22.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/1

(1)

I rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) fastställs villkor och regler vad avser mervärdesskatt och fakturor för att säkerställa en väl fungerande inre marknad. I enlighet med artikel 237 i det direktivet har kommissionen lagt fram en rapport, där man mot bakgrund av den tekniska utvecklingen identifierar vissa svårigheter i fråga om elektronisk fakturering och där man även identifierar vissa andra områden där mervärdesskattereglerna borde förenklas, så att den inre marknaden kan fungera bättre.

(2)

Med tanke på att redovisningen måste vara tillräckligt utförlig för att medlemsstaterna ska kunna kontrollera varor som flyttas temporärt från en medlemsstat till en annan, bör det klargöras att redovisningen ska innefatta uppgifter om värderingar av varor som flyttas temporärt mellan medlemsstaterna. Vidare bör överföring av varor till en annan medlemsstat i värderingssyfte, för mervärdesskatteändamål, inte betraktas som en leverans av varor.

(3)

Reglerna om mervärdesskattens utkrävbarhet vid gemenskapsinterna varuleveranser och gemenskapsinterna förvärv av varor bör förtydligas för att säkerställa att de uppgifter som lämnas i sammanställningarna blir enhetliga och att informationsutbytet med hjälp av dessa sammanställningar görs så snabbt som möjligt. Vidare är det lämpligt att leveranser av varor från en medlemsstat till en annan som pågår kontinuerligt under längre tid än en kalendermånad anses äga rum vid utgången av varje kalendermånad.

(4)

För att hjälpa små och medelstora företag som har svårt att betala mervärdesskatt till den behöriga myndigheten innan de har fått in betalningen från sina kunder, bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillåta att mervärdesskatt redovisas enligt kontantmetoden, vilken möjliggör för leverantören och tillhandahållaren att betala mervärdesskatt till den behöriga myndigheten när denne får betalt för en leverans eller ett tillhandahållande, vilket också medför att avdragsrätten uppstår när denne betalar för en leverans eller ett tillhandahållande. Därigenom kan medlemsstaterna införa en frivillig ordning baserad på redovisning enligt kontantmetoden som inte får negativa effekter på kassaflödet när det gäller deras intäkter av mervärdesskatt.

(5)

För att skapa rättslig förutsebarhet för företag angående deras faktureringsskyldigheter bör det tydligt anges vilken medlemsstats faktureringsregler som ska gälla.

(6)

För att förbättra den inre marknadens sätt att fungera måste harmoniserade tidsfrister för att utfärda fakturor införas för vissa gränsöverskridande leveranser och tillhandahållanden.

(7)

Vissa krav på vilka uppgifter som ska anges på fakturor bör ändras för att möjliggöra bättre skattekontroll, införa en mer enhetlig behandling av gränsöverskridande och inhemska leveranser eller tillhandahållanden och främja elektronisk fakturering.

(8)

Eftersom elektronisk fakturering kan hjälpa företagen att minska sina kostnader och bli mer konkurrenskraftiga, bör de nuvarande mervärdesskattekraven i fråga om elektronisk fakturering ses över för att undanröja befintliga bördor och hinder för att utnyttja sådan fakturering. Pappersfakturor och elektroniska fakturor bör behandlas lika, och den administrativa bördan för pappersfakturering bör inte öka.

(9)

Likabehandling bör även tillämpas när det gäller skattemyndigheternas befogenheter. Deras kontrollbefogenheter och beskattningsbara personers rättigheter och skyldigheter bör gälla i samma utsträckning oavsett om den beskattningsbara personen väljer att utfärda pappersfakturor eller elektroniska fakturor.

(10)

Fakturorna måste återge verkliga leveranser eller tillhandahållanden och deras äkthet, integritet och läsbarhet bör därför säkerställas. Med hjälp av administrativa kontroller kan tillförlitliga verifieringskedjor mellan fakturor och leveranser eller tillhandahållanden upprättas, och därigenom säkerställs att alla fakturor (oavsett om det gäller pappersfakturor eller elektroniska fakturor) uppfyller dessa krav.

(11)

De elektroniska fakturornas äkthet och integritet kan även säkerställas med hjälp av viss befintlig teknik såsom elektroniskt datautbyte (EDI) och avancerade elektroniska signaturer. Eftersom det finns annan teknik bör det dock inte krävas av beskattningsbara personer att de använder en viss elektronisk faktureringsteknik.

(12)

Det bör klargöras att när en beskattningsbar person lagrar fakturor som han har utfärdat eller mottagit online bör den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas, förutom den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad, ha rätt till åtkomst till dessa fakturor för kontrolländamål.

(13)

Eftersom målen för direktivet i fråga om förenkling, modernisering och harmonisering av reglerna om fakturor med mervärdesskatteuppgifter inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(14)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(15)

Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 17.2 ska led f ersättas med följande:

2.

I artikel 64 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Leveranser av varor som pågår kontinuerligt under mer än en kalendermånad och där varorna, på de villkor som anges i artikel 138, försänds eller transporteras till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick och varorna levereras undantagna från mervärdesskatt eller överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för dennes rörelses räkning, ska anses äga rum vid utgången av varje kalendermånad till dess att leveransen upphör.

De tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av köparen och som pågår kontinuerligt under en längre period än ett år och inte ger upphov till avräkningar eller betalningar under denna period, ska anses äga rum vid utgången av varje kalenderår till dess att tillhandahållandet upphör.

I vissa fall som inte avses i första och andra styckena får medlemsstaterna föreskriva att leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som pågår kontinuerligt under en viss tidsperiod ska anses äga rum åtminstone med ett års intervall.”

3.

I artikel 66 ska första stycket led c och andra stycket ersättas med följande:

4.

Artikel 67 ska ersättas med följande:

”Artikel 67

När, på de villkor som anges i artikel 138, varor som försänts eller transporterats till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick levereras undantagna från mervärdesskatt eller varor överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för hans rörelses räkning, ska skatten bli utkrävbar vid utfärdandet av fakturan, eller vid utgången av den tidsfrist som avses i artikel 222 första stycket om ingen faktura har utfärdats vid den tidpunkten.

Artikel 64.1, artikel 64.2 tredje stycket och artikel 65 ska inte tillämpas på leveranser och överföringar av varor som avses i första stycket.”

5.

Artikel 69 ska ersättas med följande:

”Artikel 69

Mervärdesskatten vid gemenskapsinterna förvärv av varor ska bli utkrävbar vid utfärdandet av fakturan, eller vid utgången av den tidsfrist som avses i artikel 222 första stycket om ingen faktura har utfärdats vid den tidpunkten.”

6.

I artikel 91.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska i stället godta att den senaste växelkurs som offentliggjorts av Europeiska centralbanken vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar används. Omräkning mellan andra valutor än euro ska göras med användande av växelkursen i euro för varje valuta. Medlemsstaterna får kräva att den beskattningsbara personen underrättar dem om att denna möjlighet utnyttjats.

För vissa av de transaktioner som avses i första stycket eller för vissa kategorier av beskattningsbara personer får medlemsstaterna dock fortsätta att tillämpa den omräkningskurs som fastställs i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser för beräkning av tullvärdet.”

7.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 167a

Medlemsstaterna får inom ramen för ett frivilligt system föreskriva att avdragsrätten för en beskattningsbar person vars mervärdesskatt endast blir utkrävbar i enlighet med artikel 66 b ska skjutas upp till dess att mervärdesskatten på de varor som levererats eller de tjänster som tillhandahållits till denne har betalats till dennes leverantör eller tillhandahållare.

Medlemsstater som tillämpar det frivilliga system som avses i första stycket ska fastställa ett tröskelvärde för beskattningsbara personer som använder systemet på deras territorium, baserat på den beskattningsbara personens årsomsättning beräknad enligt artikel 288. Det tröskelvärdet får uppgå till högst 500 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta. Medlemsstater får höja detta tröskelvärde till högst 2 000 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta efter att ha samrått med mervärdesskattekommittén. Sådant samråd med mervärdesskattekommittén ska emellertid inte krävas för medlemsstater som den 31 december 2012 tillämpade ett tröskelvärde som överstiger 500 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

Medlemsstaterna ska informera mervärdesskattekommittén om den nationella lagstiftning som antas enligt första stycket.”

8.

Artikel 178 ska ändras på följande sätt:

9.

Artikel 181 ska ersättas med följande:

”Artikel 181

Medlemsstaterna får tillåta en beskattningsbar person som inte innehar en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–5 att göra det avdrag som avses i artikel 168 c för sina gemenskapsinterna förvärv av varor.”

10.

I artikel 197.1 ska led c ersättas med följande:

11.

Artikel 217 ska ersättas med följande:

”Artikel 217

I detta direktiv avses med elektronisk faktura en faktura som innehåller den information som krävs enligt detta direktiv och som har utfärdats och mottagits i ett elektroniskt format.”

12.

I avdelning XI kapitel 3 avsnitt 3 ska följande artikel införas:

”Artikel 219a

Utan att det påverkar artiklarna 244–248 ska följande gälla:

13.

Artikel 220 ska ersättas med följande:

”Artikel 220

1.   Varje beskattningsbar person ska se till att en faktura i följande fall utfärdas antingen av honom själv eller av förvärvaren eller, i hans namn och för hans räkning, av en tredje person:

2.   Med avvikelse från punkt 1 och utan att artikel 221.2 påverkas ska utfärdande av faktura inte krävas med avseende på tillhandahållanden av tjänster som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 135.1 a–g.”

14.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 220a

1.   Medlemsstaterna ska tillåta att beskattningsbara personer utfärdar en förenklad faktura i något av följande fall:

2.   Medlemsstaterna ska inte tillåta beskattningsbara personer att utfärda en förenklad faktura om det krävs att fakturor ska utfärdas enligt punkterna 2 och 3 i artikel 220.1 eller om den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192a och mottagaren av varorna eller tjänsterna är betalningsskyldig för mervärdesskatten.”

15.

Artiklarna 221, 222, 223, 224 och 225 ska ersättas med följande:

”Artikel 221

1.   Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer skyldigheten att utfärda en faktura med de uppgifter som föreskrivs enligt artiklarna 226 eller 226b för sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som inte avses i artikel 220.1.

2.   Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer som etablerat sin verksamhet på deras territorium eller som har ett fast etableringsställe på deras territorium från vilket leveransen eller tillhandahållandet görs en skyldighet att utfärda en faktura med de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 226 eller 226b för sådana tillhandahållanden av tjänster som undantas enligt artikel 135.1 leden a–g som dessa beskattningsbara personer utför på medlemsstaternas territorium eller utanför gemenskapen.

3.   Medlemsstaterna får befria beskattningsbara personer från skyldigheten i artikel 220.1 eller artikel 220a att utfärda en faktura för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som dessa utför på medlemsstaternas territorium och som är undantagna från skatteplikt med eller utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet i enlighet med artiklarna 110, 111, 125.1, 127, 128.1, 132, 135.1 h–l, 136, 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 och 380–390b.

Artikel 222

För leveranser av varor som utförs i enlighet med villkoren i artikel 138 eller tillhandahållande av tjänster för vilka förvärvaren ska betala mervärdesskatt enligt artikel 196 ska en faktura utfärdas senast den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

För andra leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster får medlemsstaterna fastställa tidsfrister för beskattningsbara personers utfärdande av fakturor.

Artikel 223

Medlemsstaterna ska tillåta beskattningsbara personer att utfärda samlingsfakturor med uppgifter om flera separata leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster, förutsatt att mervärdesskatten på de leveranser eller tillhandahållanden som nämns i samlingsfakturan blir utkrävbar under samma kalendermånad.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 222 får medlemsstaterna tillåta att samlingsfakturor omfattar leveranser eller tillhandahållanden för vilka mervärdesskatt har blivit utkrävbar under längre tid än en kalendermånad.

Artikel 224

Fakturor får utfärdas av förvärvaren för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person har utfört åt honom, när det finns ett i förväg träffat avtal mellan parterna och på villkor att varje faktura blir föremål för ett förfarande för godkännande av den beskattningsbara person som utför leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster. Medlemsstaterna får kräva att sådana fakturor ska utfärdas i den beskattningsbara personens namn och för hans räkning.

Artikel 225

Medlemsstaterna får uppställa specifika krav för beskattningsbara personer om den tredje person eller förvärvare som utfärdar fakturan är etablerad i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU (3) och förordning (EG) nr 1798/2003 (4)

16.

Artikel 226 ska ändras på följande sätt:

17.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 226a

I de fall där fakturan utfärdas av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192a och som gör en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster till en förvärvare som är betalningsskyldig för mervärdesskatten, får den beskattningsbara personen utelämna de uppgifter som avses i leden 8, 9 och 10 i artikel 226 och i stället med hänvisning till de levererade varornas eller tillhandahållna tjänsternas mängd eller omfattning, samt deras art, ange de beskattningsbara belopp som de motsvarar.

Artikel 226b

Vad gäller förenklade fakturor som utfärdas enligt artiklarna 220a, 221.1 och 221.2, ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande uppgifter anges:

De får inte kräva andra uppgifter på fakturor än dem som avses i artiklarna 226, 227 och 230.”

18.

Artikel 228 ska utgå.

19.

Artikel 230 ska ersättas med följande:

”Artikel 230

Beloppen i fakturorna får uttryckas i vilken valuta som helst, under förutsättning att det mervärdesskattebelopp som ska betalas eller justeras anges i den nationella valutan i medlemsstaten, med användning av den omräkningsmekanism som anges i artikel 91.”

20.

Artikel 231 ska utgå.

21.

Rubriken i avdelning XI kapitel 3 avsnitt 5 ska ersättas med följande:

22.

Artiklarna 232 och 233 ska ersättas med följande:

”Artikel 232

Användning av elektronisk faktura måste godkännas av mottagaren.

Artikel 233

1.   Ursprungets äkthet, innehållets integritet och läsbarheten vad gäller en faktura ska, oavsett om det gäller en pappersfaktura eller en elektronisk faktura, säkerställas från tidpunkten för utfärdandet till dess att lagringsperioden löper ut.

Varje beskattningsbar person ska fastställa hur ursprungets äkthet, innehållets integritet och läsbarheten vad gäller fakturan ska säkerställas. Detta kan uppnås med hjälp av administrativa kontroller som skapar en tillförlitlig verifieringskedja mellan en faktura och en leverans eller ett tillhandahållande.

Ursprungets äkthet avser säkerställande av leverantörens eller tillhandahållarens eller fakturautfärdarens identitet.

Innehållets integritet avser att det innehåll som krävs enligt detta direktiv inte har ändrats.

2.   Förutom den typ av administrativa kontroller som beskrivs i punkt 1 är följande exempel på teknik som säkerställer ursprungets äkthet och innehållets integritet i fråga om en elektronisk faktura:

23.

Artikel 234 ska utgå.

24.

Artiklarna 235, 236 och 237 ska ersättas med följande:

”Artikel 235

Medlemsstaterna får fastställa särskilda villkor för elektroniska fakturor som utfärdats för varor som levererats eller tjänster som tillhandhållits på deras territorium från ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och förordning (EG) nr 1798/2003.

Artikel 236

I de fall då flera elektroniska fakturor översänds samlat till samma mottagare eller ställs till hans förfogande, behöver de uppgifter som är gemensamma för de olika fakturorna endast anges en gång, när all information är åtkomlig för varje faktura.

Artikel 237

Senast den 31 december 2016 ska kommissionen på grundval av en oberoende ekonomisk undersökning förelägga Europaparlamentet och rådet en allmän utvärderingsrapport om effekterna av de regler om fakturering som gäller från och med den 1 januari 2013 och särskilt om i vilken utsträckning dessa regler har lett till en faktisk minskning av företagens administrativa bördor, åtföljd om nödvändigt av ett lämpligt förslag om ändring av de berörda reglerna.”

25.

Artikel 238 ska ändras på följande sätt:

26.

Artikel 243 ska ersättas med följande:

”Artikel 243

1.   Varje beskattningsbar person ska föra ett register över varor som han har försänt eller transporterat, eller som för hans räkning har försänts eller transporterats, till en bestämmelseort utanför avgångsmedlemsstatens territorium men inom gemenskapen för transaktioner i form av värderingar av eller arbeten på eller tillfälligt bruk av dessa varor enligt artikel 17.2 f, g och h.

2.   Varje beskattningsbar person ska föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att göra det möjligt att identifiera varor som försänts till honom från en annan medlemsstat av en beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt i den andra medlemsstaten eller på denna persons vägnar, i samband med tillhandahållande av tjänster i form av värdering av eller arbeten på dessa varor.”

27.

Artikel 246 ska utgå.

28.

Artikel 247.2 och 247.3 ska ersättas med följande:

”2.   För att se till att kraven i artikel 233 uppfylls får den medlemsstat som avses i punkt 1 kräva att fakturorna lagras i den form som de ursprungligen översändes eller ställdes till förfogande i, oavsett om detta skedde i pappersform eller elektroniskt. Om fakturorna lagras elektroniskt får medlemsstaten dessutom kräva att de uppgifter som säkerställer ursprungets äkthet och innehållets integritet hos fakturan, i enlighet med artikel 233, också ska lagras elektroniskt.

3.   Den medlemsstat som avses i punkt 1 får uppställa särskilda villkor som förbjuder eller begränsar lagring av fakturorna i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och i förordning (EG) nr 1798/2003 eller om den rätt till åtkomst på elektronisk väg, nedladdning och användning som avses i artikel 249.”

29.

I avdelning XI kapitel 4 avsnitt 3 ska följande artikel införas:

”Artikel 248a

För kontrolländamål och vad gäller fakturor som avser leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster på deras territorium och fakturor som mottas av beskattningsbara personer som är etablerade på deras territorium, får medlemsstaterna, i fråga om vissa beskattningsbara personer eller i vissa fall kräva översättning till deras officiella språk. Medlemsstaterna får emellertid inte införa något allmänt krav på att fakturorna ska översättas.”

30.

Artikel 249 ska ersättas med följande:

”Artikel 249

När en beskattningsbar person lagrar fakturor som denne utfärdar eller mottar på sådan elektronisk väg som säkerställer åtkomst online till uppgifterna, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad samt, när mervärdesskatten ska betalas i en annan medlemsstat, de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten, ha rätt att för kontrolländamål få åtkomst till, ladda ned och använda dessa fakturor.”

31.

I artikel 272.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna får inte befria de beskattningsbara personer som avses i led b i första stycket från faktureringsskyldigheterna enligt kapitel 3 avsnitten 3–6 och kapitel 4 avsnitt 3.”