26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/1

(1)

I avvaktan på ikraftträdandet av det avtal om partnerskap och samarbete om upprättande av ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, vilket undertecknades i Bryssel den 25 maj 1998, är det nödvändigt att godkänna det interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 10 november 1999 (nedan kallat interimsavtalet) (1).

(2)

För att ta hänsyn till de nya officiella språk som unionen har fått sedan interimsavtalet undertecknades bör artikel 31 i interimsavtalet ändras genom en skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Turkmenistan om ändring av interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, vad gäller de giltiga språkversionerna (nedan kallad skriftväxlingen) (2).

(3)

Europeiska kommissionens ingående på Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av interimsavtalet, dess bilagor, protokoll och förklaringar samt skriftväxlingen bör godkännas.

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/2

(1)

Beslut 2011/178/Gusp innehåller bland annat bestämmelser om ytterligare restriktiva åtgärder mot Libyen, däribland ett förbud mot flygningar i Libyens luftrum, ett förbud mot libyska luftfartyg i unionens luftrum och ytterligare bestämmelser i samband med de åtgärder som infördes genom beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (2), däribland en bestämmelse som ska garantera att dessa åtgärder inte påverkar humanitära insatser i Libyen.

(2)

Vissa av dessa åtgärder omfattas av tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och lagstiftningsåtgärder på EU-nivå krävs därför för att genomföra dem, särskilt för att se till att de ekonomiska operatörerna i alla medlemsstater tillämpar dem på ett enhetligt sätt.

(3)

Rådets förordning (EU) nr 204/2011 (3) bör ändras i enlighet med detta.

(4)

För att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning blir verkningsfulla bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

1.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

1.   Det ska vara förbjudet att

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska de förbud som där anges inte tillämpas på tillhandahållande av tekniskt bistånd, finansiering och finansiellt bistånd i samband med icke-dödlig militär utrustning endast avsedd för humanitärt bruk eller som skydd, eller försäljning och leverans av vapen och tillhörande materiel, som godkänts på förhand av sanktionskommittén.

3.   Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna enligt förteckningen i bilaga IV ge tillstånd till tillhandahållande av tekniskt bistånd, finansiering och finansiellt bistånd i samband med utrustning som kan användas för inre förtryck, på sådana villkor som de finner lämpliga, om de fastställer att sådan utrustning endast är avsedd för humanitärt bruk eller som skydd.

4.   Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna enligt förteckningen i bilaga IV ge tillstånd till att det till personer, enheter eller organ i Libyen tillhandahålls tekniskt bistånd, finansiering eller finansiellt bistånd i samband med de varor och den teknik som förtecknas i den gemensamma militära förteckningen, eller i samband med utrustning som skulle kunna användas för internt förtryck, om den behöriga myndigheten anser att ett sådant tillstånd krävs för att skydda civila och civilt befolkade områden i Libyen som hotas av angrepp, förutsatt att den berörda medlemsstaten, i fråga om bistånd i samband med de varor och den teknik som förtecknas i den gemensamma militära förteckningen, på förhand har underrättat Förenta nationernas generalsekreterare om detta.

5.   Punkt 1 ska inte tillämpas på skyddskläder, inbegripet skottsäkra västar och hjälmar, som tillfälligt exporteras till Libyen av Förenta nationernas personal, unionens eller dess medlemsstaters personal, företrädare för medierna samt humanitär personal och biståndsarbetare och åtföljande personal enbart för deras personliga bruk.

2.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4a

1.   Det ska vara förbjudet för alla luftfartyg eller lufttrafikföretag som är registrerade i Libyen eller ägs eller drivs av libyska medborgare eller enheter

om inte den berörda flygningen på förhand har godkänts av sanktionskommittén eller om det är fråga om en nödlandning.

2.   Det ska vara förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet som syftar eller leder till kringgående av det förbud som avses i punkt 1.

Artikel 4b

1.   Det ska vara förbjudet för alla luftfartyg eller lufttrafikföretag i unionen, eller som ägs eller drivs av unionsmedborgare eller av enheter som har inrättats eller bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på flygningar

3.   Det ska vara förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet som syftar eller leder till kringgående av det förbud som avses i punkt 1.”.

3.

I artikel 6 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   Bilaga II ska innehålla de fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som angetts av Förenta nationernas säkerhetsråd eller av sanktionskommittén i enlighet med punkt 22 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1970 (2011) eller punkt 19, 22 eller 23 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1973 (2011).

2.   Bilaga III ska bestå av fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som, trots att de inte omfattas av bilaga II, ändå av rådet, i enlighet med artikel 6.1 b i beslut 2011/137/Gusp, har konstaterats vara personer och enheter som är inblandade i eller delaktiga i att ge order om, kontrollera eller på annat sätt styra de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Libyen, inbegripet genom att vara inblandade i eller delaktiga i att, i strid med folkrätten, planera, styra, ge order om eller genomföra attacker, däribland flygbombningar, mot civilbefolkningen och civila anläggningar, eller personer, enheter eller organ som är libyska myndigheter, eller personer, enheter eller organ som har brutit mot eller bidragit till att bryta mot bestämmelserna i Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 1970 (2011) och 1973 (2011) eller denna förordning, eller personer, enheter eller organ som handlar för eller under ledning av någon av ovannämnda personer, enheter eller organ eller på deras vägnar, eller enheter som ägs eller kontrolleras av dessa eller av personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga II.”.

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 6a

När det gäller personer, enheter eller organ som inte är angivna i bilaga II eller III, i vilka en person, enhet eller organ som är angiven i de bilagorna har intressen, ska skyldigheten att frysa den angivna personens, enhetens eller organets tillgångar och ekonomiska resurser inte hindra sådana icke angivna personer, enheter eller organ från att fortsätta sin legitima affärsverksamhet såvida den affärsverksamheten inte innebär att tillgångar eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för en angiven person, enhet eller organ.”.

5.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 8a

Med avvikelse från artikel 5 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, enligt förteckningen i bilaga IV, ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser som tillhör personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga III frigörs eller till att vissa tillgångar eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga III, på sådana villkor som de behöriga myndigheterna finner lämpliga, om de anser att detta är nödvändigt av humanitära skäl, såsom leverans eller underlättande av leverans av bistånd, inbegripet medicinsk utrustning, livsmedel, elförsörjning, biståndsarbetare och tillhörande bistånd, eller evakuering från Libyen. Den berörda medlemsstaten ska underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om de tillstånd som getts i enlighet med denna artikel.”.

6.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Inga anspråk, inbegripet ersättningsanspråk eller andra anspråk av detta slag, till exempel kvittningsanspråk eller anspråk enligt en garanti, som har samband med avtal eller transaktioner som direkt eller indirekt påverkades helt eller delvis av de åtgärder om vilka beslut fattades i enlighet med Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1970 (2011) eller 1973 (2011), inbegripet åtgärder av unionen eller någon medlemsstat i enlighet med, enligt kraven för eller med anknytning till, genomförandet av Förenta nationernas säkerhetsråds relevanta beslut eller åtgärder som omfattas av denna förordning, får beviljas de libyska myndigheterna, eller någon person, enhet eller organ som gör ett anspråk på de libyska myndigheternas vägnar eller till förmån för dessa.

Inget ansvar ska uppkomma för fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med avseende på handlingar som utförs av dem i god tro vid fullgörandet av de förpliktelser som fastställs i denna förordning.”.

7.

I artikel 13.1 a ersätts hänvisningen till artikel 4 med en hänvisning till artikel 5.

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/5

(1)

Genom artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 ges unionen möjlighet att vidta lämpliga nödåtgärder för livsmedel och foder som importeras från ett tredjeland i syfte att skydda människors hälsa, djurs hälsa eller miljön, om risken inte kan undanröjas i tillfredsställande grad genom att de enskilda medlemsstaterna vidtar åtgärder.

(2)

Efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima den 11 mars 2011 underrättades kommissionen om att halten radionuklider i vissa livsmedel med ursprung i Japan, såsom mjölk och spenat, överskred de gränsvärden för livsmedel som tillämpas i Japan. Sådan kontaminering kan utgöra ett hot mot människors och djurs hälsa i unionen och man bör därför som en försiktighetsåtgärd skyndsamt vidta åtgärder på unionsnivå för att säkerställa att foder och livsmedel, inklusive fisk och fiskeriprodukter, som har sitt ursprung i eller har avsänts från Japan är säkra. Eftersom olyckan ännu inte är under kontroll bör i nuläget den erforderliga provtagningen före export gälla foder och livsmedel från de drabbade regionerna med en buffertzon, och stickprovskontroller bör göras av foder och livsmedel vid import från hela Japans territorium.

(3)

Gränsvärden har fastställts genom rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (2), kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 av den 12 april 1989 om gränsvärden för radioaktivitet i mindre viktiga livsmedel efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (3) och kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90 av den 29 mars 1990 om gränsvärden för radioaktivitet i djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (4).

(4)

Dessa gränsvärden kan tillämpas efter att kommissionen har underrättats om en kärnkraftsolycka där det bekräftas att gränsvärdena för radioaktivitet i livsmedel och foder kan komma att överskridas eller har överskridits, i enlighet med rådets beslut 87/600/Euratom av den 14 december 1987 om en gemenskapsordning för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (5) eller Internationella atomenergiorganets (IAEA) konvention av den 26 september 1986 om tidig information vid en kärnenergiolycka. Tills vidare bör dessa gränsvärden användas som referensvärden för att bedöma om foder och livsmedel kan släppas ut på marknaden.

(5)

De japanska myndigheterna har underrättat kommissionens avdelningar om att lämpliga prover tas på livsmedel från den drabbade regionen som exporteras från Japan.

(6)

Förutom den provtagning som utförs av de japanska myndigheterna bör man göra slumpmässiga kontroller av sådan import.

(7)

Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om alla analysresultat genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) och Europeiska unionens system för snabbt utbyte av information i radiologiska nödsituationer (Ecurie). Åtgärderna kommer att ses över på grundval av dessa analysresultat.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

—

att produkten har skördats och/eller bearbetats före den 11 mars 2011, eller

—

att produkten har sitt ursprung i en annan region än Fukushima, Gunma, Ibaraki, Tochigi, Miyagi, Yamagata, Niigata, Nagano, Yamanashi, Saitama, Tokyo eller Chiba, eller

—

att produkten, om den har sitt ursprung i regionerna Fukushima, Gunma, Ibaraki, Tochigi, Miyagi, Yamagata, Niigata, Nagano, Yamanashi, Saitama, Tokyo eller Chiba, inte innehåller halter av radionukliderna jod-131, cesium-134 och cesium-137 som överskrider gränsvärdena i rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987, kommissionens förordning (Euratom) nr 944/89 av den 12 april 1989 och kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90 av den 29 mars 1990.

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/9

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/11

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2010/11 har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 867/2010 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 295/2011 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/13

(1)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 1017/2010 (2) inleds försäljning av spannmål genom ett anbudsförfarande, i enlighet med villkoren i kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 av den 11 december 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller uppköp och försäljning av jordbruksprodukter inom ramen för offentlig intervention (3).

(2)

I enlighet med artikel 46.1 i förordning (EU) nr 1272/2009 och artikel 4 i förordning (EU) nr 1017/2010 och mot bakgrund av de anbud som inkommit inom de enskilda anbudsinfordringarna måste kommissionen för varje spannmål och per medlemsstat fastställa ett lägsta försäljningspris eller besluta att inte fastställa något lägsta försäljningspris.

(3)

Mot bakgrund av de anbud som inkommit inom den nionde enskilda anbudsinfordran, har det beslutats att ett lägsta försäljningspris bör fastställas för vissa spannmål och vissa medlemsstater och att inget lägsta försäljningspris bör fastställas för andra spannmål och andra medlemsstater.

(4)

För att ge en snabb signal till marknaden och säkerställa en effektiv förvaltning av åtgärden bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/15

(1)

Genom kommissionens beslut 2010/221/EU av den 15 april 2010 om godkännande av nationella åtgärder för att begränsa följderna av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur och vildlevande vattendjur i enlighet med artikel 43 i rådets direktiv 2006/88/EG (2) tillåts vissa medlemsstater att tillämpa restriktioner för utsläppande på marknaden och import av sändningar av dessa djur, för att förhindra att vissa sjukdomar förs in på deras territorium, under förutsättning att medlemsstaterna antingen har visat att deras territorium, eller vissa avgränsade områden, är fria från dessa sjukdomar eller har inrättat ett utrotningsprogram för att uppnå denna frihet.

(2)

Sedan 2008 har ökad dödlighet förekommit hos japanska jätteostron (Crassostrea gigas) inom flera områden i Irland, Frankrike och Förenade kungariket. Epidemiologiska undersökningar under 2009 tyder på att en nyligen beskriven stam av herpesvirus OsHV-1, OsHV-1 μνar, spelade en viktig roll för den ökade dödligheten.

(3)

Kommissionens förordning (EU) nr 175/2010 av den 2 mars 2010 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller åtgärder för att bekämpa ökad dödlighet hos ostron av arten Crassostrea gigas i samband med påvisat herpesvirus OsHV-1 μνar (3) antogs med syftet att förhindra att OsHV-1 μνar fortsätter att spridas. I förordningen införs åtgärder för att motverka sjukdomens spridning och den är tillämplig till och med den 30 april 2011.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 27 oktober 2010 ett vetenskapligt yttrande om den ökade dödligheten hos japanska jätteostron (Crassostrea gigas) (4) (nedan kallat Efsas yttrande). Efsa konstaterar i yttrandet att både referensstammen och den nya μ-varianten (μνar) av herpesviruset OsHV-1 har förknippats med hög dödlighet hos yngel och juveniler av japanska jätteostron och att tillgänglig evidens pekar på att infektion med OsHV-1 är en nödvändig, men kanske inte i sig tillräcklig, orsak eftersom andra faktor verkar vara av betydelse. Efsa konstaterar vidare att OsHV-1 μνar verkar vara den dominerande virusstammen i samband med utbrotten av ökad dödlighet under 2008–2010 även om det inte framgår om detta är följden av ökad virulens eller andra epidemiologiska faktorer.

(5)

Irland, Spanien, Nederländerna och Förenade kungariket inrättade år 2010 program för att på ett tidigt stadium kunna påvisa OsHV-1 μνar och tillämpade förflyttningsrestriktionerna i förordning (EU) nr 175/2010. Resultatet av den övervakning som dessa medlemsstater genomförde inom ramen för dessa program pekar på att delar av unionen är fria från OsHV-1 μνar.

(6)

Irland och Förenade kungariket har lämnat in övervakningsprogram för godkännande enligt direktiv 2006/88/EG till kommissionen (nedan kallade övervakningsprogrammen). Syftet med övervakningsprogrammen är att visa att de områden där OsHV-1 μνar inte har påvisats är fria från viruset och att förhindra att viruset förs in i dessa områden.

(7)

Irland och Förenade kungariket kommer enligt övervakningsprogrammen att vidta grundläggande biosäkerhetsåtgärder mot OsHV-1 μνar som är likvärdiga dem i direktiv 2006/88/EG samt genomföra riktad övervakning. Därutöver kommer de att tillämpa restriktioner på förflyttning av japanska jätteostron till samtliga de områden som övervakningsprogrammen omfattar.

(8)

Övervakningsprogrammens restriktioner för förflyttning omfattar endast japanska jätteostron för odling och återutläggningsområden samt för leveransanläggningar, reningsanläggningar eller liknande företag som inte är utrustade med ett system för rening av utloppsvatten som minskar risken för överföring av sjukdomar till naturliga vatten till en godtagbar nivå.

(9)

Slutsatserna i Efsas yttrande och de epidemiologiska uppgifterna från 2010 tyder på att spridning av OsHV-1 μνar till virusfria områden troligen skulle orsaka ökad dödlighet med påföljande stora förluster för industrin kring japanska jätteostron.

(10)

Följaktligen bör restriktioner tillämpas för förflyttning av japanska jätteostron till de områden som omfattas av övervakningsprogrammen för att förhindra att OsHV-1 μνar förs in i dessa områden. För att förtydliga och förenkla unionslagstiftningen bör respektive krav för utsläppande på marknaden omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter (5).

(11)

Övervakningsprogrammen bör därför godkännas.

(12)

Eftersom OsHV-1 μνar är en ny sjukdom som omgärdas av osäkerhet bör restriktionerna för förflyttning i de övervakningsprogram som godkänns genom detta beslut omprövas och deras ändamålsenlighet och nödvändighet bör utvärderas på nytt i vederbörlig ordning. Kraven för utsläppande på marknaden i detta beslut bör därför endast gälla under en begränsad tidsperiod. Därutöver bör Irland och Förenade kungariket sända årliga rapporter till kommissionen om hur förflyttningsrestriktionerna och övervakningen fungerar.

(13)

Eventuella misstankar om förekomst av OsHV-1 μνar i områden som omfattas av övervakningsprogrammen bör undersökas och under den tid som undersökningen pågår bör vissa restriktioner för förflyttning enligt direktiv 2006/88/EG gälla, för att skydda andra medlemsstater som infört godkända nationella åtgärder i fråga om OsHV-1 μνar. Dessutom bör eventuella efterföljande bekräftelser på sjukdom anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater för att underlätta omprövningen av de godkända nationella åtgärderna.

(14)

Beslut 2010/221/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta beslut godkänns de nationella åtgärder som de medlemsstater som förtecknas i bilagorna I, II och III till detta beslut vidtagit för att begränsa följderna och spridning av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur och vildlevande vattendjur i enlighet med artikel 43.2 i direktiv 2006/88/EG.”

2.

Följande artikel ska införas som artikel 3a:

”Artikel 3a

Godkännande av nationella övervakningsprogram för herpesvirus OsHV-1 μνar

1.   Härmed godkänns de övervakningsprogram för herpesvirus OsHV-1 μνar som antagits av de medlemsstater som förtecknas i den andra kolumnen i tabellen i bilaga III i de områden som förtecknas i den fjärde kolumnen i tabellen (nedan kallade övervakningsprogram).

2.   De medlemsstater som förtecknas i tabellen i bilaga III kan till och med den 30 april 2013 kräva att följande sändningar som förs in i ett område som förtecknas i fjärde kolumnen i den tabellen uppfyller följande krav:

3.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Rapportering

1.   Senast den 30 april varje år ska de medlemsstater som förtecknas i bilagorna I och II lägga fram en rapport till kommissionen om de godkända nationella åtgärder som avses i artiklarna 2 och 3.

2.   Senast den 31 december varje år ska de medlemsstater som förtecknas i bilaga III lägga fram en rapport till kommissionen om de godkända nationella åtgärder som avses i artikel 3a.

3.   Rapporterna i punkterna 1 och 2 ska åtminstone omfatta uppdaterade uppgifter om

4.

Följande artikel ska införas som artikel 5a:

”Artikel 5a

Misstanke om och påvisande av herpesvirus OsHV-1 μνar i områden med övervakningsprogram

1.   Om någon av medlemsstaterna i bilaga III misstänker att OsHV-1 μνar förekommer i ett område som förtecknas i fjärde kolumnen i den bilagan, ska medlemsstaten vidta åtgärder som åtminstone motsvarar dem som fastställs i artiklarna 28, 29.2, 29.3, 29.4 och 30 i direktiv 2006/88/EG.

2.   Om den epizootologiska undersökningen bekräftar förekomsten av OsHV-1 μνar i områden som avses i punkt 1, ska den berörda medlemsstaten informera kommissionen och övriga medlemsstater om detta och om eventuella åtgärder som vidtagits för att hindra sjukdomen från att spridas.”

5.

En ny bilaga III, vars text återges i bilagan till det här beslutet, ska läggas till.

26.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 80/19

(1)

I avvaktan på ikraftträdandet av det avtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 25 maj 1998, är det nödvändigt att på Europeiska gemenskapens vägnar godkänna det interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, som undertecknades i Bryssel den 10 november 1999.

(2)

För att ta hänsyn till de nya officiella språk som gemenskapen fått sedan interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor undertecknades bör artikel 31 i det avtalet ändras genom en skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Turkmenistan om ändring av interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan, vad gäller de giltiga språkversionerna.