EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 26.5.2021

COM(2021) 262 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EMPTY

Europeiska kommissionens vägledning vad gäller att stärka uppförandekoden om desinformation

1Inledning 

Covid-19-krisen visar tydligt vilka hot och utmaningar som desinformation innebär för våra samhällen. ”Infodemin” – den snabba spridningen av falska, felaktiga eller missvisande uppgifter om pandemin – har medfört stora risker för enskilda människors hälsa, offentliga hälso- och sjukvårdssystemen, krishanteringen, ekonomin och den sociala sammanhållningen. Pandemin har också utvidgat den roll som digital teknik spelar i våra liv, där tekniken blivit alltmer centralt för hur vi arbetar, lär oss, umgås, tillgodoser materiella behov och deltar i det offentliga samtalet. Det betyder att kraven höjts för att ekosystemet online ska vara säkert. Även om stora ansträngningar redan har gjorts brådskar arbetet med att intensifiera bekämpningen av desinformation 1 .

Från och med starten 2 har EU:s strategi för att motverka desinformation baserats på skyddet av yttrandefrihet och andra rättigheter samt friheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. I enlighet med dessa rättigheter och friheter kommer EU-strategin inte att kriminalisera eller förbjuda desinformation som sådan. I stället syftar EU-strategin till att online-miljön och dess aktörer ska bli öppnare för insyn och tilldelas större ansvarsskyldighet, samt att praxis för innehållsmoderering blir mer transparent. Syftet är att stärka medborgarnas egenmakt och främja en öppen demokratisk debatt 3 . För att nå det målet har EU strävat efter att mobilisera alla berörda parter, inklusive offentliga myndigheter, företag, media, forskare och civilsamhället.

En central del av EU:s insatser har varit den självreglerande uppförandekoden om desinformation 4 . Uppförandekoden trädde i kraft i oktober 2018 och bland undertecknarna av uppförandekoden (undertecknarna) finns onlineplattformar som är aktiva i EU, samt större branschorganisationer som representerar den europeiska reklamsektorn m.fl. Kommissionen ser uppförandekoden som en betydande framgång, den första i sitt slag. Uppförandekoden är ett innovativt verktyg för att säkerställa större transparens och ansvarsskyldighet för onlineplattformar. Den tillhandahåller även en strukturerad ram för övervakning och förbättring av plattformarnas policyer om desinformation.

Trots detta avslöjades betydande brister vid kommissionens utvärdering av uppförandekoden 2020 5 . Bristerna består bland annat i en inkonsekvent och ofullständig tillämpning av uppförandekoden plattformar och medlemsstater emellan, begränsningar som beror på uppförandekodens självreglerande karaktär samt luckor i vad uppförandekodens åtaganden omfattar. I utvärderingen underströks även bristen på en lämplig övervakningsmekanism inklusive centrala resultatindikatorer, bristen på åtaganden som ger forskning om desinformation åtkomst till plattformarnas data, samt att anslutningen bland berörda parter är begränsad, särskilt i fråga om reklamsektorn. Därför meddelade kommissionen i EU:s handlingsplan för demokrati 6 att den kommer att utfärda en vägledning för att stärka uppförandekoden. Det är en del av omfattande åtgärder för att ta itu med desinformation i onlinemiljön. Kommissionen kommer även att presentera specifik lagstiftning om transparens inom politisk reklam.

För att intensifiera kampen mot desinformation innehåller rättsakten om digitala tjänster 7 , som kommissionen föreslår, ett samreglerande ramverk genom uppförandekoder för att hantera systemrisker kopplade till desinformation. Dessutom införs omfattande åtgärder för transparens i fråga om innehållsmoderering och annonsering. Kommissionen föreslår även bindande och verkställbara juridiska skyldigheter för de mycket stora onlineplattformarna 8 . Syftet är att bedöma och ta itu med systemrisker som hotar grundläggande rättigheter eller de risker som uppkommer genom avsiktlig manipulation av plattformarnas tjänster.

Vägledningen utgår från kommissionens erfarenheter till dags dato av att övervaka och utvärdera uppförandekoden 9 och från kommissionens rapport om 2019 års val 10 . Den bidrar också till kommissionens svar på Europeiska rådets slutsatser i december 2020 11 . För att samla in information till vägledningen har kommissionen anordnat samtal 12 med flera berörda parter samt en workshop för medlemsstaterna.

I denna vägledning fastställer kommissionen sin syn på hur plattformar och andra berörda parter bör intensifiera sina åtgärder för att rätta till luckor och brister i uppförandekoden. Syftet är att skapa en säkrare, mer transparent och tillförlitlig onlinemiljö. Det finns i synnerhet ett område där uppförandekoden inte lyckats nå tillräckliga framsteg. Det gäller försöken att stoppa finansieringen av desinformation, där onlineannonser fortsatt stimulerar spridningen av desinformation 13 . Onlineplattformar och alla övriga aktörer i onlineannonseringens ekosystem bör därför ta sitt ansvar och samarbeta för att stoppa finansieringen till desinformation. Dessutom bör den reviderade uppförandekoden innehålla intensifierade åtaganden för att förhindra manipulativa beteenden, stärka verktygen som ger användarna större inflytande, öka transparensen kring politisk reklam och ge fortsatt ökat inflytande åt forskarsamhället och faktagranskare. Vägledningen innehåller även hörnstenarna för en förbättrad, robust ram för övervakning av den förstärkta uppförandekoden. Den förstärkta uppförandekoden bör också syfta till ett bredare deltagande från nya undertecknare, bl.a. fler onlineplattformar som är aktiva inom EU samt andra berörda aktörer.

En förstärkt uppförandekod gör det möjligt för berörda parter att i god tid utforma lämpliga åtgärder inför antagandet av den föreslagna rättsakten om digitala tjänster. Vägledningen syftar främst till att utveckla den nuvarande uppförandekoden till den uppförandekod som föreskrivs i artikel 35. Särskilt de mycket stora plattformarna 14 kommer att dra nytta av att delta i den förstärkta uppförandekoden, som förebådar deras nya skyldigheter enligt den föreslagna rättsakten om digitala tjänster. Det gäller riskbedömning, riskreducering, användarinflytande och transparens kring reklam. Mindre plattformar och andra berörda parter kommer också att dra nytta av att ansluta sig och göra åtaganden enligt den förstärkta uppförandekoden. De får fördelarna med uppförandekodens bästa praxis och skyddas mot risken att utsättas för dåligt rykte om deras system missbrukas för att sprida desinformation.

Den förstärkta uppförandekoden kan fungera som ett verktyg för onlineplattformar att förbättra sin policy och minska desinformationens risker för demokratin, utan att det påverkar medlagstiftarnas slutliga överenskommelse kring rättsakten om digitala tjänster eller kommissionens lagstiftningsinitiativ om transparens inom politisk reklam.

Den förstärkta uppförandekoden är inte bara ett provisoriskt steg. Denna vägledning kräver att uppförandekoden utvecklas till ett starkt, stabilt och flexibelt instrument som gör onlineplattformarna mer transparenta, ansvarsskyldiga och visar ansvar genom plattformens utformning.

2Övervakning av covid-19 – resultat och lärdomar

Förutom lärdomarna från utvärderingen av uppförandekoden har nya insikter samlats in under det övervakningsprogram som inrättats som en uppföljning av det gemensamma meddelandet Gripa in mot covid-19-desinformation 15 . Under programmet har undertecknarna bland onlineplattformarna varje månad rapporterat om sina åtgärder för att bekämpa desinformation om covid-19 i EU.

Övervakningsprogrammet har inte bara gett en fördjupad översikt över de åtgärder som vidtagits för att motverka desinformation kring covid-19 baserat på uppförandekodens åtaganden. Det har även låtit uppförandekoden genomgå ett ”stresstest”.

Plattformarnas rapporter visar att uppförandekodens åtaganden har genomförts genom effektiva åtgärder på olika områden. Det gäller t.ex. auktoritativa källors ökade synlighet i plattformarnas tjänster, utveckling och användning av nya verktyg och tjänster för att underlätta tillgång till pålitlig information, åtgärder för att ta itu med innehåll med falsk eller vilseledande information som kan orsaka fysisk skada eller försämra effektiviteten i folkhälsopolitiken, uttryckliga förbud mot annonsering som utnyttjar krisen eller sprider desinformation om covid-19.

Sammantaget har programmet visat att uppförandekoden utgör en smidig, strukturerad ram som kan distribueras och översättas till avgörande åtgärder av de som har undertecknat den. uppförandekoden kan bidra till att bekämpa desinformation i krissituationer och den kompletterar de skyldigheter som gäller enligt tillämpliga regelverk. Dessutom har uppförandekodens struktur visat sig fungera vid övervakning av åtgärder i extraordinära situationer, genom att dess fokus har växlat på ett dynamiskt sätt under krisens olika stadier. Ett exempel är fokuseringen på desinformation kring covid-19-vaccinerna.

Samtidigt belyste covid-19-programmet ett antal brister i den befintliga ramen för hur uppförandekoden ska övervakas:

·Rapporteringens kvalitet. Det finns stora variationer i fråga om konsekvens, kvalitet och detaljnivå i rapporteringen. Det har funnits en brist på tillräckligt detaljerade uppgifter, särskilt på medlemsstatsnivå. Det innebär ofta att den information som lämnats inte visar om rapporterade åtgärder genomförts i alla medlemsstater eller på alla EU-språk. Dessutom saknas en gemensam, överenskommen mall för rapportering och det är ett fortsatt hinder för effektivare övervakning och jämförelser mellan olika plattformar.

·Resultatindikatorer (nyckeltal). Visserligen har kvaliteten förbättrats och rapporteringen har blivit mer detaljerad över tid. Men de uppgifter som lämnas är inte alltid adekvata och tillräckligt detaljerade för att mäta i vilken utsträckning åtaganden genomförs eller effekten av de vidtagna åtgärderna.

·Oberoende bedömning. Covid-19-övervakningen har bekräftat att det finns ett behov av oberoende verifiering av undertecknarnas rapporter. Det gäller särskilt huruvida de rapporterade policyerna och åtgärderna har genomförts på medlemsstatsnivå och på alla EU-språk, och om rapporteringen i tillräcklig utsträckning behandlar desinformationsproblem på nationell nivå 16 .

·Brist på tillräcklig faktagranskning. Under covid-19-”infodemin” har uppförandekodens undertecknare utökat faktagranskningen på sina tjänster som är på väg att bli tillgängliga även för användare av privata meddelandeprogram. Innehåll som oberoende faktagranskare har angett som falskt tenderar dock att återkomma på olika plattformar på grund av att det saknas ett centralt arkiv för faktagranskning.

·Fortsatta intäkter från desinformation genom annonsplaceringar. Trots åtgärder för att begränsa monetiseringen, dvs. desinformation som intäktskälla, visar relevant forskning att problemet kvarstår inom detta område 17 .

3Horisontala frågor att hantera

Stärkta åtaganden för att uppnå uppförandekodens syften

De åtaganden som ingår i den nuvarande uppförandekoden är inte tillräckligt effektiva för att fenomenet desinformation ska kunna hanteras på ett övergripande sätt. Det behövs starkare och mer specifika åtaganden på alla områden i uppförandekoden för att ta itu med luckor och brister, samtidigt med nya och framväxande risker. För att säkerställa att uppförandekoden förblir ett levande instrument bör undertecknarna inrätta en permanent mekanism för regelbunden anpassning.

Utökad omfattning

”Infodemin” kring covid-19-pandemin har visat att felaktig information 18 (falsk eller vilseledande information som sprids utan ont uppsåt) också kan ge upphov till stor skada för allmänheten om den blir viral. Huvudmålet bör även i fortsättningen vara desinformation i strikt bemärkelse 19 . Det oaktat bör undertecknarna i den förstärkta uppförandekoden genomföra lämpliga politiska åtgärder och göra väl avvägda insatser för att mildra riskerna med felaktig information. Detta gäller situationer som kan ge upphov till omfattande skada för allmänheten, samtidigt som yttrandefriheten skyddas. Användarna måste uppmuntras att jämföra sådan information med information från vederhäftiga källor och få reda på att uppgifterna de ser är bevisligen falska. I linje med detta kommer inte alla åtaganden i uppförandekoden att avse felaktig information, beroende på deras karaktär. 

I denna vägledning tillämpas för enkelhetens skull den övergripande termen ”desinformation”. Beteckningen avser de olika fenomen som ska hanteras, samtidigt som det tydligt framgår att det finns viktiga skillnaderna mellan dem 20 . Desinformation i denna mening innefattar desinformation i snäv bemärkelse, felaktig information, liksom påverkansoperationer 21 och utländsk informationsinblandning 22 . Däri ingår även påverkan från utländska aktörer där manipulation av information leder till betydande skada för allmänheten.

En bredare delaktighet

Den nuvarande uppförandekodens undertecknare består av de stora onlineplattformarna som är verksamma inom EU. Dock kan ett bredare antal deltagare från både etablerade och framväxande plattformar kan leda till mer omfattande och samordnade insatser mot spridningen av desinformation. Det kan finnas potentiella nya undertecknare bland leverantörer av onlinetjänster som sprider information till allmänheten, som mindre sociala medier eller söktjänster. (Det kan t.ex. gälla aktörer som erbjuder tjänster på nationell eller regional nivå, eller med utgångspunkt från specifika/aktuella frågor). Med tanke på att det ställs stora krav på efterlevnad där rapporteringsskyldigheter ingår, bör åtagandena enligt den förstärkta uppförandekoden ta hänsyn till undertecknarnas tjänster och deras omfattning. Även om mycket stora onlineplattformar kommer att behöva vidta robusta åtgärder för att hantera systemriskerna, enligt den föreslagna rättsakten om digitala tjänster, bör åtgärderna som gäller för mindre eller framväxande tjänster dock inte medföra en oproportionerlig börda.

Privata meddelandetjänster kan också missbrukas för att främja desinformation och felaktig information, vilket framgått av de senaste valkampanjerna och under covid-19-pandemin 23 . Sådana tjänsteleverantörer kan underteckna uppförandekoden och förbinda sig att vidta specifika åtgärder som passar den här typen av tjänster. Detta kan ske utan att krypteringen som ofta ingår i den här typen av tjänster försvagas, med vederbörlig hänsyn till integritetsskydd samt rätten till privatliv och familjeliv där kommunikation ingår.

En nyckel till att förstärka uppförandekodens inverkan för att stoppa flödet av pengar till desinformation, är att samla ett bredare spektrum av deltagare bland berörda parter inom reklamekosystemet. Det handlar om att nå deltagare utanför kretsen för uppförandekodens nuvarande undertecknare (de europeiska och nationella organisationerna från reklamsektorn). I synnerhet skulle uppförandekoden dra nytta av att varumärken involverades i större utsträckning. Det gäller speciellt varumärken som har stora utgifter för onlineannonser, men även andra deltagare inom onlineannonsering (t.ex. annonsutbyten, ad-tech-leverantörer, kommunikationsbyråer) samt andra aktörer som tillhandahåller tjänster som kan användas för att tjäna pengar på desinformation (t.ex. e-betalningstjänster, e-handelsplattformar eller system för crowdfunding och/eller donationer) 24 .

Bland nya undertecknare återfinns även andra berörda parter som kan få en betydande inverkan genom att använda sina verktyg, instrument, lösningar eller relevant specifik expertis. Bland dem finns faktagranskare, organisationer som betygsätter desinformationssidor eller bedömer desinformation, samt leverantörer av tekniska lösningar som kan stödja insatserna för att hantera desinformation. Sådana organisationer kan ge betydande bidrag till det effektiva genomförandet av uppförandekoden och främja dess framgång.

Skräddarsydda åtaganden

Ett breddat deltagande underlättas om den förstärkta uppförandekoden innehåller skräddarsydda åtaganden som motsvarar den mångfald av tjänster som undertecknarna tillhandahåller och de särskilda roller som de spelar i ekosystemet.

Undertecknarna bör anmäla sig till de åtaganden som är relevanta för deras tjänster. Undertecknarnas medverkan och anslutning till uppförandekoden kommer att förbli ett frivilligt åtagande, för att säkerställa uppförandekodens effektivitet som ett riskreducerande verktyg. Ändå bör undertecknarna i princip inte välja bort åtaganden som är relevanta för deras tjänster. Om undertecknarna väljer att inte ansluta sig till ett särskilt åtagande som ändå är relevant för deras tjänster, bör de ge en offentlig motivering, i enlighet med skäl 68 i förslaget till rättsakt om digitala tjänster. Undertecknande parter som tillhandahåller verktyg, instrument eller lösningar för att bekämpa desinformation kan anmäla sig till lämpliga åtaganden och stödja andra undertecknare av uppförandekoden med sin expertis. Samtliga krav på rapportering från sådana organisationer bör anpassas till deras inriktning.

Det europeiska observatoriet för digitala medier 

För att nå en effektiv lösning på frågan om desinformation är det av avgörande betydelse att få stöd från det tvärvetenskapliga samhället med bl.a. faktagranskare, akademiska forskare och andra berörda parter. För att bidra till en sådan gemenskap och underlätta dess arbete inrättades det europeiska observatoriet för digitala medier (Edmo) 25  . Genom stöd till oberoende forskare och faktagranskare kommer Edmo och dess nationella nav att öka sin kapacitet att upptäcka och analysera desinformationskampanjer. Edmo kan spela en viktig roll för att uppnå flera av uppförandekodens mål. Det förväntas alltså att undertecknarna av uppförandekoden kommer att samarbeta med Edmo när det är lämpligt.

Systemet för snabbt informationsutbyte

Enligt beskrivningen i 2018 års handlingsplan mot desinformation 26 , bör onlineplattformarna samarbeta med EU:s system för snabbt informationsutbyte som förbinder alla EU-medlemsstater och relevanta EU-institutioner. Det möjliggör gemensamma insatser mot desinformation genom informationsutbyte och snabba varningar om desinformationskampanjer. Den förstärkta uppförandekoden bör bygga vidare på detta system och undersöka möjligheterna att stärka ett sådant samarbete. Detta kan i synnerhet ske genom att uppförandekoden underlättar ett informellt utbyte mellan undertecknarna där de kan presentera sitt arbete och sina resultat. Detta samarbete kan även syfta till att säkerställa nära, förenklade och enhetliga nätverk med förbindelser på nationell nivå mellan alla medlemsstater och undertecknarna efter behov. Här bör även hänsyn tas till samverkan med Edmo, som nämnts ovan.

4Granskning av annonsplaceringar 

Beslutsamma åtgärder för att stoppa penningflödet till leverantörerna av desinformation är nyckeln till uppförandekodens framgång. Den förstärkta uppförandekodens åtaganden bör därför omfatta mer detaljerade, skräddarsydda åtgärder för att hantera riskerna med desinformation kopplat till distributionen av onlineannonser. Detta med tanke på kommande lagstiftningskrav i den föreslagna rättsakten om digitala tjänster som är tillämplig på all onlineannonsering, inklusive politisk och dagsfrågebaserad reklam och i tillämpliga fall det tillkännagivna initiativet om politisk annonsering. 

Stoppa penningflödet till desinformation

Uppförandekoden bör stärka de åtaganden som syftar till att stoppa de pengar som finansierar spridningen av desinformation inom undertecknarnas eget tjänsteutbud eller på tredje parts webbplatser 27 . I syfte att förbättra insynen och ansvarsskyldigheten kring annonsplaceringar bör undertecknare som deltar i annonsplaceringar, bl.a. annonsteknikföretag 28 , fastställa vilka kriterier de använder för att placera annonser. De bör vidta åtgärder som möjliggör verifiering av annonsernas slutgiltiga placering, för att undvika att reklam placeras bredvid desinformationsinnehåll eller på webbplatser som är kända för upprepad publicering av desinformation. Plattformarna bör i synnerhet åta sig att skärpa behörighetskraven och processerna vid granskning av innehåll som genererar intäkter och delningsprogram för annonsintäkter på sina tjänster. Detta bör ske för att stoppa aktörer som systematiskt lägger ut innehåll som visar sig vara desinformation 29 . Dessutom bör plattformarna åta sig att stärka relevanta policyer och visa tillbörlig aktsamhet för att utesluta medverkan i annonsnätverk eller annonsutbyte på webbplatser som fortsätter sprida innehåll med desinformation.

Åtaganden inom det här området bör också bygga vidare på och förbättra tillgången till verktyg som skyddar varumärken. Verktygen bör integrera information och analys från faktagranskare, forskare och andra berörda parter som tillhandahåller information, t.ex. om källor till desinformationskampanjer. Med stöd av den här typen av information och verktyg bör ägare till varumärken och andra annonsörer förbinda sig att göra sitt yttersta för att undvika att deras annonser placeras tillsammans med desinformationsinnehåll eller på platser som vid upprepade tillfällen publicerar desinformation.

Förbättrat samarbete mellan berörda aktörer

För att uppnå konkreta resultat krävs nära samarbete mellan olika aktörer inom ekosystemet för annonsering. Nyckeln för att nå målet, som det fastställs i avsnitt 3.3, är ett bredare spektrum av anslutna berörda parter från reklamekosystemet. Den förstärkta uppförandekoden bör innehålla en ram för den här typen av utvidgat deltagande som stärker samarbetet mellan alla berörda aktörer och underlättar pågående branschövergripande initiativ på området 30 .

Samtliga aktörer som är involverade i att köpa, sälja och placera digitala annonser bör åta sig att utbyta bästa praxis och stärka samarbetet för att medverka till att uppförandekoden förstärks. Ett sådant samarbete bör underlätta integreringen och flödet av information över hela annonseringsvärdekedjan. Det gäller särskilt information som är relevant för att identifiera leverantörer av desinformation, samtidigt som alla tillämpliga dataskyddsregler till fullo respekteras.

Samarbetet mellan olika plattformar kan också bestå av informationsutbyte om annonser som innehåller desinformation, som en viss plattform har avvisat. Samarbetet kan förhindra att sådana annonser visas igen på andra plattformar – t.ex. genom att man inrättar en gemensam databas över avvisade annonser för att öka medvetenheten på andra plattformar vars tjänster också kan påverkas.

Åtgärderna för att stoppa penningflödet till desinformation bör utvidgas genom medverkan bland aktörer som är aktiva i värdekedjan för generering av intäkter online. Där ingår bl.a. e-betalningstjänster online, e-handelsplattformar och system för crowd-funding och/eller donationer. 

Åtaganden för att hantera desinformation i annonser

Enligt den förstärkta uppförandekoden bör undertecknarna förbinda sig att utforma en lämplig och skräddarsydd policy för annonsering som tar itu med missbruket av deras annonssystem i syftet att sprida desinformation 31 . De bör genomdriva policyn på ett konsekvent och effektivt sätt. Undertecknarna bör samarbeta med faktagranskare för att kartlägga vilka annonser som innehåller desinformation efter att de har faktagranskats och vederlagts. För att säkerställa att policyn genomförs på ett konsekvent sätt bör undertecknarna förbinda sig att anpassa sina nuvarande system för annonsverifiering och granskning. De bör försäkra sig om att annonser som placeras genom eller på deras tjänster följer annonseringspolicyn i fråga om desinformation. Undertecknarna bör också förbinda sig att tydligt förklara för annonsörer vilken annonspolicy som har överträtts när de avvisar eller avlägsnar annonser som innehåller desinformation eller när de inaktiverar reklamkonton 32 .

5Politisk annonsering och sakfrågebaserad annonsering 

”Politisk annonsering” och ”sakfrågebaserad annonsering” 33 spelar en viktig roll i utformningen av politiska kampanjer och offentliga debatter kring viktiga samhällsfrågor. Den typen av betalt innehåll på nätet kan få en avgörande roll för att skapa allmän opinion och påverka valresultaten. Organiseringen av valen i EU regleras i stor utsträckning på medlemsstatsnivå, där olika regler gäller som påverkar politisk annonsering och transparens. I EU:s handlingsplan för demokrati tillkännagav kommissionen lagstiftningen för att stärka insynen i den politiska annonseringen. Uppförandekodens åtaganden behöver stärkas ytterligare för att säkerställa en adekvat nivå av öppenhet och ansvarsskyldighet inom det här området, som ett stöd för den bredare rättsliga ramen.

Omarbetningen av uppförandekoden på det här området måste ta hänsyn till kommissionens kommande lagstiftningsförslag om insyn i sponsrat politiskt innehåll och tillämpliga bestämmelser i förslaget till rättsakt om digitala tjänster. En förstärkt uppförandekod kommer att fungera som ett viktigt medel för konkreta framsteg som stöder den befintliga rättsliga ramen, samt för att bana väg mot stärkt lagstiftning och den nya lagstiftningsramen när den väl är på plats. I utformningen av den förstärkta uppförandekodens lösningar ska branschen ha en ledande roll som stöd för genomförandet och för kontinuerliga framsteg på det här området.

För att uppförandekodens åtaganden ska tillämpas effektivt och konsekvent krävs att undertecknarna har en gemensam syn på innebörden av ”politisk annonsering” och ”sakfrågebaserad annonsering” som tar hänsyn till befintliga tillämpliga nationella rättsliga ramar. Undertecknarna bör se till att de följer gällande lagar och anpassar sin praxis till den kommande lagstiftningen om insyn i sponsrat politiskt innehåll.

Ändamålsenlig märkning av politiska och sakfrågebaserade annonser

Uppförandekoden bör innehålla stärkta åtaganden som säkrar transparens och offentliggörande av politiska och sakfrågebaserade annonser. Den bör beakta relevanta bestämmelser i den föreslagna rättsakten om digitala tjänster 34 , och det kommande lagstiftningsinitiativet om transparens för politisk reklam, utan att det påverkar befintligt regelverk. Annonserna ska förses med en tydlig och ändamålsenlig märkning och särskiljas som betalt innehåll. Användarna ska kunna förstå att innehållet som visas innehåller reklam som är relaterad till politiska eller samhälleliga frågor. Den förstärkta uppförandekoden kan innehålla en uppsättning gemensamma kriterier och exempel på märkning och etikettering av politiska och sakfrågebaserade annonser. I förekommande fall bör undertecknarna tillämpa relevant forskning för att märkningen ska fungera effektivt när det gäller att informera användarna 35 . Uppförandekoden bör innehålla åtaganden som syftar till att säkerställa att märkningen åtföljer annonserna när användarna delar politisk eller sakfrågebaserad reklam, s.k. organiskt innehåll 36 , så att innehållet fortfarande identifieras som reklam.

Åtaganden om verifiering och transparens vid politisk och sakfrågebaserad annonsering

Undertecknare som visar politiska och sakfrågebaserade annonser bör se till att annonsörens identitet är synlig för användarna. Där ingår ett specifikt åtagande som fastställer skyldigheterna till transparens, enligt kraven i den föreslagna rättsakten om digitala tjänster 37 . 

Genom effektiva system för verifiering av identiteter och godkännande bör undertecknarna även göra skäliga ansträngningar för att se till att alla nödvändiga villkor är uppfyllda innan de tillåter placering av sådana annonser. 

Transparens på meddelandeplattformar

Den reviderade uppförandekoden bör innehålla nya, skräddarsydda åtaganden som hanterar hur meddelandeplattformar sprider politiska och sakfrågebaserade annonser, med beaktande av EU:s allmänna dataskyddsförordning och EU:s krav på integritet i elektroniska kommunikationstjänster. Kravet som nämns ovan innebär att sponsrat politiskt innehåll som delas mellan användare ska tilldelas en märkning som betalt innehåll. Det kravet bör också gälla för sponsrat politiskt innehåll som delas över meddelandeplattformar, i den mån detta är möjligt. I det syftet bör undertecknarna utveckla lösningar som är kompatibla med krypteringstekniken som ofta används av meddelandeplattformarna, utan att krypteringen försvagas.

Riktad politisk reklam

Mikromålstyrning av politisk reklam kan ge upphov till flera olika problem. Metoden väcker frågor kring efterlevnaden av datareglernareglerna, eftersom mikromålstyrning är baserad på personuppgifter och ibland innebär att sofistikerade psykologiska profileringstekniker tillämpas 38 . Detta kan påverka väljarnas rätt till information, eftersom mikromålstyrning gör det möjligt för politiska annonsörer att skicka skräddarsydda meddelanden till vissa målgrupper, medan andra målgrupper kan berövas denna information. Mikromålstyrning försvårar faktakontroll och granskning av sådana annonser, och gör det svårt för individer att hävda sina rättigheter, bland annat när det gäller uppgiftsskydd. Detta kan i sin tur öka risken för politisk polarisering 39 .

Den förstärkta uppförandekoden bör bidra till att begränsa eller undvika riskerna med mikromålstyrning av individer med hjälp av politisk och/eller sakfrågebaserad annonsering. Det bör råda fullständig överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen och andra relevanta lagar, och man bör särskilt se till att erhålla giltigt samtycke där det krävs 40 . Åtkomst till information bör underlättas så att de behöriga myndigheterna kan utföra sina uppgifter inom övervakning och verkställighet.

Undertecknarna bör se till att medborgarna blir tydligt informerade vid mikromålstyrning och att de får meningsfull information om de kriterier och uppgifter som används för det här ändamålet. Undertecknarna bör genomföra kraftfulla åtgärder för transparens, däribland inrätta sökbara annonsbibliotek för samtliga mikromålstyrda annonser som riktar sig till specifika användargrupper 41 , samt ge information om kriterierna för riktad annonsering och leverans av annonser.

Bättre annonsdatabaser och minimifunktioner hos gränssnitten för applikationsprogrammering (API)

Den förstärkta uppförandekoden bör se till att de anslutna plattformarna förbinder sig att förbättra, komplettera och höja kvaliteten på informationen i datakatalogerna över politiska annonser, så att katalogerna faktiskt innehåller allt sponsrat politiskt innehåll som visas. Katalogerna bör tillhandahålla aktuell, regelbundet uppdaterad information om volymen och budgeten för politisk reklam som visas av politiska annonsörer i medlemsstaterna, hur många gånger varje annons har visats online och annonsörens kriterier för målstyrning, med hänsyn till relevanta bestämmelser i den föreslagna rättsakten om digitala tjänster och det kommande lagstiftningsförslaget om politisk reklam 42 . 

Vissa plattformar har utvecklat gränssnitt för applikationsprogrammering (API) eller andra gränssnitt som gör det möjligt för användare och forskare att genomföra anpassade sökningar i plattformarnas databaser för politisk reklam. API-funktionerna är dock mycket begränsade. Den förstärkta uppförandekoden bör säkerställa att API:erna för plattformarnas databaser med politisk reklam innehåller en uppsättning minimifunktioner samt en uppsättning minimikriterier. Därmed ska det bli möjligt för användare och forskare att göra anpassade sökningar för att hämta realtidsdata i standardformat. Detta underlättar jämförelser mellan flera plattformar, forskning och övervakning. Om databaser för sakfrågebaserade annonser inrättas bör de innehålla jämförbara API-funktioner och sökfunktioner. Åtagandena bör också trygga omfattande åtkomst till API:er och att API-funktionerna uppdateras regelbundet för att möta forskarnas behov.

6Tjänsternas integritet 

Den förstärkta uppförandekoden bör möjliggöra en heltäckande bevakning av nuvarande och framväxande former av manipulativt beteende som används för att sprida desinformation. Den bör ta hänsyn till desinformationens utveckling och de vidare riskerna med spridningen av desinformation. Det är t.ex. ett faktum att desinformationskampanjer kan ingå i hybridhoten mot säkerheten, särskilt i kombination med cyberattacker 43 . Den bör innehålla skräddarsydda åtaganden för att hantera sårbarheter och säkerställa transparens och ansvarsskyldighet i fråga om de åtgärder som undertecknarna vidtar för att begränsa manipulativt beteende, som enligt gällande användarvillkor inte är tillåtna på undertecknarnas tjänster. Detta gäller även med tanke på de kommande lagkraven som anges i den föreslagna rättsakten om digitala tjänster 44 .

Gemensam förståelse av otillåtet manipulativt beteende

För att den stärkta uppförandekoden ska genomföras konsekvent bör undertecknarna vara överens om att det ska råda samförstånd över plattformarna om att manipulativt beteende inte är tillåtet på deras tjänster, även i fråga om ”icke-autentiskt beteende”. Detta ska gälla utan att det påverkar gällande EU-lagar och nationell lagstiftning. Samförståndet bör vara så övergripande att det omfattar samtliga typer av beteenden där illvilliga aktörer gör försök att manipulera tjänster. Undertecknarna bör upprätta en uttömmande förteckning över manipulativ taktik, teknik och förfaranden (TTP) som utgör otillåtet icke-autentiskt beteende i alla sina tjänster. De kartlagda TTP-metoderna bör definieras på ett sätt som möjliggör jämförelser mellan plattformarna av vilka otillåtna beteenden som förekommer, samt visa genomslaget för åtgärderna som vidtagits för att motverka dem. Samförståndet bör leda till en gemensam vokabulär för att undertecknare, tillsynsmyndigheter, civilsamhället och andra berörda parter ska kunna diskutera problemen med den desinformation och manipulation som pågår online. Det kan ske både inom ramen för uppförandekoden och i andra forum, såsom EU:s system för snabbt informationsutbyte och nätverket för valsamarbete (Elections Cooperations Network) och som förberedelse inför tillämpningen av den föreslagna rättsakten om digitala tjänster. Arbetet bör ta hänsyn till den här situationens snabba utveckling i fråga om taktik, teknik och förfaranden, och återspegla dessa tänkbara förändringar vid utformningen av terminologi och definitioner.

Stärkta åtaganden för att begränsa otillåtet manipulativt beteende

Den stärkta uppförandekoden bör innehålla nya åtaganden mot otillåtet manipulativt beteende, som omfattar hela spektrumet av manipulativa tekniker och ställer krav på ändamålsenliga insatser för att motverka dem. Åtagandena bör innehålla krav på att undertecknarna tar itu med manipulativ teknik, t.ex. aktioner av typen hack-and-leak, kontokapning, skapande av icke-autentiska grupper, uppträdande under falsk identitet, teknik för falskt bildmaterial och audiovisuellt innehåll (s.k. deep fakes), köp av falska interaktioner eller influerares påverkan i det fördolda. Dessutom bör åtagandena inte bara innebära att undertecknarna måste offentliggöra relevanta policyer, utan även att de ska lägga fram en grundstruktur med riktmärken för åtgärder som ska motverka otillåtna manipulativa beteenden. Den förstärkta uppförandekoden bör beakta skyldigheterna att tillämpa transparens inom AI-system som genererar eller manipulerar innehåll, samt beakta förteckningen över förbjudna manipulativa metoder, enligt förslaget till en förordning om harmoniserade regler för artificiell intelligens (AI) 45 .

Anpassning av åtaganden, samarbete och transparens

För att den förstärkta uppförandekoden ska förbli relevant och adekvat bör denge upphov till ett system som möjliggör att åtagandena i den kan justeras över tid. Systemet ska baseras på de senaste rönen om illvilliga aktörers uppförande samt deras taktik, teknik och förfaranden (TTP).

Undertecknarna bör förbinda sig att skapa kanaler för utbyten mellan sina team som ansvarar för förtroendefrågor, cybersäkerhet respektive säkerhet. Dessa kanaler för utbyten bör underlätta proaktiv delning av information om påverkansoperationer och utländsk informationsinblandning i undertecknarnas tjänster, för att förhindra att sådana kampanjer återkommer på andra plattformar. Resultat och lärdomar bör ingå i undertecknarnas årliga övervakningsrapporter, de bör diskuteras i den permanenta arbetsgruppen 46 , och regelbundet göras tillgängliga i gemensamma dataformat 47 .

Bland uppförandekodens åtaganden ingår att samtliga policyer och åtgärder tydligt kommuniceras till användarna, bland annat via ett transparenscenter 48 . Undertecknarna bör också se till att samtliga åtgärder mot otillåtet manipulativt beteende ingår i ett internt system för hantering av klagomål, där hänsyn tas till relevanta bestämmelser i den föreslagna rättsakten om digitala tjänster 49 .

7Användarnas egenmakt 

Nyckeln till begränsad påverkan från desinformation är att ge användarna egenmakt. En bättre förståelse av hur onlinetjänster fungerar och verktyg som främjar mer ansvarsfullt beteende online eller som gör det möjligt för användare att upptäcka och rapportera falskt och/eller vilseledande innehåll, kan avsevärt begränsa spridningen av desinformation. Uppförandekodens åtaganden på detta område bör utvidgas till att omfatta ett brett utbud av tjänster, exempelvis skräddarsydda åtaganden för meddelandetjänster. De bör också innehålla system för överklagande av åtgärder som undertecknarna vidtagit som en uppföljning av användarnas rapporter. Undertecknarna bör även specifikt hantera situationen för barn som kan vara särskilt utsatta för desinformation.

Åtaganden för åtgärder som förbättrar mediekompetensen

Flera undertecknare har gjort insatser för mediekompetens och försett användarna med relevanta verktyg. Enligt den förstärkta uppförandekoden bör undertecknarna förbinda sig att fortsätta sina insatser och särskilt åta sig ett starkare engagemang för mediekompetens i samhället. Det kan ske genom att de utformar och installerar verktyg samt utvärderar kampanjer för mediekompetens på sina tjänster, inklusive för att skydda barn. Insatserna kan också göras i linje med kommissionens initiativ på området mediekompetens 50 , inklusive den nya handlingsplanen för digital utbildning (2021–2027) 51 , för att dra nytta av tillämpliga synergier. För detta ändamål kan kommissionens expertgrupp för mediekompetens 52 och Edmo ge stöd för att etablera ett permanent ramverk för diskussioner.

Åtagande för ”säker design”

Onlinetjänsternas design och arkitektur har en betydande inverkan på användarnas beteende 53 . Undertecknarna bör därför förbinda sig att bedöma riskerna i sina system och utforma sina tjänster på ett sätt som minimerar riskerna som kan kopplas 54 till spridning och förstärkning av desinformation 55 . Detta kan också innebära att systemarkitekturen testas i förväg. Undertecknarna bör också investera i forskning och utveckla produktfunktioner och design som främjar användarnas kritiska tänkande och en ansvarsfull och säker användning av tjänsterna.

Onlineplattformar kan också samarbeta med leverantörer vars tekniska lösningar kan integreras i plattformarnas tjänster för kontroll av det digitala innehållets autenticitet och riktighet, eller för att identifiera dess ursprung eller källa 56 . 

Leverantörer av AI-aktiverade onlinesystem bör också beakta relevanta bestämmelser i den föreslagna förordningen om artificiell intelligens.

Rekommendationssystemens ansvar

Genom att bestämma i vilken ordning informationen visas har rekommendationssystemen en betydande inverkan på vilken information som användarna faktiskt får tillgång till. Det är av yttersta vikt att undertecknarna som ansluter sig till den förstärkta uppförandekoden förbinder sig att tillämpa transparens i sina rekommendationssystem i fråga om vilka kriterier som gäller för prioritering och nedprioritering av information. Användarna ska även ges möjlighet att anpassa rankningsalgoritmerna. Allt detta bör ske med vederbörlig hänsyn till principen om mediernas frihet pc med hänsyn till kraven i de relevanta bestämmelserna i förslaget till rättsakt om digitala tjänster 57 .

Åtagandena bör också omfatta konkreta åtgärder för att minska riskerna med rekommendationssystem som driver på den virala spridningen av desinformation. Det innebär att falsk och/eller missvisande information som avslöjats av oberoende faktagranskare kan uteslutas från det rekommenderade innehållet, och det gäller även webbsidor och aktörer som fortsätter att sprida desinformation.

Synliggörande av tillförlitlig information av allmänt intresse

Covid-19-pandemin har visat vikten av tillförlitlig information av allmänt intresse, särskilt i kristider. Det gäller t.ex. information från hälsovårdsmyndigheter om åtgärder som förebygger sjukdomen eller om vaccinernas säkerhet 58 . De parter som undertecknat uppförandekoden har tillämpat olika lösningar för att förse användarna med sådan information och göra den synlig och lättillgänglig. Undertecknarna av den förstärkta uppförandekoden kan bygga vidare på dessa erfarenheter och åta sig att vidareutveckla och tillämpa sådana specifika verktyg. Det kan t.ex. vara informationspaneler, banderoller, popup-fönster, kartor och uppmaningar som prioriterar information och leder användare till auktoritativa källor om ämnen av särskilt allmän- och samhällsintresse, även i krissituationer.

För att fördjupa den befintliga uppförandekodens åtagande 59 om att prioritera relevant, autentiskt och auktoritativt innehåll, bör undertecknarna också förbinda sig att offentliggöra information om den metod som deras rekommendationssystem tillämpar. Informationen bör inkluderas i transparenscentret. Undertecknarna bör överväga om de ska säkerställa att informationen verifieras av tredje part eller vid en oberoende granskning, med beaktande av de relevanta bestämmelserna i förslaget till rättsakt om digitala tjänster.

Varningar till användare som interagerar eller har interagerat med falskt eller vilseledande innehåll

Att avslöja falsk och/eller vilseledande information är avgörande för att begränsa desinformationsfenomen 60 . Flera undertecknare har etablerat samarbeten med oberoende faktagranskare och/eller har skapat interna modereringsteam för märkning av falskt eller vilseledande innehåll. Uppförandekoden innehåller emellertid inte sådana relevanta åtaganden för närvarande. Därför ska kompletterande nya åtaganden säkerställa konsekvent faktagranskning, enligt vad som sägs i avsnitt 8.3 nedan. Därigenom bör undertecknarna förbinda sig att inrätta system för regelbunden och konsekvent märkning av innehåll som identifierats som falskt eller vilseledande, och för att ge riktade varningar till användare som har interagerat med sådant innehåll. Systemen ska finnas tillgängliga på samtliga EU-språk där tjänsterna tillhandahålls. Undertecknarna bör förbinda sig att informera användarna om varför ett visst innehåll eller vissa konton har tilldelats märkning, degraderats eller på annat sätt påverkats av åtgärderna, samt på vilka grunder de vidtagits. Undertecknarna bör åta sig att utforma sina märknings- och varningssystem enligt aktuella vetenskapliga rön för hur effekterna av sådana interventioner kan maximeras. Det gäller särskilt att de verkligen utformas för att fånga användarnas uppmärksamhet 61 .

Funktioner som flaggar för skadlig falsk information

Även om vissa undertecknare redan tillhandahåller en speciell funktion där användare kan flagga för falsk och/eller vilseledande information, är den här funktionen ännu inte tillgänglig på alla tjänster. Den förstärkta uppförandekoden bör innehålla ett speciellt åtagande med krav på berörda undertecknare att erbjuda användarvänliga, effektiva funktioner på sina tjänster, vilket gör det möjligt för användare att flagga för desinformation som kan orsaka allmän eller individuell skada. Dessa funktioner bör också ha stöd för märkningssystem och mekanismer som kan identifiera återkommande falskt informationsinnehåll, som har en märkning som falskt på andra språk eller på andra tjänster, med full respekt för yttrandefriheten. Åtagandet bör specifikt ange att funktionerna måste skyddas från missbruk (dvs. taktiken att ”massflagga” för att tysta andra röster) och finnas tillgängliga på alla EU-medlemsstaternas språk där tjänsterna tillhandahålls. Åtgärderna som undertecknarna vidtar i fråga om flaggat innehåll bör respektera yttrandefriheten och inte anta orimliga proportioner. Åtgärderna kan innefatta ett öppet förfarande med faktagranskning av det flaggade innehållet och en uppföljning med påföljande åtgärder, som att märka innehållet där detta är relevant. Undertecknarna bör förbinda sig att ge användarna uppföljning med information om det rapporterade innehållet. Det gäller till exempel om innehållet har granskats, och om så är fallet, vad bedömningen gett för resultat och vilka åtgärder som vidtagits i fråga om innehållet. Användare vars innehåll eller konton har varit föremål för åtgärder bör informeras för att förstå orsakerna till åtgärderna. De bör även ha tillgång till ett lämpligt och transparent system för att överklaga och begära rättelse av de vidtagna åtgärderna.

Tillgång till indikatorer för välinformerad navigering online

Den förstärkta uppförandekoden har inte som mål att utvärdera riktigheten i redaktionellt innehåll. Men med tanke på överflödet av information som finns online, ställs användarna inför utmaningar kring vilka informationskällor de kan konsultera och förlita sig på. Indikatorer på tillförlitlighet som fokuserar på källans integritet och som är utvecklade av oberoende tredje parter i samarbete med nyhetsmedia, även av sammanslutningar för journalister och organisationer för mediernas frihet, samt faktagranskare. De kan hjälpa användarna att göra välinformerade val 62 .

Undertecknarna kan underlätta tillgången till indikatorer och låta användarna välja om de vill använda dem på sina tjänster. I det fallet bör den förstärkta uppförandekoden säkerställa att undertecknarna visar öppenhet om tredjepartsindikatorerna, även i fråga om den metodik som används.

När sådana indikatorer för tillförlitlighet införs bör det ske helt i linje med principerna för mediernas frihet och pluralism. Därför bör man låta användarna bestämma om de vill använda sådana verktyg 63 .

Åtgärder för att begränsa desinformation i meddelandeprogram

Vid sidan av de senaste initiativen som utvecklats i samarbete med faktagranskare 64 , bör undertecknare som tillhandahåller privata meddelandeprogram testa och införa tekniska funktioner som hjälper användarna att identifiera desinformation som sprids genom dessa tjänster. Lösningarna bör vara kompatibla med tjänsternas karaktär, särskilt i fråga om rätten till privat kommunikation, och krypteringen får inte försvagas. De här funktionerna kan hjälpa användarna att verifiera om ett visst mottaget innehåll har faktagranskats och visat sig vara falskt. Det kan uppnås genom lösningar som skapar synliga etiketter från faktagranskningar när innehåll från sociala medier sprids via meddelandeprogram. Undertecknarna kan också överväga lösningar som gör att användare som tagit emot innehåll via meddelandeprogram kan kontrollera detta mot ett arkiv för faktagranskningar.

8Stärkt forskning och faktagranskning 

Forskning och faktagranskning spelar en nyckelroll för en effektiv strategi som griper in mot desinformation. Därför bör den förstärkta uppförandekoden fastställa en ram så att forskarsamhället och faktagranskare får åtkomst till plattformsdata och adekvat stöd för sina aktiviteter.

Åtkomst till undertecknarnas data för forskning om desinformation

Eftersom forskning kan erbjuda evidensbaserade analyser spelar forskarna en viktig roll för en korrekt förståelse av hur riskerna som är kopplade till desinformation 65 utvecklas, och kan bidra till att riskreducerande system inrättas. Det arbetet är i högsta grad beroende på tillgång till plattformsdata. Den föreslagna rättsakten om digitala tjänster innehåller en regleringsmekanism varigenom forskare som genomgått granskning ges åtkomst till forskningsdata om riskerna som följer av plattformstjänster 66 . Redan innan förslaget till rättsakten om digitala tjänster antas bör den förstärkta uppförandekoden inrätta en ram som ger forskare åtkomst till nödvändiga plattformsdata. Denna ska även på lång sikt underlätta utvecklingen av en specifik ram för dataåtkomst som är skräddarsydd för att bedriva forskning om desinformationsfenomen.

8.1.1Allmän ram för åtkomst till data 

Berörda undertecknare, särskilt plattformar, bör förbinda sig att skapa ett robust ramverk för den förstärkta uppförandekoden som ger åtkomst till data för forskningsändamål. Villkoren för åtkomst bör vara transparenta, öppna och icke-diskriminerande, proportionella och motiverade. I fråga om personuppgifter måste villkoren överensstämma med allmänna dataskyddsförordningen. Generellt bör villkoren för åtkomst till all form av information respektera rätten till privat kommunikation och på lämpligt sätt skydda alla berörda parters rättigheter och legitima intressen.

Undertecknarna bör utveckla ramverket i samarbete med forskarsamhället, Edmo och berörda nationella myndigheter. Åtagandena bör innehålla en detaljerad tidsplan för de förväntade framstegen i utformningen och genomförandet av ramverket.

Ramverket bör överväga olika typer av åtkomst till datasystem och att lämpliga skyddsåtgärder vidtas för i) anonymiserade och icke-persondata och för ii) uppgifter som kräver ytterligare granskning, inklusive personuppgifter. Ramverket bör möjliggöra åtkomst i realtid till vissa typer av data för snabb bedömning av nya eller framväxande risker och utformningen av lämpliga åtgärder för att begränsa dem.

Medan ramverket är under utveckling bör undertecknarna testa tillfälliga lösningar. Exempelvis kan ”sandlådor” ge tillgång till relevant plattformsdata för forskning om specifika ämnen för ett begränsat antal forskare, och ge information om utformningen av ramverket samt testa operativa lösningar för bredare tillgång till data över flera plattformar.

8.1.2Åtkomst till anonymiserade uppgifter och icke-persondata

Om det är praktiskt möjligt bör den förstärkta uppförandekoden innehålla ett åtagande om att ge kontinuerlig, stabil och harmoniserad åtkomst i realtid till anonymiserade, aggregerade uppgifter eller andra uppgifter som inte är personuppgifter för forskningsändamål. Detta kan genomföras med hjälp av gränssnitt för applikationsprogrammering (API:er) eller andra öppna och tillgängliga tekniska lösningar som gör det möjligt att utnyttja datauppsättningar fullt ut.

Åtkomsten till datalösningar bör underlätta sökning och analys av datauppgifterna. De berörda undertecknarna bör se till att funktionerna i systemen för åtkomst uppfyller forskarnas behov, samt att systemen samverkar och är driftskompatibla. Åtagandena bör säkerställa att det finns förfaranden för rapportering av funktionsstörningar i åtkomstsystemen, för att återställa åtkomst och reparera felaktiga funktioner inom rimlig tid.

8.1.3Åtkomst till uppgifter som kräver ytterligare granskning, inklusive personuppgifter

Uppgifter som kan avslöja personlig information, inklusive känslig information 67 , kräver ytterligare säkerhet och skydd. Konfidentiell information, särskilt affärshemligheter, eller data kopplade till säkerheten för plattformarnas tjänster förtjänar också riktigt skydd. Samtidigt bör ramverket för dataåtkomst åtminstone tillåta att akademiska forskare får tillgång till de datauppsättningar som krävs för att förstå de källor, vektorer, metoder och utbredningsmönster som kännetecknar fenomenet desinformation.

För detta ändamål bör uppförandekoden inrätta ett öppet förfarande som involverar alla berörda parter, särskilt plattformarna och forskarsamhället, för att precisera villkoren för åtkomst till datauppsättningarna. I princip bör villkoren vara standardiserade och enhetliga på samtliga plattformar. Förfarandet bör bland annat reglera i) minimikraven och kvalifikationerna för de forskare som ska beviljas åtkomst, ii) ett minimum av uppgiftskategorier som ska göras tillgängliga, iii) de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som ska följas i hanteringen av uppgifterna, inbegripet begränsningar av syften och minimering av uppgifter, samt iv) i fråga om pseudonymisering av uppgifter, vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att förhindra att de återställs och kan identifieras 68 .

8.1.4Edmos roll

På grund av sin oberoende roll och sina samordningsfunktioner kan Edmo ge stöd inom frågor som rör åtkomst till uppgifter, inbegripet vägledning. Det kan bland annat gälla vilka uppgiftskategorier som ska göras tillgängliga, i vilket syfte uppgifterna kan behandlas, lämpliga säkerhetsåtgärder för behandling av personuppgifter, samt förebyggande av att anonymiserade uppgifter återställs och identifieras.

Med hjälp av Edmo pågår arbetet med att utforska möjligheterna att inrätta en uppförandekod enligt artikel 40 i allmänna dataskyddsförordningen. Syftet är att säkerställa att kraven på integritet och skydd av personuppgifter tillämpas korrekt när plattformarna delar personuppgifter med forskare. Allmänna dataskyddsförordningen innehåller allmänna villkor för behandling av personuppgifter, som gäller även när plattformarna delar personuppgifter med forskare. En sådan uppförandekod skulle minska den rättsliga osäkerheten och riskerna för plattformar som ger åtkomst till data, samt säkerställa att behandling av personuppgifter för forskningsändamål sker i en säker och harmoniserad miljö 69 . I den förstärkta uppförandekoden bör undertecknarna förbinda sig att vid behov underlätta utvecklingen av uppförandekoden enligt artikel 40 i allmänna dataskyddsförordningen.

8.1.5Åtkomst till uppgifter för andra berörda parter

Andra berörda parter som civilsamhällets organisationer, icke-akademiska forskningscentra och grävande journalister spelar också viktiga roller i kartläggningen och analysen av desinformationskampanjer, för utformningen av policyinsatser samt för att främja allmänhetens medvetenhet och sociala resiliens. Uppförandekodens undertecknare bör tillåta åtkomst till uppgifter i tillräcklig omfattning för sådana berörda parter, särskilt i medlemsstater där kapaciteten för akademisk forskning är otillräcklig. Det ska ske i enlighet med kraven på integritetsskydd och under kontroll som förhindrar missbruk av personuppgifter så att pseudonymiserade uppgifter inte återställs och identifieras. 

Ram för samarbete mellan undertecknare och forskare

För att främja och stärka en större tvärvetenskapligt organiserad gemenskap för oberoende forskare bör uppförandekoden upprätta en ram för ett transparent, öppet och icke-diskriminerande samarbete mellan undertecknarna och EU:s forskarsamhälle kring de resurser och stöd som görs tillgängliga för forskare. Ramen bör ge forskarsamhället möjlighet att självständigt förvalta de medel som undertecknarna beviljar för forskning om desinformation, genom att vetenskapliga prioriteringar och transparenta fördelningsförfaranden fastställs som är baserade på vetenskapliga meriter. Edmo kan i det avseendet hjälpa till med fördelningen av resurser.

Samarbete med faktagranskare

Faktagranskare är viktiga aktörer för att hantera desinformationsfenomenet 70 . De bedömer och verifierar innehåll baserat på fakta, bevisning och kontextuell information och ökar användarnas medvetenhet om desinformation online. Den förstärkta uppförandekoden bör föreskriva förstärkt stöd till deras arbete och öka omfattningen av faktagranskning bland medlemsstaterna och på EU-språken.

8.1.6Samarbetsformer 

Det finns stora luckor i fråga om faktagranskning och tillämpningen är ojämn mellan tjänster och medlemsstater 71 . Därför bör undertecknarna från plattformarna förbinda sig att ta konkreta steg med tydliga mål och tidsplaner för att utvidga sitt samarbete med faktagranskare för att säkerställa en konsekvent tillämpning av faktagranskning i sina tjänster. Insatserna bör särskilt inriktas på medlemsstater och språk där faktagranskning ännu inte tillhandahålls 72 .

Detta kan ske genom multilaterala avtal mellan plattformar och oberoende organisationer för faktagranskning som uppfyller höga etiska och professionella krav. Sådana avtal bör baseras på transparenta, öppna och icke-diskriminerande villkor och säkerställa faktagranskarnas oberoende ställning. Avtalen bör föreskriva rättvis ersättning till faktagranskare för det utförda arbete som används av plattformarna, främja gränsöverskridande samarbete mellan faktagranskare och underlätta flödet av faktagranskning över undertecknarnas tjänster.

Mot bakgrund av observatoriets roll för att främja gemensamma aktiviteter inom faktagranskning är Edmo väl lämpat att ge stöd till plattformar och faktagranskning i utvecklingen av en ram för samverkan. Däri ingår att inrätta ett gemensamt gränssnitt för faktagranskare, informationsutbyte mellan faktagranskare och att främja gränsöverskridande samarbete 73 . 

8.1.7Användning och integrering av faktagranskning i undertecknarnas tjänster

Den förstärkta uppförandekoden bör innehålla åtaganden med krav på att man ska använda sig av och integrera faktagranskarnas arbete i plattformstjänsterna på ett mer konsekvent sätt, bland annat i programmatiska reklamsystem och i videoinnehåll. Plattformarna bör förbinda sig att tillämpa system för snabbt och konsekvent införlivande av faktagranskning i sina tjänster efter påpekande från faktagranskare, inklusive snabb och effektiv märkning. Berörda undertecknare bör underlätta inrättandet av en gemensam databas över faktagranskningsartiklar (faktagranskningar) som sammanställts av faktagranskare. Undertecknarna bör även utforska tekniska lösningar som underlättar effektiv faktagranskning på olika plattformar och språk för att förhindra att desinformation som har vederlagts av fakta återkommer 74 .

8.1.8Faktagranskarnas åtkomst till relevant information 

För att maximera faktagranskningarnas kvalitet och deras inverkan bör den förstärkta uppförandekoden säkerställa att undertecknarna förbinder sig att ge faktagranskarna automatiserad åtkomst till information om de åtgärder plattformarna har vidtagit. Detta gäller med avseende på faktagranskat innehåll och faktagranskningar. Informationen bör kvantifiera i) användarnas interaktioner över tid (t.ex. antal visningar, gillningar, delningar, kommentarer före och efter faktagranskningen) 75 med innehåll som har granskats, och ii) faktagranskningens räckvidd över tid på onlinetjänsterna där interaktionerna har publicerats. Plattformarna och faktagranskarna bör komma överens om ett gemensamt gränssnitt för faktagranskning som säkerställer enhetlighet för hur plattformarna använder, krediterar och ger återkoppling om faktagranskarnas arbete. Dessutom bör uppförandekoden föreskriva ett regelbundet informationsutbyte mellan uppförandekodens berörda undertecknare och faktagranskarsamhället i syfte att ytterligare stärka samarbetet.

9Övervakning av uppförandekoden 

Den förstärkta uppförandekoden bör kompletteras med ett robust övervakningssystem som bygger på kommissionens erfarenheter hittills från övervakning av uppförandekoden, där covid-19-programmet ingår. Det förbättrade övervakningssystemet bör innefatta en regelbunden bedömning av hur undertecknarna genomför sina åtaganden gentemot uppförandekoden, stimulera till förbättringar av deras policyer och åtgärder, samt möjliggöra en utvärdering av uppförandekodens ändamålsenlighet som ett verktyg för att gripa in mot desinformation. Det förbättrade övervakningssystemet bör stärka ansvaret för onlineplattformar i mellantiden innan förslaget till rättsakt om digitala tjänster antas. Systemet bör bl. a. tillhandahålla en ram för en strukturerad dialog med mycket stora plattformar om utveckling och tillämpning av riskbedömning och begränsningsåtgärder i väntan på de rättsliga skyldigheterna som de föreskrivs i förslaget till rättsakt om digitala tjänster.

Mot bakgrund av dessa mål bör uppförandekodens befintliga åtaganden om övervakning förstärkas och utvidgas för att skapa en robust ram som innehåller element från hörnstenarna som fastställs nedan. Den förstärkta uppförandekoden bör särskilt säkerställa att undertecknarna använder standardiserade format när de tillhandahåller information och uppgifter för övervakningen, att varje medlemsstat redovisas var för sig och att det sker i rätt tid.

Resultatindikatorer (nyckeltal)

Övervakningen av uppförandekoden bör utgå från resultatindikatorer som kan mäta genomförandet av uppförandekodens åtaganden och deras ändamålsenlighet, samt uppförandekodens inverkan på desinformationsfenomenet. För detta ändamål är två klasser av resultatindikatorer relevanta: i) indikatorer på servicenivå, som mäter resultaten och inverkan av de policyer som undertecknarna genomfört för att uppfylla sina åtaganden enligt uppförandekoden, och ii) strukturella indikatorer, som mäter uppförandekodens totala inverkan på desinformation i EU.

9.1.1Indikatorer på servicenivå

Enligt den reviderade uppförandekoden bör undertecknarna förbinda sig att formulera konkreta indikatorer på servicenivå. Indikatorer på servicenivå bör i praktiken mäta genomförandet av uppförandekodens åtaganden och effekterna av de undertecknande parternas policy. Indikatorerna bör vara så flexibla att de kan tillgodose undertecknarnas tjänster som kan vara av skiftande karaktär, samtidigt som de ska möjliggöra konsekvent rapportering och jämförelser mellan tjänster.

Den förstärkta uppförandekoden bör kräva att undertecknarna fastställer, rapporterar om och förbinder sig till ett minimum av kvalitativa och kvantitativa indikatorer som syftar till att utvärdera bland annat:

·Inverkan av verktyg och funktioner som inrättats för att öka användarnas medvetenhet och inflytande, inklusive användarnas interaktioner med dessa verktyg och funktioner 76 .

·Inverkan av verktyg och funktioner som visar eller synliggör tillförlitlig information av allmänintresse, inklusive användarnas interaktioner med dessa verktyg och funktioner 77 .

·Antalet faktagranskningar, procentandelen faktagranskat innehåll kontra innehåll som flaggats av användare, samt finansiering som tillhandahålls för faktagranskning.

·Inverkan av faktagranskning och användarnas interaktioner med information som har faktagranskats som falsk eller vilseledande 78 .

·Antalet överklaganden i relation till åtgärder som plattformarna vidtagit mot innehåll efter flaggning om desinformation, samt information om deras utfall.

·Antalet sidor, konton, profiler och grupper som delar desinformation som är föremål för åtgärder som minskar deras synlighet 79 och mängden sådant innehåll som delas.

·Inverkan av identifierat otillåtet manipulativt beteende, bl.a. förekomster av innehåll eller konton som tagits bort eller nedprioriterats 80 .

·Antalet partnerskap mellan uppförandekodens undertecknare från annonsbranschen och tredjepartsenheter som bedömer kvaliteten på informationskällor.

·Inverkan av åtgärder som används för granskning av annonsplaceringar 81 .

·Antal uppgifter och hur detaljerade de uppgifter är som görs tillgängliga för forskningsändamål samt antalet europeiska forskningsorganisationer som har tillgång till plattformsdata.

·Hur stora resurser som undertecknarna tillhandahåller för forskning om desinformation och antalet europeiska forskningsorganisationer som har tillgång till dessa resurser.

·Information om personalen som deltar i arbetet med att uppfylla uppförandekodens åtaganden 82 . 

9.1.2Strukturella indikatorer

Uppförandekodens undertecknare ska även förbinda sig att bidra till utvecklingen av strukturella indikatorer som på ett ändamålsenligt sätt kan mäta uppförandekodens övergripande inverkan på desinformationsfenomenet. Som framgår av beskrivningen nedan bör undertecknarna inrätta en permanent arbetsgrupp vars uppgifter kommer att inkludera utveckling, testning och justering av strukturella indikatorer.

Strukturella indikatorer kan t.ex. baseras på representativa urval av användare i olika medlemsstater, där syftet är att utröna vilka leverantörer som sprider återkommande desinformation 83 via utbudet av onlinemedier till de europeiska medborgarna 84 . Dessa indikatorer kan mäta allmänhetens användning av informationskällor, samt genom regelbundna, standardiserade undersökningar mäta hur medborgarna utsätts för desinformation.

Innan en stabilare uppsättning strukturella indikatorer utvecklas bör undertecknarna och berörda parter avtala om en uppsättning indikatorer på miniminivå. Dessa ska snabbt kunna genomföras och testas, samtidigt som arbetet inriktas på en stabil uppsättning av effektiva strukturella indikatorer.

Övervakningsramen

Övervakningsramen bör möjliggöra en regelbunden bedömning av hur undertecknarna genomför uppförandekodens åtaganden, inklusive förändringar och utvecklingen av relevant politik och åtgärder. För detta ändamål bör undertecknarna regelbundet rapportera till kommissionen om hur de genomför sina åtaganden, inklusive rapportera om relevanta resultatindikatorer.

Efter de positiva erfarenheterna från övervakningsprogrammen under EU-valet 2019 85 och covid-19-pandemin, kommer kommissionen att förlita sig på stöd från den europeiska tillsynsgruppen för audiovisuella medietjänster (Erga) för att övervaka genomförandet av uppförandekoden på medlemsstatsnivå. Europeiska observatoriet för digitala medier (Edmo) och dess nav bör också stödja kommissionen i analyserna av information och uppgifter som rapporteras av undertecknarna samt vid bedömningen av uppförandekodens inverkan på nationell nivå och EU-nivå.

Med beaktande av expertråd och stöd från Erga och Edmo kommer kommissionen regelbundet att bedöma framstegen när uppförandekoden genomförs, liksom uppförandekodens inverkan på desinformationsfenomenet. Kommissionen kommer att offentliggöra sina slutsatser. Kommissionen kan också ge ytterligare vägledning om hur undertecknarna ska hantera kvarvarande brister och luckor i uppförandekoden.

9.1.3Regelbunden rapportering

Skyldigheten att rapportera enligt den förstärkta uppförandekoden bör ta hänsyn till de undertecknande parternas storlek och vilken typ av tjänster de tillhandahåller. Leverantörer av onlinetjänster som används i stor utsträckning på EU-nivå och har högre riskprofiler med avseende på spridning av desinformation bör rapportera var sjätte månad. Rapporterna ska ge information om hur de genomför åtagandena som de har anslutit sig till och bör redogöra för motsvarande indikatorer på servicenivå. De bör även årligen utvärdera riskerna kopplade till desinformationsfenomenet. Övriga undertecknare av uppförandekoden bör rapportera årligen och tillhandahålla uppgifter som motsvarar deras aktiviteter. Undertecknare som tillhandahåller verktyg, instrument eller lösningar för att bekämpa desinformation, eller som stöder uppförandekoden genom att tillhandahålla expertis, bör också årligen rapportera om sina aktiviteter och resultat som är relevanta för uppförandekodens genomförande och ändamålsenlighet. Rapporteringen bör utföras enligt ett fastställt schema som anger vilka perioder som avses och tidsfrister för inlämning. När uppgifter används för att mäta resultatindikatorer bör varje medlemsstat redovisas var för sig.

Rapporteringen bör utgå från en harmoniserad mall som möjliggör jämförelser mellan olika plattformar, i den mån det är praktiskt genomförbart. Dessutom bör undertecknarna avtala om en uppsättning standardiserade, granskningsbara format för att tillhandahålla uppgifter som är relaterade till resultatindikatorerna. Dessa format bör utvecklas tillsammans med relevanta berörda parter från den permanenta arbetsgruppen. Formaten bör uppfylla standarder och tillämpa metoder som hämtas från forskarsamhället och faktagranskare. Så småningom ska formaten möjliggöra uppdateringar av en offentlig instrumentpanel som ska finnas tillgänglig på transparenscentret, enligt beskrivningen nedan.

9.1.4Transparenscenter

För att öka transparensen och ansvarigheten när uppförandekoden genomförs bör undertecknarna förbinda sig att inrätta och underhålla ett offentligt tillgängligt transparenscenter. I transparenscentret ska undertecknarna ange vilka policyer de har antagit för att genomföra de åtaganden i uppförandekoden som de har anslutit sig till. De ska ge grundläggande information om hur dessa policyer tillämpas, samt redovisa deras geografiska och språkliga täckning. Centret bör också innehålla en offentlig instrumentpanel som visar relevanta resultatindikatorer. Transparenscentret bör i synnerhet utformas så att det blir möjligt att göra jämförelser mellan tjänsterna av undertecknarnas framsteg vid genomförandet av uppförandekodens åtaganden och de mätbara effekter som uppnåtts i kampen mot desinformation. Undertecknarna bör förbinda sig att regelbundet hålla transparenscentret uppdaterat. De bör rapportera om eventuella ändringar av relevanta policyer senast 30 dagar efter det att en ändring har aviserats eller genomförts.

9.1.5En permanent arbetsgrupp

Den förstärkta uppförandekoden bör inrätta en permanent arbetsgrupp i syftet att förändra och anpassa uppförandekoden med tanke på utvecklingen inom teknik, samhälle, marknader och lagstiftning. Arbetsgruppen bör bestå av uppförandekodens undertecknare och företrädare för Edmo och Erga. Den kan även bjuda in relevanta experter som stöd för sitt arbete. Arbetsgruppen bör ledas av kommissionen och omfatta företrädare för Europeiska utrikestjänsten. I linje med arbetsgruppens övergripande mål att bidra med idéer för revidering och anpassning av uppförandekoden bör följande aktiviteter ingå i gruppens arbete:

·Etablering av en metodik för riskbedömning och ett system för snabba insatser som ska användas i speciella situationer som val eller kriser.

·Granskning av den harmoniserade rapporteringsmallens kvalitet och ändamålsenlighet samt format och metoder för överföring av datauppgifter i övervakningssyfte.

·Optimering av kvalitet och precision i fråga om de uppgifter som ska tillhandahållas för mätning av indikatorerna.

·Bidrag till bedömningen av kvalitet och ändamålsenlighet hos servicenivåindikatorerna och deras relevanta anpassning.

·Utveckling, testning och justering av strukturella indikatorer och utformning av metoder för att mäta dem på medlemsstatsnivå.

·Tillhandahållande av idéer från experter och aktuella rön som är relevanta för uppförandekodens åtaganden, som bland annat nya former av icke autentiskt beteende.

10Slutsatser och nästa steg

Vägledningen beskriver de viktigaste insatserna som enligt kommissionens synsätt krävs för att omvandla uppförandekoden till ett starkare instrument för att hantera desinformation och skapa en säkrare och mer transparent onlinemiljö.

Kommissionen uppmanar uppförandekodens undertecknare att samlas och genomföra en förstärkning av uppförandekoden i enlighet med vägledningen. Kommissionen uppmanar undertecknarna att överlämna det första utkastet till en reviderad uppförandekod under hösten för att möjliggöra en ordentlig diskussion. Kommissionen uppmanar också potentiella nya undertecknare att anslutna sig till uppförandekoden och delta i revideringen av den, däribland etablerade och framväxande plattformar, företagsaktörer och andra som deltar i sektorn för onlineannonsering. Här ingår även övriga berörda parter som kan bidra med resurser eller expertis för att uppförandekoden ska fungera på ett ändamålsenligt sätt.

Desinformation är ett gränslöst fenomen och för att stärka uppförandekodens verkliga inverkan kan åtgärder i det europeiska grannskapet göra nytta, t.ex. samarbete med civilsamhället, samverkan med mediefolk samt initiativ för ökad mediekompetens.

(1)

Gemensamt meddelande, Gripa in mot covid-19-desinformation – Kolla fakta, (JOIN(2020) 8 final).

(2)

I handlingsplanen mot desinformation (JOIN(2018) 36 final) utarbetade Europeiska kommissionen och den höga representanten en övergripande strategi för att motverka desinformation i EU.

(3)

Onlineplattformarnas villkor kan även omfatta innehåll som är skadligt men inte olagligt. Men då desinformation avser olagligt innehåll (t.ex. hatpropaganda eller terrorisminnehåll) tillämpas relevanta lagstiftningsåtgärder.

(4)

  https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/code-practice-disinformation .

(5)

SWD(2020) 180 final.

(6)

COM(2020) 790 final.

(7)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG (COM(2020) 825 final). Hänvisningar till rättsakten om digitala tjänster i detta dokument ska förstås som hänvisningar till den text som kommissionen föreslår.

(8)

I förslaget till rättsakten om digitala tjänster finns i artikel 25 en definition av mycket stora plattformar. Det är onlineplattformar som tillhandahåller sina tjänster till ett antal genomsnittliga månatliga aktiva mottagare av tjänsten i unionen som motsvarar 10 % av unionens befolkning.

(9)

 Kommissionens bedömning i september 2020 i arbetsdokument från kommissionens avdelningar (SWD(2020) 180 final).

(10)

 Report on the 2019 elections to the European Parliament (SWD(2020) 113 final)     https://ec.europa.eu/info/files/com_2020_252_en.pdf_en .

(11)

  https://www.consilium.europa.eu/media/47342/1011-12-20-euco-conclusions-sv.pdf .

(12)

En sammanfattning av samtalen med berörda parter finns här:     https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/library/summary-multi-stakeholder-discussions-preparation-guidance-strengthen-code-practice-disinformation .

(13)

Evidensbaserade rön visar att inkomster från onlineannonser fortfarande bidrar till avsevärda intäkter på webbplatser med desinformation. Där ingår stora varumärkens annonser som oavsiktligt placeras bredvid desinformationsinnehåll (se t.ex. Rapporten frånGlobal Desinformation Index      https://disinformationindex.org/2020/03/why-is-ad-tech-giving-millions-to-eu-disinformation-sites/ och Avaaz-rapporten https://secure.avaaz.org/campaign/en/youtube_climate_misinformation/ .

(14)

Enligt artikel 25 i rättsakten om digitala tjänster som kommissionens föreslår. Se fotnot 8 för en definition.

(15)

 Gemensamt meddelande, Gripa in mot covid-19-desinformation – Kolla fakta, (JOIN(2020) 8 final).

(16)

I enlighet med meddelandet från juni 2020 ska den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster hjälpa kommissionen med programmet för övervakning av covid-19.

(17)

 Global Disinformation Index-forskning i januari och februari 2021 om Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien visar att majoriteten av ad tech-företagen saknar en specifik policy för innehåll med desinformation om covid-19. Global Disinformation Index visar även att det förekommer brott mot policyn och att företagen fortsätter att finansiera nyhetswebbplatser som flaggats offentligt som leverantörer av desinformation: https://disinformationindex.org/2021/02/ad-funded-covid-19-conspiracy-sites-a-look-at-the-eu/ . Avaaz genomförde en undersökning i augusti 2020. Den visade att innehållet från de tio webbplatser som sprider mest felaktig information om hälsa hade nästan fyra gånger så många visningar på Facebook som innehållet från de tio ledande hälsoinstitutionernas webbplatser: https://secure.avaaz.org/campaign/en/facebook_threat_health/ .

(18)

I EU:s handlingsplan för demokrati definieras felaktig information på följande sätt: ”Felaktig information är falskt eller vilseledande material som delas utan skadligt uppsåt, även om effekterna kan vara skadliga, t.ex. när människor i god tro delar felaktig information med släkt och vänner.”

(19)

I EU:s handlingsplan för demokrati definieras desinformation på följande sätt: ”Desinformation är falskt eller vilseledande material som sprids i avsikt att vilseleda eller skapa ekonomisk eller politisk vinning och som kan orsaka skada för allmänheten.”

(20)

I förekommande fall skiljer vägledningen mellan de olika underkategorierna.

(21)

Enligt definitionen i EU:s handlingsplan för demokrati: ”Påverkansoperationer är samordnade insatser av inhemska eller utländska aktörer för att påverka en målgrupp med hjälp av en rad bedrägliga metoder, däribland genom att motverka oberoende informationskällor i kombination med desinformation.”

(22)

Enligt definitionen i EU:s handlingsplan för demokrati: ”Utländsk informationsinblandning, som ofta utförs som en del av en bredare hybridoperation, kan ses som bedrägliga försök, utförda av en utländsk statlig aktör eller dess agenter, att med tvångsmedel störa enskildas möjligheter att bilda sig en politisk mening och fritt uttrycka den.”

(23)

 Stop the virus of disinformation. FN:s institut för interregional juridisk forskning (Unicri), http://www.unicri.it/sites/default/files/2020-11/SM%20misuse.pdf .

(24)

 How COVID-19 conspiracists and extremists use crowdfunding platforms to fund their activities, EUDisinfoLab https://www.disinfo.eu/publications/how-covid-19-conspiracists-and-extremists-use-crowdfunding-platforms-to-fund-their-activities/ .

(25)

  https://edmo.eu/ . 

(26)

JOIN(2018) 36 final.

(27)

Det finns även bevis för att inkomster från onlineannonser fortfarande bidrar till avsevärda intäkter på webbplatser med desinformation. Däri ingår stora varumärkens annonser som oavsiktligt placeras bredvid desinformationsinnehåll. Exempelvis uppskattar Global Desinformation Index att cirka 76 miljoner dollar per år i annonsintäkter flödar till webbplatser med desinformation som riktar sig till Europa: https://disinformationindex.org/2020/03/why-is-ad-tech-giving-millions-to-eu-disinformation-sites/ .

(28)

Ett begränsat antal ad tech-företag har redan antagit sådana policyer.

(29)

Se exempelvis Avaaz rapport från 2020 Why is YouTube Broadcasting Climate Misinformation to Millions? : https://secure.avaaz.org/campaign/en/youtube_climate_misinformation/ .

(30)

Inom Global Alliance for Responsible Media, som lanserades i juni 2019 under överinseende av annonsörsorganisationen World Federation of Adverters (WFA), deltar uppförandekodens anslutna undertecknare från plattformarna och reklamsektorn liksom andra betydande berörda parter från hela ekosystemet för annonsering. Nätverket utvecklar en uppsättning gemensamma definitioner och standarder för hela branschen om hur skadligt innehåll kategoriseras på plattformarna. Systemet ska godkännas av annonsörerna och genomföras av plattformarna i annonsprodukter och verktyg för varumärkessäkerhet. Framför allt strävar alliansen efter en separat kategori för desinformation och felaktig information som ska ingå i uppsättningen. Se WFA:s rapport Interim Report on Activities related to the EU Code of Practice on Disinformation, september 2020, s. 2: https://ec.europa.eu/newsroom/dae/document.cfm?doc_id=69683.

(31)

Det finns bevis för att onlineannonser med desinformation som upptäckts vid faktagranskning och vars innehåll har vederlagts fortfarande cirkulerar. Se Facebook Approved Ads With Coronavirus Misinformation. https://www.consumerreports.org/social-media/facebook-approved-ads-with-coronavirus-misinformation/ .

(32)

Som kommissionen har noterat strävar plattformarnas policyer efter en rad mål och vissa av dem är inte specifikt anpassade för att ta itu med desinformation. Det gäller t.ex. kommersiella anspråk som saknar stöd eller vilseledande affärsmetoder. Se SWD(2020) 180 final.

(33)

För närvarande finns det inte någon allmän definition av sakfrågebaserade annonser i uppförandekoden. Ändå verkar det råda enighet om att sakfrågebaserade annonser innehåller sponsrat innehåll om samhällsfrågor eller är relaterade till en debatt av allmänt intresse som kan påverka det offentliga samtalet. Exempel på sådana frågor är klimatförändringar, miljöfrågor, invandring eller covid-19.

(34)

Särskilt artikel 24.

(35)

Dobber et al., Effectiveness of online political ad disclosure labels: empirical findings, mars 2021: https://www.uva-icds.net/wp-content/uploads/2021/03/Summary-transparency-discloures-experiment_update.pdf .

(36)

Organiskt innehåll är fritt innehåll som användarna delar med varandra utan att betala för det. Det gäller även situationer när användarna delar sponsrat innehåll som då förvandlas till organiskt innehåll.

(37)

Förslaget till rättsakt om digitala tjänster, artikel 30.

(38)

Specifika krav på transparens ingår i förslaget till rättsakt om digitala tjänster liksom i förslaget till rättsakt om digitala marknader.

(39)

Se t.ex. Papakyriakopoulos et. al, Social media and microtargeting: Political data processing and the consequences for Germany, Big Data & Society, november 2018, doi 10.1177/2053951718811844, eller Lewandowsky et al., Understanding the influence of online technologies on political behaviour and decision-making, EUR 30422 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

(40)

För ytterligare vägledning, se Europeiska dataskyddsstyrelsens riktlinjer 05/2020 om samtycke enligt förordning (EU) 2016/679 och Guidelines 08/2020 on the targeting of social media users (med exempel på när samtycke krävs för riktad reklam).

(41)

Annonsbibliotek som innehåller nödvändiga data kan exempelvis användas för att ta reda på när exponering av politiska meddelanden online sker under samma tidpunkt.

(42)

Se förslaget till rättsakten om digitala tjänster, artikel 30.

(43)

Gemensamt meddelandet om att öka motståndskraften och stärka kapaciteten att hantera hybridhot (JOIN(2018) 16 final).

(44)

I artikel 26.1, led c i förslaget till rättsakten om digitala tjänster utpekas ”avsiktlig manipulation” av tjänster som en systemrisk. Detta ålägger mycket stora plattformar att vidta riskreducerande åtgärder.

(45)

COM(2021) 206 final.

(46)

Angående den permanenta arbetsgruppen, se avsnitt 9.2.3 nedan.

(47)

Här bör man även beakta ramverket AMITT (Adversarial Misinformation and Influence Tactics and Techniques): https://cogsec-collab.org/ .

(48)

Angående transparenscentret, se avsnitt 9.2.2 nedan.

(49)

Särskilt artikel 17, som redan är tillämplig på beslut som är oförenliga med plattformarnas villkor, inklusive beslut om att tillfälligt avbryta eller avsluta åtkomsten till innehåll, beslut om att tillfälligt avbryta eller avsluta tjänsten delvis eller i sin helhet, eller beslut om att tillfälligt avbryta eller avsluta mottagarens konto.

(50)

Se särskilt åtgärderna som anges i den europeiska handlingsplanen för demokrati (COM(2020) 790 final) och handlingsplanen för medier och audiovisuella medier (COM(2020) 784 final).

(51)

Handlingsplanen för digital utbildning (COM(2020) 624 final) lägger fram ett förslag om att utveckla riktlinjer för lärare och utbildare med syftet att hantera desinformation och främja digital kompetens genom utbildning.

(52)

  https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/policies/media-literacy .

(53)

Se t.ex. Lewandowsky et al.: Understanding the influence of online technologies on political behaviour and decision-making, EUR 30422, EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2020.

(54)

Se förslaget till rättsakt om digitala tjänster, artikel 26.1, led c, om relaterade riskbedömningar.

(55)

Enkla tekniska lösningar (t.ex. popup-meddelanden som frågar användarna om de verkligen vill dela länkar som de inte har sett) kan uppmana användarna att granska innehållet innan det sprids vidare. Detta kan bidra till att begränsa spridningen av falsk och/eller missvisande information av användare som handlar i god tro. Exempel: ”Check it out before you Tweet it” är en uppmaning från Twitter: https://help.twitter.com/en/using-twitter/how-to-retweet .

Faktagranskningar på Youtube: https://support.google.com/youtube/answer/9229632/visa-faktakontroller-i-youtube-sökresultat?hl=sv . Popup-meddelande på Facebook före delning av innehåll som avslöjats av en faktagranskare: https://www.facebook.com/journalismproject/programs/third-party-fact-checking/faqs .

TikTok-verktyget ”Know your facts”: https://newsroom.tiktok.com/en-gb/taking-action-against-covid-19-vaccine-misinformation .

(56)

I vägledningens avsnitt 3.3 uppmanas berörda parter med verktyg, instrument eller lösningar som kan bidra till kampen mot desinformation att ansluta sig som nya undertecknare till uppförandekoden.

(57)

Särskilt artiklarna 26, 27 och 29.

(58)

Rapporter om covid-19-övervakning ger information om visningar och klickfrekvenser för informationspaneler och banderoller som visar sådan information: https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/library/reports-march-actions-fighting-covid-19-disinformation-monitoring-programme .

(59)

Se åtagande 8 i uppförandekoden om desinformation.

(60)

 The Debunking Handbook 2020: https://sks.to/db2020 .

(61)

Optimering kan t.ex. handla om visuell utformning, tidpunkt eller den grafiska presentationen.

(62)

Exempel på sådana indikatorer kan vara Global Desinformation Index, Journalism Trust Initiative eller Trust Project, samt tjänsten NewsGuard.

(63)

Verktyg för att bedöma tillförlitligheten hos informationskällor, exempelvis s.k. förtroendemärkning, bör finnas tillgängliga för användarna att konsultera om de så önskar. Användarna kan också erbjudas alternativet att ta emot signaler som rör tillförlitligheten hos mediekällor som matas in i de automatiska system som väljer och rankar innehåll i användarnas flöden.

(64)

Faktagranskande organisationer, som stöds av vissa leverantörer av meddelandeprogram, kan erbjuda faktagranskning av meddelanden som användarna av programmen fått via sådana privata kanaler: https://faq.whatsapp.com/general/ifcn-fact-checking-organizations-on-whatsapp/?lang=sv .

(65)

 Detta är även viktigt för att informera undertecknare, kommissionen, behöriga nationella myndigheter och allmänheten.

(66)

Särskilt artikel 31.

(67)

Enligt den mening som avses i artikel 9 i allmänna dataskyddsförordningen.

(68)

 Enligt allmänna dataskyddsförordningen får personuppgifter endast lämnas ut om det finns en tydlig rättslig grund som omfattar lämpliga skyddsåtgärder, däribland reglerna i artikel 9 för särskilda uppgiftskategorier.

(69)

 Samtalen med berörda parter visade att uppförandekodens undertecknare och forskarsamhället ger sitt stöd till detta initiativ:  https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/library/summary-multi-stakeholder-discussions-preparation-guidance-strengthen-code-practice-disinformation .

(70)

Faktagranskande organisationer publicerar regelbundet icke-partipolitiska rapporter om riktigheten av uttalanden från offentliga personer och större institutioner och andra allmänt spridda påståenden av intresse för samhället. De är oberoende och följer de strikta etiska regler och krav på transparens som fastställts av International Fact-Checking Network (IFCN) ( https://www.poynter.org/international-fact-checking-network-fact-checkers-code-principles ).

(71)

  https://www.disinfo.eu/publications/bulgaria%3A-the-wild-wild-east-of-vaccine-disinformation/ .

(72)

Edmos karta över faktagranskningsaktiviteter i EU: https://edmo.eu/fact-checking-activities/ . 

(73)

Som ett ytterligare stöd till de europeiska faktagranskarnas arbete, samarbete och utvecklingen av överenskommelser om gemensamma professionella kvalitetskrav, inrättas pilotprojektet Integrity of social media som kommer att stödja utarbetandet av en uppförandekod för professionell integritet för europeiska faktagranskare i samarbete med Edmo. Se: det årliga arbetsprogrammet, antaget enligt kommissionens beslut C(2020) 2259.

(74)

 Vad gäller inrättandet av ett arkiv för faktagranskning kan undertecknarna söka synergier med Edmo.

(75)

Detta bör även inkludera anonymiserade demografiska uppgifter och lokalisering av de individer som delar och/eller tar emot faktagranskat innehåll.

(76)

Inverkan kan mätas genom indikatorer som kvantifierar interaktionsnivån (t.ex. vyer, klickfrekvenser, delningar etc.) bland verktygens användare, och som kvalificerar deras uppfattning om verktygens användbarhet. Indikatorerna bör också innehålla uppgifter om användningen av verktyg för att flagga och rapportera innehåll som uppfattas som falskt.

(77)

Inverkan kan mätas genom indikatorer som kvantifierar interaktionsnivån (t.ex. vyer, klickfrekvenser, delningar etc.) bland verktygens användare, och som kvalificerar deras uppfattning om verktygens användbarhet.

(78)

Inverkan kan mätas genom indikatorer som kvantifierar interaktionsnivån (t.ex. vyer, klickfrekvenser, delningar etc.) med delar av ett visst innehåll före och efter att det har faktagranskats och märkts eller degraderats som falskt. Andra indikatorer kan också ge information om hur användarnas interaktioner sker.

(79)

Inklusive åtgärder som innebär lägre rangordning av ett innehåll, samt stängning av profiler och grupper.

(80)

Inverkan kan mätas genom indikatorer som kvantifierar interaktionsnivån (t.ex. visningar, klickfrekvenser, delningar, etc.) med innehåll, konton och instanser innan de togs bort och före och efter degradering.

(81)

Inverkan kan mätas genom indikatorer som kvantifierar antalet annonsplaceringar som visas på webbplatser som ständigt sprider desinformation och antalet annonser med desinformation som har tagits bort.

(82)

Här inkluderas antalet personal som anställts för att genomföra aktiviteter som motverkar desinformation och vilka språk som ingår i deras verksamhet.

(83)

Kartläggningen av online-leverantörer av desinformation bör utgå från en tydlig och överenskommen metod som fastställs av en bred grupp berörda parter, som inkluderar akademiska forskare, faktagranskare, icke-statliga organisationer och organisationer i civilsamhället.

(84)

Mätsystemet för de strukturella indikatorerna kan hämta inspiration från publikmätningarna inom den audiovisuella sektorn.

(85)

  https://erga-online.eu/wp-content/uploads/2020/05/ERGA-2019-report-published-2020-LQ.pdf .