EU:s lagstiftning om avfallshantering

VIKTIGA PUNKTER

Direktiv 2008/98/EG

• I direktivet
  • fastställs en avfallshierarki som består av:
    • förebyggande,
    • förberedelse för återanvändning,
    • materialåtervinning,
    • annan återvinning (t.ex. energiåtervinning), och
    • bortskaffande.
  • Direktivet bekräftar principen om att förorenaren ska betala, där den ursprungliga avfallsproducenten ska betala för avfallshanteringen,
  • inför begreppet utökat producentansvar,
  • gör åtskillnad mellan avfall och biprodukter¹,
  • införs återvinnings- och återbruksmål som ska nås 2020 för hushållsavfall (50 %) och bygg- och rivningsavfall (70 %).
• Avfallshantering måste hanteras utan risk för vatten, luft, jord, växter eller djur, utan att förorsaka föroreningar genom oljud eller lukt, eller skadande av landsbygden eller andra platser av specialintresse.
• Producenter eller förvarare av avfall måste hantera det själva eller också ska det hanteras av en officiellt godkänd operatör. Båda kräver tillstånd och inspekteras med jämna mellanrum.
• Kompetenta nationella myndigheter måste etablera planer för avfallshantering och program för förebyggande av avfall.
• Speciella krav gäller för farligt avfall, spillolja och bioavfall.
• Direktivet täcker inte vissa typer av avfall som radioaktiva element, avyttrade sprängmedel, exkrement, avfallsvatten och djurkroppar.

Ändringsdirektiv (EU) 2018/851

• Som en del av paketåtgärder om cirkulär ekonomi ändrar direktiv (EU) 2018/851 direktiv 2008/98/EG.
• Det sätter minimikrav för planer för utökat producentansvar². Dessa innefattar också organisatoriskt ansvar och ett ansvar att bidra till avfallsförebyggande och återbruk och återvinning av produkter.
• Detta förstärker reglerna för avfallsförebyggande. Angående avfallsproduktion måste EU:s medlemsstater vidta åtgärder för att
  • stödja hållbar produktion och konsumtionsmodeller,
  • uppmuntra utformning, tillverkning och användning av produkter som är resurssnåla, hållbara, reparerbara, återbrukbara och kan uppgraderas,
  • rikta in sig på produkter som innehåller kritiska råmaterial, för att förebygga att dessa material blir avfall,
  • uppmuntra till tillgängligheten av reservdelar, instruktionsmanualer, teknisk information eller andra villkor för att reparera eller återanvända produkter utan att kompromissa med deras kvalitet och säkerhet,
  • minska matsvinn som ett bidrag till Förenta nationernas mål för hållbar utveckling om en minskning på 50 % per capita av globalt matavfall vid försäljning och på konsumentsidan och att minska matsvinn i produktion och distributionskedjor senast till 2030,
  • uppmuntra minskningen av farliga ämnen i material eller produkter,
  • stoppa marin nedskräpning.
• Det anges också kommunala återvinningsmål: till 2025 ska åtminstone 55 % av kommunalt avfall återvinnas enligt vikt. Detta mål ökas till 60 % till 2030 och 65 % till 2035.
• Direktivet betonar exempel på uppmuntran som gäller avfallshierarkin, som soptippar och förbränningsavgifter, då man får betala för det man slänger.
• Medlemsstaterna ska
  • införa senast den 1 januari 2025, olika insamlingar av textilier och farliga ämnen som produceras av hushållen,
  • säkerställa att, senast den 31 december 2023, bioavfallsamlas in separat eller återvinns vid källan (t.ex. kompostering).

Ändringsdirektiv (EU) 2018/851

Direktiv (EU) 2025/1892 ändrar ytterligare direktiv 2008/98/EG i syfte att stärka reglerna om avfallshantering, särskilt vad gäller livsmedelsavfall och textilier. Det

• inför rättsligt bindande mål för minskning av matsvinn fram till 2030:
  • en minskning med 10 % av matavfall från bearbetning och tillverkning, och
  • en minskning med 30 % per capita av matavfall från detaljhandel, restauranger, måltidstjänster och hushåll, i båda fallen jämfört med genomsnittet för 2021–2023,
• kräver att Europeiska kommissionen ser över dessa mål senast den 31 december 2027, med möjlighet att fastställa ytterligare mål för 2035,
• inför ett utökat producentansvar för textilier och skodon, vilket gör producenterna ansvariga för att täcka kostnaderna för insamling, sortering, förberedelse för återanvändning, återvinning, informationskampanjer, datarapportering samt stöd till forskning och utveckling,
• kräver att medlemsstaterna senast den 17 april 2028 inför ett system för utökat producentansvar för textilier och skodon (mikroföretag omfattas först från den 17 april 2029),
• anger att separat insamlade textilier och skodon ska anses vara avfall vid insamlingen,
• fastställer att använda textilier och skor som genom en yrkesmässig bedömning omedelbart har konstaterats vara lämpliga för återanvändning vid insamlingsplatsen av återanvändningsaktören eller enheter inom den sociala ekonomin inte ska betraktas som avfall,
• ålägger medlemsstaterna att säkerställa att producentansvarsorganisationer årligen rapporterar till de behöriga myndigheterna och kräver att kommissionen ändrar genomförandebeslut (EU) 2019/1004 och (EU) 2021/19 för att fastställa gemensamma rapporteringsscheman och harmoniserade dataformat för dessa rapporter.