32001R0466

Kommissionens förordning (EG) nr 466/2001

av den 8 mars 2001

om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel(1), särskilt artikel 2.3 i denna,

efter samråd med Vetenskapliga kommittén för livsmedel, och

av följande skäl:

(1) I förordning (EEG) nr 315/93 fastställs att högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel skall fastställas för att skydda folkhälsan. Dessa högsta tillåtna halter skall fastställas i form av en icke uttömmande gemenskapsförteckning innehållande gränsvärden för ett visst främmande ämne i olika livsmedel. De metoder som skall användas för provtagning och analys kan noga anges.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 194/97 av den 31 januari 1997 om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel(2), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1566/1999(3), har genomgått omfattande ändringar vid ett flertal tillfällen. I samband med nya ändringar bör nämnda förordning för tydlighetens skull omarbetas.

(3) För att skydda folkhälsan är det nödvändigt att hålla halten av främmande ämnen på en acceptabel toxikologisk nivå. I syfte att öka hälsoskyddsnivån främst för särskilt utsatta befolkningsgrupper måste förekomsten av främmande ämnen ytterligare minskas så snart detta är möjligt med hjälp av god tillverknings- eller jordbrukssed.

(4) Med tanke på de skillnader som finns mellan medlemsstaternas lagstiftning i fråga om högsta tillåtna halter för vissa främmande ämnen i livsmedel, och den risk för konkurrenssnedvridning som följer av detta, är åtgärder på gemenskapsnivå nödvändiga för att säkerställa en enhetlig marknad, samtidigt som proportionalitetsprincipen måste beaktas.

(5) Medlemsstaterna bör vidta lämpliga övervakningsåtgärder vad gäller förekomsten av främmande ämnen i livsmedel.

(6) Hittills har det i gemenskapsrätten inte fastställts högsta tillåtna halter av vissa främmande ämnen i livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn som omfattas av kommissionens direktiv 91/321/EEG(4), senast ändrat genom direktiv 1999/50/EG(5), och kommissionens direktiv 96/5/EG(6), senast ändrat genom direktiv 1999/39/EG(7). Särskilda högsta tillåtna halter för dessa livsmedel bör fastställas så snart som möjligt efter samråd med Vetenskapliga kommittén för livsmedel. Fram till dess bör de halter som fastställs i denna förordning även gälla dessa livsmedel såvida inga strängare gränsvärden fastställts i nationell lagstiftning.

(7) För att förhindra utspädning skall de halter som fastställs i denna förordning även gälla livsmedelsingredienser som används vid tillverkningen av sammansatta livsmedel innan de tillsätts de nämnda sammansatta livsmedlen.

(8) Grönsaker utgör den huvudsakliga källan för intag av nitrat. Vetenskapliga kommittén för livsmedel konstaterade i sitt yttrande av den 22 september 1995 att det totala intaget av nitrat normalt låg långt under det acceptabla dagliga intaget. Den rekommenderade dock fortsatta ansträngningar för att minska intaget av nitrat via livsmedel och vatten eftersom nitrat kan omvandlas till nitrit och nitrosaminer, och förordade att god jordbrukssed skall användas för att tillse att nitrathalterna hålls så låga som möjligt. Vetenskapliga kommittén för livsmedel betonade att oron för förekomsten av nitrat inte bör avskräcka från en ökad konsumtion av grönsaker, eftersom de har stor näringsmässig betydelse och är viktiga för att skydda folkhälsan.

(9) Särskilda åtgärder avsedda att bättre kontrollera källorna till nitrat liksom riktlinjer för god jordbrukssed kan bidra till att minska halten av nitrat i grönsaker. Emellertid påverkar även klimatförhållandena nitrathalten i vissa grönsaker. För grönsaker bör det därför fastställas högsta tillåtna nitrathalt beroende på säsong. Klimatförhållandena varierar i hög grad inom gemenskapen. Därför bör det vara tillåtet för medlemsstaterna att under en övergångsperiod tillåta saluförande av sallat och spenat, som produceras och är avsedd att konsumeras inom medlemsstaternas territorium, med en nitrathalt som är högre än den som fastställs i punkterna 1.1 och 1.3 i bilaga I, under förutsättning att de aktuella mängderna är acceptabla med avseende på folkhälsan.

(10) Sallat- och spenatproducenter, i de medlemsstater som har givit ovannämnda tillåtelse, bör gradvis ändra sina odlingsmetoder och följa nationella riktlinjer för god jordbrukssed för att efter en övergångsperiod komma ned till de gränsvärden som föreskrivs på gemenskapsnivå. Det är önskvärt att så snart som möjligt nå ned till gemensamma gränsvärden.

(11) De fastställda halterna för sallat och spenat bör ses över och om möjligt minskas före den 1 januari 2002. Denna översyn kommer att grunda sig på den övervakning som genomförs av medlemsstaterna och riktlinjerna för god jordbrukssed i syfte att fastställa så låga gränsvärden som rimligtvis är möjligt.

(12) Övervakningen av nitrathalterna i sallat och spenat och tillämpningen av god jordbrukssed skall ske med metoder som står i proportion till det uppsatta målet och erhållna övervakningsresultat, och särskilt mot bakgrund av risker och vunna erfarenheter. Tillämpningen av riktlinjerna för god jordbrukssed i vissa medlemsstater kommer att följas noga. Medlemsstaterna bör därför varje år meddela resultaten av sin övervakning och rapportera om åtgärder som vidtagits och framsteg som gjorts när det gäller tillämpningen av riktlinjerna för god jordbrukssed för att minska nitrathalterna; ett utbyte av synpunkter mellan medlemsstaterna på dessa rapporter bör lämpligen ske årligen.

(13) Lägre gränser är fastställda för frilandsodlad sallat än för sallat som odlats i växthus, och för att möjliggöra en effektiv kontroll bör de gränser som är satta för frilandsodlad sallat också gälla sallat som odlats i växthus när det saknas exakt märkning.

(14) Aflatoxiner är mykotoxiner som produceras av vissa arter av Aspergillus som utvecklas vid hög temperatur och fuktighet. Aflatoxiner är genotoxiska cancerogena substanser och kan finnas i ett stort antal olika typer av livsmedel. För denna typ av substanser finns det ingen tröskelnivå under vilken ingen skadlig effekt har observerats. Det går därför inte att fastställa något tolerabelt dagligt intag. De aktuella kunskaperna inom vetenskap och teknik och förbättringar vad gäller produktion och lagring gör det inte möjligt att helt eliminera uppkomsten av dessa mögelsvampar och därigenom eliminera förekomsten av aflatoxiner i livsmedel. Det är därför lämpligt att sätta gränsvärdena så låga som rimligtvis är möjligt.

(15) De ansträngningar som görs för att förbättra metoderna för produktion, skörd och lagring i syfte att minska uppkomsten av mögelsvampar bör uppmuntras. Aflatoxingruppen omfattar ett antal olika föreningar vars giftighet och förekomst i livsmedel varierar. Aflatoxin B1 är utan tvekan den giftigaste föreningen. Det är av säkerhetsskäl lämpligt att begränsa både den totala mängden aflatoxin i livsmedel (aflatoxin B1, B2, G1 och G2) och mängden aflatoxin B1. Aflatoxin M1 är en nedbrytningsprodukt av aflatoxin B1 som finns i mjölk och mjölkprodukter från djur som har ätit kontaminerat foder. Även om aflatoxin M1 anses som en genotoxisk cancerogen substans som inte är lika farlig som aflatoxin B1, är det nödvändigt att förhindra att det förekommer i mjölk och i mjölkprodukter som konsumeras av människor, särskilt av små barn.

(16) Det är allmänt känt att halten av aflatoxiner i jordnötter, nötter och torkad frukt kan minskas genom sortering eller annan mekanisk behandling. För att minimera effekterna inom handeln bör högre halter av aflatoxin tillåtas för dessa produkter när de inte är avsedda för direkt konsumtion eller som ingrediens i livsmedel. I dessa fall har de högsta tillåtna halterna för aflatoxiner fastställts med hänsyn både till de kända möjliga effekterna av ovannämnda behandlingar för jordnötter, nötter och torkad frukt och till nödvändigheten av att dessa produkter efter behandling inte skall innehålla högre halter än de gränsvärden som fastställts för produkter som är avsedda att konsumeras direkt eller ingå som ingrediens i livsmedel. När det gäller spannmål kan det inte uteslutas att sortering och annan mekanisk behandling kan minska kontamineringsnivån i fråga om aflatoxiner. För att kunna kontrollera hur effektiva dessa metoder är och i förekommande fall fastställa specifika högsta tillåtna halter för obearbetad spannmål, föreskrivs det att man under en begränsad period skall tillämpa de högsta tillåtna halter som anges i bilaga I endast för spannmål och bearbetade spannmålsprodukter avsedda för direkt konsumtion eller som ingrediens i livsmedel. Om det efter en väldefinierad tidsperiod inte finns några uppgifter som motiverar att en specifik högsta tillåten halt för obearbetad spannmål fastställs, skall den högsta tillåtna halt som gäller för spannmål och bearbetade spannmålsprodukter avsedda för direkt konsumtion eller som ingrediens i livsmedel tillämpas även för obearbetad spannmål.

(17) För att möjliggöra en effektiv kontroll av att de olika gränsvärden som fastställts för dessa produkter iakttas, bör den exakta destinationen framgå av lämplig märkning. De produkter som innehåller halter av aflatoxiner som överskrider de högsta tillåtna halterna får inte släppas ut på marknaden vare sig som sådana, blandade med andra livsmedel eller som ingrediens i livsmedel. Enligt artikel 5 i förordning (EEG) nr 315/93 kan medlemsstaterna behålla nationella gränsvärden för aflatoxiner som de har fastställt för vissa livsmedel om ingen annan gemenskapsbestämmelse har antagits gällande dessa.

(18) Upptag av bly kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan. Bly kan medföra försämrad kognitiv utveckling och intellektuell prestationsförmåga hos barn och högt blodtryck och ökad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna. Under de senaste tio åren har halterna i livsmedel minskat betydligt tack vare medvetenheten om att bly är ett hälsoproblem, källorienterade ansträngningar för att minska utsläppet av bly och förbättringar av kvalitetssäkringen av kemiska analyser. Vetenskapliga kommittén för livsmedel kom i sitt yttrande av den 19 juni 1992 fram till att den genomsnittliga blyhalten i livsmedel inte verkar alarmerande, men att åtgärder på längre sikt bör vidtas för att ytterligare sänka de genomsnittliga blyhalterna i livsmedel. Därför bör de högsta tillåtna halterna sättas så låga som rimligtvis är möjligt.

(19) Kadmium kan ansamlas i kroppen och medföra försämrad njurfunktion, skelettskador och nedsatt fortplantningsförmåga. Det kan inte uteslutas att ämnet är cancerframkallande hos människor. Vetenskapliga kommittén för livsmedel rekommenderade i sitt yttrande av den 2 juni 1995 att större ansträngningar skulle vidtas för att minska kadmiumexponeringen via kosten eftersom livsmedel utgör huvudkällan för människors kadmiumintag. Därför bör de högsta tillåtna halterna sättas så låga som rimligtvis är möjligt.

(20) Metylkvicksilver kan medföra förändringar i hjärnans normala utveckling hos barn och höga halter kan medföra neurologiska förändringar hos vuxna. Det är främst fisk och fiskprodukter som är kvicksilverkontaminerade. För att skydda folkhälsan fastställs gränsvärden för kvicksilver i fiskprodukter genom kommissionens beslut 93/351/EEG(8). Av tydlighetsskäl bör de relevanta bestämmelserna i det beslutet överföras till denna förordning och uppdateras. Halterna bör vara så låga som rimligtvis är möjligt med hänsyn till att vissa fiskarter av fysiologiska orsaker ansamlar mer kvicksilver i vävnaden än andra arter.

(21) 3-monoklor-1,2-propandiol (3-MCPD) kan uppstå vid produktion av livsmedel under vissa betingelser. Det kan i synnerhet uppstå under tillverkningen av den smakgivande livsmedelsingrediensen "hydrolyserat vegetabiliskt protein" som framställs med hjälp av sur hydrolys. Till följd av ändrade produktionsmetoder har halten av 3-MCPD i den nämnda produkten kunnat minskas markant under senare år. Under den senaste tiden har flera medlemsstater även rapporterat höga halter av 3-MCPD i vissa prover av sojasås. För att säkra god tillverkningssed och skydda konsumenternas hälsa bör högsta tillåtna halter av 3-MCPD fastställas. Vetenskapliga kommittén för livsmedel rekommenderade i sitt yttrande av den 16 december 1994, vilket bekräftades den 12 juni 1997, att 3-MCPD borde betraktas som en genotoxisk cancerogen och att det inte borde gå att spåra rester av 3-MCPD i livsmedelsprodukter. Nyare toxikologiska studier tyder på att substansen inte är en genotoxisk cancerogen in vivo.

(22) Yttrandet från Vetenskapliga kommittén för livsmedel ligger till grund för gränsvärderna för 3-MCPD i bilaga I. Vetenskapliga kommittén för livsmedel kommer att bedöma toxiciteten av 3-MCPD på nytt mot bakgrund av de nya studierna. Gränsvärderna bör ses över så snart som det nya yttrandet från Vetenskapliga kommittén för livsmedel föreligger. Medlemsstaterna uppmanas att undersöka om andra livsmedel innehåller 3-MCPD för att det skall kunna avgöras om gränsvärden behöver fastställas för ytterligare livsmedel.

(23) Alla högsta tillåtna halter som fastställs på gemenskapsnivå bör regelbundet genomgå en översyn för att ta hänsyn till framsteg i vetenskaplig och teknisk kunskap liksom förbättringar i tillverknings- och jordbruksmetoderna i syfte att ständigt sänka halterna.

(24) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga livsmedelskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De livsmedel som anges i bilaga I skall då de släpps ut på marknaden inte innehålla halter av främmande ämnen som överstiger dem som anges i den bilagan.

2. De högsta tillåtna halter som anges i bilaga I avser den ätliga delen av det angivna livsmedlet.

3. De metoder som skall användas för provtagning och analys skall vara de som anges i bilaga I.

Artikel 2

1. När det gäller andra produkter än de som anges i artikel 4.1 och som är torkade, utspädda, bearbetade eller sammansatta av mer än en ingrediens, skall det gränsvärde tillämpas som fastställs i bilaga I, med beaktande av

a) förändringar i koncentrationen av det främmande ämnet på grund av torknings- eller utspädningsprocesser,

b) förändringar i koncentrationen av det främmande ämnet på grund av bearbetning,

c) de relativa proportionerna av ingredienser i produkten och

d) den analytiska kvantifieringsgränsen.

Det första stycket skall tillämpas såvida inga särskilda gränsvärden har fastställts för dessa torkade, utspädda, bearbetade eller sammansatta produkter.

2. De högsta tillåtna halter som anges i bilaga I skall även gälla de livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn som omfattas av direktiv 91/321/EEG och direktiv 96/5/EG, såvida inga strängare gränsvärden har fastställts i nationell lagstiftning för de angivna livsmedelsprodukterna, med beaktande av förändringar i koncentrationen av det främmande ämnet på grund av torkning, utspädning eller bearbetning och ingrediensernas relativa proportioner i produkten. För dessa livsmedel skall särskilda högsta tillåtna halter av främmande ämnen fastställas senast den 5 april 2004.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 3.1 och 4.3 är det förbjudet att som livsmedelsingredienser vid tillverkningen av sammansatta livsmedel använda produkter som överskrider de högsta tillåtna halterna enligt bilaga I.

Artikel 3

1. När det är befogat får medlemsstaterna under en övergångsperiod tillåta utsläppande på marknaden av färsk sallat och färsk spenat, som produceras och är avsedd att konsumeras inom deras territorium, med nitrathalter som överstiger de gränsvärden som anges i punkterna 1.1 och 1.3 i bilaga I under förutsättning att riktlinjer för god jordbrukssed iakttas för att gradvis genomföra en anpassning till de högsta tillåtna halter som fastställs i denna förordning.

Medlemsstaterna skall varje år underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om tillämpningen av första stycket.

2. Medlemsstaterna skall varje år senast den 30 juni meddela kommissionen resultaten av övervakningen och rapportera om vidtagna åtgärder samt om de framsteg som gjorts när det gäller tillämpning och förbättring av riktlinjerna för god jordbrukssed för att minska nitrathalterna i sallat och spenat. Dessa upplysningar skall också inbegripa de uppgifter som den goda jordbruksseden grundar sig på.

3. De medlemsstater som inte tillämpar punkt 1 skall övervaka nitrathalterna i sallat och spenat och tillämpa riktlinjerna för god jordbrukssed med metoder som står i proportion till det uppsatta målet, till erhållna övervakningsresultat och särskilt mot bakgrund av risker och vunna erfarenheter.

Artikel 4

1. De högsta tillåtna halter av aflatoxiner som föreskrivs för de produkter som anges i punkterna 2.1.1.1 och 2.1.2.1 i bilaga I skall även vara tillämpliga för de produkter som framställts genom bearbetning av dessa, om inte särskilda högsta tillåtna halter fastställts för sådana bearbetade produkter.

2. Beträffande aflatoxiner i de produkter som anges i punkt 2.1 i bilaga I gäller följande:

a) Det är förbjudet att blanda produkter vars halter inte överstiger de högsta tillåtna halterna enligt bilaga I med produkter vars halter överstiger dessa, eller att blanda produkter som skall genomgå sortering eller annan mekanisk behandling med produkter som är avsedda för direkt konsumtion eller som ingrediens i livsmedel.

b) Det är förbjudet att använda produkter vars halter överstiger de högsta tillåtna halterna enligt punkterna 2.1.1.1, 2.1.2.1 och 2.1.3 i bilaga I som ingrediens i tillverkningen av andra livsmedel.

c) Det är förbjudet att dekontaminera produkter genom kemisk behandling.

3. Jordnötter, nötter och torkad frukt vars halter överskrider de högsta tillåtna halterna av aflatoxiner enligt punkt 2.1.1.1 i bilaga I och spannmål vars halter överskrider de högsta tillåtna halterna enligt punkt 2.1.2.1 kan släppas ut på marknaden förutsatt att

a) produkterna inte är avsedda att konsumeras direkt eller att användas som ingrediens i livsmedel,

b) produkternas halter inte överskrider de högsta tillåtna halterna för jordnötter enligt punkt 2.1.1.2 i bilaga I och för nötter och torkad frukt enligt punkt 2.1.1.3 i bilaga I,

c) produkterna genomgår ytterligare en sortering eller annan mekanisk behandling och att de högsta tillåtna halterna enligt punkterna 2.1.1.1 och 2.1.2.1 i bilaga I efter denna behandling inte överskrids samt att behandlingen inte resulterar i andra skadliga restsubstanser,

d) destinationen för produkterna klart framgår av en märkning som skall innehålla uppgiften att "produkten måste sorteras eller behandlas mekaniskt på annat sätt så att halten aflatoxiner minskas innan produkten konsumeras eller används som ingrediens i livsmedel".

Artikel 5

1. På grundval av resultaten från den övervakning som medlemsstaterna genomfört för att kontrollera att de högsta tillåtna nitrathalterna som fastställs i avsnitt I av bilaga I inte överskrids, de rapporter som avser tillämpning och förbättring av riktlinjerna för god jordbrukssed för att minska nitrathalterna och utvärderingen av de uppgifter på vilka medlemsstaterna grundar sina riktlinjer för god jordbrukssed, skall kommissionen vart femte år och före den 1 januari 2002 för första gången se över de högsta tillåtna halterna i syfte att sänka dessa halter.

2. På grundval av nya vetenskapliga uppgifter och resultaten från den övervakning som medlemsstaterna genomfört för att kontrollera att de högsta tillåtna halterna av tungmetaller och 3-MCPD i avsnitten 3 och 4 av bilaga I inte överskrids skall kommissionen vart femte år och för första gången före den 5 april 2003 se över de högsta tillåtna halterna i syfte att sänka dessa halter.

Artikel 6

Förordning (EG) nr 194/97 upphör att gälla från och med den 5 april 2002.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall tolkas som hänvisningar till denna förordning och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 5 april 2002. Avsnitten 3 (tungmetaller) och 4 (3-MCPD) i bilaga I skall inte tillämpas på produkter som lagenligt har släppts ut på marknaden inom gemenskapen före detta datum.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 8 mars 2001.

På kommissionens vägnar

David Byrne

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 37, 13.2.1993, s. 1.

(2) EGT L 31, 1.2.1997, s. 48.

(3) EGT L 184, 17.7.1999, s. 17.

(4) EGT L 175, 4.7.1991, s. 35.

(5) EGT L 139, 2.6.1999, s. 29.

(6) EGT L 49, 28.2.1996, s. 17.

(7) EGT L 124, 18.5.1999, s. 8.

(8) EGT L 144, 16.6.1993, s. 23.

BILAGA I

HÖGSTA TILLÅTNA HALT FÖR VISSA FRÄMMANDE ÄMNEN I LIVSMEDEL

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

>Plats för tabell>