52002PC0207

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. BAKGRUND

Information från den offentliga sektorn öppnar stora möjligheter [1]

[1] Motiven för och den ekonomiska betydelsen av detta initiativ förklaras närmare i kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 23 oktober 2001: "eEurope 2002 - utarbetande av ramvillkor för EU avseende utnyttjande av information från den offentliga sektorn" (KOM(2001) 607). Ovanstående avsnitt är en kort översikt av de framlagda huvudmotiven.

Den digitala kunskapsbaserade ekonomin är en stark drivkraft för tillväxt, konkurrenskraft och fler jobb, samtidigt som den innebär bättre livskvalitet för människorna. Detta konstaterande var ett huvudbudskap i handlingsplanen "eEurope 2002 - Ett informationssamhälle för alla" (KOM(2000) 330 slutlig). Föreliggande dokument handlar om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (i fortsättningen av dokumentet används för enkelhetens skull "offentlig information" som synonymt begrepp). Dokumentet ingår som en del i ovannämnda handlingsplan och skall bidra till uppfyllandet av dess mål, framför allt inom områdena eGovernment (på svenska "e-förvaltning" eller "samhällskontakt via Internet") och digitalt innehåll.

I samband med sin verksamhetsutövning samlar den offentliga sektorn in, bearbetar och distribuerar väldiga mängder av information. Ministerier och andra offentliga organ sammanställer data om ekonomi och näringsliv. Upplysningar om lagar och om offentliga myndigheters verksamhet är de mest typiska exemplen på offentlig information. Även geografiska uppgifter, trafikinformation och turistinformation samlas in av myndigheter och andra organ på olika nivåer i den offentliga sektorn.

Både allmänhet och näringsliv kan i samma mån dra stor nytta av detta slags information om den finns lätt tillgänglig på Internet. Deras kontakter med myndigheterna underlättas, och deltagandet i den demokratiska processen ökar. Offentlig information har stor betydelse för demokratin och människors liv. Den offentliga informationen är också en grundläggande förutsättning för näringsliv och en välfungerande inre marknad. Om användningen av offentlig information ökar, räknar man med att den blir bättre och att den kommer att användas av större grupper av människor och företag. Därigenom får de bättre möjlighet att utnyttja sina rättigheter på den inre marknaden.

Den offentliga informationen erbjuder också stora ekonomiska möjligheter. IT-samhällets nya teknik har lett till oanade möjligheter att från olika källor sammanställa data och förädla dem till produkter och tjänster med mervärde. Offentlig information är ett mycket viktigt utgångsmaterial för många digitala informationsprodukter och skulle kunna bli en viktig "råvara" för nya tjänster, framför allt för det mobila Internet [2]. Informationen är en viktig resurs som kan bli en nyckelfaktor i den framtida utbyggnaden av innehållssektorn. Den har redan nu en marknadsstorlek på 433 miljarder euro och sysselsätter runt fyra miljoner européer. Innehållsproduktionen har under de senaste åren lett till en snabb ökning av sysselsättningen, och så kan det också fortsätta. Förbättrade villkor för utnyttjandet av offentlig information kommer därför att sätta fart på näringslivet och sysselsättningen. Dessutom kommer bättre användning av offentlig information att medföra andra fördelar för allmänheten - i form av en hel rad olika förädlade och vidareutvecklade informationsprodukter som den offentliga sektorn själv inte kan tillhandahålla.

[2] Den 20.3.2001 antog kommissionen ett meddelande med titeln "Införande av tredje generationens system för mobil kommunikation i Europeiska unionen: Lägesrapport och förslag till åtgärder" (KOM(2001) 141).

En fragmenterad Europamarknad

Den fortsatta integreringen av Europas ekonomier och utbyggnaden av det mobila Internet kommer att föra med sig en ökande efterfrågan på Europatäckande informationsprodukter och informationstjänster (mobiltelefonibaserad turistinformation, EU-omfattande affärsinformation etc.). Att framställa detta slags produkter på basis av offentlig information är emellertid en krävande uppgift. Regler och praxis för vidareutnyttjande av offentlig information skiljer sig åt mellan länder eller är helt enkelt oklara. Svårigheter i ett eller flera länder kan göra det omöjligt för ett företag, som sammanställer och förädlar information, att framställa en lönsam, Europatäckande produkt. Denna omständighet har en klar inverkan på Europamarknaden, eftersom osäkerheten kring villkoren för informationsutnyttjandet avskräcker företag från att ta steget in i det "transnationella" utnyttjandet av offentlig information. Framför allt små och medelstora företag kan förhålla sig avvaktande, eftersom varje misslyckad större investering de gör kan få ödesdigra konsekvenser för företagets fortlevnad. Genom att införa en minsta uppsättning gemensamma regler skulle man åstadkomma villkor som skulle göra att mycket av osäkerheten försvann och att det blev lättare att skapa EU-omfattande produkter. Genom regeluppsättningen skulle man också kunna minska belastningen på myndigheterna i den offentliga sektorn, eftersom de nu ofta tyngs under uppgiften att utarbeta provisoriska rutiner och riktlinjer när de ställs inför krav på vidareutnyttjande av information.

De svårigheter som det innebär att inrätta informationstjänster, som når över nationsgränserna - kortare benämnda transnationella eller gränsöverskridande informationstjänster -, är en hämsko inte bara för dem som inrättar tjänsterna, utan också för dem som skall använda dem. Tillgång till tillförlitliga informationstjänster - för t.ex. samhällskontakter och upplysningar om trafik, investeringsvillkor och miljöförhållanden - med räckvidd över flera medlemsstater är ett värdefullt hjälpmedel för företag som verkar på den inre marknaden, samtidigt som tjänsterna är viktiga för allmänheten. Hinder för utnyttjande av information från den offentliga sektorn kan därför innebära risk för negativa effekter för den inre marknaden som helhet.

Val av rättsligt styrmedel

Syftet med direktivet är att sörja för att samma grundläggande villkor tillämpas för alla aktörer på den europeiska informationsmarknaden i fråga om vidareutnyttjande av offentlig information. Vidare skall villkoren för vidareutnyttjandet redovisas öppnare och omotiverade snedvridningar av marknaden avlägsnas. Det finns flera skäl till varför kommissionen valt just ett direktiv som den mest ändamålsenliga formen för att uppnå resultat på det här området. Enbart samordning mellan medlemsstaterna, eller en rekommendation riktad till dem, är inte tillräckligt för att rätta till situationen, där man också måste väga in de ekonomiska värden som står på spel. Genom direktivet åstadkoms rättslig säkerhet och ett klart rättsläge för marknadsaktörerna, och tidsfrister för reformerna läggs fast. Samtidigt behåller medlemsstaterna sin frihet när det gäller den närmare anpassningen av bestämmelserna till lokala förhållanden. Direktivet är en åtgärd som ligger helt i linje med behovet av "internationaliserad" information och den Europaomfattande karaktären hos flera informationsprodukter och informationstjänster. Genom direktivet undviker man också ett lapptäcke av olika lösningar, som annars skulle kunna bli resultatet när medlemsstaterna går framåt med olika reformtakt på det här området.

Vidare kan brist på handling eller alltför begränsade åtgärder i den här frågan inom två-tre år leda till den obehagliga upptäckten att det fortfarande finns allvarliga hinder för ett EU-omfattande utnyttjande av offentlig information, och att avståndet till USA har ökat. De riktlinjer [3] som kommissionen 1989 utfärdade på tjänstemannanivå och som handlade om utnyttjandet av offentlig information, gav erfarenheter som pekade på att en modell utan rättsligt bindande verkan inte kommer att ge tillfredsställande resultat. I praktiken har riktlinjerna haft föga effekt.

[3] "Guidelines for improving the synergy between the public and private sectors in the information market" (riktlinjer för större fördelar av samverkan mellan den offentliga och privata sektorn på informationsmarknaden), Luxemburg 1989.

Ett drivande av enskilda ärenden om överträdelse av befintliga regler i fördragen (konkurrensreglerna, reglerna om icke-diskriminering och reglerna om tjänsters fria rörlighet) kommer inte ensamt att leda till den klarhet i rättsläget som sektorn som helhet kräver för att den skall investera i nya produkter och tjänster. Fördragsreglerna är bara till begränsad hjälp, och det är inte säkert att de skulle kunna tillämpas i andra situationer. Dessutom skulle det kräva lång tid att pröva ett antal specifika mål i nationella domstolar för att avgöra var gränserna för tillämpning av de befintliga rättsmedlen går. Det skulle också bli kostsamt för de berörda företagen. De rättsliga avgörandena skulle heller inte vara någon lösning på det underliggande problemet, som består i att bestämmelser och praxis avviker mellan de olika medlemsstaterna.

Det föreliggande förslaget till direktiv innebär inget negativt för allmänhetens möjlighet att få tillgång till handlingar vid själva källan. Det kommer heller inte att innebära någon förändring av reglerna för tillgång till handlingar i medlemsstaterna, och skyddet av personuppgifter kommer att bibehållas på samma nivå som befintlig dataskyddslagstiftning.

2. VAL OCH MOTIVERING AV RÄTTSLIG GRUND

Som tidigare framhållits är det faktum att nationell lagstiftning eller myndighetspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna eller är oklar en hämsko för en välfungerande inre marknad för produkter och tjänster. Det finns inget minimimått av säkerhet och öppenhet när det gäller villkoren för vidareutnyttjande av offentlig information i Europa. Det utgör ett allvarligt hinder för framställning av transnationella produkter och tjänster med offentlig information som utgångsmaterial. Därigenom hindrar det också framväxten av en i verklig mening Europaomfattande informationsmarknad.

Med detta som utgångspunkt är avsikten med det här förslaget att främja den inre marknadens mål som de är fastlagda i artikel 95 i EG-fördraget, som handlar om harmoniseringsregler vars syfte är att åstadkomma ett smidigt inrättande av en välfungerande inre marknad. För det ändamålet får åtgärder - i form av förordningar, beslut, direktiv eller rekommendationer - vidtas i enlighet med medbeslutandeförfarandet (artikel 251).

3. PRINCIPERNA OM SUBSIDIARITET OCH PROPORTIONALITET

Målen med det föreslagna direktivet är att underlätta inrättandet av EU-omfattande informationstjänster med information från den offentliga sektorn som utgångsmaterial, att förbättra privata företags villkor för ett fungerande transnationellt utnyttjande av offentlig information för framställning av förädlade informationsprodukter och informationstjänster, att begränsa snedvridningen av konkurrensen på Europamarknaden och att se till att medlemsstaterna någorlunda håller samma takt när det gäller vidareutnyttjandet av offentlig information, så att inte ytterligare marknadsfragmentering uppstår. Medlemsstaterna kan därför inte var för sig uppnå målen i tillräckligt hög grad på grund av deras Europaomfattande räckvidd och betydelse, utan det krävs åtgärder på gemenskapsnivå.

Direktivet begränsas till den minsta grad av harmonisering som behövs för att uppnå målen. Varför just direktivet valts som den lämpligaste formen för hanteringen av de aktuella frågorna har förklarats tidigare. Den formen ger staterna avsevärt handlingsutrymme, men hjälper samtidigt branschen att klara de svåraste hindren genom att ett antal grundläggande principer läggs fast.

Förslaget överensstämmer därmed helt och hållet med principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

4. EFFEKTER OM FÖRSLAGET GENOMFÖRS

Positiv effekt för informationsmarknaden

Bättre möjligheter att utnyttja offentlig information inom ramen för ett harmoniserat regelverk kommer att inverka positivt på investeringar och innovationsverksamhet på informationsmarknaden, eftersom regelverket gör att rättsläget blir klarare, rättssäkerheten förbättras och öppenheten ökar. Det finns skäl att tro att detta i sin tur kan leda till tillväxt och ökad konkurrenskraft hos den digitala innehållsbranschen och gagna konsumenterna.

Det rent ekonomiska värdet av informationen från den offentliga sektorn i Europeiska unionen har nyligen uppskattats till omkring 68 miljarder euro [4]. Det är jämförbart med värdet av verksamheten i branscher som advokatbyråer och tryckerier och visar vilka möjligheter som finns inom området offentlig information. Ett effektivare utnyttjande av de ekonomiska möjligheter som ligger i informationen kommer att leda till större verksamhet och fler jobb i de digitala innehållsföretagen. Många av de nya jobben kommer att uppstå i små och medelstora företag.

[4] "Commercial exploitation of Europe's public sector information", Pira International, september 2000 (kommersialisering av information från Europas offentliga sektor).

Blickar vi framåt, räknar man med att marknaden för mobilt innehåll kommer att bli betydande. Enligt en färsk undersökning [5] uppskattas storleken på den europeiska mobila innehållsmarknaden att uppgå till omkring 19 miljarder euro år 2006. I undersökningen konstateras att populära tillämpningar baserade på offentlig information, liksom populära förädlade tillämpningar (mervärdestjänster) med offentlig information som råmaterial, kan bli en avgörande faktor för utvecklingen av denna tillväxtmarknad inom tjänsteområdet.

[5] "Digital Content for Global Mobile Services", Andersen, 2002 (digitalt innehåll för globala mobiltjänster).

Genom de föreslagna åtgärderna kommer man således att öka möjligheterna för innehållsbranschen i Europa när det gäller användning av offentlig information i förädlade informationsprodukter. Utmaningen för den europeiska branschen består i att fullt ut ta till vara på dessa möjligheter och tillfällen.

Effekterna av olika avgiftsmodeller

Under de senaste två-tre åren har man i en rad undersökningar försök skapa modeller och bedöma den ekonomiska effekten av en öppnare politik i fråga om data från den offentliga sektorn. Diskussionen har i huvudsak varit inriktad på avgiftsfrågan, där man i Europa går emot den lågprisvariant som tillämpas i Förenta staterna. Där överskrider avgifterna för vidareutnyttjande av federal statlig information inte marginalkostnaderna för reproducering och spridning. I Europa använder man sig i stället av prissättning baserad på kostnadstäckning. I de flesta analyserna, där man använde sig av ekonomisk modellering eller en empiriskt branschgrundad ansats, kom man fram till slutsatsen att lågprisvarianterna är till bäst nytta för samhället som helhet [6]. En grundlig undersökning av ett antal databaser, som utnyttjas av organ inom den offentliga sektorn, visar att debitering av marginalkostnader för reproducering och spridning ger de utan jämförelse största ekonomiska effekterna och "välfärdseffekterna" [7]. Lågprisvarianten är särskilt fördelaktig för små och medelstora företag och för nystartade företag. Ytterligare en fördel hos lågprisvarianten, jämfört med kostnadstäckningsvarianterna, är att den ger även allmänheten ökad tillgång till offentlig information. I en undersökning behandlas särskilt de tänkbara effekterna för skatteinkomster, och det påpekas att ökad ekonomisk verksamhet till följd av lägre licensavgifter för vidareutnyttjande av offentlig information kommer att gagna statsfinanserna som helhet [8]. I en utredning av brittiska finansministeriet (UK Treasury) [9] i samband med översynen av de olika ministeriernas anslag år 2000 ("2000 Spending Review") manar man till försiktighet, samtidigt som man konstaterar att det råder ett behov av "att införa ett pådrivande system som gör att ministerier, och i synnerhet affärsdrivande verk med enda uppgift att sälja offentlig information ("Government trading funds"), inte väljer att fortsätta att vara lågpresterande till höga kostnader, som de ändå har möjlighet att täcka genom att lägga över de höga kostnaderna på köparna. Vanlig enkel tröghet och önskan att ha en stilla tillvaro kan vara de viktigaste hindren för att öka utnyttjandet av statlig information, som samtidigt skulle kunna täcka kostnaderna". Översynen av ministerieanslagen blev härvidlag inledningen till att man kostnadsfritt började förse vidareutnyttjande företag med en mängd central statlig information.

[6] Se t.ex. följande: 1) Undersökningar: "Welvaartseffecten van verschillende financieringsmethoden van elektronische gegevensbestanden" (effekter på välfärden av olika finansieringsformer för elektroniskt lagrade datamängder), rapport från Berenschot och Nederländernas ekonomiska institut till nederländska inrikesministeriet, 2001; "Commercial exploitation of Europe's public sector information" (kommersialisering av information från den offentliga sektorn i Europa), rapport från Pira International till Europeiska kommissionen, september 2000. 2) Forskning inom området geografisk information som den presenteras i "The dissemination of spatial data: a North-American-European comparative study on the impact of government information policy" (spridning av rymdtekniska data - en nordamerikansk-europeisk jämförande undersökning av effekterna av statlig politik på informationsområdet), X. R. Lopez, Ablex Publishing Corporation 1998, samt undersökningen "Economische effecten van laagdrempelige beschikbaarstelling van overheidsinformatie" (ekonomiska effekter av lättillgänglig offentlig information), 2000, för "Ravi Bedrijvenplatform" (Ravi:s företagsforum [Ravi = rådet för Indonesienfrågor]) (medlemmar från den privata sektorn i nederländska geografiska datakommittén).

[7] "Welvaartseffecten van verschillende financieringsmethoden van elektronische gegevensbestanden" (effekter på välfärden av olika finansieringsformer för elektroniskt lagrade datamängder), rapport från Berenschot och Nederländernas ekonomiska institut till nederländska inrikesministeriet, 2001.

[8] Undersökningen baseras på en försiktig extrapolering av den marknadsutveckling som skulle bli resultatet av lägre licensavgifter för vidareutnyttjande av offentlig information. Undersökningen visar att en öppnare licenspolitik skulle leda till ytterligare skatteinkomster, som mer än väl skulle uppväga de förlorade intäkterna som de lägre avgifterna skulle innebära. En slutgiltig analys pekar därför inte på några förlorade intäkter. "Commercial exploitation of Europe's public sector information, Pira International, september 2000 (kommersialisering av information från Europas offentliga sektor).

[9] Bilaga till "HM Treasury Spending Review 2000" (brittiska finansministeriets översyn av de olika ministeriernas anslag år 2000).

I det föreliggande förslaget tas hänsyn till att en del myndigheter är beroende av inkomsten från försäljningen av sina informationsresurser för att finansiera en del av sin verksamhet. Förslaget innebär inte någon genomgripande förändring av avgiftspolitiken. Genom direktivet sporras visserligen medlemsstaterna till att få de offentliga myndigheterna - där det är möjligt - att införa marginalkostnadsmodellen för reproducering och spridning, men man lämnar frågan om fastläggandet av avgiftspolitiken i medlemsstaternas och myndigheternas händer. Enligt förslaget får alltså en myndighet ta ut priser som fullt ut täcker produktionskostnader och därmed förbundna kostnader för framställning av en handling och dessutom ger skälig avkastning på investeringen. Den enda inskränkningen som föreskrivs i förslaget är att det skall finnas en övre gräns i de fall då myndigheter gör oskäliga vinster genom utnyttjandet av sina informationsresurser.

Vid översynen av detta direktiv, som skall göras tre år efter att det trätt i kraft, kommer man att lägga särskild vikt på direktivets helhetsverkan när det gäller att öka tillgången till offentlig information för vidareutnyttjande samt direktivets effekt på den offentliga sektorns inkomster.

Effekten av öppenhet och likvärdiga marknadsvillkor

Avgifterna är bara en av de frågor som tas upp i förslaget. Ökad öppenhet och likvärdiga marknadsvillkor kan förväntas ha stor effekt för möjligheterna att vidareutnyttja offentlig information [10]. De åtgärderna kommer att innebära en ökning av EU-omfattande informationstjänster och ökad ekonomisk verksamhet baserad på offentlig information, utan att de berörda myndigheternas intäkter minskar. De effekter som öppenhet skapar är visserligen svåra att kvantifiera, men klarhet och konsekvens anses vara grundläggande förutsättningar för marknadsutveckling [11]. Samma sak gäller för inskränkning av monopolistiskt agerande: både teori och praktik inom ekonomin visar att sådant agerande kan ha en betydande negativ inverkan på informationsmarknadens utveckling.

[10] Se slutsatserna och rekommendationerna i undersökningen "Commercial exploitation of Europe's public sector information", Pira International, Sept. 2000.

[11] "Welvaartseffecten van verschillende financieringsmethoden van elektronische gegevensbestanden" (effekter på välfärden av olika finansieringsformer för elektroniskt lagrade datamängder), rapport från Berenschot och Nederländernas ekonomiska institut till nederländska inrikesministeriet, 2001.

Ökad arbetsbörda för myndigheterna

Direktivet innehåller bestämmelser som kan komma att kräva ytterligare insatser av de berörda myndigheterna i den offentliga sektorn. Bestämmelserna innebär emellertid inte krav som går utöver dem som kan anses utgöra grunden för god förvaltningsverksamhet.

Den allmänna inriktningen hos det föreliggande förslaget till direktiv är att den extra belastning som reformen kommer att innebära för myndigheter och andra organ i den offentliga sektorn skall bli så liten som möjligt. Handlingar skall kunna tillhandahållas i redan befintliga dataformat, och det råder ingen skyldighet att framställa handlingar i andra dataformat eller att anpassa befintliga handlingar till sådana format. De föreslagna åtgärderna torde därför endast i liten mån påverka resursbehovet för verksamheten hos medlemsstaternas myndigheter.

5. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER

Förslaget till direktiv bygger bland annat på reaktionerna på grönboken "Information från den offentliga sektorn: en värdefull resurs för Europa" (KOM(1998) 585), som antogs av kommissionen den 20 januari 1999 [12], och på de samråd som följde på offentliggörandet av boken.

[12] Reaktionerna på grönboken och en översiktlig analys av svaren finns på webbplatsen http://www.cordis.lu/econtent/psi/.

Dessutom organiserades ett samråd på Internet i syfte att samla in synpunkter och reaktioner från aktörerna om vad ett rättsligt styrmedel på det här området skulle innehålla. Sista datum för samrådsperioden var den 21 februari 2002. 77 organisationer lämnade bidrag till samrådet. De vidareutnyttjande företagen, dvs. den berörda branschen, är mycket positivt inställda. I linje med sina tidigare kommentarer pekar de klart ut direktivet som lämpligaste form för att hantera frågorna. De myndigheter och andra organisationer eller företag som innehar data uttrycker vissa farhågor beträffande förslaget, främst när det gäller avgiftsfrågan. Men de tenderar ändå ofta att dela åsikten att villkoren för vidareutnyttjande av offentlig information inom hela Europa kan och bör förbättras.

6. NÄRMARE BESKRIVNING AV FÖRSLAGET, ARTIKEL FÖR ARTIKEL

Det föreslagna direktivet följer de grundläggande riktlinjer som kommissionen formulerar i sitt meddelande av den 23 oktober 2001 (KOM(2001) 607). Riktlinjerna gäller aspekter såsom tillämpningsområde, grundprincip, god affärssed (rättvis handel) och ett antal praktiska frågor.

Syfte och tillämpningsområde (artikel 1)

Direktivet gäller bara för handlingar som är allmänt tillgängliga, såvida de inte omfattas av något undantag angivet i direktivet.

Offentliga myndigheters verksamhet utanför sitt egentliga offentliga uppdrag

Det förekommer att offentliga myndigheter använder samma handlingar i den verksamhet som ingår i deras egentliga offentliga uppdrag som i kommersiell verksamhet som inte omfattas av detta uppdrag. Den senare verksamheten kan bestå i förädling av information, som de har samlat in för bestämda uppdragsgivare, eller ha formen av framställning av förädlade produkter för en bred konsumentmarknad. Produkterna bygger i det senare fallet på data som ursprungligen samlats in inom ramen för myndigheternas offentliga uppdrag. Två exempel på sådan kommersiell verksamhet är marknadsundersökningar baserade på statistiska data och kundanpassade väderprognoser med meteorologiska data som underlag. Den "basinformation" som samlats in genom offentlig finansiering och inom ramen för ett offentligt uppdrag bör hållas tillgänglig för vidareutnyttjande, medan kommersiella informationsprodukter och informationstjänster, som sammanställts ur basinformationen, inte bör få hållas tillgängliga på samma villkor. Det måste således finnas vissa skyddsbestämmelser för man skall kunna åstadkomma lika villkor för marknadsaktörerna när en offentlig myndighet och tredje man (dvs. andra aktörer) samtidigt erbjuder produkter och tjänster på informationsområdet vilka bygger på samma ursprungsinformation. Det gäller i synnerhet avgifter och andra villkor för tillhandahållandet av information för nämnda kommersiella verksamhet. De avgifter och villkor som myndigheten tillämpar internt när den tillhandahåller information åt sig själv för kommersialisering i egen regi måste vara samma som myndigheten tillämpar när den tillhandahåller information externt till tredje man (se artikel 7). En myndighets offentliga uppdrag är oftast fastlagt i lag eller andra bindande regler i medlemsstaterna. Om sådana regler saknas, skall uppdraget bestämmas i enlighet med allmänt vedertagen förvaltningssed i respektive medlemsstat. I det föreliggandet direktivet finns ingen strävan att harmonisera omfattningen av de offentliga uppdrag som medlemsstaterna tilldelat sina offentliga myndigheter.

Immateriella rättigheter [13]

[13] För undvikande av missförstånd: Begreppet immateriella rättigheter syftar här enbart på upphovsrätt och tillhörande rättigheter (däribland skydd av unika produkter, s.k. sui generis-skydd). Begreppet "industriella tillgångar" räknas inte hit.

De immateriella rättigheter som tredje man kan inneha till information som innehas av offentliga myndigheter påverkas inte av de föreslagna åtgärderna. Det förekommer ofta att informationsprodukter och informationstjänster tas fram inom den offentliga sektorn i samarbete med partner från den privata sektorn. Det förekommer också att de immateriella rättigheterna tillhör anställda inom en offentliga myndighet. Rättigheterna hos sådana tredje män berörs inte av det föreslagna regelverket.

Direktivet kommer emellertid att påverka det sätt på vilket offentliga myndigheter själva kan utöva sina immateriella rättigheter. Det övergripande, Europaomfattande regelverk, enligt vilket immateriella rättigheter upprätthålls och regleras, utgörs av direktiv 2001/29/EG [14] avseende upphovsrätt och därtill hörande rättigheter i informationssamhället samt direktiv 96/9/EG [15] om rättsligt skydd för databaser. Det föreslagna direktivet har en annan karaktär: i det fastläggs väl avvägda gränser för offentliga myndigheters utövande av immateriella rättigheter. Det föreslagna direktivet påverkar inte existensen av immateriella rättigheter eller det faktum att offentliga myndigheter kan vara ägare till dem. Förslaget innebär heller inte ett avskaffande av det nuvarande skyddet av immateriella rättigheter, t.ex. rättsmedel mot obehörigt vidareutnyttjande, eller att man tar bort möjligheten att införa villkor för vidareutnyttjande och därigenom att genom licenskrav undanta oönskade former av vidareutnyttjande.

[14] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10-19).

[15] Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20-28).

Skyldigheterna som följer av detta direktiv skall gälla endast i den mån som de skyldigheter som införs är förenliga med bestämmelserna i internationella avtal om skydd av immateriella rättigheter, i synnerhet Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och avtalet om handelsaspekter av immaterialrättigheter.

Dataskydd

Det föreslagna direktivet uppfyller helt befintliga dataskyddsbestämmelser. När dataskyddet inte medger allmän tillgång till viss information, får den heller inte utnyttjas vidare. Hit hör det fall där det finns bestämda regler för tillgång till personuppgifter hos offentliga myndigheter (det måste t.ex. enligt dataskyddslagen föreligga ett legitimt intresse av uppgifterna, eller också kan tillgången till vissa delar av informationen vara begränsad).

Offentliga radio- och TV- företag samt kultur- och utbildningsinstitutioner

För att det inte skall råda någon tveksamhet om huruvida offentliga radio- och TV-företag skall räknas som offentliga myndigheter eller inte enligt definitionen i direktivet, undantas de uttryckligen från dess tillämpningsområde. Undantaget återspeglar deras speciella ställning, som också görs gällande i protokollet till Amsterdamfördraget.

Mer generellt kan man säga att vissa offentliga myndigheter inom kultur- och utbildningssektorn förtjänar att särbehandlas till följd av en kombination av olika faktorer. Tillämpningen av direktivet kan innebära en relativt stor administrativ belastning för dem jämfört med de fördelar som kan vinnas. Mycket av dessa myndigheters information skulle ändå hamna utanför direktivets tillämpningsområde med hänsyn till tredje mans upphovsrätt. Deras samhällsroll som bärare av kultur och kunskap i samhället ger dem slutligen en speciell ställning.

Definitioner (artikel 2)

För definitionen av offentlig myndighet har man utgått från definitionerna i direktiven om offentlig upphandling. Begreppet offentlig myndighet omfattar offentligt finansierade eller offentligt styrda organ. Statliga företag ingår inte.

Definitionen av handlingar i förslaget till direktiv är bred och återspeglar IT-samhällets behov. Till handlingar räknas varje innehåll oavsett vilket medium det finns på. Det kan vara skriven information på papper, elektroniskt lagrad information eller inspelningar av ljud, bilder och audiovisuell information. Begreppet handling täcker alla former av innehåll, från audiovisuellt material till databaser, och det behöver inte finnas i digital form. Det vore i Internetåldern opraktiskt att göra åtskillnad mellan t.ex. protokollen från en regeringskonferens och Internetutsändningen av samma konferens. En liknande definition används också i den förordning om tillgång till EU-institutionernas handlingar som antogs 2001 [16].

[16] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001).

Allmänt tillgänglig handling. Det regelverk som skall underlätta vidareutnyttjandet av offentlig information inom hela EU bygger på de befintliga bestämmelser om tillgång till offentlig information som redan tillämpas i medlemsstaterna. Det föreslås inga ändringar av dessa bestämmelser. Det innebär således att direktivet inte kommer att gälla handlingar om allmän säkerhet, försvaret, rikets säkerhet och statens agerande i domstolsförhandlingar, såvida de inte omfattas av särskilda regelverk. Inte heller handlingar eller delar av dem som innehåller kommersiellt känslig information, däribland affärshemligheter, omfattas av direktivet, förutsatt att det finns nationella bestämmelser om tillgång till information som gäller för den typen av handlingar.

Handlingar som offentliga myndigheter använder för sina egna produkter eller tjänster på informationsområdet räknas som allmänt tillgänglig information. Den omständighet att en offentlig myndighet gjort sin information till en kommersiell produkt är inte skäl nog att undanta denna information från att omfattas av det föreslagna direktivet.

Allmän princip (artikel 3)

Enligt artikel 3 skall villkoren i kapitlen II och II tillämpas i de fall offentliga myndigheter medger vidareutnyttjande av handlingar. Artikeln föreskriver att offentliga myndigheter skall medge vidareutnyttjande av bestämda handlingar, men medlemsstaterna anmodas att försöka styra in de offentliga myndigheterna på en väg där handlingarna blir tillgängliga för vidareutnyttjande.

Tillgänglighet (artikel 4)

Syftet med artikel 4 är att ge beställaren möjlighet att välja form och språk bland dem som finns tillgängliga för en viss handing (t.ex. att välja bland olika elektroniska dataformat), något som kan underlätta väsentligt vid den fortsatta behandlingen av handlingen. Elektronisk överföring är att föredra. Men eftersom många handlingar ännu bara finns på papper och eftersom inte alla har tillgång till eller möjlighet att använda den utrustning som finns i IT-samhället, är överföring av information på papper inte utesluten. För att de offentliga myndigheterna inte skall belastas för mycket, är de enligt artikeln inte skyldiga att framställa handlingar i, eller anpassa dem till, andra dataformat eller på andra språk än de redan tillgängliga. Krav på anpassning av handlingar får bara tillämpas i de fall en del av handlingen inte är allmänt tillgängligt - den aktuella delen av handlingen kan då behöva avskiljas från resten av handlingen så att de delar av handlingen som är allmänt tillgängliga kan vidareutnyttjas.

Tidsfrist och krav i händelse av avslag (artikel 5)

Artikel 5 gäller fall där förhandsgodkännande krävs för vidareutnyttjande av handlingar. I många fall behövs inget sådant godkännande, och informationen får då utan vidare tas från Internet och utnyttjas vidare.

För att hänsyn skall tas till skillnader i de nationella bestämmelserna om tillgång till information, föreslås en ordning enligt vilken svarsfristerna för begäran om vidareutnyttjande av information skall motsvara de tidsfrister som tillämpas för begäran om tillgång till information.

Principer för avgiftssättning (artikel 6)

Genom att offentliga myndigheter har kontroll över information inom ett visst område hamnar de i en situation där de kan ha inflytande på marknaden. Företag som har en dominerande ställning får inte missbruka sitt marknadsinflytande. På samma sätt gäller att offentliga myndigheter inte bör sätta sina priser godtyckligt och att de inte bör ta ut orimliga avgifter för information som har sammanställts inom ramen för offentlig verksamhet och med hjälp av offentliga medel. Offentliga myndigheter har dock rätt att täcka utgifterna för de investeringar man gjort för att framställa informationen. I detta utkast till direktiv föreslås därför principer för en kostnadsorienterad avgiftssättning. Där avgifter tas ut bör de samlade inkomsterna från medgivande av tillträde till eller vidareutnyttjande av sådana handlingar inte överstiga kostnaden för framställning, reproducering och spridning av dem, inklusive en rimlig vinstmarginal. I händelse av tvist åligger det den offentliga myndigheten att bevisa att avgifterna är kostnadsorienterade, såvida inte en öppen redovisning gör det möjligt för den som skall vidareutnyttja informationen att verifiera att denna princip följs.

Detta skall naturligtvis inte hindra den offentliga myndigheten från att ta ut lägre avgifter för vidareutnyttjande av handlingen, eller från att tillhandahålla handlingen kostnadsfritt.

Icke-diskriminering (artikel 7)

För att konkurrensvillkoren skall vara lika för alla bör avgifter och andra villkor för kommersiellt vidareutnyttjande vara icke-diskriminerande. Likaledes bör villkoren vara icke-diskriminerande för andra, liknande organisationer som vidareutnyttjar informationen för icke-kommersiella ändamål.

Vissa offentliga myndigheter bedriver också kommersiell verksamhet, som ligger utanför den offentliga verksamheten, vid sidan av sina offentliga uppgifter. De avgifter och övriga villkor som är förbundna med tillhandahållande av offentlig information för sådan kommersiell verksamhet bör vara desamma som de som tillämpas för tredje man som begär sådan information. Om så inte är fallet finns det en risk för att den berörda offentliga myndigheten skulle kunna missbruka sin privilegierade ställning för att skaffa sig en konkurrensfördel gentemot andra marknadsaktörer.

Öppenhet (artikel 8)

Genom denna artikel föreskrivs öppenhet i villkoren för vidareutnyttjande (avgifter och andra villkor). Villkoren för vidareutnyttjande kommer förmodligen att offentliggöras av den berörda myndigheten på Internet, i synnerhet om de aktuella handlingarna finns tillgängliga via Internet. Sådan öppenhet gör det möjligt att förvissa sig om att de regler som tillämpas är fastställda i förväg, att de är objektiva och att de således inte löper risken att stå i strid med grundläggande konkurrenspolitiska principer. Därmed skapas en mer förutsebar miljö för investeringsbeslut och planering för dem som vidareutnyttjar informationen.

Underlättande av vidareutnyttjande (artikel 9)

Medlemsstaterna skall sörja för att standardiserade licensavtal för kommersiellt utnyttjande av offentlig information finns tillgängliga online, och att de kan behandlas online. Detta innebär inte att det kommer att finnas en europeisk mall för dessa standardlicenser online. Det är medlemsstaterna själva som skall avgöra på vilken beslutsnivå dessa standardlicenser skall upprättas. I praktiken skulle varje offentlig myndighet som beviljar licenser för utnyttjande av information kunna ha sin egen online-licens. Ett visst mått av standardisering skulle emellertid underlätta vidareutnyttjande av information för användare som är tvungna att ha kontakter med flera olika offentliga myndigheter.

Konkurrensbestämmelser (artikel 10)

I artikel 10 begränsas möjligheten för offentliga myndigheter att ha exklusiva avtal om utnyttjande av offentlig information. Detta gäller när sådana avtal på ett otillbörligt sätt begränsar konkurrensen eller det kommersiella vidareutnyttjandet av information. I den mån som ett exklusivt avtal skulle leda till att det företag som har fördel av avtalet missbrukar en dominerande ställning, och därmed bryter mot konkurrensreglerna i EG-fördraget (artikel 82 jämförd med artikel 86), återspeglar detta direktiv den fördragsenliga skyldigheten att avlägsna alla oberättigade exklusiva avtal.

I vissa specialfall kan ett exklusivt avtal dock vara berättigat (artikel 10.2). Det slutgiltiga beslutet om huruvida en viss situation motiverar exklusivitet, och om den därmed inte skall bedömas medföra otillbörlig konkurrensbegränsning, skulle fattas från fall till fall i enlighet med artikel 86 i fördraget.

Europeiska gemenskapens institutioner

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna, men reglerna för vidareutnyttjande av informationsresurser kommer också att respekteras av gemenskapens institutioner. Under de senaste åren har några av de viktigaste informationsförvaltarna bland dessa institutioner, t.ex. Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer och Eurostat, redan gjort betydande insatser för att få till stånd en öppen och icke-diskriminerande policy för vidareutnyttjande av sina informationsresurser. De kommer att bedriva sin verksamhet i linje med de regler som uttrycks i denna text.

2002/0123 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [17],

[17] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [18],

[18] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [19],

[19] EGT C

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget [20], och

[20] EGT C

av följande skäl:

(1) Enligt fördraget skall en inre marknad inrättas och ett system skapas som säkerställer att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Harmonisering av regler och praxis i medlemsstaterna vad gäller utnyttjande av information från den offentliga sektorn bidrar till att dessa mål kan uppnås.

(2) Utvecklingen i riktning mot ett informations- och kunskapssamhälle torde påverka livet för alla medborgare i gemenskapen, bland annat genom att det utvecklas nya medel för att få tillgång till och tillägna sig kunskap.

(3) Digitalt innehåll spelar en framträdande roll i denna utveckling. Innehållsproduktionen har åstadkommit en snabb ökning av antalet arbetstillfällen under de senaste åren och fortsätter att göra det. Majoriteten av dessa arbetstillfällen skapas i små nystartade företag.

(4) Den offentliga sektorn samlar in, sammanställer och sprider information inom många verksamhetsområden som geografisk information, turistinformation, affärsinformation, patentinformation och information om utbildning.

(5) Ett av huvudsyftena med inrättandet av en inre marknad är att skapa möjligheter att främja utvecklingen av gemenskapsomfattande tjänster. Information från den offentliga sektorn utgör ett betydelsefullt material av hög kvalitet för produkter och tjänster inom området digitalt innehåll. Den kommer att bli en ännu viktigare innehållsresurs genom utvecklingen av trådlösa innehållstjänster. En omfattande gränsöverskridande geografisk täckning kommer också att vara av avgörande betydelse i detta sammanhang.

(6) Det finns betydande skillnader i regler och praxis mellan medlemsstaterna när det gäller utnyttjande av informationsresurser i den offentliga sektorn, vilka utgör hinder för att man skall kunna få fram den fulla ekonomiska potentialen hos denna viktiga informationsresurs. Nationella regler och nationell praxis bör därför genomgå ett minimum av harmonisering när det gäller vidareutnyttjande och kommersialisering av information från den offentliga sektorn, i fall då skillnader i nationella föreskrifter och nationell praxis eller bristen på tydlighet, utgör ett hinder för en välfungerande inre marknad och för en tillfredsställande utveckling av informationssamhället i gemenskapen.

(7) Utan ett minimum av harmonisering på gemenskapsnivå kan dessutom nationellt lagstiftningsarbete, som redan har inletts i en rad medlemsstater till följd av den tekniska utvecklingen, leda till ännu större skillnader.. Effekterna av sådana rättsliga skillnader och osäkerhetskällor kommer att öka i takt med den fortsatta utvecklingen av informationssamhället, som redan i hög grad har lett till ett ökat utnyttjande av information över nationsgränserna.

(8) Det behövs en allmän ram för villkoren för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn för att man skall kunna säkerställa rättvisa, proportionerliga och icke-diskriminerande villkor för vidareutnyttjande av sådan information.

(9) Detta direktiv bör gälla sådana handlingar som finns hos offentliga myndigheter och som är allmänt tillgängliga. I de fall då offentliga myndigheter tillåter vidareutnyttjande av sådana handlingar skall de kunna vidareutnyttjas för kommersiella och icke-kommersiella ändamål på vissa villkor. Offentliga myndigheter bör uppmuntras att se till att alla handlingar, som finns hos dem och som är allmänt tillgängliga, görs tillgängliga för vidareutnyttjande.

(10) De olika format som används av offentliga myndigheter kan utgöra en betydande belastning för privata organisationer som vill vidareutnyttja information som hämtas från flera olika källor. Behovet av att digitalisera pappersbaserade handlingar eller av att manipulera digitala filer för att göra dem kompatibla med varandra bör minskas genom att man kräver att offentliga myndigheter skall se till att handlingarna är tillgängliga i alla redan existerande format.

(11) Tidsfristerna för att besvara en begäran om vidareutnyttjande av informationsresurser bör vara rimliga, och i linje med motsvarande tidsfrister som gäller för att besvara en begäran om att få tillgång till handlingen, så att man inte hindrar skapandet av nya informationsprodukter och informationstjänster som inbegriper informationssammanställning från olika källor. Om det går orimligt lång tid mellan en begäran om att få vidareutnyttja handlingar och beslutet om denna begäran, kan uppbyggnaden av datamängder som omfattar hela gemenskapen hämmas, eftersom det långsammaste landet kommer att ange takten.

(12) Om avgifter tas ut bör de samlade inkomsterna från beslut om att bevilja tillgång till eller vidareutnyttjande av sådana handlingar inte överstiga kostnaden för framställning, reproduktion och spridning av dem, inklusive en rimlig vinstmarginal. Framställning innefattar insamling och sammanställning; spridning kan också inbegripa användarstöd. Kostnadstäckning, tillsammans med en rimlig vinstmarginal, utgör en övre gräns för avgifterna, eftersom alla oskäliga priser måste undvikas. De offentliga myndigheterna bör ha möjlighet att ta ut lägre avgifter eller att inte ta ut någon avgift alls, och medlemsstaterna bör uppmuntra offentliga myndigheter att göra handlingar tillgängliga mot avgifter som inte överstiger marginalkostnaderna för reproduktion och spridning av handlingarna.

(13) Avgifter och andra villkor för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn bör vara icke-diskriminerande. Detta gäller också för sådan kommersiell verksamhet som bedrivs av offentliga myndigheter som inte ingår i deras ordinarie offentliga verksamhet. Detta betyder att samma grundförutsättningar bör gälla för kommersiell verksamhet som bedrivs av offentliga myndigheter som för verksamhet som bedrivs av andra aktörer på marknaden. Särskilt bör avgifter och andra villkor som gäller för tillhandahållande av information från den offentliga sektorn som ligger till grund för sådan kommersiell verksamhet vara desamma som de som gäller för tredje man som begär att få tillgång till sådan information.

(14) Utvecklingen av en informationsmarknad som omfattar hela gemenskapen kräver att villkoren för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn är tydliga och allmänt tillgängliga. Därför bör alla tillämpliga villkor för vidareutnyttjande av informationen klargöras för dem som kan komma att vidareutnyttja den informationen.

(15) Standardiserade licensavtal som finns tillgängliga online kan också spela en viktig roll i detta avseende. I samtliga fall där de offentliga myndigheterna utövar sina immaterialrättigheter och/eller tar ut avgifter för vidareutnyttjande av handlingar, bör det finnas standardiserade licensavtal för att underlätta transaktioner och för att öka öppenheten i dessa transaktioner.

(16) Offentliga myndigheter bör inte riskera att komma i konflikt med grundläggande konkurrenspolitiska principer och bör inte uppträda på ett sätt som skulle kunna utgöra missbruk av dominerande ställning. Exklusiva avtal mellan offentliga myndigheter och privata aktörer om att utnyttja handlingar kan leda till betydande snedvridning av marknaden. I många fall kommer dessa avtal att bygga på nationella grunder, och därigenom hindra andra gemenskapsaktörer från att komma in på marknaden och vidareutnyttja samma information. För att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse kan det dock ibland vara nödvändigt att ha ensamrätt att vidareutnyttja specifika informationresurser från den offentliga sektorn. Detta kan vara fallet om ingen kommersiell utgivare skulle offentliggöra informationen utan en sådan ensamrätt.

(17) Vid vidareutnyttjande av informationsresurser från den offentliga sektorn bör myndigheternas särskilda förpliktelser enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter [21] iakttas. Särskilt bör personuppgifter som insamlats av offentliga myndigheter inte användas för ändamål som är oförenliga med de ursprungliga, uttryckliga och berättigade ändamål för vilka de samlats in. Det är möjligt att vidareutnyttjande av personuppgifter eller handlingar som innehåller personuppgifter för kommersiella ändamål i allmänhet inte är förenlig med sådana ursprungliga ändamål, särskilt när den offentliga myndighetens inhämtande av personuppgifter är obligatorisk och de berörda personerna inte kan motsätta sig att deras personuppgifter bearbetas.

[21] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(18) Immateriella rättigheter som innehas av tredje man påverkas inte av detta direktiv. Detta direktiv påverkar inte förekomsten av immateriella rättigheter eller det faktum att offentliga myndigheter kan vara ägare till dem, och det medför inte heller någon begränsning av utövandet av dessa rättigheter utöver de gränser som anges genom detta direktiv. Förpliktelserna enligt detta direktiv skall gälla endast i den mån som de förpliktelser som införs är förenliga med bestämmelserna i internationella avtal om skydd av immateriella rättigheter, i synnerhet Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter [22]. Offentliga myndigheter bör emellertid använda sin upphovsrätt på ett sätt som underlättar vidareutnyttjande.

[22] EGT L 336, 23.12.1994, s. 214.

(19) Målen för den föreslagna åtgärden är att underlätta skapandet av gemenskapsomfattande informationsprodukter och informationstjänster som bygger på information från den offentliga sektorn, att främja privata företags effektiva och gränsöverskridande användning av information från den offentliga sektorn för att skapa förädlade informationsprodukter och informationstjänster, att begränsa snedvridningen av konkurrensen på den europeiska marknaden samt att undvika att olika utvecklingstakt i medlemsstaterna vad gäller vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn leder till ytterligare olikheter. I enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget kan de målen inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, utan kan därför, med hänsyn till att målen för den nämnda åtgärden omfattar och inverkar på hela gemenskapen, bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta direktiv går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde

1. I detta direktiv fastställs en minimiuppsättning regler för unionsmedborgare och fysiska eller juridiska person som är bosatta eller har sitt säte i en medlemsstat när det gäller kommersiellt och icke-kommersiellt utnyttjande av existerande handlingar hos offentliga myndigheter i medlemsstaterna som är allmänt tillgängliga.

2. Detta direktiv skall inte gälla

a) handlingar vars tillhandahållande inte omfattas av den offentliga verksamhet som bedrivs av berörda offentliga myndigheter, enligt den definition som ges i lagstiftning eller andra bindande regler i medlemsstaten, eller, i avsaknad av sådana regler, enligt den definition som ges i linje med gängse administrativ praxis i den aktuella medlemsstaten,

b) handlingar eller delar av handlingar för vilka tredje man innehar immateriella rättigheter,

c) handlingar som innehåller personuppgifter, såvida inte vidareutnyttjande av sådana personuppgifter är tillåtet enligt bestämmelser i gemenskapslagstiftningen och nationella bestämmelser om bearbetning av personuppgifter och skydd av privatlivet,

d) handlingar som finns hos offentliga radio- och TV-företag och deras dotterbolag eller hos andra organ eller deras dotterbolag för fullgörandet av ett uppdrag att verka i allmänhetens tjänst på radio- eller TV-området,

e) handlingar som finns hos utbildnings- och forskningsinstitutioner som skolor, universitet, forskningsinrättningar, arkiv och bibliotek,

f) handlingar som finns hos kulturella institutioner som museer, bibliotek, arkiv, orkestrar, operahus, balettkårer och teatrar.

3. Bestämmelserna i detta direktiv skall endast gälla om de ålagda förpliktelserna är förenliga med bestämmelserna i internationella avtal om skydd av immateriella rättigheter, särskilt Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. offentlig myndighet: statliga, regionala eller lokala myndigheter; organ som lyder under offentlig rätt; sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller av ett eller flera sådana organ som lyder under offentlig rätt.

2. organ som lyder under offentlig rätt: varje organ som

a) tillkommit särskilt för att tillgodose allmännyttiga behov och inte är av industriell eller kommersiell karaktär,

b) är en juridisk person, och

c) som till större delen finansieras av staten eller regionala eller lokala myndigheter, eller av andra organ som lyder under offentlig rätt; eller som står under administrativ tillsyn av sådana organ; eller som har en administrativ, verkställande eller övervakande styrelse, där fler än hälften av medlemmarna utses av staten eller av regionala eller lokala myndigheter, eller av andra organ som lyder under offentlig rätt.

3. handlingar:

a) allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form eller i form av ljudinspelningar, bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar),

b) varje del av sådant innehåll.

4. allmänt tillgänglig handling: alla handlingar till vilka tillgång beviljas enligt gällande regler i medlemsstaten för tillgång till handlingar samt alla handlingar som används av offentliga myndigheter som utgångsmaterial för informationsprodukter eller informationstjänster som de marknadsför.

5. vidareutnyttjande: personers eller rättssubjekts användning handlingar som finns hos offentliga myndigheter, för kommersiella eller icke-kommersiella ändamål.

6. personuppgifter: uppgifter enligt definitionen i artikel 2 a i direktiv 95/46/EG.

Artikel 3 Allmän princip

Om offentliga myndigheter tillåter vidareutnyttjande av handlingar som är allmänt tillgängliga, skall dessa handlingar kunna vidareutnyttjas för kommersiella och icke-kommersiella ändamål i enlighet med de villkor som fastställs i kapitel II och III.

Kapitel II Villkor för vidareutnyttjande

Artikel 4 Tillgänglighet

1. Offentliga myndigheter skall se till att deras handlingar finns tillgängliga, på elektronisk väg om detta är möjligt och lämpligt, i alla redan existerande format och i alla redan existerande språkversioner. Detta medför inte någon skyldighet för offentliga myndigheter att skapa nya handlingar eller att anpassa handlingar för att uppfylla detta krav.

2. Det kan inte krävas av offentliga myndigheter att de skall fortsätta med framställning av en viss typ av handlingar för att dessa handlingar skall kunna vidareutnyttjas av en organisation inom den privata sektorn.

Artikel 5 Tidsfrist och krav i händelse av avslag

1. Offentliga myndigheter skall behandla en begäran om vidareutnyttjande och ge sökanden tillgång till handlingen, på elektronisk väg om detta är möjligt och lämpligt, inom en rimlig tid som inte är längre än den tidsfrist som gäller för behandlingen av begäran om tillgång till handlingen.

2. Om inga tidsfrister har fastställts skall offentliga myndigheter behandla begäran och leverera handlingarna till den som framställer begäran inom högst tre veckor från det att begäran inkommit.

3. I händelse av avslag skall offentliga myndigheter underrätta sökanden om skälen för avslaget med hänvisning till relevanta bestämmelser om tillgång till handlingar i den medlemsstaten, eller till ett av undantagen i artikel 1.2, eller artikel 3. Om ett avslag är grundat på artikel 1.2 b skall den offentliga myndigheten även lämna en hänvisning till den fysiska eller juridiska person som är rättighetsinnehavare, eller till den licensgivare från vilken den offentliga myndigheten har erhållit det aktuella materialet. Den berörda offentliga myndigheten skall inte varaa ansvarig om en sådan hänvisning är felaktig.

4. I alla avslag skall anges vilka möjligheter det finns till omprövning om sökanden vill överklaga beslutet.

Artikel 6 Avgiftsprinciper

Om avgifter tas ut skall de samlade inkomsterna från beslut om att bevilja tillgång till eller vidareutnyttjande av sådana handlingar inte överstiga kostnaden för framställning, reproduktion och spridning av dem, inklusive en rimlig avkastning på investeringar. Det åligger den offentliga myndigheten som tar ut avgifter för vidareutnyttjande av handlingen att bevisa att avgifterna är kostnadsorienterade.

Artikel 7 Icke-diskriminering

1. Alla gällande villkor för kommersiellt vidareutnyttjande eller utnyttjande av handlingar skall vara icke-diskriminerande.

2. Alla gällande villkor för icke-kommersiellt vidareutnyttjande av handlingar får inte diskriminera mellan jämförbara kategorier av återanvändare.

3. Om handlingar används av en offentlig myndighet som utgångsmaterial för dess kommersiella verksamhet som inte inryms inom den offentliga verksamhet som bedrivs av myndigheten, skall för tillhandahållande av handlingarna samma avgifter och andra villkor gälla för den verksamheten som för andra användare där vidareutnyttjande tillåts.

Artikel 8 Öppenhet

1. Alla tillämpliga avgifter för vidareutnyttjande av handlingar som finns hos offentliga myndigheter skall fara fastställda i förväg och offentliggjorda, på elektronisk väg om detta är möjligt och lämpligt.

2. Alla övriga tillämpliga villkor för vidareutnyttjande av handlingar skall vara klart uttryckta och offentliggjorda, på elektronisk väg om detta är möjligt och lämpligt.

Artikel 9 Underlättande av vidareutnyttjande

Medlemsstaterna skall se till att standardiserade licensavtal för kommersiellt utnyttjande av information från den offentliga sektorn finns tillgängliga i digitalt format, och att de kan behandlas på elektronisk väg.

Kapitel III Konkurrensbestämmelser

Artikel 10 Förbud mot exklusiva avtal

1. Vidareutnyttjande av handlingar skall vara möjligt för alla potentiella aktörer på marknaden, även om en eller flera marknadsaktörer redan utnyttjar förädlade produkter som bygger på dessa handlingar. Kontrakt eller andra avtal mellan de offentliga myndigheter som innehar handlingar och tredje man skall inte ange ensamrätter som utgör en omotiverad begränsning av konkurrensen eller av vidareutnyttjandet av informationen.

2. Om en ensamrätt bedöms vara nödvändig, som i samband med tillhandahållande av en tjänst av allmänt intresse, skall giltigheten av skälet till varför en sådan ensamrätt medges prövas regelbundet, och i vart fall vart tredje år. De exklusiva avtal som ingås efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall vara öppna för allmänhetens inspektion.

Kapitel IV Slutbestämmelser

Artikel 11 Genomförande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [31 december 2004]. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 12 Översyn

Detta direktiv skall ses över senast tre år efter dess ikraftträdande.

Översynen skall särskilt gälla direktivets tillämpningsområde med avseende på vilka offentliga myndigheter som skall omfattas. Den skall också avse direktivets övergripande följder när det gäller att öka möjligheten att få tillgång till information från den offentliga sektorn för vidareutnyttjande samt dess följder för statsinkomsterna.

Artikel 13 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande