(1)

I förordning (EG) nr 183/2005 fastställs allmänna bestämmelser om foderhygien, villkor och förfaranden som ska säkerställa att bearbetningsvillkoren för att minska och kontrollera potentiella faror respekteras. Foderföretags anläggningar ska vara registrerade hos eller godkännas av den behöriga myndigheten. Vidare är foderföretagare i lägre led i foderkedjan förpliktade att endast införskaffa foder från anläggningar som är registrerade eller godkända.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder (2) ska foder som släpps ut på marknaden vara säkert och tydligt märkt med respektive fodertyp. Vidare förtecknas i kommissionens förordning (EU) nr 575/2011 av den 16 juni 2011 om en förteckning över foderråvaror (3) detaljerade beskrivningar av särskilda foderråvaror som ska användas vid märkning.

(3)

Samspelet mellan dessa krav bör säkerställa spårbarhet och en hög konsumentskyddsnivå inom hela foder- och livsmedelskedjan.

(4)

Offentliga kontroller och kontroller som genomförts av foderföretagare har visat att vissa oljor och fetter och produkter framställda därav som inte är avsedda för användning i foder har använts som foderråvaror, vilket resulterat i foder med dioxinhalter som överskrider de gränsvärden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (4). Följaktligen kan livsmedel framställda av djur som utfodrats med kontaminerat foder utgöra en risk för människors hälsa. Dessutom skulle det leda till ekonomiska förluster att återkalla kontaminerat foder och kontaminerade livsmedel från marknaden.

(5)

I syfte att förbättra foderhygienen och utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 183/2005 bör anläggningar för ytterligare bearbetning av vegetabiliska råoljor, tillverkning av produkter framställda av vegetabiliska oljor och blandning av fetter godkännas i enlighet med den förordningen om dessa produkter är avsedda för användning i foder.

(6)

Särskilda krav för produktion, märkning, lagring och transport av dessa foderråvaror bör föreskrivas så att de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av HACCP-baserade system beaktas.

(7)

En förstärkt dioxinövervakning skulle göra det lättare att påvisa bristande efterlevnad och verkställa foderlagstiftningen. Det är nödvändigt att föreskriva att foderföretagare är skyldiga att kontrollera fetter, oljor och produkter framställda därav för förekomst av dioxin och dioxinlika PCB i syfte att minska risken för att kontaminerade produkter kommer in i livsmedelskedjan och därmed stödja strategin för att minska människors exponering för dioxin i EU. Övervakningsplanen bör utgå från risken för dioxinkontaminering. Det är foderföretagarnas ansvar att släppa ut säkert foder på marknaden. De ska därmed fullt ut stå för analyskostnaderna. Närmare bestämmelser om provtagning och analys som inte omfattas av denna förordning bör förbli medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att inrikta sina kontroller på de foderföretagare som inte omfattas av dioxinövervakningen men som tar emot ovannämnda produkter.

(8)

Det obligatoriska riskbaserade övervakningssystemet får inte påverka foderföretagarnas skyldighet att uppfylla kraven i unionslagstiftningen om foderhygien. Det bör integreras i god hygienpraxis och det HACCP-baserade systemet. Den behöriga myndigheten bör kontrollera detta i samband med godkännandet av foderföretagaren. Företagarens regelbundna översyn av den egna riskbedömningen bör ta hänsyn till resultaten från dioxinövervakningen.

(9)

De laboratorier som utför dioxinanalyser bör vara skyldiga att rapportera resultat som överskrider de gränsvärden som fastställs i direktiv 2002/32/EG, inte bara till foderföretagaren utan även till den behöriga myndigheten i syfte att förbättra insynen. Att laboratorierna har denna skyldighet innebär dock inte att foderföretagaren undantas från sin skyldighet att underrätta den behöriga myndigheten.

(10)

För att kontrollera om bestämmelserna om obligatorisk dioxinövervakning och dess integrering i foderföretagarnas HACCP-system är effektiva bör det föreskrivas en översyn efter två år.

(11)

Tillräckligt med tid bör anslås för att behöriga myndigheter och foderföretagare ska kunna anpassa sig till bestämmelserna i denna förordning.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.