32000F0383

Rådets rambeslut

av den 29 maj 2000

om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder

(2000/383/RIF)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA RAMBESLUT

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 31 e och artikel 34.2 b i detta,

med beaktande av Förbundsrepubliken Tysklands initiativ(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2), och

av följande skäl:

(1) I rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron(3) fastställs att sedlar och mynt i euro skall sättas i omlopp från och med den 1 januari 2002 och att de deltagande medlemsstaterna är skyldiga att se till att det finns lämpliga påföljder för förfalskning av sedlar och mynt i euro.

(2) Kommissionens meddelande av den 23 juli 1998 till rådet, Europaparlamentet och Europeiska centralbanken med titeln "Skydd av euron mot förfalskning" bör noteras.

(3) Europaparlamentets resolution av den 17 november 1998 om kommissionens meddelande av den 23 juli 1998 till rådet, Europaparlamentet och Europeiska centralbanken med titeln "Skydd av euron mot förfalskning"(4) bör noteras.

(4) Europeiska centralbankens rekommendation av den 7 juli 1998 avseende vissa åtgärder för att stärka det rättsliga skyddet för eurosedlar och euromynt(5) bör noteras.

(5) Bestämmelserna i den internationella konventionen om bekämpning av penningförfalskning av den 20 april 1929 med tillhörande protokoll bör beaktas.

(6) Den särskilda europeiska betydelse som euron har och principen om icke-diskriminering i artikel 5 i 1929 års konvention, vilket gör det nödvändigt att säkerställa att stränga straffrättsliga och andra påföljder kan ådömas för allvarliga förfalskningsbrott som berör euron eller andra valutor, bör beaktas.

(7) Euron kommer på grund av sin världsomfattande betydelse att vara särskilt utsatt för risken att förfalskas.

(8) Hänsyn bör tas till att bedräglig verksamhet i samband med euron redan har konstaterats.

(9) Lämpligt skydd av euron bör säkerställas i alla medlemsstater genom effektiva straffrättsliga åtgärder även innan sedlar och mynt i euro börjar sättas i omlopp den 1 januari 2002, i syfte att värna om den nya valutans nödvändiga trovärdighet och därmed undvika allvarliga ekonomiska konsekvenser.

(10) Hänsyn bör tas till rådets resolution av den 28 maj 1999 om förstärkning av det straffrättsliga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron(6) med tillhörande riktlinjer för ett bindande rättsligt instrument.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Definitioner

I detta rambeslut avses med

- konventionen: den internationella konventionen om bekämpning av penningförfalskning av den 20 april 1929 med tillhörande protokoll(7),

- pengar: papperspengar (inklusive sedlar) och pengar av metall, som är lagliga betalningsmedel, inklusive eurosedlar och euromynt, som är lagliga betalningsmedel i enlighet med förordning (EG) nr 974/98,

- juridisk person: varje enhet som har denna ställning enligt tillämplig nationell lagstiftning, med undantag av stater eller andra offentliga organ vid utövandet av de befogenheter som de har i egenskap av statsmakter samt internationella offentliga organisationer.

Artikel 2

Samband med konventionen

1. Detta rambeslut syftar till att komplettera bestämmelserna i konventionen med nedanstående bestämmelser och att underlätta medlemsstaternas tillämpning av dem.

2. De medlemsstater som hittills inte har anslutit sig till konventionen åtar sig att i detta syfte göra detta.

3. Åtagandena enligt konventionen skall inte påverkas.

Artikel 3

Allmänna brott

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att följande handlingar är straffbara:

a) Att i bedrägligt syfte framställa eller ändra pengar, oavsett vilka medel som har använts.

b) Att i bedrägligt syfte sprida falska pengar.

c) Att importera, exportera, transportera, ta emot eller anskaffa falska pengar i syfte att sprida dem och med vetskap om att de är falska.

d) Att i bedrägligt syfte tillverka, ta emot, anskaffa eller inneha

- redskap, föremål, datorprogram eller alla andra instrument som är specifikt avsedda för att förfalska eller ändra pengar, eller

- hologram eller andra delar av pengar som tjänar som skydd mot förfalskning.

2. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att deltagande i och anstiftan till sådan verksamhet som avses i punkt 1, samt försök till sådan verksamhet som avses i punkt 1 a-c är straffbara.

Artikel 4

Andra brott

Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana handlingar som avses i artikel 3 är straffbara även när det rör sig om sedlar eller mynt som framställs eller har framställts med hjälp av lagliga anordningar eller material i strid mot de rättigheter eller villkor enligt vilka de behöriga myndigheterna får ge ut mynt och sedlar och utan dessa myndigheters samtycke.

Artikel 5

Icke utgivna mynt och sedlar avsedda att sättas i omlopp

Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana handlingar som avses i artiklarna 3 och 4 är straffbara när

a) det rör sig om de kommande eurosedlarna och euromynten och handlingen begås före den 1 januari 2002,

b) det rör sig om sedlar och mynt avsedda att sättas i omlopp men som ännu inte har givits ut, och som är i en valuta som utgör lagligt betalningsmedel.

Artikel 6

Påföljder

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana handlingar som avses i artiklarna 3-5 medför effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, inbegripet frihetsberövande som kan leda till utlämning.

2. Brotten att i bedrägligt syfte framställa eller ändra pengar enligt artikel 3.1 a skall kunna bestraffas med fängelse varvid det maximala straffet inte skall understiga åtta år.

Artikel 7

Jurisdiktion

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel

- skall varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att upprätta sin jurisdiktion över de brott som avses i artiklarna 3-5, när brottet helt eller delvis har begåtts inom dess territorium,

- är artiklarna 8 och 9 samt artikel 17 i konventionen tillämpliga på de brott som avses i artiklarna 3-5 i detta rambeslut.

2. Åtminstone de medlemsstater som har antagit euron skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att förfalskning, åtminstone när det gäller euron, är åtalbar, oberoende av gärningsmannens nationalitet och vilken plats brottet har begåtts på.

3. Om flera medlemsstater har jurisdiktion och möjlighet att väcka åtal för ett brott som grundas på samma omständigheter, skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för att fatta beslut om vilken av dem som skall väcka åtal mot gärningsmannen eller gärningsmännen, så att åtalet om möjligt koncentreras till en enda medlemsstat.

Artikel 8

Juridiska personers ansvar

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för de brott som anges i artiklarna 3-5 och som begås till deras förmån av varje person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation grundad på

- befogenhet att företräda den juridiska personen, eller

- befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

- befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen,

samt för medhjälpare eller anstiftare till sådana brott eller försök till förövande av de brott som avses i artikel 3.1 a och 3.1 b.

2. Förutom de fall som redan angivits i punkt 1, skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person kan göras ansvarig när brister i övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till den juridiska personens förmån begå ett sådant brott som anges i artiklarna 3-5.

3. Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 skall inte utesluta lagföring av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till ett brott som anges i artiklarna 3-5.

Artikel 9

Påföljder för juridiska personer

1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som görs ansvarig i enlighet med artikel 8.1 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder som skall innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som kan innefatta andra påföljder, som

a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c) rättslig övervakning,

d) rättsligt beslut om att avveckla verksamheten.

2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som har gjorts ansvarig i enlighet med artikel 8.2 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder eller åtgärder.

Artikel 10

Territoriell tillämpning

Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar.

Artikel 11

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut senast den 31 december 2000 med avseende på artikel 5 a och senast den 29 maj 2001 med avseende på övriga bestämmelser.

2. Senast samma datum skall medlemsstaterna till rådets generalsekretariat, kommissionen och Europeiska centralbanken överlämna texterna till de bestämmelser genom vilka deras åtaganden enligt detta rambeslut omsätts i nationell lagstiftning. Rådet kommer att senast den 30 juni 2001, mot bakgrund av en rapport som skall färdigställas på grundval av denna information samt en skriftlig rapport från kommissionen, utvärdera i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa detta rambeslut.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Officiella tidningen.

Utfärdat i Bryssel den 29 maj 2000.

På rådets vägnar

A. Costa

Ordförande

(1) EGT C 322, 10.11.1999, s. 6.

(2) Yttrandet avgivet den 17 februari 2000 (ännu ej offentliggjort i Officiella tidningen).

(3) EGT L 139, 11.5.1998, s. 1.

(4) EGT C 379, 7.12.1998, s. 39.

(5) EGT C 11, 15.1.1999, s. 13.

(6) EGT C 171, 18.6.1999, s. 1.

(7) Nr 2623, s. 372, Nationernas förbunds traktatsamling. Undertecknad i Genève den 20 april 1929.

BILAGA

UTTALANDE AV REPUBLIKEN ÖSTERRIKE

Österrike hänvisar till sin möjlighet enligt artikel 18.2 i andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 11) att inte vara bundet av artiklarna 3 och 4 i detta protokoll under fem år, och meddelar härmed att det under samma period kommer att fullgöra sina åtaganden enligt artiklarna 8 och 9 i rambeslutet.