i)

samarbete och samverkan mellan regionala och nationella myndigheter och utbildningsorganisationer, och

ii)

en sektorsspecifik och sektorsövergripande dialog mellan arbetsmarknadens parter (denna dialog bör inbegripa organisationer som företräder arbetstagare och arbetsgivare från såväl den privata som den offentliga sektorn, små och medelstora företag samt tjänstemän och chefer).

a)

göra det möjligt för enskilda att förvärva, uppdatera och förbättra de kunskaper, färdigheter och kompetenser som de behöver för att ha framgång på arbetsmarknaden och i samhället, för att dra full nytta av en socialt rättvis återhämtning och en rättvis omställning till en grön och digital ekonomi och för att vara bättre rustade att hantera aktuella och framtida utmaningar,

b)

hjälpa tillhandahållare av mikromeriter så att de är beredda på att öka kvaliteten på och tillgången till sitt utbildningsutbud samt göra det mer transparent och flexibelt så att enskilda har möjlighet att välja personanpassade utbildnings- och karriärvägar,

c)

främja inkludering, tillgång och lika möjligheter och bidra till att skapa resiliens, social rättvisa och välstånd för alla, mot bakgrund av de demografiska och samhälleliga förändringarna samt under alla faser av konjunkturcykeln.

a)

mikromerit: uppgift om läranderesultat som en inlärare har uppnått efter en mindre utbildning. Dessa läranderesultat bedöms mot transparenta och tydligt fastställda kriterier. Lärandeerfarenheter som leder till mikromeriter är utformade för att ge inlärare särskilda kunskaper, färdigheter och kompetenser som motsvarar samhälleliga, personliga, kulturella eller arbetsmarknadsrelaterade behov. Mikromeriter ägs av inläraren, kan delas och är portabla. De kan vara fristående eller kombineras till större meriter. De stöds av kvalitetssäkring enligt överenskomna standarder inom relevant sektor eller verksamhetsområde.

b)

tillhandahållare av mikromeriter: utbildningsinstitutioner och utbildningsorganisationer, arbetsmarknadens parter (dvs. organisationer som företräder arbetstagare och arbetsgivare), arbetsgivare och näringsliv, det civila samhällets organisationer, offentliga arbetsförmedlingar samt regionala och nationella myndigheter, och andra typer av aktörer som utformar, tillhandahåller och utfärdar mikromeriter för formellt, icke-formellt och informellt lärande. Detta påverkar inte regional eller nationell lagstiftning, eller regionala eller nationella förhållanden.

c)

lärandemiljöer: de olika fysiska, onlinebaserade, blandade (21), virtuella och digitala platser, sammanhang och kulturer där människor lär sig, vilket omfattar alla miljöer där formellt, icke-formellt och informellt lärande kan äga rum.

d)

formellt lärande: lärande som äger rum i en organiserad och strukturerad miljö, särskilt avsedd för lärande, och som vanligtvis leder till en kvalifikation, för det mesta i form av ett intyg eller utbildningsbevis; detta omfattar systemen för allmän utbildning, grundläggande och tertiär yrkesutbildning, fortbildning och högre utbildning (22).

e)

icke-formellt lärande: lärande som äger rum utanför den formella utbildningen genom planerad verksamhet vad gäller mål och tid för lärande och där det finns visst stöd till lärandet (23).

f)

informellt lärande: lärande till följd av dagliga aktiviteter och upplevelser som inte är organiserade eller strukturerade vad gäller mål, tid eller lärandestöd; det kan vara oavsiktligt ur inlärarens perspektiv (24). Det leder inte automatiskt till en mikromerit men kan beaktas i samband med valideringsarrangemang genom vilka en individs läranderesultat kan identifieras, dokumenteras, bedömas och/eller certifieras.

g)

portabilitet: möjligheten för den person som skaffat sig mikromeriter att lagra dessa i valfritt system och att dela meriterna med valfri part (både nationella och transnationella) och för alla parter i utbytet att förstå meriternas innehåll och kontrollera att de är autentiska. Detta möjliggör portabilitet mellan och inom utbildningssektorer, på arbetsmarknaden och mellan länder.

h)

stapelbarhet: möjligheten att, när så är relevant, kombinera olika mikromeriter och logiskt stapla dem på varandra. Beslut om att ”stapla” eller kombinera meriter fattas av den mottagande organisationen (till exempel utbildningsinstitutioner och arbetsgivare) i enlighet med deras praxis och bör stödja inlärarens mål och behov. Att stapla meriter ger inte automatiskt rätt till en kvalifikation eller examen. Sådana beslut fattas av regionala och nationella myndigheter eller institutioner i enlighet med deras tilldelningsförfaranden.

i)

bedömning: den process eller metod som används för att utvärdera, mäta och slutligen beskriva de läranderesultat som individer förvärvat i formella, icke-formella eller informella miljöer. En bedömning görs av tillhandahållaren eller andra erkända bedömare.

a)

Definitionen av mikromerit enligt punkt 5 a.

b)

Europeiska standarduppgifter för beskrivning av en mikromerit (enligt bilaga I), inklusive följande obligatoriska uppgifter:

c)

De europeiska principerna för utformningen och utfärdandet av mikromeriter (enligt bilaga II).

a)

stödja lärosätenas undersökningar om hur mikromeriter kan erbjuda olika inlärare lärandemöjligheter, särskilt genom att bygga ut ett attraktivt, tillgängligt, inkluderande och elevinriktat utbud av aktiviteter för livslångt lärande, inklusive, i tillämpliga fall, genom aktiviteterna hos allianserna mellan Europauniversitet (25),

b)

stödja yrkesskolors och andra yrkesutbildningsanordnares undersökningar om hur mikromeriter kan användas inom fortsatt yrkesutbildning för att stödja kompetensutveckling och omskolning för vuxna, inklusive genom verksamhet vid yrkeskunskapscentrum, i tillämpliga fall,

c)

överväga att tillhandahålla offentliga medel, i enlighet med nationella förhållanden, för utveckling och tillhandahållande av små utbildningsaktiviteter som leder till mikromeriter, på alla utbildningsnivåer, samtidigt som man tar hänsyn till institutionellt oberoende för att gynna mångfald och kreativitet.

a)

stödja utformningen och utfärdandet av mikromeriter av andra tillhandahållare än de som anges i punkt 7 (dessa kan omfatta företag, arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, lokala myndigheter, medborgarhus, yrkesorganisationer, organisationer för forskning och innovation samt privata tillhandahållare), inbegripet att främja en mångfald av finansieringskällor,

b)

främja utvecklingen av mikromeriter som utformats och godkänts av arbetsgivar- och arbetstagarföreträdare genom social dialog, i tillämpliga fall,

c)

överväga att anpassa förfaranden för erkännandet av tidigare utbildning och för valideringen av icke-formellt och informellt lärande så att mikromeriter kan tilldelas.

a)

tillämpa, anpassa och utveckla kvalitetssäkringsmekanismer för mikromeriter som utfärdas av olika typer av tillhandahållare, närhelst så är möjligt med utnyttjande av befintliga mekanismer (se bilaga 2),

b)

stödja användningen av kompetensinventeringssystem för analys av arbetsmarknadens behov och demografiska förändringar så att de kan identifiera eventuella behov av att utveckla eller uppdatera mikromeriter,

c)

uppmuntra tillhandahållare att offentliggöra kataloger över de mikromeriter som de erbjuder, inklusive eventuella principer för erkännande av mikromeriter som utfärdas av andra tillhandahållare,

d)

integrera mikromeriter i nationella referensramar och system för kvalifikationer; beslut om att integrera mikromeriter i regionala och nationella ramar eller system fattas av nationella myndigheter eller institutioner i linje med nationella förhållanden.

i)

utbildningsinstitutioner,

ii)

arbetsmarknadens parter,

iii)

arbetsgivare och näringsliv,

iv)

organisationer för forskning och innovation,

v)

det civila samhällets organisationer,

vi)

arbetsförmedlingar och tjänster för social delaktighet samt

vii)

lokala, regionala och nationella myndigheter.

a)

uppmuntra upptagande av utbildningserbjudanden som leder till mikromeriter i kataloger över de utbildningsmöjligheter som erbjuds,

b)

använda mikromeriter för att förbättra tillgången till utbildning för alla inlärare, inklusive missgynnade och utsatta grupper (till exempel personer med funktionsnedsättning, de äldre, lågkvalificerade/lågutbildade, minoriteter, personer med invandrarbakgrund, flyktingar och personer som har begränsade möjligheter på grund av sitt geografiska läge och/eller sin socioekonomiskt ogynnsamma situation), i tillämpliga fall,

c)

använda mikromeriter för att stödja flexibla utbildningsvägar och övergången från gymnasie- eller yrkesutbildning till tertiär utbildning och vuxenutbildning när så är relevant,

d)

använda mikromeriter som kan integreras i eller som kan komplettera utbildningsprogram, när så är relevant,

e)

använda mikromeriter för att ytterligare förbättra grundläggande och avancerade digitala färdigheter och kompetenser för fler grupper av inlärare, i enlighet med handlingsplanen för digital utbildning och handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter,

f)

använda mikromeriter för att stödja utvecklingen av lärande för den gröna omställningen och hållbar utveckling som en del av det nationella genomförandet av rådets rekommendation om lärande för den gröna omställningen och hållbar utveckling,

g)

främja utbildningsinstitutioners och andra utbildningsanordnares användning av mikromeriter – i samverkan med deras omgivande kunskaps- och innovationsekosystem – för att öka mikromeriternas relevans och potentiella positiva effekter för ekonomin på lokal och regional nivå,

h)

främja förståelsen för och användningen av mikromeriter genom fortsatt yrkesmässig utveckling för såväl lärare, utbildare, studie- och yrkesvägledare (t.ex. inom ramen för Erasmus+ lärarakademier) som akademiker, forskare och annan relevant personal,

i)

främja användningen av mikromeriter så att de senaste forskningsrönen snabbt omvandlas till lärandemöjligheter, för att stärka synergieffekterna mellan det europeiska området för utbildning och det europeiska forskningsområdet,

j)

undersöka användningen av mikromeriter inom det europeiska området för utbildning för att utmana könsstereotyper och andra diskriminerande stereotyper i fråga om studieval och när det gäller utbildningsmetoder och utbildningsmaterial.

a)

använda mikromeriter, enligt vad som är relevant, för att

b)

ta upp utbildning som leder till mikromeriter avseende erkända utbildningsmöjligheter som kan kopplas till individuella utbildningskonton, när sådana finns, och andra system för utbildningsstöd,

c)

främja användningen av mikromeriter som ett sätt att uppdatera och uppgradera färdigheterna hos egenföretagare och atypiska arbetstagare, inklusive personer som arbetar via plattformar och små och medelstora företag,

d)

undersöka användningen av mikromeriter i riktade initiativ för att stödja och motivera missgynnade och utsatta grupper (till exempel personer med minimiinkomst, personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa och lågutbildade) att återvända till arbetsmarknaden eller behålla sin anställning,

e)

undersöka hur mikromeriter kan användas i system för att genomföra den förstärkta ungdomsgarantin till stöd för unga, inklusive i förberedande utbildning och högkvalitativa fortbildningserbjudanden,

f)

undersöka hur mikromeriter kan användas i samband med det nationella genomförandet av rekommendationen om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder till följd av covid-19-krisen (Ease-åtgärder),

g)

undersöka hur mikromeriter kan användas för att stödja arbetstagares yrkesmässiga utveckling och uppfylla obligatoriska krav på kompetensutveckling och omskolning i vissa jobb eller arbetstyper (till exempel för licenser, erfordrad utbildning och tillstånd).

a)

Fastställa åtgärder genom att bygga vidare på relevanta befintliga nationella arrangemang och finansiella ramar för att genomföra denna rekommendation. Detta kan inbegripa kopplingar till individuella utbildningskonton, när sådana finns (med vederbörlig hänsyn till utbildnings- och arbetsmarknadsorganisationernas ansvar och autonomi i det nationella sammanhanget).

b)

På bästa sätt utnyttja unionens medel och instrument för att stödja de nödvändiga reformerna, från det stödjande ramverket till utvecklingen och användningen av mikromeriter.

a)

stödja utarbetandet av riktlinjer för hur man kan öka insynen och använda de nuvarande EU- och Bolognainstrumenten inom högre utbildning för intern och extern kvalitetssäkring av mikromeriter,

b)

undersöka hur användarguiden om det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter kan anpassas inom högre utbildning för att integrera mikromeriter,

c)

undersöka hur man kan anpassa och utveckla EU:s kompetens- och kvalifikationsverktyg för att integrera mikromeriter i yrkesutbildningssystemen,

d)

stärka Enic–Narics och andra adekvata organs roll i samband med erkännandet av mikromeriter för ytterligare studier och/eller sysselsättningsändamål, bland annat genom att ta fram vägledning och utbildningar,

e)

stödja en strukturerad diskussion om möjligheten att inkludera mikromeriter i nationella referensramar för kvalifikationer,

f)

utforska en utveckling av initiativet om det europeiska studentkortet så att studerande på ett säkert sätt kan dela sina mikromeriter från studier utomlands med andra utbildningsinstitutioner.

a)

stödja utbyte av information mellan regionala och nationella myndigheter om relevanta regionala och nationella politiska initiativ och belägg för dessas inverkan, varvid den strategiska ramen för det europeiska utbildningssamarbetet inför och bortom ett europeiskt område för utbildning används på bästa sätt,

b)

främja europeiskt samarbete om kvalitetssäkring av mikromeriter, vilket leder till ömsesidigt förtroende,

c)

ge lärosäten och yrkesutbildningsinstitutioner, inbegripet allianserna mellan Europauniversitet och yrkeskunskapscentrumen, incitament att prova ut och använda mikromeriter i syfte att främja och uppmuntra utnyttjandet av mikromeriter i utbildningsvärlden i stort,

d)

främja spridningen av mikromeriter inom Erasmus + lärarakademier och andra lärarutbildningsanordnare för att möta lärarnas behov av fortsatt yrkesmässig utveckling, i tillämpliga fall,

e)

utforska en spridning av mikromeriter av arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och näringslivet, inbegripet via kompetenspakten och därtill knutna samarbetsinitiativ, såsom strategin för branschsamverkan kring kompetens, den stärkta europeiska alliansen för lärlingsutbildning och koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen,

f)

stödja samarbete och utbyte av bästa praxis mellan offentliga arbetsförmedlingar och arbetsgivare i fråga om hur mikromeriter bör användas för att stödja anställbarheten inom ramen för nätverket för offentliga arbetsförmedlingar,

g)

underlätta samarbetsprojekt mellan arbetsmarknadens parter och utbildningsorganisationer om hur mikromeriter bör användas och genomföras för att tillgodose kompetensbehoven på europeisk, nationell, lokal och regional nivå samt inom olika sektorer,

a)

information om lärandemöjligheter som leder till mikromeriter och om tillhandahållare som är anslutna till den europeiska strategin för mikromeriter,

b)

stöd för autentisering av mikromeriter genom europeiska digitala lärandeintyg,

c)

stöd för portabilitet, stapelbarhet, interoperabilitet, utbyte och delning av information om mikromeriter genom en europeisk öppen standard som anger ett gemensamt format för mikromeriter.

i)

användningen av den europeiska strategin för mikromeriter, inklusive om hur de används av utbildningsanordnare, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter,

ii)

särskilda resultat och fördelar för inlärarna,

iii)

deras mervärde jämfört med och som komplement till fullständiga examina eller kvalifikationer, och

iv)

ytterligare belägg för de faktorer som påverkar människors incitament och motivation att delta i utbildning.