17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/3

(1)

I bilaga 37 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (2) föreskrivs att ett identitetsnummer för den berörda personen i vissa fall ska anges i tulldeklarationen. Det är dock medlemsstaterna som fastställer vilken typ av identitetsnummer som ska användas och de kräver att den berörda personen ska vara registrerad i deras nationella system. Detta får till följd att ekonomiska aktörer och andra personer som önskar importera varor, förflytta varor enligt ett förfarande för transitering, exportera varor eller ansöka om ett tillstånd att använda tullförenklingar eller andra tullförfaranden i olika medlemsstater måste registrera sig och erhålla ett särskilt identitetsnummer i var och en av de berörda medlemsstaterna.

(2)

De åtgärder för att öka säkerheten som infördes genom förordning (EEG) nr 2913/92, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 (3), föreskriver att det ska ske en riskanalys och ett elektroniskt utbyte av riskrelaterad information mellan tullmyndigheter och mellan dessa och kommissionen inom en gemensam ram för riskhantering, att tullmyndigheterna ska få uppgifter före ankomst respektive före avgång om alla varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde, och att tillförlitliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa villkor ska beviljas status som godkänd ekonomisk aktör. För att göra dessa åtgärder mer effektiva bör det vara möjligt att identifiera var och en av de berörda personerna med hjälp av ett gemensamt unikt nummer.

(3)

Det är följaktligen nödvändigt att föreskriva om ett registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer (EORI-nummer) som tilldelas varje ekonomisk aktör, och vid behov även andra personer, och som kan fungera som ett gemensamt referensnummer vid deras kontakter med tullmyndigheterna i hela gemenskapen och vid informationsutbyte mellan tullmyndigheterna och mellan dessa och andra myndigheter. För att säkerställa att varje aktör får ett unikt nummer bör endast ett nummer användas för varje person.

(4)

Vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 2454/93 kan innebära att även andra personer än ekonomiska aktörer måste kunna uppvisa ett EORI-nummer i sina kontakter med tullmyndigheterna. Medlemsstaterna måste därför tillåtas registrera sådana personer.

(5)

För att begränsa behovet av större ändringar av befintliga nationella registreringssystem och rättsregler och för att underlätta det centrala systemets integrering med andra nationella system, bör det föreskrivas att ekonomiska aktörer och i tillämpliga fall andra personer ska ansöka om EORI-nummer hos medlemsstaterna och tilldelas ett sådant nummer av dem.

(6)

Med tanke på att många olika myndigheter är involverade i registreringen av ekonomiska aktörer och andra personer i medlemsstaterna bör varje medlemsstat utse den eller de myndigheter som ska tilldela EORI-nummer och registrera berörda aktörer och andra personer.

(7)

För att minska den administrativa bördan för ekonomiska aktörer och andra personer bör de kunna erhålla ett EORI-nummer som är giltigt i andra medlemsstater genom att registrera sig i en enda medlemsstat. För att förenkla informationsbehandlingen och underlätta kontakterna med tullmyndigheterna bör, när detta nummer har tilldelats, ekonomiska aktörer eller andra personer vara tvungna att använda det unika numret vid samtliga kontakter med tullmyndigheterna där ett identitetsnummer krävs.

(8)

För att förenkla förvaltningen och för att tullmyndigheterna ska få en enkel och pålitlig tillgång till uppgifterna bör ett centralt elektroniskt system utvecklas för att lagra och utbyta uppgifter om registrering av ekonomiska aktörer och andra personer, och om EORI-numren.

(9)

Medlemsstaterna och kommissionen bör i nära samarbete utveckla ett centralt elektroniskt system och se till att det fungerar smidigt och säkert.

(10)

Uppgifter i det centrala systemet bör användas i informationsutbytet mellan tullmyndigheter och andra nationella myndigheter enbart i den utsträckning som det är nödvändigt att dessa myndigheter har tillgång till dessa uppgifter för att kunna fullgöra sina rättsliga skyldigheter i fråga om förflyttning av varor som berörs av ett tullförfarande.

(11)

Ett offentliggörande av EORI-nummer och en begränsad mängd registreringsuppgifter om ekonomiska aktörer eller andra personer är ett sätt att ge andra parter möjlighet att kontrollera dessa uppgifter. EORI-numren och vissa registreringsuppgifter bör således offentliggöras. Med tanke på konsekvenserna av ett offentliggörande bör detta emellertid bara äga rum när den ekonomiska aktören eller personen i fråga skriftligen har gett ett särskilt informerat samtycke.

(12)

Skydd för enskilda personer vid medlemsstaternas behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (4), och skydd för enskilda personer vid kommissionens behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (5).

(13)

Enligt artikel 28 i direktiv 95/46/EG ska de nationella tillsynsmyndigheterna övervaka att medlemsstaternas behandling av personuppgifter är lagenlig, medan Europeiska datatillsynsmannen enligt artikel 46 i förordning (EG) nr 45/2001 ska övervaka gemenskapinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet i samband med behandling av personuppgifter med hänsyn till dessa institutioners och organs begränsade uppdrag när det gäller sådana uppgifter. Dessa myndigheter bör inom ramen för sina respektive befogenheter samarbeta aktivt och sörja för en samordnad tillsyn av den behandling som sker med stöd av denna förordning.

(14)

Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits sedan antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 1875/2006 (6) om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93, är det nödvändigt att anpassa och specificera vissa bestämmelser om de deklarationer före ankomst respektive före avgång som ska inges till tullmyndigheterna avseende varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde.

(15)

Närmare bestämmelser behövs i synnerhet när det gäller informationsutbytet mellan operatören av transportmedlet och införseltullkontoret i de fall ett transportmedel ankommer till en annan hamn eller flygplats än vad som deklarerats i den summariska införseldeklarationen.

(16)

Vidare bör man specificera i vilka fall och på vilket sätt operatören av transportmedlet ska underrätta införseltullkontoret om transportmedlets ankomst.

(17)

Det är också nödvändigt med närmare bestämmelser som anger vilken person som är ansvarig för att lämna uppgifter om icke-gemenskapsvaror som är i tillfällig förvaring när de ankommer till gemenskapens tullområde. Dessa uppgifter bör i största möjliga utsträckning härledas från de uppgifter som redan är tillgängliga för tullmyndigheterna.

(18)

Man har identifierat ytterligare fall där det inte krävs någon deklaration före ankomst eller före avgång, särskilt i fråga om varor som är avsedda för eller kommer från borrnings- eller produktionsplattformar, samt vapen och militär utrustning som transporteras av en medlemsstats militära myndigheter eller på deras vägnar. För att begränsa bördan för ekonomiska aktörer bör dessutom sändningar av varor vars reella värde inte överstiger 22 euro undantas från kravet på deklarationer före ankomst respektive före avgång under vissa villkor. När sådana undantag är tillämpliga bör riskanalys utföras vid varornas ankomst eller avgång på grundval av den summariska deklarationen för tillfällig förvaring eller tulldeklarationen för varorna i fråga.

(19)

Det är dessutom nödvändigt att närmare fastställa behandlingen av de deklarationer före avgång för vilka utfartstullkontoret inte har sänt någon utfartsbekräftelse till exporttullkontoret, och att föreskriva om ett efterlysnings- och informationsförfarande mellan dessa två tullkontor. Exporttullkontoret bör också få möjlighet att avbryta exportsändningar för vilka någon utfartsbekräftelse inte har mottagits från utfartstullkontoret, antingen på grundval av bevisning som lämnas av exportören eller deklaranten eller efter utgången av en angiven tidsfrist.

(20)

Genom förordning (EG) nr 1875/2006 infördes i förordning (EEG) nr 2454/93 flera åtgärder i fråga om de uppgifter som ska samlas in för summariska införsel- och utförseldeklarationer. Viss teknisk utveckling av den informationsteknik som är nödvändig för att genomföra dessa åtgärder har visat att det behöver göras vissa justeringar av dessa uppgifter, som anges i bilaga 30a till förordning (EEG) nr 2454/93.

(21)

För att man lättare ska kunna identifiera situationer där färre uppgifter kan lämnas för vissa typer av deklarationer bör uppgiften ”Transportsätt” vara obligatorisk.

(22)

Den bästa metoden för en entydig identifiering av transportmedlet är att använda IMO-nummer för identifiering av fartyg och ENI-numret (unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg). De uppgifterna bör därför anges i stället för fartygets namn.

(23)

Eftersom fraktföraren alltid måste informeras om den summariska införseldeklarationen inges av en annan person, är det nödvändigt att ange fraktförarens transportdokumentnummer.

(24)

Eftersom internationella transporter eventuellt kan fluktuera är det nödvändigt att göra det möjligt att inge begäran om omdestinering. Därför bör en ny tabell för begäran om omdestinering införas.

(25)

Till följd av kravet att tillhandahålla EORI-nummer kommer det inte längre att vara nödvändigt att använda kodnummer för att identifiera parter, och när det gäller postförsändelser bör hänvisningar till postdeklarationer ersättas av hänvisningar till uppgifter från postväsendet.

(26)

Som en följd av anpassningarna av de begärda uppgifterna bör de motsvarande förklarande anmärkningarna också anpassas.

(27)

Förordning (EEG) nr 2454/93 bör därför ändras i enlighet med detta.

(28)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

1.

I artikel 1 ska följande punkter läggas till som punkterna 16 och 17:

”16.   EORI- nummer (registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer): ett i Europeiska gemenskapen unikt nummer som medlemsstatens tullmyndigheter eller andra utsedda myndigheter tilldelar ekonomiska aktörer och andra personer i enlighet med bestämmelserna i kapitel 6.

17.   summarisk införseldeklaration: den summariska deklaration som avses i artikel 36a i kodexen och som ska inges för varor som förs in i gemenskapens tullområde, utom när annat föreskrivs i denna förordning.”

2.

I del I avdelning I ska följande kapitel läggas till som kapitel 6:

”KAPITEL 6

Registrerings- och identifieringssystem

Artikel 4k

1.   Ett EORI-nummer ska användas för identifiering av ekonomiska aktörer och andra personer vid deras kontakter med tullmyndigheterna.

EORI-numrets struktur ska överensstämma med de kriterier som anges i bilaga 38.

2.   Om det inte är tullmyndigheten som ansvarar för tilldelning av EORI-nummer ska varje medlemsstat utse den myndighet eller de myndigheter som ska ha ansvar för att registrera ekonomiska aktörer och andra personer och tilldela dem EORI-nummer.

Tullmyndigheten i medlemsstaten ska meddela kommissionen namnet på och adressen till den eller de myndigheter som ansvarar för tilldelning av EORI-nummer. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter på Internet.

3.   Om inte annat följer av punkt 1 får medlemsstaterna som EORI-nummer använda ett nummer som redan tilldelats en ekonomisk aktör eller annan person av de behöriga myndigheterna för skatteändamål, statistiska ändamål eller andra ändamål.

Artikel 4l

1.   Ekonomiska aktörer som är etablerade i gemenskapens tullområde ska registreras av tullmyndigheten eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de är etablerade. Ekonomiska aktörer ska ansöka om registrering innan de inleder verksamhet som avses i artikel 1.12. Ekonomiska aktörer som inte har ansökt om registrering får dock göra det vid sin första transaktion.

2.   I de fall som avses i artikel 4k.3 får medlemsstaten frångå kravet på att en ekonomisk operatör eller annan person ska ansöka om ett EORI-nummer.

3.   Ekonomiska aktörer som inte är etablerade i gemenskapens tullområde och som inte har ett EORI-nummer ska registreras av tullmyndigheten eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de först gör något av följande:

4.   Andra personer än ekonomiska aktörer ska inte registreras, om inte samtliga följande villkor är uppfyllda:

5.   I de fall som avses i punkt 4 gäller följande:

6.   Ekonomiska aktörer och andra personer ska ha endast ett EORI-nummer.

7.   Vid tillämpningen av detta kapitel ska artikel 4.2 i kodexen gälla i tillämpliga delar när man fastställer om en person är etablerad i en medlemsstat.

Artikel 4m

1.   Registrerings- och identitetsuppgifter för ekonomiska aktörer eller, där det är lämpligt, för andra personer som hanteras i det system som avses i artikel 4o ska omfatta de uppgifter som anges i bilaga 38d, i enlighet med de särskilda villkor som fastställs i artikel 4o.4 och 4o.5.

2.   När medlemsstaterna registrerar ekonomiska aktörer eller andra personer för ett EORI-nummer får de kräva att dessa lämnar andra uppgifter än de som förtecknas i bilaga 38d, om det krävs för tillämpningen av deras nationella lagstiftning.

3.   Medlemsstaterna får kräva att ekonomiska aktörer eller, där det är lämpligt, andra personer lämnar de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 på elektronisk väg.

Artikel 4n

EORI-numret ska, om det krävs, användas i alla meddelanden som ekonomiska aktörer eller andra personer lämnar till tullmyndigheterna. Det ska också användas för informationsutbytet mellan tullmyndigheterna och mellan dessa och andra myndigheter på de villkor som anges i artiklarna 4p och 4q.

Artikel 4o

1.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen i syfte att utveckla ett centralt, elektroniskt informations- och kommunikationssystem som innehåller de uppgifter som förtecknas i bilaga 38d, som lämnats av samtliga medlemsstater.

2.   Tullmyndigheterna ska, med användning av det system som avses i punkt 1, samarbeta med kommissionen för att behandla och mellan tullmyndigheterna samt mellan dessa och kommissionen utbyta de registrerings- och identitetsuppgifter som förtecknas i bilaga 38d och som avser ekonomiska aktörer eller andra personer.

Andra uppgifter än de som förtecknas i bilaga 38d ska inte behandlas i det centrala systemet.

3.   Medlemsstaterna ska se till att deras nationella system hålls aktuella, kompletta och korrekta.

4.   Medlemsstaterna ska regelbundet till det centrala systemet överföra de uppgifter om ekonomiska aktörer eller andra personer som förtecknas i bilaga 38d punkterna 1–4, när nya EORI-nummer tilldelas eller när dessa uppgifter ändras.

5.   Medlemsstaterna ska också regelbundet, när dessa uppgifter finns i deras nationella system, till det centrala systemet överföra de uppgifter om ekonomiska aktörer eller andra personer som förtecknas i bilaga 38d punkterna 5–12, när nya EORI-nummer tilldelas eller när dessa uppgifter ändras.

6.   Endast EORI-nummer som tilldelats i enlighet med artikel 4l.1–5 ska överföras till det centrala systemet tillsammans med de andra uppgifter som förtecknas i bilaga 38d.

7.   Om det fastställs att en ekonomisk aktör eller en annan person än en ekonomisk aktör upphör med sådan verksamhet som avses i artikel 1.12 ska medlemsstaterna se till att detta framgår av de uppgifter som förtecknas i bilaga 38d punkt 11.

Artikel 4p

I varje medlemsstat ska den myndighet som utsetts i enlighet med artikel 4k.2 ge tullmyndigheterna i den medlemsstaten direkt tillgång till de uppgifter som avses i bilaga 38d.

Artikel 4q

1.   I varje medlemsstat får följande myndigheter, från fall till fall, ge varandra direkt tillgång till uppgifter som avses i bilaga 38d punkterna 1–4 som de förfogar över:

2.   De myndigheter som avses i punkt 1 får lagra de uppgifter som avses i den punkten eller utbyta uppgifterna mellan varandra endast om en sådan behandling är nödvändig för att dessa myndigheter ska kunna fullgöra sina rättsliga skyldigheter i fråga om förflyttning av varor som berörs av ett tullförfarande.

3.   Tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska meddela kommissionen adresserna till de myndigheter som avses i punkt 1. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter på Internet.

Artikel 4r

EORI-nummer och de uppgifter som förtecknas i bilaga 38d ska behandlas i det centrala systemet under den tidsperiod som föreskrivs i lagstiftningen i de medlemsstater som överfört de uppgifter som avses i artikel 4o.4 och 4o.5.

Artikel 4s

1.   Denna förordning ändrar inte och ska inte på något sätt påverka skyddsnivån för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, och i synnerhet ändras inte genom denna förordning medlemsstaternas skyldigheter beträffande behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens skyldigheter beträffande behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001.

2.   Kommissionen får offentliggöra identitets- och registreringsuppgifter för ekonomiska aktörer och andra personer som utgörs av uppgifterna i bilaga 38d punkterna 1, 2 och 3 på Internet endast om de berörda personerna frivilligt och skriftligen har givit sitt särskilda, informerade samtycke. Ett sådant samtycke ska i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning meddelas den eller de myndigheter i medlemsstaterna som utsetts i enlighet med artikel 4k.2 eller tullmyndigheterna.

3.   Personers rättigheter avseende de registreringsuppgifter enligt förteckningen i bilaga 38d som behandlas i nationella system ska utövas i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som lagrat deras personuppgifter och särskilt, i tillämpliga fall, genomförandebestämmelserna för direktiv 95/46/EG.

Artikel 4t

De nationella tillsynsmyndigheterna för dataskydd och Europeiska datatillsynsmannen ska, var och en inom ramen för sin behörighet, samarbeta aktivt och sörja för en samordnad tillsyn av det system som avses i artikel 4o.1.”

3.

Artikel 181b ska ersättas med följande:

”Artikel 181b

I detta kapitel och i bilaga 30a gäller följande definitioner:

fraktförare: den person som för in varorna eller påtar sig ansvaret för varornas transport in i gemenskapens tullområde och som avses i artikel 36b.3 i kodexen. Dock avses

med fraktförare vid kombinerad transport enligt artikel 183b den person som kommer att sköta det transportmedel som efter att det förts in i gemenskapens tullområde kommer att gå av sig självt som ett aktivt transportmedel,

med fraktförare vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller fraktarrangemang enligt artikel 183c den person som har ingått ett avtal och utfärdat ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna in i gemenskapens tullområde.”

4.

Artikel 181c första stycket ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 183 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 183b ska ersättas med följande:

”Artikel 183b

Vid kombinerad transport, där det aktiva transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde endast transporterar ett annat transportmedel, som efter att det förts in i gemenskapens tullområde kommer att gå av sig självt som ett aktivt transportmedel, ska operatören av det andra transportmedlet ha skyldigheten att inge den summariska införseldeklarationen.

Tidsfristen för att inge den summariska införseldeklarationen ska motsvara tidsfristen enligt artikel 184a för det aktiva transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde.”

7.

Artikel 183d ska ersättas med följande:

”Artikel 183d

1.   När ett aktivt transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde först kommer att ankomma till en medlemsstats tullkontor som inte deklarerats i den summariska införseldeklarationen, ska operatören av detta transportmedel eller dennes ombud informera det deklarerade införseltullkontoret med hjälp av meddelandet ”begäran om omdestinering”. Detta meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga 30a och ifyllas i enlighet med de förklarande anmärkningarna i den bilagan. Denna punkt ska inte tillämpas i de fall som avses i artikel 183a.

2.   Det deklarerade införseltullkontoret ska omedelbart underrätta det faktiska införseltullkontoret om omdestineringen och om resultaten av den skydds- och säkerhetsrelaterade riskanalysen.”

8.

I artikel 184a.1 ska led b ersättas med följande:

9.

Artikel 184d ska ändras på följande sätt:

10.

I artikel 184e ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”När en risk identifieras ska tullkontoret vid den första hamnen eller flygplatsen för införsel vidta förbudsåtgärder i fråga om sändningar som fastställts utgöra ett hot av sådan allvarlig karaktär att omedelbara åtgärder krävs och, under alla omständigheter, vidarebefordra resultaten av riskanalysen till de efterföljande hamnarna eller flygplatserna.

Vid efterföljande hamnar eller flygplatser i gemenskapens tullområde ska artikel 186 gälla i fråga om varor som uppvisas för tullen vid dessa hamnar eller flygplatser.”

11.

Artikel 184f ska utgå.

12.

I del I avdelning VI kapitel 1 ska följande avsnitt införas som avsnitt 5:

”Avsnitt 5

Underrättelse om ankomst

Artikel 184g

Operatören av det aktiva transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde eller dennes ombud ska underrätta tullmyndigheterna vid det första införseltullkontoret om transportmedlets ankomst. Denna underrättelse om ankomst ska innehålla de uppgifter som krävs för att identifiera de summariska införseldeklarationer som ingivits för samtliga varor som transporteras på det transportmedlet. Närhelst det är möjligt ska tillgängliga metoder för underrättelse om ankomst användas.”

13.

Artikel 186 ska ersättas med följande:

”Artikel 186

1.   Icke-gemenskapsvaror som uppvisas för tullen ska omfattas av en summarisk deklaration för tillfällig förvaring enligt tullmyndigheternas instruktioner.

Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring ska inges av den person som visar upp varorna, eller för dennes räkning, senast när varorna uppvisas. När den summariska deklarationen för tillfällig förvaring inges av en annan person än den som har hand om driften av det tillfälliga lagret, ska tullmyndigheterna underrätta den som har hand om lagret om deklarationen, förutsatt att denna person anges i den summariska deklarationen för tillfällig förvaring och har ett system som är anslutet till tullens system.

2.   Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring kan ha en av följande former, enligt tullmyndigheternas instruktioner:

3.   En hänvisning till en summarisk införseldeklaration ska inte krävas när varorna redan har befunnit sig i tillfällig förvaring eller har hänförts till en godkänd tullbehandling och inte har lämnat gemenskapens tullområde.

4.   Kommersiella inventeringssystem som används av hamnar eller inom transportbranschen får användas, förutsatt att de är godkända av tullmyndigheterna.

5.   Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring får inges tillsammans med eller innehålla den underrättelse om ankomst som avses i artikel 184g.

6.   Vid tillämpning av artikel 49 i kodexen ska den summariska deklarationen för tillfällig förvaring anses ha ingivits den dag varorna anmäls.

7.   Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring ska förvaras av tullmyndigheterna, så att de kan kontrollera att de varor som avses i den hänförs till en godkänd tullbehandling.

8.   En summarisk deklaration för tillfällig förvaring ska inte krävas när, senast vid tidpunkten för varornas uppvisande för tullen,

9.   När en tulldeklaration har ingivits vid ett införseltullkontor som en summarisk införseldeklaration i enlighet med artikel 36c i kodexen ska tullmyndigheterna omedelbart godta deklarationen när varorna uppvisas, och varorna ska direkt hänföras till det deklarerade förfarandet, om inte annat följer av villkoren för det förfarandet.

10.   Vid tillämpning av punkterna 1–9 i samband med att icke-gemenskapsvaror som befordrats från avgångskontoret enligt ett förfarande för transitering uppvisas för tullen vid ett bestämmelsekontor i gemenskapens tullområde ska den transiteringsdeklaration som är avsedd för tullmyndigheterna vid bestämmelsekontoret anses utgöra den summariska deklarationen för tillfällig förvaring.”

14.

Artikel 189 ska ersättas med följande:

”Artikel 189

Varor som förs in i gemenskapens tullområde sjövägen eller med flyg och som för transporten förblir på samma transportmedel utan att omlastas ska uppvisas för tullen i enlighet med artikel 40 i kodexen endast vid den hamn eller flygplats i gemenskapen där de lossas eller omlastas.”

15.

I artikel 251.2 ska led b ersättas med följande:

16.

Artikel 592a ska ändras på följande sätt:

17.

I artikel 592b.1 a ska led ii ersättas med följande:

18.

Artikel 592g ska ersättas med följande:

”Artikel 592g

När varor, som enligt artikel 592a c–m omfattas av ett undantag från kravet på ingivande av en tulldeklaration inom de tidsfrister som avses i artiklarna 592b och 592c, förs ut ur gemenskapens tullområde ska en riskanalys utföras när varorna uppvisas, på grundval av den tulldeklaration som varorna omfattas av, om sådan finns.”

19.

I artikel 792a.1 ska tredje meningen utgå.

20.

Artikel 792b ska ersättas med följande:

”Artikel 792b

Artiklarna 796da och 796e ska gälla i tillämpliga delar när en pappersbaserad exportdeklaration har ingivits.”

21.

Efter artikel 796d ska följande artikel införas som artikel 796da:

”Artikel 796da

1.   Om exporttullkontoret inom 90 dagar från varornas frigörande för export inte har mottagit det meddelande om ”utförselresultat” som avses i artikel 796d.2, får det kontoret begära, om det är nödvändigt, att exportören eller deklaranten anger det datum då varorna lämnade gemenskapens tullområde och från vilket tullkontor det skedde.

2.   Exportören eller deklaranten får, antingen på eget initiativ eller på begäran gjord i enlighet med punkt 1, underrätta exporttullkontoret om att varorna har lämnat gemenskapens tullområde med angivande av det datum då varorna lämnade gemenskapens tullområde och från vilket utfartstullkontor det skedde, och begära att exporttullkontoret intygar utförseln. I detta fall ska exporttullkontoret begära ett meddelande om ”utförselresultat” från utfartstullkontoret, som ska svara inom 10 dagar.

3.   När, i de fall som avses i punkt 2, utfartstullkontoret inte bekräftar varornas utförsel inom den tidsfrist som anges i den punkten, ska exporttullkontoret underrätta exportören eller deklaranten.

Exportören eller deklaranten kan till exporttullkontoret lämna bevis för att varorna har lämnat gemenskapens tullområde.

4.   De bevis som avses i punkt 3 kan särskilt lämnas på ett av följande sätt eller genom en kombination av dem:

22.

Artikel 796e ska ersättas med följande:

”Artikel 796e

1.   Exporttullkontoret ska i följande fall intyga varornas utförsel för exportören eller deklaranten:

2.   Om exporttullkontoret inom 150 dagar från dagen för varornas frigörande för export varken mottagit ett meddelande om ”utförselresultat” från utfartstullkontoret eller tillfredsställande bevisning i enlighet med artikel 796da.4, får exporttullkontoret betrakta detta som en underrättelse om att varorna inte har lämnat gemenskapens tullområde.

3.   Exporttullkontoret ska underrätta exportören eller deklaranten och det deklarerade utfartstullkontoret när en exportdeklaration har ogiltigförklarats. Exporttullkontoret ska informera det deklarerade utfartstullkontoret när det har godtagit bevisning i enlighet med punkt 1 b.”

23.

Artikel 842a ska ändras på följande sätt:

24.

I artikel 842d.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Artiklarna 592b.2, 592b.3 och 592c ska gälla i tillämpliga delar.”

25.

Följande artikel ska införas som artikel 842f:

”Artikel 842f

När varor som omfattas av en summarisk utförseldeklaration inte har lämnat gemenskapens tullområde inom 150 dagar från dagen för ingivande av deklarationen ska den summariska utförseldeklarationen anses inte ha ingivits.”

26.

Bilaga 30a ska ändras i enlighet med bilaga I till denna förordning.

27.

Bilaga 37 ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

28.

Bilaga 38 ska ändras i enlighet med bilaga III till denna förordning.

29.

Bilaga 38d, enligt lydelsen i bilaga IV till denna förordning, ska införas.