EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 17.9.2015

COM(2015) 462 final

2015/0219(NLE)

Förslag till

RÅDETS REKOMMENDATION

om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden

{SWD(2015) 176 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Bakgrund och syfte

Under den finansiella och ekonomiska krisen 2008–2009 upplevde de flesta av EU:s medlemsstater en allvarlig konjunkturnedgång som resulterade i en kraftig försämring av deras arbetsmarknader. Inom EU ökade arbetslösheten till en historiskt hög nivå. Den är i dagsläget på väg nedåt.

Arbetslösheten är fortfarande hög, särskilt bland ungdomar 1 och långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten (arbetslöshet som överstiger ett år) 2 har fördubblats sedan 2007 och utgör hälften av den totala arbetslösheten. År 2014 var 12,1 miljoner människor långtidsarbetslösa, dvs. 5 % av den förvärvsaktiva befolkningen i EU, varav 62 % hade varit utan arbete under minst två år i rad 3 . Inom EU var långtidsarbetslösheten fortfarande mycket hög under perioden 2013–2014.

Långtidsarbetslösheten påverkar medlemsstaterna på olika sätt beroende på krisens konsekvenser, den makroekonomiska situationen, den ekonomiska strukturen och funktionen hos de nationella arbetsmarknaderna. Långtidsarbetslöshet drabbar olika grupper, oftast människor med låg anställbarhet och i många fall där flera samverkande faktorer bidragit till att ge dem ett sämre utgångsläge. Lågutbildade arbetstagare och tredjelandsmedborgare löper dubbelt så stor risk att drabbas av långtidsarbetslöshet. Personer med funktionsnedsättning och missgynnade minoriteter, såsom romerna, är också oproportionerligt hårt drabbade.

Även när nyanställningarna ökar igen i medlemsstaterna finns det en risk att många långtidsarbetslösa hamnar på efterkälken, eftersom de befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Ju längre människor är utan arbete desto svårare blir det för dem att få anställning igen, eftersom deras kompetens efter hand försämras. Detta orsakar personligt lidande och innebär att man inte utnyttjar humankapitalet fullt ut, att den ekonomiska potentialen går till spillo och att de sociala utgifterna ökar, vilket ytterligare förvärrar effekterna av den demografiska nedgången. Många av dem som är arbetslösa ett år eller mer riskerar att lämna arbetsmarknaden för gott. Varje år slutar en femtedel av dem att försöka hitta ett nytt arbete och anses då stå utanför arbetskraften.

Långtidsarbetslöshet kan leda till fattigdom och social utslagning. Den innebär också att barnen påverkas av fattigdomen i hushåll där ingen förvärvsarbetar, eftersom det har visat sig att barn i arbetslösa hushåll presterar sämre i skolan. Sysselsättning skulle hjälpa både de berörda arbetstagarna och deras familjer att ta sig ur fattigdomen, eftersom hälften av dem som får anställning slipper hamna i fattigdom.

Om man tar itu med långtidsarbetslösheten och ökar sysselsättningen bidrar man till en hållbar tillväxt och sammanhållning, vilket även minskar bördan på de offentliga finanserna, eftersom utgifterna för socialt bistånd skulle minska och skatteintäkterna öka.

Långtidsarbetslösheten är en av de viktigaste utmaningarna i den agenda för sysselsättning och tillväxt som fastställts i kommissionens årliga tillväxtöversikt för 2015 och arbetsprogram för 2015 4 . I ordförande Jean-Claude Junckers politiska riktlinjer fastställs att arbetslösheten är en viktig politisk utmaning. Långtidsarbetslösheten har betraktats av Europaparlamentet 5 , rådet 6 och Europeiska centralbanken 7 som ett stort hinder för tillväxten.

I kampen mot långtidsarbetslösheten krävs många olika slags åtgärder, bland annat strukturella reformer inom olika politikområden (sysselsättning, ekonomi, skatter, investeringar i humankapital), och en kombination av botande och förebyggande åtgärder. EU har en mångsidig strategi för att upprätthålla ett gynnsamt makroekonomiskt klimat, öka sysselsättningsmöjligheterna, stärka den sociala sammanhållningen, stödja kompetensutveckling och bidra till en minskad långtidsarbetslöshet. För långtidsarbetslösa beror övergången till sysselsättning inte enbart på kvaliteten på de tjänster som står till buds, utan också på den makroekonomiska situationen, den ekonomiska strukturen och arbetsmarknadens funktion i varje medlemsstat.

Medlemsstaterna vidtar redan åtgärder för att hjälpa långtidsarbetslösa att få trygga anställningar. Under 2014 varierade dock den andel långtidsarbetslösa som återgick till arbete före utgången av andra året av arbetslösheten mellan medlemsstaterna från 11 % till över 46 %. Samtidigt som man medger att många olika faktorer kan påverka resultatet, visar denna skillnad att det finns utrymme att bygga vidare på framgångsrika metoder från hela EU.

Det skulle alltså innebära ett mervärde om man vidtog åtgärder på EU-nivå för att stödja medlemsstaterna när det gäller återgången till arbete för långtidsarbetslösa. Redan införda åtgärder bör kompletteras så att de som behöver stöd kan få det och dessutom behöver stödet bli mer effektivt, särskilt så att det hjälper arbetssökande att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Dessa kan bygga på de många års ömsesidigt lärande och erfarenhetsutbyte som man haft i och med samordningen av sysselsättningspolitiken och med finansieringen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt Europeiska socialfonden.

Mot denna bakgrund är syftet med detta initiativ att ge medlemsstaterna vägledning om vilka tjänster de ska tillhandahålla för att öka andelen långtidsarbetslösa som får anställning. I rekommendationen läggs konkreta åtgärder fram för att stärka det individanpassade stödet till långtidsarbetslösa som tillhandahålls av arbetsförmedlingarna och socialtjänsten.

I och med initiativet bemöts sådana utmaningar som bristen på stöd för långtidsarbetslösa för att få arbete, något som gör att färre registrerar sig hos de offentliga arbetsförmedlingarna i vissa medlemsstater (låg täckningsgrad), svårigheten att hantera de komplexa bakomliggande orsakerna till arbetslösheten (se till att stödet motsvarar arbetsgivarnas behov och är anpassat till individen) och det faktum att tjänster inte längre tillhandahålls när arbetslöshetsersättningen upphör.

Åtgärderna måste betraktas utifrån ett större antal politiska insatser på EU-nivå och/eller nationell nivå som underlättar arbetsmarknadernas anpassning och samtidigt tar hänsyn till förändringar i arbetstillfällenas karaktär och främjar den ekonomiska tillväxten, inbegripet insatser som säkrar ett gynnsamt makroekonomiskt läge, utformningen av såväl bidragssystemen och de sociala trygghetssystemen som utbildningssystemen, beskattningen av arbete samt lagstiftningen om anställningsskydd.

Överensstämmelse med befintliga åtgärder

Det finns redan många strategier, instrument och initiativ inom EU som stöder sysselsättningen, inte minst samordningen av den ekonomiska politiken i den europeiska planeringsterminen, de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt Europeiska socialfonden (ESF), samt initiativen till så kallad benchlearning hos de offentliga arbetsförmedlingarna.

Rekommendationen kommer att stödja den reformprocess som inleddes inom ramen för Europa 2020-strategin, inte minst för att den bidrar till målen att öka sysselsättningen och minska fattigdomen. Av detta följer också uppmaningen från rådet att utarbeta förslag som bidrar till att stödja långtidsarbetslösa med hjälp av de lärdomar man dragit av ungdomsgarantiernas införande i hela EU, och samtidigt integrera dem till fullo i den europeiska sysselsättningsstrategin. 8

De övergripande målen för samordningen av den ekonomiska politiken i den europeiska planeringsterminen stöds av de integrerade riktlinjerna, som inbegriper både de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna. De förra omfattar prioriteringar såsom att man ska främja investeringar, öka tillväxten med hjälp av strukturreformer, undanröja viktiga tillväxt- och sysselsättningshinder inom EU samt ska mer hållbara och tillväxtfrämjande offentliga finanser. De senare omfattar prioriteringar såsom att man ska se till att nya arbetstillfällen skapas, förbättra arbetskrafts- och kompetensförsörjningen, förbättra arbetsmarknadens funktion och främja social delaktighet samt bekämpa fattigdomen och främja lika möjligheter för alla.

Rekommendationen bygger på de sysselsättningsriktlinjer som avses i artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och enligt vilka långtidsarbetslösheten ska minskas avsevärt och förebyggas. De nuvarande sysselsättningsriktlinjerna syftar till att avhjälpa strukturella hinder som hör samman med inflexibilitet på arbetsmarknaden och bristfällig kompetens eller otillräckliga investeringar i humankapital. Viktiga inslag ide landsspecifika rekommendationerna när det gäller dessa områden är bland annat att minska de negativa ekonomiska incitamenten för arbete, anpassa lönesättningssystemen genom att skattebördan flyttas från arbete, stärka aktiva arbetsmarknadsåtgärder samt modernisera yrkes- och lärlingsutbildningarna. Enligt de föreslagna nya sysselsättningsriktlinjerna ska man minska antalet långtidsarbetslösa avsevärt med hjälp av övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, bland annat aktivt stöd till långtidsarbetslösa för att de ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. 9

I de landsspecifika rekommendationerna 10 för 2015 är man medveten om att långtidsarbetslösheten måste åtgärdas genom en kombination av ett effektivt socialt skydd och satsningar på anställbarhet. I detta avseende betonas vikten av resurseffektiva, ändamålsenliga och framåtsyftande yrkesutbildningsprogram, inbegripet målinriktad vuxenutbildning, för att öka anställbarheten. Det framhålls även att de offentliga arbetsförmedlingarna måste stärkas i vissa medlemsstater och att aktiva arbetsmarknadsåtgärder skulle kunna riktas på ett effektivare sätt till dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

När det gäller utbyte av god praxis vidtas åtgärder som stöder Europa 2020-strategin utifrån politiska lärdomar. Nätverket för offentliga arbetsförmedlingar håller på att utveckla en benchlearning-process för att man ska kunna jämföra de offentliga arbetsförmedlingarnas resultat i alla medlemsstaterna och lära av varandra.

ESF bidrar också i hög grad när det gäller att ta itu med långtidsarbetslösheten. Enligt den nuvarande programplaneringen för 2014–2020 är minst 10 % av dem som ESF stöder långtidsarbetslösa. Genom ESF:s anslag kan man öka sådan finansiering som främjar integrationen och göra den effektivare. Dessutom kan Europeiska regionala utvecklingsfonden utgöra ett komplement till de åtgärder som finansieras genom ESF. Som exempel kan nämnas stöd till sysselsättningsskapande åtgärder samt modernisering av yrkesutbildningarna och de offentliga arbetsförmedlingarna.

Rekommendationen skulle enligt den nuvarande planeringen kunna bidra till att stärka de europeiska struktur- och investeringsfondernas, särskilt ESF:s, fokus på de långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden och effektivisera de åtgärder som är avsedda för dem. Rekommendationen behandlar den grundläggande organisationen av ett individanpassat stödprogram för långtidsarbetslösa, varpå ytterligare ESF-insatser kan byggas.

Rekommendationen utgör ett komplement till de befintliga verktygen, eftersom det inrättas en ram för att vidta åtgärder som stöder långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, och den kommer att omfatta alla medlemsstaterna och bidra rent allmänt till att effektivisera processen för återinträde på arbetsmarknaden. Rekommendationen kommer att ligga till grund för att arbetstillfällen för långtidsarbetslösa prioriteras på nationell nivå och nödvändiga medel anslås, bland annat stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Den syftar till att främja en ökad administrativ kapacitet, ett bättre samarbete mellan tjänsteleverantörer, ett starkare partnerskap med den privata sektorn och effektivitet när det gäller de offentliga utgifterna.

Rekommendationen kommer att bygga på erfarenheter och lärdomar från ungdomsgarantin, som rådet införde 2013 för att ta itu med den höga ungdomsarbetslösheten och andelen unga som står utanför arbetskraften till följd av krisen och förbättra övergången från skola till arbete. Ungdomsgarantin visade att målinriktade EU-initiativ kan mobilisera och stärka nationella åtgärder för att hantera orsakerna till ineffektiviteten på arbetsmarknaden och de sociala problemen. I och med ungdomsgarantin har man fått politisk kraft att reformera stödet, vilket förstärkts och upprätthållits genom ömsesidig övervakning.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

Rättslig grund

Förslaget grundar sig på dels artikel 292 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken rådet antar rekommendationer på grundval av ett förslag från kommissionen, dels artikel 149 som föreskriver stimulansåtgärder för att stödja medlemsstaternas insatser på sysselsättningsområdet.

I avdelning IX i EUF-fördraget fastställs EU:s befogenhet inom sysselsättningspolitiken, särskilt i artikel 145 om utvecklingen av en samordnad strategi för sysselsättningen och i artikel 147 om bidrag till en hög sysselsättningsnivå genom att medlemsstaternas åtgärder stöds och kompletteras. Förslaget kommer att bidra till fördragets mål, särskilt målet att främja full sysselsättning och social sammanhållning (artikel 3 i EU-fördraget).

Subsidiaritetsprincipen

EU har i sitt arbete som syftar till att utveckla en sysselsättningsstrategi befogenhet att samordna, uppmuntra samarbete och stödja medlemsstaternas åtgärder. Samtidigt som rekommendationen respekterar medlemsstaternas befogenheter ger den konkreta exempel på detta, i synnerhet genom att dra fördel av utbytet av bästa praxis.

Dåliga resultat på arbetsmarknaden på nationell nivå för långtidsarbetslösheten och övergångarna till sysselsättning kan få negativa ekonomiska följder och undergräva den sociala och ekonomiska sammanhållningen i hela EU. Samtidigt som den ekonomiska tillväxten i sig är en avgörande drivkraft, kan ihållande långtidsarbetslöshet ha en hämmande effekt på den ekonomiska tillväxten och dess hållbarhet.

Utmaningarna är många när det gäller stödtjänsterna för långtidsarbetslösa (se avsnitt 4). Ett nytt EU-initiativ ska stödja en utveckling mot högre effektivitet och standarder för tillhandahållandet av tjänster till de långtidsarbetslösa. Det bygger på beprövade metoder i medlemsstaterna och omsätter tidigare erfarenheter till en handlingsram som ska hjälpa medlemsstaterna att modernisera sina arbetsförmedlingar och socialtjänster.

Proportionalitetsprincipen

Rekommendationen ger en fingervisning om vilka åtgärder som ska vidtas på nationell nivå. Den är förenlig med proportionalitetsprincipen, eftersom den erbjuder ett flexibelt ramverk och vägledning för moderniserings- och reformprocesserna i medlemsstaterna. Den tar hänsyn till att olika nationella, regionala eller lokala förhållanden kan leda till skillnader i hur rekommendationen genomförs. Medlemsstaterna kommer att utse de ansvariga myndigheterna, som kan vara arbetsförmedlingar eller andra organisationer, beroende på nationella förhållanden.

Rekommendationen tillhandahåller en handlingsram som stöder långtidsarbetslösa, och dess omfattning begränsas till att vägleda arbetsförmedlingarna eller andra ansvariga organisationer och deras partner när det handlar om att inrätta individanpassade stödprogram som ska få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Förbättrad effektivitet i integrationsprocessen är en viktig faktor i kampen mot långtidsarbetslösheten. I rekommendationen får medlemsstaterna behålla en hög grad av flexibilitet avseende både utformningen av och innehållet i tillämpningsåtgärderna.

I de föreslagna åtgärderna respekteras medlemsstaternas praxis och systemens mångfald på det sociala området. De tillgodoser medlemsstaternas behov av ett differentierat tillvägagångssätt som återspeglar de varierande ekonomiska, finansiella och sociala situationerna samt skillnaderna i arbetsmarknadsvillkor och de många olika situationer som leder till långtidsarbetslöshet.

3.RESULTATEN AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER

Ett offentligt samråd genomfördes under perioden 19 februari–15 maj 2015 om tillhandahållande av tjänster till långtidsarbetslösa i medlemsstaterna och på EU-nivå. Antalet inkomna bidrag var 159. 11 Merparten av deltagarna höll med om de utmaningar som fastställts i samrådet och betonade att det är viktigt att tillhandahållandet av tjänster integreras och att tjänster för långtidsarbetslösa individanpassas. Över två tredjedelar av deltagarna ansåg att stödet till långtidsarbetslösa behöver förändras, närmare bestämt behövs ett individuellt erbjudande om aktivt stöd, en enda kontaktpunkt, ömsesidigt ansvar och ökat deltagande i aktiva stödåtgärder. Det stora flertalet deltagare ansåg att det måste till ytterligare åtgärder inom EU för att man ska kunna motverka långtidsarbetslösheten med hjälp av allmänna principer som utgör ett ramverk och en vägledning för en effektiv aktiv arbetsmarknadspolitik.

I samrådet med de berörda parterna framhävde det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar vikten av individanpassade tjänster, bättre samordning av stödet, ömsesidiga skyldigheter och arbetsgivarens stöd. Kommittén för Europeiska socialfonden betonade att enligt nuvarande programplanering kan ESF spela en viktig roll vid genomförandet av initiativet och initiativet skulle kunna innebära att ESF:s åtgärder blir effektivare. Sysselsättningskommittén betonade att mångfalden hos de långtidsarbetslösa gör att det behövs en individanpassad strategi för aktivt stöd och att medlemsstaterna måste få möjlighet att anpassa sin politik i enlighet med detta. Kommittén för socialt skydd pekade på behovet av att bibehålla resurser för att stödja utsatta grupper som möter flera hinder på arbetsmarknaden. Vid en utfrågning den 24 april 2015 med arbetsmarknadens parter om initiativet, menade man att en strategi som bygger på integrering kan kombineras med allmänna politiska riktlinjer.

Resultaten av samrådet visade att det finns ett behov av att agera snabbt, att skapa en bättre balans mellan de allmänna politiska riktlinjerna och sådana komponenter som rör processer och verktyg, att respektera skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller olika situationer genom att behålla en flexibel strategi samt att beakta det faktum att långtidsarbetslösa är en heterogen grupp genom att främja en individanpassad strategi.

4.ANALYS

I det bifogade arbetsdokumentet har en analys från kommissionen offentliggjorts som visar hur ändamålsenlig en rekommendation från rådet är och vilka eventuella effekter den får. För analysen användes både intern och extern expertis, i synnerhet kartlades integrationskontrakt samt samordningen av inkomststöd och aktiveringsåtgärder, en rad initiativ för god praxis från ESF, en översyn av befintliga kostnads-nyttoanalyser av insatser för långtidsarbetslösa, bland annat en detaljerad utvärdering av fem medlemsstater och rapporter från evenemang om ömsesidigt lärande om hur man hanterar långtidsarbetslösheten.

Analysen var inriktad på återintegrationstjänster för arbetssökande och på tänkbara konsekvenser av att införa ett individanpassat stödprogram för långtidsarbetslösa som består av ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden som stöds av allmänna politiska riktlinjer för arbetsgivarnas deltagande och föregås av en individuell utvärdering.

En analytisk strategi som inte medför någon konsekvensbedömning valdes av flera skäl. Rekommendationen innehåller allmänna riktlinjer för inrättandet av ett individanpassat stödprogram för att få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden och gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa olika frivilliga och flexibla delar enligt deras nationella praxis. Effekterna av rekommendationen beror inte bara på hur medlemsstaterna sannolikt kommer att genomföra åtgärderna, utan också på många viktiga landsspecifika särdrag såsom det makroekonomiska läget, den ekonomiska strukturen och arbetsmarknadens funktion, vilket gör det svårt att skilja på de specifika effekterna av förslaget och andra faktorer. En mer ingående utvärdering av den föreslagna rekommendationen skulle också behöva beakta en rad möjliga kompletterande åtgärder som kan vidtas på nationell nivå och särdrag hos de olika ländernas institutioner. En detaljerad kvantitativ utvärdering skulle inte vara rimlig, eftersom denna information inte kan samlas in på ett enkelt och snabbt sätt. 12

Den analytiska metoden bygger därför på befintliga analyser och studier på området, som till stor del överensstämmer med varandra när det gäller resultat och politiska råd. Den visar hur det gått för redan införda reformer avseende effektiviteten hos och kostnaderna för en rad liknande åtgärder.

Dessutom kommer denna rekommendation att innebära att insamlingen av data inom EU förbättras, eftersom det blir möjligt att på nära håll övervaka åtgärderna i medlemsstaterna. Rekommendationen innefattar en särskild översynsklausul för att se till att en fullständig utvärdering görs av de effekter som åtgärderna enligt rekommendationen fått efter en inledande genomförandeperiod.

Viktigaste resultaten av analysen

Även om det av analysen framgår att långtidsarbetslösheten har djupa strukturella rötter som hänger samman med kompetens, utbildningsnivå, det makroekonomiska läget och arbetsmarknadens funktion, lades fokus på organisationen av de stödtjänster som ska få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Följande faktorer som begränsar medlemsstaternas resultat när det gäller återintegration av långtidsarbetslösa identifierades:

Det är genom registreringen man får tillgång till stöd. En låg andel registreringar tyder på att stödet är tillgängligt endast för en del av de långtidsarbetslösa. Registreringen inom EU uppgår i genomsnitt till 73 % och i flera medlemsstater ligger nivån under 50 %. Tillgängliga uppgifter visar att endast 13,5 % av de långtidsarbetslösa över 25 år deltog under 2012 i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De flesta medlemsstaterna ställer krav på att man ska söka jobb eller kräver en minimal aktivering. Sådana villkor efterlevs dock inte alltid, i de flesta fall på grund av brister i utbudet av aktiva åtgärder. I flera medlemsstater riktar sig de offentliga arbetsförmedlingarna i första hand till arbetslösa som är berättigade till arbetslöshetsersättning och insatser sätts in tidigt under arbetslöshetsperioden av effektivitetsskäl.

Arbetslöshetsersättningen upphör i många länder inom ett år. Då stödberättigandet upphör kan de långtidsarbetslösa komma i fråga för icke-avgiftsfinansierad minimiinkomst eller annat socialt bistånd. Vilka som har ansvaret för detta varierar mellan medlemsstaterna (oftast socialkontor eller de offentliga arbetsförmedlingarna). En rad andra sociala tjänster som tillhandahålls via kommunerna, socialtjänsten och icke-statliga organisationer kan träda in. Detta kan därför leda till att det kontor som ger den långtidsarbetslöse stöd byts ut mot ett annat.

Återintegrationen kan störas när det individuella stödet inte längre utgörs av arbetslöshetsförsäkringen som tillhandahålls av de offentliga arbetsförmedlingarna, utan av socialt bistånd från de sociala myndigheterna. Om ansvarsfördelningen mellan kontoren är otydlig, överförs inte fallbeskrivningar och samordningen av tjänster begränsas. Förändringar kan därför innebära att det dröjer längre innan personen får anställning. Samtidigt som vissa medlemsstater redan har integrerade tjänster och tillhandahåller en enda kontaktpunkt, saknar andra politisk samordning på nationell nivå, vilket leder till fragmentering och inkonsekvenser i tillhandahållandet av tjänsterna. I kommissionens utvärdering av genomförandet av rekommendationen om aktiv inkludering betonades vikten av samordnade och integrerade strategier för tillhandahållandet av tjänster och för sysselsättningspolitiken, däribland gemensamma kontaktpunkter för sysselsättning och socialt skydd 13 .

Individanpassade tjänster såsom utvärdering och profilering är inte alltid tillgängliga för långtidsarbetslösa. Man bemöter inte alla individuella särskilda behov med programbaserade insatser för långtidsarbetslösa undergrupper. Dessutom är det bara en liten andel av utgifterna för aktiva åtgärder avsedda för dem som anslås till utbildning och etableringsstöd. Sannolikheten att lågutbildade arbetslösa skulle delta i livslångt lärande är fyra gånger mindre, och grundläggande utbildning ingår sällan i stödet.

Programmen för långtidsarbetslösa är inte anpassade efter arbetsgivarnas behov. I vissa länder ligger fokus på att tillhandahålla offentliga arbeten (uppskattningsvis 31 % av utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder för långtidsarbetslösa under 2012), vilket inte alltid leder tillbaka till arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är i allmänhet inte tillräckligt delaktiga i arbetsförmedlingens och socialtjänstens verksamhet.

Eftersom långtidsarbetslösheten inträder efter 12 månaders arbetslöshet och övergångarna till sysselsättning minskar avsevärt under perioden 12–24 månader, är det lämpligt att åtgärder vidtas allra senast inom 18 månader. Detta överensstämmer med befintlig praxis i de medlemsstater som bäst lyckats med att få ned långtidsarbetslösheten.

Analysen pekade på ett antal viktiga framgångsfaktorer för utformningen och organisationen av samt inriktningen på de politiska åtgärderna för återinträdet på arbetsmarknaden.

En strategi för individanpassade tjänster som kombinerar intensivt stöd med en uppföljning av resultatet och fokus på arbetsgivaren, förväntas bidra till att öka övergångarna till sysselsättning och förbättra matchningen av långtidsarbetslösa med olika arbetstillfällen. En del av de medlemsstater där ett stort antal långtidsarbetslösa kommer tillbaka i arbete har redan infört de olika föreslagna delarna i rekommendationen. Effekterna av ett initiativ skulle därför vara större i medlemsstater med svagare stödstrukturer och en högre andel långtidsarbetslösa. Avtal om återinträde på arbetsmarknaden förväntas tvinga fram en förändring som utmynnar i starkare stödstrukturer. Om denna förändring medför att skillnaderna minskar mellan de medlemsstater som har bättre resultat och dem som har sämre, skulle för varje år alltfler människor kunna förväntas hitta arbete som en följd av att förslaget genomförs fullt ut. 14

Dessa effekter beror dock på en rad andra faktorer. När rekommendationen som är avsedd att resultera i fler arbetstillfällen kombineras med andra strukturella reformer, kan den bidra till en total ökning av sysselsättningsgraden genom en högre tillväxtpotential och lägre strukturell arbetslöshet, minskad obalans mellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft till följd av individanpassade tjänster för långtidsarbetslösa eller minskad risk för fattigdom och social utslagning.

Om de befintliga ekonomiska anslagen för program som stöder ett direkt återinträde på arbetsmarknaden, såsom rekryteringsstöd, ges en ny inriktning, skulle det kunna bidra till att arbetsgivarnas medverkan ökar. I ett läge med liten efterfrågan på arbetskraft och ett begränsat budgetpolitiskt utrymme kan sådana incitament vara lätta att tillgripa för att stödja sysselsättningen och samtidigt förbättra anställbarheten för långtidsarbetslösa. De måste dock vara utformade på ett bra sätt, eftersom de annars kan leda till att offentliga medel slösas bort, särskilt om de subventionerade arbetstillfällena skulle ha skapats ändå (dödviktsförlust), eller om incitamenten helt enkelt får arbetsgivarna att anställa vissa arbetstagare i stället för andra (undanträngningseffekter) eller också kan de skapa onödig splittring av skattesystemet.

Samarbetet mellan de olika kontoren, t.ex. offentliga arbetsförmedlingar, socialtjänster och kommuner, via en enda kontaktpunkt skulle förbättra kontinuiteten i tjänsterna och öka relevansen och effektiviteten hos de tjänster som erbjuds, med positiva effekter för socialt skydd för de grupper som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Det skulle bli enklare för långtidsarbetslösa att få tillträde till olika tjänster, samtidigt som arbetsmarknadsmyndigheter och sociala myndigheter samt tjänsteleverantörer skulle behöva ändra processerna och samarbeta för att få till stånd avtal om återinträde på arbetsmarknaden.

Inga kostnader för efterlevnaden av reglerna planeras för arbetsgivarna och de små och medelstora företagen. Kanaler på nätet kan användas för att göra utvärderingar, övervaka och uppdatera avtal om återinträde på arbetsmarknaden och för att ge tillträde till tjänster och incitament för arbetsgivarna.

Initiativet stärker skyddet för de grundläggande rättigheterna. Det ger bättre tillgång till stödtjänster och inrättar en strategi för individanpassade tjänster när det gäller garantier för långtidsarbetslösa. Det stärker ytterligare rätten till tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling, som fastställs i artikel 29 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I och med att de långtidsarbetslösa får ett bättre skydd efterlevs dessutom principerna i artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom rätten till sociala trygghetsförmåner stärks och det skydd de sociala tjänsterna ger om de långtidsarbetslösa skulle förlora sin anställning förbättras. Det bidrar till att bekämpa fattigdom och social utestängning och i slutändan stärks människans värdighet.

5.KONSEKVENSER FÖR BUDGETEN

Den föreslagna rekommendationen från rådet kommer att få konsekvenser för fördelningen av resurser på nationell nivå, särskilt till följd av omfördelningen av ESF-programmen med inriktning mot direkta kundtjänster och i och med de inledande investeringarna i tjänster och samordningskapacitet. Rekommendationen utgör en flexibel ram för insatser, vilket innebär att medlemsstaterna, allt efter sin budgetsituation, har möjlighet att anpassa de befintliga tilldelningarna av medel som ska stödja de arbetslösa och de sociala tjänsterna.

Även om det till en början innebär administrativa kostnader att införa samordnade tjänster och individanpassat stöd, förväntas de totala effekterna på budgeten bli begränsade eller rentav positiva på medellång sikt, om detta resulterar i fler övergångar till sysselsättning, i synnerhet om åtgärden åtföljs av andra relevanta arbetsmarknadsreformer.

Budgetanslagen för den fleråriga finansieringsramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan användas för att stödja och genomföra ytterligare investeringar i den administrativa kapaciteten när det gäller arbetsmarknaden och de sociala institutionerna.

Sociala innovationsprojekt för att få långtidsarbetslösa tillbaka i arbete kan samfinansieras genom ansökningsomgångar inom den överenskomna budgeten för perioden 2014–2020. Detta framgår av Progress-delen i Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation.

Den föreslagna rekommendationen från rådet kräver inga ytterligare EU-medel eller personalresurser för kommissionen.

6.        REDOGÖRELSE FÖR FÖRSLAGET

Det allmänna syftet med den föreslagna rekommendationen från rådet är att öka antalet långtidsarbetslösa som får anställning. Detta initiativ kommer att bidra till följande särskilda mål: 1) Antalet registreringar ska öka och det aktiva stödet för långtidsarbetslösa ska stärkas. 2) Kontinuiteten och samordningen mellan de relevanta tjänsterna ska garanteras. 3) Både de insatser som riktar sig till långtidsarbetslösa och de som riktar sig till arbetsgivarna ska bli effektivare.

I den föreslås huvudsakligen följande tre konkreta åtgärder som främjar återinträdet på arbetsmarknaden:

1) Registrering hos en arbetsförmedling ska uppmuntras.

2) Långtidsarbetslösa personers individuella behov och möjligheter ska utvärderas inom 18 månader.

3) Långtidsarbetslösa ska erbjudas ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden senast efter 18 månaders arbetslöshet.

Syftet med rekommendationen är att få målgruppen att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Kvaliteten på de erbjudanden och åtgärder som föreslås i avtalen om återinträde på arbetsmarknaden måste därmed motsvara detta syfte och kommer att mätas mot det.

Flera delar i rekommendationen, i synnerhet de åtgärder som ska främja registrering, en individanpassad strategi och tjänster för arbetsgivarna, kan genomföras med stor flexibilitet, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att använda eller kombinera befintlig praxis och befintliga åtgärder.

Registrering hos en arbetsförmedling ska uppmuntras

Man ska uppmuntra de långtidsarbetslösa att registrera sig hos de offentliga arbetsförmedlingarna eller andra sociala stödtjänster genom att tillhandahålla information som stöds av olika partnerskap och tydliggör vilka individanpassade stöd som finns för återinträde på arbetsmarknaden.

Individanpassad utvärdering och strategi

För att hjälpa de långtidsarbetslösa krävs olika typer av åtgärder, där man beaktar och hanterar alla tänkbara utmaningar. I den föreslagna rekommendationen uppmanas man att införa detaljerade individanpassade utvärderingar av de långtidsarbetslösa när de varit arbetslösa 12–18 månader. Detta utesluter inte individuella utvärderingar i ett tidigare skede av arbetslöshetsperioden – en tidig utvärdering och riktade åtgärder kan minska risken för långtidsarbetslöshet. Förbättrade individanpassade utvärderingar bör omfatta en kartläggning av färdigheter och leda till rådgivning och vägledning utifrån personens erfarenheter och historia som arbetssökande samt ta hänsyn till könsrelaterade hinder för anställning och arbetsmarknadens behov.

Avtal om återinträde på arbetsmarknaden

Avtalet om återinträde på arbetsmarknaden består av ett skräddarsytt erbjudande om insatser där olika organisationers (arbetsförmedlingar, utbildningsverksamhet och socialtjänsten) åtgärder kombineras och ömsesidiga rättigheter och skyldigheter tydligt fastställs. Detta ska alla långtidsarbetslösa som inte omfattas av ungdomsgarantin erbjudas senast efter 18 månaders arbetslöshet.

Den individanpassade utvärderingen resulterar i en plan som ska göra det möjligt att komma tillbaka till arbete. I rekommendationen föreslås en strategi för avtal om återinträde på arbetsmarknaden, som ska följas.

Den ska inbegripa följande åtgärder:

Ett erbjudande om individanpassade tjänster som återspeglar den långtidsarbetslöses behov och förmåga, bygger på åtgärder på nationell nivå (stöd till arbetssökande, utbildning som även innefattar språk, praktik, validering av icke-formellt och informellt lärande, mentorverksamhet, skuldrådgivning, rehabilitering, barnomsorg och omsorgstjänster samt boende och transporter) och innehåller en individuell plan för återgång till arbetslivet.

Ett skriftligt avtal mellan den långtidsarbetslöse och en enda kontaktpunkt, där erbjudandet (t.ex. deltagande i utbildning, intervjuer och rådgivning) anges i detalj och utformas som ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, så att man försäkrar sig om att åtagandet är gemensamt för både mottagaren av stödet och den organisation som deltar.

En enda personlig kontakt bör se till att stödet från olika kontor, t.ex. offentliga arbetsförmedlingar, sociala myndigheter och kommuner, är kontinuerligt och konsekvent. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga rättsliga och institutionella åtgärder för att kunna erbjuda ett samordnat utbud av tjänster till långtidsarbetslösa. Den gemensamma kontaktpunkten bör omfatta organisationer som ansvarar för arbetssökande, hanteringen av förmåner och sanktioner samt socialt bistånd och stödtjänster. Det bör även finnas mekanismer för att samla information och om möjligt utbyta uppgifter, så att alla relevanta kontor får tillgång till register med de arbetssökandes historia.

Arbetsgivarnas delaktighet

För att man ska kunna hjälpa de långtidsarbetslösa att komma tillbaka på den vanliga arbetsmarknaden, måste arbetsförmedlingarna och stödtjänsterna också bli bättre på att tillgodose arbetsgivarnas behov. Åtgärderna för återinträde kan bli effektivare genom en större delaktighet från arbetsgivarnas sida.

Ett utökat utbud av tjänster och mer fokuserade incitament för arbetsgivarna kan öka arbetsgivarnas delaktighet samtidigt som den administrativa bördan minimeras, framför allt för de små och medelstora företagen när det handlar om att få tillgång till detta stöd.

I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att se över och anpassa sin politik för att arbetsgivarna ska bli ännu mer delaktiga när det gäller att få långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Samarbete med arbetsmarknadens parter kan skapa incitament för detta. Omfördelning av befintliga resurser till välriktade ekonomiska incitament tillsammans med tjänster till arbetsgivarna, såsom en genomgång på förhand av potentiella kandidater, stöd före och efter anställning samt utbildning på arbetsplatsen, gör dessa system mer attraktiva för arbetsgivarna.

Kommissionen lägger härmed fram ett förslag till rådets rekommendation om stöd för långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.

2015/0219 (NLE)

Förslag till

RÅDETS REKOMMENDATION

om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 292 och 149,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)Inom EU ökade arbetslösheten till en historiskt hög nivå till följd av den finansiella och ekonomiska krisen under perioden 2008–2009. Den håller för närvarande på att minska, men långtidsarbetslösheten ligger fortfarande kvar på en mycket hög nivå. Långtidsarbetslösheten påverkar inte alla medlemsstaterna i samma utsträckning, i synnerhet som krisen har drabbat dem i olika grad och länderna skiljer sig åt i fråga om det makroekonomiska läget samt den ekonomiska strukturen och arbetsmarknadens funktion.

(2)Efter flera år med svag tillväxt och låg sysselsättning uppgick under 2014 långtidsarbetslösheten, dvs. arbetslöshet som varar längre än 12 månader, till över 12 miljoner arbetstagare, eller 5 % av den aktiva befolkningen i EU, varav 62 % hade varit arbetslösa under minst två år i rad.

(3)Långtidsarbetslösheten påverkar de berörda personerna, sänker EU-ekonomiernas potentiella tillväxt, ökar risken för social utestängning, fattigdom och ojämlikhet samt ökar kostnaderna för de sociala tjänsterna och de offentliga finanserna. Långtidsarbetslöshet leder till inkomstbortfall, kompetensförlust, fler hälsoproblem och större fattigdom i hushållet.

(4)De som löper störst risk att drabbas av långtidsarbetslöshet är personer med låg utbildning eller otillräckliga kvalifikationer, tredjelandsmedborgare, personer med funktionsnedsättning och mindre gynnade minoriteter såsom romer. Tidigare sysslor har också stor betydelse, eftersom de sektoriella och cykliska aspekterna är viktiga i vissa länder för att förklara den ihållande långtidsarbetslösheten.

(5)Varje år ger nästan en femtedel av de långtidsarbetslösa upp och hamnar utanför arbetskraften när de inte lyckas hitta ett nytt arbete. Eftersom hindren för att komma tillbaka till arbetsmarknaden ser olika ut och ofta hopar sig, krävs en skräddarsydd, individanpassad strategi för ett återinträde på arbetsmarknaden.

(6)L    ångtidsarbetslösa utgör hälften av alla arbetslösa i EU, men mindre än en femtedel av deltagarna i aktiva arbetsmarknadsåtgärder. I motsvarande grad får en liten andel av de långtidsarbetslösa (i genomsnitt 24 %) arbetslöshetsersättning.

(7)Investeringarna i humankapital bör förbättras och effektiviseras i syfte att förse fler människor med tillfredsställande och relevant kompetens, åtgärda kompetensbrister, lägga grunden för en smidig övergång från utbildning till arbete och främja fortsatt anställbarhet. Om man förbättrar utbildningssystemens kvalitet och relevans, kommer det att förhindra att fler blir arbetslösa. Därför måste utbildningssystemen moderniseras i enlighet med den europeiska planeringsterminen, den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) 15 , rekommendationen från Europaparlamentet och rådet om nyckelkompetenser för livslångt lärande 16 och kommissionens rekommendation om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden 17 .

(8)I syfte att utforma en samordnad sysselsättningsstrategi, krävs det i riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 18 att långtidsarbetslösheten och den strukturella arbetslösheten minskas avsevärt med hjälp av övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, som innefattar individanpassat aktivt stöd för återgång till arbetsmarknaden.

(9)I riktlinjerna uppmanas medlemsstaterna att främja anställbarheten genom investeringar i humankapital och lämpliga utbildningssystem, som är så effektiva och ändamålsenliga att de höjer kompetensnivån hos arbetskraften. I riktlinjerna uppmanas också medlemsstaterna att särskilt främja system för lärande på arbetsplatsen, exempelvis varvad utbildning och förbättrad yrkesutbildning. I riktlinjerna uppmanas medlemsstaterna mer allmänt att beakta principerna om flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden (flexicurity) och stärka aktiva arbetsmarknadsåtgärder genom att förbättra deras ändamålsenlighet, inriktning, räckvidd, täckning och samverkan genom tillhandahållandet av inkomststöd och sociala tjänster.

(10)De åtgärder som föreslås i denna rekommendation bör vara fullt förenliga med de landsspecifika rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen och genomförandet av dem bör ske i fullständig överensstämmelse med bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten.

(11)Europeiska socialfonden är Europeiska unionens huvudsakliga ekonomiska instrument för att bekämpa långtidsarbetslösheten. Medlemsstaterna har för perioden 2014–2020 anslagit betydande medel för att stödja långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden. Andra EU-fonder, t.ex. Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, kan också utgöra ett komplement till de åtgärder som finansieras genom Europeiska socialfonden i enlighet med anslagen för de relevanta investeringsprioriteringarna för perioden 2014–2020, nämligen genom att skapandet av arbetstillfällen och moderniseringen av de offentliga arbetsförmedlingarna och yrkesutbildningarna stöds.

(12)Rådets rekommendation från 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande kräver åtgärder för att ge enskilda möjlighet att bevisa vad de har lärt sig utanför den formella utbildningen.

(13)I mars 2013 19 framhöll Europeiska rådet att den viktigaste samhälleliga utmaningen är att ta itu med arbetslösheten och att det är av största betydelse att långtidsarbetslösheten minskar och att äldre arbetstagare deltar fullt ut.

(14)Rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) 20 konstaterade att långtidsarbetslösheten har blivit en viktig fråga som kräver omedelbar uppmärksamhet och åtgärder. Långtidsarbetslösheten har också identifierats av Europaparlamentet 21 och rådet 22 som ett stort hinder för tillväxten.

(15)Större insatser bör göras för dem som drabbas hårdast av långtidsarbetslösheten för att de ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Detta bör ske tillsammans med en ökad registrering hos arbetsförmedlingarna och andra behöriga kontor för att stödåtgärdernas bristande täckning ska kunna åtgärdas.

(16)De förebyggande och aktiverande åtgärderna som främst är inriktade på den första tiden av en arbetslöshetsperiod behöver kompletteras. Särskilda åtgärder bör vidtas för de långtidsarbetslösa senast efter ungefär 18 månaders arbetslöshet, eftersom det är då som stödsystemen och stödtjänsterna för just denna grupp ändras i de flesta medlemsstater.

(17)Med individanpassade strategier till stöd för långtidsarbetslösa undanröjs de hinder som leder till ihållande arbetslöshet samt uppdateras och kompletteras den inledande utvärderingen som gjordes vid registreringen. De kommer att visa vägen för de arbetssökande till stödtjänster, t.ex. skuldrådgivning, rehabilitering, socialt arbete, omsorg, integration av invandrare, boende och transport, som motverkar hindren för arbete och gör det möjligt för de arbetssökande att uppnå tydliga mål som leder till sysselsättning.

(18)Det är viktigt att arbetsgivarna medverkar i de långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, något som bör stödjas av särskilda tjänster från arbetsförmedlingarna tillsammans med välriktade ekonomiska incitament och arbetsmarknadsparternas deltagande.

(19)Den senaste tidens politiska initiativ såsom ungdomsgarantin 23 kräver partnerskap som en ny metod för att föra social- och sysselsättningspolitiken framåt. Att tjänsterna integreras är av avgörande betydelse, särskilt i de medlemsstater där ansvaret för att stödja långtidsarbetslösa delas mellan de offentliga arbetsförmedlingarna, socialtjänsten och de lokala myndigheterna.

(20)I denna rekommendation avses med ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden ett skriftligt avtal mellan den arbetssökande och en enda kontaktpunkt, vars syfte är att underlätta övergången till arbete. För att återspegla de enskilda sökandes situation innefattar dessa avtal ett paket med detaljerade individanpassade åtgärder som finns att tillgå på nationell nivå (arbetsmarknad, utbildning, sociala tjänster) och stöder de arbetssökande och hjälper dem att övervinna just deras speciella hinder för sysselsättning. De fastställer mål, tidsplaner, ömsesidigt ansvar och översynsklausuler och anger både aktiva åtgärder för inkomststöd och tillgängliga sociala stödtjänster. Avtalen om återinträde på arbetsmarknaden visar att det finns ett tydligt samband mellan mottagandet av ersättning och deltagandet i aktiva arbetsmarknadsåtgärder och jobbsökaraktiviteter, helt i överenskommelse med nationell lagstiftning.

(21)De insatser som föreslås i denna rekommendation ta hänsyn till medlemsstaternas mångfald och deras olika utgångspunkter när det gäller det makroekonomiska läget, nivån på långtidsarbetslösheten, den institutionella strukturen och de olika arbetsmarknadsaktörernas kapacitet. De kompletterar och stärker den politiska strategi som i dagsläget redan genomförts i många medlemsstater, särskilt i det att flexibla komponenter införs, såsom den individanpassade strategin, arbetsgivarnas delaktighet och integrerade tjänster.

(22)Åtgärderna enligt den föreslagna rekommendationen beaktar, stärker och främjar vederbörligen de grundläggande rättigheterna, i synnerhet i enligt med artikel 29 och artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS medlemsstaterna följande.

Att stödja registreringen av arbetssökande och en större inriktning av integrationsåtgärderna mot arbetsmarknaden, genomföra en individuell utvärdering av registrerade långtidsarbetslösa och erbjuda långtidsarbetslösa ett särskilt avtal om återinträde på arbetsmarknaden senast efter 18 månaders arbetslöshet.

Registrering

1.Registrering av långtidsarbetslösa hos en arbetsförmedling ska uppmuntras, särskilt med hjälp av förbättrad information om det stöd som finns att tillgå.

Individanpassad utvärdering och strategi

Arbetsförmedlingarna ska, tillsammans med de andra partnerna som stöder ett återinträde på arbetsmarknaden, erbjuda alla berörda individanpassad vägledning.

2.Det ska säkerställas att alla långtidsarbetslösa erbjuds en ingående individuell utvärdering och vägledning senast efter 18 månaders arbetslöshet. Utvärderingen ska omfatta anställbarhet, hinder för anställning och tidigare jobbsökarinsatser.

3.Långtidsarbetslösa ska informeras om lediga platser och tillgängligt stöd inom olika ekonomiska sektorer, regioner och andra medlemsstater, särskilt genom det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar (Eures).

Avtal om återinträde på arbetsmarknaden

Registrerade långtidsarbetslösa som inte omfattas av ungdomsgarantin ska erbjudas ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden senast efter 18 månaders arbetslöshet. Detta ska omfatta minst ett individuellt erbjudande om tjänster som syftar till att hitta ett arbete samt en utsedd kontaktpunkt.

4.Långtidsarbetslösa ska få ett erbjudande i form av ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden, som är inriktat på deras särskilda behov och kombinerar olika organisationers tjänster och åtgärder.

a)Erbjudandet ska tydligt ange den långtidsarbetslösa personens mål och skyldigheter, såsom att aktivt söka arbete, tacka ja till erbjudanden om lämpligt arbete och delta i utbildning, kompetensutveckling eller arbetsmarknadsåtgärder.

b)Erbjudandet ska också precisera tjänsteleverantörernas skyldigheter gentemot de långtidsarbetslösa. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, skulle sådant stöd kunna omfatta hjälp med att söka arbete, validering av icke-formellt och informellt lärande, rehabilitering, rådgivning och vägledning, utbildning, praktik och sociala stödtjänster som förskola och barnomsorg, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg, skuldrådgivning samt boende och transporter.

5.Lämpliga rättsliga och institutionella åtgärder ska vidtas så att kontinuiteten säkerställs och samordnade tjänster erbjuds via en enda kontaktpunkt, som ska ge rådgivning till stödmottagarna och göra det enklare att få tillgång till förmåner, sysselsättning och sociala stödtjänster.

En smidig och säker överföring av relevant information mellan de olika tjänsteleverantörerna om de arbetssökandes tidigare stöd och individuella utvärderingar ska underlättas i enlighet med dataskyddslagstiftningen, vilket därmed garanterar kontinuitet i tjänsterna.

Alla inblandade tjänster ska förses med relevant information om lediga platser och utbildningsmöjligheter. Det ska säkerställas att långtidsarbetslösa får ta del av detta, oberoende av tjänsteleverantör.

6.Avtalet om återinträde på arbetsmarknaden ska regelbundet följas upp mot bakgrund av förändringar i enskilda situationer och, om det behövs, anpassas så att en individanpassad väg tillbaka till sysselsättning garanteras.

Närmare band med arbetsgivarna

7.Partnerskap ska upprättas mellan arbetsgivarna, arbetsmarknadens parter, arbetsförmedlingarna, de offentliga myndigheterna och socialtjänsten för att säkerställa att erbjudandena motsvarar företagens och arbetstagarnas egentliga behov.

8.Tjänster för arbetsgivarna ska utvecklas, t.ex. sovring av lediga platser, platsförmedling, mentorskap och utbildning på arbetsplatsen samt stöd efter platsförmedling, för att underlätta för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

9.För att öka antalet arbetstillfällen ska de ekonomiska incitamenten inriktas på system som stöder ett direkt återinträde på arbetsmarknaden, såsom rekryteringsstöd och befrielse från betalning av socialförsäkringsavgifter.

Utvärdering och uppföljning

10.Inom sysselsättningskommittén ska senast den... [inom 6 månader efter antagandet av rekommendationen] en rad indikatorer på uppföljning och riktlinjer för de nationella utvärderingarna, inklusive ett rapporteringssystem, utarbetas. Indikatorerna ska göra det möjligt att avgöra i vilken utsträckning de långtidsarbetslösa har kommit tillbaka till arbete, om deras återinträde på arbetsmarknaden är hållbart och vilken användningen och effekten är av avtal om återinträde på arbetsmarknaden.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS KOMMISSIONEN FÖLJANDE.

11.Främja en utvärdering av de offentliga arbetsförmedlingarnas resultat när det gäller de långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden, erfarenhetsutbyte och utbyte av god praxis inom ramen för den benchlearning-process som tillämpas av Europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar och som inrättats enligt beslut nr 573/2014/EU.

12.Samarbeta med medlemsstaterna för att på bästa sätt utnyttja de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i enlighet med de relevanta investeringsprioriteringarna för programmen 2014–2020.

13.Stödja och samordna frivilliga initiativ och allianser mellan de företag som deltar i långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.

14.Stödja sociala innovationsprojekt för att få de långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden, särskilt genom Progress-delen i Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI).

15.Utvärdera de insatser som vidtagits till följd av denna rekommendation, i samarbete med medlemsstaterna och efter det att de berörda parterna rådfrågats, och rapportera resultatet och lärdomarna till rådet senast den... [3 år efter antagandet av rekommendationen].

(1) Ungdomsarbetslösheten i EU:s alla 28 medlemsstater låg på 20,4 % i juli 2015. För mer information om ungdomsarbetslösheten och åtgärder på EU-nivå se följande webbsida: http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=1036.

(2) Långtidsarbetslösheten avser antalet människor som är arbetslösa och har varit aktivt arbetssökande under minst ett år. Se Eurostat: http://ec.europa.eu/eurostat/statistics- explained/ index.php/Glossary:Long-term_unemployment .

(3) Uppgifter från arbetskraftsundersökning 2014.

(4) KOM(2014) 902 slutlig.

(5) Betänkande om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2015 (A8-0043/2015).

(6) Rådets slutsatser om den årliga tillväxtöversikten för 2015 och den gemensamma sysselsättningsrapporten: politisk vägledning om sysselsättnings- och socialpolitik, 6147/15.

(7) http://www.ecb.europa.eu/press/key/date/2014/html/sp140822.en.html.

(8) Rådets slutsatser om den årliga tillväxtöversikten för 2015 och den gemensamma sysselsättningsrapporten: politisk vägledning om sysselsättnings- och socialpolitik, 6147/15.

(9) Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, KOM/2015/098 slutlig.

(10)

   Rådets rekommendation om de nationella reformprogrammen, EUT 215 C 272, 18.8.2015.

(11) http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=14186&langId=en .

(12) Färdplanen finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/smart-regulation/roadmaps/index_en.htm

(13) Se kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (2008/867/EG, EUT L 307, 18.11.2008, s. 11) och SWD (2013) 39 slutlig i paketet om sociala investeringar.

(14) Kommissionens arbetsdokument som åtföljer förslaget, avsnitt 7.1

(15) Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020).

(16) Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande.

(17) C (2008) 5737.

(18) KOM (2015) 098.

(19) EUCO 23/13.

(20) 6974/15 3374:e mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i Bryssel den 9 mars 2015.

(21) Betänkande om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2015 (A8-0043/2015).

(22) Rådets slutsatser om den årliga tillväxtöversikten för 2015 och den gemensamma sysselsättningsrapporten: politisk vägledning om sysselsättnings- och socialpolitik, 6147/15.

(23) Rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (2013/C 120/01).