16.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 243/40

(1)

Den 17 december 2009 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Klagomålet ingavs den 3 november 2009 av APFE – European Glass Fiber Producers Association (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av unionens sammanlagda tillverkning av vissa produkter av ändlösa glasfiberfilament. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av den berörda produkten och om därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända unionstillverkare, de exporterande tillverkarna och företrädarna för de kinesiska myndigheterna, importörer, leverantörer, användare och användarsammanslutningar som såvitt känt var berörda om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Med tanke på att antalet exporterande tillverkare, importörer och unionstillverkare till synes var stort, föreskrevs i tillkännagivandet ett stickprovsförfarande för att fastställa om dumpning och skada förelåg, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprov skulle behöva göras och i så fall göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare, importörer och unionstillverkare att ge sig till känna för kommissionen och att, såsom angavs i tillkännagivandet om inledande av undersökningen, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet med anknytning till den berörda produkten under undersökningsperioden (1 oktober 2008 – 30 september 2009).

(6)

Åtta kinesiska exporterande tillverkare eller tillverkargrupper och sju tillverkare eller tillverkargrupper i unionen lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i urvalet. Efter att ha granskat den mottagna informationen, och med tanke på det stora antal exporterande tillverkare och unionstillverkare som sade sig vara villiga att samarbeta, beslutade kommissionen att ett stickprov måste göras bland dessa tillverkare (se skäl 12–13 nedan).

(7)

När det gäller icke-närstående importörer, var det i stickprovsskedet av undersökningen bara tre importörer som tillhandahöll den information som begärdes inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Man beslutade därför att inte använda något stickprovsförfarande och frågeformulär sändes till alla importörer som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(8)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de utvalda exporterande tillverkarna. Alla utvalda företag och företagsgrupper ansökte om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen eller om individuell behandling om undersökningen skulle visa att de inte uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status.

(9)

Kommissionen underrättade officiellt de berörda exporterande tillverkarna i Kina, de kinesiska myndigheterna och klaganden om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status. De gavs också tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det fanns särskilda skäl till detta.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till de utvalda exporterande tillverkarna, till de utvalda unionstillverkarna, till importörerna och till alla kända användare och användarorganisationer. Fullständiga svar på frågeformuläret inkom från de utvalda exporterande tillverkarna i Kina, från alla utvalda unionstillverkare samt från två importörer och 13 användare.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, skada eller risk för skada till följd därav och unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(12)

Av de åtta kinesiska exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som gav sig till känna, gjorde kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval på grundval av den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet består av tre grupper av närstående företag som företräder 70 % av de samarbetsvilliga parternas exportvolym från Kina till EU. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna, som inte hade något att invända.

(13)

Sju unionstillverkare lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i urvalet. På grundval av informationen från de samarbetsvilliga unionstillverkarna valde kommissionen ut de tre största unionstillverkarna (och grupper av dessa) när det gäller försäljning och tillverkning, vilket motsvarar 64 % av all försäljning från samtliga samarbetsvilliga unionstillverkare.

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2008 till och med den 30 september 2009 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med 2006 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(15)

Den berörda produkt som beskrivs i tillkännagivandet om inledande är huggen glasfiber i längder om högst 50 mm; roving av glasfiber, förgarn (slivers) och garn av glasfiberfilament, mattor av glasfiberfilament, utom mattor av glasull, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7019 11 00, 7019 12 00, 7019 19 10 och ex 7019 31 00 (nedan kallad den berörda produkten).

(16)

Den berörda produkten är den råvara som oftast används för att förstärka termoplastiska och härdade hartser i industrin som tillverkar kompositmaterial. De sammansatta material som blir resultatet (glasfiberförstärkt plast) används i många olika industrier: bilindustrin, elektriska och elektroniska tillämpningar, rotorblad till vindkraftverk, byggnation och byggprodukter, tankar/rör, konsumtionsvaror, luftfarts- och vapenindustrin, etc.

(17)

Det finns fyra grundläggande typer av produkter av ändlösa glasfiberfilament, som omfattas av detta förfarande – huggna fiberknippen, roving, mattor (andra än av glasull) och garn. Undersökningen har visat att nästan alla olika typer av den berörda produkten, trots att de skiljer sig åt när det gäller utseende och eventuellt när det gäller slutanvändningsområden, har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och att de i princip används för samma ändamål. Det konstaterades emellertid att slivers inte har samma kemiska, fysiska och tekniska egenskaper, eftersom de inte består av ändlösa glasfiberfilament, utan av avbruten glasfiber av oregelbunden längd. Undersökningen visade också att vissa mycket speciella typer av roving och vissa mycket speciella typer av garn som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7019 12 00 respektive 7019 19 10 bör undantas, eftersom dessa typer är särskilt behandlade med ett ytskikt och impregnerade samt har en glödgningsförlust på mer än 3 %, vilket ger dem annorlunda fysiska och kemiska egenskaper.

(18)

Flera användare i senare led av garn har hävdat att den senare helt och hållet bör undantas från produktomfattningen i förfarandet, på grund av den näst intill obefintliga produktionsbasen i unionen och på grund av att garnen och andra produkttyper inte är utbytbara.

(19)

Undersökningen har emellertid visat att det finns utbytbarhet på åtminstone ett håll (det vill säga att garnet i ett antal tillämpningar kan användas istället för andra typer, även om det – med tanke på det relativt höga priset på garn – inte alltid skulle vara ekonomiskt bärkraftigt) och att den begränsade produktionsbasen för en viss produkttyp inte i sig är en orsak att utesluta produkttypen från produktomfattningen, så länge den har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och användningsområden som andra typer. Med tanke på att garn av ändlösa glasfiberfilament har samma grundläggande egenskaper som andra produkter av ändlösa glasfiberfilament och i viss utsträckning är utbytbara, drogs den preliminära slutsatsen att det inte fanns anledning att utesluta garn från produktdefinitionen. Det bör dock noteras att särskild uppmärksamhet kommer att ägnas en ytterligare bedömning av detta krav.

(20)

Den berörda produkten och de produkter av ändlösa glasfiberfilament som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad och på hemmamarknaden i Turkiet, som preliminärt användes som jämförbart land, liksom de produkter av ändlösa glasfiberfilament som tillverkades och såldes i unionen av unionsindustrin, konstaterades ha samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

Vid antidumpningsundersökningar rörande import med ursprung i Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ett normalvärde fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel för de tillverkare som befinns uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(22)

Dessa kriterier kan som vägledning sammanfattas enligt nedan:

(23)

I denna undersökning ansökte alla tre utvalda exporterande tillverkare eller tillverkargrupper om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen och svarade på frågorna på blanketten för ansökan om marknadsekonomisk status inom tidsfristen:

(24)

När det gäller ovannämnda utvalda exporterande tillverkare eller tillverkargrupper, inhämtade kommissionen alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga och kontrollerade på plats hos det berörda företaget alla uppgifter som lämnats i ansökan om marknadsekonomisk status och alla andra uppgifter.

(25)

Undersökningen visade vidare att två utvalda exporterande tillverkare/tillverkargrupper i Kina inte uppfyllde kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen.

(26)

Särskilt en tilllverkare/tillverkargrupp kunde inte visa att företagets beslut var tillräckligt fritt från statligt inflytande. Majoriteten av dess styrelseledamöter hade utsetts av ett företag i vilket staten var majoritetsägare. Staten kunde följaktligen förhindra företaget från att fatta vissa beslut. Det är alltså tydligt att staten spelar en stor roll i företagets beslutsprocess. Dessutom kunde företaget inte visa att det har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en oberoende revision och i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer, eftersom företagets beskattningsbara inkomster inte hade redovisats korrekt i räkenskaperna.

(27)

Den andra utvalda tilllverkaren/tillverkargruppen kunde inte heller visa att företagets beslut var tillräckligt fritt från statligt inflytande. Två av handlarna i gruppen är statsägda företag. Staten kan också i betydande grad ingripa i beslutsfattandet när det gäller en exporterande tillverkare i gruppen beroende på att företrädaren för det statsägda moderbolaget har en underförstådd vetorätt. Denna tillverkare är i sin tur moderbolag till och majoritetsaktieägare i två andra exporterande tillverkare i gruppen och staten kan således också i stor utsträckning ingripa i deras beslutsfattande. Vidare kunde tre exporterande tillverkare i gruppen inte visa att de uppfyller kriterium nr 2, eftersom två av dem inte uppgav i räkenskaperna att de åtnjöt skatteförmåner, medan revisionen när det gäller den tredje inte verkade vara oberoende. Fem företag i gruppen uppfyllde dessutom inte kriterium nr 3 (i huvudsak på grund av icke-marknadsekonomiska priser för markanvändningsrättigheterna).

(28)

En utvald exporterande tillverkare, som utgörs av en grupp av två närstående företag, kunde visa att de uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c och kunde därför beviljas marknadsekonomisk status.

(29)

Efter det att resultaten av granskningen av ansökningarna om marknadsekonomisk status hade offentliggjorts, inkom synpunkter från unionsindustrin och de två utvalda exporterande tillverkare/tillverkargrupper som inte hade beviljats marknadsekonomisk status. De synpunkter som inkom var emellertid inte av ett sådant slag att de kunde ändra undersökningsresultaten i detta hänseende.

(30)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för länder som omfattas av denna artikel, förutom i de fall när företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen. Upplysningsvis är dessa kriterier i korthet följande:

(31)

De två ovan nämnda utvalda företagen/företagsgrupperna som inte beviljades marknadsekonomisk status yrkade också på individuell behandling om de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status.

(32)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det att båda företagen/företagsgrupperna misslyckades med att visa att de kumulativt uppfyllde alla krav för individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen. Närmare bestämt misslyckades företagen med att uppfylla kravet enligt artikel 9.5 c i grundförordningen att majoriteten av aktierna ska tillhöra enskilda personer eller vara tillräckligt oberoende av staten, eftersom det konstaterades att alla företagen ytterst var statsägda eller statskontrollerade (se skäl 26–27). Såsom nämns ovan fann man att ingen av dessa båda företagsgrupper lyckades visa att de uppfyller det kriterium som anges i artikel 9.5 e, det vill säga att deras beslutsfattande inte står under något större statligt inflytande som skulle möjliggöra ett kringgående av åtgärderna om företagen skulle beviljas olika tullsatser. Deras ansökningar om individuell behandling måste därför avslås.

(33)

Följaktligen dras slutsatsen att individuell behandling inte bör beviljas för någon av de exporterande tillverkare/tillverkargrupper som nekats marknadsekonomisk status.

(34)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställde kommissionen till att börja med om de berörda exporterande tillverkarnas totala försäljning av produkter av ändlösa glasfiberfilament på hemmamarknaden var representativ, det vill säga om denna försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av deras totala exportförsäljning till unionen av den berörda produkten. Undersökningen visade att försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(35)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av de företag vars inhemska försäljning var representativ totalt sett, och som var identiska eller jämförbara med de typer som såldes på export till unionen.

(36)

För varje typ som den exporterande tillverkaren sålde på sin hemmamarknad och som konstaterades vara jämförbar med den typ av produkter av ändlösa glasfiberfilament som såldes på export till unionen, fastställdes det huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när volymen av den produkttypen när den såldes på hemmamarknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden uppgick till ungefär 5 % av den totala volym av den jämförbara produkttyp som såldes på export till unionen. Undersökningen visade att det fanns representativ inhemsk försäljning för alla produkttyper utom fyra.

(37)

Därefter undersökte kommissionen om varje typ av den berörda produkten som såldes i representativa volymer på den inhemska marknaden kunde anses ha sålts vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjorde man genom att för varje produkttyp fastställa andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder under undersökningsperioden.

(38)

I de fall där försäljningsvolymen av en produkttyp, som sålts till ett nettoförsäljningspris som var lika stort som eller högre än dess beräknade tillverkningskostnad, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, och det vägda genomsnittliga försäljningspriset för denna typ var lika högt som eller högre än enhetsproduktionskostnaden, baserades normalvärdet, per produkttyp, på det vägda genomsnittliga priset för all inhemsk försäljning av typen i fråga.

(39)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än enhetsproduktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid inhemsk försäljning, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma, inhemska försäljningen av typen i fråga.

(40)

När produkttyperna alla såldes med förlust, ansåg man att de inte sålts vid normal handel.

(41)

Undersökningen visade att den lönsamma försäljningen av alla jämförbara produkttyper utom en utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda inhemska försäljningen, och all inhemsk försäljning användes därför vid beräkningen av det genomsnittliga normalvärdet. För en produkttyp användes enbart den lönsamma försäljningen. För försäljningen av de fyra produkttyper som inte såldes i representativa kvantiteter på hemmamarknaden, använde kommissionen vid beräkningen av normalvärdet representativa inhemska priser på jämförbara produkttyper, efter justering.

(42)

I enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen har normalvärdet för företag som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status fastställts på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(43)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Turkiet som jämförbart land för fastställande av normalvärdet för Kina och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(44)

Två berörda parter lämnade synpunkter och hävdade att Turkiet inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land, utan att vidare underbygga påståendet. En annan berörd part hade synpunkter på valet av jämförbart land och föreslog att Indien skulle användas istället, eftersom Indien kunde anses vara på samma utvecklingsnivå som Kina. Marknaderna kunde anses jämförbara, eftersom vindkrafttillämpningar skulle vara mycket viktiga och jämförbara typer skulle tillverkas på ett liknande sätt. Dessutom beskrevs den indiska marknaden som en öppen marknad med betydande import. Till sist nämndes det att tillgången på råvaror skulle vara jämförbar i de båda länderna.

(45)

Kommissionen sökte samarbete med tillverkare av den likadana produkten i Turkiet, Kanada, USA, Republiken Korea och Indien. Det var emellertid bara den enda turkiska tillverkaren som uppgav sig vara villig att samarbeta och som lämnade in ett frågeformulär.

(46)

Det får anses att Turkiet är ett representativt jämförbart land när det gäller försäljningsvolym på hemmamarknaden. Normalvärdet för en typ av den likadana produkten, som inte tillverkas i Turkiet, skulle emellertid behöva konstrueras. Det ska också noteras att den pågående turkiska antidumpningsundersökningen rörande import av produkter av ändlösa glasfiberfilament pekar på ett möjligt prisfall på den inhemska turkiska marknaden. Med tanke på att Turkiet var det enda land som gick med på att samarbeta i undersökningen, dras dock preliminärt slutsatsen att Turkiet bör användas som jämförbart land.

(47)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes ett normalvärde för de exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status på grundval av verifierad information från tillverkaren i det jämförbara landet, enligt den ovan beskrivna metoden för den företagsgrupp som beviljats marknadsekonomisk status. När produkttyper på den inhemska marknaden i det jämförbara landet såldes med förlust eller när inga jämförbara typer hade sålts, konstruerades normalvärdet enligt artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(48)

I de flesta fall exporterades den berörda produkten till oberoende kunder i unionen och därför fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, det vill säga på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(49)

När det gäller en viss exportförsäljning från en exporterande tillverkare till dess närstående företag i unionen, konstaterade man att den var för företagsintern användning och den användes därför inte i den preliminära dumpningsberäkningen.

(50)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning. En justering gjordes för indirekta skatter, sjöfrakt- och försäkringskostnader, frakt i det exporterande landet, handelsled (skillnader i distributionskanaler), garantikostnader, kreditkostnader och bankavgifter.

(51)

De preliminära dumpningsmarginalerna uttrycktes i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(52)

För den samarbetsvilliga gruppen av exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status, fastställdes en individuell dumpningsmarginal i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(53)

Dumpningsmarginalen för de företag som ingick i stickprovet och som inte beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling och för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet beräknades som ett genomsnitt av de tre företag/företagsgrupper som ingick i stickprovet.

(54)

Med tanke på att viljan att samarbeta i undersökningen var hög – de samarbetsvilliga företagen svarade för omkring 100 % av all import från Kina under undersökningsperioden – fastställdes den landsomfattande marginalen för eventuella icke-samarbetsvilliga företag utifrån den högsta konstaterade marginalen för de företag/företagsgrupper som ingick i stickprovet.

(55)

På grundval av detta är de preliminära dumpningsnivåerna följande:

(56)

Under undersökningsperioden tillverkades den likadana produkten av elva tillverkare i unionen. Sju av dessa elva tillverkare samarbetade i undersökningen. Dessa sju tillverkare var alla klagande och de konstaterades svara för huvuddelen, i detta fall över 90 %, av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten. Av de återstående fyra unionstillverkarna var en också klagande, två har aktivt stött klagomålet, medan den fjärde varken har stött eller motsatt sig klagomålet. De elva tillverkarna utgör således unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer i fortsättningen att kallas unionsindustrin.

(57)

Såsom anges i skäl 13 ovan, gjordes ett urval omfattande tre tillverkare, som representerade ungefär 64 % av den sammanlagda unionstillverkningen. Eftersom två av dessa tillverkare var grupper av närstående företag, med flera produktionsenheter i unionen, utgjordes urvalet av sammanlagt nio individuella företag.

(58)

En del berörda parter hävdade att de utvalda unionstillverkarna inte skulle anses som unionsindustrin, eftersom alla tre har närstående kinesiska tillverkare som tillverkar den berörda produkten. Undersökningen bekräftade att två av de tre utvalda unionstillverkarna mycket riktigt hade närstående kinesiska tillverkningsföretag. Trots dessa förbindelser, fann man emellertid att dessa två utvalda unionstillverkare inte alls uppträdde på ett sätt som skulle göra undersökningsresultaten opålitliga. De volymer som dessa unionstillverkare importerar från sina närstående företag i Kina är ganska obetydliga (mindre än 4 % av importen från Kina). Denna import kan dessutom anses som försumbar i förhållande till de berörda unionstillverkarnas sammanlagda tillverkning och unionstillverkarna kan inte på något sätt ses som importörer, eftersom de helt klart är utpräglade glasfibertillverkare. Slutligen kan man konstatera att skadeindikatorerna för de berörda unionstillverkarna inte påverkades av denna begränsade import. Kommissionen anser därför att det inte finns någon grund för att undanta någon av de utvalda unionstillverkarna från definitionen av unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(59)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden, jämte importvolymerna till unionsmarknaden enligt Eurostats uppgifter.

(60)

Förbrukningen i unionen minskade med 24 % mellan 2006 och undersökningsperioden. Förbrukningen had emellertid ökat något under 2007 och första hälften av 2008.

Tabell 1

(61)

Importvolymerna till unionsmarknaden från Kina av den berörda produkten ökade väsentligt under skadeundersökningsperioden Totalt sett ökade importen från Kina med mer än 50 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2006 och 2008 mer än fördubblades importen från Kina. Den minskade under undersökningsperioden jämfört med 2008, men minskningen (25 %) var mindre än nedgången i förbrukningen (28 %).

Tabell 2

(62)

Marknadsandelen för den dumpade importen från Kina fortsatte att öka under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden var marknadsandelen för importen från Kina 15,6 %, vilket är nästan dubbelt så mycket som marknadsandelen 2006.

Tabell 3

(63)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset på den dumpade importen från Kina, vid unionens gräns, före tull, enligt uppgifter från Eurostat. Det genomsnittliga priset på importen från Kina förblev i stort sett oförändrat under skadeundersökningsperioden. Detta kunde konstateras trots en betydande global prisökning på råvaror som används vid tillverkning av ändlösa glasfiberfilament under skadeundersökningsperioden (vilket också framgår av tabell 18).

Tabell 4

(64)

En jämförelse, modell för modell, gjordes mellan de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljningspriser och de utvalda unionstillverkarnas försäljningspriser i unionen. I det syftet jämfördes de utvalda unionstillverkarnas priser till icke-närstående kunder med de priser som tillämpades av de utvalda exporterande tillverkarna i det berörda landet. Vid behov gjordes justeringar för att ta hänsyn till skillnader i handelsled och kostnader efter importen.

(65)

Jämförelsen visade att importen av den berörda produkten med ursprung i Kina under undersökningsperioden såldes i unionen till priser som underskred unionsindustrins priser med 23–39 %, uttryckt i procent av de senare.

(66)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och indikatorer av betydelse för unionsindustrins tillstånd. De uppgifter som redovisas nedan avser hela unionsindustrin i fråga om försäljning och marknadsandelar och de utvalda tillverkarna i fråga om alla övriga indikatorer.

(67)

Unionens produktionsvolymer förblev relativt oförändrade från 2006 till 2008, men de minskade kraftigt under undersökningsperioden.

Tabell 5

(68)

Unionsindustrins produktionskapacitet utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

(69)

Under undersökningsperioden minskade produktionskapaciteten. På grund av den prisnedgång och förlust av marknadsandelar som orsakades av den dumpade importen från Kina, var det flera produktionslinjer som avvecklades, tillfälligt stängdes eller förminskades. Trots minskningen i produktionskapacitet, sjönk kapacitetsutnyttjandet från 86 % till 61 %, det vill säga med 29 %.

(70)

Tabellen nedan visar att lagren först minskade 2007, när förbrukningen stod på topp, för att sedan kraftigt öka 2008, på grund av den plötsliga nedgången i efterfrågan under det årets sista kvartal. Under undersökningsperioden var lagernivåerna åter mer normala.

Tabell 7

(71)

Försäljningsvolymen för alla unionstillverkare på EU-marknaden, inklusive försäljningen för företagsinternt bruk, utvecklades på följande sätt:

Tabell 8

(72)

Unionsindustrins försäljningsvolym gick som helhet ner med 30 %. Under 2007, när unionens förbrukning ökade med 6 % (se tabell 1 ovan), ökade unionsindustrins försäljningsvolym av den berörda produkten på unionsmarknaden med bara 1 %. Detta betyder att unionsindustrin inte kunde dra nytta av den ökade förbrukningen under denna period. Därefter minskade unionsindustrins försäljningsvolym kraftigt 2008 och under undersökningsperioden.

(73)

Unionsindustrins marknadsandel minskade kraftigt 2007 och 2008, men under undersökningsperioden skedde en viss återhämtning. Under skadeundersökningsperioden tappade emellertid unionsindustrin 5,6 procentenheter av sin marknadsandel, medan den dumpade importen från Kina nästan fördubblades under skadeundersökningsperioden (se tabell 3 ovan).

Tabell 9

(74)

När det gäller de genomsnittliga försäljningspriserna, visar tabellen nedan att unionsindustrin inte har kunnat öka sina försäljningspriser till oberoende kunder under skadeundersökningsperioden. Tvärtom har de genomsnittliga försäljningspriserna minskat med 2 %, vilket är desto mer anmärkningsvärt eftersom råvarupriserna ökade. Unionsindustrin hade inte möjligheten att låta ökade råvarukostnader återspeglas i motsvarande höjningar av försäljningspriserna, på grund av det pristryck som utövades på unionsmarknaden av den dumpade importen från Kina.

Tabell 10

(75)

Unionstillverkarnas sysselsättningsnivå visar att unionsindustrin rationaliserade tillverkningen under skadeundersökningsperioden, i syfte att minska tillverkningskostnaderna och kompensera för de höjda råvarupriserna. Antalet anställda minskade med 20 procentenheter under hela perioden, med en minskning på 15 procentenheter koncentrerad till perioden mellan 2007 och undersökningsperioden.

Tabell 11

(76)

Till följd av unionsindustrins ansträngningar (se föregående skäl), ökade produktiviteten i unionstillverkarnas arbetsstyrka kraftigt under 2007 och 2008. Denna positiva utveckling vände under undersökningsperioden och resulterade i en sammanlagd förlust av produktivitet på 21 % under skadeundersökningsperioden. Nedgången i produktivitet berodde delvis på den kraftigt minskade efterfrågan och delvis på den dumpade importen från Kina, som kraftigt underskred unionsindustrins priser, vilket ledde till en betydande minskning av tillverkningen och således till en ökning av sysselsättningen per tillverkad enhet glasfiber.

Tabell 12

(77)

Under skadeundersökningsperioden lyckades unionsindustrin kontrollera utvecklingen av arbetskraftskostnaderna. Tabellen nedan visar att den genomsnittliga årslönen ökade under 2007 och 2008, men minskade under undersökningsperioden. Under hela perioden gick arbetskraftskostnaderna per enhet ner med 3 %. Denna tendens skulle ha blivit ännu tydligare om avgångsvederlagen hade dragits av från beloppen.

Tabell 13

(78)

Unionsindustrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten före skatt av försäljningen av den likadana produkten uttrycktes i procent av omsättningen av denna försäljning. När man fastställde unionstillverkarnas lönsamhet, rättades de kontrollerade uppgifterna för att man skulle undvika att analysen påverkades av extraordinära företagsspecifika angelägenheter som fått en oproportionerligt stor påverkan på dessa företags vinstsiffror under en viss period. Efter dessa justeringar, utvecklades de utvalda tillverkarnas lönsamhet och räntabilitet knutna till försäljningen av den likadana produkten i unionen på följande sätt:

Tabell 14

(79)

Såsom framgår av tabellen kunde unionsindustrin uppnå begränsade vinstnivåer under större delen av skadeundersökningsperioden, med vissa undantag under 2007, när den genomsnittliga lönsamhetsnivån nådde upp till 4,7 %. Vinsterna vändes till mycket stora förluster under undersökningsperioden, då de genomsnittliga förlusterna blev hela 15 %.

(80)

När det gäller räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, verkar den ha följt lönsamhetstrenden i stort. Räntabiliteten verkar överlag ha förblivit ganska begränsad under hela skadeundersökningsperioden, med undantag av 2007. Under undersökningsperioden sjönk sedan unionsindustrins genomsnittliga räntabilitet till -16,8 %.

(81)

Denna bräckliga ekonomiska situation uppstod trots den ökade förbrukningen under perioden 2006–2008 (se skäl 60 ovan), och trots unionsindustrins ansträngningar att rationalisera produktionskostnaderna (se skäl 76–77 ovan). Under skadeundersökningsperioden påverkade de starkt ökande volymerna dumpad lågprisimport från Kina unionsindustrins försäljningsvolymer och resulterade i en betydande prisnedgång. Dessa faktorer har påverkat unionsindustrins ekonomiska situation. Detta illustreras bäst av den drastiska förlusten på 15 % under undersökningsperioden.

(82)

Kassaflödet (netto) från den operationella verksamheten utvecklades på följande sätt:

Tabell 15

(83)

Tabellen ovan bekräftar unionsindustrins bräckliga ekonomiska situation under perioden 2006–2008 och den drastiska försämringen under undersökningsperioden.

(84)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades de utvalda tillverkarnas investeringar på följande sätt:

Tabell 16

(85)

Under de goda åren 2006 och 2008, var investeringsnivån ganska hög för att en renovering av ugnar skulle kunna ske. I denna kapitalintensiva industri måste ugnarna renoveras vart sjunde till tionde år och kostnaden för att renovera en ugn kan uppgå till 8–13 miljoner euro (intervallet uppges av konfidentialitetsskäl). En god del av de andra mer strukturella höga investeringskostnaderna har att göra med förbrukningen av legeringar från ledningsanslutningarna och den påföljande renoveringen av legeringarna.

(86)

Dumpningsmarginalerna för importen från Kina (såsom anges i skäl 55) är mycket höga. Med tanke på den dumpade importens volym och pris kan effekten av dumpningsmarginalen inte anses vara försumbar.

(87)

Trots unionsindustrins ansträngningar för att förbättra sin konkurrenskraft, utvecklades de flesta skadeindikatorer för unionsindustrin negativt under skadeundersökningsperioden. Detta är särskilt märkbart vid en analys av de indikatorer som gäller unionsindustrins ekonomiska resultat, särskilt räntabiliteten, kassaflödet och lönsamheten, som alla utvecklades drastiskt. Indikatorerna som gäller produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolymer och marknadsandelar visade också på en klart vikande trend.

(88)

Samtidigt underskred glasfiberimporten från Kina unionsindustrins priser med upp tilll 39 % under undersökningsperioden och unionsindustrin förlorade 5 procentenheter av sin marknadsandel på mindre än fyra år.

(89)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(90)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat unionsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt skadade unionsindustrin samtidigt med denna, undersöktes också för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(91)

Mellan 2006 och undersökningsperioden ökade volymen dumpad import av den berörda produkten med 51 %, vilket resulterade i att den ökade sin marknadsandel på unionsmarknaden med 98 %, från 7,9 % till 15,6 %.

(92)

Ökningen av den dumpade importen av den berörda produkten från Kina under skadeundersökningsperioden sammanföll med en nedåtgående trend för de flesta skadeindikatorerna för unionsindustrin. Unionsindustrin tappade 5,6 procentenheter av sin marknadsandel och dess försäljningspriser minskade med 2 % beroende på det tryck som den dumpade lågprisimporten utövade på unionsmarknaden. Det betydande prisunderskridandet hindrade unionsindustrin från att i tillräcklig utsträckning överföra de ökade produktionskostnaderna till försäljningspriserna, vilket ledde till låga lönsamhetsnivåer, som under undersökningsperioden blev negativa.

(93)

Det är också anmärkningsvärt att marknadsandelen för den dumpade importen från Kina fortsatte att öka även under undersökningsperioden. Med andra ord (se även skäl 62 ovan) minskade volymen dumpad import från Kina i lägre takt än förbrukningen i unionen.

(94)

Vissa berörda parter hävdade att det inte finns något orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som drabbade unionsindustrin. Ett av argumenten beträffande detta var att prisskillnaden mellan de kinesiska priserna och unionsindustrins priser var ganska konstant under hela skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins lönsamhet fluktuerade under samma period. I detta sammanhang måste man minnas att det inte bara är prisnivån, utan också volymen på den dumpade lågprisimporten, som har lett till ett starkt tryck på unionsindustrins försäljningspriser. Även om andra faktorer också kan ha spelat en roll när det gäller unionsindustrins försämrade situation, som alltså i viss mån även påverkat unionsindustrins lönsamhetsutveckling, kan detta inte på något sätt ha dämpat påverkan från den dumpade importen från Kina, vilken konstant underskred unionsindustrins priser, särskilt som denna skedde i en ganska jämn takt, trots förändringar på marknaden såsom ökad eller minskad förbrukning eller utveckling av råvarupriserna.

(95)

Ett liknande argument har lagts fram rörande den påstådda bristen på samband mellan unionsindustrins lönsamhetssiffror och utvecklingen av dess marknadsandel. Det stämmer till exempel att unionsindustrins lönsamhetsnivåer tillfälligt förbättrades 2006–2007, trots fallet i marknadsandelar. Detta berodde delvis på förbättrade villkor på unionsmarknaden under år 2007 (se den ökning av unionens förbrukning på 6 %, som omnämns i skäl 60 ovan). Vad som är viktigare är emellertid att unionsindustrin under åren 2006–2007 inriktade sig på en rationalisering av produktionen genom minskade tillverkningskostnader, vilket också fick en påverkan på dess lönsamhetsnivåer. Ett annat exempel är att unionsindustrins marknadsandel mellan 2008 och undersökningsperioden ökade något, medan dess lönsamhetsnivå uppvisade en kraftig förlust på 15 %. Under samma period kunde emellertid den dumpade importen från Kina också öka sin marknadsandel, eftersom försäljningspriserna i unionen fortfarande underskreds. Detta ledde till den mycket stora förlust som drabbade unionsindustrin. Båda de exempel som nämns ovan visar att man inte kan ta hänsyn till en eller två separata indikatorer när man mäter den dumpade importens inverkan på unionsindustrins tillstånd.

(96)

Utifrån detta dras preliminärt slutsatsen att den dumpade lågprisimporten från Kina som kom in på unionsmarknaden i stora och ständigt ökande volymer, till priser som avsevärt underskred unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden, hade en påtagligt negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation.

(97)

Under skadeundersökningsperioden var importen från andra tredjeländer begränsad. Den totala marknadsandelen import från andra länder än Kina har minskat med 2 procentenheter, från 17 % till 15 %. Den nästa största importkällan, Norge, hade en marknadsandel på 3,3 % under undersökningsperioden. Turkiet hade en marknadsandel på 2,5 % under undersökningsperioden, och den fjärde största importkällan, USA, hade en marknadsandel på mindre än 2 % under undersökningsperioden.

Tabell 17

(98)

Ovanstående tabell, som grundas på uppgifter från Eurostat, visar också att den genomsnittliga prisnivån vid unionens gräns på denna import i allmänhet är mycket högre än priserna på importen från Kina (se sammanfattningen i skäl 63 ovan). När man jämför prisuppgifterna från Eurostat med unionsindustrins försäljningspriser (se skäl 74 ovan), verkar det som om importen från Turkiet underskred unionsindustrins priser under undersökningsperioden. Importen från Turkiet under undersökningsperioden stod emellertid för en marknadsandel på bara 2,5 % och det är lägre än Turkiets marknadsandel 2006. Priserna på denna import låg dessutom konstant högt över priserna på importen från Kina och överskred dessa med 14–23 %. Priserna på importen från Malaysia, Taiwan och Republiken Korea verkar också ligga under unionsindustrins priser, men deras marknadsandelar är små och minskar dessutom. Importen från Turkiet, Malaysia, Taiwan och Republiken Korea, eller från andra tredjeländer, ansågs inte ha haft någon negativ inverkan på unionsindustrins situation. Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att importen från andra tredjeländer inte kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade import som konstaterats och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(99)

Flera berörda parter hävdade att den skada som unionsindustrin lidit orsakats av den ekonomiska krisen, som lett till en kraftig nedgång i efterfrågan.

(100)

En stor nedgång i unionens förbrukning kunde mycket riktigt observeras mellan 2008 och undersökningsperioden (se skäl 60 ovan). Denna nedgång uppgick till 28 % och anses ha orsakats av den ekonomiska kris som drabbade unionen under denna period. De flesta av de sektorer som använder den undersökta produkten (bilindustri, vindkraft, byggnation etc.) påverkades allvarligt av krisen och detta resulterade i en nedgång i efterfrågan på glasfiber.

(101)

Den negativa effekten av den ekonomiska nedgången och den minskade efterfrågan förvärrades dock av den ökade dumpade importen från Kina, till priser som avsevärt underskred unionsindustrins priser. Så även om man kan anse att den ekonomiska krisen bidrog till skadan under undersökningsperioden, kan detta inte på något sätt minska de skadliga negativa effekterna av lågt prissatt dumpad import från Kina på unionsmarknaden under hela skadeundersökningsperioden. Även i en situation med minskande försäljning skulle unionsindustrin ha kunnat upprätthålla en godtagbar nivå på volymer och priser och därigenom kunnat begränsa de negativa effekterna av den minskade förbrukningen. Detta skulle ändå bara ha varit möjligt utan illojal konkurrens från den dumpade lågprisimporten på marknaden. Vidare får man anse att den dumpade importen från Kina, som avsevärt underskred unionens försäljningspriser under undersökningsperioden, gjorde ännu större skada under en period av ekonomisk kris.

(102)

På grund av dessa omständigheter kan den ekonomiska krisen inte anses vara en möjlig orsak som bryter orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin led och den dumpade importen från Kina.

(103)

Vissa berörda parter hävdade att det inte finns något orsakssamband mellan den dumpade importen och unionsindustrins ekonomiska situation, eftersom unionsindustrin hade den högsta räntabiliteten under de år när importvolymerna från Kina av den berörda produkten var som störst och sina sämsta resultat när importen från Kina sjönk till sin lägsta nivå under skadeundersökningsperioden.

(104)

Härvidlag ska det först och främst noteras att utvecklingen av förbrukningen, särskilt den ekonomiska nedgången under undersökningsperioden, definitivt påverkade både importvolymen från Kina och unionsindustrins ekonomiska situation, eftersom krisen var av global karaktär.

(105)

Såsom redan nämnts ovan underskred den dumpade importen från Kina i hög grad unionsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden, det vill säga under den ekonomiska krisen. Till detta tillkom det faktum att de exporterande tillverkarna från Kina lyckades med att i viss mån öka sin marknadsandel även under den ekonomiska krisen, medan unionsindustrin gjorde allvarliga förluster beroende på att de inte kunde sälja till mer gynnsamma priser.

(106)

Det får förvisso anses att det ovan nämnda prisunderskridandet tillsammans med den ökande marknadsandelen dumpad import från Kina har orsakat unionsindustrin ännu mer skada än vad som skulle varit fallet under en period utan den instabila förbrukningen till följd av den ekonomiska krisen.

(107)

Mot denna bakgrund kan man inte på något sätt dra slutsatsen att jämförelsen av tendenserna när det gäller den dumpade importen från Kina och unionsindustrins ekonomiska resultat skulle kunna tolkas som en faktor som bryter orsakssambandet mellan effekterna av den dumpade importen och den skada som drabbade unionsindustrin.

(108)

Det hävdades av vissa berörda parter att försämringen av unionsindustrins lönsamhet orsakades av den minskade exportförsäljningen eller den minskade tillverkningen för företagsintern användning snarare än den minskade försäljningen inom unionen. Härvidlag bör det för det första erinras om att, med undantag av försäljningsvolymerna, har alla skadeindikatorer, inklusive lönsamheten, bedömts utifrån försäljningen till icke-närstående kunder på unionsmarknaden. Med andra ord har varken exportförsäljningen eller försäljningen för företagsintern användning tagits med i beräkningarna. För det andra stämmer det att volymerna exportförsäljning minskade i en något snabbare takt än försäljningen i unionen gjorde, men detta gäller inte tillverkningen för företagsintern användning som under hela skadeundersökningsperioden utgjorde mellan 22,4 % och 24,4 % av unionens sammanlagda försäljning. Med tanke på vikten av exportförsäljningen i förhållande till unionsindustrins försäljning i EU (som fluktuerade mellan 10 % och 14 % under hela skadeundersökningsperioden), kan denna försäljning inte anses så viktig att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som drabbade unionsindustrin. Detta argument avvisas därför.

(109)

Det hävdades av en berörd part att försämringen av unionsindustrins situation berodde på ett felaktigt beslut att öka kapaciteten. Härvidlag ska det först och främst sägas att glasfibermarknaden i flera år varit en växande marknad och att beslutet att öka kapaciteten vid vissa anläggningar inte kan ses som oförnuftig företagsplanering i en situation med ökande förbrukning. Det ska dessutom noteras att unionsindustrins kapacitet på det hela taget minskade under skadeundersökningsperioden (se skäl 69 ovan).

(110)

Man måste hur som helst notera att unionsindustrin lyckades minska kostnaderna per enhet för de viktigaste råvarorna, trots de ökade råvarupriserna under skadeundersökningsperioden.

Tabell 18

(111)

Den ovannämnda utvecklingen av kostnader för råvaror per tillverkad enhet glasfiber beror på investeringar som syftade till att öka effektiviteten och konkurrenskraften. Unionsindustrin har förvisso vidtagit flera åtgärder för att öka och rationalisera tillverkningsprocesserna och kostnaderna för insatsvaror under skadeundersökningsperioden.

(112)

När det gäller arbetskraftskostnaderna (se skäl 75–77 ovan), minskade unionsindustrin antalet anställda med 20 % under skadeundersökningsperioden, medan de genomsnittliga lönerna gick ner, även om man inte räknar bort effekterna av de ganska stora avgångsvederlagen.

(113)

Av dessa skäl avvisas argumentet enligt vilket unionsindustrins försämrade situation i själva verket skulle ha orsakats av ökade tillverkningskostnader, möjligtvis beroende på ineffektivitet eller höga arbetskraftskostnader.

(114)

Det har hävdats att det är tillverkningens omfattning och den moderna tekniken som de kinesiska exportörerna använder som har orsakat skadan, snarare än dumpningen av den undersökta produkten. Men på det hela taget kan det fastställas att unionstillverkarna också har en storskalig tillverkning och moderna tillverkningsprocesser.

(115)

En berörd part hävdade att unionsindustrin kan ha åsamkat sig självförvållad skada genom importen från sina närstående kinesiska tillverkare. Härvidlag bör man notera att volymen av sådan dumpad import har varit mycket begränsad, både när det gäller unionsindustrins tillverkning och importen av den berörda produkten från Kina (se skäl 58 ovan).

(116)

Varken bristande konkurrenskraft eller import från närstående kinesiska tillverkare skulle därför kunna anses som en faktor som bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den fastställda skadan.

(117)

Sammanfattningsvis har analysen ovan visat att importen av glasfiber från Kina har ökat påtagligt när det gäller kvantiteter under skadeundersökningsperioden, vilket successivt har urholkat unionsindustrins marknadsandel. Dessa ökande kvantiteter som kom in på unionsmarknaden till dumpade priser underskred dessutom avsevärt unionsindustrins priser och hindrade därmed unionsindustrin från att överföra ökningen av råvarupriserna till kunderna. Även om unionsindustrin under en viss tid kunde motverka de negativa effekterna av detta pristryck genom att åstadkomma effektivitetsvinster, blev detta inte längre möjligt när den ekonomiska krisen förde med sig en kraftigt minskad efterfrågan.

(118)

Andra faktorer som kan ha vållat unionsindustrin skada har också analyserats. Man fann då att importen från tredjeländer, den ekonomiska krisens effekter, utvecklingen av unionsindustrins övriga försäljning och andra faktorer, inklusive de som nämns i skäl 97–116 ovan, inte verkar vara sådana att de kan upphäva det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen och den skada som vållats unionsindustrin.

(119)

På grundval av ovanstående analys, där man har lokaliserat och avskilt effekterna av alla kända faktorer som påverkat unionsindustrins situation från de skadliga effekterna av den dumpade importen, drar kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från Kina har orsakat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(120)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband, förelåg några tvingande skäl som kunde leda till slutsatsen att det inte låg unionens intresse att införa åtgärder i detta speciella fall. I enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen undersökte därför kommissionen den troliga effekten av eventuella åtgärder för samtliga berörda parter samt de troliga konsekvenserna av att inte vidta åtgärder.

(121)

Kommissionen sände frågeformulär till oberoende importörer och användare. Totalt sändes 60 frågeformulär. Slutligen inkom det inom tidsfristerna besvarade frågeformulär från två importörer och tretton användare. Dessutom gav sig flera importörer till känna senare under förfarandet med skrivelser i vilka de uttryckte sitt motstånd mot att vidta några som helst åtgärder i detta fall.

(122)

Såsom anges i skäl 56 tillverkades den likadana produkten av elva tillverkare i unionen. De åtta klagandena stod för mer än 90 % av unionens tillverkning, två andra tillverkare stödde klagomålet, medan det elfte företaget varken stödde eller motsatte sig klagomålet.

(123)

De tre företag som ingick i stickprovet stod för cirka 60 % av unionens sammanlagda tillverkning och sysselsätter 3 300 personer som direkt deltar i produktion, försäljning och administration av den likadana produkten. Det erinras om att skadeindikatorerna överlag uppvisade en negativ trend och att särskilt de skadeindikatorer som gäller marknadsandelar och unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde, påverkades allvarligt. Särskilt under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins lönsamhet från en redan låg nivå på 0,3 % till -15,0 %, medan dess marknadsandel minskade med 5,6 procentenheter.

(124)

Om det införs åtgärder, förväntas prisnedgången och förlusten av marknadsandelar upphöra och unionsindustrins försäljningspriser börja återhämta sig, vilket borde leda till att unionsindustrins ekonomiska situation påtagligt förbättras.

(125)

Om antidumpningsåtgärder å andra sidan inte införs, är det sannolikt att försämringen av unionsindustrins marknad och ekonomiska situation kommer att fortsätta. I sådant fall, kan man förvänta sig att unionsindustrin kommer att förlora ytterligare marknadsandelar och att den inte kan följa med i de låga marknadspriser som importen från Kina lett till. Detta leder då troligtvis till ytterligare nedskärningar i produktion och investeringar samt stängning av fler produktionsanläggningar i unionen, vilket skulle resultera i en stor förlust av arbetstillfällen.

(126)

Den preliminära slutsatsen blir därför att införandet av antidumpningsåtgärder helt klart skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(127)

Såsom anges ovan tillämpades inte något stickprovsförfarande på de icke-närstående importörerna och två icke-närstående importörer samarbetade fullt ut i denna undersökning genom att svara på frågeformuläret. Bara en liten del av dessa två importörers omsättning (7 % respektive 25 %) härstammade från deras verksamhet när det gäller den berörda produkten från Kina. De motsatte sig båda ett eventuellt införande av antidumpningsåtgärder, eftersom de ansåg att det kunde leda till att importen av den berörda produkten från Kina kommer att upphöra.

(128)

Den import som dessa två importörer uppgett att de har utgör emellertid en mycket liten andel av all import från Kina under undersökningsperioden (mindre än 1 %). Inga andra importörer har samarbetat genom att besvara frågeformuläret eller lämna underbyggda synpunkter. Följaktligen drar kommissionen preliminärt slutsatsen att införandet av preliminära åtgärder inte i någon större utsträckning kommer att få några negativa effekter för EU-importörernas intressen.

(129)

De glasfiberfilament som omfattas av detta förfarande används i ett stort antal tillämpningar. Följande användargrupper samarbetade i undersökningen: vävare (både specialiserade vävnader i högprissegmentet och mer ordinära vävnader, t.ex. för vindenergiturbiner samt tillämpningar inom sjöfart, transport, luftfart och infrastruktur); tillverkare av inklädnader (liners), tillverkare av beläggningar (compounds), som bland annat används i bilindustrin; tillverkare av sammansatta halvfärdiga produkter eller slutprodukter.

(130)

De volymer av den berörda produkten från Kina som köpts in av de samarbetsvilliga användarna utgjorde cirka 20 % av glasfiberimporten från Kina under undersökningsperioden. Av de uppgifter som lämnats in genom frågeformulären framgår det dessutom att unionsanvändarnas industrier har ett stort antal anställda. Även om det på detta stadiet inte har lämnats in några mer ingående och styrkta uppgifter, kan antalet anställda i senare led i produktionskedjan i EU, på basis av uppgifterna i frågeformulären, preliminärt uppskattas till 50 000–75 000. Utifrån samma uppgifter kan antalet anställda i de enheter vid dessa förtag som använder glasfiber och som använde kinesisk glasfiber under undersökningsperioden uppskattas till cirka 27 000.

(131)

De flesta av de samarbetsvilliga användarna uppgav att de köpte glasfiber såväl från Kina som från andra källor, inklusive europeiska tillverkare. Bara ett par av dem köpte sin glasfiber uteslutande från Kina. I denna sektor finns det inte bara en mängd olika tillämpningar i industrin i senare led, utan dessa företags storlek kan också i hög grad variera – och vissa av dem ingår i internationellt verksamma större företagsgrupper, medan andra är helt och hållet självständiga.

(132)

På grundval av svaren i frågeformulären, verkar industrin som använder sig av glasfiber vara i ett relativt gott skick. De flesta samarbetsvilliga användarna uppgav att de under hela skadeundersökningsperioden, inklusive undersökningsperioden, gjorde vinst på tillverkning och försäljning av sina produkter, som innehöll den undersökta produkten. En del användare uppgav emellertid en förlust på denna verksamhet under undersökningsperioden, men flera av de andra hade vinster på 5–10 %.

(133)

Inköpskostnaderna för glasfiber utgör i allmänhet en en väsentlig del av tillverkningskostnaderna för användarindustrins produkter. Enligt inlämnade uppgifter kan denna del, beroende på vilken produkt som ska tillverkas, variera mellan 10 % och mer än 50 %. För vissa användare kan därför en ökning av inköpskostnaderna för den kinesiska glasfibern få en kännbar kostnadseffekt.

(134)

På basis av uppgifterna i frågeformulären från de samarbetsvilliga användarna, kan antidumpningsåtgärdernas möjliga påverkan på vinsten uppskattas till i genomsnitt 1 % av omsättningen i de av användarens enheter som använder glasfiber, men till mindre än 0,5 % för hela de företag i vilka det finns enheter som använder glasfiber. Med andra ord skulle lönsamheten i en enhet som använder glasfiber, och lönsamheten i hela företaget, påverkas med i genomsnitt en respektive mindre än en halv procentenhet.

(135)

Det ska dock noteras att när det gäller vissa användarföretag kan denna påverkan komma att bli högre, upp till cirka 5 % av företagets omsättning. Med tanke på vissa användares vinstnivåer och glasfiberns andel av deras tillverkningskostnader, kan det inte uteslutas att deras lönsamhet skulle påverkas av en kraftig prisökning på glasfiber, såvida inte en sådan kostnad helt eller delvis kan föras över till deras kunder.

(136)

På det hela taget kan man preliminärt dra slutsatsen att även om antidumpningsåtgärderna kanske skulle få större effekt för några användarföretag, är det sannolikt att andra användare bara skulle påverkas i ganska begränsad utsträckning.

(137)

Flera användare hävdade att mycket av den glasfiber som användarindustrin behöver inte kan köpas direkt i handeln. Istället måste leverantörerna genomgå ett långt och komplicerat förfarande, som kan ta 6–12 månader, utan någon garanti för att det kommer att lyckas. Att byta leverantör för att slippa betala antidumpningstullar skulle därför bli kostsamt, omöjligt på kort sikt och riskfullt ur teknisk synvinkel.

(138)

I det avseendet kan man konstatera att i vissa tillämpningar kan egenskaperna hos den undersökta produkten förvisso resultera i ett långt kvalificeringsförfarande, vilket inbegriper provning. Även mot bakgrund av de synpunkter som mottagits från användarna verkar det emellertid som om det i de flesta fall finns flera olika källor. Man bör också minnas att avsikten med antidumpningsåtgärder inte är att förvägra vissa leverantörer tillträde till unionsmarknaden, utan eventuella åtgärder är endast avsedda att återupprätta en rättvis handel och korrigera en snedvriden marknadssituation.

(139)

Därför dras preliminärt slutsatsen att det är osannolikt att ett införande av åtgärder på kinesisk glasfiber skulle leda till att användarindustrin temporärt inte skulle få några råvaruleveranser.

(140)

Flera användare hävdade att de inte skulle kunna överföra några kostnadsökningar på glasfiber till kunderna som köper produkterna. Dessa användare sade att det var benhård konkurrens på marknaden för deras produkter och att deras kunder lätt skulle byta leverantör om priserna ökade.

(141)

Eftersom användarföretagen inbördes är så olika, är det svårt överlag att bedöma om användarna kan överföra eventuella kostnadsökningar till sina kunder. På basis av uppgifterna i frågeformulären från användarna, kan man ändå anta att även om en viss användare inte kan överföra det mesta av sina kostnadsökningar, skulle omsättningen och lönsamheten i de flesta fall bara påverkas i begränsad omfattning.

(142)

När det gäller konkurrensen, uttryckte flera användare sin oro för att ett införande av antidumpningstullar skulle leda till en ökning av konkurrensen från leverantörer i senare led i förädlingskedjan, vilka är etablerade utanför EU. Produkterna i senare led i förädlingskedjan skulle ju inte omfattas av några skyddsåtgärder och det skulle då leda till en förskjutning när det gäller importen från Kina, från glasfiber till produkter i senare led i förädlingskedjan, såsom beläggningar (compounds), vävnader och blad av kompositmaterial till vindenergiturbiner. När det gäller Kina, invändes det att det redan fanns konkurrens därifrån på många av dessa marknader och att det bara skulle vara logiskt om denna konkurrens skulle öka genom införandet av åtgärder mot glasfiber. Användarindustrin skulle då inte bara behöva betala högre priser för sin glasfiber, sades det, utan skulle också behöva hantera en ökad konkurrens. I ett sådant företagsklimat, hävdade man, skulle det inte vara möjligt att föra över någon särskilt stor del av eventuella prisökningar till kunderna.

(143)

Det ska härvidlag noteras att det faktum att införandet av antidumpningsåtgärder skulle leda till en ökning av konkurrensen kan inte vara ett skäl till att inte införa åtgärder, om detta är berättigat. Den europeiska industrin som använder glasfiber har samma rättigheter som industrin som tillverkar glasfiber och är i sin fulla rätt att tillgripa EU:s handelslagstiftning och begära en antidumpningsundersökning för sina produkter, om de har tillräckliga grunder och kan visa upp prima facie-bevisning för skadlig dumpning.

(144)

Ovanstående argument rörande en potentiell ökning av konkurrensen från produkterna i senare led i förädlingskedjan från länder utanför EU kan således inte utgöra ett skäl för att inte införa antidumpningsåtgärder.

(145)

Flera användare menade att det efter undersökningsperioden redan fanns ett otillräckligt utbud på unionsmarknaden och att införandet av antidumpningsåtgärder skulle förvärra denna situation, eftersom det skulle leda till minskad import från Kina, medan denna import behövs med tanke på den stora och ökande efterfrågan.

(146)

Klagandena tillstod att det fanns flaskhalsar i utbudet för vissa produktgrupper som tillverkas av unionsindustrin, men de ansåg att problemet var övergående och att det berodde på en lagerbrist som uppstod när marknaden återhämtat sig efter den ekonomiska krisen. De menade också att unionsindustrin, om sunda lönsamhetsnivåer skulle återkomma, skulle klara av den förutspådda framtida ökade efterfrågan från EU-industrier i senare led i produktionskedjan och att detta framförallt skulle ske genom vilande kapacitet som lätt skulle kunna återupptas, ytterligare tekniska förbättringar och renovering av ugnarna.

(147)

Det bör först och främst noteras att syftet med antidumpningsåtgärder är inte att stoppa importen, utan att motverka orättvisa handelsmetoder som har en skadlig inverkan på unionsindustrin och att återupprätta en situation som kännetecknas av effektiv konkurrens på EU:s marknad. Även om prisnivåerna i EU av den berörda produkten med ursprung i Kina troligen skulle öka till följd av införandet av antidumpningsåtgärder, är de föreslagna åtgärderna inte sådana att de skulle utestänga de exporterande tillverkarna i Kina från unionsmarknaden, utan importen till unionsmarknaden från Kina av den berörda produkten skulle vara fortsatt möjlig.

(148)

När det gäller unionsindustrins förmåga att komplettera en eventuell brist på utbud av kinesisk glasfiber, bör det noteras att den nuvarande nivån på unionsindustrins kapacitetsutnyttjande verkar vara tillräcklig för att man ska kunna vara säker på att utbudet svarar mot efterfrågan. Hela importvolymen på 116 413 ton kinesisk glasfiber under undersökningsperioden skulle teoretiskt sett kunna ersättas av unionsindustrins vilande kapacitet, vilken uppskattas till nära 200 000 ton under undersökningsperioden.

(149)

Mot denna bakgrund drogs preliminärt slutsatsen att hela frågan om ett eventuellt otillräckligt utbud kan lösas genom unionsindustrins ökade kapacitetsutnyttjande, annan import liksom icke-dumpad import av den berörda produkten från Kina.

(150)

Avslutningsvis förväntar sig kommissionen att införandet av åtgärder mot import från Kina skulle ge unionsindustrin möjlighet att förbättra sin situation genom ökade försäljningsvolymer, högre priser och större marknadsandelar. Även om det kan uppkomma vissa negativa effekter i form av kostnadsökningar för vissa användare, kommer dessa effekter med all sannolikhet att uppvägas av de förväntade fördelarna för tillverkarna och deras leverantörer.

(151)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att det sammantaget inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder på import av den berörda produkten med ursprung i Kina. Denna preliminära slutsats kan emellertid komma att kräva ytterligare noggrann analys efter det att de berörda parterna har inkommit med sina synpunkter.

(152)

Mot bakgrund av slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör preliminära åtgärder vidtas mot import av den berörda produkten med ursprung i Kina för att förhindra att unionsindustrin skadas ytterligare genom den dumpade importen.

(153)

De preliminära åtgärderna mot import med ursprung i Kina bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja skadan som den dumpade importen orsakat unionsindustrin, men utan att överskrida den konstaterade dumpningsmarginalen. När man beräknar storleken på den tull som behövs för att avlägsna effekterna av den skadliga dumpningen, måste alla eventuella åtgärder göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och erhålla en vinst före skatt som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, det vill säga om det inte fanns någon dumpad import.

(154)

Unionsindustrin har hävdat att för fastställandet av nivån för undanröjande av skada bör en vinst på 12–15 % användas som mål. Den bevisning som lagts fram hittills visar emellertid inte på ett övertygande sätt att ett sådant vinstmål är nödvändigt för att man ska försäkra sig om att unionsindustrins verksamhet blir bärkraftig i denna företagssektor. I avsaknad av säkra bevis som talar för ett högre vinstmål, har man därför preliminärt dragit slutsatsen att ett vinstmål på 5 % förefaller lämpligt för att fastställa nivån för undanröjande av skada.

(155)

På grundval av detta beräknades ett pris för unionsindustrin för den likadana produkten som inte skulle vara skadevållande. Det icke-skadevållande priset räknades fram genom att man subtraherade den faktiska vinstmarginalen från priset fritt fabrik och adderade det kostnadstäckande pris som man då fick fram till det ovan nämnda lönsamhetsmålet.

(156)

Således har följande nivåer för undanröjande av skada preliminärt fastställts:

(157)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på import av den berörda produkten med ursprung i Kina på en nivå som motsvarar den lägsta av de konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull, vilken i samtliga fall är dumpningsmarginalen.

(158)

(159)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar alltså den situation för dessa företag som konstaterades föreligga under denna undersökning. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller Alla övriga företag) gäller således enbart import av sådana produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter, som omnämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag, som inte uttryckligen omnämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av tullsatsen för Alla övriga företag.

(160)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (4) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande sådana ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- och försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(161)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag inte bara tillämpas på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

(162)

För att uppfylla kravet på god förvaltning bör en period fastställas inom vilken berörda parter kan ge sig tillkänna inom den tidsfrist som anges i meddelandet om inledande och skriftligen meddela sina synpunkter samt begära att bli hörda. Det bör dessutom anges att resultaten om införandet av tullar som redovisats i samband med denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas i samband med de slutliga resultaten.

European Commission

Directorate-General for Trade

Direction H

Office Nerv- 105

B-1049 Bruxelles/Brussel, Belgien