22.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 234/32

1.1

I Agenda 2000, som antogs vid Europeiska rådets möte i Berlin i mars 1999, betecknas landsbygdsutvecklingen som den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Dess syfte är att komplettera fortsatta reformer på marknadsområdet i hela EU. Den nya reform som antogs i juni 2003 bekräftade den andra pelarens roll och innebar att det infördes nya åtgärder med avseende på marknadsföring, livsmedelssäkerhet och djurskydd. Förmodligen kommer detta även att innebära ökat ekonomiskt stöd till landsbygdsutvecklingen.

1.2

I linje med slutsatserna från Salzburgkonferensen (i november 2003) fastställde kommissionen i meddelandet om budgetplanen och i det förslag till förordning som behandlas i föreliggande yttrande följande tre övergripande mål för landsbygdsutvecklingspolitiken:

1.3

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén fäster särskild uppmärksamhet vid dessa förslag. I initiativyttrandet om ”Andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken: framtidsutsikterna för en anpassning av landsbygdsutvecklingspolitiken” (1) påpekas att landsbygdsutvecklingen bör ses i ett större perspektiv som bland annat omfattar följande:

1.4

För att få grepp om dessa frågor lyfte kommittén i ovannämnda yttrande fram de principer som bör styra den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken:

Inom ramen för sitt fortsatta arbete har kommittén för avsikt att rikta ett yttrande till övriga institutioner om kommissionens förslag där man främst behandlar stödet till landsbygdsutvecklingen.

1.5

Europeiska kommissionen har fört ett brett samråd med berörda aktörer och kommittén har vid flera tillfällen kunnat bidra med olika förslag, bland annat inom ramen för de rådgivande kommittéerna. Detta breda samråd visar att kommissionen har en öppen inställning, och kommittén önskar att förslagen kan återspeglas i det lagstiftningsförfarande som nu satts igång.

1.6

Kommittén kommer att utarbeta ett yttrande om den nya rättsliga grunden för finansieringen av olika åtgärder som berörs av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) (KOM(2004) 489 slutlig – 2004/0164 CNS). (2) De administrativa aspekterna på genomförandet av programmet för landsbygdsutveckling kommer att behandlas i det yttrandet.

2.1

Kommissionens förslag bör ses mot bakgrund av målsättningen att göra gemenskapspolitiken för landsbygdsutveckling överskådligare och mer öppen för insyn. I detta syfte förslås att det skall inrättas en särskild fond (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)). Fonden skall bidra till att främja en hållbar landsbygdsutveckling i hela Europeiska unionen och komplettera såväl den gemensamma jordbrukspolitikens marknads- och inkomststöd som sammanhållningspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken.

2.2

För att säkerställa en bättre samstämmighet mellan unionens mål och genomförandet av programmen för landsbygdsutveckling föreslår kommissionen att man skall fastställa en strategisk gemenskapsplan för landsbygdsutveckling. Denna skall godkännas av rådet. Medlemsstaterna skall ha till uppgift att utarbeta nationella strategiska planer med utgångspunkt i dessa riktlinjer. Dessa planer och program för landsbygdsutveckling skall utarbetas inom ramen för ett nära samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och de myndigheter som medlemsstaterna utsett (lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra aktörer som företräder det civila samhället).

2.3

Som komplement till programmens uppföljning föreslår kommissionen att varje medlemsstat skall utarbeta en årlig sammanfattande utvärdering av vilka resultat som uppnåtts i programmen för landsbygdsutveckling mot bakgrund av indikatorerna i de nationella strategiska planerna och resultaten av de löpande utvärderingarna för varje program. Kommissionen skall lägga fram en årlig rapport för rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

2.4

Kommissionen föreslår att man skall slå samman de 26 befintliga åtgärderna och de nya åtgärdsförslagen (exempelvis finansieringen av Natura 2000, skogsmiljöåtgärderna och utbildningen av lokalt folkvalda i att utforma regionala projekt) och dela upp dem i tre prioriteringar med olika målsättningar. Varje prioritering skall tilldelas en minimifinansiering enligt följande:

2.4.1

Prioritering 1 är inriktad på bättre konkurrenskraft inom jord- och skogsbruket och omfattar fyra typer av åtgärder:

2.4.2

Prioritering 2 (miljö och markanvändningsplanering) avser en hållbar användning av jord- och skogsmark. Åtgärderna för mindre gynnade områden stöps om när det gäller avgränsningen av ”mellanliggande områden” (som enbart skall grundas på naturliga kriterier). Vidare åläggs stödmottagarna det allmänna kravet på att bestämmelserna i EU:s och den nationella jord- och skogsbrukslagstiftningen skall uppfyllas (villkor för direktstödet under den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare).

2.4.3

Prioritering 3 (förbättrad livskvalitet och ekonomisk diversifiering på landsbygden) avser åtgärder som hänger samman med en diversifiering av landsbygdens ekonomi genom stöd till andra typer av verksamhet än jordbruk som genomförs av jordbrukare eller andra yrkeskategorier, åtgärder för en bättre livskvalitet på landsbygden (grundläggande tjänster samt infrastruktur) och kompetens- och ledarskapsutveckling för lokalt folkvalda med utformning och genomförande av en lokal utvecklingsstrategi som målsättning.

2.5

Leadermetoden har utvidgats till att omfatta samtliga tre prioriteringar och bör täcka minst 7 % av det totala stödet till fonden för landsbygdsutveckling. Kommissionen föreslår att prestationsreserven (3 % av EJFLU) skall avsättas till detta program.

2.6

Kommissionen föreslår att man skall avsätta 88,75 miljarder euro till denna politik under perioden 2007–2013. Genom modulering kommer det varje år att avsättas medel till den gemensamma fonden för samtliga prioriteringar (cirka 8 miljarder euro för samma period).

3.1

Kommittén välkomnar kommissionens förslag som innebär att det skall inrättas dels en särskild fond för landsbygdsutveckling (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – EJFLU), dels en fond för marknadsåtgärder på jordbruksområdet och direktstöd (Europeiska garantifonden för jordbruket – EGFJ). Kommittén vill framhålla att lagstiftningsförslaget bör ses mot bakgrund av slutsatserna från Salzburgkonferensen om landsbygdsutvecklingen i ett utvidgat EU. Kommittén vill dessutom uppmärksamma Europaparlamentet och rådet på de anpassningar som måste göras i syfte att respektera principerna för en landsbygdsutvecklingspolitik. Dessa lyfte för övrigt kommittén fram i sitt initiativyttrande.

3.2

Förslaget om att inrätta en enda fond för landsbygdsutveckling kan inte förverkligas utan koppling till något av EU:s redan befintliga politikområden. I slutsatserna från Salzburgkonferensen liksom i förklaringarna från Europeiska rådets möte i Luxemburg i juni 2003 och i EESK:s rekommendationer (3) framhålls att landsbygdsutvecklingspolitiken (den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare) bör stödja en anpassning av jordbruket (den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare). Därför skulle EESK gärna se att man i förslagets artikel 3 inför en hänvisning till artikel 33 i fördraget och fastställer de allmänna målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

1.

Fonden skall bidra till att främja en hållbar landsbygdsutveckling i hela Europeiska unionen och komplettera den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument (den gemensamma jordbrukspolitikens marknads- och inkomststöd). Den kan på så vis medverka till att de mål som fastställs i fördragets artikel 33 uppfylls.

2.

Fonden kompletterar även sammanhållningspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken.”

3.3

Kommittén anser att landsbygdens ekonomiska utveckling också vilar på komplementariteten mellan aktörer inom och utanför jordbrukssektorn. Kommittén välkomnar förslagen till åtgärder för att främja verksamhet utanför jordbrukssektorn och stödet till småföretagen och mikroföretagen, i linje med den europeiska stadgan för småföretag, vilkas betydelse för att skapa sysselsättning på landsbygden bör framhävas.

3.4

När det gäller utvärderingen och anpassningen av fondens målsättning tas det inte hänsyn till tidsschemat för den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling. Kommissionen understryker att den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som det beslutades om i juni 2003 kommer att få olika effekter beroende på vilket område som avses och att perioden 2008–2009 sammanfaller med den tidpunkt då de nya medlemsstaterna skall överge det förenklade systemet och kommissionen skall utvärdera de olika frikopplingssystemen. Det förefaller därför nödvändigt att ta hänsyn till tidsschemat för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare i den strategiska uppföljningen av landsbygdsutvecklingspolitiken på EU-nivå.

1.

För första gången år 2009, och när varje nytt år börjar, skall kommissionen lägga fram en årsrapport med en sammanfattning av de viktigaste händelserna, tendenserna och utmaningarna i fråga om genomförandet av såväl de nationella strategiska planerna som EU:s strategiska riktlinjer. I rapporten skall det även redogöras för vilka effekter den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling och de viktigaste tendenserna på den internationella marknaden för jordbruksprodukter har i landsbygdsområdena.”

3.5

Kommittén ansåg i sitt initiativyttrande av den 1 juli 2004 (4) att kommissionens budgetförslag var blygsamt i förhållande till de målsättningar som ställts upp. Den övergripande budgeten för landsbygdsutveckling borde uppgå till nära 96 miljarder euro för EU-25 för perioden 2007–2013 jämfört med 65 miljarder euro för nuvarande period (EU-15). I inledningen till kommissionens dokument KOM(2004) 490 slutlig anges att över 50 % av EU:s befolkning bor på landsbygden, medan den budget som tilldelats EJFLU kommer att motsvara 28 % av anslagen till regionalpolitiken och 32,5 % av anslagen till den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare (inklusive modulering). Följaktligen bör man se till att EJFLU inte blir det enda finansiella instrument för landsbygdsområdena, eftersom det skulle betyda att landsbygdsområdena gettoiseras.

3.5.1

Det är alltså nödvändigt att öka samordningen av denna politik med regionalpolitiken och kompetensutvecklingspolitiken (Europeiska socialfonden). Kommittén ställer sig därför frågan om det verkligen är nödvändigt att landsbygdsutvecklingspolitiken ensam skall finansiera småskalig landsbygdsinfrastruktur och att man inför ett avsnitt om utbildning för lokala tjänstemän, när detta är ESF:s kompetensområde.

3.5.2

Kommittén ställer sig positiv till att det inrättats ett minimianslag för områden med strukturella eftersläpningar i utvecklingen (31 miljarder euro). Beloppet är högre än det för innevarande period (21 miljarder euro).

3.5.3

Den budget som avsätts för Leader skulle öka från 2,2 miljarder euro till 8,8 miljarder euro (7 % av EJFLU + 3 % av prestationsreserven) och innebär procentuellt sett den största ökningen. Kommittén ställer sig positiv till att Leader har integrerats som en prioritering inom ramen för landsbygdsutvecklingen eftersom detta gör det möjligt för det civila samhället att fortlöpande delta i utvecklingen av landsbygden. Trots att metoden är väl så viktig som målen, beklagar kommittén att målsättningen att genomföra nyskapande insatser och pilotprojekt inte sätts i förgrunden. Kommittén vill rikta kommissionens uppmärksamhet på att alltför långtgående ekonomiska förpliktelser skulle kunna innebära en reell risk. Det vore beklagansvärt om Leader i en svår budgetsituation skulle underutnyttjas av administrativa orsaker eller på grund av bristande tillgång på lokal offentlig finansiering. Därför föreslår kommittén att ett mindre belopp skall åläggas samtliga medlemsstater (minst 4 % skulle stämma bättre överens med det aktuella programmet). Detta minibelopp inverkar inte på något sätt på medlemsstaternas möjlighet att i högre grad prioritera Leaderdimensionen.

3.5.4

Ungefär 50 miljarder euro skulle återstå för finansieringen av ”traditionella insatser” genom fonden för landsbygdsutveckling. Detta belopp ökar endast med 8 miljarder euro genom att resurser förs över från den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare till den andra. För att man skall kunna uppfylla målsättningen att stödja anpassningen av jordbruket begär kommittén därför att resurserna från moduleringen endast skall tilldelas prioritering 1 och prioritering 2. Denna tilldelning skall inte heller inverka på de belopp som varje medlemsstat kan tänkas avsätta för varje prioritering när programmen för landsbygdsutveckling anpassas. Resurserna från moduleringen bör logiskt sett motsvara den princip om tvärvillkor som fastställs i artikel 10 i förordning 1782/2003. Tvärvillkoren kan emellertid endast tillämpas på verksamhet under prioritering 1 och prioritering 2.

6.

Utöver de belopp som anges i punkt 5 skall medlemsstaterna i sitt programarbete ta hänsyn till de belopp som blir tillgängliga genom modulering enligt artikel 12.2 i förordning (EG) nr …/…[finansieringen av GJP]. Dessa belopp bör flyttas över på prioritering 1 eller 2 i förordning (EG) nr …/.. [EGFJ].”

3.5.5

Kommissionen föreslår ett system med påföljder för jordbrukare för åtgärderna inom prioritering 2, på grundval av villkoren för stödet under den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare. Eftersom dessa villkor endast är tillämpliga på jordbrukare kan kommittén inte stödja detta förslag, som syftar till en distinktion som helt och hållet utgår från yrkesstatus. Kommittén erinrar om att den förespråkar principen om likabehandling av stödmottagarna när det gäller offentligt stöd.

3.5.6

Enligt de beräkningar som kommissionen presenterat kommer genomförandet av NATURA 2000-nätverket att kosta 6,1 miljarder euro per år. En stor andel kommer att finansieras av EU enligt medfinansieringsförfarandet. Gemenskapen skulle kunna anslå medel inom ramen för fonden för landsbygdsutveckling, t.ex. i fråga om utgifterna för att ersätta markägare och markanvändare. Kommittén har utarbetat ett särskilt yttrande om kommissionens förslag till finansiering av NATURA 2000 (5), i vilket kommittén konstaterar att NATURA 2000 är en ny och kompletterande uppgift för gemenskapen som finansieras via en budget vars anslag, trots de politiska utfästelser som gjorts, knappast kommer att höjas. Kommittén påpekar att kommissionens föreslag endast är acceptabelt om

3.5.6.1

Kommittén anser därför att man bör behålla de åtgärder som föreslås i artiklarna 36 och 43 beträffande kompensation av inkomstbortfall på grund av de nackdelar som drabbar NATURA 2000-områden. Kommittén rekommenderar dock att man stryker den del i artikel 53 som behandlar finansieringen av NATURA 2000-nätverket eftersom detta måste ske inom ett specifikt program.

3.6

Det är välkommet att kommissionen inser hur viktigt det är att kompensera bergsområdenas naturbetingade svårigheter, men kommittén ställer sig frågande till kommissionens förslag om mindre gynnade områden. Förslaget innebär både att färre områden kan komma i fråga och att gemenskapsstödet blir mindre intensivt. Därför erinrar kommittén om att naturbetingade (jordbruksrelaterade, klimatrelaterade eller vattenrelaterade) faktorer bör räknas ihop vid klassificeringen av områden med naturbetingade svårigheter. Detta eftersom flera lätta naturbetingade svårigheter sammantagna utgör svåra hinder för utvecklingen i landsbygdsområden. För de områden som inte klassificeras som områden med naturbetingade svårigheter föreslår kommittén ett successivt sjunkande stöd, som inom regionalpolitiken. Ett sådant utfasningsprogram skulle göra det möjligt att mildra ekonomiska störningar som drabbar gårdarna.

5.

Under en utfasningperiod på 5 år kommer ett successivt sjunkande stöd att utgå till jordbrukare i områden som till följd av ändringen av statistiknomenklaturen inte längre räknas som områden med naturbetingade svårigheter (artikel 47.3a).”

3.7

Kommissionen har för avsikt både att låta bestämmelserna i landsbygdsutvecklings-förordningen vara flexibla och att tillämpa smidigare regler för planeringen av finansieringen, vilket borde innebära ett bättre genomförande av den nya förordningen om landsbygdsutveckling. Kommittén stöder förvisso principen om att fastställa miniminivåer för de olika prioriteringarna, men anser att kommissionens förslag inte är förenligt med dess riktlinjer på detta område. En studie har nämligen visat att utnyttjandet av stödet under landsbygdsutvecklingsförordningen för närvarande är nära relaterat till särdragen hos jordbruksmiljöerna och landsbygdsområdena i EU:s olika länder och regioner. Kommissionen har även framhållit att den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som genomfördes i juni 2003 har fått olika effekter i olika landsbygdsområden. Sammanräkningen av miniminivåer per prioritering bör därför inte överstiga 50 %, för att subsidiaritetsprincipen skall respekteras och en anpassning ske till de olika landsbygdsförhållandena i Europa.

3.8

Genom utvärderingen av landsbygdsutvecklingspolitiken kan man garantera att gemenskapsstödet utnyttjas på ett fullgott sätt och att effektiviteten ökar. Kommittén vill erinra om att målen för den offentliga politiken fastställs i förhållande till framtida utmaningar och inte enbart i förhållande till resultatet av de olika landsbygdsutvecklingsprogrammen. Den administrativa förenkling som kommissionen föreslår undergrävs därför genom att olika utvärderingsprocesser överlappar varandra, och de direkta effekterna för slutmottagarna kommer att bli små.

3.9

Dessutom framhåller kommittén att administrativ förenkling hela vägen fram till slutmottagaren inte behandlas i kommissionens förslag. Även om denna fråga främst behandlas i yttrandet om ”Finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken” (6), vill kommittén påtala det oroväckande i att förfarandena knappast har förenklats för slutmottagarnas del. Kommissionen har t.ex. föreslagit en förenkling av villkoren för modernisering av gårdar i artikel 25, genom att investeringsstödet för gårdar inte längre blir avhängigt av de normala möjligheterna på marknaden (berörda produkter, typ av investering och förväntad kapacitet). I artikel 73 fastställs dock en tidsfrist på sju år för återkrävande av stödet i händelse av större ändringar i insatsen. Denna nya bestämmelse innebär strängare kontroller och förutsätter därmed nya lönsamhetskriterier för projekt i planeringsfasen. Tidsfristen förefaller överdrivet lång i förhållande till de finansierade projektens natur och ambitionsnivå.

3.10

EESK ser positivt på att utformningen, förvaltningen och utvärderingen av landsbygdsutvecklingspolitiken skall ske i enlighet med partnerskapsprincipen (artikel 6), vilket innebär samråd med arbetsmarknadens parter och näringslivets organisationer. Kommittén anser att denna bestämmelse bör bli obligatorisk och att alla aktörer som företräder landsbygden i ekonomiska och sociala frågor skall få delta fullt ut i nätverken för landsbygdsutveckling på europeisk, nationell och regional nivå. EESK önskar också delta i den landsbygdsutvecklingskommitté som föreskrivs i artikel 95, som observatör och i enlighet med artikel 7 i rådets beslut 1999/468/EG. På detta sätt skulle det organiserade civila samhället kunna medverka i alla faser i genomförandet av gemenskapspolitiken.

4.1

Kommittén välkomnar den klargörande insats som innebär att de 26 åtgärderna för landsbygdsutveckling delas in i tre inriktningar eller prioriteringar. Det hade varit mer motiverat att placera vissa åtgärder under prioritering 3, eftersom genomförandet av dessa åtgärder i allt högre grad omfattar alla aspekter på markanvändningsplanering. Kommittén föreslår alltså att de åtgärder som beskrivs i artikel 28 (infrastruktur som är av betydelse för utveckling och anpassning inom jord- och skogsbruket), artikel 38 (icke-produktiva investeringar inom jordbruket) och artikel 46 (icke-produktiva investeringar inom skogsbruket) placeras under prioritering 3.

4.2

Redan i sitt yttrande från 2001 om unga jordbrukare (7) framhöll kommittén hur viktigt det är att ge unga jordbrukare startstöd och att verka för varaktigt jordbruk. Därför bör detta tema bli en av prioriteringarna i den framtida strategiska landsbygdsutvecklingsplanen, och villkoren för startstöd bör inte begränsas till ett samlat stöd som kommissionen föreslår i artikel 21 i förslaget till förordning. Framför allt bör man se till att beloppen i fråga inte minskar.

2.

Stödet skall beviljas i form av följande:

c) för att hjälpa framtida jordbrukare och potentiella skogsägare att bära kostnaderna i samband med utarbetandet av en ekonomisk plan för utvecklingen av deras jordbruks- och skogsbruksverksamhet.”

4.3

Kommittén vill påpeka att det på landsbygden i flera av de nya medlemsstaterna pågår en komplicerad ekonomisk omvandling som långt ifrån slutförts ännu. Villkoret att man skall ha bedrivit jordbruk under 10 år för att kunna erhålla stöd för förtida pension är i dessa fall därför orimligt strängt. Kommittén föreslår en övergångsperiod, under vilken det skall räcka med att man bedrivit jordbruk under en kortare tid förutsatt att man under större delen av sitt yrkesverksamma liv varit lantarbetare.

4.3.1

4.4

Kommissionen föreslår att investeringsstödet skall möjliggöra en förbättring av jordbruksverksamheternas konkurrenskraft eller diversifiering. Kommittén vill precisera att investeringsstödet inte endast skall begripas som fysiska investeringar. Både när det gäller kvalitet och uppvärdering och/eller miljöskydd bör det immateriella stödet i form av spridning av tekniska framsteg och överföring till jordbruksföretag införlivas i de olika åtgärderna (artiklarna 25, 27, 31 och 50).

4.4.1

Jordbrukssektorn utmärks av en låg andel kvinnor, vilket uppgifter från kommissionen vittnar om. Det är i huvudsak män som drar nytta av direktstödet och strukturfonderna. Detta visar klart behovet av att stödja kvinnorna i beslutsprocessen. Därför bör Europeiska unionen utveckla metoder i syfte att få denna situation att upphöra och bidra till att det inrättas jordbruksföretag som drivs av kvinnor. Kommittén rekommenderar att denna aspekt omnämns i en särskilt punkt inom ramen för det strategiska gemenskapsprogrammet.

4.5

Artikel 27 behandlar investeringar som möjliggör högre värde i primärproduktionen inom jord- och skogsbruket. Möjligheten att komma i fråga för stöd begränsas här i förhållande till företagens storlek. När det gäller konsolideringen av ekonomiska verksamheter på landsbygden vill EESK påpeka att ovanstående villkor är alldeles för begränsande för att ge verkliga möjligheter till utveckling av dessa verksamheter. De jordbruksföretag, jordbrukskooperativ eller jordbruksbaserade livsmedelsföretag som har en omsättning på mer än 10 miljoner euro och har fler än 50 anställda har inte nödvändigtvis lättare att få stöd än småföretag, och de står för en inte försumbar del av sysselsättningen.

4.5.1

När det gäller mervärdet för den primära jordbruksproduktionen bör emellertid det stöd som ges genom EJFLU reserveras för verksamhet som syftar till omvandling som ger ett verkligt mervärde till den primära jordbruksproduktionen lokalt och regionalt och som tar vara på kompetens, landsbygdens egenart lokala traditioner samt innovationer. EJFLU bör därför också ha som sin uppgift att främja samarbete och samråd mellan olika aktörer i de jord- och skogsbruksbaserade lokala och regionala produktionskedjorna.

2.

Stöd enligt punkt 1 skall begränsas till mikroföretag och små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, samt till kooperativa företag bildade av jordbrukare. I fråga om skogsbruksprodukter skall stödet begränsas till enbart mikroföretag.”

4.6

Alla de åtgärder som kommer i fråga i den nuvarande förordningen om landsbygdsutveckling verkar inte täckas av artikel 28, såsom artikeln nu är formulerad. Det är därför kommittén föreslår att sammanläggning av jordbruksfastigheter uttryckligen omnämns i denna artikel. Sammanläggning av jordbruksfastigheter bör ske under hänsynstagande till landskapet och rör inte bara jordbruksaspekter.

4.7

Det bör påpekas att det inte klart framgår huruvida de olika åtgärderna i lagstiftningsförslaget är obligatoriska eller inte, i varje fall inte i den franska versionen. Därför föreslår kommittén att artikel 37 om stöd för miljövänligt jordbruk och för djurskydd får en ny lydelse, som en påminnelse om att dessa åtgärder behåller den obligatoriska karaktär de har i den nuvarande förordningen.

1.

Medlemsstaterna skall se till att det i alla delar av landet, och utifrån de specifika behoven, blir möjligt att lämna in ansökningar om de stöd som anges i artikel 34 a iv).”

4.8

Som vi framhållit i punkt 3.4 ovan bör utnyttjande av EJFLU inte automatiskt innebära att man avstår från att använda andra finansiella instrument för landsbygdsutveckling. Därför föreslår kommittén att punkterna c) och d) i artikel 57, ”Kompetens- och ledarskapsutveckling”, utgår. Europeiska socialfonden bör kunna bidra till ledarskapsutvecklingen och utbildningen av lokalt folkvalda som har ansvar för ett projekt för lokal utveckling. Om projektet ingår i Leaderdimensionen skulle socialfonden kunna finansiera en del av ledarskapsutvecklingen i området i fråga.

4.9

EESK stöder inte förslaget om att inrätta en prestationsreserv efter regionalpolitisk modell och att låta utnyttjandet av denna reserv ske inom Leader. Erfarenheterna av prestationsreserver som införts inom regionalpolitiken har visat att medlemsstaterna ofta upplever denna åtgärd som frustrerande snarare än uppmuntrande. Även om utvärderingskriterierna i artikel 92 avsiktligt har gjorts omfattande, förklarar kommissionen inte på vilket sätt reserven är kopplad till gemenskapens strategiska mål. Beslut om tilldelning av reservmedlen på de lokala aktionsgruppernas nivå kan dock inte fattas förrän tidigast 2011. Då återstår endast två års planering, när man skall undersöka nya projekt för en relativt omfattande budget (2,6 miljarder euro) och nya nationella samfinansieringsåtaganden som inte är garanterade i planeringsskedet. Kommittén rekommenderar därför att artikel 92 skall utgå, och uppmanar kommissionen att ägna större uppmärksamhet åt Leaderdimensionen i samband med den strategiska gemenskapsplanen och genomförandefasen i programmen för landsbygdsutveckling.

4.10

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att inrätta avbytartjänster. Sådana åtgärder har visat sig bidra till att ett landsbygdsområde får ökad attraktionskraft och att sysselsättning skapas. En maximal period på fem år efter inrättandet av dessa tjänster framstår dock som otillräcklig om tjänsterna skall kunna bli bestående.

4.11

Den satsning på entreprenörskap och en allsidigare ekonomi som artikel 49 syftar till bör inte enbart handla om att skapa och utveckla mikroföretag utan också om att återuppta verksamheten i befintliga vilande företag och på stöd till omvandling. I enlighet med kommitténs ståndpunkt i fråga om näringslivspolitik vill vi infoga följande tillägg i artikel 49 a II: nya och expanderande mikroföretag, och återupptagande av verksamheten i vilande företag, satsningar på entreprenörskap och en allsidigare ekonomi…”

4.12

Programmet för miljövänligt jordbruk bidrar till positiva externa miljöeffekter (exempelvis minskad erosion och ökenspridning, förbättrad vattenkvalitet och vattenbesparing samt större biologisk mångfald genom skydd av olika arter). Därför bör man bevara stimulansbidrag som baseras på erkännandet av externa effekter.

4.13

För att stödja och uppmuntra skapandet och återupptagandet av verksamheten i småföretag och mikroföretag på landsbygden och i enlighet med skälen till rådets och parlamentets beslut av den 12 juli 2004 om det fleråriga programmet för företag och företagaranda uppmanar kommittén kommissionen och Europeiska investeringsfonden att skapa nya möjligheter för att främja och utveckla landsbygdsföretagens användning av olika finansieringsinstrument, bl.a. garantin för små och medelstora företag. Kommittén uppmanar dessutom EIF och kommissionen att studera möjligheterna till komplementaritet eller additionalitet mellan EJFLU, ESF och ERUF och EIF:s instrument i syfte att öka och förenkla stödet till investeringar för nyskapande och återupptagande av företag på landsbygden.

4.14

I sitt förslag betonar kommissionen att åtgärderna för ett hållbart utnyttjande av skogsmark framför allt bör utgöra incitament för jord- och skogsbrukare att förvalta sin mark enligt metoder som är förenliga med målet att slå vakt om landsbygdsmiljön. Kommittén konstaterar att kommissionen inte föreslår någon uppräkning av tröskelvärdena för stöd för miljöåtgärder i förhållande till förslaget från 1999.

4.15

Kommittén förväntar sig att det i förordningen uttalas att stöd kan ges från EJFLU även till åtgärder från medlemsstaternas och regionernas sida för att bevara och utnyttja genetiska resurser, särskilt vid bevarande på jordbruksföretaget.

5.1

Kommissionens lagstiftningsförslag om stöd till landsbygdsutvecklingen ansluter sig i vid bemärkelse till slutsatserna från Salzburgkonferensen. Kommittén ägnar stor uppmärksamhet åt detta tema och vill tacka kommissionen för det nära samarbete som har ingåtts med kommittéledamöterna. Först och främst vill kommittén påpeka att garantifonden EJFLU inte ensam kan bära allt ansvar för landsbygdsutvecklingen. ERUF:s (Europeiska regionala utvecklingsfonden) och ESF:s (Europeiska socialfonden) kompletterande funktioner måste fördjupas.

5.2

Utvecklingen av landsbygdsområdena omfattas givetvis av principen om territoriell sammanhållning. Om man vill säkerställa ekonomisk och social hållbarhet inom dessa territorier måste man dock beakta den gemensamma jordbrukspolitikens insatser, genom dess båda pelare, för att bibehålla och skapa sysselsättning inom alla de europeiska territorierna, framför allt genom utveckling av konkurrenskraftig jordbruksverksamhet och/eller annan verksamhet som grundar sig på innovation. Kommittén uppmanar därför kommissionen och rådet att låta halvtidsöversynen av Lissabonstrategin omfatta de nya riktlinjerna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

5.3

Budgeteringen är en av de viktigaste frågorna. Kommittén anser att kommissionens budgetförslag är blygsamma och stabila (1,24 % av BNI). Därför är vi kritiska till att Natura 2000 helt och hållet införlivas i EJFLU, där detta program skulle utgöra hälften av fondens totala budgetmedel. Att tredubbla anslaget till Leaderdimensionen förefaller också paradoxalt, med tanke på utvecklingen av medlemsstaternas samfinansiering. Kommittén erinrar också om att kommissionens finansieringsförslag utgör ett minimiförslag, utan vilket den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken inte kan bli en konkret del av strategin för hållbar utveckling och Lissabonstrategin för en konkurrenskraftig europeisk ekonomi och full sysselsättning.

5.4

Dessutom oroar sig kommittén över de följder som budgetdiskussionerna kommer att få för genomförandet av den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken. Kommissionens tidsplan innebär att landsbygdsutvecklingsprogrammen skall antas före utgången av 2006, men det kommer att bli svårt för medlemsstaterna att snabbt nå en mellaninstitutionell överenskommelse om budgetplanen. Kommittén hoppas därför att kommissionen snarast möjligt lägger fram de viktigaste punkterna i den strategiska gemenskapsplanen, även om det sedan dröjer till dess att förordningarna antas.

5.5

Kommittén förelägger även kommissionen, Europaparlamentet och rådet en rad förslag till anpassningar av de politiska riktlinjer som Salzburgkonferensen resulterade i, t.ex. att kopplingen mellan första och andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken bibehålls, att subsidiaritetsprincipen tillämpas i planeringen av åtgärderna och att det görs en mer långtgående förenkling i förhållande till slutmottagaren. EESK uppmanar därför kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt den sistnämnda frågan i landsbygdsutvecklingsprogrammens godkännandefas, genom att fråga medlemsstaterna på vilket sätt de har bidragit till att förenkla för slutmottagarna.

5.6

I framtiden och under genomförandefasen för denna politik önskar kommittén delta aktivt i beslutsprocessen, för att kunna lämna synpunkter på den strategiska gemenskapsplanen och se till att det organiserade civila samhället rådfrågas på ett bra sätt vid utarbetandet av landsbygdsutvecklingsprogrammen.