31978L0632

KOMMISSIONENS DIREKTIV av den 19 maj 1978 om en anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 74/60/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida) (78/632/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon(1), efter ändring genom anslutningsakten och särskilt artiklarna 11, 12 och 13 i denna,

med beaktande av rådets direktiv 74/60/EEG av den 17 december 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida)(2), och

med beaktande av följande:

Till följd av vunna erfarenheter och sakernas nuvarande tillstånd är det nu möjligt att närmare anpassa kraven till faktiska provningsvillkor.

Bestämmelserna i detta direktiv har tillstyrkts av Kommittén för anpassning till teknisk utveckling av direktiv om avskaffande av tekniska handelshinder inom motorfordonssektorn.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna till direktiv 74/60/EEG ändras på sätt som framgår av bilagorna till detta direktiv.

Artikel 2

1. Från den 1 januari 1979 kan medlemsstaterna inte, av skäl som hänför sig till inredningsdetaljer i motorfordon (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket och det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida)

- vägra att bevilja EEG-typgodkännande avseende en fordonstyp, utfärda dokument som anges i den sista strecksatsen i artikel 10.1 i direktiv 70/156/EEG, eller nationellt typgodkännande, eller

- förbjuda att fordon tas i bruk om inredningsdetaljerna (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida) på denna fordonstyp eller sådana fordon överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 74/60/EEG, som ändrats av detta direktiv.

2. Från den 1 januari 1979 kan medlemsstaterna

- inte längre utfärda dokument som anges i den sista strecksatsen i artikel 10.1 i direktiv 70/156/EEG för en typ av fordon för vilken inredningsdetaljerna (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida) inte överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 74/60/EEG, som ändrats av detta direktiv,

- vägra att utfärda nationellt typgodkännande för en typ av fordon för vilken dessa inredningsdetaljer (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöverorganens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida) inte överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 74/60/EEG, som ändrats av detta direktiv.

3. Från den 1 oktober 1982 kan medlemsstaterna förbjuda ibruktagande av fordon om inredningsdetaljerna (inre delar i passagerarutrymmet frånsett inre backspeglar, utformning av manöverorgan, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sätenas baksida) inte överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 74/60/EEG, som ändrats av detta direktiv.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1979 och de skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 19 maj 1978.

På kommissionens vägnar

Étienne DAVIGNON

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

(2) EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 2.

BILAGA

ÄNDRINGAR AV BILAGORNA TILL RÅDETS DIREKTIV 74/60/EEG AV DEN 17 DECEMBER 1973

BILAGA 1 DEFINITIONER, ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE OCH BESKRIVNING

Punkt 2.6 skall lyda:

Fönsterlinje: den linje som bildas av den nedre, genomskinliga konturen av fordonets sidorutor.

Punkt 2.7 skall lyda:

Cabriolet: ett fordon som i vissa utföranden inte har någon fast karossdel över fönsterlinjen, med undantag för frontrutans stolpar och/eller skyddsbågar och/eller bilbältenas förankringspunkter.

Punkt 2.8 skall lyda:

Fordon med öppningsbart tak: ett fordon för vilket endast taket eller del av detta kan vikas tillbaka eller öppnas eller skjutas, varvid karossdelar ovanför fordonets fönsterlinje finns kvar.

Punkt 2.9 skall lyda:

Uppfällbart säte: ett extra säte för tillfällig användning, som normalt är uppfällt.

Punkt 5.3 skall lyda:

Andra inredningsdetaljer i passagerarutrymmet framför det tvärgående plan som passerar referenslinjen genom dockans torso när denna placeras på de bakersta platserna.

Punkt 5.3.1 skall lyda:

Räckvidd

Kraven i punkt 5.3.2 nedan gäller för manöverhandtag, -spakar och -knappar såväl som andra utskjutande föremål som inte behandlas i punkterna 5.1 och 5.2 (se även under 5.3.2.2).

Punkt 5.3.2 skall lyda:

Krav

Om de detaljer som behandlas i punkt 5.3.1 är placerade så att fordonets förare och passagerare kan komma i kontakt med dem, skall de uppfylla kraven under punkterna 5.3.2.1-5.3.4. Som de delar som föraren och passagerarna kan komma i kontakt med, betraktas sådana som kan beröras med en sfär med en diameter av 165 mm och befinner sig över den lägsta H-punkten (se bilaga 4) för framsätena och framför det tvärgående plan som bestäms av referenslinjen för dockans torso i det bakersta sätet, och utanför de områden som definieras i punkterna 2.3.1 och 2.3.2.

Punkt 5.3.3 skall lyda:

Kraven i punkt 5.3.2.3 gäller inte för golvmonterad handbromsspak. För sådana gäller att om någon del i frisläppt läge befinner sig över horisontalplanet genom den lägsta H-punkten för framsätena (se bilaga 4), så skall spaken ha en tvärsnittsarea på minst 6,5 cm². Tvärsnittsytan mäts i horisontalplanet, icke mer än 6,5 mm från den mest framskjutande delen (mätt i vertikal riktning). Radien får inte vara mindre än 3,2 mm.

Efter punkt 5.3.4 läggs följande till:

5.3.4.1. Delar som är monterade i taket men som inte ingår i takets struktur, t. ex. kurvhandtag, belysning och solskydd, etc., får inte ha en radie understigande 3,2 mm och dessutom skall bredden av den utskjutande delen inte vara mindre än den nedåtriktade delens längd. Alternativt skall dessa delar klara energiupptagningsprovet enligt kraven i bilaga 3.

Punkt 5.4.2.1 skall lyda:

Den del av innertaket som befinner sig över eller framför föraren och passagerarna får inte ha några farliga ojämnheter eller skarpa kanter som är riktade bakåt eller nedåt. Bredden på de utskjutande delarna får inte understiga delens längd och kanterna skall ha en radie som inte understiger 5 mm. Särskilt gäller att fasta förstärkningar eller ribbor, med undantag för förstärkningar för glasade ytor och dörrstolpar, inte får skjuta ut nedåt mer än 19 mm.

Punkt 5.4.2.2 skall lyda:

Om förstärkningarna eller ribborna inte uppfyller kraven i 5.4.2.1 måste de klara energiupptagningsprovet enligt bilaga 3.

Till punkt 5.4.2 fogas:

5.4.2.3. Metallstagen som sträcker upp innertaket och solskyddens ramar måste ha en maximal diameter på 5 mm eller klara energiupptagningsprovet enligt bilaga 3. Ej stela fästanordningar till solskyddens ramar skall uppfylla kraven enligt punkt 5.3.4.1.

Punkt 5.5 skall lyda:

Fordon med öppningsbart tak.

Punkt 5.5.1.1 skall lyda:

Följande krav och kraven i punkt 5.4 för fordon med öppningsbart tak gäller då taket är i stängt läge.

Punkt 5.5.1.2.2 skall lyda:

Deras ytor skall avslutas med avrundade kanter, vars radier inte får understiga 5 mm.

Punkt 5.6 skall lyda:

Cabrioleter.

Punkt 5.6.1 skall lyda:

För cabrioleter gäller kraven enligt punkt 5.4 för undersidan av skyddsbågens övre del och den övre delen av vindrutans karm. Systemet av stänger och leder som håller upp ett icke-styvt tak får inte ha farliga ojämnheter eller skarpa kanter riktade bakåt eller nedåt, framför eller över föraren och passagerarna.

Punkt 5.6.2 skall utgå.

Punkt 5.7 skall lyda:

Baksidor till säten som är förankrade i fordonet.

Punkt 5.7.1.2.3 skall lyda:

I huvudets islagsområde utanför de gränser som föreskrivits i punkt 5.7.1.2.1-5.7.1.2.2 skall sätenas bärande del kläs in för att undvika direkt kontakt mellan huvudet och denna del av konstruktionen, vilken skall ha en radie på minst 5 mm. Dessa delar kan i stället uppfylla energiupptagningskraven i bilaga 3.

Punkt 5.7.2 skall lyda:

Dessa krav gäller inte för de bakersta sätena, längsgående eller bakåtvända säten, säten som är vända rygg mot rygg eller klaffsäten. Om sätenas islagsområden, huvudstöd och deras fastsättningsanordningar innehåller delar som är täckta med material med lägre hårdhet än 50 Shore A, gäller ovanstående krav endast för de fasta delarna, med undantag för kraven om energiupptagning enligt bilaga 3.

Punkt 5.8 ändras till punkt 5.8.1.

Den nya punkten 5.8 skall lyda:

Andra inte särskilt angivna inredningsdetaljer.

BILAGA 2

BESTÄMNING AV HUVUDETS ISLAGSOMRÅDE

Punkt 2.2 skall lyda:

Alla beröringspunkter som ligger framför H-punkten skall bestämmas för varje mått, mellan leden och hjässans övre del som apparaten och fordonets inre medger.

I det fall där huvudet, när armen är inställd för minsta längd, når över det främre sätet från den bakre H-punkten, skall man inte bestämma beröringspunkt för den ifrågavarande mätningen.

Punkt 2.3 skall lyda:

Med mätapparaten i vertikalt läge skall möjliga kontaktpunkter bestämmas genom att apparaten dras framåt och nedåt hela vägen genom vertikalplanet till 90° på båda sidor om fordonets längsgående vertikalplan genom H-punkten.

BILAGA 3

FÖRFARANDE FÖR PROVNING AV ENERGIUPPTAGANDE MATERIAL

Texten under punkt 1.3.3 skall utgå. Punktens nummer placeras inom parentes.

Punkt 1.4.1 ändras till:

På alla islagspunkter i provytan bestäms slagets riktning som tangenten till huvudets bana såsom mätapparatens huvud.

Vid provning av detaljerna enligt punkterna 5.3.4.1 och 5.4.2.2 i bilaga 1 förlängs mätapparatens arm tills beröring uppnås med den ifrågavarande detaljen, inom ett avstånd av 1 000 mm mellan apparatens led och hjässan. För varje ribba och förstärkning i taket som beskrivs i punkt 5.4.2.2 och som inte kan beröras på detta sätt, gäller emellertid fortfarande kraven i punkt 5.4.2.1 i bilaga 1 med undantag för det krav som avser den utskjutande delens höjd.

BILAGA 4

Texten i denna bilaga skall ersättas med följande text: FÖRFARANDE FÖR BESTÄMNING AV H-PUNKTEN OCH RYGGSTÖDETS FAKTISKA LUTNINGSVINKEL SAMT FÖR KONTROLL AV R- OCH H-PUNKTERNAS RELATIVA LÄGE OCH FÖRHÅLLANDET MELLAN RYGGSTÖDETS KONSTRUKTIVT BESTÄMDA OCH FAKTISKA LUTNINGSVINKEL

1. DEFINITIONER

1.1 H-punkt

Med H-punkten, som anger läget för en person som sitter i passagerarutrymmet, förstås skärningspunkten i ett längsgående vertikalplan för den teoretiska rotationsaxeln mellan en människas lår och torso, representerad av dockan som beskrivs i punkt 3.

1.2 R-punkt eller referenspunkt för säte

Med R-punkten eller "referenspunkten för säte" förstås den av fordonets tillverkare angivna referenspunkten, som

1.2.1 har koordinater som bestäms i förhållande till fordonets karosseristomme,

1.2.2 motsvarar det teoretiska läget av vridningspunkten för torso/lår (H-punkt) för den lägsta och bakersta, normala förarläget eller användningsläget som anges av fordonets tillverkare för varje angiven inställning av sätet.

1.3 Ryggstödets lutningsvinkel

Med ryggstödets lutningsvinkel förstås ryggstödets lutningsvinkel i förhållande till vertikalplanet.

1.4 Ryggstödets faktiska lutningsvinkel

Med ryggstödets faktiska lutningsvinkel förstås vinkeln mellan en lodrät linje genom H-punkten och torsons referenslinje för en människokropp, som representeras av dockan som beskrivs i punkt 3.

1.5 Ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel

Med ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel förstås den av tillverkaren bestämda vinkel, som

1.5.1 anger ryggstödets lutningsvinkel för det lägsta och bakersta, normala förarläget eller användningsläget som anges av fordonets tillverkare för varje angiven inställning av sätet,

1.5.2 bildas i R-punkten av en lodrät linje genom denna och torsons referenslinje, och

1.5.3 teoretiskt motsvarar ryggstödets faktiska lutningsvinkel.

2. BESTÄMNING AV H-PUNKTER OCH RYGGSTÖDETS FAKTISKA LUTNINGSVINKLAR

2.1 För varje säte, som anges av fordonets tillverkare, skall en H-punkt och ryggstödets faktiska lutningsvinkel fastställas. Om sittplatsernas lägen i en rad kan betraktas som lika (soffa, identiska säten, etc.) skall endast en H-punkt och faktisk lutningsvinkel för varje rad fastställas, varvid dockan som beskrivs i punkt 3 placeras på en sittplats som är representativ för raden. Denna sittplats är

2.1.1 förarsätet i den främre raden,

2.1.2 ett yttre säte för den bakre raden, eller de bakersta raderna.

2.2 Vid bestämning av en H-punkt och ryggstödets faktiska lutningsvinkel skall det ifrågavarande sätet ställas in i sitt lägsta och bakersta normala körläge eller användningsläge som anges av fordonets tillverkare. Om ryggstödet är ställbart skall detta låsas enligt tillverkarens anvisningar, eller om anvisning inte finns, i ett läge där den faktiska lutningsvinkeln ligger så nära 25° som möjligt.

3. BESKRIVNING AV DOCKAN

3.1 En tredimensionell docka, vars massa och omfång motsvarar en vuxen man av medellängd, skall användas. En sådan docka finns avbildad i figur 1 och 2 i tillägget till denna bilaga.

3.2 Dockan skall bestå av följande:

3.2.1 Två delar, där den ena föreställer ryggen och den andra sätespartiet förbundna med en led som representerar rotationsaxeln mellan torson och låret. Skärningspunkten mellan denna axel och sätenas längsgående vertikalplan bestämmer H-punkten.

3.2.2 Två delar som föreställer benen, och som med en led är förbundna med den del som föreställer sätespartiet.

3.2.3 Två delar som föreställer fötterna, och som är förbundna med benen med leder som föreställer anklarna.

3.2.4 Den del som föreställer sätespartiet skall dessutom vara försedd med en markering som medger kontroll av dockans läge i sidled.

3.3 Kroppsdelarna skall förses med vikter i punkter i delarnas respektive tyngdpunkter så att dockans totalvikt uppgår till 75 kg ± 1 %. Närmare upplysningar om de olika vikterna finns i tabellen i figur 2 i tillägget till denna bilaga.

3.4 Referenslinjen för dockans torso motsvaras av en rät linje som går genom leden mellan låret och torson och den teoretiska leden mellan halsen och bröstkorgen (se figur 1 i tillägget till denna bilaga).

4. DOCKANS PLACERING

Den tredimensionella dockan skall placeras på följande sätt:

4.1 Fordonet skall placeras horisonellt och sätena ställas in som beskrivs i punkt 2.2.

4.2 Sätet som skall provas skall täckas med ett tygstycke för att underlätta rätt placering av dockan.

4.3 Dockan skall placeras på det ifrågavarande sätet, så att dess vridaxel är vinkelrät med fordonets längsgående mittplan.

4.4 Dockans fötter skall placeras enligt följande:

4.4.1 I framsätena så att vattenpasset för kontroll av sätesdelens inställning i sidled står horisontellt.

4.4.2 I baksätena, så att fötterna i möjligaste mån är i kontakt med framsätena. Om fötterna därvid vilar på delar av golvet, som har olika höjd, är det den fot som först kommer i kontakt med sätet framför som tjänar som referens. Den andra foten skall placeras så att vattenpasset för kontroll av sätespartiet inställning i sidled står horisontelllt,

4.4.3 Om H-punkten bestäms vid ett mittsäte skall fötterna placeras på var sin sida om kardantunneln.

4.5 Benvikterna skall anbringas, sätesdelens tvärgående plan skall ställas in i horisontellt och lårvikterna anbringas på dockans sätesdel.

4.6 Dockan skall frigöras från ryggstödet med hjälp av knäledsaxeln och dockans rygg skall fällas framåt. Dockan skall ånyo placeras på fordonets sätesdel genom att dockans säte skjuts bakåt tills ett motstånd möts; därefter förs dockans rygg tillbaka mot ryggstödet.

4.7 Dockan skall två gånger utsättas för en horisontell kraft på 10 ± 1 daN. Kraftens riktning och angreppspunkt framgår av en svart pil i figur 2 i tillägget.

4.8 Vikterna på sätesdelen skall anbringas på höger och vänster sida, därefter sätts torsovikterna på plats. Vattenpasset i dockans sätesparti skall vara horisontellt.

4.9 Medan vattenpasset i dockans sätesdel behålles horisontellt skall dockans rygg fällas framåt tills torsovikterna befinner sig över H-punkten, för att ta bort varje beröring med ryggstödet.

4.10 Dockans rygg skall avslutningsvis föras försiktigt bakåt, varvid vattenpasset i dockans sätesdel skall vara horisontellt. Om så inte är fallet skall det ovan beskrivna förfarandet göras om.

5. RESULTAT

5.1 När dockan har placerats som beskrivs under punkten 4 anses H-punkten och ryggstödets faktiska lutningsvinkel, för det ifrågavarande sätet bildas av H-punkten och lutningsvinkeln för referenslinjen genom dockans torso.

5.2 H-punktens koordinater i förhållande till tre inbördes vinkelräta plan och ryggstödets faktiska lutningsvinkel uppmätes så att värdena kan jämföras med de värden som lämnats av fordonets tillverkare.

6. KONTROLL AV R- OCH H-PUNKTERNAS RELATIVA LÄGE OCH FÖRHÅLLANDET MELLAN RYGGSTÖDETS KONSTRUKTIVT BESTÄMDA OCH FAKTISKA LUTNINGSVINKEL

6.1 Resultatet av mätningarna som har utförts i enlighet med punkt 5.2 för H-punkten och ryggstödets faktiska lutningsvinkel skall jämföras med R-punktens koordinater och ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel enligt tillverkarens uppgifter.

6.2 De relativa lägena för R-punkten och H-punkten och förhållandet mellan ryggstödets konstruktivt bestämda respektive faktiska lutningsvinkel skall anses tillfredsställande för det ifrågavarande sittläget, om H-punkten, såsom bestämd genom sina koordinater, befinner sig inom en längsgående rektangel vars horisonella och vertikala sidor är 30 respektive 20 mm långa, och vars diagonaler skär varandra i R-punkten, och om ryggstödets faktiska lutningsvinkel inte avviker mer än 3° från ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel.

6.2.1 Om dessa krav är uppfyllda skall R-punkten och ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel användas vid provning och, om nödvändigt, dockan justeras så att H-punkten sammanfaller med R-punkten och så att ryggstödets faktiska lutningsvinkel sammanfaller med den konstruktivt bestämda lutningsvinkeln.

6.3 Om H-punkten eller ryggstödets faktiska lutningsvinkel inte uppfyller kraven enligt punkt 6.2, skall H-punkten eller ryggstödets faktiska lutningsvinkel bestämmas ytterligare två gånger (tre gånger totalt). Under förutsättning att resultaten vid två av dessa tre bestämningar uppfyller kraven, skall provningsresultatet anses som tillfredsställande.

6.4 Om minst två av de tre provningsresultaten inte uppfyller kraven enligt punkt 6.2, skall provningsresultatet inte anses tillfredsställande.

6.5 Om den i punkt 6.4 beskrivna situationen uppkommer, eller om kontrollen inte kan genomföras på grund av att fordonstillverkaren underlåtit att lämna upplysningar om R-punktens läge eller ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel, kan medelvärdet av de tre provningsresultaten användas och anses som tillämpligt i alla de fall där man hänvisar till R-punkten eller ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel i detta direktiv.

6.6 Vid kontroll av R-punktens och H-punktens relativa lägen och förhållandet mellan ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel och den faktiska lutningsvinkeln i ett serietillverkat fordon, skall den i punkt 6.2 beskrivna rektangeln ersättas med en kvadrat med sidan 50 mm. Ryggstödets faktiska lutningsvinkel får inte i dessa fall avvika mer än 5° från ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel.

BILAGA 5

METOD FÖR MÄTNING AV UTSKJUTANDE DELAR

Punkt 1 skall lyda:

För att bestämma hur mycket en detalj skjuter ut från den panel på vilken den är monterad, skall en sfär med en diameter av 165 mm, förskjutas längs med och i kontakt med den ifrågavarande detaljen, med början från den första kontaktpunkten med den ifrågavarande detaljen. Utskjutningsvärdet är det största av alla möjliga variationer "y", mätt från sfärens mittpunkt vinkelrätt mot panelen.

Om panelerna och delarna, etc., är täckta med material av en hårdhet mindre än 50 Shore A bör metoden för mätning av utskjutande detaljer enligt ovan inte användas förrän sådana material har avlägsnats.