This document is an excerpt from the EUR-Lex website
EU-fördragen utgör bindande överenskommelser mellan EU:s medlemsländer. I EU-fördragen anges EU:s mål, regler för EU:s institutioner, hur beslut ska fattas och hur förhållandet mellan EU och dess medlemsstater ska se ut.
När Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) inrättades innebar det startskottet för mer än 50 års utarbetande av europeiska fördrag.
De viktigaste fördragen är
Dessa fördrag ändrades genom
Efter svårigheter i vissa EU-länder med att ratificera det europeiska konstitutionella fördrag som undertecknades 2004 enades EU:s ledare 2007 om att sammankalla en regeringskonferens för att slutligen fastställa och anta ett ”ändringsfördrag” för EU i stället för en författning.
Lissabonfördraget, som undertecknades den 17 december 2007, ratificerades av alla EU-länder och trädde i kraft den 1 december 2009. Genom detta fördrag infördes ändringar av de befintliga fördragen och EG-fördraget blev fördraget och Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Grundfördragen har även ändrats i samband med att nya medlemsländer har tillkommit: 1973 (Danmark, Irland och Storbritannien (1)), 1981 (Grekland), 1986 (Portugal och Spanien), 1995 (Finland, Sverige och Österrike), 2004 (Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern), 2007 (Bulgarien och Rumänien) samt 2013 (Kroatien).
SE ÄVEN
(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).