Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Glossary of summaries

Icke-diskriminering (principen om)

Syftet med lagen om icke-diskriminering är att alla på ett likvärdigt och rättvist sätt ska kunna få tillgång till de möjligheter som finns i ett samhälle. Detta innebär att personer eller grupper av personer som befinner sig i jämförbara situationer inte ska behandlas mindre förmånligt enbart på grund av en särskild egenskap, t.ex. kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) förbjuder diskriminering på grund av nationalitet. Det gör det också möjligt för Europeiska unionens råd att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. I denna fråga måste rådet besluta enhälligt och efter att ha inhämtat Europaparlamentets godkännande. På det specifika området likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män tillämpas dock det ordinarie lagstiftningsförfarandet, som inte kräver enhällighet utan endast kvalificerad majoritet (artikel 157 i EUF-fördraget).

Diskriminering på grund av nationalitet har alltid varit förbjudet enligt Europeiska unionens (EU:s) fördrag, liksom diskriminering på grund av kön i arbetslivet. De andra diskrimineringsgrunderna nämndes för första gången 1997, med Amsterdamfördragets undertecknande.

År 2000 antogs två direktiv:

  • Direktivet om likabehandling i arbetslivet (direktiv 2000/78/EG), som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning, religiös övertygelse, ålder och funktionsnedsättning på sysselsättningsområdet.
  • Direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung (direktiv 2000/43/EG), som förbjuder diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, återigen på sysselsättningsområdet, men även på områden såsom utbildning, socialt skydd, inbegripet social trygghet och hälso- och sjukvård, sociala förmåner samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, inbegripet bostäder.
  • Dessa direktiv gäller för medborgare i länder utanför EU och statslösa personer, men omfattar inte skillnader i behandling på grund av deras rättsliga status och nationalitet.
  • EU-lagstiftningen skyddar också människor mot könsdiskriminering på ovannämnda områden, med undantag för utbildning.

År 2009 infördes genom Lissabonfördraget en övergripande klausul i syfte att integrera kampen mot diskriminering i alla EU:s politiska beslut och åtgärder (artikel 10 i EUF-fördraget).

Alla personer har rätt till rättslig prövning vid fall av direkt eller indirekt diskriminering, särskilt när de befinner sig i jämförbara situationer men behandlas annorlunda utan objektiv och berättigad motivering. Personer som blivit diskriminerade kan också söka hjälp från nationella jämställdhetsorgan, som är offentliga institutioner som inrättats i hela EU för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering.

SE ÄVEN

Top