SOC/832

Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen – EU:s nollvision

YTTRANDE

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna

Hur kan en aktiv och inkluderande förebyggande strategi bidra till bättre hälsa
och säkerhet på arbetsplatsen – nollvisionen?

(förberedande yttrande på begäran av det danska ordförandeskapet)

Föredragande: Nicoletta Merlo

1.Slutsatser och rekommendationer

1.1Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) rekommenderar att EU och medlemsstaterna ser till att arbetsmiljöskydd samt förebyggande av hälso- och säkerhetsrisker på arbetsplatsen garanteras för alla personer på arbetsplatsen i enlighet med EU:s ramdirektiv om arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, oavsett deras anställningsavtal, yrkestitel eller utbildningsarrangemang. Detta skydd omfattar en övergripande miniminorm för fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande på arbetsplatsen. För att säkerställa effektivitet och relevans bör dessa normer kompletteras med riktade och flexibla strategier – såsom kollektivavtal på sektors- eller företagsnivå, uppförandekoder och bilaterala arrangemang mellan arbetsmarknadens parter – där hänsyn tas till de särskilda riskerna, strukturerna och operativa förhållandena inom olika sektorer och arbetsformer, i syfte att involvera arbetstagarna och deras företrädare i enlighet med tillämpliga regler. Dessutom bör förebyggande åtgärder även beakta alla personer på arbetsplatsen, inklusive personer som är indirekt involverade i den produktiva verksamheten.

1.2EESK rekommenderar ett stärkt samarbete och delat ansvar mellan alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter, för att säkerställa en effektiv arbetsmiljöförvaltning. Arbetstagarföreträdarnas aktiva deltagande och främjandet av dialog mellan arbetsmarknadens parter på företagsnivå spelar en avgörande roll. Inkluderande utbildning och, där så är möjligt, gemensam arbetsmiljöutbildning för arbetsgivarnas och arbetstagarnas företrädare samt kunskapsutbyte bör göra det möjligt för alla berörda parter att känna igen och hantera både traditionella och nya risker, inbegripet risker kopplade till digitaliseringen och nya arbetsformer.

1.3EESK påminner om vikten av omfattande riskbedömningar som tar upp alla fysiska och psykosociala arbetsrelaterade risker som arbetstagare utsätts för. Dessa kan kopplas till nya arbetsmodeller och miljöutmaningar. Klimatrelaterade händelser såsom värmeböljor, översvämningar och hydrogeologiska störningar bör integreras i förebyggande arbetsmiljöstrategier.

1.4EESK noterar det synsätt som tillämpas i vissa medlemsstater, där olycksfall i samband med pendling – av försäkringsskäl – betraktas som olycksfall i arbetet. Definitionerna och klassificeringarna skiljer sig åt inom EU, men EESK understryker vikten av att överväga lämpliga åtgärder på nationell nivå i syfte att förbättra både de förebyggande strategierna och kvaliteten och jämförbarheten i uppgiftsinsamlingen. Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka olika sätt att främja en mer enhetlig syn på olycksfall i samband med pendling.

1.5EESK betonar att integrering av utbildning och arbetslivserfarenhet är avgörande för ungas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Utbildningsinstitutioner bör tillhandahålla allmän information/utbildning om hälsa och säkerhet, medan arbetsgivarna bör erbjuda arbetsspecifik utbildning, särskilt för lärlingar och praktikanter. En säkerhetskultur måste främjas för att öka arbetsgivarnas och arbetstagarnas medvetenhet om deras skyldighet att sörja inte bara för sin egen utan även andras säkerhet och hälsa på arbetsplatsen, eftersom andra personer påverkas av deras handlingar eller försummelser på arbetsplatsen. Det är dessutom nödvändigt att se till att hänsyn tas till jämställdhetsaspekter inom utbildningen och på arbetsplatsen i syfte att genomföra inkluderande och skräddarsydda förebyggande åtgärder för att ta itu med de specifika och olikartade risker som män och kvinnor utsätts för.

1.6EESK rekommenderar att arbetsmiljöpolitiken anpassas till demografiska trender, med särskild uppmärksamhet riktad mot den åldrande arbetskraften, eftersom säkerställandet av sunda arbetsvillkor för alla åldersgrupper bidrar till att upprätthålla anställbarheten, stöder ett aktivt åldrande och stärker kopplingen mellan arbetsmiljö och folkhälsa. I anknytning till detta betonar EESK vikten av det pågående arbetet i rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor när det gäller att erkänna nya arbetssjukdomar.

1.7EESK rekommenderar en regelbunden utvärdering av genomförandet av EU:s arbetsmiljölagstiftning, och, vid behov, en evidensbaserad uppdatering av den, för att återspegla föränderliga arbetsmönster. För att uppnå nollvisionen krävs en balanserad strategi som kombinerar vägledning, lagstiftning och dess genomförande och vid behov anpassning till nya arbetsformer, med det slutliga målet att främja hälsa och säkerhet på alla arbetsplatser.

1.8EESK betonar vikten av att öka efterlevnaden och efterlevnadskontrollen av befintliga arbetsmiljöbestämmelser som ett viktigt steg mot att uppnå nollvisionen. Detta kräver tillräckliga resurser och kvalificerad personal vid yrkesinspektioner samt en lämplig och välfungerande rättslig ram i linje med ILO:s riktlinjer för yrkesinspektion. Fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna bör också stödjas i sin uppgift att övervaka och sprida god praxis avseende arbetsmiljö och att identifiera risker innan de leder till olyckor.

1.9EESK rekommenderar en ansvarsfull användning av AI-system för förebyggande, riskövervakning och individanpassning av förebyggande åtgärder. Det är viktigt att säkerställa öppenhet, datasekretess och dataintegritet och att ta itu med potentiella snedvridningar. Det är därför grundläggande att stärka kompetensen för en medveten användning av AI, även på arbetsplatsen.

2.Allmänna kommentarer

2.1EESK välkomnar det danska ordförandeskapets fokus på arbetsmiljö och begäran om ett förberedande yttrande från EESK om hur man kan främja aktiva och inkluderande förebyggande strategier för att säkerställa varaktigt säkrare och sundare arbetsplatser – bland annat genom att utforska god nationell praxis och politik – i syfte att leva upp till EU:s nollvision.

2.2I Eurofounds ordlista över europeiska arbetsmarknadsbegrepp understryks det att hälsa och säkerhet i EU-sammanhang handlar om mer än att undvika olyckor och förebygga sjukdomar – det omfattar alla aspekter av arbetstagarnas välbefinnande. Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Världshälsoorganisationen (WHO) har samma definition av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Enligt denna definition syftar hälso- och säkerhetsbestämmelser till att främja och upprätthålla högsta möjliga grad av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande för arbetstagare inom alla yrken. Kort sagt handlar hälsa och säkerhet om att främja åtgärder för att anpassa arbetet till personen och varje persons anpassning till sitt arbete 1 .

2.3Detta breda perspektiv kräver samarbete mellan flera olika discipliner 2 . Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen bör därför inriktas på det direkta förhållandet mellan arbetsplatsrelaterade risker och konsekvenser, såsom skador och arbetssjukdomar, inklusive föränderliga arbetsmiljöer och nya arbetsmiljörisker. Det behövs också ökad medvetenhet om externa faktorer utanför arbetet och arbetsmiljön – såsom kroniska sjukdomar, socioekonomiska förhållanden och pandemier – som kräver en multidisciplinär arbetsmetod och måste bedömas. Sambandet mellan arbete och livsstil är särskilt viktigt: sunda livsstilsval (t.ex. fysisk aktivitet och att tänka på vad man äter och dricker) har utan tvekan positiva konsekvenser för arbetet och vice versa (att vara nöjd på arbetet har positiva effekter för privatlivet). I denna övergripande strategi integreras traditionella riskbedömningar med en insikt om hur arbetet och faktorer utanför arbetet samverkar och utvecklas under en persons yrkesliv, för att i förlängningen stödja arbetstagarnas allmänna välbefinnande 3 .

2.4På EU-nivå syftar ramdirektivet om arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet 4 till att initiera åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. För det ändamålet innehåller direktivet dels allmänna principer för att förebygga arbetsrisker, för arbetarskydd, för att eliminera riskfaktorer och faktorer, som kan förorsaka olycksfall, för information, samråd, avvägd medverkan av arbetstagarna (i enlighet med nationell lagstiftning och/eller praxis) samt utbildning av arbetstagarna och deras representanter, dels allmänna riktlinjer för genomförandet av dessa principer 5 . Ramdirektivet är dessutom tillämpligt på alla verksamhetssektorer, såväl privata som offentliga, och företagen har ett rättsligt ansvar att se till att arbetstagare och andra personer på arbetsplatsen alltid förblir säkra. När det gäller underleverantörer omfattas deras arbetstagare av reglerna om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen genom sitt anställningsförhållande med arbetsgivaren, och artikel 6.4 i direktivet innehåller bestämmelser om samarbete mellan arbetsgivare när flera företag delar en arbetsplats. Vidare anges det i princip 10 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter att ”[a]rbetstagare har rätt till en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet i arbetet”.

3.Särskilda kommentarer

3.1Under 2022 inträffade 2,97 miljoner arbetsolyckor utan dödlig utgång som ledde till minst fyra kalenderdagars frånvaro från arbetet, samt 3 286 olyckor med dödlig utgång i EU, vilket ger en kvot på cirka 905 olyckor utan dödlig utgång för varje dödsolycka. Tre av tio (29,9 %) arbetsolyckor utan dödlig utgång i EU år 2022 inträffade på industrianläggningar. Mer än en fjärdedel (27,4 %) av antalet arbetsolyckor med dödlig utgång i EU samma år var en följd av att man tappade kontrollen över en maskin, ett verktyg eller transport-/hanteringsutrustning. De vanligaste typerna av arbetsolyckor utan dödlig utgång i EU berodde på fysisk eller psykisk stress (22,4 %) eller kollision med ett stillastående föremål (21,6 %) 6 .

3.2Arbetsmiljöskydd och förebyggande av risker inom tillämpningsområdet för ramdirektivet om arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet omfattar alla anställningsformer, oavsett anställningsavtal, yrkestitel eller utbildningsarrangemang, och säkerställer att alla arbetstagare omfattas av grundläggande säkerhets- och hälsonormer samt normer som bidrar till deras sociala, psykiska och fysiska välbefinnande (dvs. ”hela personen”). Samtidigt kan detta skydd kompletteras med skräddarsydda strategier, såsom bilaterala avtal mellan arbetsmarknadens parter, inbegripet på sektors- och företagsnivå, och uppförandekoder, som tillgodoser de särskilda behoven hos olika sektorer, organisationer och riskprofiler, i syfte att involvera arbetstagarna och deras företrädare i linje med tillämpliga regler. Mot bakgrund av nollvisionen bör målet vara en inkluderande strategi som beaktar alla personer på arbetsplatsen.

3.3I ILO:s riktlinjer 7 betonas vikten av att utveckla både nationella och anpassade riktlinjer för arbetsmiljöförvaltningssystem för att återspegla de olika villkor och krav som finns på olika arbetsplatser, inklusive överväganden om organisationsstorlek och typ av verksamhet, där arbetstagare och fackföreningar är delaktiga. Ett framgångsrikt exempel när det gäller förebyggande åtgärder är Polen där socialinspektörer har haft en stödjande och kompletterande roll sedan 1950-talet 8 .

3.4Italiens erfarenhet av att genomföra pandemiprotokoll utgör ett exempel på god praxis eftersom det visar att universella regler effektivt kan anpassas till de unika förhållandena på enskilda arbetsplatser genom kollektivförhandlingar och gemensamma kommittéer, vilket belyser värdet av dialog mellan arbetsmarknadens parter och vikten av att kombinera ett brett skydd med åtgärder som är specifika för det enskilda fallet.

3.5Samarbete och delat ansvar mellan alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter, och säkerställande av en effektiv dialog mellan arbetsmarknadens parter på arbetsmiljöområdet, samt arbetstagarföreträdarnas delaktighet i arbetsmiljöfrågor, i linje med tillämpliga regler, är grundläggande för en effektiv arbetsmiljöförvaltning. Arbetsgivarna har en skyldighet att garantera säkerheten på arbetsplatsen i linje med lagstiftning/kollektivavtal på EU-nivå och nationell nivå. Att hantera arbetsmiljörisker, särskilt nya och föränderliga sådana, t.ex. i samband med den tekniska omvandlingen och klimatförändringarna, kräver dock medansvar från offentliga myndigheter, inspektioner, fackföreningar och arbetstagarna själva. Att stärka alla centrala aktörer genom kunskapsutbyte, bästa praxis, främjande av arbetstagarföreträdarnas aktiva deltagande på företagsnivå och utbildning är av avgörande betydelse: arbetstagarna, arbetsgivarna och offentliga institutioner måste vara aktivt involverade när det gäller både förebyggande insatser och deltagande. Att faktiskt involvera arbetstagarföreträdare för arbetsmiljöfrågor och inrätta arbetsmiljökommittéer, där detta föreskrivs i det berörda nationella systemet för arbetsmarknadsrelationer, har visat sig vara värdefullt när det gäller att underlätta aktivt samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare för att skapa en säker och sund arbetsmiljö. 

3.6Vidare bör utbildningsinitiativ vara inkluderande och om möjligt involvera såväl företrädare för företagen som arbetstagarna för att se till att alla parter kan känna igen och hantera nya risker, inbegripet risker kopplade till digitaliseringen och föränderliga arbetsmiljöer. I Danmark finns delvis statsfinansierade branschsamarbeten för arbetsmiljö (BFA, Branchefællesskaberne for Arbejdsmiljø) bestående av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare som främjar konkreta initiativ på arbetsplatsen samt erbjuder rådgivning och praktiska verktyg för att förbättra arbetsmiljön utifrån sektors- och arbetsplatsbaserade behov.

3.7För att ta hänsyn till nya arbetsmodeller och arbetsmiljöer krävs riskbedömningar och en övergripande strategi för både fysiska och psykosociala risker. Exempelvis är exponeringen för cancerframkallande ämnen fortfarande ett stort problem, och i 2016 års färdplan om cancerframkallande ämnen 9 uppskattas antalet fall av arbetsrelaterad cancer uppgå till omkring 120 000 per år i EU. Det finns också ett brådskande behov av att systematiskt ta itu med arbetssjukdomar, däribland sådana som uppstått till följd av arbetsrelaterade psykosociala risker och belastningsbesvär, och att ytterligare utveckla en EU-omfattande förteckning över erkända arbetssjukdomar. Moderna verktyg – såsom OiRA 10 – bör förbättras ytterligare, särskilt inom sektorerna för mikroföretag samt små och medelstora företag. Dessa politiska utmaningar diskuteras kontinuerligt i den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

3.8Distansarbete, oavsett om det rör sig om arbete i hemmet, i gemensamma arbetsutrymmen eller utomlands, medför nya aspekter för att säkerställa arbetstagarnas hälsa och säkerhet i arbetet. Enligt aktuella uppskattningar arbetar omkring 12,3 % av arbetskraften i EU på distans. De senaste uppskattningarna tyder på att denna siffra ökar stadigt och att upp till 15 % av arbetskraften potentiellt kommer att arbeta på distans 2025 11 . Eftersom arbetsmiljöer sammanflätas med offentliga platser och hemmet, och med tanke på att nya arbetsformer, inklusive distansarbete, medför nya arbetsmiljöutmaningar både ur arbetsgivarens och arbetstagarnas perspektiv (t.ex. arbetsgivarnas åtkomst och dataskydd), finns ett uppenbart behov av att anpassa arbetsmiljöpolitiken till de nya omständigheterna. Lagstiftningen i flera medlemsstater omfattar rätten att inte vara uppkopplad, vilket har visat sig förbättra de anställdas välbefinnande genom att man kommer till rätta med risker som digital överbelastning och utbrändhet 12 .

3.9Kopplingen mellan arbetsmiljöfrågor och miljöfrågor, såsom klimatförändringar och hydrogeologiska risker, blir alltmer relevant. Detta innebär att arbetstagarna kan utsättas för nya faror i arbetet, däribland arbetsrelaterade sjukdomar, skador samt psykisk och fysisk stress, vilket kan komma att kräva en integrerad riskbedömning och förebyggande åtgärder.

3.10Olyckor på väg till eller från arbetet klassificeras inte konsekvent som arbetsolyckor i alla medlemsstater. Det är dock viktigt att överväga ett lämpligt förhållningssätt till dem i medlemsstaterna, även i förebyggande syfte, och att förbättra kvaliteten och jämförbarheten i uppgiftsinsamlingen. EU:s nollvision för trafiksäkerhet kan också vara till hjälp för att förverkliga arbetsmiljömålen 13 .

3.11I fråga om arbetsplatsförlagda utbildningsprogram för unga människor, såsom lärlings- och praktikplatser, bör ansvaret för arbetsmiljöutbildningen delas mellan utbildningsanstalter och arbetsgivare. Skolorna bör ansvara för allmän information/utbildning om hälsa och säkerhet medan företagen tillhandahåller arbetsspecifik utbildning. Genom att främja en kultur med säkerhet som ett centralt värde redan från början av yrkesbanan kan man säkerställa att alla unga arbetstagare vet hur de identifierar och hanterar risker på arbetsplatsen. Denna säkerhetskultur bör leda till ökad medvetenhet hos arbetsgivare och arbetstagare om deras skyldighet att sörja inte bara för sin egen utan även andras säkerhet och hälsa på arbetsplatsen, eftersom andra personer påverkas av deras handlingar eller försummelser på arbetsplatsen. Dessutom bör hänsynstagande till jämställdhetsaspekter integreras i både utbildning och arbetsrutiner, där man tar fasta på att män och kvinnor kan utsättas för olika arbetsmiljörisker och att det krävs skräddarsydda förebyggande åtgärder för att se till att arbetsmiljösystemen är inkluderande och ändamålsenliga för alla arbetstagare, oavsett kön.

3.12Att anpassa arbetsmiljön till arbetskraftens demografi, särskilt den åldrande arbetskraften, är avgörande för att säkerställa ett sunt arbetsliv och för att effektivt koppla arbetsrelaterad hälsa till bredare folkhälsoproblem. Pensionsreformer och längre arbetsliv kräver en omprövning av arbetets innehåll och under vilka förhållanden äldre arbetstagare kan fortsätta att arbeta och ha hälsan i behåll. Förebyggande arbetsmiljöinsatser behövs för att ta hänsyn till dessa demografiska förändringar, med fokus på ett livslångt perspektiv som betonar förebyggande åtgärder, riskbedömning utifrån arbetsförmåga snarare än ålder samt anpassning av arbetsplatsen för att tillgodose individuella behov och omskolning.

3.13Arbetsorganisationen och anställningsformerna utvecklas snabbt och det är därför viktigt att regelbundet utvärdera genomförandet av EU:s arbetsmiljölagstiftning i enlighet med direktiven för att se till att den är fortsatt relevant och ändamålsenlig. Detta inbegriper att bedöma de befintliga förordningarnas giltighet och att vid behov överväga att införa nya, evidensbaserade åtgärder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt nya arbetsmönster. Alla dessa insatser bör bidra till det övergripande målet att förbättra hälsan och säkerheten på arbetsplatsen.

3.14Att säkerställa kontrollen, efterlevnaden och efterlevnadskontrollen av befintliga arbetsmiljöbestämmelser är ännu ett viktigt steg mot nollvisionen. Det handlar bland annat om att tillhandahålla tillräckliga resurser och kvalificerad personal vid yrkesinspektioner tillsammans med en lämplig och välfungerande rättslig ram. Dessutom kan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer spela en roll när det gäller att övervaka och sprida god praxis på arbetsmiljöområdet.

3.15För att analysera och förebygga arbetsolyckor har flera exempel på god praxis identifierats som kan delas och lyftas fram, däribland följande:

-Registrera och analysera olyckstillbud 14 (bland annat genom att samla in tillförlitliga uppgifter för att möjliggöra evidensbaserat beslutsfattande).

-Övervaka skälen till frånvaro samt företagsklimatet 15 .

-Öka den aktiva medverkan och se till att arbetstagarna och deras företrädare gör sitt för att förbättra arbetsmiljön 16 .

-Införa gemensamma hälso- och säkerhetskommittéer på företaget, där både chefer och valda arbetstagarföreträdare deltar 17 när så föreskrivs i nationella bestämmelser.

-Tillhandahålla lämplig utbildning för de olika parterna 18 (de olika aktörerna i företaget: arbetsgivare, chefer, arbetsledare, teknisk personal, chefer för förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder, företagsläkare samt andra anställda och deras företrädare), bland annat i form av officiell certifiering för arbetsmiljöutbildning och genom gemensamma utbildningstillfällen och korta avbrott för utbildning på arbetsplatsen.

-Använda AI-system för förebyggande åtgärder och för att övervaka risker samt individanpassa de förebyggande åtgärderna 19 . AI kan bidra avsevärt till att identifiera risker samt vilka förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder som bör vidtas till följd av dessa risker, vilket gör arbetet mer effektivt och ändamålsenligt. Det är dock viktigt att säkerställa öppenhet, datasekretess och dataintegritet med tanke på de potentiella snedvridningarna, i linje med tillämplig lagstiftning. Det är därför grundläggande att stärka kompetensen för en medveten användning av AI på arbetsplatsen. I detta hänseende hänvisar vi även till yttrande SOC/818, punkt 2.5.

-Samarbeta med tillsyns- och kontrollorgan 20 . I detta avseende är det polska systemet med så kallade socialinspektörer ett framgångsrikt exempel på hur arbetstagarföreträdare kan delta i det förebyggande arbetet genom att stödja statsinspektionen.

-Samla in och sprida uppgifter om arbetsmiljö på EU-nivå och nationell nivå, inklusive för varje enskild sektor.

Bryssel den 3 september 2025.

Cinzia Del Rio

Ordförande för sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna

OBS!     Bilaga följer.

*

*    *

BILAGA till YTTRANDET
från
sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna

Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av rösterna (artikel 60.2 i arbetsordningen):

_____________

(1)      Eurofounds  webbplats .

(2)      Inklusive arbetsmedicin, folkhälsa, industriteknik, ergonomi, kemi och psykologi.

(3)    Se EU-OSHA:s webbplats .

(4)       Rådets direktiv 89/391/EEG .

(5)      I artikel 5 i direktivet anges följande: ”Arbetsgivaren är skyldig att svara för att arbetstagarens säkerhet och hälsa tryggas i alla avseenden som är förbundna med arbetet”. Trots att direktivet även fastställer skyldigheter för arbetstagare (artikel 13) klargörs det i artikel 5 att ”[a]rbetstagarnas skyldigheter på arbetarskyddsområdet […] inte [ska] inverka på arbetsgivarens ansvar”.

(6)    Se Eurostat .

(7)     Riktlinjer .

(8)     ILO:s sida om Polen .

(9)      Ett varaktigt initiativ sedan 2016 som har förts över av rådets ordförandeskap.

(10)       OiRA .

(11)    R. Watrisse, ” The Evolution of Remote Work in Europe: 2024 and Beyond ”.

(12)    Eurofound, ” Right to disconnect: Implementation and impact at company level ”.

(13)    Europeiska kommissionen, ” EU Road Safety: Towards ‘Vision Zero’ ”.

(14)

    Safety matters weekly ; Türk Loydu ; Draeger ; Vatix .

(15)     Diversio ; Number analytics ; IceHrm ; Access .

(16)    EU-OSHA, ” Leadership and worker participation ”.

(17)    EU-OSHA:s rapport ” Worker representation and consultation on health and safety ”; Work Safe BC ; SFM ; EcoOnline .

(18)     TrainingMag .

(19)      EU-OSHA, ” Artificial intelligence for worker management ”.

(20)    ILO, ” How can occupational safety and health be managed ? ”.