30.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 126/1

(1)

Grundvatten är en värdefull naturresurs som bör skyddas mot kemisk förorening. Detta är särskilt viktigt för grundvattenberoende ekosystem och för användning av grundvatten i dricksvattenförsörjning.

(2)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (4) uppställs målet att uppnå en vattenkvalitet som inte leder till betydande konsekvenser och risker för människors hälsa och miljön.

(3)

För att skydda miljön som helhet och människors hälsa i synnerhet bör ohälsosamma koncentrationer av skadliga förorenande ämnen i grundvatten undvikas, förebyggas eller minskas.

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (5) innehåller allmänna bestämmelser för skydd och bevarande av grundvatten. I enlighet med artikel 17 i det direktivet skall det beslutas om åtgärder för att hindra och reglera förorening av grundvatten, med kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus, kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender och kriterier för fastställande av utgångspunkter för att motverka trender.

(5)

Med beaktande av behovet av att uppnå likformiga skyddsnivåer för grundvatten bör man upprätta kvalitetsnormer och tröskelvärden och utveckla metoder grundade på ett gemensamt tillvägagångssätt för att få kriterier för bedömning av grundvattenförekomsters kemiska status.

(6)

Kvalitetsnormer för nitrater, växtskyddsprodukter och biocider bör fastställas som gemenskapskriterier för bedömning av grundvattenförekomsters kemiska status, och överensstämmelse bör säkerställas med rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (6), rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (7) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (8).

(7)

Bestämmelser om grundvattenförekomsters kemiska status gäller inte höga naturligt förekommande koncentrationer av ämnen eller joner eller deras indikatorer som finns antingen i en grundvattenförekomst eller i förbundna ytvattenförekomster på grund av särskilda hydrogeologiska förhållanden som inte omfattas av definitionen av förorening. De gäller inte heller temporära förändringar inom ett begränsat område av strömriktningen och den kemiska sammansättningen som inte ses som inträngningar.

(8)

Det bör fastställas kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender i fråga om koncentrationer av förorenande ämnen och för fastställande av utgångspunkter för att vända trender, med beaktande av sannolikheten för negativa effekter på förbundna vattenekosystem eller beroende terrestra ekosystem.

(9)

När så är möjligt bör medlemsstaterna använda statistiska förfaranden, under förutsättning att de uppfyller internationella normer och bidrar till jämförbarhet av övervakningsresultat mellan medlemsstaterna under en lång period.

(10)

I enlighet med artikel 22.2 tredje strecksatsen i direktiv 2000/60/EG skall rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (9) upphöra att gälla den 22 december 2013. Det är nödvändigt att sörja för kontinuiteten i det skydd som föreskrivs i direktiv 80/68/EEG avseende åtgärder i syfte att hindra eller begränsa både direkt och indirekt tillförsel av förorenande ämnen i grundvatten.

(11)

Det är nödvändigt att skilja mellan farliga ämnen vars tillförsel bör hindras och andra förorenande ämnen vars tillförsel bör begränsas. Bilaga VIII till direktiv 2000/60/EG, med en förteckning över de huvudsakliga förorenande ämnen som berör vattenmiljön, bör användas för att identifiera farliga och icke-farliga ämnen som utgör en befintlig eller potentiell föroreningsrisk.

(12)

För att säkerställa ett likformigt grundvattenskydd bör medlemsstater som delar grundvattenförekomster samordna sin verksamhet när det gäller övervakning, att fastställa tröskelvärden och att identifiera aktuella farliga ämnen.

(13)

Medlemsstaterna bör tillåtas att under vissa omständigheter bevilja undantag från åtgärder för att hindra eller begränsa tillförsel av förorenande ämnen till grundvatten.

(14)

Det är nödvändigt att föreskriva övergångsåtgärder för tiden mellan det här direktivets genomförandedatum och den dag då direktiv 80/68/EEG upphör att gälla.

(15)

De åtgärder som krävs för genomförandet av detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (10).

a)

Kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus.

b)

Kriterier för identifiering och vändning av betydande och ihållande uppåtgående trender och för fastställande av utgångspunkter för att vända trender.

1)

kvalitetsnorm för grundvatten: en miljökvalitetsnorm uttryckt som den koncentration av ett särskilt förorenande ämne, en grupp av förorenande ämnen eller en föroreningsindikator i grundvatten som inte bör överskridas för att människors hälsa och miljön skall skyddas.

2)

tröskelvärde: en kvalitetsnorm för grundvatten som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.

3)

betydande och ihållande uppåtgående trend: varje statistiskt signifikant ökning av koncentrationen av ett förorenande ämne, en grupp av förorenande ämnen eller en föroreningsindikator som utgör en miljörisk, för vilken behovet av att vända trenden har fastställts i enlighet med artikel 5.

4)

tillförsel av förorenande ämnen till grundvatten: en av människors verksamhet orsakad direkt eller indirekt tillförsel av förorenande ämnen till grundvattnet.

a)

De kvalitetsnormer för grundvatten som avses i bilaga I.

b)

De tröskelvärden som skall fastställas av medlemsstaterna i enlighet med det förfarande som anges i del A i bilaga II för de förorenande ämnen, grupper av förorenande ämnen och föroreningsindikatorer som på en medlemsstats territorium har fastställts som bidragande till att grundvattenförekomster eller grupper av grundvattenförekomster bedöms vara i riskzonen, med beaktande av åtminstone förteckningen i del B i bilaga II.

a)

de värden för kvalitetsnormerna för grundvatten som förtecknas i bilaga I och de relevanta tröskelvärden som fastställts i enlighet med artikel 3 och bilaga II inte överskrids vid någon övervakningspunkt i denna grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster, eller

b)

värdet för en kvalitetsnorm för grundvatten eller ett tröskelvärde överskrids vid en eller flera övervakningspunkter men en lämplig undersökning i enlighet med bilaga III bekräftar att

a)

hur trendbedömningen utifrån enskilda övervakningspunkter inom en grundvattenförekomst eller grupp av grundvattenförekomster har bidragit till fastställandet, i enlighet med avsnitt 2.5 i bilaga V till det direktivet, av att dessa förekomster är föremål för en ihållande och betydande uppåtgående trend i koncentrationen av ett förorenande ämne eller en vändning av den trenden, och

b)

skälen till de utgångspunkter som fastställts enligt punkt 3.

a)

alla nödvändiga åtgärder inriktade på att förebygga tillförsel av farliga ämnen till grundvatten; när medlemsstaterna identifierar sådana ämnen skall de i synnerhet beakta sådana farliga ämnen som hör till de familjer eller grupper av förorenande ämnen som avses i punkterna 1-6 i bilaga VIII till direktiv 2000/60/EG, samt, om de anses vara farliga, ämnen som hör till de familjer eller grupper av förorenande ämnen som avses i punkterna 7–9 i den bilagan,

b)

för sådana förorenande ämnen som förtecknas i bilaga VIII till direktiv 2000/60/EG men inte anses farliga och alla andra icke-farliga förorenande ämnen som inte förtecknas i den bilagan men som av medlemsstaterna anses utgöra en befintlig eller potentiell risk för förorening, alla åtgärder som är nödvändiga för att begränsa tillförsel till grundvatten, för att garantera att sådan tillförsel inte förorsakar försämring av god kemisk grundvattenstatus, inte förorsakar betydande och ihållande uppåtgående trender i koncentrationen av förorenande ämnen i grundvatten och inte på annat sätt förorsakar förorening av grundvatten. Vid sådana åtgärder skall hänsyn tas till fastställd bästa praxis, inbegripet bästa miljöpraxis och bästa tillgängliga teknik enligt tillämplig gemenskapslagstiftning.

a)

är resultatet av direkta utsläpp som har tillåtits i enlighet med artikel 11.3 j i direktiv 2000/60/EG,

b)

av de behöriga myndigheterna anses vara av så obetydlig kvantitet och koncentration att det inte finns någon aktuell eller framtida risk för försämring av kvaliteten på det mottagande grundvattnet,

c)

är följden av olyckor eller undantagsförhållanden med naturliga orsaker som inte rimligtvis kunde ha förutsetts, undvikits eller lindrats,

d)

är resultatet av konstgjord påfyllning eller förstärkning av grundvattenförekomster som tillåtits i enlighet med artikel 11.3 f i direktiv 2000/60/EG,

e)

av de behöriga myndigheterna anses tekniskt omöjlig att förebygga eller begränsa utan att använda

f)

är resultatet av ingrepp i ytvatten, bland annat i syfte att mildra effekterna av översvämningar och torka och för förvaltning av vatten och vattenvägar, även på internationell nivå. Sådan verksamhet, exempelvis skärning, muddring, flyttning och deponering av sediment i ytvatten, skall utföras i enlighet med allmänna bindande regler och i förekommande fall med tillstånd och godkännanden som utfärdats på grundval av sådana regler, vilka utformats av medlemsstaterna för detta ändamål, under förutsättning att sådan tillförsel inte äventyrar uppnåendet av de miljömål som upprättats för de berörda vattenförekomsterna i enlighet med artikel 4.1 b ii i direktiv 2000/60/EG.

30.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 126/16

(1)

Gemenskapens miljöpolitik måste syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom gemenskapens olika regioner. Information, inbegripet rumslig information, behövs också för utformning och genomförande av denna politik och annan gemenskapspolitik där miljöskyddskrav skall integreras enligt artikel 6 i fördraget. För att få till stånd en sådan integrering är det nödvändigt att inrätta någon form av samordning mellan användare och leverantörer av informationen så att information och kunskaper från olika sektorer kan kombineras.

(2)

I sjätte miljöhandlingsprogrammet, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den (3), krävs att allt skall göras för att säkerställa att gemenskapens miljöpolitik genomförs på ett integrerat sätt, med hänsyn till regionala och lokala olikheter. Det finns en del problem med tillgängligheten, kvaliteten, organisationen, åtkomligheten och delningen när det gäller den rumsliga information som krävs för att nå de mål som ställs upp i det programmet.

(3)

De problem som rör den rumsliga informationens tillgänglighet, kvalitet, organisation, åtkomlighet samt delningen av denna är gemensamma för ett stort antal politik- och informationsområden och är märkbara inom offentliga myndigheter på alla nivåer. För att lösa dessa problem krävs bestämmelser som rör utbyte, delning, tillgång och utnyttjande av interoperabla rumsliga data och rumsliga datatjänster avseende offentliga myndigheter på alla nivåer och avseende alla olika sektorer. Det bör därför upprättas en infrastruktur för rumslig information i gemenskapen.

(4)

Infrastrukturen för rumslig information i Europeiska gemenskapen, Inspire, bör stödja strategiarbetet när det gäller politik och verksamhet som direkt eller indirekt kan påverka miljön.

(5)

Inspire bör grundas på de infrastrukturer för rumslig information som byggs upp av medlemsstaterna, och som görs kompatibla med hjälp av gemensamma genomförandebestämmelser och kompletteras med åtgärder på gemenskapsnivå. Dessa åtgärder bör säkerställa att de infrastrukturer för rumslig information som skapas av medlemsstaterna är kompatibla och möjliga att använda på gemenskapsnivå och i gränsöverskridande sammanhang.

(6)

Infrastrukturerna för rumslig information i medlemsstaterna bör utformas i syfte att säkerställa att rumsliga data lagras, görs tillgängliga och underhålls på den mest lämpliga nivån. Rumsliga data från olika källor inom gemenskapen bör kunna kombineras på ett enhetligt sätt och delas mellan flera användare och tillämpningar. Rumsliga data som samlas in av en offentlig myndighet på en nivå bör kunna delas av offentliga myndigheter på andra nivåer i den omfattning som direktivet ålägger sådana offentliga myndigheter skyldighet att dela rumslig information. Rumsliga data bör göras tillgängliga på villkor som inte i onödan begränsar en utökad användning. Det bör vara lätt att hitta tillgängliga rumsliga data, att avgöra om de kan användas för ett visst syfte och få reda på vilka villkor som gäller för utnyttjandet.

(7)

Den rumsliga information som omfattas av detta direktiv överlappar i viss mån den information som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (4). Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av direktiv 2003/4/EG.

(8)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (5), vars mål kompletterar målen i det här direktivet.

(9)

Upprättandet av Inspire kommer att ge ett betydande mervärde för – och kommer också att dra nytta av – andra gemenskapsinitiativ såsom rådets förordning (EG) nr 876/2002 av den 21 maj 2002 om bildande av det gemensamma företaget Galileo (6) och kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet, GMES (Global övervakning av miljö och säkerhet): Upprättande av en GMES-kapacitet senast 2008 (handlingsplan (2004–2008)). Medlemsstaterna bör överväga att använda de data och tjänster som uppkommer till följd av Galileo och GMES när de blir tillgängliga, särskilt de som hänger samman med tids- och rumsreferenser från Galileo.

(10)

Det pågår flera projekt, både på nationell nivå och på gemenskapsnivå, för att samla in, harmonisera eller organisera spridningen eller utnyttjandet av rumslig information. Sådana projekt kan komma till stånd genom gemenskapslagstiftning, exempelvis kommissionens beslut 2000/479/EG av den 17 juli 2000 om upprättandet av ett europeiskt register över förorenande utsläpp (EPER) i enlighet med artikel 15 i rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2152/2003 av den 17 november 2003 om övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen (Forest Focus) (8). De kan också utarbetas inom ramen för gemenskapsfinansierade program (exempelvis Corine land cover och det europeiska informationssystemet på transportområdet) eller genom initiativ som tas på nationell eller regional nivå. Detta direktiv kommer att komplettera dessa projekt genom att skapa en ram som gör det möjligt för dem att bli interoperabla, och det kommer också att bygga vidare på befintliga erfarenheter och projekt snarare än att göra om arbete som redan har utförts.

(11)

Detta direktiv bör tillämpas på rumsliga data som innehas av eller förvaras för offentliga myndigheter samt för offentliga myndigheters utnyttjande av rumsliga data när de utför sina offentliga uppgifter. Under vissa förhållanden bör det dock också tillämpas på rumsliga data som innehas av fysiska eller juridiska personer som inte är offentliga myndigheter, förutsatt att dessa fysiska eller juridiska personer begär detta.

(12)

Detta direktiv bör inte innehålla bestämmelser om krav på insamling av nya data eller på rapportering av sådan information till kommissionen, eftersom dessa frågor regleras i annan lagstiftning som rör miljön.

(13)

Uppbyggnaden av de nationella infrastrukturerna bör ske successivt, och därför bör de olika teman för rumsliga data som omfattas av detta direktiv ges olika prioritet. Vid uppbyggnaden bör hänsyn tas till behovet av rumsliga data för ett stort antal tillämpningar inom olika politikområden, till prioriteringen av gemenskapspolitiska åtgärder där det finns behov av harmoniserade rumsliga data och till de framsteg som redan gjorts genom harmoniseringsinsatser i medlemsstaterna.

(14)

Det slöseri med tid och resurser som det innebär att söka efter befintliga rumsliga data och avgöra om de kan användas för ett visst syfte är ett betydande hinder för att utnyttja befintliga data fullt ut. Medlemsstaterna bör därför tillhandahålla beskrivningar av tillgängliga rumsliga dataset och datatjänster i form av metadata.

(15)

Den mångfald av format och strukturer som används för att organisera och få tillgång till rumsliga data i gemenskapen gör det svårt att på ett effektivt sätt utforma, genomföra, övervaka och utvärdera gemenskapslagstiftning som direkt eller indirekt rör miljön. Det behövs därför genomförandebestämmelser som underlättar utnyttjandet av rumsliga data från olika källor i medlemsstaterna. Bestämmelserna bör utformas så att rumsliga dataset blir interoperabla, och medlemsstaterna bör se till att de data och den information som behövs för att uppnå interoperabilitet är tillgänglig på villkor som inte begränsar dess användning för detta ändamål.

(16)

Nättjänster är nödvändiga för att rumsliga data skall kunna delas mellan offentliga myndigheter på olika nivåer inom gemenskapen. Dessa nättjänster bör göra det möjligt att söka, omvandla, visa och ladda ned rumsliga data och sätta sig i förbindelse med rumsliga datatjänster och e-handelstjänster. Nättjänsterna bör fungera i enlighet med gemensamt överenskomna specifikationer och minimikriterier för prestanda så att de infrastrukturer som inrättas av medlemsstaterna blir interoperabla. Tjänstenätet bör också omfatta den tekniska möjligheten för offentliga myndigheter att göra sina rumsliga dataset tillgängliga.

(17)

Vissa rumsliga dataset och datatjänster som är av betydelse för gemenskapspolitik som direkt eller indirekt rör miljön innehas och drivs av tredje part. Medlemsstaterna bör därför ge tredje parter möjlighet att bidra till de nationella infrastrukturerna, förutsatt att det inte medför sämre samstämmighet och användarvänlighet hos de rumsliga data och datatjänster som omfattas av dessa infrastrukturer.

(18)

Erfarenheter i medlemsstaterna har visat att det är viktigt att ett visst antal tjänster görs tillgängliga kostnadsfritt för allmänheten om en infrastruktur för rumslig information skall kunna införas med framgång. Medlemsstaterna bör därför, som ett minimum och utan kostnad, tillhandahålla tjänster för att söka och visa rumsliga dataset.

(19)

För att göra det lättare att integrera de nationella infrastrukturerna i Inspire bör medlemsstaterna ge tillgång till sina infrastrukturer via en geoportal för gemenskapen som drivs av kommissionen samt via andra ingångar som de själva beslutar att driva.

(20)

För att göra information från offentliga myndigheter på olika nivåer tillgänglig bör medlemsstaterna avlägsna de praktiska hinder som de offentliga myndigheterna på nationell, regional och lokal nivå möter när de utför offentliga uppgifter som direkt eller indirekt kan påverka miljön. Dessa praktiska hinder bör avlägsnas vid den tidpunkt då informationen skall användas för den offentliga uppgiften.

(21)

Offentliga myndigheter måste lätt kunna få tillgång till relevanta rumsliga dataset och datatjänster när de utför sina offentliga arbetsuppgifter. Åtkomsten kan hindras om den styrs av enskilda ad hoc-förhandlingar mellan offentliga myndigheter varje gång sådan åtkomst begärs. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga sådana praktiska hinder mot datadelning genom att till exempel använda sig av på förhand ingångna avtal mellan offentliga myndigheter.

(22)

Mekanismerna för delning av rumsliga dataset och datatjänster mellan regeringar och annan offentlig förvaltning samt andra fysiska eller juridiska personer som utför offentliga förvaltningsuppgifter enligt nationell rätt kan omfatta lagar, författningar, licensierings- eller finansieringssystem eller administrativa förfaranden för att exempelvis skydda den ekonomiska bärkraften hos offentliga myndigheter som är skyldiga att generera inkomster eller exempelvis vilkas data endast delvis subventioneras av medlemsstaten, så att de måste täcka de icke-subventionerade kostnaderna genom att ta betalt av användarna eller exempelvis för att säkerställa underhållet och uppdatering av dessa data.

(23)

Möjligheten för offentliga myndigheter som tillhandahåller rumsliga dataset och datatjänster att licensiera dessa dataset och datatjänster mot betalning till andra offentliga myndigheter som använder dessa rumsliga dataset och datatjänster får föreskrivas i de bestämmelser som medlemsstaterna antar i sina genomförandebestämmelser.

(24)

Bestämmelserna i artikel 13.1 f och artikel 17.1 bör genomföras och tillämpas helt i enlighet med principerna om skyddet av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (9).

(25)

Ramarna för att dela rumsliga data mellan sådana offentliga myndigheter som i direktivet åläggs delningsskyldighet bör vara neutrala både i förhållande till offentliga myndigheter i en medlemsstat och till offentliga myndigheter i andra medlemsstater och gemenskapens institutioner. Eftersom gemenskapens institutioner och organ ofta behöver sammanställa och bedöma rumslig information från alla medlemsstater bör de kunna få tillgång till och utnyttja rumsliga data och rumsliga datatjänster på harmoniserade villkor.

(26)

För att stimulera tredje part att utveckla mervärdestjänster, till nytta för både offentliga myndigheter och allmänheten, är det nödvändigt att underlätta tillgången till rumsliga data som sträcker sig över administrativa eller nationella gränser.

(27)

Ett effektivt införande av infrastrukturer för rumslig information kräver samordning av alla som har intresse av att sådana infrastrukturer upprättas, vare sig de är bidragsgivare eller användare. Lämpliga samordningsstrukturer bör därför fastställas både i medlemsstaterna och på gemenskapsnivå.

(28)

För att dra nytta av den senaste utvecklingen och de faktiska erfarenheterna från infrastrukturer för information bör de åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv stödjas av internationella standarder som antagits av europeiska standardiseringsorgan i enlighet med det förfarande som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (10) och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.

(29)

Europeiska miljöbyrån inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 1210/90 av den 7 maj 1990 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (11). Den har till uppgift att förse gemenskapen med objektiv, tillförlitlig och jämförbar miljöinformation på gemenskapsnivå och har bland annat som mål att förbättra flödet av politiskt relevant miljöinformation mellan medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna. Den bör därför bidra aktivt till genomförandet av detta direktiv.

(30)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (12) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(31)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (13).

(32)

För det förberedande arbetet för beslut om genomförandet av detta direktiv och för den framtida utvecklingen av Inspire krävs en fortlöpande övervakning av genomförandet av direktivet och en regelbunden rapportering.

(33)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen inrättandet av Inspire, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av de transnationella aspekterna och det allmänna behovet inom gemenskapen att samordna villkoren för tillgång till, utbyte av och delning av rumslig information, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1.

infrastruktur för rumslig information: metadata, rumsliga dataset och rumsliga datatjänster, nättjänster och nätteknik, avtal om delning, tillgång och utnyttjande, samt mekanismer, processer och förfaranden för samordning och övervakning som är fastställda, i drift eller görs tillgängliga i enlighet med detta direktiv.

2.

rumsliga data: data som direkt eller indirekt avser en viss plats eller ett visst geografiskt område.

3.

rumsliga dataset: identifierbara samlingar av rumsliga data.

4.

rumsliga datatjänster: operationer som med hjälp av ett datorprogram kan utföras på de rumsliga data som ingår i rumsliga dataset eller tillhörande metadata.

5.

rumsligt objekt: en abstrakt representation av ett fysiskt fenomen med anknytning till en särskild plats eller ett visst geografiskt område.

6.

metadata: information som beskriver rumsliga dataset och rumsliga datatjänster och gör det möjligt att finna, inventera och utnyttja dem.

7.

interoperabilitet: möjlighet att kombinera rumsliga dataset och få tjänster att samverka, utan regelbundet återkommande manuellt ingripande, så att resultatet blir sammanhängande och så att mervärdet hos dessa dataset och datatjänster ökar.

8.

Inspire-geoportal: en portal på Internet, eller liknande, som ger tillträde till de tjänster som avses i artikel 11.1.

9.

offentlig myndighet:

Medlemsstaterna får föreskriva att organ eller institutioner som handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet inte skall anses vara offentliga myndigheter i den mening som avses i detta direktiv.

10.

tredje part: en fysisk eller juridisk person som inte är en offentlig myndighet.

a)

De har anknytning till ett område där en medlemsstat har och/eller utövar jurisdiktion.

b)

De är i elektroniskt format.

c)

De innehas av eller förvaras för

d)

De rör ett eller flera av de teman som förtecknas i bilaga I, II eller III.

a)

Rumsliga datasets överensstämmelse med de genomförandebestämmelser som avses i artikel 7.1.

b)

Villkor för tillgång till och utnyttjande av rumsliga dataset och datatjänster och i förekommande fall motsvarande avgifter.

c)

Kvalitet hos rumsliga data, inbegripet om de har validerats.

d)

Offentliga myndigheter som har ansvaret för att upprätta, förvalta, underhålla och distribuera rumsliga dataset och datatjänster.

e)

Begränsad tillgång för allmänheten och skälen till en sådan begränsning i enlighet med artikel 13.

a)

Senast två år efter dagen för antagandet av genomförandebestämmelser i enlighet med artikel 5.4, när det gäller rumsliga dataset som motsvarar de teman som förtecknas i bilagorna I och II.

b)

Senast fem år efter dagen för antagandet av genomförandebestämmelser i enlighet med artikel 5.4, när det gäller rumsliga dataset som motsvarar de teman som förtecknas i bilaga III.

a)

Lösningar som säkerställer entydig identifiering av rumsliga objekt med användning av identifieringsuppgifter i befintliga nationella system för att säkerställa interoperabilitet.

b)

Förhållandet mellan rumsliga objekt.

c)

Viktiga attribut och motsvarande flerspråkiga tesaurusar som krävs för politikområden som kan ha en påverkan på miljön.

d)

Information om tidsdimensionen för rumsliga data.

e)

Uppdatering av data.

a)

Senast den … (15) när det gäller rumsliga dataset som motsvarar de teman som förtecknas i bilaga I.

b)

Senast den … (16) när det gäller rumsliga dataset som motsvarar de teman som förtecknas i bilaga II eller III.

a)

Söktjänster som gör det möjligt att söka efter rumsliga dataset och datatjänster med utgångspunkt i innehållet i motsvarande metadata samt att visa innehållet i metadata.

b)

Visningstjänster som åtminstone gör det möjligt att visa, navigera, zooma in/ut, panorera och överlagra visningsbara rumsliga dataset samt att visa förklarande information och relevant innehåll i metadata.

c)

Nedladdningstjänster som gör det möjligt att ladda ned och, när så är möjligt, få direkt åtkomst till kopior av rumsliga dataset eller delar av dessa.

d)

Omvandlingstjänster som gör det möjligt att omvandla rumsliga dataset i syfte att uppnå interoperabilitet.

e)

Tjänster som gör det möjligt att sätta sig i förbindelse med datatjänster.

a)

Nyckelord.

b)

Klassificering av rumsliga data och datatjänster.

c)

Kvalitet hos rumsliga data, inbegripet om de har validerats.

d)

Grad av överensstämmelse med genomförandebestämmelserna i artikel 7.1.

e)

Geografiskt läge.

f)

Villkor för tillgång till och utnyttjande av rumsliga dataset och datatjänster.

g)

Offentliga myndigheter som har ansvar för att upprätta, förvalta, underhålla och distribuera rumsliga dataset och datatjänster.

a)

Sekretess som omfattar offentliga myndigheters förfaranden, då sådan sekretess föreskrivs enligt lag.

b)

Internationella förbindelser, allmän säkerhet eller nationellt försvar.

c)

Domstolsförfaranden, personers möjlighet att få en rättvis rättegång eller en offentlig myndighets möjligheter att genomföra en undersökning av straffrättslig eller disciplinär art.

d)

Sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information, där sådan sekretess föreskrivs i nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning i syfte att skydda legitima ekonomiska intressen, inbegripet det allmänna intresset att upprätthålla sekretess för statistiska uppgifter och skattesekretess.

e)

Immateriella rättigheter.

f)

Sekretess som omfattar personuppgifter och/eller akter om en fysisk person, om denna person inte har gett sitt medgivande till att informationen lämnas ut till allmänheten, om sådan sekretess föreskrivs i nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning.

g)

En persons intressen eller skyddet av en person, om denne frivilligt tillhandahållit den begärda informationen utan att vara skyldig att göra detta enligt lag eller utan att kunna tvingas att göra detta enligt lag, såvida inte denna person gett sitt medgivande till att informationen lämnas ut.

h)

Skydd av den miljö som informationen avser, exempelvis lokalisering av sällsynta arter.

a)

de tjänster som avses i artikel 11.1 a är tillgängliga kostnadsfritt för allmänheten,

b)

de tjänster som avses i artikel 11.1 b som regel är tillgängliga kostnadsfritt för allmänheten. Om avgifter och/eller licenser är en viktig förutsättning för underhåll av rumsliga dataset eller datatjänster eller för uppfyllandet av krav som följer av befintlig internationell infrastruktur för rumsliga data på ett hållbart sätt, får medlemsstaterna dock tillämpa avgifter och/eller licenser antingen vad avser den person som tillhandahåller tjänsten för allmänheten eller, om tjänsteleverantören så väljer, allmänheten.

a)

Tekniska specifikationer för de tjänster som avses i artiklarna 11 och 12 och minimikriterier för prestanda hos dessa tjänster, med beaktande av befintliga rapporteringskrav och rekommendationer som antagits inom ramen för gemenskapens miljölagstiftning, befintliga e-handelstjänster och tekniska framsteg.

b)

De krav som avses i artikel 12.

a)

hur den offentliga sektorns leverantörer och användare av rumsliga dataset och datatjänster och förmedlande organ är samordnade, av förhållandet till tredje parter och av hur kvalitetssäkringen är organiserad, i den utsträckning detta är möjligt,

b)

hur offentliga myndigheter och tredje parter har bidragit till samordning av infrastrukturen för rumslig information och till dess funktion,

c)

information om utnyttjandet av infrastrukturen för rumslig information,

d)

avtal om datadelning av data mellan offentliga myndigheter,

e)

kostnader och vinster med genomförandet av detta direktiv.

30.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 126/33

(1)

Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillträde till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (3) och rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (4) har ändrats mycket (5). Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (6) och rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering (7) innehåller också bestämmelser vilkas syfte är att genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män. Eftersom direktiven nu skall ändras igen bör bestämmelserna av tydlighetsskäl omarbetas så att de viktigaste bestämmelserna på detta område liksom vissa konsekvenser av Europeiska gemenskapernas domstols (nedan kallad ”domstolen”) rättspraxis samlas i en enda text.

(2)

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i gemenskapslagstiftningen enligt artikel 2 och artikel 3.2 i fördraget och domstolens rättspraxis. Enligt dessa bestämmelser i fördraget är jämställdhet mellan kvinnor och män en ”uppgift” och ett ”syfte” för gemenskapen, och de inför en uttrycklig skyldighet att främja jämställdhet i all gemenskapens verksamhet.

(3)

Domstolen har slagit fast att principen om likabehandling inte kan inskränkas endast till diskriminering som beror på tillhörigheten till endera könet. Med beaktande av principens syfte och arten av de rättigheter som den syftar till att skydda, kan den även tillämpas på fall av diskriminering som har sitt ursprung i den berördes könsbyte.

(4)

Artikel 141.3 i fördraget innehåller den specifika rättsliga grunden för att vidta gemenskapsåtgärder som säkerställer tillämpningen av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika arbete eller likvärdigt arbete.

(5)

I artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds också all könsdiskriminering och fastställs rätten till likabehandling av kvinnor och män på alla områden, inklusive i fråga om anställning, arbete och lön.

(6)

Trakasserier och sexuella trakasserier strider mot principen om likabehandling av kvinnor och män och utgör könsdiskriminering enligt detta direktiv. Sådana former av diskriminering förekommer inte enbart på arbetsplatsen utan även i samband med tillträde till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran. De bör alltså förbjudas och bör bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

(7)

I detta sammanhang bör arbetsgivare och de som är ansvariga för yrkesutbildning uppmuntras att vidta åtgärder för att bekämpa alla former av könsdiskriminering, och särskilt att vidta åtgärder för att förebygga trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen samt i samband med tillgång till anställning, yrkesutbildning och yrkesmässig befordran i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

(8)

Principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete enligt artikel 141 i fördraget och domstolens fasta rättspraxis är en viktig aspekt av principen om likabehandling av kvinnor och män och en viktig och oundgänglig del av gemenskapens regelverk, inklusive domstolens rättspraxis, mot könsdiskriminering. Det är därför lämpligt att fastställa bestämmelser för dess genomförande.

(9)

För att kunna bedöma huruvida arbetstagare utför lika arbete eller likvärdigt arbete bör man i enlighet med domstolens fasta rättspraxis avgöra om de med avseende på en rad faktorer, bl.a. arbetets art, utbildning och arbetsvillkor, kan anses vara i jämförbara situationer.

(10)

Domstolen har slagit fast att under vissa förhållanden principen om lika lön inte bara gäller när kvinnor och män har samma arbetsgivare.

(11)

Medlemsstaterna bör tillsammans med arbetsmarknadens parter söka lösa problemet med att kvinnor fortfarande har lägre löner än män och att det finns en könssegregerad arbetsmarknad med hjälp av system för flexibel arbetstid som gör det lättare för såväl män som kvinnor att förena familjeliv och arbetsliv. Detta kan även inbegripa rimlig föräldraledighet som båda föräldrarna kan utnyttja och tillgång till barnomsorg och vård av närstående till ett överkomligt pris.

(12)

Särskilda åtgärder bör vidtas för att säkra genomförandet av principen om likabehandling i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet och tydligare ange dess tillämpningsområde.

(13)

I sin dom av den 17 maj 1990 i mål 262/88 (8) slår domstolen fast att alla förmåner som utges enligt företags- eller yrkesbaserade pensionssystem utgör lön i den mening som avses i artikel 141 i fördraget.

(14)

Även om begreppet lön enligt artikel 141 i fördraget inte omfattar socialförsäkringsförmåner, har det klart fastställts att pensionssystem för offentligt anställda omfattas av principen om lika lön om förmånerna betalas ut på grund av anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, även om detta system är en del av ett allmänt lagstadgat system. Enligt domstolens domar i mål C-7/93 (9) och mål C-351/00 (10) kommer detta villkor att uppfyllas om pensionssystemet gäller en viss kategori arbetstagare, om förmånerna står i direkt relation till antalet tjänsteår och om beloppet beräknas på grundval av tjänstemannens senaste lön. Av tydlighetsskäl är det därför lämpligt att anta särskilda bestämmelser om detta.

(15)

Domstolen har bekräftat att avgifterna för manliga respektive kvinnliga arbetstagare till ett förmånsbestämt pensionssystem omfattas av bestämmelserna i artikel 141 i fördraget. Olikheter i fråga om arbetsgivaravgifter till sådana förmånsbestämda pensionssystem, som baseras på kapitalinvesteringar, där olikheterna beror på försäkringstekniska beräkningsfaktorer som varierar med kön, skall inte bedömas utifrån samma bestämmelse.

(16)

När det gäller vissa fonderade förmånsbestämda system kan exempelvis vissa inslag vara olika för kvinnor och män, till exempel omvandling av en del av en periodisk pension till ett fast belopp, överföring av pensionsrättigheter, efterlevandepension som utbetalas till en närstående i utbyte mot att försäkringstagaren avstår från en del av pensionen, eller sänkt pension när arbetstagaren väljer att gå i förtidspension, när olikheten i belopp beror på effekter av att sådana könsbundna försäkringstekniska beräkningsfaktorer använts vid den tidpunkt när systemets finansiering fastställdes.

(17)

Det har slagits fast att förmåner enligt företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet inte skall anses som lön i den mån förmånerna kan hänföras till anställningsperioder som föregår den 17 maj 1990, utom när det gäller arbetstagare eller medförsäkrade som före den dagen har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lag. Det är därför nödvändigt att begränsa tillämpningen av principen om likabehandling.

(18)

Domstolen har konsekvent hävdat att Barberprotokollet (11) inte påverkar rätten att ansluta sig till ett företags- eller yrkesbaserat pensionssystem och att begränsningen i tiden av domens rättsverkan i mål 262/88 inte gäller i fråga om rätten att vara ansluten till ett yrkespensionssystem. Domstolen fastställde även att nationella regler om frister för väckande av talan enligt nationell rätt kan åberopas gentemot arbetstagare som gör gällande sin rätt att vara anslutna till ett yrkespensionssystem under förutsättning att de nationella reglerna inte är mindre gynnsamma för sådan talan än de är för liknande talan av nationell karaktär och att de inte i praktiken omöjliggör utövandet av gemenskapsrätten. Domstolen har även påpekat att den omständigheten att en arbetstagare kan göra anspråk på att med retroaktiv verkan anslutas till ett yrkespensionssystem inte medför att denne kan underlåta att erlägga de avgifter som är hänförliga till ifrågavarande försäkringsperiod.

(19)

Att garantera lika möjligheter till anställning och den yrkesutbildning som leder till anställning är av största vikt för tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Undantag från denna princip bör därför begränsas till sådan yrkesverksamhet där det är nödvändigt att anställa en person av visst kön på grund av yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs, förutsatt att det eftersträvade syftet är legitimt och är i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen.

(20)

Detta direktiv inskränker inte rätten till föreningsfrihet, inbegripet rätten för var och en att tillsammans med andra bilda fackföreningar och att ansluta sig till dessa för att skydda sina intressen. Åtgärder inom ramen för artikel 141.4 i fördraget kan inbegripa medlemskap i eller fortsatt verksamhet för organisationer eller fackföreningar vilkas huvudsyfte är att i praktiken främja principen om likabehandling av kvinnor och män.

(21)

Förbudet mot diskriminering bör inte hindra att åtgärder bibehålls eller antas för att förhindra eller kompensera nackdelar för en grupp av personer av ett och samma kön. Sådana åtgärder innebär att organisationer för personer av ett och samma kön är tillåtna, om organisationernas huvudsakliga mål är att främja dessa personers särskilda behov och att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

(22)

I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet avseende arbetslivet mellan kvinnor och män får principen om likabehandling enligt artikel 141.4 i fördraget inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att utöva yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären. Med tanke på det aktuella läget och med beaktande av förklaring nr 28 till Amsterdamfördraget bör medlemsstaterna i första hand sträva efter att förbättra kvinnornas situation i arbetslivet.

(23)

Det framgår tydligt av domstolens rättspraxis att ogynnsam behandling av kvinnor som är relaterad till havandeskap eller moderskap utgör direkt könsdiskriminering. Detta direktiv bör därför uttryckligen omfatta sådan behandling.

(24)

Domstolen har konsekvent framhållit att det när det gäller principen om likabehandling är legitimt att skydda kvinnans fysiska tillstånd under och efter en graviditet och att vidta åtgärder för moderskapsskydd som ett sätt att uppnå faktisk jämställdhet. Detta direktiv bör därför inte påverka tillämpningen av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (12). Detta direktiv bör inte heller påverka rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet för föräldraledighet, undertecknat av Unice, CEEP och EFS (13).

(25)

Av tydlighetsskäl är det därför lämpligt att anta särskilda bestämmelser om skyddet av kvinnors anställningsrättigheter vid moderskapsledighet och särskilt deras rätt att återuppta samma arbete eller ett likvärdigt arbete, inte få försämrade villkor på grund av denna ledighet samt rätten att komma i åtnjutande av de förbättringar av arbetsvillkoren som de skulle ha haft rätt till under sin bortovaro.

(26)

I en resolution av den 29 juni 2000 från rådet och ministrarna för sysselsättning och socialpolitik, församlade i rådet, om balans mellan kvinnor och män i deltagandet i arbets- och familjelivet (14) uppmuntrades medlemsstaterna att överväga att se över möjligheten att inom sina respektive rättssystem bevilja manliga arbetstagare en individuell och icke överförbar rätt till faderskapsledighet med bibehållande av de rättigheter som är förenade med anställningen.

(27)

Liknande överväganden gäller om medlemsstater beviljar män och kvinnor en individuell och icke överförbar rätt till adoptionsledighet. Det är medlemsstaternas uppgift att avgöra huruvida de skall bevilja en sådan rättighet till faderskaps- och/eller adoptionsledighet och även bestämma villkoren, med undantag för uppsägning, avskedande och återgång till arbetet, som faller utanför det här direktivets räckvidd.

(28)

För att principen om likabehandling skall kunna genomföras i praktiken måste medlemsstaterna införa lämpliga förfaranden.

(29)

Adekvata rättsliga eller administrativa förfaranden för att säkerställa efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i detta direktiv är av största vikt för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i praktiken.

(30)

Antagandet av reglerna om bevisbörda är viktigt för att säkra att principen om likabehandling upprätthålls i praktiken. Domstolen har förklarat att bestämmelser därför bör antas för att se till att bevisbördan övergår till svaranden när det föreligger ett prima facie-fall av diskriminering, utom vid sådana förfaranden där det åligger domstolen eller annat behörigt nationellt organ att utreda fakta. Det måste dock klargöras att bedömning av fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering även fortsättningsvis är en fråga för det berörda nationella organet i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. Medlemsstaterna har dessutom möjlighet att på alla stadier av förfarandet införa bevisregler som är fördelaktigare för käranden.

(31)

För att detta direktiv skall ge ett effektivare skydd bör föreningar, organisationer och andra rättsliga enheter också ges befogenhet att, på det sätt medlemsstaterna bestämmer, engagera sig i rättsliga och/eller administrativa förfaranden, antingen på den klagande personens vägnar eller för att stödja denne, utan att detta påverkar tillämpningen av de nationella regler som rör ombud och försvar.

(32)

Med tanke på att rätten till ett effektivt rättsligt skydd är av grundläggande art, bör det säkerställas att arbetstagarna även i fortsättningen omfattas av ett sådant skydd även efter det att det förhållande som gett upphov till den förmodade överträdelsen av principen om likabehandling har upphört. En arbetstagare som försvarar eller lämnar bevis till förmån för en person som skyddas enligt detta direktiv bör ha rätt till samma skydd.

(33)

För att principen om likabehandling skall få avsedd verkan har domstolen tydligt slagit fast att det skadestånd som tilldöms för överträdelse av denna princip skall vara adekvat i förhållande till den skada som lidits. Därför bör det inte fastställas någon övre gräns för denna kompensation, utom då arbetsgivaren kan bevisa att den enda skada som drabbat en sökande till följd av diskriminering enligt detta direktiv är vägran att ta sökandens ansökan om arbete under övervägande.

(34)

För att säkerställa att principen om likabehandling tillämpas i praktiken bör medlemsstaterna främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter och, inom ramen för nationell praxis, med icke-statliga organisationer.

(35)

Medlemsstaterna bör fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för åsidosättande av skyldigheterna i detta direktiv.

(36)

Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(37)

I syfte att skapa ökad förståelse för varför kvinnor och män behandlas olika på arbetsmarknaden och i arbetslivet bör jämförbar könsuppdelad statistik tas fram, analyseras och tillgängliggöras på lämpliga nivåer.

(38)

Likabehandling av kvinnor och män på arbetsmarknaden och i arbetslivet kan inte inskränkas till lagstiftningsåtgärder. Europeiska unionen och medlemsstaterna bör i istället fortsätta att i största möjliga utsträckning göra allmänheten medveten om lönediskrimineringen och sträva efter att förändra den allmänna attityden genom att i möjligaste mån engagera alla berörda parter, både på offentlig och på privat nivå. Dialogen mellan arbetsmarknadens parter kan spela en viktig roll i detta arbete.

(39)

Skyldigheten att införliva detta direktiv i nationell lagstiftning bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats i sak jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som är oförändrade föreligger enligt de tidigare direktiven.

(40)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga I del B.

(41)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” (15) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

a)

Tillträde till anställning, inklusive befordran, och yrkesutbildning.

b)

Arbetsvillkor, inklusive lön.

c)

Företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.

a)

direkt diskriminering: när en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,

b)

indirekt diskriminering: när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga,

c)

trakasserier: när ett oönskat beteende som har samband med en persons kön förekommer och syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas,

d)

sexuella trakasserier: när någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur förekommer som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas,

e)

lön: den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av sin arbetsgivare på grund av anställningen,

f)

företags- eller yrkesbaserade socialförsäkringssystem: system som inte regleras av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet i fråga om social trygghet (16) vilkas syfte är att ge dem som arbetar, både anställda och egenföretagare, i ett företag eller i en grupp av företag, inom ett område för ekonomisk verksamhet eller yrkessektor eller grupp av sådana sektorer, förmåner som skall komplettera förmånerna enligt lagstadgade system för social trygghet eller ersätta dessa, vare sig deltagandet i sådana system är obligatoriskt eller frivilligt.

a)

trakasserier och sexuella trakasserier, och annan mindre förmånlig behandling på grund av att en person avvisar eller låter bli att reagera mot ett sådant beteende,

b)

instruktion att diskriminera personer på grund av kön,

c)

varje form av mindre förmånlig behandling av en kvinna som har samband med graviditet eller barnledighet i den mening som avses i direktiv 92/85/EEG.

a)

sådana förmåners räckvidd och villkoren för att få del av dem,

b)

skyldighet att betala avgifter och beräkningen av avgifterna,

c)

beräkningen av förmåner, däribland tilläggsförmåner avseende make/maka eller närstående och de villkor som avgör hur länge rätten till förmånerna skall kvarstå.

a)

företags- eller yrkesbaserade socialförsäkringssystem som lämnar skydd vid

b)

företags- eller yrkesbaserade socialförsäkringssystem som ger andra sociala förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner och i synnerhet efterlevandeförmåner samt familjebidrag, om sådana förmåner utgör en ersättning som arbetsgivaren betalar den anställde.

a)

individuella avtal för egenföretagare,

b)

system för egenföretagare med endast en deltagare,

c)

anställda löntagares försäkringsavtal där arbetsgivaren inte är part,

d)

frivilliga bestämmelser i företags- eller yrkesbaserade socialförsäkringssystem som erbjuds deltagare individuellt för att garantera dem

e)

företags- eller yrkesbaserade socialförsäkringssystem i den mån förmånerna finansieras genom avgifter som betalas frivilligt av arbetstagare.

a)

avgöra vilka personer som får delta i ett företags- eller yrkesbaserat socialförsäkringssystem,

b)

fastställa om deltagande i ett företags- eller yrkesbaserat socialförsäkringssystem skall vara obligatoriskt eller frivilligt,

c)

fastställa olika regler för ålder för inträde i systemet eller vilken anställningsperiod eller försäkringsperiod i detta som minst krävs för att erhålla dess förmåner,

d)

fastställa olika regler, förutom vad som bestäms i h och j, för återbetalning av avgifter då en arbetstagare lämnar ett system utan att ha uppfyllt de villkor som garanterar honom en uppskjuten rätt till långtidsförmåner,

e)

ställa olika villkor för beviljande av förmåner eller att inskränka förmånerna till arbetstagare av det ena eller andra könet,

f)

fastställa olika pensionsålder,

g)

temporärt upphäva innehavet eller förvärvet av rättigheter under moderskapsledighet eller ledighet av familjeskäl som beviljas enligt lag eller avtal och betalas av arbetsgivaren,

h)

fastställa olika förmånsnivåer, utom i den mån det kan vara nödvändigt för att ta hänsyn till försäkringstekniska beräkningsfaktorer, som är olika beroende på kön, för avgiftsbaserade system; när det gäller fonderade förmånsbestämda system kan vissa inslag skilja sig åt, där olikheten i belopp beror på effekter av att försäkringstekniska faktorer använts, vilka skilde sig åt beroende på kön vid den tidpunkt när systemet fonderades.

i)

fastställa olika nivåer för arbetstagares avgifter,

j)

fastställa olika nivåer för arbetsgivaravgifter, utom

k)

fastställa olika normer eller normer tillämpliga endast på arbetstagare av ett specificerat kön, utom i de fall som föreskrivs i h och j, i fråga om garantin för eller bibehållandet av rätten till uppskjutna förmåner, då en arbetstagare lämnar ett system.

a)

att avgöra pensionsålder i syfte att bevilja ålderspension och de eventuella konsekvenserna för andra förmåner,

b)

efterlevandepensioner till dess att det i gemenskapslagstiftningen stadgas att likabehandlingsprincipen skall gälla i lagstadgade system för social trygghet i detta avseende,

c)

tillämpningen av artikel 9.1 i vad gäller användningen av försäkringstekniska beräkningsfaktorer till den 1 januari 1999 eller, för medlemsstater som anslöt sig efter detta datum, det datum då direktiv 86/378/EEG blev tillämpligt på deras territorium.

a)

Villkor för tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, inklusive urvalskriterier och krav för anställning inom alla verksamhetsgrenar på alla nivåer i arbetslivet, inbegripet befordran.

b)

Tillträde till alla typer och alla nivåer av yrkesvägledning, yrkesutbildning, högre yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik.

c)

Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive villkor för att ett anställningsförhållande skall upphöra, och löner enligt artikel 141 i fördraget.

d)

Medlemskap och medverkan i en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller i andra organisationer vars medlemmar utövar ett visst yrke, inbegripet de förmåner som dessa organisationer tillhandahåller.

a)

de förhållanden som avses i artikel 141 i fördraget och, i den mån det förekommer könsdiskriminering, direktiven 92/85/EEG och 96/34/EG,

b)

alla civila eller administrativa förfaranden inom den offentliga eller den privata sektorn vilka innebär att talan kan föras enligt nationell rätt för att bestämmelserna i led a skall tillämpas, med undantag av utomrättsliga förfaranden av frivillig art eller som föreskrivs i nationell rätt.

a)

Att på ett oberoende sätt bistå personer som utsatts för diskriminering genom att driva klagomål om diskriminering, utan att det påverkar rättigheterna för personer som har blivit diskriminerade eller för föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter som avses i artikel 17.2.

b)

Att genomföra oberoende undersökningar om diskriminering.

c)

Att offentliggöra oberoende rapporter om och lämna rekommendationer i frågor som rör sådan diskriminering.

d)

Att utbyta tillgänglig information med motsvarande organ på europeisk nivå, exempelvis ett framtida europeiskt jämställdhetsinstitut.

a)

lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs,

b)

bestämmelser som strider mot principen om likabehandling i individuella avtal eller kollektivavtal, i interna regler för företag samt i regler för fria yrkesutövare och arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer, eller enligt någon annan ordning skall eller får förklaras ogiltiga eller ändras,

c)

företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet som innehåller sådana villkor inte får godkännas eller förlängas genom administrativa åtgärder.