Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32019D1597

Kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/1597 av den 3 maj 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller en gemensam metod och minimikrav på kvalitet för enhetlig mätning av nivåerna av livsmedelsavfall (Text av betydelse för EES.)

C/2019/3211

OJ L 248, 27.9.2019, p. 77–85 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec_del/2019/1597/oj

27.9.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/77


KOMMISSIONENS DELEGERADE BESLUT (EU) 2019/1597

av den 3 maj 2019

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller en gemensam metod och minimikrav på kvalitet för enhetlig mätning av nivåerna av livsmedelsavfall

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (1), särskilt artikel 9.8, och

av följande skäl:

(1)

Enligt direktiv 2008/98/EG är medlemsstaterna skyldiga att inkludera förebyggande av livsmedelsavfall i sina avfallsförebyggande program och att övervaka och bedöma hur åtgärderna för att förebygga livsmedelsavfall genomförs genom att mäta nivåerna av livsmedelsavfall på grundval av gemensamma metoder. Kommissionen ska fastställa en gemensam metod och minimikrav på kvalitet för enhetlig mätning av nivåerna av livsmedelsavfall på grundval av det arbete som gjorts av EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri.

(2)

Definitionen av livsmedel i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (2) omfattar livsmedel som helhet i hela livsmedelskedjan, från produktion till konsumtion. Livsmedel omfattar också oätliga delar, om de inte separerades från de ätbara delarna när livsmedlet producerades, såsom ben i kött avsett att användas som livsmedel. Livsmedelsavfall kan således innehålla beståndsdelar av livsmedel som är avsedda att förtäras och delar av livsmedel som inte är avsedda att förtäras.

(3)

Livsmedelsavfall omfattar inte förluster i de led i livsmedelskedjan där vissa komponenter ännu inte har blivit livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002, såsom ätliga växter som ännu inte har skördats. Dessutom omfattar det inte biprodukter från livsmedelsproduktion som uppfyller villkoren i artikel 5.1 i direktiv 2008/98/EG, eftersom sådana biprodukter inte är avfall.

(4)

Livsmedelsavfall måste förebyggas och minskas i hela livsmedelskedjan. Eftersom de olika typerna av livsmedelsavfall och de faktorer som bidrar till uppkomsten av livsmedelsavfall varierar avsevärt mellan de olika leden i livsmedelskedjan bör livsmedelsavfall mätas separat för varje led.

(5)

Allokering av livsmedelsavfall till de olika leden i livsmedelskedjan bör göras i enlighet med den gemensamma statistiska näringsgrensindelningen inom unionen som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (3) (Nace Rev. 2). Om det inte finns någon relevant Nace Rev. 2-klassificering bör allokeringen till ”hushåll” göras med hänvisning till avsnitt 8 punkt 1.2 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 (4).

(6)

Även om kommissionens beslut 2000/532/EG (5), där en europeisk förteckning över avfall upprättas, inte alltid medger någon exakt identifiering av livsmedelsavfall kan det ge vägledning till de nationella myndigheterna i samband med mätning av livsmedelsavfall.

(7)

Sådant material från jordbruk som avses i artikel 2.1 f i direktiv 2008/98/EG och sådana animaliska biprodukter som avses i artikel 2.2 b i samma direktiv omfattas inte av det direktivet och bör därför inte mätas som livsmedelsavfall.

(8)

För att metoden ska gå att tillämpa i praktiken och för att den börda som övervakningen medför ska vara proportionell och rimlig bör vissa avfallsflöden som inte förväntas innehålla livsmedelsavfall eller endast innehåller en försumbar mängd livsmedelsavfall inte mätas som livsmedelsavfall.

(9)

För att mätningen av livsmedelsavfall ska bli mer exakt bör material som inte är livsmedel och som blandas med livsmedelsavfall (t.ex. jord eller förpackningar) i möjligaste mån inte ingå i livsmedelsavfallets massa.

(10)

Det finns flera typer av livsmedel som vanligtvis kasseras som eller med avloppsvatten, såsom vatten och mineralvatten på flaska, drycker och andra vätskor. För att mäta sådant avfall finns det för närvarande inte några metoder som säkerställer att de inrapporterade uppgifterna är tillräckligt tillförlitliga och jämförbara. Därför bör sådana typer av livsmedel inte mätas som livsmedelsavfall. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att frivilligt rapportera information om dessa typer av livsmedel.

(11)

Även om sådana ämnen som är avsedda för användning som foderråvaror och som avses i artikel 2.2 e i direktiv 2008/98/EG undantas från det direktivets tillämpningsområde och därför inte bör mätas som livsmedelsavfall, är information om livsmedel som ursprungligen var avsedda att användas som livsmedel men sedan användes som djurfoder (inklusive före detta livsmedel enligt definitionen i del A punkt 3 i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 (6)) viktig för att förstå livsmedelsrelaterade materialflöden, och informationen kan vara användbar för planering av en riktad strategi för att förebygga matavfall. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att frivilligt rapportera denna information på ett enhetligt sätt.

(12)

För att möjliggöra en exakt angivelse av de mängder livsmedelsavfall som uppkommer i varje led i livsmedelskedjan bör medlemsstaterna göra en detaljerad mätning av mängden livsmedelsavfall. En sådan detaljerad mätning bör göras regelbundet, minst vart fjärde år, för varje led i livsmedelskedjan.

(13)

Enligt artikel 37.3 i direktiv 2008/98/EG ska medlemsstaterna varje år rapportera uppgifter om mängderna livsmedelsavfall. För att säkerställa proportionalitet och minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna ha tillgång till flera metoder för mätning av livsmedelsavfall för dessa årliga rapporter, inklusive befintliga analyser av uppkomsten av livsmedelsavfall, nya specifika studier om livsmedelsavfall samt uppgifter som samlats in för avfallsstatistik eller rapporteringskrav avseende avfall och andra samhällsekonomiska uppgifter, eller en kombination av dessa alternativ. I möjligaste mån bör man använda etablerade uppgiftskällor, såsom det europeiska statistiksystemet.

(14)

För att säkerställa enhetlig övervakning av materialflödena i livsmedelskedjan inom ramen för en riktad strategi för att förebygga livsmedelsavfall bör det säkerställas att de medlemsstater som beslutar att mäta livsmedelsavfall mer i detalj eller att utöka mätningen till att också omfatta relaterade materialflöden kan göra detta på ett enhetligt sätt.

(15)

För att man ska kunna verifiera inrapporterade uppgifter och förbättra mätmetoderna och för att säkerställa att dessa metoder är jämförbara bör medlemsstatera lämna kompletterande information om mätmetoderna och de insamlade uppgifternas kvalitet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområdet för mätning av livsmedelsavfall

1.   Mängden livsmedelsavfall ska mätas separat för följande led i livsmedelskedjan:

a)

Primärproduktion.

b)

Bearbetning och tillverkning.

c)

Detaljhandel och annan livsmedelsdistribution.

d)

Restauranger och cateringtjänster.

e)

Hushåll.

2.   Livsmedelsavfall ska allokeras till varje led i livsmedelskedjan enligt punkt 1, i enlighet med bilaga I.

3.   Mätningen ska omfatta livsmedelsavfall som klassificeras enligt avfallskoderna i bilaga II eller någon annan avfallskod för avfall som innehåller livsmedelsavfall.

4.   Mätningen av livsmedelsavfall ska inte omfatta följande:

a)

Sådant material från jordbruk som avses i artikel 2.1 f i direktiv 2008/98/EG.

b)

Sådana animaliska biprodukter som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2008/98/EG.

c)

Rester av livsmedelsavfall som samlas in med förpackningsavfall som klassificeras enligt avfallskod ”15 01 – Förpackningar (även kommunalt förpackningsavfall som samlats in separat)” i den europeiska avfallsförteckningen i beslut 2000/532/EG.

d)

Rester av livsmedelsavfall som samlas in med avfall som klassificeras enligt avfallskod ”20 03 03 – Avfall från gaturenhållning” i den europeiska avfallsförteckningen i beslut 2000/532/EG.

e)

Sådant material som inte är livsmedel och som blandas med livsmedelsavfall vid insamling, i den mån det är möjligt.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av den frivilliga mätning som avses i artikel 3 ska mätning av livsmedelsavfall inte omfatta följande:

a)

Livsmedelsavfall som avleds som eller med avloppsvatten.

b)

Sådana ämnen avsedda för användning som foderråvaror som avses i artikel 2.2 e i direktiv 2008/98/EG.

Artikel 2

Metoder för mätning av livsmedelsavfall

1.   Medlemsstaterna ska varje år mäta den mängd livsmedelsavfall som uppkommit under ett helt kalenderår.

2.   Medlemsstaterna ska minst vart fjärde år mäta mängden livsmedelsavfall för ett visst led i livsmedelskedjan med hjälp av metoderna i bilaga III.

3.   När metoderna i bilaga III inte används ska medlemsstaterna mäta mängden livsmedelsavfall för ett visst led i livsmedelskedjan med hjälp av metoderna i bilaga IV.

4.   För den första rapporteringsperioden enligt artikel 37.3 tredje stycket i direktiv 2008/98/EG ska medlemsstaterna mäta mängden livsmedelsavfall för alla led i livsmedelskedjan med hjälp av metoderna i bilaga III. För den perioden får medlemsstaterna använda uppgifter som redan samlats in i enlighet med befintliga system för år 2017 eller senare.

5.   Mängderna livsmedelsavfall ska mätas i ton färskvikt.

Artikel 3

Frivillig mätning

Medlemsstaterna får mäta och ge kommissionen ytterligare uppgifter om nivåerna av livsmedelsavfall samt uppgifter om förebyggande av livsmedelsavfall. Dessa uppgifter får inkludera

a)

de mängder livsmedelsavfall som anses bestå av delar av livsmedel avsedda att förtäras av människor,

b)

de mängder livsmedelsavfall som avleds som eller med avloppsvatten,

c)

de mängder livsmedel som har omfördelats för att användas som människoföda i enlighet med artikel 9.1 h i direktiv 2008/98/EG,

d)

de mängder livsmedel som inte längre är avsedda att användas som livsmedel och som en foderföretagare enligt definitionen i artikel 3.6 i förordning (EG) nr 178/2002 släpper ut på marknaden för att omvandla dem till foder,

e)

före detta livsmedel enligt definitionen i del A punkt 3 i bilagan till förordning (EU) nr 68/2013.

Artikel 4

Minimikrav på kvalitet

1.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att mätningarna av livsmedelsavfall är tillförlitliga och exakta. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att

a)

de mätningar som görs i enlighet med metoderna i bilaga III baseras på ett representativt urval av den population som resultaten tillämpas på, och på ett korrekt sätt återspeglar variationerna mellan uppgifterna om de mängder livsmedelsavfall som ska mätas,

b)

de mätningar som görs i enlighet med metoderna i bilaga IV baseras på den bästa tillgängliga informationen.

2.   Medlemsstaterna ska ge kommissionen information om de metoder som används för att mäta livsmedelsavfall för varje led i livsmedelskedjan och om varje betydelsefull ändring av de metoder som används jämfört med de metoder som använts vid en tidigare mätning.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 3 maj 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik (EGT L 332, 9.12.2002, s. 1).

(5)  Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(6)  Kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 av den 16 januari 2013 om en förteckning över foderråvaror (EUT L 29, 30.1.2013, s. 1).


BILAGA I

Allokering av livsmedelsavfall till de olika leden i livsmedelskedjan

 

 

Verksamhet som genererar avfall

Led i livsmedelskedjan

Tillämplig post i avfallsstatistiken (1) som omfattar ett visst led i livsmedelskedjan

Tillämplig kod i Nace rev. 2

Benämning

Primärproduktion

Del av post 1

Avdelning A

Jordbruk, skogsbruk och fiske

 

Huvudgrupp 01

Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill

 

Huvudgrupp 03

Fiske och vattenbruk

Bearbetning och tillverkning

Del av post 3

Avdelning C

Tillverkning

 

Huvudgrupp 10

Livsmedelsframställning

 

Huvudgrupp 11

Framställning av drycker

Detaljhandel och annan livsmedelsdistribution

Del av post 17

Avdelning G

Handel; reparation av motorfordon och motorcyklar

 

Huvudgrupp 46

Parti- och provisionshandel utom med motorfordon

 

Huvudgrupp 47

Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar

Restauranger och cateringtjänster

Del av post 17

Avdelning I

Hotell- och restaurangverksamhet

 

Huvudgrupp 55

Hotell- och logiverksamhet

 

Huvudgrupp 56

Restaurang-, catering- och barverksamhet

Avdelningarna N, O, P, Q, R och S

 

 

Huvudgrupper omfattande verksamheter där matservering tillhandahålls (t.ex. i personalmatsalar, inom hälso- och sjukvård, inom utbildning och vid resor)

 

Hushåll

Post 19

Hushåll enligt avsnitt 8 punkt 1.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 2150/2002 om avfallsstatistik

Hushållsavfall


(1)  Avsnitt 8 punkt 1 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002.


BILAGA II

Avfallskoder i den europeiska avfallsförteckningen för de typer av avfall som vanligtvis innefattar livsmedelsavfall

 

Primärproduktion

02 01 02

Vävnadsdelar från djur

02 01 03

Växtdelar

 

Bearbetning och tillverkning

02 02

Avfall från bearbetning och beredning av kött, fisk och andra livsmedel av animaliskt ursprung

02 03

Avfall från bearbetning och beredning av frukt, grönsaker, spannmål, ätliga oljor, kakao, kaffe och tobak; tillverkning av konserver; tillverkning av jäst och jästextrakt, bearbetning och jäsning av melass

02 04

Avfall från sockertillverkning

02 05

Avfall från tillverkning av mejeriprodukter

02 06

Avfall från bagerier och konfektyrfabriker

02 07

Avfall från produktion av alkoholhaltiga och alkoholfria drycker (utom kaffe, te och kakao)

 

Detaljhandel och annan livsmedelsdistribution

20 01 08

Biologiskt nedbrytbart köks- och restaurangavfall

20 01 25

Ätlig olja och ätligt fett

20 03 01

Blandat kommunalt avfall

20 03 02

Avfall från torghandel

16 03 06

Annat organiskt avfall än det som anges i 16 03 05

 

Restauranger och cateringtjänster

20 01 08

Biologiskt nedbrytbart köks- och restaurangavfall

20 01 25

Ätlig olja och ätligt fett

20 03 01

Blandat kommunalt avfall

 

Hushåll

20 01 08

Biologiskt nedbrytbart köks- och restaurangavfall

20 01 25

Ätlig olja och ätligt fett

20 03 01

Blandat kommunalt avfall


BILAGA III

Metoder för detaljerad mätning av livsmedelsavfall

Mängden livsmedelsavfall i ett led i livsmedelskedjan ska fastställas genom mätning av livsmedelsavfall som genererats av ett urval livsmedelsföretagare eller hushåll, i enlighet med någon av följande metoder eller en kombination av dessa metoder eller någon annan metod som är lika tillämplig, representativ och tillförlitlig.

Led i livsmedelskedjan

Mätmetoder

Primärproduktion

Direkt mätning

Massbalans

 

Frågeformulär och intervjuer

Koefficienter och produktionsstatistik

Plockanalys av avfall

Bearbetning och tillverkning

Detaljhandel och annan livsmedelsdistribution

Plockanalys av avfall

Räkning/skanning

 

Restauranger och cateringtjänster

 

Journaler

Hushåll

 

Beskrivning av metoderna

Metoder baserade på direkt tillgång till livsmedelsavfall/direkt mätning

Följande metoder ska användas av en enhet med direkt (fysisk) tillgång till livsmedelsavfall för att mäta livsmedelsavfallet eller göra en uppskattning:

Direkt mätning (vägning eller volymmätning)

Användning av en mätanordning för att bestämma massan för prover av livsmedelsavfall eller fraktioner av det totala avfallet, antingen direkt eller bestämt på grundval av volym. Det omfattar mätning av separat insamlat livsmedelsavfall.

Skanning/räkning

Bedömning av antalet beståndsdelar som livsmedelsavfallet består av och användning av resultatet för att bestämma massan.

Plockanalys av avfall

Separering av livsmedelsavfall från andra fraktioner för att bestämma massan för de fraktioner som sorterats ut.

Journaler

En person eller grupp av personer registrerar regelbundet uppgifter om livsmedelsavfall.

Andra metoder

Följande metoder ska användas när det inte finns någon direkt (fysisk) tillgång till livsmedelsavfall eller när direkt mätning inte är möjlig.

Massbalans

Beräkning av mängden livsmedelsavfall på grundval av massan av input och output av livsmedel till och från det system som mäts samt bearbetning och konsumtion av livsmedel inom systemet.

Koefficienter

Användning av tidigare fastställda koefficienter för livsmedelsavfall eller procentsatser som är representativa för en undersektor inom livsmedelsindustrin eller en enskild företagare. Sådana koefficienter eller procentandelar ska fastställas genom stickprov, uppgifter från livsmedelsföretagare eller andra metoder.


BILAGA IV

Metoder för mätning av livsmedelsavfall i de fall det inte görs någon detaljerad mätning i enlighet med metoderna i bilaga III

När det inte görs någon detaljerad mätning enligt artikel 2 ska de mängder livsmedelsavfall som uppkommit i ett visst led i livsmedelskedjan mätas med hjälp av en av följande metoder eller en kombination av dessa metoder:

a)

Beräkning av mängden livsmedelsavfall på grundval av de senaste tillgängliga uppgifterna om andelen livsmedelsavfall i ett visst led i livsmedelskedjan (fastställt i enlighet med bilaga III) och den totala uppkomsten av avfall i det ledet. Den totala uppkomsten av avfall i ett visst led i livsmedelskedjan ska fastställas på grundval av de uppgifter som rapporterats i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 2150/2002 för varje led i livsmedelskedjan som avses i bilaga I. Om det saknas sådana uppgifter för ett visst år ska uppgifterna för det föregående året användas.

b)

Beräkning av mängden livsmedelsavfall på grundval av samhällsekonomiska uppgifter som är tillämpliga på respektive led i livsmedelskedjan. Beräkningen av livsmedelsavfall ska baseras på de senaste uppgifterna om de mängder livsmedelsavfall som uppkommit i ett visst led i livsmedelskedjan och ökningen eller minskningen under perioden från året för den senaste mätningen av dessa uppgifter till den nuvarande rapporteringsperioden på nivån för en eller flera av följande samhällsekonomiska indikatorer:

Led i livsmedelskedjan

Indikator

Primärproduktion

Livsmedelsproduktion inom jordbruk, fiske och jakt

Bearbetning och tillverkning

Produktion av bearbetade livsmedel – på grundval av uppgifter från Prodcom (1)

Detaljhandel och annan livsmedelsdistribution

Omsättning för livsmedel

Population

Restauranger och cateringtjänster

Omsättning

Sysselsättning (i heltidsekvivalenter)

Hushåll

Population

Hushållens disponibla inkomster (2)

Medlemsstaterna får använda andra indikatorer, om dessa korrelerar bättre med uppkomsten av livsmedelsavfall i ett visst led i livsmedeskedjan.


(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 912/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EEG) nr 3924/91 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen (EUT L 163, 30.4.2004, s. 71).

(2)  Enligt Eurostat.


Top