—

Underskottet i de offentliga finanserna har minskat från 10 % av BNP 2003 till 2,6 % av BNP 2006, vilket ligger under referensvärdet på 3 % av BNP. Detta är något bättre än det mål för 2006 som sattes i det uppdaterade konvergensprogrammet från januari 2006, men ligger något över de mål som rådet fastställde i sin rekommendation enligt artikel 104.7 i fördraget.

—

Mer än hälften (cirka 4 procentenheter) av minskningen av underskottet på 7,4 procentenheter av BNP mellan 2003 och 2006 berodde på högre intäkter till följd av ändrade indirekta skatter och en effektivare skatteuppbörd. De återstående 3,5 procentenheterna förklaras av en lägre utgiftskvot, som delvis avspeglar större användning av engångstransaktioner, nämligen markförsäljning, som traditionellt registreras som negativa utgifter. Utgiftskontroll uppnåddes även genom nedskärningar och omstruktureringar av offentliga organ, anställningsbegränsningar i den offentliga sektorn och kontroll av de sociala transfereringarna.

—

Under perioden 2004–2006 motsvarade de underskottsminskande engångstransaktionerna i genomsnitt cirka 1 % av BNP. Utan engångstransaktioner (0,7 % av BNP) skulle underskottet 2006 ha legat på 3,3 % av BNP, dvs. ovanför referensvärdet. Det strukturella saldot, dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångstransaktioner och andra tillfälliga åtgärder, beräknas under 2006 ha förbättrats med något mer än 1 % av BNP.

—

För 2007 räknar kommissionen i sin vårprognos 2007 med att underskottet kommer att minska ytterligare – till 2,1 % av BNP – till följd av ytterligare utgiftsbesparingar. Engångstransaktionerna beräknas vara av ungefär samma omfattning som föregående år och motsvara 0,6 % av BNP, vilket innebär att underskottet bortsett från engångstransaktioner skulle ligga under referensvärdet. Detta är i stort sett i linje med den officiella uppskattningen av underskottet till 1,9 % av BNP i anmälan från april 2007. Enligt vårprognosen kommer underskottet för 2008 att minska ytterligare till 1,6 % av BNP utan användning av engångstransaktioner, om politiken inte ändras. Det innebär att underskottet på ett trovärdigt och hållbart sätt har tagits ned till en nivå under tröskelvärdet på 3 % av BNP. Det strukturella saldot beräknas förbättras marginellt under 2007 och, om politiken inte ändras, med ytterligare 1 procentenhet under 2008. Detta måste ses mot behovet av att göra framsteg mot det medelfristiga målet för de offentliga finanserna, som för Maltas del är en balanserad budget i strukturella termer.

—

Den offentliga skulden minskade från en topp på 73,9 % av BNP 2004 till 66,5 % 2006. Enligt kommissionens vårprognos 2007 förväntas skuldkvoten minska ytterligare till cirka 64,3 % av BNP före utgången av 2008, vilket innebär att den närmar sig referensvärdet på 60 % av BNP.