta beslut omfattar därför tio partnerländer: Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo (*), Montenegro och Republiken Nordmakedonien i utvidgningsregionen, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina i det östra grannskapet samt Hashemitiska konungariket Jordanien och Republiken Tunisien i det södra grannskapet (partnerländerna).

(2)

Det brådskande behovet av stödet beror på att partnerländerna omedelbart behöver medel utöver dem som kommer att tillhandahållas via andra unionsinstrument samt av internationella finansinstitut, medlemsländer och andra bilaterala givare. Detta är nödvändigt för att snabbt medge ett utrymme för partnerländernas myndigheter att genomföra åtgärder för att motverka de ekonomiska återverkningarna av covid‐19‐pandemin.

(3)

Myndigheterna i varje partnerland och Internationella valutafonden (IMF) har redan kommit överens om, eller förväntas inom kort komma överens om, ett program som kommer att stödjas av ett kreditarrangemang med IMF.

(4)

Unionens makroekonomiska stöd bör vara ett extraordinärt finansieringsinstrument för obundet och icke öronmärkt betalningsbalansstöd som syftar till att tillgodose mottagarens omedelbara behov av extern finansiering parallellt med ett icke krisförebyggande kreditarrangemang med IMF som omfattas av ett överenskommet program med ekonomiska reformer. I samband med covid-19-pandemin bör unionens makroekonomiska stöd även vara tillgängligt för partnerländer som får krisstöd från IMF, vilket kan ges utan föregående åtgärder och/eller villkor, såsom genom Rapid Financing Instrument. Det makroekonomiska stödet bör därför ha en kortare varaktighet, vara begränsat till två utbetalningar och understödja genomförandet av ett politiskt program med ett begränsat antal reformåtgärder.

(5)

Ekonomiskt stöd från unionen till partnerländerna är förenligt med unionens utvidgnings- och grannskapspolitik.

(6)

Eftersom partnerländerna antingen är anslutnings- eller föranslutningsländer eller omfattas av den europeiska grannskapspolitiken har de rätt att ta emot unionens makroekonomiska stöd.

(7)

Eftersom partnerländernas behov av extern finansiering ökar drastiskt och förväntas väl överstiga de resurser som kommer att tillhandahållas av IMF och andra multilaterala institutioner anses unionens makroekonomiska stöd som ska tillhandahållas partnerländerna under rådande exceptionella förhållanden vara ett lämpligt svar på partnerländernas begäran om stöd till ekonomisk stabilisering av deras finanser. Unionens makroekonomiska stöd skulle stödja ekonomisk stabilisering och komplettera resurser som görs tillgängliga inom ramen för kreditarrangemanget med IMF.

(8)

Unionens makroekonomiska stöd bör syfta till att stödja återställandet av en hållbar extern finansiering för partnerländerna och därigenom deras fortsatta ekonomiska och sociala utveckling.

(9)

Storleken på unionens makroekonomiska stöd fastställs på grundval av en preliminär uppskattning av varje partnerlands resterande behov av extern finansiering och med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt med hjälp av sin valutareserv. Unionens makroekonomiska stöd bör komplettera de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av storleken på stödet tas även hänsyn till behovet av att säkerställa att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare, samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument och mervärdet av unionens samlade engagemang.

(10)

Kommissionen bör säkerställa att unionens makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna och målen för de olika områdena för yttre åtgärder och annan relevant unionspolitik, samt med de åtgärder som vidtas inom dessa områden.

(11)

Unionens makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik avseende partnerländerna. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) bör ha ett nära samarbete under hela genomförandet av det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och säkerställa att den är konsekvent.

(12)

Unionens makroekonomiska stöd bör främja partnerländernas uppslutning kring de värderingar som landet delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt deras uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(13)

Ett förhandsvillkor för unionens makroekonomiska stöd bör vara att partnerländerna respekterar faktiska demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem, och rättsstatsprincipen, samt garanterar respekt för de mänskliga rättigheterna. De särskilda målen för unionens makroekonomiska stöd bör dessutom vara att stärka effektiviteten, transparensen och ansvarsskyldigheten i de offentliga finansförvaltningssystemen i partnerländerna och att främja strukturreformer som syftar till att främja en hållbar tillväxt och konsolidering av de offentliga finanserna. Kommissionen och utrikestjänsten bör regelbundet övervaka både uppfyllandet av förhandsvillkoret och uppnåendet av dessa mål.

(14)

För att säkerställa att unionens ekonomiska intressen i samband med unionens makroekonomiska stöd skyddas på ett effektivt sätt bör partnerländerna vidta lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter i samband med stödet. Det bör vidare föreskrivas att kommissionen ska utföra kontroller, att revisionsrätten ska genomföra revisioner och att Europeiska åklagarmyndigheten ska utöva sina befogenheter.

(15)

Europaparlamentet och rådets befogenheter i egenskap av budgetmyndighet påverkas inte av att det makroekonomiska stödet frigörs.

(16)

De avsättningar som krävs för makroekonomiskt stöd bör vara förenliga med de budgetanslag som fastställs i den fleråriga budgetramen.

(17)

Unionens makroekonomiska stöd bör förvaltas av kommissionen. För att säkerställa att Europaparlamentet och rådet kan följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och överlämna relevanta dokument till dem.

(18)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (2).

(19)

Unionens makroekonomiska stöd bör ges på ekonomiskpolitiska villkor som ska fastställas i ett samförståndsavtal (samförståndsavtalet). För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med partnerländernas myndigheter under överinseende av kommittén med företrädare för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Enligt förordning (EU) nr 182/2011 bör det rådgivande förfarandet som regel tillämpas i alla fall utom de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt betydande inverkan som stöd som överstiger 90 miljoner EUR kan ha är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet såsom anges i förordning (EU) nr 182/2011 för transaktioner som överstiger detta tröskelvärde. Med tanke på storleken på unionens makroekonomiska stöd till varje partnerland bör det rådgivande förfarandet tillämpas på antagandet av samförståndsavtalet med Montenegro, medan granskningsförfarandet bör tillämpas på antagandet av samförståndsavtalet med övriga partnerländer som omfattas av detta beslut och på motsvarande sätt på varje minskning, tillfälligt uppskjutande och inställelse av det stödet.

(20)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att stötta ekonomierna i partnerländer som befinner sig i en situation där betalningsbalansen och de offentliga finanserna är svaga och snabbt blir sämre, och där ekonomin håller på att gå in i recession, till följd av covid‐19‐pandemin, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)

Med beaktande av den brådska som föranleds av de exceptionella förhållanden som förorsakats av covid-19-pandemin och de därmed förknippade ekonomiska följderna har det ansetts lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(22)

Detta beslut bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.