8.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/11

(1)

Den 9 september 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av granulat av polytetrafluoreten med ursprung i Ryssland och Kina.

(2)

Antidumpningsförfarandet inleddes med anledning av ett klagomål som ingavs den 26 juli 2004 av Europeiska kemiindustrirådet (CEFIC) (nedan kallat ”den klagande”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 80 %, av gemenskapens tillverkning av polytetrafluoreten. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och för därav vållad väsentlig skada och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledande av ett antidumpningsförfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare i Ryssland och Kina, importörer och handlare samt deras intresseorganisationer, leverantörer och användare som den visste var berörda, företrädare för de berörda exportländerna, den klagande och samtliga kända gemenskapstillverkare om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Eftersom det på grundval av förteckningen i klagomålet föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställande av dumpning i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(5)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades alla exporterande tillverkare i Kina att ge sig till känna för kommissionen och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende polytetrafluoreten under undersökningsperioden (1 juli 2003–30 juni 2004) som anges i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Efter att ha granskat de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna i Kina och på grund av de få svaren på urvalsfrågorna beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(7)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de kinesiska exporterande tillverkare som såvitt känt var berörda. Ansökningar om marknadsekonomisk status, eller om individuell behandling i den händelse det i samband med undersökningen fastställs att villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status inte är uppfyllda, inkom från tre exporterande tillverkare.

(8)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar inkom från tre kinesiska exporterande tillverkare, två ryska exporterande tillverkare, tre tillverkare i gemenskapen och en icke-närstående importör.

(9)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav följande skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök företogs på plats hos följande företag:

(10)

Eftersom ett normalvärde skulle behöva fastställas för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, gjordes ett kontrollbesök på plats hos följande företag för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i det här fallet Förenta staterna:

(11)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2003 till och med den 30 juni 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller ”UP” i tabeller). Undersökningen av skadeindikatorernas utveckling omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(12)

Fluorhaltiga polymerer (eller fluorpolymerer) utgör en grupp högpresterande plaster, varav polytetrafluoreten är den som är bäst känd och används mest.

(13)

Granulat av polytetrafluoreten är en kemisk produkt (en fluorhaltig polymer) med flera goda hållfasthetsegenskaper (t.ex. hög smältpunkt, hög termisk stabilitet, olöslighet, obrännbarhet och låg dielektricitetskonstant). Den används som komponent inom ett stort antal industrisektorer, t.ex. kemisk, mekanisk och elektrisk industri (isolering i kablar), bilindustri, byggnadsindustri (isoleringsmaterial), tillverkning av köksredskap (pannor), textilindustri och biomedicinsk industri (operationsinstrument). Det mest kända varumärke som produkten marknadsförs under är ”Teflon”.

(14)

Den berörda produkten är så kallat granulat av polytetrafluoreten med en halt av högst 3 % av en annan monomer än tetrafluoreten, utan fyllmedel, i form av pulver eller pelletar, med undantag för mikroniserade material, och dess baspolymer (reaktorprodukt). Den senare förekommer i våt eller torr form. Trots att olika produkttyper kan förekomma med avseende på form, genomsnittlig partikelstorlek, värmebehandling och innehåll av sammonomer, betraktas de i detta förfarande som en enda produkt, eftersom de har samma fysiska egenskaper och i stort sett samma grundläggande användningsområden. Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 3904 61 00.

(15)

Den berörda produkten och polytetrafluoreten som av gemenskapsindustrin tillverkas och säljs i gemenskapen, polytetrafluoreten som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i de båda exportländerna och polytetrafluoreten som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i det jämförbara landet befanns ha i stort sett samma fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

De två importörerna hävdade att den produkt som importeras från Ryssland och Kina i fråga om vissa användningsområden inte konkurrerar överhuvudtaget med polytetrafluoreten som tillverkas och säljs på gemenskapsmarknaden. Detta gäller huvudsakligen skrot av polytetrafluoreten eller material som inte uppfyller vissa krav (”off-spec”) som används för tillverkning av polytetrafluoreten av fin partikelstorlek. Denna produkt av fin partikelstorlek används t.ex. som tillsats vid bearbetning av plast eller i tryckfärger eller ytbeläggningar för metaller. Detta påstående måste avvisas, eftersom det konstaterades att gemenskapsindustrin också tillverkar skrot eller material som inte uppfyller vissa krav som säljs till samma kunder.

(17)

Nedan beskrivs den allmänna metoden. I den efterföljande redovisningen av undersökningsresultaten beträffande dumpning när det gäller de berörda länderna redogörs därför endast för de aspekter som är specifika för det enskilda exporterande landet.

(18)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersöktes först för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare om företagets försäljning av polytetrafluoreten på hemmamarknaden var representativ, dvs. motsvarade minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(19)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda typer av polytetrafluoreten som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. Vad beträffar jämförelsen per produkttyp betraktade kommissionen sådana produkttyper som såldes både på den inhemska marknaden och för export och som var likadana med avseende på genomsnittlig partikelstorlek, värmebehandling och innehåll av sammonomer som identiska eller direkt jämförbara produkttyper.

(20)

För varje typ av polytetrafluoreten som de exporterande tillverkarna sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som såldes på export till gemenskapen fastställdes om försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss typ av polytetrafluoreten ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volym av den jämförbara typen av polytetrafluoreten som exporterades till gemenskapen.

(21)

Därefter undersöktes, för var och en av de typer av polytetrafluoreten som på hemmamarknaden sålts i representativa volymer, om försäljningen på denna marknad kunde anses ha ägt rum vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. Eftersom försäljningsvolymen för varje typ av polytetrafluoreten som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, och det vägda genomsnittliga priset för den typen var detsamma som eller översteg tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid inhemsk försäljning, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte.

(22)

I samtliga fall fastställdes exportpriset enligt artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(23)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där framställningarna härom konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(24)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för varje exporterande tillverkare på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp.

(25)

Vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina skall normalvärdet fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i artikel 2 i grundförordningen när det gäller producenter som konstaterats uppfylla de villkor som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(26)

De kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen som de sökande företagen måste visa att de uppfyller redovisas upplysningsvis i sammandrag i det följande:

(27)

Tre exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status. När det gäller dessa företag inhämtade kommissionen alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos företagen alla uppgifter som de lämnat i sin ansökan om marknadsekonomisk status.

(28)

Det framgick av undersökningen att inget av de tre ovan nämnda företagen uppfyllde kriterierna och deras ansökningar måste därför avslås. Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för de tre företagen när det gäller de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(29)

De berörda företagen gavs tillfälle att lämna synpunkter om ovanstående slutsatser. Samtliga tre företag motsatte sig kommissionens slutsatser och hävdade att de borde beviljas marknadsekonomisk status.

(30)

Ett företag ifrågasatte om kommissionens praxis att fastställa marknadsekonomisk status på grundval av de fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen kunde anses vara i överensstämmelse med GATT/WTO-reglerna. Dessutom hävdades det att kommissionen grundat sina beslut på indikationer och antaganden, och att artikel 2.7 i grundförordningen inte tillämpats på ett objektivt sätt.

(31)

I detta sammanhang bör det noteras att den nuvarande undersökningen, inbegripet bedömningen av huruvida en exporterande tillverkare är verksam under marknadsekonomiska förhållanden, sker enligt de tillämpliga bestämmelserna i grundförordningen, vilka till fullo överensstämmer med skyldigheterna inom ramen för WTO.

(32)

Såsom bekräftats av förstainstansrätten åligger det den exporterande tillverkaren att bevisa att denne uppfyller de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen. Om ingen sådan bevisning har lämnats in måste begäran om marknadsekonomisk status förkastas. Slutsatsen dras på grundval av en objektiv analys av underbyggd bevisning. Resultatet av analysen meddelas de berörda företagen och analysen kan bli föremål för rättslig prövning.

(33)

När det gäller det första kriteriet, dvs. att företagens beslut fattas som svar på marknadssignaler, utan ett större statligt inflytande, och att kostnaderna återspeglar marknadsvärden drogs för ett företags vidkommande slutsatsen att det inte fanns någon bevisning för att bestämmelserna i bolagsordningen följdes. Av denna anledning fanns det ingenting som tydde på att detta företags beslut inte i betydande grad skulle kunna påverkas av staten, bland annat genom en statligt ägd aktieinnehavare. Företaget motsatte sig kommissionens slutsatser och hävdade att dess bolagsordning utgör en tillförlitlig garanti för att staten inte kan utöva något större inflytande på dess beslut och att den statligt ägda aktieinnehavaren är en förvaltare som agerar för ett privat företags räkning. I företagets bolagsordning fastställs emellertid företagets organisation och förfaranden för beslutsfattande. Eftersom det vid undersökningen framkom att bolagsordningen inte följts och att den lätt kunde ändras av företaget, kan slutsatsen rimligen dras att eventuella bestämmelser i bolagsordningen med syftet att förhindra ett större inflytande från statens sida på företagets beslut inte är tillförlitliga och inte utgör någon garanti i detta avseende. Dessutom tillhandahöll företaget inte någon annan förklaring än ”synlighet” till varför den statligt ägda förvaltningsfonden utgjorde den faktiska aktieinnehavaren. Tvärtom hävdades det vid kontrollbesöket på plats att detta bland annat skulle ge företaget bättre tillgång till finansiering i framtiden. Risken för statlig inblandning ansågs därför vara betydande.

I motsats vad kommissionen kommit fram till hävdade företaget dessutom att priserna på dess råvaror återspeglade marknadsvärden. Förutom det faktum att ingen bevisning lades fram för att så var fallet gjordes likvärdiga inköp av råmaterial till olika priser, utan att företaget kunde ge någon rimlig förklaring till de betydande prisskillnaderna.

Därför måste det konstateras att den exporterande tillverkaren inte hade tillhandahållit tillräcklig bevisning för att företaget var verksamt under marknadsekonomiska förhållanden. Inget av de argument som företaget förde fram efter kommissionens meddelande av uppgifter var av den karaktären att det kunde ändra denna slutsats, varför företagets begäran måste avslås.

(34)

Ett företag hävdade att avsaknaden av ett beslutsmässigt minimiantal aktieinnehavare på bolagsstämman, vilket innebär att den statligt ägda aktieinnehavaren i betydande utsträckning kan påverka företagets beslut, inte var relevant, eftersom beslut om verksamheten inte fattades vid bolagsstämman. Det statliga inflytandet är emellertid relevant även i andra fall än beslut rörande verksamheten. Enligt företagets bolagsordning har bolagsstämman befogenhet att bland annat fatta beslut om affärsverksamhet och investeringsplaner, att granska och godkänna finansieringsbudgeten och bokslutet samt planen för fördelningen av företagets vinst. Staten kan därför på ett betydande sätt påverka företagets beslut i sådana viktiga frågor. Det hävdades också att det faktum att exportförsäljningen under halva undersökningsperioden skedde via en delvis statligt ägd handlare inte utgjorde någon grund för att dra slutsatsen att statlig inblandning förekom. Det bör härvid noteras att denna handlare deltog i försäljningen av den berörda produkten (bl.a. tecknande av kontrakt, betalningsmottagning och kundfakturering), men ansökte inte om marknadsekonomisk status. Företaget kunde därför inte påvisa att det drevs utan större statligt inflytande.

(35)

Ett företag hävdade också att den statligt ägda aktieinnehavaren, som genom sitt innehav av aktiemajoriteten i företaget följaktligen utsåg största delen av ledamöterna i styrelsen, inte i någon betydande utsträckning kunde påverka företagets beslut. I detta sammanhang erinras om kommissionens etablerade praxis, enligt vilken det första kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen inte anses vara uppfyllt om staten har en rättslig eller faktisk möjlighet att utöva ett betydande inflytande på företagets beslut. Begäran måste därför avslås.

(36)

Samtliga tre företag ansåg sig uppfylla det andra kriteriet, att företaget har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer, eftersom deras räkenskaper var föremål för oberoende revision. Det konstaterades dock att det fanns betydande skillnader mellan revisionsberättelserna och företagens räkenskaper, eller att ändringar i företagens redovisningsprinciper inte hade tagits upp, vilket krävs enligt internationella redovisningsnormer. I ett fall konstaterades även att de belopp som nämndes i revisorns anmärkningar inte motsvarade företagets räkenskaper. Ett annat företag lämnade inte in en engelskspråkig version av det fullständiga bokslutet inklusive revisorns anmärkningar till räkenskaperna, vilket förhindrade en regelrätt granskning. Därför måste slutsatsen dras att samtliga tre företags räkenskaper inte var föremål för revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer, såsom krävs i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen, varför deras ansökningar avslogs.

(37)

När det gäller det tredje kriteriet hävdade de tre företagen, i motsats till vad kommissionen hade kommit fram till, att det inte förekom någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Ett företag instämde inte i slutsatsen att det inte fanns någon bevisning för att dess markanvändningsrättigheter återspeglade marknadsförhållanden och lämnade därför in offentliga uppgifter om markpriser. Dessa uppgifter lämnades in långt efter utgången av tidsfristen för inlämnande av en vederbörligen underbyggd ansökan om marknadsekonomisk status och kunde inte längre kontrolleras, och de måste därför avvisas. För det andra företagets vidkommande konstaterades att det inköpt sin anläggning för tillverkning av den berörda produkten av ett statligt ägt företag, dock till ett pris som var betydligt lägre än det värde som fastställts av oberoende utvärderare. Dessutom var företagets avskrivning av anläggningstillgångar inte konsekvent. Det tredje företaget konstaterades ha fått garantier för banklån av dess statligt ägda aktieinnehavare och använda ett avräkningskonto på ett sådant sätt att fakturor och betalningar inte kunde kopplas till varandra. Detta innebär att det förekommer betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.

(38)

Kommissionens slutsats blev att de berörda företagen inte uppfyllde villkoren i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, varför deras ansökningar måste avslås.

(39)

Det företag som inte uppfyllde det fjärde kriteriet hävdade, i motsats till vad kommissionen kommit fram till, att konkurslagstiftningen garanterade stabila villkor och säkerhet i rättsligt hänseende. Detta företag befanns dock ha betydande ekonomiska problem, eftersom det under flera år i följd gått med förlust, och har räddats av sin statligt ägda aktieinnehavare. Även om sådana betydande ekonomiska problem – vilket företaget också hävdade – inte nödvändigtvis behöver leda till konkurs, visar det faktum att den statligt ägda aktieinnehavaren räddade företaget (bland annat genom avskrivning av skulder) i en situation där en aktieinnehavare under normala marknadsförhållanden inte hade gjort det, att tillämpningen av de berörda lagarna i detta fall kan ifrågasättas. Slutsatsen måste därför dras att det inte fanns någon bevisning för att konkurslagarna i praktiken var tillämpliga på företaget. I avsaknad av sådan bevisning ansågs detta kriterium inte vara uppfyllt.

(40)

Kommissionen samrådde med rådgivande kommittén och de parter som var direkt berörda underrättades om undersökningsresultaten. Exportörernas främsta argument har redan tagits upp ovan. Gemenskapsindustrin gavs även tillfälle att lämna synpunkter och samtyckte till fastställandena rörande marknadsekonomisk status.

(41)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, utom i de fall där företagen kan bevisa att de uppfyller alla kriterier som fastställs i artikel 9.5 i grundförordningen för erhållande av individuell behandling.

(42)

Förutom att de tre exporterande tillverkarna ansökte om marknadsekonomisk status ansökte de även om individuell behandling i den händelse de inte skulle beviljas denna status.

(43)

Eftersom inget av de tre företagen kunde påvisa att det faktiska eller möjliga statliga inflytandet inte dessutom skulle kunna innebära en inverkan på deras exportpriser och exportkvantiteter samt deras försäljningsvillkor måste slutsatsen dras att de inte uppfyllde de villkor som anges i artikel 9.5 b i grundförordningen.

(44)

På samma sätt konstaterades det för alla tre företagen att risken för kringgående av åtgärderna inte kunde uteslutas om dessa exportörer beviljades individuella tullsatser. Risken är en följd av det ovan nämnda faktiska eller möjliga statliga inflytandet i företagens verksamhet. Mot bakgrund av karaktären hos och presentationen av polytetrafluoreten är det ofta mycket svårt, i synnerhet för tullmyndigheterna, att fastställa tillverkaren av polytetrafluoreten som importeras. Det ansågs därför finnas en betydande risk för kringgående genom export via ett företag med en lägre tullsats. Det faktum att det finns risk för en betydande statlig inblandning gör det dessutom än mer sannolikt att detta skall inträffa. Följaktligen var villkoren i artikel 9.5 e i grundförordningen inte uppfyllda.

(45)

Eftersom inget av företagen uppfyller samtliga villkor som anges i artikel 9.5 i grundförordningen beslutades det preliminärt att inte bevilja dem individuell behandling.

(46)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen skall normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (”det jämförbara landet”).

(47)

I tillkännagivandet om inledande nämndes att kommissionen avsåg att välja Förenta staterna som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi för fastställande av normalvärdet för Kina, och berörda parter uppmanades att framföra eventuella synpunkter på detta. Två exporterande tillverkare i Kina hävdade att Förenta staterna inte var ett lämpligt val och föreslog att Ryssland skulle användas i stället. Det hävdades att Förenta staternas marknad för polytetrafluoreten inte är tillräckligt konkurrensutsatt, eftersom importen från Italien och Japan sedan 1988 omfattas av antidumpningstullar. Det påstods också att den största tillverkaren i Förenta staterna är en av de klagande i EU närstående. Dessutom framfördes att det finns skillnader med avseende på teknisk nivå, kvalitet och slutanvändningsområden mellan polytetrafluoreten som säljs på den amerikanska marknaden och polytetrafluoreten som av de kinesiska tillverkarna exporteras till gemenskapen. Därtill hävdades att det finns skillnader i fråga om tillgång till råmaterial eftersom de amerikanska tillverkarna måste importera flusspat, för vilket Kina, som står för 50 % av världsproduktionen, infört exportkvoter. De kinesiska exportörerna har däremot direkt tillgång till flusspat som produceras i Kina. Slutligen hävdades det att Kinas ekonomiska utveckling (med lägre kostnader för arbetskraft än i Förenta staterna) i högre grad liknar den i Ryssland, som omfattas av samma undersökning.

(48)

Det bör noteras att polytetrafluoreten tillverkas i ett begränsat antal länder. En indisk producent gav sig till känna och understödde påståendena om dumpning från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida. Denne ombads samarbeta i egenskap av tillverkare i ett möjligt jämförbart land. Den indiska tillverkaren var dock inte samarbetsvillig.

(49)

Beträffande det föreslagna valet av Ryssland som jämförbart land konstaterades, av de orsaker som det redogörs för i skälen 70–75, att de uppgifter om normalvärde som lämnats av de ryska exporterande tillverkarna befunnits opålitliga och därför inte kunde användas. Följaktligen kunde det inte accepteras att sådana uppgifter används för fastställandet av normalvärde för de kinesiska exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status. Dessutom anses ett land som är föremål för undersökning vanligen inte utgöra ett lämpligt jämförbart land, eftersom det kan förekomma snedvridningar på dess inhemska marknad.

(50)

Beträffande valet av Förenta staterna visade en analys av all tillgänglig information att det föreföll vara det mest lämpliga jämförbara landet. Förenta staterna har en stor och i hög grad konkurrensutsatt marknad för den berörda produkten, med tre tillverkare. Trots att antidumpningstullar är i kraft förekommer en betydande import (över 20 % av den inhemska marknaden), bland annat från Kina och Ryssland. Tullarna på import av polytetrafluoreten är lägre i Förenta staterna (5,8 %) än i Ryssland (10 %).

(51)

Beträffande sambandet mellan en tillverkare i det jämförbara landet och i gemenskapen kan det konstateras att det inte i sig utgör någon orsak till att anse att valet av Förenta staterna är orimligt. De uppgifter som lämnats av de amerikanska tillverkarna kontrollerades av kommissionen, som var fullt tillfreds med deras lämplighet och tillförlitlighet.

(52)

Det konstaterades att inte heller påståendet om skillnader i tillgången till råmaterial (flusspat) utgjorde något hinder för valet av Förenta staterna. I fråga om den möjliga inverkan som de kinesiska exportkvoterna hade på den amerikanska marknaden lades det inte fram någon bevisning som medgav en kvantifiering av en sådan inverkan. Det konstaterades dock att flusspat bara var det fjärde viktigaste av råmaterialen för polytetrafluoreten och därför torde stå för en synnerligen liten del av tillverkningskostnaderna (uppskattningsvis mindre än 5 %). Under dessa omständigheter är de kinesiska exportkvoternas inverkan på den amerikanska marknaden för polytetrafluoreten minimal. Däremot är triklormetan (kloroform) en mycket viktigare insatsvara för polytetrafluoreten, vilket är till nackdel för Kina på grund av landets beroende av import och de höga antidumpningstullar som är i kraft avseende flera exportländer. Slutsatsen dras därför att eventuella skillnader mellan Förenta staterna och Kina i fråga om tillgången till råmaterial inte är av sådan art att valet av Förenta staterna som jämförbart land därmed skulle vara orimligt.

(53)

När det gäller skillnader i fråga om produktens fysiska och tekniska egenskaper och slutanvändningsområde visar den tillgängliga informationen att den produkt som exporteras av de kinesiska tillverkarna, trots att den på grund av skillnader i fråga om föroreningshalt normalt är av lägre kvalitet än polytetrafluoreten som tillverkas i Förenta staterna, motsvarar industristandarder och vanligen används för samma ändamål. För att dock ta hänsyn till eventuella skillnader i föroreningshalt mellan den berörda produkten och den likadana produkten, och i avsaknad av någon annan grund fastställdes preliminärt en justering på 10 % på grundval av de uppskattningar som gjorts av de amerikanska tillverkarna.

(54)

När det gäller skillnaden i fråga om ekonomisk utvecklingsnivå i Förenta staterna och Kina lades ingen bevisning fram för huruvida och i vilken utsträckning en sådan skillnad inverkar på normalvärdet. Dessutom utgör en sådan skillnad i sig inte någon relevant faktor vid valet av jämförbart land. Om man väljer en modern och kostnadseffektiv marknad som kännetecknas av intensiv konkurrens kan detta i själva verket resultera i ett lägre normalvärde än om den ekonomiska utvecklingen i det jämförbara landet är jämförbar med den i landet utan marknadsekonomi.

(55)

Mot bakgrund av detta drogs slutsatsen att Förenta staterna utgjorde det lämpligaste jämförbara landet och att valet av Förenta staterna var rimligt och berättigat med hänsyn till bestämmelserna i artikel 2.7 i grundförordningen.

(56)

Därefter sände kommissionen ett mera detaljerat frågeformulär till tillverkarna i Förenta staterna och begärde in uppgifter om inhemska försäljningspriser och tillverkningsskostnader för den likadana produkten. Tillverkarens svar kontrollerades på plats.

(57)

Normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna fastställdes enligt artikel 2.7 i grundförordningen på grundval av kontrollerade uppgifter från två tillverkare i det jämförbara landet, dvs. på grundval av priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Förenta staterna för jämförbara produkttyper, eftersom denna försäljning konstaterades äga rum vid normal handel och i representativa kvantiteter.

(58)

När det gäller fastställandet av normalvärde använde kommissionen samma metod som beskrivs i skälen 18–28.

(59)

De kinesiska exporterande producenternas hela exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen och exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(60)

Justeringar gjordes i tillämpliga och motiverade fall för rabatter och avdrag, provisioner, transport-, försäkrings-, förpacknings- och kreditkostnader, kostnader efter försäljning och bankavgifter.

(61)

Såsom nämns i skäl 53 gjordes i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen en justering av normalvärdet för olikheter i fråga om föroreningshalt mellan den produkt som de kinesiska tillverkarna sålde till gemenskapen och den produkt som såldes på den inhemska marknaden i Förenta staterna.

(62)

Dessutom var värmebehandlingen för en produkttyp som exporterades av de kinesiska exporterande tillverkarna annorlunda än för den jämförbara typ som såldes i det jämförbara landet. Därför gjordes en justering enligt artikel 2.10 a i grundförordningen. I avsaknad av mera tillförlitliga uppgifter fastställdes justeringen på grundval av den prisskillnad som i det jämförbara landet konstaterats bero på denna specifika egenskap.

(63)

I fråga om en produkttyp med en genomsnittlig partikelstorlek på 100–400 mikrometer som exporterades av de kinesiska tillverkarna kunde det inte göras någon uppskattning av skillnaden på marknaden, eftersom någon helt motsvarande produkttyp inte tillverkades av de samarbetsvilliga tillverkarna i Förenta staterna under undersökningsperioden. På grundval av de uppgifter som lämnades av en tillverkare i Förenta staterna drogs dock preliminärt slutsatsen att denna produkttyp med varierande partikelstorlek som såldes av de kinesiska tillverkarna hade egenskaper som i hög grad liknade dem hos s.k. ”low flow”-polytetrafluoreten (med en partikelstorlek mindre än 100 mikrometer). Det ansågs därför lämpligt att preliminärt fastställa normalvärdet för den typen på grundval av det normalvärde som fastställts för ”low-flow”-polytetrafluoreten som såldes på den amerikanska marknaden.

(64)

En justering gjordes även för påstådda skillnader i återbetalningen av mervärdesskatt i Kina.

(65)

För varje kinesisk exporterande tillverkare jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet avseende de produkttyper som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande av dessa företag till gemenskapen exporterade produkttyp.

(66)

Såsom angetts i skälen 41–43 beviljades inget av de tre samarbetsvilliga kinesiska företagen individuell behandling. Följaktligen fastställdes en enda landsomfattande dumpningsmarginal på grundval av det vägda genomsnittet av de dumpningsmarginaler som fastställts för var och en av de kinesiska tillverkarna.

(67)

Uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår den landsomfattande dumpningsmarginalen till 99,7 %.

(68)

Eftersom de tre kända exporterande tillverkarna föreföll svara för hela den kinesiska exporten av den berörda produkten till gemenskapen fanns det inte någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare avstått från att samarbeta. Därför ansågs det preliminärt att den landsomfattande dumpningsmarginalen skulle fastställas på denna nivå.

(69)

Svar på frågeformuläret mottogs från de två kända exporterande tillverkarna och från de närstående företagen till en av exportörerna (en handlare i Ryssland och en importör i gemenskapen).

(70)

Frågeformulärssvaren från båda företagen var synnerligen bristfälliga. I båda fallen visade dessutom kontrollbesöken på plats att företagen hade lämnat in ofullständiga, oriktiga och vilseledande uppgifter.

(71)

Det förekom allvarliga brister i det ena företagets redovisning och det konstaterades att den inte var tillförlitlig. Det kunde därför inte bekräftas att de inlämnade uppgifterna var fullständiga och exakta. Dessutom kunde viktiga delar av frågeformulärssvaret överhuvudtaget inte kontrolleras eftersom företaget inte redovisade hur dess svar hade stöd i räkenskaperna. I vissa fall vägrade företaget rentav lämna in vissa uppgifter som var nödvändiga för att beräkna dumpningsmarginalen eller lämnade företaget in uppgifterna så sent att de inte längre kunde kontrolleras.

(72)

Det andra företagets svar var också bristfälligt, och det konstaterades vid kontrollbesöket på plats att företaget hade lämnat vilseledande uppgifter av grundläggande karaktär rörande dess organisationsstruktur. Det kunde därför först vid kontrollbesöket på plats konstateras att företaget i själva verket vid början av undersökningsperioden delats upp på två enheter (varav den ena tillverkade den berörda produkten). Det faktum att det inte lämnats någon information om den komplexa företagsstrukturen före kontrollbesöket utgjorde ett betydande hinder för undersökningen på grund av de långtgående konsekvenserna i fråga om redovisning och fastställande av kostnader.

(73)

Företaget lämnade dessutom inte in något svar på viktiga delar av frågeformuläret, såsom reviderade årsredovisningar, utan påstod att sådana inte fanns tillgängliga. Vid kontrollbesöket visade det sig dock att påståendet var felaktigt. Vid kontrollbesöket lämnade företaget dessutom in väsentliga delar av frågeformulärssvaret på nytt, vilket försvårade kontrollen av svaret.

(74)

Den närstående handlaren i Ryssland till det företag som nämns i föregående skäl var inte samarbetsvillig. Företaget försvårade kontrollen genom att vägra tillgång till information rörande organisationen, försäljningen av den berörda produkten och betalningar på ett sådant sätt att företaget inte kunde betraktas som en samarbetsvillig part. Inte heller den närstående handlaren i Förenade kungariket kunde lämna in några finansiella uppgifter för undersökningsperioden.

(75)

Dumpningsmarginalerna för dessa exporterande tillverkare ansågs därför inte kunna fastställas på grundval av företagens egna uppgifter. Dumpningsmarginalen fastställdes därför preliminärt på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(76)

Eftersom några andra uppgifter inte var tillgängliga beräknades normalvärdet preliminärt på grundval av uppgifterna i klagomålet. Ett genomsnittligt normalvärde beräknades på grundval av de priser som angavs i båda de exporterande tillverkarnas prislistor för den inhemska marknaden under undersökningsperioden. I avsaknad av en mer lämplig grund beräknades ett enda normalvärde för samtliga typer av den berörda produkten.

(77)

Exportpriset beräknades preliminärt på grundval av uppgifter från Eurostat för undersökningsperioden.

(78)

I enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen gjordes justeringar av normalvärdet i syfte att beakta att de priser som angavs i prislistorna inkluderade andra leveransvillkor än försäljning fritt fabrik, och justeringar av exportpriset i syfte att beakta olikheter i fråga om leveransvillkor och andra kostnader som uppkom mellan försäljning fritt fabrik och priset cif enligt incotermer.

(79)

Alla justeringar gjordes på grundval av uppgifterna i klagomålet.

(80)

Den preliminära dumpningsmarginalen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan företagets vägda genomsnittliga normalvärde och vägda genomsnittliga exportpris, fastställda enligt ovan.

(81)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att företagen tillämpade dumpning. Uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår de preliminära dumpningsmarginalerna till 36,6 %.

(82)

Eftersom de ovan nämnda två företagen svarade för all exportförsäljning till gemenskapen från Ryssland, och eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare avstått från att samarbeta fastställdes även tullsatsen för övriga företag till samma nivå.

(83)

Det är känt att den berörda produkten inom gemenskapen tillverkas i Tyskland, Italien, Nederländerna, Förenade kungariket och Polen av följande tillverkare:

(84)

Kommissionen har konstaterat att samtliga dessa företag skulle kunna anses vara gemenskapstillverkare i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. Alla de ovan nämnda företagens tillverkning utgör gemenskapens tillverkning, vilken fastställdes genom att till den tillverkningsvolym som uppgavs av de tre tillverkare som stödde klagomålet lägga den uppskattade tillverkningen för de två icke-klagande tillverkarna enligt klagomålet.

(85)

Den sammanlagda tillverkningen för de tre gemenskapstillverkare som samarbetade med kommissionen utgör 81 % av den sammanlagda tillverkningen av granulat av polytetrafluoreten i gemenskapen. Dessa företag anses följaktligen utgöra ”gemenskapsindustrin” enligt artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(86)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden jämte andra gemenskapstillverkares uppskattade försäljning och importen från Ryssland, Kina och andra tredjeländer enligt KN-nummer ex 3904 61 00. Det kan noteras att importen från Ryssland enligt KN-nummer 3904 61 00 förutom den berörda produkten även omfattar andra produkter. Den sammanlagda volymen av importen av polytetrafluoreten från Ryssland uppskattades därför med hjälp av den metod som använts i klagomålet. För de andra ländernas vidkommande gav inga uppgifter vid handen att importen enligt detta KN-nummer skulle omfatta polytetrafluoreten i annan form än granulat.

(87)

Mellan 2001 och undersökningsperioden minskade den synbara förbrukningen i gemenskapen från 16 185 ton till 14 725 ton, dvs. med 9 %. Denna minskning av förbrukningen beror i hög grad på den allmänna ekonomiska nedgången från och med 2002.

(88)

Kommissionen undersökte huruvida importen av granulat av polytetrafluoreten med ursprung i Ryssland och Kina borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(89)

Den dumpningsmarginal som fastställts för importen från vart och ett av de berörda länderna översteg den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och importvolymen från dessa länder är inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen (deras marknadsandelar uppgick till 10,8 % respektive 23,7 % under undersökningsperioden).

(90)

Vad konkurrensförhållandena beträffar framgick det av undersökningen att granulat av polytetrafluoreten som importerades från de berörda länderna respektive tillverkades av gemenskapsindustrin var likadana i fråga om alla grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. Polytetrafluoreten med ursprung i Ryssland och Kina å ena sidan och polytetrafluoreten som tillverkas och säljs i gemenskapen å andra sidan är följaktligen sinsemellan utbytbara. Dessutom salufördes de i gemenskapen via jämförbara försäljningskanaler och under liknande kommersiella betingelser. Det konstaterades också att de ryska och kinesiska exportpriserna uppvisade en liknande utveckling under skadeundersökningsperioden och att de väsenligt underskred gemenskapsindustrins priser.

(91)

De ryska exporterande tillverkarna hävdade att konkurrensförhållandena var olika för polytetrafluoreten som importerades från Ryssland å ena sidan och polytetrafluoreten som importerades från Kina å andra sidan, och att importen med ursprung i Ryssland därför inte borde bedömas sammantaget med importen med ursprung i Kina. I detta sammanhang hävdades det att utvecklingen av importen från Ryssland var negativ under skadeundersökningsperioden, medan importen från Kina däremot visade en ökande trend. Dessutom påpekades att importen från Kina och Ryssland i huvudsak var koncentrerad till en medlemsstat (Italien). Av denna anledning förekom ingen konkurrens från ryska och kinesiska polytetrafluoretenprodukter i de övriga 24 medlemsstaterna.

(92)

Trots den nedåtgående utvecklingen är volymen på importen med ursprung i Ryssland långt ifrån försumbar, med en marknadsandel på 23,7 % av förbrukningen i gemenskapen under undersökningsperioden. Dessutom var polytetrafluoreten som exporterades från Ryssland av en kvalitet som motsvarade kvaliteten hos polytetrafluoreten från Kina och avsett för liknande slutanvändning. Det konstaterades också, såsom nämnts ovan, att de ryska och kinesiska exportpriserna uppvisade en liknande utveckling under skadeundersökningsperioden och att de väsenligt underskred gemenskapens priser. Dessutom bör det noteras att gemenskapsindustrins försäljning likaså i huvudsak var koncentrerad till Italien och därför direkt konkurrerade med importen med ursprung i Ryssland och Kina. Polytetrafluoreten som tillverkats av gemenskapsindustrin såldes via samma typ av distributionskanaler i Italien som polytetrafluoreten från Ryssland och Kina. Det noterades också att det inte fanns något som tydde på att importen från Ryssland och Kina till Italien inte skulle säljas vidare till andra delar av gemenskapsmarknaden och att den därför även utanför Italien konkurrerade med produkterna från gemenskapen. Argumentet att konkurrensförhållandena var olika för den produkt som importerades från Ryssland respektive den produkt som importerades från Kina måste på denna grund avvisas.

(93)

Slutsatsen dras därför preliminärt att samtliga kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda och att importen från de berörda länderna således borde bedömas sammantaget.

(94)

Trots att importen till gemenskapen av den berörda produkten från Ryssland och Kina minskade från 6 281 ton 2001 till 4 838 ton 2002 ökade den från och med 2002 och nådde en nivå av 5 079 ton under undersökningsperioden.

(95)

Marknadsandelen för denna import minskade från 38,8 % 2001 till 34,5 % under undersökningsperioden, vilket fortfarande är en betydande nivå. Det kan dock noteras att marknadsandelen kontinuerligt ökat sedan 2002, nämligen från 33,8 % till 34,5 % under undersökningsperioden.

(96)

Det genomsnittliga priset för den berörda importen sjönk betydligt. Det minskade från 7 236 euro/ton 2001 till 4 092 euro/ton under undersökningsperioden, vilket innebär en minskning på 43 % under hela skadeundersökningsperioden.

(97)

I syfte att undersöka prisunderskridande jämfördes gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden med det motsvarande vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten. Denna jämförelse skedde netto efter alla avdrag och rabatter. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik. Priserna för den berörda importen fastställdes till cif-nivån med justering för tullar och kostnader efter import.

(98)

Några berörda parter hävdade att kvaliteten på de produkter som tillverkades av gemenskapsindustrin vanligen är högre än för den berörda produkt som importeras från Kina och Ryssland. På grundval av den bevisning som framkommit under undersökningen ansågs det preliminärt att det var berättigat med en justering för att ta hänsyn till kvalitetsskillnader som i huvudsak härrör från sämre fysiska egenskaper och materialvariationer, dvs. betydande variation i fråga om partikelstorleken inom en produkttyp och orenheter. De ryska exporterande tillverkarna hävdade att den polytetrafluoreten som de tillverkade och exporterade följaktligen bara kan användas efter ytterligare bearbetning, vilket medför tilläggskostnader. Ingen av de berörda parterna kunde dock exakt kvantifiera marknadsvärdet för dessa kvalitetsskillnader eller bearbetningskostnaderna för importerad polytetrafluoreten. Några parter uppskattade justeringen till 30 %, på grundval av den påstådda prisskillnaden mellan de olika kvaliteterna. Uppskattningen motsvarade den som gjorts av de ryska exporterande tillverkarna. På denna grund och eftersom inga andra mer tillförlitliga uppgifter fanns tillgängliga gjordes en preliminär justering med 30 %, som lades till priset cif vid gemenskapens gräns för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i båda länderna. Det kan konstateras att denna fråga kommer att undersökas ytterligare i syfte att kunna dra definitiva slutsatser.

(99)

Vid en jämförelse framgick att den berörda produkten med ursprung i Kina och Ryssland under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med 24 % respektive 17 %, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins priser.

(100)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 2001 till och med undersökningsperioden.

(101)

Gemenskapsindustrins tillverkningsvolym ökade med 8 % mellan 2001 och undersökningsperioden, från 6 798 ton till 7 326 ton. Oaktat det faktum att förbrukningen i gemenskapen sjönk under samma period, bör det noteras att gemenskapsindustrin till följd av den dumpade importen måste sänka sina försäljningspriser för att kunna konkurrera med den import som är föremål för undersökning. Detta ledde till en ökning av gemenskapsindustrins tillverkning för att tillgodose den ökade efterfrågan på dess produkter.

(102)

Tillverkningskapaciteten ökade något (8 %) under skadeundersökningsperioden. Under samma period låg gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande kvar på nivån 80 %. Det minskade kapacitetsutnyttjandet mellan 2001 och 2002 är en följd av den minskade förbrukningen och den allmänna ekonomiska nedgången under denna period. Såsom anges ovan måste gemenskapsindustrin därefter sänka sina priser, vilket ledde till ökad försäljning, för att kunna konkurrera med importen från de berörda länderna som skedde till ett pris som 2004 hade sjunkit med nästan 40 % (se skäl 96). Det skedde alltså en återhämtning i fråga om gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande samtidigt som lönsamheten sjönk dramatiskt (se skäl 110).

(103)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym i gemenskapen ökade med 15 % under skadeundersökningsperioden, från 4 223 ton 2001 till 4 845 ton under undersökningsperioden. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av det faktum att gemenskapsindustrin inför konkurrensen från lågprisimporten från Ryssland och Kina hade att välja mellan att antingen upprätthålla sina försäljningspriser, på bekostnad av minskad försäljning och marknadsandel, eller att sänka sina försäljningspriser för att så långt som möjligt kunna bibehålla stordriftsfördelarna. Samtliga gemenskapstillverkare valde från och med 2001 att sänka sina försäljningspriser i ett försök att bibehålla eller till och med öka sin försäljningsvolym i syfte att uppnå den tillverkningsvolym som var nödvändig för att täcka deras fasta kostnader.

(104)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade från 26,1 % 2001 till 32,9 % under undersökningsperioden.

(105)

Det kan konstateras att gemenskapsindustrins lagernivåer under skadeundersökningsperioden minskade något, men de kan trots detta betraktas som generellt stabila. Detta är i linje med gemenskapsindustrins princip om minimal lagerhållning. Lagernivån konstaterades därför inte utgöra någon viktig faktor för bedömningen av gemenskapsindustrins situation. Det kan också noteras att lagernivåerna motsvarade vad som inom denna industri betraktas som normalt.

(106)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga priser per ton sjönk betydligt (22 %) mellan 2001 och undersökningsperioden. Denna konstanta prisnedgång under skadeundersökningsperioden utgör en central faktor vid bedömningen av ärendet. Det bör noteras att prisnedgången för importen från Ryssland och Kina var anmärkningsvärt högre än för gemenskapsindustrin.

(107)

Samtidigt som förbrukningen i gemenskapen sjönk med 9 % mellan 2001 och undersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins marknadsandel med 6,8 procentenheter från 26,1 % 2001 till 32,9 % under undersökningsperioden.

(108)

Under 2001, när räntabiliteten var betydande, gjorde gemenskapsindustrin investeringar till ett värde av hela 8,3 miljoner euro. Efter 2001 minskade investeringarna kraftigt och minskade därefter ytterligare från 4,7 miljoner euro 2002 till 3,4 miljoner euro under undersökningsperioden.

(109)

Beträffande förmågan att anskaffa kapital kan konstateras att de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna alla ingår i större koncerner och finansieras genom centraliserad likviditetsförvaltning. Ingen av dessa tillverkare rapporterade några svårigheter med att anskaffa kapital för verksamheten under skadeundersökningsperioden, men denna indikator anses därför ändå inte korrekt avspegla gemenskapsindustrins situation.

(110)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten för gemenskapstillverkarna avsevärt, närmare bestämt från 9,3 % 2001 till 0,1 % under undersökningsperioden. Räntabiliteten uppvisade en liknande negativ utveckling. Denna anmärkningsvärda utveckling beträffande lönsamheten och räntabiliteten skulle utan tvekan ha varit ännu mer dramatisk om gemenskapsindustrin hade bibehållit sina priser, vilket skulle ha lett till förluster i fråga om marknadsandelar och försäljningsvolym samt minskade stordriftsfördelar.

(111)

Det kassaflöde som den likadana produkten gav upphov till minskade avsevärt, närmare bestämt från 10 miljoner euro 2001 till 4,2 miljoner euro under undersökningsperioden, dvs. med 58 %.

(112)

Antalet anställda minskade med 10 % mellan 2001 och undersökningsperioden. Produktiviteten ökade med 17 % mellan 2001 och undersökningsperioden till följd av viktiga åtgärder som vidtagits för att förbättra kostnadseffektiviteten, bl.a. personalminskningar och undanröjande av flaskhalsar i tillverkningen.

(113)

Lönekostnaderna ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden, närmare bestämt från 6,2 miljoner euro 2001 till 6,5 miljoner euro under undersökningsperioden. Denna utveckling motsvarar endast ökningen av levnadskostnaderna. Till följd av minskningen av antalet anställda ökade i själva verket de genomsnittliga lönekostnaderna per anställd med 17 %, närmare bestämt från 50 239 euro till 58 842 euro.

(114)

Med tanke på den dumpade importens volym och priserna på importen kan verkningarna av de faktiska dumpningsmarginalerna (som också är betydande) inte anses vara försumbara.

(115)

Gemenskapsindustrin befann sig inte i en sådan situation att den behövde återhämta sig från tidigare verkningar av skadlig dumpning.

(116)

Även om volymen på den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Ryssland och Kina mellan 2001 och undersökningsperioden minskade från 6 281 ton till 5 079 ton förblev den hög under hela skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import minskade från 38,8 % 2001 till 34,5 % under undersökningsperioden, men även den låg kvar på en betydande nivå. De genomsnittliga priserna för den dumpade importen sjönk dramatiskt under skadeundersökningsperioden, närmare bestämt med 43 %, och var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser, vilket ledde till ett betydande prisunderskridande från Rysslands och Kinas sida – på 17,4 % respektive 24,5 % – under undersökningsperioden.

(117)

En analys av den ovan beskrivna situationen för gemenskapsindustrin ger vid handen att situationen mellan 2001 och undersökningsperioden på det hela taget förvärrades. Marknadsandelen och försäljningsvolymen utvecklades visserligen i positiv riktning, men detta faktum förändrar inte den negativa helhetsbilden. Viktiga skadeindikatorer, såsom försäljningsvärde, lönsamhet, investeringar, räntabilitet, förmåga att anskaffa kapital, kassaflöde och sysselsättning uppvisade en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. Såsom anges i skälen 101–103 måste ökningen av gemenskapsindustrins tillverkning, försäljningsvolym samt marknadsandel ses mot bakgrund av den betydande prisnedgången i gemenskapen och gemenskapsindustrins därpå följande beslut att sänka sina försäljningspriser för att på så sätt bibehålla eller öka sin försäljningsvolym och uppnå den tillverkningsvolym som var nödvändig för att täcka de fasta kostnaderna. Detta fick dramatiska verkningar för gemenskapsindustrins lönsamhet som gick ned betydligt, närmare bestämt från 9,3 % 2001 till 0,1 % under undersökningsperioden, och gemenskapsindustrin led betydande förluster 2003 (– 3,2 %). Det bör dessutom noteras att förbrukningen minskade endast mellan 2001 och 2002, men förblev på en stabil nivå eller ökade rentav något mellan 2002 och undersökningsperioden. Slutsatsen dras därför att gemenskapsindustrin genom att öka sin försäljningsvolym åtminstone delvis kunde dra fördel av denna smärre ökning i förbrukningen.

(118)

Såsom anges i skäl 105 konstaterades den svaga minskningen i fråga om lagervolym inte utgöra någon viktig faktor, eftersom den var i linje med gemenskapsindustrins princip om minimal lagerhållning.

(119)

Denna lönsamhetsnedgång inträffade samtidigt som priserna kraftigt sjönk. Industrin kompenserade i viss utsträckning de minskade priserna genom ökad tillverkning och försäljning, vilket ledde till att marknadsandelen ökade. De positiva effekterna kunde inte förhindra att gemenskapsindustrin drabbades av kraftigt minskad lönsamhet. Slutsatsen drogs därför att den positiva utvecklingen för skadeindikatorer såsom försäljningsvolym och marknadsandel inte uppvägde den totalt sett försämrade situationen för gemenskapsindustrin, eftersom den inte kunde ändra på det faktum att gemenskapsindustrins ekonomiska situation var kritisk. Ökningen i fråga om försäljningsvolym och marknadsandel ansågs därför inte utgöra någon avgörande faktor vid bedömningen av gemenskapsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(120)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(121)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det huruvida den dumpade importen med ursprung i Ryssland och Kina hade vållat gemenskapsindustrin skada i sådan omfattning att den kan anses vara väsentlig. Kända faktorer utöver den dumpade importen som samtidigt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, i syfte att se till att den skada som dessa andra faktorer eventuellt vållat inte tillskrevs den dumpade importen.

(122)

Det bör noteras att även om importen från Ryssland och Kina på det hela taget minskade mellan 2001 och undersökningsperioden, uppvisade den en uppåtgående trend från och med 2002. Således minskade importen från 6 281 ton 2001 till 4 838 ton 2002. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade dock importen till gemenskapen av den berörda produkten från Ryssland och Kina från 4 838 ton till 5 079 ton. Dess andel av gemenskapsmarknaden ökade från 33,8 % 2002 till 34,5 % under undersökningsperioden.

(123)

Vad som är mera viktigt är att den allmänna minskningen av importvolymerna (som dock låg kvar på synnerligen höga nivåer och stod för en högre marknadsandel än gemenskapsindustrin) åtföljdes av betydligt minskade importpriser. Importpriserna kollapsade på det hela taget. Detta sammanföll tidsmässigt med försämringen av gemenskapsindustrins situation. Denna försämring kom till uttryck i synnerhet beträffande försäljningspriser, lönsamhet, räntabilitet, kassaflöde och sysselsättning. Såsom nämnts ovan underskred priserna på de importerade produkterna med ursprung i Ryssland och Kina betydligt gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris, med marginaler på mellan 17,4 % och 24,5 %.

(124)

Vid analysen av den dumpade importens verkningar konstaterades det att priset är en viktig konkurrensfaktor. Även med beaktande av kvalitetsskillnaderna låg priserna på den dumpade importen avsevärt under gemenskapsindustrins priser och de priser som tillämpades av andra exportörer från tredjeland.

(125)

Beträffande så kallade ”modifierade” kvaliteter som inte tillverkas av ryska eller kinesiska exportörer bekräftade en av gemenskapstillverkarna att företaget inte vållats någon skada, vilket den positiva utvecklingen av lönsamheten visade. I de segment av marknaden där samma tillverkare utsattes för konkurrens från den dumpade importen från Ryssland och Kina var dennes ekonomiska situation märkbart sämre.

(126)

Den preliminära slutsatsen är därför att det tryck som utövades av den berörda importen, vars volym och marknadsandel ökade från och med 2002, och som skedde till mycket låga, dumpade priser, var en avgörande orsak till att gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades.

(127)

Trots att förbrukningen i gemenskapen hade minskat med 12 % mellan 2001 och 2002 låg den därefter kvar på 2002 års nivå och ökade rentav något fram till undersökningsperioden. Denna minskning i förbrukningen motsvarar dock inte minskningen av marknadens samlade försäljningsvärde i gemenskapen, vilket under samma period sjönk med 39 %, dvs. betydligt mer än förbrukningen. Denna betydande minskning av försäljningsvärdet beror på den väsentliga sänkningen av priserna på den import som är föremål för undersökning, varvid gemenskapsindustrin var tvungen att följa efter för att bibehålla sin marknadsandel och sitt kapacitetsutnyttjande. Det kan konstateras att gemenskapsindustrin trots den totala minskningen av förbrukningen i gemenskapen ökade sin försäljningsvolym (med 15 % under skadeundersökningsperioden), medan ökningen av försäljningsvolymen åtföljdes av en dramatisk minskning av försäljningsvärdet, vilket gav upphov till betydande förluster för gemenskapsindustrin. Detta visar att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit snarare är en följd av nedgången i försäljningsvärdet än av den minskade förbrukningen.

(128)

Såsom nämnts i skäl 87 berodde den minskade förbrukningen i gemenskapen på den allmänna världsomfattande ekonomiska nedgången. I detta sammanhang bör det noteras att marknaden för polytetrafluoreten är cyklisk och starkt beroende av den globala ekonomiska utvecklingen. Detta samband förklarar också att förbrukningen minskade trots att försäljningspriserna sjönk.

(129)

Likaså bör det noteras att importpriserna sjönk i betydligt högre grad än förbrukningen i gemenskapen under samma period. Under skadeundersökningsperioden minskade således förbrukningen med 9 % medan importpriserna sjönk med 43 %. Importpriserna underskred väsentligt gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden och importen skedde dessutom till betydligt dumpade priser under undersökningsperioden. Mot bakgrund av den kraftiga och konstanta prisnedgången och att förbrukningen efter minskningen mellan 2001 och 2002 förblev på en relativt stabil nivå drogs slutsatsen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit inte orsakats av en minskning i förbrukningen utan snarare av den dumpade importen från de berörda länderna, vilken fick till följd att gemenskapsindustrin blev tvungen att sänka sina försäljningspriser.

(130)

Det bör erinras om att den berörda produkten endast utgör en del av de produkter som klassificeras enligt KN-nummer 3904 61 00. Eftersom inga uppgifter dock ger vid handen att det skulle förekomma annan import som omfattas av detta KN-nummer än granulat av polytetrafluoreten anses uppgifterna från Eurostat om den import som omfattas av KN-numret i sin helhet enbart hänföra sig till den berörda produkten. Import med ursprung i andra tredjeländer än Ryssland och Kina minskade något, närmare bestämt från 4 270 ton 2001 till 3 699 ton under undersökningsperioden. Följaktligen minskade dessa länders marknadsandel totalt från 26,4 % 2001 till 25,1 % under undersökningsperioden. De främsta enskilda länder som exporterar den berörda produkten till gemenskapen är Japan och Förenta staterna. Förenta staterna ökade sin marknadsandel från 13 % 2001 till 23 % under undersökningsperioden, medan Japans marknadsandel minskade från 15 % till 11 % under samma period.

(131)

Enligt Eurostat inträffade praktiskt taget inga förändringar eller enbart en obetydlig nedgång i genomsnittspriset på import med ursprung i andra länder än Ryssland och Kina mellan 2001 och undersökningsperioden. Under denna period var priserna på importen från andra länder nästan 50 % högre än priserna på importen från Ryssland och Kina. De var också högre än de priser som togs ut av gemenskapsindustrin. Importen från andra tredjeländer utövade således inte något konkurrenstryck på gemenskapsindustrin i den omfattning som importen från Ryssland och Kina gjorde.

(132)

Den preliminära slutsatsen är därför att import från andra tredjeländer inte kunde vara en avgörande orsak till skadan för gemenskapsindustrin.

(133)

Två gemenskapstillverkare som svarade för uppskattningsvis 19 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen uttryckte inte att de motsatte sig eller stödde klagomålet. Slutsatserna för övriga gemenskapstillverkare grundades i stor utsträckning på uppskattningar som gjorts av den klagande, men även på uppgifter som lämnats av en av dessa tillverkare. Övriga gemenskapstillverkares försäljningsvolymer minskade från uppskattningsvis 1 411 ton 2001 till 1 102 ton under undersökningsperioden. Deras andel av gemenskapsmarknaden minskade från 25 % till 19 % under samma period. Enligt de uppgifter som lämnats av en av de icke-klagande tillverkarna var de genomsnittliga priserna per enhet under skadeundersökningsperioden något lägre än de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarnas priser, men betydligt högre än de ryska och kinesiska tillverkarnas priser. På grundval av denna information kan det rimligen antas att de övriga gemenskapstillverkarna också led skada till följd av den dumpade importen, vilket huvudsakligen tog sig uttryck i form av förlorade marknadsandelar. Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att de produkter som de övriga gemenskapstillverkarna producerade och sålde inte bidrog till den väsentliga skadan för gemenskapsindustrin.

(134)

Gemenskapsindustrins export av polytetrafluoreten till länder utanför gemenskapen ökade något under skadeundersökningsperioden (3 %) och svarade för 12,7 % av gemenskapsindustrins totala försäljning under undersökningsperioden. Lönsamheten för denna export var dock högre än vinsten på försäljningen på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins export kan därför inte anses ha inverkat negativt på gemenskapsindustrins situation.

(135)

Under skadeundersökningsperioden strävade gemenskapsindustrin oavbrutet efter att rationalisera sin tillverkningsprocess. Så minskade också tillverkningskostnaderna för gemenskapsindustrin kontinuerligt under skadeundersökningsperioden och sjönk med 13 % mellan 2001 och undersökningsperioden. Trots att tillverkningskostnaderna minskade betydligt kunde gemenskapsindustrin inte dra nytta av den ökade effektiviteten utan blev tvungen att sälja sina produkter till priser som var lägre än tillverkningskostnaderna eller motsvarade den kritiska punkten för lönsamhet. Gemenskapsindustrins lönsamhet minskade därför betydligt. På denna grund drogs slutsatsen att gemenskapsindustrin var livskraftig och effektiv och att den skada den lidit inte orsakats av ineffektiva tillverkningsprocesser utan av den dumpade importen från de berörda länderna.

(136)

Den betydande marknadsandelen för importen med ursprung i Ryssland och Kina, den betydande minskningen av försäljningspriserna för denna import och den prisunderskridandenivå som konstaterats under undersökningsperioden inträffade samtidigt med den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(137)

Utvecklingen av förbrukningen i gemenskapen, import från andra tredjeländer, gemenskapsindustrins export, övriga gemenskapstillverkares verksamhet och kostnadsutvecklingen analyserades men kunde inte anses vara en avgörande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(138)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadliga verkningar, dras därför den preliminära slutsatsen att importen från Ryssland och Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(139)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om det trots slutsatsen om skadlig dumpning fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Det gjordes en bedömning av de eventuella åtgärdernas inverkan på alla parter som berörs av undersökningen samt av följderna av att inte vidta några åtgärder.

(140)

Fluorhaltiga polymerer (eller fluorpolymerer) utgör en grupp av högpresterande plaster, varav polytetrafluoreten är den som är bäst känd och används mest. Samtliga gemenskapstillverkare som omfattades av undersökningen är helt eller delvis specialiserade på polytetrafluoreten, som utmärker sig vad avser tillverkningsprocess, kvalitet, användningsområden, avsättningskanaler etc.

(141)

Om åtgärder införs förväntas dessa förhindra ytterligare snedvridningar och återställa en sund konkurrens på marknaden. Gemenskapsindustrin bör då kunna öka sina försäljningspriser och därmed uppnå de vinster som är nödvändiga för en förbättring av dess ekonomiska situation och fortsatta investeringar i dess produktionsanläggningar, för att på så sätt garantera dess överlevnad.

(142)

Om antidumpningsåtgärder däremot inte införs är det sannolikt att den negativa situationen för gemenskapsindustrin fortsätter att försämras. Gemenskapsindustrin skulle inte kunna göra nödvändiga investeringar för att på ett effektivt sätt kunna konkurrera med dumpad import från de berörda tredjeländerna. Detta skulle också med största sannolikhet tvinga en del företag att upphöra med sin tillverkning och säga upp sina anställda inom en snar framtid. I och med nedläggning av gemenskapstillverkningen skulle användarna av polytetrafluoreten i högre grad bli beroende av leverantörer utanför gemenskapen.

(143)

Följaktligen är den preliminära slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från verkningarna av den skadliga dumpningen och det är därför i gemenskapsindustrins intresse.

(144)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända importörer och handlare. Endast två importörer och handlare, som svarade för närmare 30 % av den totala importen från Ryssland och Kina, besvarade frågeformuläret. Kommissionen sände också frågeformulär till alla (sammanlagt nio) kända användare i gemenskapen och mottog tre (partiella) svar på frågeformuläret. Dessa användare svarade för endast 14 % av förbrukningen i gemenskapen.

(145)

Polytetrafluoreten används som komponent inom ett stort antal industrisektorer, bland annat kemisk, mekanisk och elektrisk industri (isolering i kablar), bilindustri, byggnadsindustri (isoleringsmaterial), tillverkning av köksredskap (pannor), textilindustri och biomedicinsk industri (operationsinstrument), tillverkning av halvledare samt inom rymd- och luftfartsindustri. Det mest kända varumärke som produkten marknadsförs under är ”Teflon”.

(146)

De samarbetsvilliga användarna var tillverkare av halvfabrikat som senare användes inom olika industrisektorer, t.ex. bilindustri och elektronisk industri. Dessa användare hävdade att de på grund av den priskänsliga marknaden för halvfabrikat inte kunde föra över den ökade kostnaden för polytetrafluoreten (använt som råmaterial) på sina kunder. De hävdade att varje prishöjning skulle försämra deras konkurrensläge i förhållande till tillverkare utanför gemenskapen som inte omfattades av antidumpningstullen på polytetrafluoreten.

(147)

De samarbetsvilliga användarna lämnade inte några uppgifter om hur stor andel av deras totala tillverkningskostnader som importerat polytetrafluoreten stod för. Det var därför inte möjligt att beräkna vilka effekter som en antidumpningstull skulle kunna komma att ha på dessa användare. Det kan i vilket fall som helst noteras att granulat av polytetrafluoreten står för en relativt liten andel av de sammanlagda kostnaderna inom sektorer som kemisk industri, tillverkning av hushålls- och fritidsartiklar samt el-, verkstads- och bilindustri, eftersom polytetrafluoreten vanligen används i form av miniatyrkomponenter. Polytetrafluoreten används också i mycket små mängder för konsumenttillämpningar. I t.ex. en anorak ingår inlägg av polytetrafluoreten i en omfattning av 20 gram. På denna grund drogs preliminärt slutsatsen att den ekonomiska inverkan för slutanvändarna bör anses vara försumbar. Det konstaterades också, på grundval av de uppgifter som lämnats av dessa användare, att deras lönsamhet var betydande under undersökningsperioden. På denna grund drogs preliminärt slutsatsen att inverkan av eventuella antidumpningstullar skulle vara försumbar.

(148)

Industrin i senare led hävdade dessutom att gemenskapsindustrins kapacitet inte var tillräcklig för att tillgodose efterfrågan på polytetrafluoreten på gemenskapsmarknaden.

(149)

Det bör noteras att åtgärderna inte är avsedda att hindra import till gemenskapen utan att se till att den inte sker till skadliga dumpade priser. Såsom nämns i skäl 147 väntas dessutom antidumpningstullen komma att få försumbara effekter på användarindustrin och därför inte nödvändigtvis förhindra att slutanvändarna använder samma leverantörer för sina inköp av polytetrafluoreten, även om priset skulle vara högre.

(150)

Det bör också noteras att förbrukningen i gemenskapen från 2001 till 2002 sjönk med 12 % och därefter låg kvar på praktiskt taget samma nivå fram till undersökningsperioden, med en liten ökning (3 %) från 2002. Det bör också påpekas att gemenskapstillverkarna fortfarande har oanvänd tillverkningskapacitet. Denna kapacitet samt exporten från andra tredjeländer ger industrin i senare led alternativa försörjningskällor. Det är därför föga troligt att antidumpningsåtgärderna skulle leda till ett otillräckligt utbud.

(151)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända gemenskapsleverantörer av de huvudsakliga råvarorna (bl.a. klordifluormetan (R22) och vattenfri fluorvätesyra) till gemenskapsindustrin. Samarbetsviljan var stor och kommissionen mottog fem svar, bland annat från tre varandra närstående leverantörer. Majoriteten av dessa leverantörer hade ett nära samarbete med gemenskapsindustrin och med andra tillverkare av granulat av polytetrafluoreten i gemenskapen. Deras omsättning härrörde till stor del (75 %) från försäljning till företag som tillverkade granulat av polytetrafluoreten. Eventuella minskade inköp från gemenskapsindustrins sida skulle därför i betydande grad inverka på situationen för dessa företag, som hade sammanlagt 176 anställda som direkt avdelats för tillverkningen av det berörda råmaterialet.

(152)

En annan leverantör hävdade att det skulle finnas risk för att gemenskapens tillverkning av polytetrafluoreten flyttas till tredjeländer utanför gemenskapen om åtgärder inte införs. Detta företag hävdade att leverantörerna av råmaterial till följd av detta skulle bli tvungna att söka efter kunder utanför gemenskapen på marknaderna i tredjeländer, där de skulle konkurrera med traditionella inhemska leverantörer av råmaterial. Exporten av råmaterial skulle dessutom ge upphov till ytterligare kostnader som skulle tära på de redan små marginalerna för industrin i tidigare led. Den preliminära slutsatsen är därför att industrin i tidigare led har ett intresse av att antidumpningsåtgärder införs.

(153)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

(154)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada och gemenskapens intresse bör preliminära åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar ytterligare skada.

(155)

Vid fastställandet av nivån på denna tull togs hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och till det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin.

(156)

Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och totalt sett uppnå vinst före skatt på den nivå som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden. Den vinstmarginal före skatt som använts för denna beräkning var 9,3 % av omsättningen, en nivå som gemenskapsindustrin uppnådde före den kraftiga nedgången i importpriserna från de berörda länderna 2001. Detta ansågs som en lämplig miniminivå som gemenskapsindustrin kunde förväntas ha uppnått om det inte förekommit någon skadevållande dumpning.

(157)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset beräknades genom att det försäljningspris som tillämpades av gemenskapstillverkarna justerades med den faktiska vinsten eller förlusten under undersökningsperioden och ökades med den ovan nämnda vinstmarginalen. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(158)

Eftersom de ryska exportörerna såsom framgår av skälen 70–75 inte samarbetade i undersökningen fastställdes skademarginalen för Ryssland på grundval av de uppgifter om exporten som registrerats av Eurostat. Såsom nämns i skäl 98 kan det noteras att exportpriset cif justerades för att ta hänsyn till kvalitetsskillnader mellan polytetrafluoreten tillverkad i gemenskapen och polytetrafluoreten som importerades från Ryssland och Kina. Eftersom all exportförsäljning av polytetrafluoreten från Ryssland skedde till handlare, medan gemenskapsindustrins försäljning däremot i huvudsak skedde till användare, gjordes dessutom en justering med hänsyn till olikheter i handelsled. Eftersom inga andra, mer tillförlitliga uppgifter fanns att tillgå fastställdes denna justering preliminärt till 5 %, vilket betraktades som en rimlig vinstmarginal för en icke-närstående importör.

(159)

Mot bakgrund av att ingen av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling beräknades den preliminära landsomfattande nivån för undanröjande av skada för Kinas del som ett vägt genomsnitt av skademarginalerna för alla tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare.

(160)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas på import med ursprung i Ryssland och Kina, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, och att dessa bör fastställas till en nivå motsvarande de lägsta av dumpnings- och skademarginalerna i enlighet med regeln om lägsta tull.

(161)

De preliminära antidumpningstullar som föreslås är följande:

(162)

Enligt god förvaltningssed bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig tillkänna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat i denna förordning när det gäller införande av tullar är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.