(1)

Enligt direktiv 2008/98/EG är medlemsstaterna skyldiga att inkludera förebyggande av livsmedelsavfall i sina avfallsförebyggande program och att övervaka och bedöma hur åtgärderna för att förebygga livsmedelsavfall genomförs genom att mäta nivåerna av livsmedelsavfall på grundval av gemensamma metoder. Kommissionen ska fastställa en gemensam metod och minimikrav på kvalitet för enhetlig mätning av nivåerna av livsmedelsavfall på grundval av det arbete som gjorts av EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri.

(2)

Definitionen av livsmedel i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (2) omfattar livsmedel som helhet i hela livsmedelskedjan, från produktion till konsumtion. Livsmedel omfattar också oätliga delar, om de inte separerades från de ätbara delarna när livsmedlet producerades, såsom ben i kött avsett att användas som livsmedel. Livsmedelsavfall kan således innehålla beståndsdelar av livsmedel som är avsedda att förtäras och delar av livsmedel som inte är avsedda att förtäras.

(3)

Livsmedelsavfall omfattar inte förluster i de led i livsmedelskedjan där vissa komponenter ännu inte har blivit livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002, såsom ätliga växter som ännu inte har skördats. Dessutom omfattar det inte biprodukter från livsmedelsproduktion som uppfyller villkoren i artikel 5.1 i direktiv 2008/98/EG, eftersom sådana biprodukter inte är avfall.

(4)

Livsmedelsavfall måste förebyggas och minskas i hela livsmedelskedjan. Eftersom de olika typerna av livsmedelsavfall och de faktorer som bidrar till uppkomsten av livsmedelsavfall varierar avsevärt mellan de olika leden i livsmedelskedjan bör livsmedelsavfall mätas separat för varje led.

(5)

Allokering av livsmedelsavfall till de olika leden i livsmedelskedjan bör göras i enlighet med den gemensamma statistiska näringsgrensindelningen inom unionen som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (3) (Nace Rev. 2). Om det inte finns någon relevant Nace Rev. 2-klassificering bör allokeringen till ”hushåll” göras med hänvisning till avsnitt 8 punkt 1.2 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 (4).

(6)

Även om kommissionens beslut 2000/532/EG (5), där en europeisk förteckning över avfall upprättas, inte alltid medger någon exakt identifiering av livsmedelsavfall kan det ge vägledning till de nationella myndigheterna i samband med mätning av livsmedelsavfall.

(7)

Sådant material från jordbruk som avses i artikel 2.1 f i direktiv 2008/98/EG och sådana animaliska biprodukter som avses i artikel 2.2 b i samma direktiv omfattas inte av det direktivet och bör därför inte mätas som livsmedelsavfall.

(8)

För att metoden ska gå att tillämpa i praktiken och för att den börda som övervakningen medför ska vara proportionell och rimlig bör vissa avfallsflöden som inte förväntas innehålla livsmedelsavfall eller endast innehåller en försumbar mängd livsmedelsavfall inte mätas som livsmedelsavfall.

(9)

För att mätningen av livsmedelsavfall ska bli mer exakt bör material som inte är livsmedel och som blandas med livsmedelsavfall (t.ex. jord eller förpackningar) i möjligaste mån inte ingå i livsmedelsavfallets massa.

(10)

Det finns flera typer av livsmedel som vanligtvis kasseras som eller med avloppsvatten, såsom vatten och mineralvatten på flaska, drycker och andra vätskor. För att mäta sådant avfall finns det för närvarande inte några metoder som säkerställer att de inrapporterade uppgifterna är tillräckligt tillförlitliga och jämförbara. Därför bör sådana typer av livsmedel inte mätas som livsmedelsavfall. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att frivilligt rapportera information om dessa typer av livsmedel.

(11)

Även om sådana ämnen som är avsedda för användning som foderråvaror och som avses i artikel 2.2 e i direktiv 2008/98/EG undantas från det direktivets tillämpningsområde och därför inte bör mätas som livsmedelsavfall, är information om livsmedel som ursprungligen var avsedda att användas som livsmedel men sedan användes som djurfoder (inklusive före detta livsmedel enligt definitionen i del A punkt 3 i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 (6)) viktig för att förstå livsmedelsrelaterade materialflöden, och informationen kan vara användbar för planering av en riktad strategi för att förebygga matavfall. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att frivilligt rapportera denna information på ett enhetligt sätt.

(12)

För att möjliggöra en exakt angivelse av de mängder livsmedelsavfall som uppkommer i varje led i livsmedelskedjan bör medlemsstaterna göra en detaljerad mätning av mängden livsmedelsavfall. En sådan detaljerad mätning bör göras regelbundet, minst vart fjärde år, för varje led i livsmedelskedjan.

(13)

Enligt artikel 37.3 i direktiv 2008/98/EG ska medlemsstaterna varje år rapportera uppgifter om mängderna livsmedelsavfall. För att säkerställa proportionalitet och minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna ha tillgång till flera metoder för mätning av livsmedelsavfall för dessa årliga rapporter, inklusive befintliga analyser av uppkomsten av livsmedelsavfall, nya specifika studier om livsmedelsavfall samt uppgifter som samlats in för avfallsstatistik eller rapporteringskrav avseende avfall och andra samhällsekonomiska uppgifter, eller en kombination av dessa alternativ. I möjligaste mån bör man använda etablerade uppgiftskällor, såsom det europeiska statistiksystemet.

(14)

För att säkerställa enhetlig övervakning av materialflödena i livsmedelskedjan inom ramen för en riktad strategi för att förebygga livsmedelsavfall bör det säkerställas att de medlemsstater som beslutar att mäta livsmedelsavfall mer i detalj eller att utöka mätningen till att också omfatta relaterade materialflöden kan göra detta på ett enhetligt sätt.

(15)

För att man ska kunna verifiera inrapporterade uppgifter och förbättra mätmetoderna och för att säkerställa att dessa metoder är jämförbara bör medlemsstatera lämna kompletterande information om mätmetoderna och de insamlade uppgifternas kvalitet.