6.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/1

(1)

Den 23 mars 2006 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 553/2006 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och Vietnam (nedan kallade ”de berörda länderna” eller ”de exporterande länderna”). Den förordningen trädde i kraft den 7 april 2006.

(2)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden från och med den 1 april 2004 till och med den 31 mars 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden”, i tabeller ”UP”) och undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter det att en preliminär antidumpningstull hade införts mot import av vissa skodon med överdelar av läder från de berörda länderna fick samtliga parter ta del av de omständigheter och överväganden som låg till grund för förordningen om preliminär tull. Alla parter beviljades också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av dessa uppgifter.

(4)

Några berörda parter lämnade skriftliga synpunkter. De parter som begärde det gavs också möjlighet att bli hörda muntligen. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för att kunna fastställa de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(5)

Kommissionen underrättade vidare parterna om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. De berörda parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa uppgifter. Parternas muntliga och skriftliga synpunkter togs under övervägande och när det var befogat ändrades undersökningsresultaten i enlighet med dessa synpunkter. Ytterligare information lämnades också om en ändring av de planerade åtgärdernas form.

(6)

Olika berörda parter framförde på nytt sin synpunkt att de inte kunde utöva sin rätt att försvara sig om inte namnen på de klagande offentliggjordes. Denna fråga hade redan tagits upp (se skäl 8 i förordningen om preliminär tull). Frågan diskuterades på nytt i det slutgiltiga skedet och följande bör noteras: Berörda parter som ifrågasatt de klagandes representativitet fick information om de klagandes tillverkningsvolym med uppdelning per land. Därför anses de ha fått möjlighet att utöva sin rätt att försvara sig. Senare fick även övriga berörda parter möjlighet att ta del av dessa uppgifter.

(7)

Som anges i skäl 10 i förordningen om preliminär tull är den produkt som omfattas av förfarandet skodon med överdelar av läder eller konstläder med undantag av

(8)

På grundval av vad som anges i skälen 12–27 i förordningen om preliminär tull drogs också den preliminära slutsatsen att vissa avancerade sportskor (”Special Technology Athletic Footwear”) skulle undantas från denna definition.

(9)

Kommissionen beslutade också att, i avvaktan på ytterligare undersökning och överväganden i det slutgiltiga skedet, preliminärt behandla barnskor som en del av den berörda produkten.

(10)

De berörda parterna uppmanades lämna synpunkter på dessa punkter. Med tanke på de synpunkter som lämnats om detta och ytterligare krav på att undanta andra specifika typer av skodon har dessa krav analyserats i detalj (se nedan).

(11)

Som anges i skäl 13 i förordningen om preliminär tull undantogs avancerade sportskor av denna typ från definitionen av den berörda produkten.

(12)

Undantaget baserades på det faktum att skodon av detta slag har andra grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, säljs via andra försäljningskanaler och dessutom skiljer sig åt när det gäller slutlig användning och konsumenternas uppfattning.

(13)

Gemenskapens skoindustri motsatte sig att avancerade sportskor uteslutits från definitionen av den berörda produkten och hävdade att den produkt som är föremål för undersökningen säljs via samma kanaler och uppfattas som likadan av konsumenterna. Gemenskapstillverkarna betonade också att man om avancerade sportskor ändå utesluts från definitionen av den berörda produkten bör höja det gällande minimivärdet på avancerade sportskor, som i dag är 9 EUR enligt den aktuella TARIC-definitionen, eftersom US-dollarn har sjunkit gentemot euron under de senaste åren.

(14)

Som svar på dessa synpunkter noteras först och främst att gemenskapsindustrin inte bestred att avancerade sportskor har andra grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. När det gäller försäljningskanaler, användning, konsumenternas uppfattning och importutveckling har gemenskapens skoindustri inte lagt fram några underbyggda argument som kan ändra de undersökningsresultat som redovisas i skälen 15–18 i förordningen om preliminär tull. Ingen bevisning lades fram till stöd för begäran om att höja minimivärdet 9 EUR.

(15)

Flera importörer begärde att minimivärdet på avancerade sportskor skulle sänkas från 9,00 EUR till 7,50 EUR av hänsyn till förändrade omständigheter i form av kostnadssänkande tillverkningsprocesser.

(16)

Även dessa synpunkter har granskats noga. Minimivärdet 9 EUR fastställdes i TARIC-nomenklaturen 1994, när avancerade sportskor (”Special Technology Athletic Footwear”) infördes i samband med kvoten för skodon med ursprung i Kina, dvs. för tolv år sedan. Importörerna lade också fram tillräckligt väl underbyggda uppgifter som visar att ny tillverkningsteknik har lett till betydligt lägre tillverkningskostnader per enhet för avancerade sportskor och till besparingar när det gäller material och energi. Man kan heller inte bortse från det faktum att detta i kombination med ökad konkurrens på grund av det ökade utbudet på avancerade sportskor – ytterligare en prissänkande faktor – har lett till en annan prisbild än för tolv år sedan. En måttlig sänkning av minimivärdet för avancerade sportskor på 1,50 EUR anses vara rimlig och nödvändig för att beakta den utveckling som skett.

(17)

Flera exportörer hävdade också att definitionen av avancerade sportskor bör breddas till att omfatta även skodon med överdelar av läder och sula av vinylacetat och/eller formgjutna sulor.

(18)

Som svar på dessa synpunkter bör det dock betonas att användningen av formgjutning med eten och vinylacetat inte i sig innebär en tydlig skillnad mellan slutprodukten och den berörda produkten. Dessutom kan formgjutningstekniken för sulor av eten och vinylacetat användas även för andra skodon än avancerade sportskor. Inga uppgifter har lagts fram som visar att det skulle vara olämpligt att göra åtskillnad mellan produkterna på grundval av olika fysiska och tekniska egenskaper, försäljningskanaler, användning, konsumentuppfattning och importutveckling. De definitioner av eten och vinylacetat som föreslagits av olika importörer överensstämmer inte heller med varandra. Därför avvisades detta förslag om definitionen av avancerade sportskor.

(19)

Det bekräftas därför att avancerade sportskor undantas från definitionen av den berörda produkten i förordningen om preliminär tull. Minimivärdet för avancerade sportskor bör dessutom sänkas från 9 EUR till 7,50 EUR. Eftersom inga synpunkter lämnats, bekräftas de undersökningsresultat om avancerade sportskor som beskrivs i skälen 13–19 i förordningen om preliminär tull. Avancerade sportskor på minst 7,50 EUR utesluts därför slutgiltigt från detta förfarande.

(20)

Barnskor, dvs. skodon med längsta invändiga mått under 24 cm och med sammanlagd höjd av sula och klack av högst 3 cm, som klassificeras enligt KN-nummer ex 6403 20 00, ex 6403 30 00, 6403 51 11, 6403 51 91, 6403 59 31, 6403 59 91, 6403 91 11, 6403 91 91, 6403 99 31, 6403 99 91 och ex 6405 10 00 omfattades inte av de preliminära antidumpningsåtgärderna eftersom de preliminära undersökningsresultaten inte motiverade detta för att skydda gemenskapens intresse.

(21)

I skälen 28–31 i förordningen om preliminär tull hade inga slutgiltiga slutsatser dragits om huruvida barnskor skulle ingå i definitionen av den berörda produkten. Vissa argument övervägdes för att eventuellt utesluta barnskor från definitionen av den berörda produkten i undersökningen, men det var inte möjligt att i det skedet av undersökningen dra några definitiva slutsatser på grundval av dessa argument. Kommissionen beslutade därför att, i avvaktan på ytterligare undersökning och överväganden i det slutgiltiga skedet, behandla barnskor som en del av den berörda produkten.

(22)

Efter det att de preliminära undersökningsresultaten redovisats hävdade vissa berörda parter att barnskor bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten i undersökningen. Dessa påståenden grundades på antagandet att barnskor skiljer sig tydligt från de skodon som ingår i denna undersökning, särskilt när det gäller stil, utformning, försäljningskanaler och kundservice, vilket också framgår av skälen 30 och 31 i förordningen om preliminär tull.

(23)

Argumenten ansågs dock inte motivera ett beslut om att utesluta barnskor från definitionen av den berörda produkten, eftersom det inte lagts fram tillräckligt väl underbyggda uppgifter som visar att man vid denna undersökning kan dra en tydlig skiljelinje mellan barnskor och skodon av andra slag som ingår i undersökningen. Det konstaterades dock att de grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som barnskor har gemensamt med den berörda produkten – en kombination av överdelar av läder och olika typer av sulor för att skydda fötterna – var mycket viktigare än eventuella skillnader (främst storlek). Faktorer som stil, utformning, försäljningskanaler och kundservice verkade inte heller skilja sig i grunden från skodon av andra slag som ingår i undersökningen. Det faktum att barnskor är ett eget produktsegment inom den berörda produkten motiverar inte att de utesluts från definitionen av den berörda produkten. Man kunde inte dra någon tydlig skiljelinje mellan barnskor och den berörda produkten, utan konstaterade att det fanns betydande överlappning med definitionen av den berörda produkten – i båda fallen handlar det om fotbeklädnad som skyddar foten vid t.ex. gång.

(24)

I sina synpunkter på förordningen om preliminär tull hävdade gemenskapsindustrin att barnskor bör ingå i den berörda produkten. Uppgifter lämnades som visar att tillverkningen av barnskor i gemenskapen fortfarande är betydande.

(25)

Gemenskapsindustrins uppgifter bekräftar bara de slutgiltiga undersökningsresultaten. Det slås därför slutgiltigt fast att barnskor bör ingå i definitionen av den berörda produkten.

(26)

Flera berörda parter hävdade att det fanns andra typer av skodon inom dessa KN-nummer som också var alltför annorlunda i fråga om användning för att tillhöra samma produktkategori. Dessa påståenden analyseras nedan.

(27)

I Kombinerade nomenklaturen betraktas vandrarskor och klätterskor och liknande inte som sportskor och ingår därför inte i definitionen av avancerade sportskor i skäl 13 i förordningen om preliminär tull. Vissa parter begärde dock att denna produkt skulle uteslutas från förfarandet och anförde följande skäl: i) kraven på sådana vandrarskor är mycket lika specifikationerna för avancerade sportskor, ii) tydlig åtskillnad kan göras mellan vandrarskor och skodon av andra slag när det gäller försäljningskanaler och konsumenternas uppfattning och iii) högre tullar på vandrarkängor och vandrarskor skulle påverka det marknadssegmentet negativt.

(28)

Ingen ytterligare bevisning om särskilda tekniska egenskaper och andra särdrag hos vandrarskor har lagts fram som kan ändra slutsatsen i skäl 34 i förordningen om preliminär tull, där det fastställs att skodon av olika slag (t.ex. vandrarkängor och vandrarskor) kan ha olika särskilda egenskaper men att de grundläggande egenskaperna hos skodon av detta slag ändå är desamma. Det konstaterades också att vandrarskor tillverkas på många håll i gemenskapen och att man inte kan dra en tydlig skiljelinje mellan importerade och gemenskapstillverkade vandrarskor. Detta bekräftades också genom beslutet att inkludera skodon av detta slag i definitionen av den berörda produkten avseende rådets förordning (EG) nr 2155/97 (4). Även om vandrarskor i vissa fall har särskilda egenskaper, har de ändå samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som skodon av andra slag som ingår i definitionen av den berörda produkten. När det gäller användning och konsumenternas uppfattning konstaterades också att det fanns betydande överlappning med skodon av andra slag som ingår i produktdefinitionen. Det konstaterades därför att vandrarskor även i fortsättningen bör ingå i undersökningen.

(29)

En importör begärde att undantag skulle göras för vissa skodon med mekanoterapeutiska tillämpningar. Trots att produkten i dag klassificeras enligt KN-nummer 6403 99 93, 6403 99 96 och 6403 99 98, hävdade man att skodon av detta slag bör uteslutas från förfarandet eftersom de har andra fysiska och kemiska egenskaper och eftersom de har andra försäljningskanaler och uppfattas annorlunda av konsumenterna, nämligen som certifierade medicinska produkter som får säljas som medicintekniska produkter för mekanoterapeutiska tillämpningar.

(30)

Det konstaterades att skodon av detta slag bör betraktas som en del av den berörda produkten. Även om produkten använder särskild teknik och kan användas för medicintekniska ändamål, innebär dessa särdrag ändå inte att produkten tydligt och strukturellt skiljer sig från den berörda produkten. Detta blir särskilt tydligt när man beaktar att konsumenterna även köper skodon av detta slag eftersom de är bekväma, och inte enbart av särskilda medicinska skäl. Detta framgår även av importörens skrivelse.

(31)

Därför bör begäran om undantag för skodon med mekanoterapeutiska tillämpningar avvisas.

(32)

Strandsandaler av eten och vinylacetat är skor vars övre del utgörs av ett läderband som är fäst vid båda sidorna av en tjock lättviktssula tillverkad av en kombination av eten och vinylacetat och andra material. Vissa berörda parter hävdade att denna produkt bör undantas från undersökningen eftersom dessa sandaler har mycket specifika och särskiljande fysiska och tekniska egenskaper som gör dem lätta att känna igenom som strandsandaler och dessutom därför skiljer sig åt från skodon av andra slag som ingår i produktdefinitionen när det gäller sådant som slutlig användning och konsumenternas uppfattning. Det uppgavs också att all tillverkning med denna teknik hade flyttat ut ur Europa.

(33)

Det konstaterades att sådana strandsandaler, även om de har vissa särdrag, ändå har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som andra skodon som ingår i definitionen av den berörda produkten. När det gäller användning och konsumenternas uppfattning konstaterades också att det fanns betydande överlappning med skodon av andra slag som ingår i produktdefinitionen, t.ex. badskor och träskor. Försäljningskanaler och faktorer som marknadsföring och modets växlingar konstaterades vara desamma som för skodon av andra slag som ingår i produktdefinitionen. Gemenskapsindustrin lämnade också uppgifter som visar att gemenskapens tillverkning av sådana strandsandaler fortfarande är betydande. Det konstaterades därför att denna begäran om undantag bör avvisas.

(34)

En berörd part begärde att skodon med överdelar av svinläder skulle undantas från undersökningen med motiveringen att det fanns skillnader i fråga om kvalitet och pris och att det inte skedde någon tillverkning av sådana skodon inom gemenskapen.

(35)

Man kunde dock inte göra någon tydlig åtskillnad mellan importerade och gemenskapstillverkade skodon av svinläder, eftersom båda har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användning. Försäljningskanalerna visade sig också vara generellt desamma, och detta avspeglas också i det faktum att konsumenterna inte uppfattar skodon med överdelar av svinläder på ett annat sätt. Påståendet avvisades därför.

(36)

En berörd part begärde att vissa skodon med patenterad teknologi skulle undantas från undersökningen, dvs. teknologi som består av en särskild stötupptagande häl, en stötdämpande mellansula och särskild teknologi som ger sådana skodon ökad böjlighet.

(37)

En jämförelse visar dock att det inte går att dra en tydlig skiljelinje mellan skodon av detta slag och den berörda produkten när det gäller grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användning. Det faktum att en patenterad teknologi kan ge ökad komfort innebär inte i sig att produktens karaktär som ”vanliga skor” ändras i betydande utsträckning. Det faktum att teknologin är patenterad motiverar inte i sig att sådana skodon utesluts från definitionen av den berörda produkten. Det konstaterades således att denna produkt, trots att den har vissa särskilda egenskaper, ändå konkurrerar med gemenskapens tillverkning av den produkt som är föremål för undersökningen. Därför avvisades denna begäran.

(38)

Vissa berörda parter begärde att alla typer av sportskor, inte bara avancerade sportskor (s.k. ”Special Technology Athletic Footwear”) och skodon för sport eller idrott i den mening som avses i anmärkning 1 till undernummer i kapitel 64 i Kombinerade nomenklaturen, skulle undantas från förfarandet. Dessa krav grundar sig på samma argument som när det gäller kravet på undantag för avancerade sportskor och på det faktum att man anser att det skulle komma att råda brist på vissa skodon som inte är avancerade sportskor på gemenskapsmarknaden om skodon av detta slag inte undantas från förfarandet. Denna begäran stöddes dock inte av konkret bevisning. Det har inte inkommit några nya övertygande uppgifter som ändrar slutsatsen i skäl 27 i förordningen om preliminär tull i fråga om andra skodon än avancerade sportskor. Påståendet avvisades därför.

(39)

De preliminära slutsatserna, som ändrats enligt B.1.1 ovan, bekräftas därför slutgiltigt. För detta förfarande och i enlighet med gällande gemenskapspraxis görs därför bedömningen att alla typer av den berörda produkten bör betraktas som en och samma produkt.

(40)

Eftersom inga synpunkter framförts avseende den likadana produkten bekräftas innehållet och de preliminära slutsatserna.

(41)

Med tanke på ovanstående dras den slutgiltiga slutsatsen att den berörda produkten och alla motsvarande typer av skodon med överdelar av läder som säljs i det jämförbara landet Brasilien och de som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden är likadana produkter i enlighet med artikel 1.4 i grundförordningen.

(42)

Vissa parter hävdade att urvalen inte var representativa eftersom avancerade sportskor och barnskor inte ingick.

(43)

Som anges i skäl 61 i förordningen om preliminär tull påverkades inte urvalets representativitet i nämnvärd utsträckning av att avancerade sportskor inte ingick. När det gäller barnskor är argumentet irrelevant, eftersom kommissionen har beslutat att låta barnskor ingå i undersökningen.

(44)

Man förde också fram synpunkter på de procentandelar för urvalet som fastställts i samband med de preliminära åtgärderna. Dessa synpunkter beaktades. Med barnskor inräknade stod de företag som ingick i urvalet för över 12 respektive 15 procent av de kvantiteter av den berörda produkten som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina och Vietnam exporterade till gemenskapen. Urvalet är således representativt. Det hänvisas också till de argument som framförs i skäl 56 nedan.

(45)

Det hävdades också att urvalet inte överensstämde med WTO:s antidumpningsavtal, eftersom vissa större exportörer valts i stället för företag som har mindre eller ingen försäljning på gemenskapsmarknaden och relativt stor försäljning på hemmamarknaden.

(46)

Som anges i skäl 60 i förordningen om preliminär tull syftar den använda metoden till att göra urvalen så representativa som möjligt och att inom den största representativa exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande även inkludera vissa företag med representativ försäljning på hemmamarknaden. Man bör då kunna beräkna normalvärdet på denna grundval, även om vissa exporterande tillverkare som ingår i urvalet skulle uppfylla kraven för marknadsekonomisk status. Urvalen har inte gjorts i strid med WTO-bestämmelserna eller artikel 17 i grundförordningen, enligt vilken stickprovet skall vara antingen statistiskt giltigt eller representativt för största möjliga tillverkningsvolym, försäljningsvolym eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Dessa bestämmelser gör det alltså möjligt att använda försäljningsvolymen på hemmamarknaden och/eller på export som urvalskriterium.

(47)

Det erinras också om att myndigheterna i de berörda länderna helt accepterade de urval som gjordes, vilket också framgår av skälen 57 och 58 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Vissa berörda parter ansåg också att man för att nå en överenskommelse om stickprovets sammansättning när det gäller Kina borde ha kontaktat myndigheterna i Hongkong och Taiwan, eftersom de kinesiska tillverkarna till största delen ägs av aktieägare som är baserade där. De hävdade därför att det fanns parter i Hongkong och Taiwan som berördes av förfarandet.

(49)

Detta argument måste avvisas. Det är normal praxis i gemenskapen att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen försöka nå en överenskommelse med myndigheterna i det exporterande landet och/eller intresseorganisationer för tillverkare i antidumpningsförfaranden där stickprovsmetoder används. I detta fall hade de statliga myndigheterna i de berörda länderna nära kontakt med intresseorganisationer för tillverkare i de länderna. De exporterande länderna i detta förfarande är Kina och Vietnam. Därför kontaktade kommissionen myndigheterna i dessa länder och nådde en överenskommelse med dem om stickprovets sammansättning.

(50)

En exporterande tillverkare i Vietnam som inte ingick i urvalet upprepade sitt argument att en individuell granskning borde ha gjorts eftersom företaget hade fyllt i ett antidumpningsfrågeformulär. Det faktum att en part som inte ingick i urvalet fyller i ett antidumpningsfrågeformulär leder dock inte alltid till individuell granskning. Som anges i skäl 64 i förordningen om preliminär tull beslutade kommissionen, eftersom fler företag än någonsin ingick i urvalen, att individuell granskning av ytterligare exporterande tillverkare skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen avslutades i tid.

(51)

Vissa parter hävdade att stickprovet av hemmamarknaden inte var representativt, eftersom ingen av exportörerna uppfyllde kraven för marknadsekonomisk status. Detta argument bedömdes dock vara irrelevant, eftersom beslut om beviljande av marknadsekonomisk status fattas efter det att urvalet görs.

(52)

Påståendet avvisades därför och eftersom inga ytterligare synpunkter fördes fram i frågan konstaterades det att urvalen var representativa.

(53)

Olika berörda parter hävdade att det skett en överträdelse av artikel 17 i grundförordningen eftersom urvalet av gemenskapstillverkare inte var representativt. Detta påstående baserades på det faktum att endast tio företag ingick i urvalet och att de företagen står för endast 10 procent av den totala tillverkningsvolymen för de klagande och bara en mindre del av den totala tillverkningen i gemenskapen (dvs. mindre än 5 procent), eftersom de klagande i detta fall står för drygt 40 procent av den totala tillverkningen i gemenskapen. Det hävdades också att vissa utvecklingstendenser för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet inte är desamma som för de klagande generellt och att urvalet därför inte är representativt.

(54)

En intresseorganisation för importörer hävdade också att urvalet av gemenskapstillverkare inte är statistiskt giltigt och att kontrollbesök därför gjorts endast hos en obetydlig andel gemenskapstillverkare.

(55)

Det erinras om att artikel 17 i grundförordningen föreskriver att undersökningar kan begränsas till stickprov som är statistiskt giltiga eller representativa för största möjliga tillverkningsvolym, försäljningsvolym eller exportvolym som rimligen kan undersökas.

(56)

Av bestämmelsens ordalydelse framgår att det inte fastställts några vägledande kvantiteter eller minimivärden som visar vad som är en representativ volym. Den enda vägledning som ges i detta avseende är att man får begränsa sig till den volym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande.

(57)

Med tanke på de särskilda omständigheterna i det här fallet, dvs. eftersom gemenskapsindustrin är mycket fragmenterad, är det oundvikligt att företagen i urvalet täcker en ganska liten del av den totala tillverkningen i gemenskapen. Som anges i skäl 65 i förordningen om preliminär tull gjorde kommissionen ett urval främst efter tillverkningsvolymens storlek, men man beaktade även tillverkarnas geografiska placering för att urvalet skulle bli representativt ur den synpunkten. Antalet företag som ingick i urvalet måste dock begränsas till vad som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande – i detta fall tio företag. Eftersom industrin är så fragmenterad och urvalet omfattar större tillverkare, skulle en ökning av antalet företag ändå inte få några betydande effekter på den andel urvalet utgör av den totala tillverkningen i gemenskapen. Till skillnad från vad vissa parter hävdat, finns det enligt definitionen i relevant gemenskapslagstiftning heller inte någon rättslig skyldighet att inkludera små och medelstora företag i urvalet. Detta framgår också av artikel 17.1 i grundförordningen.

(58)

Som anges ovan bör urvalet antingen vara statistiskt giltigt eller baserat på en representativ volym. Eftersom man i detta fall valde den sistnämnda metoden, avvisades påståendet att urvalet inte var statistiskt giltigt. Det faktum att vissa utvecklingstendenser för gemenskapstillverkare som ingick i urvalet inte var desamma som för de klagande generellt och att kontrollbesök gjordes endast hos en liten del av gemenskapstillverkarna är inte rättsligt giltiga argument för att ifrågasätta urvalets giltighet.

(59)

Av dessa skäl avvisades de påståenden som gjorts av olika parter, och urvalets rättsliga giltighet bekräftas eftersom urvalet är representativt och gjordes i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(60)

Vissa berörda parter hävdade att kommissionen inte hade informerat var och en av de kinesiska och vietnamesiska exportörer som inte ingick i urvalet om varför de inte beviljats marknadsekonomisk status. Enligt detta påstående, som upprepades i samband med meddelandet om slutgiltiga åtgärder, har kommissionen skyldighet att kontakta berörda parter beträffande inlämnade ansökningar om marknadsekonomisk status oavsett om exportören ingår i urvalet eller inte. De ansåg att den använda metoden berövar de företag som inte ingår i urvalet möjligheten att utöva sin rätt till en individuell bedömning och att den innebär en överträdelse av artikel 2.7 b och c i grundförordningen.

(61)

De gällande bestämmelserna för stickprovsförfaranden (artikel 17 i grundförordningen) anses ta rimlig hänsyn till företag som ansöker om marknadsekonomisk status. Oavsett om det gäller länder med marknadsekonomi eller länder som är övergångsekonomier, innebär stickprovsförfarandet att exportörerna inte får individuell bedömning och att de slutsatser som dras i fråga om stickprovet även kommer att gälla dem. I artikel 17 i grundförordningen beskrivs en allmän metod för att hantera situationer där en individuell granskning inte längre är möjlig på grund av det stora antalet berörda företag, dvs. användning av ett representativt urval. Det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna använda stickprovsmetoden i en situation där det bland det stora antalet berörda företag ingår många företag som ansöker om marknadsekonomisk status. Precis som vid alla stickprovsförfaranden fastställs ett vägt genomsnitt för alla företag som ingår i urvalet, oavsett beräkningsmetod när det gäller företagens dumpning till följd av om de beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling. Marknadsekonomisk status respektive individuell behandling är således faktorer som inte bör förhindra användningen av normala stickprovsmetoder. Huvudsyftet med en stickprovsundersökning är att hitta en balans mellan de administrativa krav som ställs på att behandla ett enskilt ärende inom rimlig tid och inom obligatoriska tidsfrister och att göra en så individuell analys som möjligt. I detta fall var antalet ansökningar om marknadsekonomisk status så stort att det var administrativt sett omöjligt att behandla varje ansökan individuellt, vilket ibland sker. Det ansågs därför rimligt att tillämpa den vägda genomsnittliga marginalen för alla företag som ingick i urvalet även på de företag som inte ingick i urvalet, oavsett om dessa företag beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling. Det har också hävdats att dumpningsberäkningen inte var tillräckligt tillförlitlig eftersom man använt ett stickprov där ansökningar om marknadsekonomisk status ingick. Påståendet måste avvisas. Urvalet gjordes inte bland ansökningar om marknadsekonomisk status utan bland exporterande tillverkare. Bestämmelserna om stickprovsförfaranden har införts för att skapa tillräckligt tillförlitliga underlag för beslut om huruvida dumpning föreligger när det finns ett stort antal exporterande tillverkare. I fall där exporterande tillverkare även har lämnat in ansökan om marknadsekonomisk status finns det heller ingen anledning att tro att användningen av normala stickprovsmetoder skulle leda till dåligt underbyggda beslut. Det går stick i stäv med stickprovsbegreppet att hävda att eftersom sådana exportörer (som inte ingick i urvalet) skulle hamna i olika kategorier beroende på om de får marknadsekonomisk status eller inte, kan ett stickprov i den populationen inte bli representativt. Som när det gäller andra antidumpningsundersökningar är situationen aldrig densamma för de olika exportörerna. Det kan finnas betydande skillnader mellan tillverkarna utan att det påverkar möjligheten att använda ett stickprovsförfarande. Om ett företag inte anses ha marknadsekonomisk status innebär det bara att normalvärdet inte kan fastställas på grundval av företagets egna uppgifter utan att ett lämpligt alternativ måste väljas. Detta sker även på andra viktiga områden som rör fastställandet av dumpningen, t.ex. artikel 2.1 och 2.6 i grundförordningen. Det faktum att de exporterande ländernas regeringar själva har föreslagit de flesta företag som ingår i urvalet visar också att urvalet är representativt. De har alltså med andra ord själva betraktat urvalet som representativt för samtliga exporterande tillverkare.

(62)

Vissa exporterande tillverkare i Kina och Vietnam hävdade att kommissionen tidigare hade gjort individuella bedömningar avseende marknadsekonomisk status i andra fall där antalet exporterande tillverkare var stort. I dessa fall, t.ex. när det gäller polyesterfilament (rådets förordning (EG) nr 1487/2005 av den 12 september 2005) (5), gjordes individuella bedömningar på grund av marknadsekonomisk status, trots att ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen användes för bedömning av dumpning.

(63)

I det fallet bedömdes det dock vara möjligt att göra individuella granskningar av ansökningar baserade på marknadsekonomisk status, vilket inte var fallet i denna undersökning. I det ovannämnda fallet noteras också att man enligt bestämmelserna om stickprovsförfaranden tillämpade de vägda genomsnittliga marginalerna för företag med marknadsekonomisk status i urvalet även på de företag som inte ingick i urvalet men som beviljats marknadsekonomisk status, dvs. de beviljades inte någon individuell marginal utan i stället tillämpades en vägd genomsnittlig marginal som fastställts för företag med marknadsekonomisk status.

(64)

I tidigare fall där stickprovsförfaranden använts och samarbetsvilliga exportörer ansökt om marknadsekonomisk status var antalet företag inte större än att det var möjligt att behandla varje ansökan individuellt. Med tanke på det stora antalet ansökningar om marknadsekonomisk status som inkommit var det inte möjligt att behandla dem var för sig. Andra exportörer, varav vissa ingår i urvalet och andra inte, upprepade att de borde ha beviljats marknadsekonomisk status. För att stödja sin argumentering lämnade några exportörer in sina stadgar för att visa att deras fall inte skilde sig från Golden Step, som var det enda företaget som beviljades marknadsekonomisk status.

(65)

Det bör framhållas att man i detta förfarande tillämpade bestämmelserna om stickprovsförfaranden i artikel 17 i grundförordningen. Uppgifter som lämnades in senare av exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet granskades inte, eftersom detta enligt artikel 17.3 i grundförordningen skulle ha varit orimligt betungande och förhindrat att undersökningen avslutades i tid. Uppgifter som lämnats in senare av företag som ingick i urvalet behandlas i de stycken nedan som handlar om särskilda frågor som rör de två länder som omfattas av detta förfarande.

(66)

Vissa exporterande tillverkare hävdade att kommissionen inte gjort en bedömning avseende marknadsekonomisk status inom tre månader efter det att förfarandet inletts, vilket föreskrivs i artikel 2.7 c sista stycket i grundförordningen.

(67)

Bedömningen avseende marknadsekonomisk status gjordes visserligen senare än tre månader efter det att ärendet inletts, men de exporterande tillverkare som ingick i urvalet underrättades enskilt om beslutet om marknadsekonomisk status och fick möjlighet att utöva sin rätt att försvara sig. Dessa parter påverkades inte negativt av eventuella beslut om marknadsekonomisk status som fattades innan preliminära åtgärder infördes.

(68)

Vissa exporterande tillverkare som redan begärt individuell granskning upprepade denna begäran. Av de skäl som anges i skäl 64 i förordningen om preliminär tull kunde dock inga individuella granskningar av exporterande tillverkare i Kina eller Vietnam beviljas.

(69)

Som anges i skälen 53–63 i förordningen om preliminär tull innebar det stora antalet samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina och Vietnam att man använde ett representativt urval för att fastställa tullnivån för samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet, som i alla antidumpningsärenden.

(70)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts hävdade tolv kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet och hos vilka kontrollbesök gjorts att de borde ha beviljats marknadsekonomisk status och upprepade de argument som de tidigare lämnat.

(71)

När de preliminära undersökningsresultaten redovisades hävdade ett av dessa tolv företag, Golden Step, också att en betydande förändring hade skett sedan dess ansökan om marknadsekonomisk status behandlades och lade fram bevisning för detta. Golden Step hade fått avslag eftersom ansökan inte uppfyllde det första kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen. Beslutet grundades i synnerhet på det faktum att företaget hade skyldighet att exportera och således inte själv kunde bestämma sin försäljningsvolym utan betydande statlig inblandning. När undersökningsresultaten i fråga om marknadsekonomisk status redovisades lade Golden Step inom de bindande tidsfristerna fram bevisning för att företaget varken faktiskt eller rättsligt har någon skyldighet att exportera.

(72)

Med tanke på de ändrade omständigheterna för Golden Step och det faktum att företagets ansökan om marknadsekonomisk status avvisades med motiveringen att det första kriteriet inte uppfyllts, beslutade man att ompröva det ursprungliga beslutet och bevilja Golden Step marknadsekonomisk status.

(73)

Vissa tillverkare som fått avslag på sin ansökan om marknadsekonomisk status påpekade att hänvisningen till försäljningsrestriktioner i stadgarna inte lett till avslag i andra antidumpningsärenden. Det bör noteras att analysen avseende marknadsekonomisk status görs individuellt på grundval av inlämnade uppgifter och att det inte föreligger någon motsättning med andra aktuella analyser av detta slag där sakförhållandena är jämförbara. I detta fall lämnade den exporterande tillverkaren inom den fastställda tidsfristen in en reviderad version av sina stadgar där försäljningsrestriktioner inte fanns med och visade att företaget faktiskt inte omfattades av sådana försäljningsrestriktioner.

(74)

Andra parter hävdade att beslutet att avvisa kinesiska skoexportörers ansökan om marknadsekonomisk status var i strid med WTO-bestämmelserna, främst på grund av att exporten från Kina inte längre sker genom ett statligt monopol vilket enligt andra tilläggsbestämmelsen till artikel VI.1 i bilaga 1 till GATT 1994 är ett krav för att kontraktsstaterna skall kunna avvika från praxis att använda uppgifter om normalvärde från de exporterande länderna för att fastställa normalvärdet.

(75)

När den andra tilläggsbestämmelsen infördes ansågs bland annat Kina ha ett statligt exportmonopol. Sedan dess har Kina genomfört ekonomiska reformer som lett till att landet numera behandlas annorlunda i förfaranden som rör handelspolitiska skyddsåtgärder. I dag innehåller avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO bestämmelser om hur kinesiska exportörer skall behandlas i förfaranden som rör handelspolitiska skyddsåtgärder. Enligt dessa bestämmelser får WTO-medlemmarna använda en metod som inte grundar sig på strikt jämförelse mellan inhemska priser eller kostnader i Kina, om de tillverkare som granskas inte kan visa att marknadsekonomiska förhållanden råder i samband med tillverkning och försäljning av den likadana produkten.

(76)

För de övriga elva företagen som ingick i urvalet noteras att de inte lämnat in några nya uppgifter inom den fastställda tidsfristen som skulle kunnat ändra beslutet att inte bevilja dem marknadsekonomisk status.

(77)

Här noteras särskilt att två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet efter meddelandet om slutgiltiga åtgärder lämnade in ändrade stadgar där försäljningsrestriktioner inte längre fanns med, men att detta skedde för sent för att en kontroll skulle kunna göras enligt artikel 16.1 i grundförordningen. Att de berörda företagen inte ansågs uppfylla kraven för att beviljas marknadsekonomisk status berodde dock inte enbart på försäljningsrestriktioner (första kriteriet).

(78)

De övriga synpunkterna från dessa företag behandlades i skälen 69–77 i förordningen om preliminär tull. Därför bekräftas de preliminära undersökningsresultaten och slutsatserna i den förordningen, och beslutet att inte bevilja de elva företagen marknadsekonomisk status upprätthålls.

(79)

Efter införandet av preliminära åtgärder hävdade sju av de vietnamesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet att de borde ha beviljats marknadsekonomisk status och upprepade de argument de tidigare lämnat, dock utan att lägga fram tillräcklig ny bevisning. Svar på dessa frågor lämnades redan i skälen 78–90 i förordningen om preliminär tull. De undersökningsresultat som beskrivs i dessa skäl bekräftas, och beslutet att inte bevilja de åtta företagen marknadsekonomisk status bibehålls.

(80)

Två vietnamesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet hävdade att de borde ha beviljats marknadsekonomisk status eftersom skälen för att bevilja Golden Step marknadsekonomisk status gäller även dem. De anser att de inte beviljats marknadsekonomisk status eftersom i) verksamhetstillståndet och stadgarna innehåller försäljningsrestriktioner och ii) det finns ett avtal mellan ett närstående företag och ett helt statligt ägt företag. Företagen framhöll att dessa omständigheter även gällde den kinesiska exporterande tillverkaren Golden Step och att samma beslut därför borde ha fattats även för dem.

(81)

Enligt de förklaringar som ges i skälen 78–90 i förordningen om preliminär tull fattades beslutet att inte bevilja de två vietnamesiska företagen marknadsekonomisk status eftersom de inte uppfyllde det första, andra och tredje kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen. Dessa två företag har beviljats investeringstillstånd som innebär kvantitativa försäljningsrestriktioner. Dessa restriktioner avskaffades varken under undersökningsperioden eller senare. Som anges i skäl 89 i förordningen om preliminär tull hade de två företagen inte lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status för en av deras närstående tillverkare i Vietnam. Därför var det inte möjligt att fastställa huruvida företagsgruppen som helhet uppfyller alla krav för beviljande av marknadsekonomisk status. Det faktum att det närstående företaget hade ett bearbetningsavtal med ett statligt ägt företag beaktades inte när kommissionen fattade beslut, eftersom det företaget inte hade lämnat in någon ansökan om marknadsekonomisk status. Det kan därför konstateras att den faktiska situationen var helt annorlunda för dessa två exporterande tillverkare i Vietnam än för Golden Step. Därför måste de argument som förts fram avvisas.

(82)

Efter införandet av preliminära åtgärder hävdade vissa kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet att de borde ha beviljats individuell behandling och upprepade de argument de tidigare lämnat, dock utan att lägga fram tillräcklig ny bevisning. Här noteras särskilt att två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet lämnade in ändrade stadgar utan försäljningsrestriktioner först efter meddelandet om slutgiltiga åtgärder. Detta skedde för sent för att en kontroll skulle kunna göras enligt artikel 16.1 i grundförordningen.

(83)

Av de skäl som anges i skäl 94 i förordningen om preliminär tull måste dessa påståenden därför avvisas.

(84)

Andra kinesiska exporterande tillverkare hävdade att beslutet att inte bevilja de kinesiska exporterande tillverkarna individuell behandling var i strid med avsnitt 15 i protokollet om Kinas anslutning till WTO och artikel 6.10 i antidumpningsavtalet.

(85)

Detta påstående måste avvisas. Antidumpningsavtalet är inte direkt tillämpligt i gemenskapen. Dessutom innehåller artikel 6.10 i antidumpningsavtalet bara en allmän regel om att individuella marginaler skall fastställas för exportörerna. När det gäller länder utan marknadsekonomi får dock undantag göras från den allmänna regeln enligt WTO-bestämmelserna, nämligen genom andra tilläggsbestämmelsen till artikel VI.1 i bilaga 1 till GATT 1994. De kinesiska exportörernas situation behandlas dock mer specifikt i protokollet om Kinas anslutning till WTO. I avsnitt 15 i det protokollet föreskrivs dock ingen skyldighet att fastställa individuella marginaler för exporterande tillverkare.

(86)

Av samma skäl hävdade parterna att artikel 9.5 i grundförordningen, som innehåller bestämmelser om individuell behandling, är i strid med WTO-bestämmelserna.

(87)

Detta påstående måste avvisas, inte bara för att WTO-bestämmelserna inte är direkt tillämpliga i gemenskapen utan även för att de inte utesluter att man använder en tvåstegsmetod med i) marknadsekonomisk status och ii) individuell behandling.

(88)

Fyra kinesiska exportörer upprepade sin begäran om individuell granskning enligt skäl 7 i förordningen om preliminär tull. De påpekade att om ett urval bestående av tolv kinesiska företag kunde undersökas, borde det vara möjligt att granska ytterligare fyra.

(89)

Av de skäl som redan angetts i skäl 64 i förordningen om preliminär tull måste dessa påståenden dock avvisas.

(90)

Ytterligare en exporterande tillverkare begärde individuell behandling efter det att preliminära åtgärder införts. Den tillverkaren hade inlett sin verksamhet efter det att den ursprungliga undersökningsperioden avslutats. Av samma skäl som anges ovan var det inte möjligt att göra en individuell granskning av detta företags ansökan. Företagets stadgar befanns också innehålla en skyldighet att exportera. Dessutom fick företaget skattelättnader om exporten översteg en viss andel av den totala försäljningen. Det skulle därför ändå inte ha varit möjligt att bevilja det företaget individuell behandling.

(91)

Efter det att provisoriska åtgärder införts hävdade sex exporterande tillverkare som ingick i urvalet att de borde ha beviljats individuell behandling.

(92)

De företag som inte beviljades individuell behandling på grundval av artikel 9.5 a i grundförordningen upprepade bara sitt påstående att deras exportkvantiteter bestäms fritt. Exportkvantiteterna fastställs dock i investeringstillstånden och det kan således inte anses att de bestäms fritt av företagen, eftersom eventuella ändringar av den andel som anges i investeringstillståndet kräver myndigheternas godkännande. Dessa exportörer hävdar visserligen att andelen bestäms fritt av företaget på grundval av ekonomiska hänsyn, men kommissionen anser att det i så fall inte finns någon anledning att fastställa exportandelen i investeringstillståndet eftersom detta innebär att man uttryckligen förbjuder företaget att sälja en viss del av sin tillverkning på hemmamarknaden. Det berörda företaget har då inte möjlighet att själv bestämma om det är lämpligt att vid en viss tidpunkt sälja större kvantiteter på hemmamarknaden än vad som fastställs i tillståndet, eftersom detta kräver myndigheternas godkännande.

(93)

Ett av de företag som inte beviljades individuell behandling på grundval av artikel 9.5 c i grundförordningen hävdade att kommissionens beslut om detta inte var tillräckligt väl underbyggt. Det företaget är dock helt statligt ägt och det innebär att aktiemajoriteten inte tillhör privatpersoner utan staten, som också utser företagets ledning. Företaget visade sig också ha ett närstående företag som inte uppfyllde kraven för vare sig marknadsekonomisk status eller individuell behandling. Eftersom olika tullsatser skulle gälla för dessa två närstående företag fanns det en risk för kringgående av åtgärderna, och då normal praxis är att man undersöker om en grupp närstående företag som helhet uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status respektive individuell behandling var det alltså inte möjligt att avgöra om gruppen som helhet uppfyllde alla krav för beviljande av individuell behandling.

(94)

Slutsatsen i skäl 97 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(95)

De två sistnämnda företagen lade inte fram någon ny bevisning.

(96)

Av samma anledning som anges i skäl 97 i förordningen om preliminär tull ansågs det därför att beslutet att inte bevilja de åtta vietnamesiska företagen individuell behandling borde upprätthållas.

(97)

När det gäller ansökningar om individuell behandling från de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hänvisas till det stycke ovan som handlar om detta.

(98)

Normalvärdet för den enda exporterande tillverkaren som beviljats marknadsekonomisk status bör fastställas på grundval av de uppgifter företaget lämnat om inhemsk försäljning och tillverkningskostnader. Dessa uppgifter kontrollerades sedan på plats hos det berörda företaget.

(99)

När det gäller fastställande av normalvärdet konstaterade kommissionen först att den berörda exporterande tillverkaren inte haft någon inhemsk försäljning under undersökningsperioden. Normalvärdet kunde därför inte fastställas på grundval av den exporterande tillverkarens inhemska priser enligt artikel 2.1 första stycket i grundförordningen. Detta innebar att en annan metod måste användas.

(100)

Man kontrollerade därför om andra kinesiska säljares eller tillverkares priser kunde användas enligt artikel 2.1 andra stycket i grundförordningen. Eftersom det inte fanns någon annan exporterande tillverkare i Kina som beviljats marknadsekonomisk status kunde man dock inte använda sådana exporterande tillverkares inhemska priser.

(101)

Eftersom man inte kunde använda inhemska priser för att fastställa normalvärdet måste man i stället beräkna ett konstruerat normalvärde på grundval av den berörda tillverkarens kostnader. Normalvärdet konstruerades således enligt artikel 2.3 i grundförordningen genom att tillverkningskostnaden för den exporterade skomodellen, vid behov justerad, adderades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och en skälig vinstmarginal.

(102)

Eftersom den exporterande tillverkaren som beviljats marknadsekonomisk status inte haft någon inhemsk försäljning och eftersom inga andra kinesiska exporterande tillverkare hade beviljats marknadsekonomisk status, måste försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna samt vinsten fastställas med en annan rimlig metod enligt artikel 2.6 c i grundförordningen.

(103)

Kommissionen använde därför försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginaler hämtade från andra kinesiska exporterande tillverkare som nyligen beviljats marknadsekonomisk status inom ramen för andra undersökningar och som haft inhemsk försäljning vid normal handel enligt artikel 2.2 i grundförordningen.

(104)

De försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt genomsnittliga vinstmarginaler som konstaterades föreligga vid dessa undersökningar adderades till den berörda exporterande tillverkarens tillverkningskostnader för de exporterade modellerna.

(105)

Vissa parter hävdade att Brasilien inte är ett lämpligt jämförelseland om man som främsta eller enda kriterium ser till hur representativ den inhemska försäljningen i det landet är jämfört med andra tänkbara jämförelseländer.

(106)

Det bör framhållas att den inhemska försäljningens representativitet inte är det enda skälet till att man valt Brasilien som jämförelseland. Även andra faktorer som konkurrensen på den brasilianska marknaden, skilllnaden i fråga om kostnadsstrukturer vid tillverkningen samt tillgång till material och de brasilianska tillverkarnas know-how analyserades i skälen 109–123 i förordningen om preliminär tull, och denna analys ledde till samma slutsats. Brasilien blev faktiskt ännu mer lämpligt som jämförelseland i och med att avancerade sportskor uteslöts från definitionen av den berörda produkten eftersom de brasilianska företagen, till skillnad från tillverkarna i de länder som föreslagits av de ovannämnda parterna, knappast har någon tillverkning av avancerade sportskor. Andra faktorer som togs upp av berörda parter, t.ex. socioekonomisk och kulturell utveckling eller arbetskostnader, ansågs inte relevanta för att avgöra om Brasilien är ett lämpligt jämförelseland. I fråga om ekonomisk utveckling skiljer sig Brasilien inte heller nämnvärt från andra föreslagna jämförelseländer som Thailand och Indonesien. Det ansågs därför inte orimligt att välja Brasilien som jämförelseland.

(107)

Ett land behöver inte vara olämpligt som jämförelseland enbart för att den inhemska försäljningen i jämförelselandet ligger under 5 procent, men det faktum att de thailändska och indonesiska företag som föreslagits av vissa parter har en inhemsk försäljning på bara knappt 2 procent tyder ändå på att dessa marknader är mindre representativa än Brasilien.

(108)

Den inhemska försäljningen var visserligen inte det enda skälet till att man valde Brasilien, men denna faktor var särskilt relevant i just detta fall på grund av det stora antalet olika typer av skodon som tillverkas i de berörda länderna och som måste jämföras med de skodon från det jämförbara landet som mest liknar skodon tillverkade i de berörda länderna.

(109)

Vissa parter hävdade att de nära jämförbara produktkontrollnummer som används av kommissionen när beslut fattas om preliminära åtgärder inte ger en korrekt och rättvis jämförelse mellan exportpriser och normalvärden. Självklart kunde man inte hitta motsvarigheter i Brasilien för alla produktkontrollnummer avseende skor som säljs av de exporterande länderna. Att då välja de närmaste produktkontrollnumren för att göra en rättvis jämförelse föreföll vara det rimligaste tillvägagångssättet. Dessutom gjordes justeringar (t.ex. när det gäller barnskor och lädrets kvalitet) för att ta hänsyn till väsentliga skillnader i fråga om egenskaper mellan de skor som exporteras av de berörda länderna och de skor som mest liknar dem på den brasilianska marknaden. Det gällde egenskaper som antingen inte beaktats när systemet med produktkontrollnummer infördes eller som inte behandlats fullt ut i de uppgifter som lämnats av berörda parter.

(110)

Den totala försäljningen av skodon av läder är dessutom större för de medverkande brasilianska tillverkarna än för de samarbetsvilliga tillverkarna i de andra föreslagna jämförelseländerna Indonesien, Indien och Thailand. Det konstaterades därför att de brasilianska tillverkarnas produktsortiment torde vara större än för tillverkarna i de andra länderna. Sannolikheten att hitta skodon som kunde jämföras med de kinesiska eller vietnamesiska skodonen ansågs därför vara större i Brasilien.

(111)

De sex thailändska företagen, de två indonesiska företagen och det indiska företaget hade en total försäljning (dvs. inhemsk försäljning plus export) på mindre än 8 miljoner par skor per land (dvs. mindre än 5 procent av den berörda exporten), medan de åtta brasilianska företag som medverkade hade en total försäljning på över 40 miljoner par, varav över 18 miljoner par tillverkades av de tre företag vars uppgifter användes. Detta visar tydligt att det är mer sannolikt att man hittar skomodeller som kan jämföras med de modeller som säljs av de berörda länderna hos brasilianska företag än hos thailändska, indiska eller indonesiska företag.

(112)

Ett företag hävdade att tillverkningen i Brasilien inte är så bred och diversifierad som i de berörda länderna. Med tanke på ovanstående är det dock rimligt att anta att produktsortimentet för de brasilianska företag som tillhandahöll de uppgifter som krävdes och vars försäljning (inhemsk försäljning plus export) konstaterades vara mellan 6 och 13 gånger större än de indiska, indonesiska och thailändska företagens, faktiskt är både bred och diversifierad.

(113)

Berörda parter hävdade också att det finns en motsägelse mellan skäl 108 i förordningen om preliminär tull där det sägs att ”Brasilien [framstod] som det mest rimliga valet eftersom försäljningen på hemmamarknaden där var representativ, vilket innebar att man inte skulle behöva konstruera något normalvärde och sedan eventuellt behöva göra många justeringar av detta”, och skäl 123 i samma förordning där det konstateras att skillnaden i lädrets kvalitet mellan de företag som ingick i urvalet och de brasilianska tillverkarna ”inte [är] något skäl till att avvisa Brasilien som ett lämpligt jämförbart land, eftersom man kan ta hänsyn till eventuella skillnader i lädrets kvalitet genom en justering för skillnader i fysiska egenskaper”.

(114)

Detta innebär dock ingen motsägelse eftersom det i skäl 108 i förordningen om preliminär tull endast anges att Brasilien är ett lämpligare alternativ eftersom det kräver färre justeringar än andra tänkbara jämförelseländer. Det är givetvis inte möjligt att i inledningsskedet av en undersökning veta exakt vilka justeringar som kommer att krävas för att göra en lämplig jämförelse. Sådana justeringar skulle troligen ha varit nödvändiga även om man hade valt ett annat jämförelseland. Eftersom den inhemska försäljningen i de andra föreslagna länderna inte var tillräckligt representativ och med tanke på det sannolikt mer begränsade produktsortimentet är det dock rimligt att anta att normalvärdet skulle behöva konstrueras och att det skulle krävas fler justeringar för att göra de thailändska, indonesiska respektive indiska modellerna jämförbara med de modeller som tillverkas i de berörda länderna, än vad som var fallet beträffande de brasilianska inhemska försäljningspriserna.

(115)

Ekonomisk utveckling och inkomst per capita anses vanligen vara irrelevanta faktorer, men det nämns i skäl 115 i förordningen om preliminär tull att Brasilien faller i samma grupp som Kina, Thailand och Indonesien enligt Världsbankens huvudkriterium för klassificeringen av länder (bruttonationalinkomst per capita). Någon justering var heller inte motiverad med tanke på nivån på arbetskostnaderna för de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, i jämförelse med förhållandena för de brasilianska tillverkare som ingick i urvalet. De nominella skillnaderna i kostnader mellan jämförelselandet och det berörda exporterande landet är inte heller relevanta. Eftersom kostnader och priser i allmänhet inte betraktas som en god grund för fastställande av normalvärdet i länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, är en sådan jämförelse i strid med syftet med de metoder som anges i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(116)

Vissa parter hävdade att Brasilien inte är ett lämpligt jämförelseland på grund av de subventioner som lär förekomma när det gäller skotillverkare i de norra territorierna. De framhöll att dessa subventioner syftar till att göra skotillverkning i norra Brasilien attraktiv, vilket påverkar konkurrensen på marknaden.

(117)

Det bör noteras att detta påstående inte styrktes av någon bevisning.

(118)

De företag som användes för att fastställa normalvärdet fanns heller inte i norra Brasilien utan i landets södra delar och kunde därför inte påverkas av de subventioner som enligt exportörerna förekommer.

(119)

Om dessa statliga subventioner verkligen existerar skulle det bara hindra andra företag från att starta tillverkning i det området, men inte från att sälja sina produkter på vissa delar av den brasilianska marknaden. Skomarknaden är varken lokal eller regional, utan en nationell eller till och med internationell marknad. Det faktum att ett företag får subventioner för att starta tillverkning i ett avlägset område kan således inte betraktas som ett konkurrenshinder, särskilt inte på en marknad med 7 000 tillverkare. Även om kostnaderna kan komma att påverkas av de påstådda statliga subventionerna skulle detta sannolikt bara pressa ned försäljningspriserna, vilket skulle leda till lägre normalvärden och därigenom även lägre dumpningsmarginaler.

(120)

Med tanke på vad som sägs i skäl 109 i förordningen om preliminär tull – särskilt det faktum att det finns över 7 000 tillverkare i Brasilien – konstaterades det att konkurrensen på den brasilianska marknaden inte var olämplig och att detta därför inte kunde åberopas som skäl för att avvisa Brasilien som ett jämförbart land.

(121)

På grundval av ovanstående och i brist på ytterligare bevisning avvisades påståendet.

(122)

Det konstaterades därför att Brasilien var ett lämpligt jämförelseland när det gäller att fastställa normalvärdet, vilket också slås fast i skäl 124 i förordningen om preliminär tull.

(123)

Eftersom inga synpunkter lämnats av berörda parter, bekräftas beräkningsmetoderna enligt skälen 128–130 i förordningen om preliminär tull.

(124)

Vissa parter hävdade att beräkningen av den nationella dumpningsmarginalen inte borde ha gjorts på grundval av exportpriserna för de företag som ingick i urvalet. Undersökningsresultaten borde i stället ha grundat sig på den nationella exportvolymen, t.ex. uppgifter från Eurostat.

(125)

Denna begäran måste avvisas. Det noteras här att bestämmelserna om stickprovsförfaranden i artikel 17 i grundförordningen tillämpades i förfarandet. Därför användes endast exportpriserna för de företag som ingick i urvalet. För de företag i urvalet som inte uppfyllde kraven för marknadsekonomisk status eller individuell behandling beräknades en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal. Som anges i skäl 135 i förordningen om preliminär tull tillämpas denna vägda genomsnittliga dumpningsmarginal även på samarbetsvilliga företag som inte ingår i urvalet enligt artikel 9.6 i grundförordningen. Eftersom många företag var samarbetsvilliga tillämpades denna dumpningsmarginal även på de övriga kinesiska exporterande tillverkarna.

(126)

Vissa parter hävdade att man inte hade lämnat alla uppgifter som var nödvändiga för att göra en jämförelse av exportpriserna. De framhöll särskilt att justeringarna av de normalvärden som fastställts på grundval av uppgifter från Brasilien inte hade kvantifierats.

(127)

Efter att ha beaktat alla synpunkter som lämnats av berörda parter och granskat ärendet ansåg kommissionen det lämpligt att korrigera justeringarna av kostnaderna för läder, som behandlas i skäl 132 i förordningen om preliminär tull. Det konstaterades att tillverkarna i de exporterande länderna, särskilt Kina, sålde läderskodon av högre kvalitetet än de brasilianska tillverkarna gjorde på sin hemmamarknad. Skillnaden i kvalitet mellan skodonen berodde främst på att man använt läder av högre kvalitet. Kvalitetsskillnaden återspeglades också i inköpspriset på det läder som användes. I de skodon som exporteras från Kina och Vietnam används dyrare läder än i skodon tillverkade i Brasilien för den inhemska marknaden. Värdet av det läder som används vid tillverkningen i det jämförbara landet jämfördes därför med motsvarande uppgifter för de kinesiska och vietnamesiska tillverkare som ingick i urvalet. Det visade sig att det läder som används av kinesiska och vietnamesiska tillverkare till största delen hade importerats från länder med marknadsekonomi. Därför användes ett genomsnitt som inkluderade världsmarknadspriserna för att fastställa justeringen. Den relevanta beräkningen gjordes separat för de två exporterande länderna. Skillnaden i lädrets värde multiplicerades med lädrets andel av de totala tillverkningskostnaderna. Normalvärdet justerades sedan uppåt med 21,6 procent (Kina) respektive 16,4 procent (Vietnam).

(128)

Vissa parter hävdade att det inte var lämpligt att göra justeringar för lädrets kvalitet när tillverkningskostnaden i de exporterande länderna var missvisande eftersom alla exportörer utom en i dessa länder hade vägrats marknadsekonomisk status.

(129)

Detta påstående måste avvisas. Dessa företag hade visserligen inte beviljats marknadsekonomisk status eftersom det konstaterats att statens inflytande hade påverkat kostnaderna eller priserna. Som framhålls ovan hade lädret dock importerats från länder med marknadsekonomi.

(130)

Vissa parter hävdade att kommissionen inte hade lämnat exakta uppgifter om de siffror som justeringen grundade sig på och om varför justeringarna för lädrets kvalitet måste ändras efter det preliminära beslutet.

(131)

En förklaring till varför den justeringen var nödvändig ges dock ovan. Kommissionen såg också till att alla företag som berörs av detta förfarande fick information om bakgrunden till de omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen om införande av slutgiltiga åtgärder.

(132)

Vissa berörda parter hävdade att man inte borde ha justerat normalvärdet för forskning och utveckling, eftersom de kinesiska och vietnamesiska tillverkarna hade liknande kostnader för forskning och utveckling.

(133)

Det konstaterades dock att forsknings- och utvecklingskostnaderna för de tillverkare som ingick i urvalet från de berörda länderna enbart avsåg tillverkningsrelaterad forskning och utveckling, medan de i Brasilien även omfattade design och framtagning av nya skomodeller. Uppgifterna avser således olika slag av forskning och utveckling och justeringen är därför nödvändig.

(134)

En annan part hävdade att en justering borde göras för att beakta det faktum att vinsten vanligen är lägre vid försäljning till OEM-tillverkare (”original equipment manufacturers”) än vid annan försäljning.

(135)

Detta påstående stöddes dock inte av resultaten av undersökningen av brasilianska företag, där sådana skillnader inte existerade. Eventuella skillnader mellan försäljningen till OEM-tillverkare och försäljning under eget varumärke har dessutom redan beaktats i samband med justeringen för skillnader i fråga om kostnader för forskning och utveckling. Påståendet avvisades därför.

(136)

Det noteras också att en justering behövde göras avseende barnskor. Ingen av de brasilianska tillverkarna tillverkade barnskor. Uppgifter från Eurostat och andra källor visar att barnskor i allmänhet är billigare än vuxenskor. Det beror på att barnskor är mindre och kräver mindre material vid tillverkningen. En justering gjordes därför på grundval av proportionella skillnader mellan barnskor och vuxenskor som säljs av gemenskapsindustrin. Normalvärdet justerades uppåt med 33,2 procent.

(137)

Vissa parter hävdade att någon tydlig förklaring till denna justering inte getts. Den enda angivna faktorn som motiverade prisskillnaden var storleken och materialåtgången vid tillverkningen. Dessa parter menade att det var fel att göra ett sådant antagande. Parterna fick full information om justeringen för barnskor enligt ovanstående. De parter som ansåg att justeringen var felaktig kunde heller inte lämna förslag på en bättre metod som kunde ge en rättvis jämförelse mellan exportpriser och normalvärden.

(138)

Eftersom inga ytterligare synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten i skälen 131–133 i förordningen om preliminär tull.

(139)

Vissa parter hävdade att systemet med produktkontrollnummer gjorde det omöjligt att göra en rättvis jämförelse. De ansåg särskilt att systemet var alltför generellt och att det inte var baserat på produktspecifika fysiska egenskaper. Enligt dem innebar detta en överträdelse av artikel 2.4 av antidumpningsavtalet. De framhöll också att de allmänna justeringarna (i fråga om lädrets kvalitet) inte var tillräckliga för att uppväga denna påstådda brist.

(140)

Dessa påståenden måste tillbakavisas. I artikel 2.4 i antidumpningsavtalet föreskrivs, liksom i artikel 2.10 i grundförordningen, att en rättvis jämförelse skall göras. I dessa bestämmelser behandlas dock inte produktkontrollnumrens utformning. Gemenskapens normala praxis har länge varit att förbättra jämförbarheten melland den berörda produkten och den likadana produkten genom att använda produktkontrollnummer som delar in produkten i olika typer eller modeller beroende på vissa egenskaper eller tekniska specifikationer. I det aktuella fallet har fem sådana faktorer beaktats, nämligen modell, konsumentgrupp, typ av skodon samt yttersulans och fodrets material. Dessa faktorer är tillräckliga för att fastställa den berörda produktens grundläggande egenskaper. Det finns heller ingen rättslig skyldighet att använda produktkontrollnummer vid antidumpningsundersökningar, varken enligt grundförordningen eller enligt antidumpningsavtalet. I linje med principen om rättvis jämförelse har samma produktkontrollnummersystem använts hela tiden för att klassificera olika modeller av den berörda produkten som tillverkas och säljs av tillverkare i gemenskapen, de exporterande länderna och jämförelselandet för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan gemenskapens priser, exportpriser och normalvärden.

(141)

Det konstaterades också att kvaliteten på lädret – en faktor som inte beaktas i produktkontrollnummersystemet – faktiskt påverkade priserna och prisernas jämförbarhet för den berörda produkten. Lädret står vanligen för minst 50 procent av den totala tillverkningskostnaden för en lädersko. Beroende på typ, kvalitet och materialåtgång kan läderkostnaden variera betydligt, och kostnadsskillnaderna avspeglas också i försäljningspriserna. För att jämföra normalvärdet med exportpriserna och för att beräkna prisunderskridandet och målprisunderskridandet gjordes en justering för skillnader i fråga om fysiska egenskaper enligt artikel 2.10 a i grundförordningen.

(142)

Andra parter påpekade att det förekom mycket stora prisskillnader inom vissa produktkontrollnummer, vilket de betraktade som en brist i systemet.

(143)

Prisskillnaderna kunde bero på olika faktorer som t.ex. marknadsfluktuationer, pristryck på grund av att utbudet är större än efterfrågan eller dumpningsbenägenheten. Huvudsaken när det gäller systemet med produktkontrollnummer är att det tillämpas konsekvent för alla berörda parter. Prisskillnader kan bero på olika faktorer som rör t.ex. modetrender och marknadspsykologi, vilket inte nödvändigtvis innebär att man måste ifrågasätta jämförbarheten för olika produkter med samma produktkontrollnummer. Det bör dock framhållas att parterna inte gav förslag på bättre – och genomförbara – metoder för att öka jämförbarheten. Som redan noterats har justeringar gjorts för att beakta de prisskillnader som beror på lädrets kvalitet. Påstående avvisades därför.

(144)

Andra parter hävdade att eftersom avancerade sportskor undantogs från definitionen av den berörda produkten borde de ha utgjort en egen kategori i produktkontrollnummersystemet.

(145)

När det stod klart att avancerade sportskor behövde undantas från definitionen av den berörda produkten infördes en rimlig och konsekvent metod som tillämpades på alla exporterande tillverkare för att undanta försäljningen av avancerade sportskor från undersökningen. Alla berörda parter informerades om beslutet att undanta avancerade sportskor från definitionen av den berörda produkten långt innan de preliminära undersökningsresultaten redovisades. Ingen exporterande tillverkare har efter den underrättelsen eller i samband med att de preliminära undersökningsresultaten redovisades lämnat ändrade uppgifter som gör det möjligt att på ett bättre sätt enligt exportörerna identifiera försäljningen av avancerade sportskor i transaktionsförteckningarna. Därför ansågs det rimligt och lämpligt att använda produktkontrollmetoden för att undanta avancerade sportskor från undersökningen.

(146)

Vissa berörda parter hävdade att det faktum att man inte gör åtskillnad mellan samarbetsvilliga och icke samarbetsvilliga företag gör det fördelaktigt att inte samarbeta. Som anges i skäl 139 i förordningen om preliminär tull var samarbetsviljan stor och i linje med normal praxis ansågs det därför lämpligt att införa en dumpningsmarginal för eventuella icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare vilken motsvarade den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet i de berörda länderna. Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas den allmänna metod som använts för fastställande av dumpningsmarginaler i skälen 134–143 i förordningen om preliminär tull.

—

Dumpningsmarginalen för Golden Step, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, är 9,7 procent.

—

Den slutgiltiga landsomfattande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, är 28,9 procent.

—

Den preliminära landsomfattande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, är 70,1 procent.

(147)

Liksom i det preliminära skedet och med tanke på de slutgiltiga slutsatser som dras ovan beträffande definitionen av den berörda produkten ingår inte avancerade sportskor i uppgifterna nedan. På begäran av vissa exporterande tillverkare bekräftas att detta gäller både uppgifterna om import från de berörda länderna och från andra tredjeländer och uppgifterna om gemenskapsindustrin.

(148)

Eftersom barnskor enligt den slutgiltiga slutsats som dras ovan bör ingå i definitionen av den berörda produkten avser den slutgiltiga skadeanalysen alla kategorier som ingår i den berörda produkten, dvs. även barnskor.

(149)

En intresseorganisation för importörer framhöll återigen att om de klagande – som de anser enbart sätter samman delar av skodon som köpts in från länder utanför gemenskapen – betraktas som gemenskapstillverkare, bör även importörer som förlagt de delar av verksamheten som rör design, varumärken, forskning och utveckling, ledning och detaljhandelsförsäljning till gemenskapen betraktas som gemenskapstillverkare.

(150)

Denna begäran behandlades redan i skäl 148 i förordningen om preliminär tull, där det konstaterades att endast de företag som har tillverkning i gemenskapen kan betraktas som gemenskapstillverkare. Importörernas produkter tillverkas i bland annat Kina och Vietnam; de omfattas av importtullar och kan inte sägas ha sitt ursprung i gemenskapen. Dessa företag i gemenskapen kan därför inte betraktas som gemenskapstillverkare.

(151)

Eftersom inga nya uppgifter lämnats bekräftas dessa slutsatser och det fastställs slutgiltigt att de tillverkare som anges i skäl 146 i förordningen om preliminär tull står för hela gemenskapstillverkningen i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(152)

Definitionen av gemenskapsindustrin ifrågasattes av olika exporterande tillverkare och importörer och av en intresseorganisation för importörer som hävdade att de företag som inte ingick i urvalet inte hade samarbetat vid undersökningen (exempelvis genom att besvara frågeformuläret), och att det rättsliga kravet på klagomålets representativitet därför inte uppfyllts under undersökningen. De hävdade därför att de 814 klagande inte kunde utgöra gemenskapsindustrin i rättslig mening.

(153)

De hänvisade också till olika rådsförordningar där klagande tillverkare som inte samarbetat fullt ut undantagits från definitionen av gemenskapsindustrin.

(154)

I enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen skall begreppet gemenskapsindustri avse de tillverkare i gemenskapen vars sammanlagda tillverkning av de likadana produkterna utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4 i grundförordningen, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av denna produkt. Denna betydande andel fastställs närmare i artikel 5.4, nämligen att de gemenskapsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans skall svara för minst 25 procent av gemenskapens sammanlagda produktion och över 50 procent av den sammanlagda produktionen av den likadana produkten för den del av gemenskapsindustrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig klagomålet.

(155)

I detta fall stod de klagande gemenskapstillverkarna för över 40 procent av gemenskapens tillverkning och anses därför i enlighet med dessa bestämmelser utgöra gemenskapsindustrin. Ingen tillverkare motsatte sig heller klagomålet.

(156)

Det är riktigt att det är institutionernas normala praxis att klagande gemenskapstillverkare som inte samarbetat på ett tillfredsställande sätt under undersökningen utesluts från definitionen av gemenskapsindustrin och att de minimivärden som nämns ovan också bör ha följts vid den tidpunkt då åtgärderna infördes.

(157)

I det här fallet hade dock ingen av de 814 gemenskapstillverkarna samarbetat på ett tillfredsställande sätt vid undersökningen. Som anges i tillkännagivandet om inledande skickades frågeformulär endast till de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och alla som fått dem tillsända svarade. Om de klagande tillverkare som inte ingick i urvalet inte svarade på frågeformuläret för tillverkare som ingick i urvalet, berodde det alltså helt enkelt på att de inte ombetts göra detta.

(158)

Det följer av stickprovsförfarandets natur att fullständiga skadeformulär endast skickas till klagande gemenskapstillverkare som ingår i urvalet och att endast de företag som får ett frågeformulär tillsänt behöver besvara det, vilket också framgår av artikel 6.2 i grundförordningen. De påståenden som gjorts av olika berörda parter avvisades av dessa skäl och slutsatserna i skäl 152 i förordningen om preliminära åtgärder bekräftas. De 814 klagande gemenskapstillverkarna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(159)

En exportör ifrågasatte nivån på konsumtionen i gemenskapen eftersom den förefaller vara lägre i Europa än i utvecklingsländerna. Påståendet styrktes dock inte och avvisades därför. Eftersom inga andra synpunkter framfördes bekräftas den metod som använts för att beräkna konsumtionen i gemenskapen.

(160)

Den synbara konsumtionen i gemenskapen, inbegripet barnskor, är följande:

(161)

Denna utveckling är jämförbar med den konsumtion som beräknades i det preliminära skedet, dvs. exklusive barnskor.

(162)

I tabellen nedan visas importvolymer, marknadsandelar och genomsnittliga priser per enhet för de två berörda länderna var för sig, inbegripet barnskor.

(163)

Vissa berörda parter hävdade att det inte behövdes någon sammantagen bedömning. Detta påstående grundar sig på det faktum att importvolymer och priser utvecklas olika i Kina och Vietnam. De framhöll också att Vietnam är ett av världens fattigaste länder som omfattas av Allmänna preferenssystemet, och att det därför inte var lämpligt att göra en sammantagen bedömning av importen från Vietnam och Kina avseende den skada som vållats.

(164)

Det första påståendet hade framförts tidigare och behandlades i förordningen om preliminär tull. Tabellen i skäl 160 i förordningen om preliminär tull visar tydligt att importvolymer och importpriser utvecklats på liknande sätt. Utvecklingstendenserna påverkas inte heller av om barnskor inkluderas eller inte. Utöver beskrivningen av importutvecklingen innehåller förordningen om preliminär tull dessutom ett utförligt resonemang om varför en sammantagen bedömning är lämplig med tanke på konkurrensförhållandena för importerade produkter och den likadana produkten som tillverkas i gemenskapen. Det beror till exempel på att de importerade produkterna bör anses vara likadana i fråga om de grundläggande egenskaperna; ur konsumentens synvinkel är de utbytbara och distribueras även via samma distributionskanaler.

(165)

När det gäller Vietnam finns det inga bestämmelser i grundförordningen som föreskriver att en sammantagen bedömning inte får göras avseende ett land som ingår i en antidumpningsundersökning för att ta hänsyn till dess övergripande ekonomiska situation. En sådan tolkning skulle inte heller vara i linje med syftet med bestämmelserna om sammantagen bedömning, som är inriktade på huruvida importen från olika källor konkurrerar med varandra och den likadana produkten som tillverkas i gemenskapen. Med andra ord beaktas produkternas egenskaper men däremot inte situationen i det land där de importerade produkterna har sitt ursprung. Situationen i det exporterande landet behandlas enligt bestämmelserna i artikel 15 i antidumpningsavtalet och grundförordningen, men inte vad gäller en sammantagen bedömning. Därför avvisades detta påstående.

(166)

En intresseorganisation för importörer hävdade också att en sammantagen bedömning inte är motiverad eftersom de två berörda länderna har olika produktmix. Men även om det finns vissa skillnader i fråga om ländernas produktmix anses överlappningen vara betydande, vilket innebär att den berörda produkten med ursprung i Kina och Vietnam generellt konkurrerar med varandra. Här hänvisas också till de slutsatser som dragits ovan, dvs. att alla typer av den berörda produkten anses vara en enda produkt i detta förfarande och att alla typer av skodon av läder som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin bör anses vara likadana som de skodon som exporteras från de berörda länderna till gemenskapen. Därför avvisades påståendet.

(167)

På grundval av de preliminära undersökningsresultat som beskrivs i skälen 156–162 i förordningen om preliminär tull och ovan är den slutgiltiga slutsatsen därför att alla villkor för sammantagen bedömning som anges i artikel 3.4 i grundförordningen har uppfyllts och att man därför vid skadeanalysen bör göra en sammantagen bedömning av effekten av den dumpade importen med ursprung i de berörda länderna.

(168)

I tabellen nedan visas utvecklingen av importvolymer och marknadsandelar för den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna, inbegripet barnskor.

(169)

Utvecklingstendenser och resultaten i absoluta tal är jämförbara med de som analyserades i det preliminära skedet: importvolymen mer än fördubblades och marknadsandelen ökade betydligt från 9,3 procent 2001 till 23,2 procent under undersökningsperioden. År 2004 sammanfaller till stor del med undersökningsperioden (april 2004–mars 2005), och därför visar tabellen ovan att importen ökade mer under det första kvartalet 2005. Som framgår av tabellen beror detta särskilt på den kinesiska importens utveckling.

(170)

Importpriserna, inklusive barnskor, minskade med nära 30 procent under skadeundersökningsperioden, dvs. vilket ungefär motsvarade resultatet i det preliminära skedet.

(171)

Vissa importörer hävdade att de lägre importpriserna beror på att produktmixen förändrats. Detta kunde dock inte styrkas och har inte bekräftats genom undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(172)

Vissa berörda parter hävdade att det skett en överträdelse av artikel 3.2 i grundförordningen eftersom kommissionen inte gjort en objektiv undersökning av den dumpade importens volym och priser. Som motivering anförde de att man vid granskningen av importutvecklingen inte beaktat externa faktorer, som t.ex. upphävande av importkvoterna, växelkursernas utveckling, påstådda förändringar av produktmixen och modets växlingar.

(173)

Påståendet om upphävandet av kvoterna behandlades redan i skäl 165 i förordningen om preliminär tull. Importutvecklingen hade försämrats i viss utsträckning på grund av att kvoterna upphävdes. Samtidigt bör man beakta att det endast var ett av de två berörda länderna som direkt berördes av denna kvantitativa begränsning, att även importen från Vietnam ökade, att kvoter inte tillämpades på alla produkttyper i undersökningen och att den totala avregleringen av importen ägde rum från och med den 1 januari 2005, vilket innebar att undersökningsperioden (april 2004–mars 2005) endast delvis påverkades.

(174)

Mer generellt kan sägas att det fastställs i artikel 3.3 i grundförordningen att skadeanalysen särskilt skall behandla frågan om en betydande ökning av dumpad import ägt rum, om betydande prisunderskridande förekommit samt om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras.

(175)

Mot bakgrund av detta förefaller det ovan anförda hänföra sig till orsakssammanhangen. I artikel 3.3 i grundförordningen finns heller inget uttalat rättsligt krav på att faktiska bevis skall läggas fram avseende skälen till att volymen på den dumpade importen ökat medan motsvarande priser minskat. Påståendet att externa faktorer bör beaktas i undersökningen av den dumpade importen avvisades därför.

(176)

En rad synpunkter fördes fram avseende beräkningen av prisunderskridandet. Dessa synpunkter granskades noga och vid behov har ändringar gjorts på grundval av underbyggda fakta.

(177)

I det preliminära skedet gjordes justeringar av importpriset som motsvarade en uppskattning av importörernas kostnader i gemenskapen, t.ex. för design, urval av material, som annars inte hade ingått i importpriset. Flera importörer begärde att en sådan justering skulle göras. En beräknad justering med 15 procent tillämpades i det preliminära skedet.

(178)

Den organisation som företräder gemenskapsindustrin ifrågasatte dock justeringen, i synnerhet nivån på justeringen. Intresseorganisationen framhöll att vissa kostnader visserligen uppkommer för importörerna, men att det inte är alla importörer som har sådana kostnader. Man hävdade också att nivån på justeringen kanske var lämplig för importörer av avancerade sportskor (som har höga forsknings- och utvecklingskostnader) men att nivån borde sänkas eftersom sådana skor inte längre ingick i förfarandet.

(179)

Detta påstående har granskats noggrant och en redogörelse för slutsatserna följer nedan. Själva justeringen efterfrågades av många importörer och i princip motsatte sig inte gemenskapsindustrin att den gjordes.

(180)

När det gäller nivån på justeringen bör det noteras att även om många importörer begärde en justering var det bara en importör (hos vilken ett kontrollbesök gjordes) som lämnade detaljerad information i detta avseende. De övriga importörerna av den berörda produkten kunde inte stödja påståendet att deras forsknings- och utvecklingskostnader uppnådde samma nivå som den justering som gjordes i det preliminära skedet. Det bör noteras att vissa importörer hos vilka kontrollbesök gjorts till största delen handlade med avancerade sportskor. Eftersom avancerade sportskor nu slutgiltigt uteslutits från definitionen av den berörda produkten, hade deras uppgifter ingen relevans för justeringen.

(181)

Eftersom det inte fanns några underbyggda påståenden från det stora flertalet importörer (oavsett om kontrollbesök gjorts hos dem eller inte) sänktes nivån på justeringen i det slutgiltiga skedet och en uppskattning gjordes på grundval av de enda underbyggda uppgifter som fanns tillgängliga under undersökningen.

(182)

På grundval av ovanstående uppgår de konstaterade prisunderskridandemarginalerna för respektive land, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins priser, till följande:

(183)

I förordningen om preliminär tull tillhandahölls viss information om den europeiska skoindustrins särdrag. Olika berörda parter hävdade att sådana uppgifter inte borde beaktas, eftersom de inte är tillförlitliga eller inte enbart avser gemenskapsindustrins situation och därför inte har någon rättslig grund.

(184)

De uppgifter som lämnas i skälen 169–173 i förordningen om preliminär tull var endast vägledande och syftade till att ge mer information om skosektorn i gemenskapen. Det bör dock noteras att undersökningsresultaten i fråga om skada avser gemenskapsindustrin som den definieras ovan och att de uppgifterna inte kommer att tas upp vidare i skadeanalysen.

(185)

Som anges ovan omfattar skadeanalysen i det slutgiltiga skedet även uppgifter som rör barnskor.

(186)

Som anges i skäl 175 i förordningen om preliminär tull har skadeindikatorerna fastställts antingen på makroekonomisk nivå (på grundval av uppgifter för hela gemenskapsindustrin) eller på mikroekonomisk nivå (på grundval av uppgifter från de företag som ingick i urvalet). Detta är normal praxis. För konsekvensens skull fastställs skadeindikatorerna på en av dessa nivåer, men inte på båda samtidigt.

(187)

Tillverkningsvolymen för hela gemenskapsindustrin minskade från 267 miljoner par 2001 till 176 miljoner par under undersökningsperioden. Detta innebär att den minskade med mer än 30 procent.

(188)

Även om en viss tillverkningsanläggning teoretiskt sett är utformad för en viss tillverkningsvolym, är den faktiska volymen i hög grad beroende av antalet anställda. Som förklarats i det föregående är skotillverkningsprocessen till största delen arbetsintensiv. Kapaciteten för ett och samma antal företag mäts därför bäst genom att man undersöker sysselsättningsnivån. Därför hänvisas till tabellen nedan som visar sysselsättningens utveckling.

(189)

Eftersom sysselsättningen (och därmed kapaciteten) i stort minskade i takt med tillverkningen låg kapacitetsutnyttjandet kvar på ungefär samma nivå under perioden.

(190)

Eftersom tillverkningen äger rum på beställning, följde gemenskapsindustrins försäljningsvolym en nedåtgående trend liknande den för produktionen. Antalet sålda par skor på gemenskapsmarknaden sjönk med mer än 60 miljoner mellan 2001 och undersökningsperioden eller med 33 procent.

(191)

Uttryckt i marknadsandel motsvarar detta en förlust på nästan 9 procentenheter. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 26,5 procent 2001 till 17,7 procent under undersökningsperioden.

(192)

Sysselsättningen minskade kraftigt under hela skadeundersökningsperioden. Mer än 27 000 arbetstillfällen försvann inom gemenskapsindustrin, vilket är liktydigt med en sysselsättningsminskning med 33 procent mellan 2001 och undersökningsperioden.

(193)

Produktiviteten fastställdes genom att produktionsvolymen dividerades med antalet anställda i gemenskapsindustrin enligt tabellerna ovan. Beräknad på denna grundval var produktiviteten inom gemenskapsindustrin i stort sett oförändrad under skadeundersökningsperioden.

(194)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit i detta avseende bekräftas slutsatserna i skälen 183 och 184 i förordningen om preliminär tull.

(195)

Antidumpningsåtgärder infördes i februari 1998 för import av vissa skodon med överdelar av läder eller plast och med ursprung i Kina, Indonesien och Thailand. Till en del omfattade de åtgärderna samma produkter som de som ingår i den här undersökningen. Någon begäran om översyn inkom inte efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att åtgärderna inom kort skulle löpa ut, och åtgärderna upphörde därför att gälla i mars 2003. Eftersom ingen översyn begärdes anses gemenskapsindustrin i förordningen om preliminär tull vid den tidpunkten ha återhämtat sig från verkningarna av den tidigare dumpningen.

(196)

Gemenskapsindustrin motsatte sig detta och framhöll att det inte var för att industrin återhämtat sig från de skadevållande verkningarna av dumpningen som man inte begärt en översyn, utan för att åtgärderna inte var tillräckligt effektiva. Gemenskapsindustrin hävdade att en ekonomisk återhämtning, till skillnad mot vad som sägs i förordningen om preliminär tull, inte var möjlig eftersom de åtgärder som då tillämpades inte var tillräckliga för att undanröja skadan. Importen från de länder som ingår i förfarandet uppnådde dessutom en betydande nivå under perioden 2001–2003.

(197)

Gemenskapsindustrin kunde dock inte lägga fram tillräckligt väl underbyggda uppgifter om att den vållats väsentlig skada under perioden 2001–2003. Om de tidigare åtgärderna inte var effektiva fanns dessutom möjligheten att begära en interimsöversyn, vilket inte skedde.

(198)

Detta påstående avvisades därför, och den preliminära slutsatsen att industrin återhämtade sig från effekterna av tidigare dumpning bekräftas därmed i det slutgiltiga skedet, vilket innebär att gemenskapsindustrin inte vållades väsentlig skada fram till och med 2003. Detta skedde först från och med 2004.

(199)

När det gäller fastställandet av skada anses, som tidigare framhållits, lagernivån ha mycket begränsad betydelse för situationen för gemenskapens skoindustri eftersom tillverkningen äger rum på beställning. Teoretiskt sett har företagen därför inte några lager, och i den mån de har några lager utgörs dessa av order som utförts men ännu inte levererats eller fakturerats. Lagernivån ökade först mellan 2001 och 2004 (med 27 procent) och minskade sedan i slutet av undersökningsperioden. Denna minskning under undersökningsperioden bör också ses mot bakgrund av sektorns säsongsbundenhet. Lagernivån förväntas sålunda vara högre i december än i slutet av årets första kvartal, dvs. i det här fallet slutet av undersökningsperioden.

(200)

Det genomsnittliga styckpriset sjönk kontinuerligt under skadeundersökningsperioden. Totalt minskade det med 7,5 procent. Prisfallet för gemenskapsindustrin framstår som måttligt, särskilt i jämförelse med prisnedgången på 30 procent för den dumpade importen under skadeundersökningsperioden. Det skall emellertid ses mot bakgrund av att skodon tillverkas på beställning, och att nya order därför normalt inte accepteras annat än om prisnivån medger åtminstone kostnadstäckningsnivå. I detta avseende hänvisas till följande tabell, som visar att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden inte kunde sänka sina priser ytterligare utan att göra förluster.

(201)

Avkastningsindikatorerna i tabellen bekräftar den bild som ges i skäl 190 i förordningen om preliminär tull och visar att företagens ekonomiska situation klart och tydligt försvagades under skadeundersökningsperioden. Den allmänna försämringen var särskilt markant under undersökningsperioden och tyder på betydande utvecklingstendenser i negativ riktning under det första kvartalet 2005, dvs. det sista kvartalet av undersökningsperioden. Lönsamheten, som varit låg redan i början av perioden, minskade drastiskt.

(202)

Eftersom det inte inkommit några nya och underbyggda uppgifter eller argument i detta särskilda avseende bekräftas slutsatserna i skälen 191–193 i förordningen om preliminär tull.

(203)

Den totala vinsten var mycket låg under hela skadeundersökningsperioden och detta visar de små och medelstora företagens ekonomiskt utsatta situation. Som beskrivs nedan var vinsten under skadeundersökningsperioden, och särskilt under undersökningsperioden, mycket lägre än industrins normala vinst under normala förhållanden.

(204)

Undersökningen visade att många gemenskapstillverkares kapitalbehov påverkades negativt av den svåra ekonomiska situationen. Detta understryks av de enskilda företagens vinstutveckling och särskilt av det försämrade kassaflödet. Som nämnts i det föregående kan små och medelstora företag inte alltid lämna tillräckliga garantier för bankkrediter, och de kan ha svårt att klara av de stora utgifter som de skulle ställas inför om att de hamnade i finansiellt trångmål.

(205)

Tabellen ovan bekräftar den investeringsutveckling som beskrivs i skäl 194 i förordningen om preliminär tull. Företagens investeringar minskade med mer än 50 procent mellan 2001 och undersökningsperioden. De minskade investeringarna bör ses mot bakgrund av den försämrade ekonomiska situationen för de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet.

(206)

Tabellen ovan bekräftar den löneutveckling som beskrivs i skäl 196 i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga nya uppgifter inkommit bekräftas dessa utvecklingstendenser.

(207)

Flera exporterande tillverkare hävdade att gemenskapsindustrins vinstmarginal var en avgörande indikator för den skadevållande situationen för gemenskapen. Att den vinstmarginal som användes i det preliminära skedet för att fastställa nivån för undanröjande av skada (dvs. 2 procent; se skäl 284 i förordningen om preliminär tull) låg på ungefär samma nivå som vinstmarginalen för vissa enskilda företag i urvalet ansågs visa att de inte lidit skada med avseende på denna indikator.

(208)

Detta är inte längre relevant eftersom vinstmarginalen efter ytterligare analys och som anges i skäl 292 ändrades till 6 procent, vilket bättre motsvarar en rimlig vinstmarginal för skotillverkare i gemenskapen utan skadevållande dumpning. Gemenskapsindustrins lönsamhet minskade tydligt under skadeundersökningsperioden och var bara 0,5 procent under undersökningsperioden. Skadeanalysen avser hela gemenskapsindustrin eller ett visst urval, och inte enskilda företag som ingår i definitionen av gemenskapsindustrin.

(209)

Olika berörda parter hävdade att de indikatorer som använts för skadeanalysen inte var tillförlitliga eller lämpliga. De framhöll att de ekonomiska indikatorerna inte hade kontrollerats och inte var tillförlitliga eftersom de på grund av den föregivna bristen på samarbetsvilja inte avsåg en giltig gemenskapsindustri. Med tanke på det begränsade urvalet ansågs inte heller de mikroekonomiska indikatorerna vara representativa. Det påpekades också att skadeindikatorerna på makro- respektive mikroekonomisk nivå hade utvecklats olika.

(210)

Beträffande påståendet att de makroekonomiska indikatorerna inte kontrollerats är det enligt grundförordningen kommissionen som fattar beslut om eventuella kontrollbesök och det föreligger således ingen rättslig skyldighet i detta avseende. I artikel 16 i grundförordningen anges bara att kommissionen vid behov skall göra kontrollbesök. Påståendet avvisades därför. Där så var möjligt dubbelkontrollerades dessa faktorer dessutom mot de uppgifter för hela gemenskapen som de berörda nationella intresseorganisationerna i gemenskapen hade lämnat.

(211)

Med tanke på den slutsats som dragits om definitionen av gemenskapsindustrin och urvalets representativitet avvisade också de påståenden som rör dessa frågor. Som anges ovan fastställs för konsekvensens skull endast en uppsättning skadeindikatorer för de slutgiltiga slutsatserna, dvs. antingen makro- eller mikroekonomiska indikatorer. Även om de utvecklingstendenser som konstaterades i det preliminära skedet på mikro- och makronivå inte alltid följer varandra, går de inte heller i helt olika riktning.

(212)

De berörda parterna hävdade också att det inte är alla skadeindikatorer som visar att gemenskapsindustrin vållats skada och att det inte är möjligt att fastställa att de enskilda företagen som ingick i urvalet vållats skada. Det första påståendet måste avvisas eftersom ingen av skadeindikatorerna behöver vara utslagsgivande, vilket också framgår av grundförordningen. Det faktum att vissa tillverkares individuella situation inte tydde på att de vållats skada är inte relevant eftersom skadeanalysen enligt artikel 3.1 i grundförordningen avser hela gemenskapsindustrin eller ett visst urval, och inte enskilda företag som ingår i definitionen av gemenskapsindustrin.

(213)

Av resonemanget ovan följer att den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin har vållats väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen bekräftas.

(214)

Mer specifikt bekräftas det att skadan mätt genom makroekonomiska indikatorer, dvs. för den samlade gemenskapsindustrin, i huvudsak tagit sig uttryck i minskad försäljning och marknadsandel. Eftersom skodon tillverkas på beställning fick detta också direkta negativa effekter på produktionen och sysselsättningen i gemenskapen.

(215)

Det bekräftas också att situationen på mikroekonomisk nivå generellt är skadevållande. De företag som ingick i urvalet hade nått lägsta hållbara vinst 2003, vilket delvis kan förklaras av de ganska stora investeringarna (avskrivningarnas effekter på lönsamheten). Men trots de kraftigt minskade investeringarna fortsatte vinsten att minska och nådde under undersökningsperioden sin lägsta nivå under hela skadeundersökningsperioden, om man bortser från 2003. Vinsten var alltså långt från acceptabel och eftersom det inte fanns några andra förklaringar (t.ex. tunga investeringar) står det klart att gemenskapsindustrin vållats väsentlig skada. Kassaflödet minskade också katastrofalt och nådde under skadeundersökningsperioden en bottennotering som måste betraktas som väsentligt skadevållande. Under undersökningsperioden kunde de företag som ingick i urvalet inte längre sänka sina priser utan att gå med förlust. Små och medelstora företag klarar inte sådana förluster under någon längre tid utan att tvingas till nedläggning. Situationen före 2004 kan betecknas som endast skadevållande, men det står klart att gemenskapsindustrin sedan 2004 vållats väsentlig skada.

(216)

Gemenskapsindustrins och de berörda ländernas marknadsandel inklusive barnskor utvecklades enligt följande:

(217)

Vissa berörda parter ifrågasatte kommissionens slutsats att det fanns tillräcklig överlappning mellan den period då den dumpade importens marknadsandel ökade och den period då gemenskapsindustrin tappade marknadsandelar. De påpekade att när den kinesiska och vietnamesiska importen ökade sina marknadsandelar som mest, minskade gemenskapsindustrins marknadsandel i mindre utsträckning och tvärtom. De hävdade också att de klagandes marknadsandel inte tagits över av de berörda länderna, och att detta framgår av hur marknadsandelen för andra tredjeländer utvecklats.

(218)

En intresseorganisation för importörer hävdade också att den dumpade importen från de berörda länderna inte vållat gemenskapsindustrin skada, eftersom importerade skodon inte konkurrerar med skodon tillverkade i gemenskapen.

(219)

När det gäller överlappningen i tiden anses analysen av orsakssamband inte kräva någon perfekt korrelation mellan den dumpade importens utveckling och gemenskapsindustrins situation. Det är också etablerad och rättsligt erkänd praxis att, som i det aktuella fallet, betrakta det som en tydlig indikator på ett orsakssamband när ökad dumpad import i betydande kvantiteter som underskrider gemenskapens priser sammanfaller i tiden med en alltmer utsatt situation för gemenskapsindustrin. I det aktuella fallet är det obestridligt att en sådan överlappning i tiden förekommit, vilket också tydligt framgår av skälen 203–209 i förordningen om preliminär tull. När det gäller marknadsandelarnas utveckling under perioden 2003–2004 är överlappningen t.o.m. nästan symmetrisk. Att den dumpade importen under skadeundersökningsperioden i detta avseende gick framåt mer än gemenskapsindustrin tappade mark tyder dessutom bara på att den dumpade importen inte vann marknadsandelar enbart från gemenskapsindustrin utan även från andra aktörer på gemenskapsmarknaden.

(220)

Påståendet att importerade skodon inte konkurrerar med skodon tillverkade i gemenskapens avvisades också på grundval av den slutsats som dragits avseende definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten: att skodon som importeras från de berörda länderna på alla plan (dvs. när det gäller hela sortimentet och alla typer av skor) konkurrerar med skodon som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin och att deras försäljningskanaler generellt är identiska. Undersökningen har också tydligt visat att gemenskapstillverkarna och exportörerna konkurrerar med varandra när det gäller försäljningen på gemenskapsmarknaden.

(221)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit bekräftas slutsatserna i skäl 209 i förordningen om preliminär tull: den dumpade importen var en viktig faktor för den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållats.

(222)

Efter införandet av preliminära åtgärder hävdade vissa berörda parter att den väsentliga skadan orsakats av andra faktorer. De hänvisade till påståenden som gjorts tidigare och behandlats i förordningen om preliminär tull. Dessa påståenden gäller gemenskapsindustrins exportresultat, importen från andra tredjeländer, effekten av upphävandet av kvoter för exporten från Kina, effekten av växelkursfluktuationer, gemenskapstillverkarnas utflyttning och gemenskapsindustrins påstådda strukturella brister i fråga om konkurrenskraft. Inga nya synpunkter lämnades dock och därför ges i det följande där så behövs förtydliganden och förklaringar när det gäller de huvudsakliga slutsatserna i förordningen om preliminär tull.

(223)

Några berörda parter framhöll på nytt att den otillfredsställande ekonomiska situationen för gemenskapens skoindustri berodde på försämrat exportresultat.

(224)

Om exportresultatet försämrats skulle detta ändå inte påverka de flesta av de indikatorer som behandlas ovan, t.ex. försäljningsvolym, marknadsandel och prisnedgång, eftersom dessa faktorer har fastställts avseende försäljningen i gemenskapen. Produktionsstatistiken var övergripande eftersom det inte går att skilja mellan produkter avsedda för gemenskapsmarknaden och produkter som säljs utanför gemenskapen. Eftersom skodon tillverkas på beställning leder minskad försäljning alltid till minskad tillverkning, och eftersom tillverkningen till största delen är avsedd för försäljning på gemenskapsmarknaden bekräftas den preliminära slutsatsen att den minskade tillverkningen främst beror på den skada som industrin vållats på gemenskapsmarknaden.

(225)

Den minskade försäljningsvolymen på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden (– 34 procent) motsvarar den minskade tillverkningen under samma period (– 33 procent).

(226)

Påståendet avvisades därför, och slutsatsen blev att gemenskapsindustrins exportresultat inte hade vållat någon väsentlig skada.

(227)

Importen från tredjeländer inklusive barnskor utvecklades enligt följande:

(228)

Inget av de länder som ingår bland övriga länder (totalt över 150 olika länder) i tabellen ovan stod för mer än 2 procent av gemenskapens totala import under undersökningsperioden.

(229)

Det kan därför bekräftas att inget av länderna ovan ökade sin marknadsandel i betydande utsträckning under skadeundersökningsperioden, att deras marknadsandelar i absoluta tal var betydligt mindre än de berörda ländernas samt att de utvecklades olika sinsemellan. När det gäller priserna bör man beakta importvolymens utveckling och det faktum att de inte minskade lika mycket som de berörda ländernas priser. I synnerhet var de absoluta priserna med ett undantag i genomsnitt mycket högre än priserna på den dumpade importen under hela skadeundersökningsperioden.

(230)

Av dessa skäl dras slutsatsen att importen från andra tredjeländer inte väsentligt påverkade gemenskapsindustrins situation.

(231)

Olika exporterande tillverkare och importörer hävdade återigen att den skada som gemenskapsindustrin vållats berodde på att euron stigit gentemot US-dollarn, vilket lett till betydligt lägre importpriser.

(232)

Inga nya uppgifter lämnades och därför hänvisas till skälen 220–225 i förordningen om preliminär tull. Även om man skulle godta argumentet att växelkursfluktuationerna påverkade importpriserna, var volymen på importen av den berörda produkten ändå så stor att det vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(233)

Inga nya uppgifter lämnades om detta. Med tanke på den snabbt ökande importen under det sista kvartalet av undersökningsperioden är det dock fullt möjligt att upphävandet av kvoterna förvärrade de skadliga verkningarna av den dumpade importen.

(234)

Inga nya uppgifter lämnades om detta. Dumpningsmarginalen är relativt sett stor (t.o.m. större än underskridandemarginalerna). Den dumpade exporten konkurrerar alltså inte med gemenskapsindustrin genom naturliga fördelar, utan med metoder som är otillåtna enligt internationella handelsregler. Utan dumpning skulle priserna på importen av den berörda produkten varit mycket högre, och gemenskapsindustrin skulle ha haft mycket bättre möjligheter att konkurrera med den.

(235)

Olika exporterande tillverkare och en intresseorganisation för importörer hävdade att konsekvenserna av gemenskapstillverkarnas utflyttning för gemenskapsindustrins situation inte hade behandlats adekvat i förordningen om preliminär tull.

(236)

Dessa parter kritiserade särskilt de uppgifter som lämnades i skäl 171 i förordningen om preliminär tull i fråga om hela skosektorn i gemenskapen och hävdade att de innefattade uppgifter om gemenskapstillverkare som hade flyttat ut sin tillverkning ur gemenskapen. Här hänvisas också till stycket ovan och det bekräftas att skälen 169–173 i förordningen om preliminär tull endast var avsedda som information och därför inte är rättsligt relevanta när det gäller slutgiltiga slutsatser om skadan. Det bekräftas därför också att de tillverkare som helt flyttat ut sin tillverkning till länder utanför gemenskapen inte ingår i definitionen av gemenskapsindustrin, vilket innebär att analysen av verkningarna av importen från andra tredjeländer även inbegriper eventuell skada som dessa företag vållat gemenskapsindustrin.

(237)

När det gäller de företag som delvis flyttat ut sin tillverkning (dvs. genom att även köpa in skodon från företag utanför gemenskapen) erinras om att skadeanalysen gjordes enbart på grundval av uppgifter om företagens egen tillverkning i gemenskapen. Eventuell skada som vållats av sådana inköp bör därför även betraktas mot bakgrund av den analys som gjorts av importen från andra tredjeländer.

(238)

När det gäller de företag som började importera delar av skodon (t.ex. överdelar) eller utökade sådan import till gemenskapen kan denna import av de skäl som anges ovan inte anses ha fått negativa konsekvenser för de flesta skadeindikatorerna, t.ex. tillverkningsvolym, försäljning och lönsamhet. Som vissa berörda parter påpekat kan detta ha lett till minskad sysselsättning i gemenskapen, men man bör också vara medveten om att de företag som hotas av kraftigt ökad import till dumpade priser på gemenskapsmarknaden här handlat i självförsvar. Det handlar således om förekomsten av dumpning snarare än om självförvållad skada.

(239)

De berörda parternas påstående avvisades därför, och undersökningsresultaten och slutsatserna i förordningen om preliminär tull bekräftades.

(240)

Av dessa skäl dras följande slutgiltiga slutsatser: dels att den dumpade importen med ursprung i de berörda länderna har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen, dels att alla kända faktorer som påverkat gemenskapsindustrins situation inte kan upphäva det faktum att den väsentliga skada som konstaterats måste tillskrivas den dumpade importen, vilket framgår av analysen som gör tydlig åtskillnad mellan verkningarna av dessa faktorer och de skadliga verkningarna av den dumpade importen.

(241)

Man har analyserat huruvida det i ljuset av de synpunkter och eller ytterligare uppgifter som lämnats av de berörda parterna efter införandet av preliminära åtgärder krävs någon ändring av den preliminära slutsatsen att det låg i gemenskapens intresse att införa åtgärder för att förebygga skadevållande dumpning.

(242)

Vissa importörer och exporterande tillverkare hävdade att det inte skulle vara i gemenskapsindustrins intresse att införa åtgärder. De stödde sig främst på de påståenden som framförts, dvs. att de klagandes tillverkning kompletterar importen från de berörda länderna, att införandet av antidumpningsåtgärder skulle styra över en betydande del av importen från de berörda länderna till andra tredjeländer samt att den skada som gemenskapsindustrin vållats inte orsakades av dumpningen utan att de klagande av andra orsaker förlorat marknadsandelar under många år.

(243)

Förordningen om preliminär tull och analysen ovan visade tydligt att det förekom dumpning som vållat gemenskapsindustrin skada och att skadan från och med 2004 kunde betecknas som väsentlig på grund av dumpning från de berörda länderna. I princip anses det därför vara i gemenskapsindustrins intresse att undanröja den väsentliga skada som dumpningen vållat.

(244)

Påståendet att de klagandes tillverkning endast kompletterar importen avvisades på grundval av slutsatsen ovan, dvs. att den berörda produkten konkurrerar med den likadana produkt som tillverkas och säljs i gemenskapen. Det faktum att gemenskapsindustrin lämnade in ett klagomål mot importen av den berörda produkten tyder också på att de produkter som tillverkas i gemenskapen konkurrerar med de produkter som importeras från de berörda länderna.

(245)

Påståendet att importen skulle styras över till andra länder hade framförts tidigare och det hänvisas till skäl 241 i förordningen om preliminär tull, där det sägs att det faktum att importörerna kan välja andra leverantörsländer inte är ett giltigt skäl att avstå från att införa åtgärder mot dumpning som vållar väsentlig skada och att det hur som helst är omöjligt att förutse i vilken omfattning detta skulle ske eller om den importen skulle ske till dumpade priser.

(246)

När det gäller det sista påståendet hänvisas till analysen om orsakssamband som även omfattade andra faktorer än dumpning. Det står klart att tillverkningsvolymen och därmed även marknadsandelen för gemenskapens skosektor minskade ännu snabbare på grund av den dumpade importen. Detta var oundvikligt med tanke på den stabila konsumtionen i gemenskapen.

(247)

Eftersom inga ytterligare underbyggda synpunkter lämnats in bekräftas de preliminära undersökningsresultaten och dras den slutgiltiga slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från verkningarna av den väsentliga skadevållande dumpning som konstaterats.

(248)

Liksom i det preliminära skedet yttrade sig inga konsumentorganisationer efter det att de preliminära åtgärderna offentliggjordes. Den preliminära slutsatsen att dessa åtgärder endast skulle få marginella konsekvenser för konsumentpriserna på läderskor ifrågasattes alltså inte av konsumentorganisationerna.

(249)

Vissa exporterande tillverkare höll inte med om de undersökningsresultat som visade att åtgärderna skulle påverka konsumenterna endast i begränsad utsträckning, utan hävdade att åtgärderna skulle leda till kraftigt ökade kostnader för hushållen.

(250)

Importörerna hävdade också att de slutgiltiga åtgärderna skulle leda till ökade konsumentpriser och att prisökningen t.o.m. kunde tänkas motsvara procentsatsen för en värdetull. Resonemanget bygger på påståendet att importörerna vanligen gör ett påslag på importpriset inklusive tull och att marginalen alltså beräknas på ett belopp som bland annat inkluderar antidumpningstull. Vissa importörer har dock hävdat att de inte skulle kunna föra tullen vidare till konsumenterna eftersom det är konsumenterna som bestämmer priserna och de skulle avstå från att köpa vissa skodon om priset låg över en viss nivå.

(251)

De exporterande tillverkarnas synpunkter i fråga om gemenskapens intresse behöver enligt gällande bestämmelser inte beaktas. Deras synpunkter har ändå granskats. Det bör betonas att de parter som inte instämde med kommissionens undersökningsresultat i fråga om åtgärdernas effekter på konsumenterna underlät att lämna in särskilda uppgifter till stöd för sina påståenden. Som anges ovan framförde de i stället motstridiga uppfattningar – vissa hävdade att tullarna skulle föras vidare till konsumenterna helt och hållet (t.o.m. med extra påslag) eller att det inte alls skulle vara möjligt att föra vidare effekten av tullarna. Deras påståenden ansågs därför inte tillräckliga för att ändra de preliminära undersökningsresultaten.

(252)

Vissa exporterande importörer hävdade också att åtgärderna i betydande utsträckning skulle begränsa konsumenternas valmöjligheter. Detta grundar sig på påståendet att vissa typer av skodon av läder tillverkas enbart i Kina och Vietnam, att antidumpningstullar skulle leda till att man slutade tillverka vissa typer av skodon och att tillverkarna i gemenskapen inte skulle ha den kapacitet som behövs för att tillgodose efterfrågan på gemenskapsmarknaden.

(253)

Dessa påståenden om minskat utbud på skodon hade framförts tidigare och behandlades i skäl 246 i förordningen om preliminär tull. Påståendet att vissa typer av skodon inte längre skulle tillverkas och att gemenskapstillverkarna inte skulle ha den kapacitet som behövs för att täcka de föregivna bristerna stöds inte av objektiva fakta eller bevisning och avvisades därför.

(254)

Beslutet att undanta barnskor omprövades på grundval av de argument som förts fram av gemenskapsindustrin.

(255)

De exporterande tillverkarna och importörerna var i allmänhet positiva till det preliminära beslutet att undanta barnskor, men inga konsumentorganisationer yttrade sig och ingen ytterligare bevisning lades fram som kunde bekräfta att åtgärderna skulle få andra effekter för barnskor än för vuxenskor.

(256)

Gemenskapsindustrin ifrågasatte däremot beslutet att undanta barnskor från de preliminära antidumpningsåtgärderna och påpekade att det fanns tillverkning av barnskor i gemenskapen och att det hade fastställts att skadevållande dumpning förekom när det gäller barnskor.

(257)

De slutgiltiga undersökningsresultaten om huruvida barnskor skulle ingå i denna undersökning leder till följande slutsatser. Den vidare analysen som leder fram till de slutgiltiga undersökningsresultaten visade att barnskor skulle ingå i definitionen av den berörda produkten (dvs. att alla typer av den berörda produkten skulle betraktas som en enda produkt) och att antidumpningsåtgärderna i princip alltid bör tillämpas på den berörda produkten i dess helhet. Kommissionen omprövade argumenten för att i det preliminära skedet utesluta barnskor från definitionen av den berörda produkten på grund av gemenskapens intresse, som beskrivs i skälen 250–252 i förordningen om preliminär tull, dvs. att barnskor byts ut oftare och att antidumpningsåtgärderna därför får större ekonomiska konsekvenser för en genomsnittlig europeisk familj. Det konstaterades att importpriserna på barnskor enligt uppgifter från Eurostat i genomsnitt och generellt var betydligt lägre än importpriserna på vuxenskor (över 33 procent). Effekten av en värdetull på barnskor skulle därför bli proportionellt sett lägre. De slutgiltiga undersökningsresultaten leder dessutom till totalt sett lägre slutgiltiga tullar än i det preliminära skedet. Även detta minskar åtgärdernas ekonomiska konsekvenser. Som anges redan i skäl 249 i förordningen om preliminär tull anses det inte sannolikt att konsumenterna skulle komma att bära hela kostnaden för åtgärderna. Inga berörda parter har lagt fram underbyggda uppgifter som skulle kunna stödja en annan uppfattning. Det bör också noteras att konsumentorganisationerna inte har yttrat sig överhuvudtaget, vilket tyder på att effekterna av åtgärerna – oavsett om det gäller barnskor eller vuxenskor – inte är en direkt angelägenhet för deras medlemmar. Analysen visar att det inte är berättigat att i det slutgiltiga skedet utseluta barnskor från åtgärderna. Det finns därför ingen otvetydig bevisning om att konsumenterna intressen skulle uppväga gemenskapsindustrins intressen när det gäller införande av slutgiltiga åtgärder som undanröjer den väsentliga skada som dumpningen vållar.

(258)

Av dessa skäl accepterades påståendet och det bekräftas att införandet av slutgiltiga åtgärder för den berörda produkten, inbegripet barnskor, inte strider mot konsumenternas övergripande intresse.

(259)

I det preliminära skedet var antalet yttranden från distributörer/detaljister eller organisationer för distributörer/detaljister begränsat; det var i själva verket bara ett konsortium av detaljister i en medlemsstat som lämnade synpunkter. Dessutom besvarades frågeformuläret av tre importörer som också hade ett eget distributionsnät med bland annat två stormarknadskedjor. Endast en av dessa parter lämnade synpunkter efter införandet av preliminära åtgärder och inga ytterligare enskilda distributörer eller detaljister yttrade sig.

(260)

En intresseorganisation för importörer som samarbetat i undersökningen sedan förfarandet inleddes bestred slutsatsen att endast ett begränsat antal parter yttrat sig, eftersom organisationen representerar företag som inte bara är importörer utan också distributörer och detaljister. Det hävdades också att minst två av intresseorganisationens medlemmar (i två olika medlemsstater) har lämnat detaljerad information till kommissionen.

(261)

Kommissionen är medveten om att denna organisation representerar företag som i vissa fall även har egna distributionsnätverk och att slutsatsen om hur många parter som har yttrat sig borde avspegla detta. Företagens främsta syssla är dock import av skodon. Kommissionen har inte mottagit några exakta och kontrollerbara uppgifter (utöver dem som lämnades av de tre ovannämnda företagen) från distributörer och detaljister som kan användas som underlag för en bedömning av deras ekonomiska situation och effekterna av eventuella åtgärder. Det är främst på grundval av sådan information som kommissionen kan göra en detaljerad analys.

(262)

När det gäller samarbetet med de två medlemmarna bör det framhållas att det ena företagets svar på frågeformuläret lämnades in först efter det att tidsfristen löpt ut och därför inte kunde användas.

(263)

Intresseorganisationen lämnade sifferuppgifter och exempel som visade hur åtgärderna skulle påverka de importörer som även bedriver detaljhandel. Dessa uppgifter lämnades dock långt efter det att tidsfristen löpt ut och förefaller avse endast ett icke namngivet företag som uppenbarligen inte samarbetade i undersökningen. Uppgifterna kunde därför inte valideras och användas.

(264)

Intresseorganisationen hävdade också att de importörer som bedriver detaljhandel på grund av sin ekonomiska situation inte ens delvis skulle kunna föra vidare eventuella prisökningar till konsumenterna och att vissa detaljister – särskilt de som köper in skor enbart från de berörda länderna – inte skulle överleva om åtgärder infördes.

(265)

Argumentet att företagen inte ens delvis skulle kunna föra vidare kostnadsökningar till konsumenterna stämmer inte överens med det faktum att en rad olika parter, bland annat intresseorganisationen för importörer, framhållit att konsumentpriserna skulle öka om antidumpningsåtgärder infördes. Med ledning av den information som samlades in vid undersökningen och som bekräftas av dessa motstridiga uppfattningar är det högst sannolikt att åtgärdernas effekter på importpriset genomsnittligt åtminstone delvis skulle föras vidare till konsumenterna. Det kan givetvis inte uteslutas att vissa detaljister som importerar direkt och enbart från de berörda länderna påverkas negativt av åtgärderna. Det bör dock noteras att analysen av gemenskapens intresse är övergripande, dvs. den grundar sig på den genomsnittliga situationen för de parter i gemenskapen som omfattas av förfarandet, och det kan därför aldrig uteslutas att vissa enskilda parter påverkas på annat sätt än majoriteten. Hänvisning görs också till skäl 275 i förordningen om preliminär tull där det konstateras att åtgärderna kan påverka vissa importörers ekonomiska situation negativt.

(266)

Intresseorganisationen hävdade också att kommissionen hade gjort en felaktig tolkning av de skillnader som finns mellan olika detaljhandelskanaler. Intresseorganisationen påpekade att oberoende detaljister inte bara köper in produkter från grossister i gemenskapen utan i vissa fall även importerar själva. Man hävdade också att detaljisterna i gemenskapens urval var märkesaffärer och att kommmissionens analys därför inte var lämplig.

(267)

Eftersom det inte fanns detaljerad information om detaljisternas och distributörernas ekonomiska situation gjorde kommissionen en övergripande analys av sektorn. Syftet var att fastställa de viktigaste distributionskanalerna och strukturen hos dessa distributörer och detaljister för att kunna undersöka hur de skulle påverkas av åtgärderna. Det är fullt möjligt att situationen för vissa enskilda distributörer inte motsvarar denna övergripande analys. Det bör också framhållas att såväl redogörelsen som de slutsatser som dras i denna undersökning motsvarar resultaten av kommissionens tidigare antidumpningsundersökning avseende skodon (6), och att det inte finns något som tyder på att situationen inom sektorn för distribution av skodon ändrats sedan dess.

(268)

Mer specifikt anges i skäl 260 i förordningen om preliminär tull att oberoende detaljister vanligen köper in sina varor från grossister i gemenskapen. Detta utesluter dock inte att detaljisterna även har andra leverantörer. När det gäller påståendet om märkesaffärer har kommissionen inte gjort något urval utan har i stället analyserat all information som lämnats av samarbetsvilliga parter. I förordningen om preliminär tull nämns också bristen på samarbetsvilja från detaljistkedjor med eget varumärke, som alltså inte är samma sak som detaljister som säljer märkesskor – en sådan detaljist var nämligen samarbetsvillig.

(269)

Inga ytterligare synpunkter fördes fram som skulle kunna ändra slutsatserna i förordningen om preliminär tull. Därför bekräftas slutsatsen att effekten av de slutgiltiga åtgärderna på importörer och distributörer sannolikt blir begränsade, som anges i skäl 264 i förordningen om preliminär tull.

(270)

De synpunker som förts fram av olika berörda parter har granskats noga för att fastställa om de är underbyggda och dessa behandlas nedan.

(271)

Vissa importörer hävdade att de på grund av sin låga vinstmarginal, som är lägre än antidumpningstullen, inte skulle klara sig om antidumpningstullar införs såvida de inte har möjlighet att dela bördan med grossist- och detaljistledet. De hävdade också att detta inte skulle vara möjligt eftersom grossisterna och detaljisterna inte skulle acceptera någon prisökning, utan hellre byta till leverantörer vars produkter inte omfattas av antidumpningstullar.

(272)

Det faktum att vinstmarginalen är lägre än nivån på antidumpningstullen är inte relevant. Antidumpningsåtgärderna uttrycks som en procentandel av importpriset, medan vinstmarginalen uttrycks som en procentandel av omsättningen (dvs. försäljningspriset). Eftersom betydande marginaler läggs på mellan inköp och återförsäljning, är det uppenbart att de två procentandelarna inte kan jämföras. När det gäller påståendet att grossister och detaljister inte skulle acceptera en prisökning betonas återigen att detta strider mot den bland importörerna vanliga åsikten att alla prisökningar förs vidare till konsumenterna, dvs. även distributörerna. Påståendet kunde därför inte godtas. Det stämmer att grossister och detaljister kan välja att byta till en leverantör vars produkter inte omfattas av antidumpningstullar, inbegripet gemenskapsindustrin som alltså skulle gynnas av åtgärderna.

(273)

En intresseorganisation för importörer motsatte sig kommissionens beskrivning av de två kategorierna av importörer och hävdade att detta inte motsvarar verkligheten på marknaden och att det är produktmixen och försäljningskanalerna som är relevanta när det gäller att göra åtskillnad mellan importörerna. De framhöll också att det är nettomarginalen som är relevant för att bedöma effekten av åtgärderna.

(274)

Här bör det noteras att inget urval gjordes, att samarbetsviljan bland importörerna var betydande och att kommissionen därför kunde dra sina slutsatser på grundval av mycket detaljerade faktauppgifter.

(275)

Produktmix och försäljningskanaler är självklart relevanta vid klassificeringen av importörer. Dessa faktorer beaktades också vid analysen. Kommissionen gjorde åtskillnad mellan företagen beroende på om deras produkter ingick i högre eller lägre prisklasser och ansåg att importörerna i de två kategorierna hade olika produktmix och försäljningskanaler.

(276)

De synpunkter som framfördes av intresseorganisationen för importörer påverkade inte slutsatsen att värdetullar för importörer med produkter i högre prisklasser får måttliga effekter i förhållande till det mycket högre försäljningspriset (och därmed vinsten) och att sådana tullar leder till måttliga prisökningar i absoluta tal för företag med produkter i lägre prisklasser och att företagen med tanke på de genomsnittliga vinstmarginalerna inte skulle påverkas i betydande utsträckning av åtgärderna.

(277)

Slutsatserna i skälen 265–275 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför. Det bekräftas också slutgiltigt att åtgärderna generellt sannolikt inte kommer att få betydande negativa konsekvenser för importörerna i gemenskapen, men att vissa enskilda importörers ekonomiska situation i viss utsträckning kan påverkas negativt. De negativa effekterna väntas dock inte påverka importörernas samlade ekonomiska situation i någon större utsträckning.

(278)

Vissa parter hävdade dessutom att åtgärderna inte var i gemenskapens intresse eftersom Vietnam är ett utvecklingsland som behöver exportera skor, eftersom tullarna på importen från Kina kan äventyra goda ekonomiska relationer med denna potentiellt stora marknad samt eftersom arbetstagarna i Vietnam och Kina kan drabbas hårt av sådana åtgärder.

(279)

Enligt artikel 21.1 i grundförordningen och i linje med institutionernas normala praxis sedan den gällande grundförordningen trädde i kraft ingår argument av detta slag inte i kommissionens analys av gemenskapens intresse. Det rör sig om en ekonomisk analys inriktad på de ekonomiska konsekvenser som ett beslut om att införa respektive avstå från att införa antidumpningsåtgärder skulle medföra för företagen i gemenskapen. Antidumpningsundersökningarna är inte tänkta att användas som instrument för allmänna politiska hänsyn när det gäller t.ex. utrikespolitik och utvecklingspolitik. Detta bekräftas också genom den förteckning över parter vars synpunkter skall beaktas enligt artikel 21 i grundförordningen. Förteckningen är inte uttömmande (i vissa undersökningar har man även beaktat synpunkter som framförts av leverantörer av material för den berörda produkten), men med tanke på de företagskategorier som nämns är det uppenbart att testet enbart avser ekonomiska konsekvenser för företag i gemenskapen. Samtidigt är testet avseende gemenskapens intresse inte en kostnads-nyttoanalys i egentlig mening. De olika intressena balanseras men vägs inte mot varandra i en matematisk ekvation, inte minst på grund av den uppenbara svårigheten att med en rimlig säkerhetsmarginal kvantifiera varje faktor inom den tid som ställts till förfogande och eftersom det inte finns en allmänt erkänd modell för kostnads-nyttoanalysen. Det är också därför som artikel 21.1 i grundförordningen föreskriver att behovet att återställa effektiv konkurrens särskilt skall beaktas och att åtgärder inte får införas om man på grundval av de uppifter som lämnas kan dra den otvetydiga slutsatsen att det inte är i gemenskapens intresse att införa sådana åtgärder. Enligt lagstiftningen får antidumpningsåtgärder medföra vissa negativa effekter på de parter som inte har anledning att ställa sig positiva till sådana åtgärder. Åtgärderna skulle anses inte vara i gemenskapens intresse enbart om de får oproportionella effekter på dessa parter.

(280)

I början av undersökningen och i det preliminära skedet uppmanade kommissionen alla berörda parter att lämna information om tänkbara effekter av ett beslut att införa respektive inte införa åtgärder. Som förklarades i detalj i det preliminära skedet – och även i denna förordning – inkom inga uppgifter som tydde på eventuella oproportionella effekter. Det finns inga uppgifter som skulle kunna bekräfta en medlemsstats påstående att åtgärderna skulle få sådana ekonomiska konsekvenser att varje euro som europeiska tillverkare tjänar på grund av tullarna skulle leda till en förlust på 8 EUR för konsumenterna och användarindustrierna.

(281)

Argumentet om åtgärder mot utvecklingsländer håller inte, eftersom det är gemenskapens normala praxis att vid behov vidta sådana åtgärder mot såväl utvecklingsländer som utvecklade länder. När det gäller argumentet att antidumpningsåtgärder kan äventyra goda ekonomiska relationer med Kina bör man beakta att detta i förlängningen skulle betyda att gemenskapen enbart skulle införa antidumpningsåtgärder om det berörda tredjelandet inte hotar med repressalier. Detta skulle också göra det frestande för tredjeländer att framföra hot om ekonomiska konsekvenser. Dessa argument är heller inte förenliga med tanken bakom ett regelbaserat instrument och undersökningar som är att likna vid rättsliga förfaranden.

(282)

Man hävdade också att en medlemsstat var beroende av import av skodon. Det finns dock inga uppgifter som tyder på att dessa produkter måste importeras enbart från de två berörda länderna. Det finns många leverantörer i gemenskapen och i tredjeländer som inte berörs av detta förfarande. Det kommer dessutom att vara möjligt även i framtiden att importera skodon från Kina och Vietnam, och effekterna av tullarna är inte sådana att marknaden avskärmas.

(283)

Varken dagens lagstiftning eller resultaten av undersökningen innebär att man bör avstå från att införa antidumpningsåtgärder av de skäl som anförs i början av detta avsnitt.

(284)

De synpunkter som lämnats av olika berörda parter har beaktats i analysen ovan. De har dock inte ändrat de slutsatser som drogs i det preliminära skedet.

(285)

Följande bekräftas därför slutgiltigt:

(286)

Sammantaget görs därför bedömningen att införandet av åtgärder, dvs. undanröjandet av dumpning som vållar väsentlig skada, skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att fortsätta sin verksamhet och att det skulle hejda de nedläggningar och den förlust av arbetstillfällen som präglat industrin under de senaste åren, och att de negativa verkningar som åtgärderna kan få för vissa andra ekonomiska aktörer i gemenskapen inte är oproportionella jämfört med de positiva effekterna för gemenskapsindustrin.

(287)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse bör slutgiltiga åtgärder införas beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Vietnam.

(288)

Nivån på de preliminära antidumpningsåtgärderna bör vara tillräckligt hög för att undanröja den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållats genom den dumpade importen, utan att överstiga de konstaterade dumpningsmarginalerna. Vid beräkningen av vilken tull som krävs för att verkningarna av den dumpning som vållar väsentlig skada skall kunna undanröjas ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och att sammantaget uppnå skälig vinst före skatt på försäljning i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import med beaktande av kvoterna för import från Kina fram till slutet av 2004.

(289)

I det preliminära skedet ansågs en vinstmarginal på 2 procent vara realistisk för gemenskapsindustrin om det inte förekom dumpning som vållade väsentlig skada, eftersom denna nivå motsvarar gemenskapsindustrins största vinstmarginal under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin motsatte sig dock detta med motiveringen att dess ekonomiska situation under hela skadeundersökningsperioden inte avspeglade den möjliga vinstnivån utan skadevållande dumpning eftersom priserna redan var låga när den vinstmarginalen uppnåddes, samtidigt som industrin med den vinstnivån inte kunde göra de investeringar som behövdes för att förbli konkurrenskraftig. Gemenskapsindustrin hävdade att siffran 2 procent var mycket lägre än importörernas vinstmarginal och att man borde använda en vinstmarginal på minst 10 procent.

(290)

Detta påstående analyserades noga och frågan om fastställande av den vinstnivå som bör användas för skadeberäkningen granskades på nytt.

(291)

Först och främst bör det noteras att importörernas vinstnivå inte är ett bra riktmärke eftersom dessa företag i så hög grad skiljer sig från varandra. Denna vinstnivå kan därför inte användas som referenspunkt.

(292)

I samband med meddelandet av uppgifter lade gemenskapsindustrin dessutom fram underbyggda synpunkter som visade att den realistiska vinstmarginalen utan dumpning som vållar väsentlig skada borde vara 6 procent i stället för 2 procent. Gemenskapsindustrin lade fram bevisning för att sådana vinstmarginaler faktiskt uppnåtts när det gäller skodon som inte utsätts för dumpning som vållar väsentlig skada. Därför omprövades den tillämpliga vinstmarginalen och fastställdes till 6 procent av omsättningen.

(293)

Vissa berörda parter hävdade att det är kommissionens praxis att beräkna en skademarginal enbart när gemenskapsindustrin går med förlust och att skadan i annat fall endast utgörs av prisunderskridandet. Detta påstående avvisades dock eftersom man normalt beräknar skademarginalen för att tillämpa regeln om lägsta tull, medan underskridandemarginalen fastställs enligt artikel 3.3 i grundförordningen. I detta sammanhang är skademarginalen relevant om den dumpade importen har pressat ned priserna, och detta kan vara fallet även om industrin fortfarande går med vinst.

(294)

Som när det gäller underskridandemarginalen lämnades olika synpunkter även i fråga om beräkningen av skademarginaler. Efter en noggrann granskning korrigerades vissa konstaterade bokföringsfel och justeringar gjordes på grundval av underbyggda fakta.

(295)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse i samma handelsled mellan det vägda genomsnittliga importpriset, sådant detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset på de produkter som såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapens marknad. Det icke-skadevållande priset beräknades genom att försäljningspriset för vart och ett av de företag som ingick i gemenskapsindustrin först justerades till den kritiska punkten och sedan räknades upp med den ovan nämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif. Detta resulterade i målprisunderskridandemarginaler på 23 procent och 29,5 procent för Kina respektive Vietnam.

(296)

Som nämns ovan har detta förfarande dock vissa tydliga och exceptionella särdrag som måste avspeglas i antidumpningsåtgärderna. Här är det särskilt viktigt att notera att en betydande del av den berörda produkten omfattades av kvantitativa restriktioner fram till januari 2005.

(297)

Med tanke på detta är det viktigt att noga överväga vilken nivå de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna bör fastställas till för att hänsyn till de särskilda omständigheterna i detta ärende skall kunna tas. Därför måste man överväga att använda en mer förfinad metod för de slutgiltiga åtgärderna, särskilt när det gäller vilka konsekvenser de kvantiteter som importerades under hela skadeundersökningsperioden fick för gemenskapsindustrins situation.

(298)

Det faktum att kvoter tillämpades på importen från Kina hade en dämpande effekt som förhindrade att gemenskapsindustrin vållades väsentlig skada, jämfört med situationen under undersökningsperioden. Detta visas tydligt i analysen av skada och orsakssamband, särskilt i skälen 187 ff och 216 ff. I det aktuella ärendet hade volymökningen av den dumpade importen en särskilt avgörande skadevållande verkan på gemenskapsindustrin efter det att kvoterna upphävts. De ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrins situation försämrades under det första kvartalet 2005, men det finns tydliga tecken på väsentlig skada redan för de tre sista kvartalen 2004 som utgör resten av undersökningsperioden.

(299)

I linje med regeln om lägsta tull enligt artikel 9.4 i grundförordningen beaktades särskilt det kvantitativa inslaget när det gäller skadevållande dumpning på grund av de särskilda omständigheterna i det aktuella ärendet, särskilt tillämpningen av kvoter. Endast import över en viss volym ansågs kunna vålla väsentlig skada innan kvoterna upphävdes, vilket innebär att den skadetröskel som fastställs på grundval av resultaten av undersökningsperioden måste avspegla det faktum att vissa importkvantiteter inte vållade väsentlig skada.

(300)

De importkvantiteter som inte vållade väsentlig skada måste således beaktas när nivåerna för undanröjande av skada fastställs.

(301)

På grundval av uppgifter från Eurostat gjordes bedömningen att värdet på den totala importvolymen för 2003 från de berörda länderna inte vållade väsentlig skada och utifrån detta gjordes en proportionell anpassning av de nivåer för undanröjande av skada som anges ovan. Som ett andra steg tilldelades Kina och Vietnam detta totala värde som inte vållade väsentlig skada på grundval av importandelen för den berörda produkten från de berörda länderna under undersökningsperioden. Därefter sattes dessa två belopp som inte vållat väsentlig skada i förhållande till importen från de två berörda länderna 2005, dvs. det första och senaste hela året för vilka uppgifter finns tillgängliga och då den berörda produkten inte omfattades av kvantitativa restriktioner. Slutligen sänktes tullnivåerna för undersökningsperioden i proportion till detta. Detta ledde till skadetrösklar på 16,5 procent och 10 procent för Kina respektive Vietnam.

(302)

Med denna metod var skadetröskeln för Golden Step fortfarande betydligt högre än den fastställda dumpningsmarginalen på 9,7 procent för det företaget, vilket innebär att dumpningsmarginalen i detta fall i linje med regeln om lägsta tull i artikel 9.4 i grundförordningen bestämmer tullnivån.

(303)

I samband med att ytterligare uppgifter om de slutgiltiga åtgärderna meddelades framförde vissa berörda parter synpunkter på hur förfarandet skötts. Vissa berörda parter förespråkade ett system med fördröjd tull (DDS, ”delayed duty system”), vilket innebar att en viss del av den årliga importen inte skulle ha omfattats av åtgärderna.

(304)

Av administrativa och rättsliga skäl ansågs det olämpligt att införa ett sådant system.

(305)

Andra parter framhöll att det i detta fall inte var motiverat att avvika från standardmetoden med en värdetull baserad enbart på dumpningsmarginal och underskridandemarginal.

(306)

Som framgår av ovanstående tillämpades kvoter på den berörda produkten med ursprung i Kina fram till 2004, vilket gjorde det nödvändigt att använda en särskild metod för att beakta även den import som inte vållade väsentlig skada. Därför måste även detta påstående avvisas.

(307)

Andra berörda parter, både från Kina och Vietnam, ifrågasatte den metod som använts för att fastställa och tilldela ett värde som inte vållat väsentlig skada. De hävdade att det inte finns något stöd för ett sådant tillvägagångssätt i grundförordningen. Dessutom påpekades att det var olämpligt att göra en justering av målprisunderskridandemarginalerna på grundval av ett sådant volymbaserat värde, eftersom målprisunderskridandemarginalerna är ett resultat av prisjämförelser (dvs. helt värdebaserade). Dessa parter framhöll också att bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av värde som inte vållar väsentlig skada inte borde ha avsett 2005 utan undersökningsperioden.

(308)

I grundförordningen föreskrivs inte någon särskild metod för fastställande av nivån för undanröjande av skada. Det finns således inga bestämmelser som begränsar analysen till att enbart fastställa målprisunderskridandemarginalen. Enligt bestämmelserna finns möjligheten att vid behov använda en metod för beräkning av nivån för undanröjande av skada som är anpassad till det enskilda fallet.

(309)

Dessutom bygger det värde som inte vållar väsentlig skada på värdebaserade uppgifter, dvs. värdet på importen från 2003. Dessa uppgifter kan således användas för att justera målunderskridandemarginalerna. Volymen beaktades enbart genom att man vid tilldelning av ett sådant värde till Kina och Vietnam använde respektive lands volymandel under undersökningsperioden. Tanken var att denna tilldelning skulle i) avspegla situationen under undersökningsperioden och ii) utjämna snedvridningar som beror på skillnader i det genomsnittliga värdet per enhet mellan den kinesiska och den vietnamesiska importen. Vid bedömningen av de tilldelade värdenas ekonomiska konsekvenser ansågs det också nödvändigt att använda det senaste hela året för import utan kvoter (dvs. 2005), eftersom justeringen avseende det värde som inte vållar väsentlig skada görs för att beakta det faktum att kvoter tillämpades under skadeundersökningsperioden. Som regel bör uppgifter som rör perioder efter undersökningsperioden inte beaktas, men enligt artikel 6.1 i grundförordningen får undantag göras som i det aktuella fallet.

(310)

Det bör också noteras att man inte kan bortse från Vietnam vid justeringen eftersom kvoterna på den kinesiska importen indirekt påverkade även importen från Vietnam och sammantaget ledde detta till slutsatsen att importen från de berörda länderna fram till 2003 inte hade vållat väsentlig skada.

(311)

Vissa berörda parter framhöll att detta tillvägagångssätt skulle innebära diskriminering mot de kinesiska exportörerna. Resultatet av metoden ifrågasattes, dvs. att den visar en lägre total nivå för undanröjande av skada för Vietnam (10 procent) än för Kina (16,5 procent) trots att Vietnam har en högre målprisunderskridandemarginal (29,5 procent) än Kina (23 procent).

(312)

Metoden beaktar dock bara olika utvecklingstendenser för importen från Kina och Vietnam till gemenskapen. Importandelen för den berörda produkten under skadeundersökningsperioden var betydligt högre för Vietnam. Därför var även landets andel av den import som inte vållar väsentlig skada större. Denna justeringsmetod får dock oundvikligen större effekter på Vietnams målprisunderskridandemarginal. Eftersom metoden helt enkelt avspeglar sakskillnader innebär den inte oberättigad diskriminering.

(313)

Flera berörda parter hävdade att tidsfristen för inlämnande av synpunkter på de ytterligare uppgifterna om slutgiltiga åtgärder var alltför kort och att den stred mot artikel 20.5 i grundförordningen.

(314)

Här noteras att det i) med tanke på ärendets brådskande karaktär och ii) eftersom meddelandet av ytterligare uppgifter endast avsåg en viss aspekt av ärendet ansågs nödvändigt att i linje med bestämmelserna i grundförordningen fastställa en tidsfrist på fem dagar i stället för den allmänt tillämpliga tidsfristen på tio dagar när det gäller meddelande av uppgifter. Det bör dock framhållas att de berörda parter som lämnade in en underbyggd begäran om förlängning av tidsfristen beviljades detta.

(315)

Vissa parter – såväl exporterande tillverkare som importörer – lade fram en begäran om prisåtaganden. Ett sådant åtagande skulle ha gjort den berörda exporterande tillverkaren skyldig att inte sätta priset lägre än den nivå som skulle ha undanröjt den skadevållande dumpningen.

(316)

Importörernas begäran ansågs irrelevant eftersom dumpning orsakas av exportörerna; det är alltså exportörerna som är ansvariga och har möjlighet att undanröja sådan dumpning genom lämplig prissättning.

(317)

De exporterande tillverkarnas begäran måste avvisas eftersom de framlagts av parter som inte beviljats marknadsekonomisk status. För en produkt som skor, som är föremål för modeväxlingar, skulle det vara praktiskt taget omöjligt att fastställa en icke-diskriminerande prisnivå som också undanröjer skadevållande dumpning för ett stort antal helt olika modeller.

(318)

Efter meddelandet om slutgiltiga åtgärder lämnade en vietnamesisk exporterande tillverkare som ingick i urvalet in en begäran om prisåtagande. Denna begäran måste dock avvisas av de skäl som anges ovan.

(319)

Andra parter förespråkade ett allmänt minimipris eller ett minimipris i kombination med en värdetull, dvs. tullarna skulle gälla enbart importen under ett visst minimipris. De kinesiska myndigheterna och flera andra berörda parter uttryckte också en preferens för en sådan lösning i samband med att ytterligare uppgifter om de slutgiltiga åtgärdernas form meddelades.

(320)

Dessa förslag måste avvisas eftersom en kombinerad tull skulle ha belastat billiga skor i orimligt hög grad jämfört med dyrare skor. Det skulle bli praktiskt taget omöjligt att fastställa lämpliga priskategorier för en produkt som är så mångskiftande som den här undersökta produkten för att undvika en sådan orimlig belastning. Erfarenheten visar också att en tull baserad på minimipris är svår att övervaka och lätt kan kringgås. En lösning som bygger på minimipriser ansågs därför opraktisk och otillräcklig.

(321)

Ett antal importörer och vietnamesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hävdade att de föreslagna åtgärderna innebär att man inte beaktar det faktum att Vietnam är ett utvecklingsland. Syftet är att vidta objektiva åtgärder mot illojala handelsmetoder i form av skadevållande dumpning. Enligt artiklarna 2 och 3 i grundförordningen beaktas inte den ekonomiska situationen eller utvecklingsnivån i det berörda landet som en relevant faktor när det gäller att fastställa dumpning och skada i ett förfarande. Justeringar efter andra faktorer som inte anges i grundförordningen kan göras endast om det visas att de påverkar prisernas jämförbarhet. Eftersom berörda parter inte har lagt fram underbyggda uppgifter om detta, måste argumentet om Vietnam som utvecklingsland avvisas.

(322)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen görs bedömningen att slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import med ursprung i Kina och Vietnam till nivån för den lägsta av dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull. När det gäller den landsomfattande tullnivån sätter nivån för undanröjande av skada ett tak för antidumpningstullen.

(323)

När det gäller Golden Step fastställdes tullnivån på grundval av företagets dumpningsmarginal, som var lägre än nivån för undanröjande av skada.

(324)

På denna grundval uppgår de föreslagna slutgiltiga tullarna till följande:

(325)

För att minimera den eventuella risken för falskdeklarationer eller kringgående av åtgärderna kommer det att tillämpas ett förstärkt administrativt system för importövervakning, på grundval av artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (7), som kan ge information redan på ett tidigt stadium om relevanta importtrender. Om det skulle finnas tecken på att dessa importtrender håller på att förändras väsentligt, kommer kommissionen att omgående undersöka detta. Här bör det förtydligas att övervakningen av avancerade sportskor nu kommer att omfatta skodon av detta slag över respektive under minimivärdet 7,5 EUR i stället för det ursprungliga minimivärdet 9 EUR.

(326)

Utan att bortse från det faktum att skadevållande dumpning har konstaterats och att åtgärder behöver vidtas för att skydda gemenskapens intresse kan det sägas att detta förfarande kännetecknas av de särdrag och exceptionella omständigheter som beskrivs i skälen 296–297 ovan, och detta bör avspeglas på lämpligt sätt i antidumpningsåtgärdernas giltighetstid. Med tanke på att importkvoterna nyligen lyfts för en betydande del av skoimporten från Kina och eftersom undersökningen visade att marknaden för skodon med överdelar av läder ännu inte har stabiliserats (se vidare skäl 296 ff.), anser rådet att man av försiktighetsskäl bör begränsa åtgärdernas giltighetstid för att ta hänsyn till de exceptionella omständigheterna på marknaden. Istället för den femårsperiod som fastställs i artikel 11.2 i grundförordningen anser rådet det därför lämpligt och rimligt att begränsa åtgärdernas giltighetstid till 2 år. Åtgärdernas giltighetstid bör alltså löpa ut 2 år efter deras ikraftträdande. Det bör noteras att artikel 11 i grundförordningen kommer att gälla i tillämpliga delar.