Dieses Dokument ist ein Auszug aus dem EUR-Lex-Portal.
Dokument cd107ba4-eba3-11ee-8e14-01aa75ed71a1
Commission Delegated Regulation (EU) No 153/2013 of 19 December 2012 supplementing Regulation (EU) No 648/2012 of the European Parliament and of the Council with regard to regulatory technical standards on requirements for central counterparties (Text with EEA relevance)Text with EEA relevance
Konsolidierter Text: Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
02013R0153 — SV — 07.03.2024 — 003.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (EGT L 052 23.2.2013, s. 41) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/822 av den 21 april 2016 |
L 137 |
1 |
26.5.2016 |
|
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2022/2311 av den 21 oktober 2022 |
L 307 |
31 |
28.11.2022 |
|
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2024/818 av den 28 november 2023 |
L 818 |
1 |
6.3.2024 |
|
Rättad genom:
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 153/2013
av den 19 december 2012
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
ALLMÄNT
Artikel 1
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
basrisk : den risk som uppstår till följd av att rörelserna mellan två eller flera tillgångar eller kontrakt som clearas av en central motpart inte helt korrelerar med varandra. |
|
2. |
konfidensintervall : procentförändring av exponeringarna mot varje finansiellt instrument som clearats under en viss historisk period som en central motpart är skyldig att täcka under en viss likvideringsperiod. |
|
3. |
convenience yield : nyttan av att direkt äga en fysisk råvara, vilken påverkas både av marknadsläge och t.ex. lagringskostnader. |
|
4. |
säkerheter : de säkerheter som avses i artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012 och som kan bestå av initialsäkerheter och variationssäkerheter. |
|
5. |
initialsäkerhet : marginalsäkerhet som centrala motparter kräver för att täcka potentiell framtida exponering mot de clearingmedlemmar som ställer säkerheten och, i förekommande fall, centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse under tiden mellan det senaste uttaget av säkerheter och likvideringen av positioner när en clearingmedlem eller en icke-samverkande central motpart har hamnat på obestånd. |
|
6. |
variationssäkerhet : säkerheter som krävs eller betalas ut för att spegla aktuella exponeringar till följd av faktiska marknadsprisförändringar. |
|
7. |
risk för plötsligt obestånd : risken att en motpart eller emittent plötsligt hamnar på obestånd, innan marknaden hunnit kalkylera för den ökade obeståndsrisken. |
|
8. |
likvideringsperiod : den tidsperiod som används för att beräkna de marginalsäkerheter som den centrala motparten anser krävs för att hantera exponeringen mot en medlem på obestånd och under vilken den centrala motparten är exponerad mot marknadsrisk i samband med hanteringen av den medlemmens positioner. |
|
9. |
historisk period : tidsrymden för beräkning av historisk volatilitet. |
|
10. |
testundantag : resultatet av ett test som visar att en central motparts modell eller system för likviditetsriskhantering inte resulterade i avsedd täckning. |
|
11. |
korrelationsrisk : den risk som uppstår till följd av exponering mot en motpart eller emittent när den säkerhet som motparten ställer eller emittenten emitterar är starkt korrelerad till dess kreditrisk. |
KAPITEL II
GODKÄNNANDE AV CENTRALA MOTPARTER FRÅN TREDJELÄNDER
(Artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 2
Information som ska lämnas till Esma för godkännande av en central motpart
En ansökan om godkännande från en central motpart med säte i ett tredjeland ska åtminstone innehålla följande uppgifter:
Den juridiska personens fullständiga namn.
Namn på aktieägare eller medlemmar med kvalificerade innehav.
En förteckning över medlemsstater i vilka den planerar erbjuda sina tjänster.
Vilka klasser av finansiella instrument som clearas.
Närmare uppgifter som ska återges på Esmas webbplats i enlighet med artikel 88.1 e i förordning (EU) nr 648/2012.
Närmare uppgifter om dess finansiella medel, i vilken form de innehas och med vilka metoder de förvaltas, samt arrangemang för att skydda dem, bl.a. förfaranden för hantering av obestånd.
Närmare uppgifter om metod som används för marginalsäkerheter och för att beräkna obeståndsfonden.
En förteckning över godtagbara säkerheter.
De värden – om nödvändigt beräknade värden – som clearas eller kommer att clearas av den ansökande centrala motparten, fördelat på enskilda unionsvalutor.
Resultat av stresstester och utfallstester utförda under det år som föregår ansökan.
Den centrala motpartens regler och interna rutiner, med handlingar som styrker att alla gällande krav i det berörda tredjelandet efterlevs.
Närmare uppgifter om eventuell utkontraktering.
Närmare uppgifter om separeringsarrangemang, deras rättsliga korrekthet och möjligheterna att upprätthålla dem.
Närmare uppgifter om den centrala motpartens godkännandekrav och villkor för att tillfälligt upphäva och avsluta medlemskap.
Närmare uppgifter om samverkansöverenskommelser, inbegripet den information som har lämnats till den behöriga tredjelandsmyndigheten för att denna ska kunna bedöma överenskommelsen.
KAPITEL III
ORGANISATIONSKRAV
(Artikel 26 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 3
Organisationsstyrning
Huvuddragen i den centrala motpartens organisationsstyrning som avgör dess organisationsstruktur, samt klart angiven och väl dokumenterad politik, förfaranden och processer som ska följas av styrelsen och den högsta ledningen, ska innehålla följande:
Styrelsens och eventuella styrelsekommittéers sammansättning, funktion och skyldigheter.
Ledningens roll och skyldigheter.
Den högsta ledningens struktur.
Rapporteringsvägar mellan den högsta ledningen och styrelsen.
Förfaranden vid utnämning av styrelseledamöter och den högsta ledningen.
Utformningen av riskhantering, funktionen för regelefterlevnad och interna kontrollfunktioner.
Processer för att säkerställa ansvarighet i förhållande till berörda parter.
Artikel 4
Riskhantering och interna kontrollmekanismer
Artikel 5
Riktlinjer och rutiner för regelefterlevnad
Centrala motparters regler, rutiner och avtal ska dokumenteras skriftligen eller på andra varaktiga medier. Regler, rutiner och avtal, samt eventuella underlag, ska vara korrekta, uppdaterade och tillgängliga för behöriga myndigheter, clearingmedlemmar och, i förekommande fall, kunder.
Centrala motparter ska göra analyser för att kontrollera att deras regler, rutiner och avtal är sunda. Vid behov ska oberoende juridiska utlåtanden inhämtas för dessa analyser. Centrala motparter ska ha ett förfarande för att föreslå och genomföra ändringar av deras regler och rutiner och innan väsentliga ändringar genomförs samråda med alla berörda clearingmedlemmar, samt överlämna de planerade ändringarna till den behöriga myndigheten.
Centrala motparter ska i sina regler och rutiner tydligt ange vilken lag som ska tillämpas på varje aspekt av verksamheten.
Artikel 6
Funktion för regelefterlevnad
När funktionen för regelefterlevnad inrättas, ska centrala motparter ta hänsyn till verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitet, samt till vilken karaktär och spännvidd de tjänster och aktiviteter har som utförs i samband med denna verksamhet.
Chefen för regelefterlevnad ska åtminstone ansvara för följande:
Regelbundet övervaka och bedöma om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 5.4 är adekvata och effektiva, samt de åtgärder som vidtas om den centrala motparten brister i fullgörandet av sina skyldigheter.
Omsätta de riktlinjer och rutiner för regelefterlevnad som har fastställts av den högsta ledningen och styrelsen.
Ge dem som utför den centrala motpartens tjänster och aktiviteter råd och hjälp att följa kraven enligt denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012, samt i förekommande fall andra regelkrav.
Regelbundet ge styrelsen rapporter om den centrala motpartens och dess anställdas uppfyllande av kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012.
Fastställa rutiner för att effektivt åtgärda fall av bristande efterlevnad.
Se till att relevanta personer som arbetar med funktionen för regelefterlevnad inte arbetar med utförandet av de tjänster och aktiviteter som de övervakar och att sådana personers eventuella intressekonflikter upptäcks och undanröjs.
Artikel 7
Organisationsstruktur och separata rapporteringsvägar
Styrelsen ska åtminstone ansvara för följande:
Fastställa tydliga mål och strategier för den centrala motparten.
Effektivt övervaka den högsta ledningen.
Fastställa en lämplig ersättningspolitik.
Inrätta och övervaka en riskhanteringsfunktion.
Övervaka funktionen för regelefterlevnad och intern kontroll.
Övervaka utkontraktering.
Övervaka uppfyllandet av kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012, genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012 och alla andra regel- och tillsynskrav.
Ansvarigheten inför aktieägare, ägare, medarbetare, clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter.
Den högsta ledningen ska åtminstone ansvara för följande:
Se till att den centrala motpartens verksamhet överensstämmer med de mål och den strategi som styrelsen har fastställt.
Utforma och inrätta rutiner för regelefterlevnad och intern kontroll som främjar den centrala motpartens mål.
Regelbundet granska och testa interna kontrollrutiner.
Se till att tillräckliga resurser avsätts för riskhantering och regelefterlevnad.
Vara aktivt involverad i riskkontrollprocessen.
Se till att de risker som den centrala motparten utsätts för till följd av sin clearingverksamhet och anknutna aktiviteter hanteras tillfredsställande.
Artikel 8
Ersättningspolitik
Artikel 9
IT-system
IT-arkitekturen ska vara väl dokumenterad. Systemen ska vara så utformade för att klara centrala motparters verksamhetsbehov och hantera de risker som motparterna utsätts för, vara motståndskraftiga även i ett ansträngt marknadsläge och om nödvändigt kunna byggas ut för att bearbeta ytterligare information. Centrala motparter ska ha rutiner och kapacitetsplanering, samt tillräcklig överkapacitet för att systemet ska kunna behandla alla återstående transaktioner före dagens slut, om det inträffar större störningar. Centrala motparter ska ha rutiner för införandet av ny teknik, inbegripet klara återgångsplaner.
Systemet för informationssäkerhet ska åtminstone omfatta följande:
Åtkomstkontroller för systemet.
Tillräckliga säkerhetskontroller mot intrång och missbruk av uppgifter.
Särskilda anordningar för att bevara dataautenticitet och dataintegritet, inbegripet krypteringsmetoder.
Säkra nätverk och förfaranden för korrekt och snabb dataöverföring utan större störningar.
Verifieringskedjor.
Artikel 10
Offentliggörande av information
En central motpart ska se till att följande information kostnadsfritt görs tillgänglig för allmänheten:
Information om dess organisationsstyrning, inbegripet följande:
Dess organisationsstruktur samt viktiga mål och strategier.
Viktiga inslag i ersättningspolitiken.
Grundläggande finansiell information, däribland de senaste reviderade boksluten.
Information om dess regler, inbegripet följande:
Förfaranden för hantering av obestånd, rutiner och kompletterande texter.
Relevant information om driftkontinuitet.
Information om den centrala motpartens system, metoder och resultat när det gäller riskhantering i enlighet med kapitel XII.
All relevant information om dess utformning och verksamhet och om clearingmedlemmars och kunders rättigheter och skyldigheter som ska göra det möjligt för dem att klart avgränsa och till fullo inse de risker och kostnader som är förknippade med den centrala motpartens tjänster.
Den centrala motpartens nuvarande clearingtjänster, inbegripet detaljerad information om vad den erbjuder inom ramen för varje tjänst.
Den centrala motpartens system, teknik och resultat när det gäller riskhantering, inbegripet information om finansiella medel, investeringspolitik, prisuppgiftskällor och modeller som används för beräkning av marginalsäkerheter.
Lagstiftning och regler som styr
tillgången till den centrala motparten,
de kontrakt som den centrala motparten ingår med clearingmedlemmar och, om det är praktiskt möjligt, med kunder,
de kontrakt som den centrala motparten godtar för clearing,
eventuella samverkansöverenskommelser,
användning av säkerheter och bidrag till obeståndsfonder, inbegripet avveckling av positioner och säkerheter och i vilken mån säkerheterna är skyddade mot anspråk från tredje parter.
Information om godtagbara säkerheter och tillämpliga värderingsavdrag.
En förteckning över alla nuvarande clearingmedlemmar, inbegripet villkor för medlemmars inträde, avstängning och utträde.
Om den behöriga myndigheten är överens med den centrala motparten om att uppgifterna enligt led b eller c i denna punkt kan äventyra affärshemligheter eller den centrala motpartens säkerhet och sunda ställning, får den centrala motparten besluta att offentliggöra denna information på ett sätt som förhindrar eller minskar dessa risker, eller inte offentliggöra informationen alls.
Artikel 11
Internrevision
Centrala motparter ska inrätta och upprätthålla en funktion för internrevision som ska vara åtskild och oberoende i förhållande till dess övriga funktioner och verksamhet och som ska ansvara för följande:
Att fastställa, genomföra och upprätthålla en revisionsplan för att granska och utvärdera om den centrala motpartens system, interna kontrollmekanismer och organisationsstyrning är adekvata och effektiva.
Att utfärda rekommendationer baserat på resultatet av det arbete som utförs i enlighet med led a.
Att kontrollera att rekommendationerna följs.
Att till styrelsen rapportera internrevisionsfrågor.
KAPITEL IV
REGISTERHÅLLNING
(Artikel 29 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 12
Allmänna krav
Centrala motparter ska spara uppgifter på ett varaktigt medium så att information kan lämnas till de behöriga myndigheterna, Esma och relevanta ECBS-medlemmar i en form och på ett sätt som uppfyller följande villkor:
Varje viktigt steg i den centrala motpartens hantering kan rekonstrueras.
Det är möjligt att dokumentera, spåra och återställa det ursprungliga innehållet före eventuella korrigeringar eller andra ändringar.
Genom fastställda åtgärder förhindras otillåtna uppgiftsändringar.
Genom fastställda åtgärder tryggas uppgifternas säkerhet och sekretess.
I registerhållningssystemet ingår en funktion för att upptäcka och korrigera fel.
I registerhållningssystemet kan uppgifterna i tid återställas i händelse av systemavbrott.
Artikel 13
Transaktionsuppgifter
Omedelbart efter mottagandet av relevant information ska centrala motparter för varje enskild transaktion som mottas för clearing registrera och uppdatera följande uppgifter:
Pris, ränta eller spread, och kvantitet.
Clearingkapacitet, vilket anger om transaktionen var en köp- eller säljtransaktion ur den centrala motpartens perspektiv.
Identifiering av instrumentet.
Identifiering av clearingmedlem.
Identifiering av den plats där kontraktet ingicks.
Dag och tidpunkt då den centrala motparten trädde in som mellanhand.
Dag och tidpunkt då kontraktet löper ut.
Villkor och förfarande för avveckling
Dag och tidpunkt för avveckling eller köp av transaktionen och i tillämpliga fall även följande uppgifter:
Dag och tidpunkt då kontraktet ursprungligen ingicks.
Kontraktets ursprungliga villkor och parter.
I förekommande fall uppgift om vilken central motpart som clearar ett transaktionsled.
Uppgift om kunden, och eventuell indirekt kund, om den är känd för den centrala motparten och, om det är fråga om ett give up-avtal, uppgift om vilken part som har överlåtit kontraktet.
Artikel 14
Uppgifter om positioner
Centrala motparter ska vid stängningsdags varje bankdag dokumentera varje position genom att registrera följande uppgifter, i den mån de är tillämpliga på positionen i fråga:
Uppgift om clearingmedlemmen, kunden (om denne är känd för den centrala motparten) och, i förekommande fall, om central motpart med vilken det finns en samverkansöverenskommelse.
Tecken för positionen.
Daglig beräkning av positionens värde med uppgift om de priser till vilka kontrakten värderas, samt övrig relevant information.
Artikel 15
Uppgifter om verksamheten
Uppgifterna som avses i punkt 1 ska registreras varje gång en väsentlig ändring görs i relevanta handlingar och åtminstone innefatta följande:
Organisationsschema över styrelsen och relevanta kommittéer, clearingenhet, riskhanteringsenhet och alla andra relevanta enheter eller avdelningar.
Namn på direkta eller indirekta aktieägare eller medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer, som har kvalificerade innehav samt värdet av dessa innehav.
Dokument som redovisar de riktlinjer, rutiner och förfaranden som krävs enligt kapitel III och artikel 29.
Protokoll från styrelsemöten och, i förekommande fall, från möten i styrelsekommittéer och den högsta ledningens kommittéer.
Protokoll från riskkommitténs möten.
Protokoll från eventuella samrådsgrupper med clearingmedlemmar och kunder.
Interna och externa revisionsapporter, riskhanteringsrapporter, rapporter om regelefterlevnad och konsultrapporter, samt ledningens åtgärder till följd av dessa.
Riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet och katastrofplanen som krävs i artikel 17.
Likviditetsplan och dagliga likviditetsrapporter som krävs enligt artikel 32.
Uppgifter om alla tillgångar, skulder och kapitalkonton som krävs enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012.
Mottagna klagomål, med uppgift om den klagandes namn, adress och kontonummer, den dag klagomålet mottogs, namn på alla personer som förekommer i klagomålet, en beskrivning av klagomålets karaktär, klagomålets uppställning och den dag behandlingen av klagomålet avslutades.
Dokumentation över eventuella avbrott i verksamheten eller funktionsfel, inbegripet en utförlig rapport om tidpunkt, effekter och korrigerande åtgärder.
Uppgifter om resultaten av utfalls- och stresstester.
Skriftlig kommunikation med behöriga myndigheter, Esma och relevanta ECBS-medlemmar.
Juridiska utlåtanden som mottagits i enlighet med kapitel III.
I förekommande fall uppgifter om samverkansöverenskommelser med andra centrala motparter.
Information enligt artikel 10.1 b vii och 10.1 d.
Relevanta handlingar som beskriver utvecklingen av nya affärsinitiativ.
Artikel 16
Uppgifter som rapporteras till transaktionsregister
Centrala motparter ska spåra och spara all information som ska rapporteras enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 648/2012, med uppgift om vilken dag och tid transaktionen rapporterades.
KAPITEL V
KONTINUERLIG VERKSAMHET
(Artikel 34 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 17
Strategi och politik
Artikel 18
Verksamhetsanalys
Artikel 19
Katastrofåterställning
Artikel 20
Tester och övervakning
Testerna av kontinuitetsriktlinjerna och katastrofplanen ska uppfylla följande villkor:
De ska omfatta scenarier med omfattande katastrofer och omställningar mellan det primära driftstället och reservplatser.
De ska involvera clearingmedlemmar, externa leverantörer och relevanta institut inom den finansiella infrastrukturen med vilka inbördes beroenden har konstaterats föreligga i kontinuitetsriktlinjerna.
Artikel 21
Underhåll
Artikel 22
Krishantering
Artikel 23
Kommunikation
KAPITEL VI
MARGINALSÄKERHETER
(Artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 24
Procentsats
Centrala motparter ska beräkna initialsäkerheter för att täcka exponeringar som uppstår till följd av marknadsutvecklingen och för varje finansiellt instrument som säkerhet ställs för på produktbasis, under den tidsperiod som fastställs i artikel 25 och för den tidsperiod för likvidering av positionen som fastställs i artikel 26. Vid beräkningen av initialsäkerheter ska centrala motparter åtminstone rätta sig efter följande konfidensintervall:
99,5 procent för OTC-derivat.
99 procent för andra finansiella instrument än OTC-derivat.
För att fastställa lämpliga konfidensintervall för varje klass av finansiella instrument som de clearar, ska centrala motparter åtminstone ta hänsyn till följande faktorer:
Komplexitet och grad av prisosäkerhet för klassen av finansiella instrument som kan begränsa valideringen av beräkningen av initial- och variationssäkerheter.
Riskegenskaperna för klassen av finansiella instrument som kan omfatta volatilitet, duration, likviditet, icke-linjära prisegenskaper, plötsliga obestånd (jump to default) och korrelationsrisk.
I vilken grad andra riskkontroller inte på ett adekvat sätt begränsar kreditexponeringarna.
Den inneboende hävstången i klassen av finansiella instrument, till exempel om klassen av finansiella instrument är mycket volatil, starkt koncentrerad till ett fåtal marknadsaktörer eller kan vara svår att sälja av.
Artikel 25
Tidsrymd för beräkning av historisk volatilitet
Centrala motparter ska se till att de uppgifter som används för att beräkna den historiska volatiliteten tar hänsyn till alla tänkbara marknadsförhållanden, även perioder av marknadsstress
Artikel 26
Tidsrymder för likvideringsperioden
För tillämpningen av artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012 ska en central motpart fastställa lämpliga tidshorisonter för likvideringsperioden genom att ta hänsyn till egenskaperna hos det finansiella instrument som clearas, på vilken typ av konto det hålls, den marknad på vilken det handlas och följande minsta likvideringsperiod:
Fem bankdagar för OTC-derivat.
Två bankdagar för andra finansiella instrument än OTC-derivat som hålls på konton som inte uppfyller villkoren i led c.
En bankdag för andra finansiella instrument än OTC-derivat som hålls på bruttoomnibuskonton eller individuella kundkonton, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
Den centrala motparten bokför varje kunds positioner separat minst vid varje dags slut, beräknar marginalsäkerheterna för varje kund och kräver in de marginalsäkerheter som är tillämpliga på varje kund på bruttobasis.
Den centrala motparten känner till varje kunds identitet.
Positionerna på kontot tillhör inte företag som ingår i samma koncern som clearingmedlemmen.
Den centrala motparten mäter exponeringarna och beräknar för varje konto initial- och variationssäkerheter i nära realtid och minst en gång i timmen under dagen med hjälp av uppdaterade positioner och priser.
Om den centrala motparten under dagen inte fördelar nya transaktioner på enskilda kunder ska den centrala motparten få in marginalsäkerheter inom en timme om de marginalsäkerhetskrav som beräknas i enlighet med led iv är högre än 110 % av de uppdaterade tillgängliga säkerheterna i enlighet med kapitel X, såvida inte värdet på de intradagssäkerheter som ska ställas till den centrala motparten inte är väsentligt utifrån ett förutbestämt belopp som fastställts av den centrala motparten och godkänts av behörig myndighet, samt i den mån marginalsäkerheter för transaktioner som redan fördelats på kunder krävs separat från transaktioner som inte fördelas under dagen.
Den centrala motparten ska i samtliga fall, för att fastställa lämpliga tidshorisonter för likvideringsperioden, utvärdera och räkna ihop åtminstone följande:
Den längsta möjliga period som kan förflyta mellan det senaste uttaget av marginalsäkerheter och den centrala motpartens deklarerade obestånd eller dess aktivering av obeståndsförfarandet.
Den beräknade period som krävs för att utforma och genomföra strategin för att hantera en clearingmedlems obestånd med hänsyn till egenskaperna hos varje klass av finansiella instrument, t.ex. graden av likviditet och positionernas storlek och koncentration, samt de marknader som den centrala motparten kommer att använda för att stänga eller helt säkra en clearingmedlems position.
I relevanta fall, den period som krävs för att täcka motpartsrisken för den centrala motparten.
Om centrala motparter clearar OTC-derivat med samma riskegenskaper som derivat som handlas på reglerade marknader eller en likvärdig marknad i tredjeland, får de använda en annan tidsrymd för likvideringsperioden än den som anges i punkt 1, förutsatt att de för den behöriga myndigheten kan visa att
denna tidsrymd är lämpligare än den som anges i punkt 1, till följd av de relevanta OTC-derivatens särdrag,
denna tidshorisont motsvarar minst två bankdagar, eller en bankdag om villkoren i punkt 1 c är uppfyllda.
Artikel 27
Portföljmarginalsäkerheter
Artikel 28
Konjunkturförstärkning
Centrala motparter ska se till att deras politik för att välja och revidera konfidensintervall, likvideringsperiod och historisk period leder till framsynta, stabila och försiktiga marginalsäkerhetskrav som begränsar de konjunkturförstärkande effekterna så, att deras sunda ställning och finansiella säkerhet inte påverkas negativt. Häri ingår att de om möjligt ska undvika störande eller stora förändringar av marginalsäkerhetskraven och införa öppna och förutsägbara förfaranden för att anpassa marginalsäkerhetskraven om marknadsläget förändras. Centrala motparter ska i detta sammanhang tillämpa åtminstone ett av följande alternativ:
En marginalsäkerhetsbuffert på minst 25 procent av de beräknade marginalsäkerheter som de tillåter tömmas tillfälligt under perioder då de beräknade marginalsäkerhetskraven avsevärt ökar.
Tilldela stressobservationer en vikt på minst 25 procent under den historiska period som beräknas i enlighet med artikel 26.
Se till att marginalsäkerhetskraven inte är lägre än vad de skulle vara, om de beräknades utifrån den skattade volatiliteten över en historisk tioårsperiod.
KAPITEL VII
OBESTÅNDSFOND
(Artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 29
Ram och styrning
Artikel 30
Fastställande av extrema men möjliga marknadsförhållanden
I ramen ska alla enskilda marknader anges mot vilka den centrala motparten är exponerad, om en clearingmedlem hamna på obestånd. För varje angiven marknad ska den centrala motparten ange extrema men möjliga förhållanden utifrån åtminstone följande faktorer:
En rad historiska scenarier som skulle ha utsatt den centrala motparten för den största finansiella risken, däribland perioder av extrema marknadsrörelser som har observerats under de senaste 30 åren eller så länge det har funnits tillförlitliga data. Om en central motpart bestämmer att det inte är troligt att en historisk period med stora prisrörelser skulle upprepas, måste den motivera för den behöriga myndigheten varför detta utelämnats i ramen.
En rad potentiella framtidsscenarier, grundade på enhetliga antaganden om marknadsvolatilitet och priskorrelation mellan olika marknader och finansiella instrument, som tar hänsyn till både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av potentiella marknadsförhållanden.
Artikel 31
Granskning av extrema men möjliga marknadsförhållanden
Förfarandena enligt artikel 30 ska regelbundet granskas av den centrala motparten, varvid hänsyn ska tas till alla relevanta marknadsförändringar och storleken på och koncentrationen av clearingmedlemmars exponeringar. I samråd med riskkommittén ska centrala motparter granska de historiska och hypotetiska scenarier de använder för att identifiera extrema men möjliga marknadsförhållanden, vilket ska ske minst en gång om året men oftare om marknadsutvecklingen eller väsentliga förändringar av de kontrakt som den centrala motparten clearar påverkar scenariernas grundantaganden och kan göra det motiverat att anpassa scenarierna. Väsentliga förändringar av ramen ska rapporteras till styrelsen.
KAPITEL VIII
LIKVIDITETSRISKKONTROLLER
(Artikel 44 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 32
Bedömning av likviditetsrisker
Systemet för hantering av likviditetsrisk ska innefatta en likviditetsplan som ska dokumenteras och sparas i enlighet med artikel 12. Likviditetsplanen ska åtminstone innehålla den centrala motpartens förfaranden för
att minst en gång om dagen hantera och övervaka sina likviditetsbehov vid flera olika marknadsscenarier,
att hålla tillräckliga likvida finansiella medel för att tillgodose sina likviditetsbehov och skilja mellan olika typer av likvida medel,
att dagligen bedöma och värdera vilka likvida tillgångar som finns tillgängliga för den centrala motparten och för dess likviditetsbehov,
att kartlägga källor till likviditetsrisker,
att bedöma under vilka tidsrymder den centrala motpartens likvida finansiella medel bör vara tillgängliga,
att ta hänsyn till potentiella likviditetsbehov på grund av att clearingmedlemmar kan byta kontantsäkerheter mot andra säkerheter än kontanter,
om det uppstår likviditetsbrist,
att tillföra likvida finansiella medel i händelse av marknadsstress.
Planen ska överlämnas till riskkommittén för synpunkter och därefter godkännas av styrelsen.
Centrala motparter ska bedöma de likviditetsrisker de är utsatta för, om exempelvis de själva eller deras clearingmedlemmar inte kan fullgöra sina betalningsskyldigheter i tid i clearing- och avvecklingsprocessen, samt även beakta sina investeringsaktiviteter. Riskhanteringsystemet ska kunna hantera de likviditetsbehov som är en följd av den centrala motpartens förhållanden till enheter mot vilka den är likviditetsexponerad, exempelvis följande:
Avvecklingsbanker.
Betalningssystem.
Värdepappersavvecklingssystem.
Nostro-ombud.
Förvaringsinstitut.
Likviditetsförsörjare.
Centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse.
Tjänsteleverantörer.
Artikel 33
Tillgång till likviditet
Centrala motparter ska i alla relevanta valutor hålla likvida medel som motsvarar deras likviditetsbehov, definierade i enlighet med artikel 44 i förordning (EU) nr 648/2012 och artikel 32 i denna förordning. Dessa likvida medel ska vara begränsade till
kontantinsättningar hos en utgivande centralbank,
kontanta medel som hålls hos ett auktoriserat kreditinstitut i enlighet med artikel 47,
bindande kreditlöften eller likvärdiga överenskommelser med clearingmedlemmar som inte är på obestånd,
bindande återköpsavtal,
mycket likvida finansiella instrument som uppfyller kraven i artiklarna 45 och 46 och som den centrala motparten kan bevisa är tillgängliga och kan omsättas i kontanta medel på en och samma dag, enligt förhandsfastställda överenskommelser som är säkra även i ansträngda marknadslägen.
Artikel 34
Koncentrationsrisk
KAPITEL IX
VATTENFALLSPRINCIPEN VID OBESTÅND
(Artikel 45 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 35
Beräkning av egna medel som centrala motparter ska tillgripa vid tillämpning av vattenfallsprincipen vid obestånd
Centrala motparter ska årligen se över detta belopp.
Artikel 36
Avsättande av egna medel som centrala motparter ska tillgripa vid tillämpning av vattenfallsprincipen vid obestånd
KAPITEL X
SÄKERHETER
(Artikel 46 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 37
Allmänna krav
Centrala motparter ska införa och tillämpa öppna och förutsägbara riktlinjer och rutiner för att bedöma och fortlöpande övervaka hur likvida de tillgångar är som godtas som säkerheter, och vid behov vidta korrigerande åtgärder.
Centrala motparter ska dessutom årligen se över sina riktlinjer och förfaranden för godtagbara tillgångar. En sådan översyn ska även ske efter väsentliga förändringar som påverkar de centrala motparternas riskexponering.
Artikel 38
Kontantsäkerheter
Vid tillämpning av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 ska mycket likvida säkerheter i form av kontanter vara denominerade i någon av följande valutor:
En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.
En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.
Artikel 39
Finansiella instrument
För tillämpningen av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 ska som mycket likvida säkerheter betraktas finansiella instrument, bankgarantier och guld som uppfyller villkoren i bilaga I.
Till och med den 7 september 2024 för tillämpning av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012, ska offentliga garantier som uppfyller villkoren i bilaga I betraktas som mycket likvida säkerheter.
Artikel 40
Värdering av säkerheter
Artikel 41
Värderingsavdrag
Värderingsavdrag ska beakta att säkerheterna kan behöva realiseras i ett ansträngt marknadsläge och beakta den tid det kan ta att realisera dem. Centrala motparter ska för den behöriga myndigheten visa att värderingsavdragen är försiktigt beräknade, för att i möjligaste mån begränsa de konjunkturförstärkande effekterna. För varje säkerhetstillgång ska värderingsavdraget fastställas mot bakgrund av relevanta kriterier, däribland följande:
Typen av tillgång och storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Tillgångens löptid.
Tillgångens historiska och hypotetiska framtida prisvolatilitet i ett ansträngt marknadsläge.
Likviditeten på den underliggande marknaden, däribland skillnaden mellan köp- och säljkurs.
Eventuell valutarisk.
Korrelationsrisk.
Artikel 42
Koncentrationsgränser
Centrala motparter ska fastställa koncentrationsgränser för
enskilda emittenter,
typer av emittenter,
typer av tillgångar,
varje clearingmedlem,
alla clearingmedlemmar.
Koncentrationsgränserna ska vara försiktigt beräknade och beakta alla relevanta kriterier, bl.a. följande:
Finansiella instrument emitterade av emittenter av samma typ när det gäller bransch, verksamhet och geografisk region.
Storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet eller emittenten, enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
De finansiella instrumentens likviditet och prisvolatilitet.
KAPITEL XI
INVESTERINGSPOLITIK
(Artikel 47 i förordning (EU) nr 648/2012)
Artikel 43
Mycket likvida finansiella instrument
Vid tillämpningen av artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012 kan skuldebrev betraktas som mycket likvida finansiella instrument som medför minimal kredit- och marknadsrisk, om de uppfyller samtliga villkor i bilaga II.
Artikel 44
Mycket säkra arrangemang för deponering av finansiella instrument
Om en central motpart inte kan deponera de finansiella instrument som avses i artikel 45 eller de som den mottar i form av marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder eller bidrag till andra finansiella medel, genom såväl överlåtelse av äganderätt som säkerhetsrätt, hos operatören av ett värdepappersavvecklingssystem som garanterar fullständigt skydd för dessa instrument, ska de deponeras hos någon av följande:
En centralbank som garanterar fullständigt skydd för de finansiella instrumenten och som vid behov ger den centrala motparten snabb tillgång till dem.
Ett auktoriserat kreditinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG ( 5 ) som garanterar att instrumenten är fullständigt åtskilda och skyddade, som vid behov ger den centrala motparten snabb tillgång till dem och som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Ett finansinstitut i ett tredjeland som omfattas av och uppfyller tillsynsregler som relevanta behöriga myndigheter anser är minst lika stränga som de i direktiv 2006/48/EG och som har stabila redovisningsrutiner, förvaringsrutiner och interna kontroller och som garanterar att instrumenten är fullständigt åtskilda och skyddade, vid behov ger den centrala motparten snabb tillgång till dem och som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Artikel 45
Mycket säkra arrangemang för kontanta medel
Vid tillämpningen av artikel 47.4 i förordning (EU) nr 648/2012 ska kontanta medel som inte hålls hos centralbanken uppfylla samtliga följande villkor:
Insättningen ska vara i någon av följande valutor:
En valuta vars risk den centrala motparten med hög tillförlitlighet kan visa att den kan hantera.
En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som har mottagits i denna valuta.
Insättningen ska göras hos någon av följande:
Ett auktoriserat kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Ett finansinstitut i ett tredjeland som omfattas av och uppfyller tillsynsregler som de behöriga myndigheterna anser är minst lika stränga som de i direktiv 2006/48/EG och som har stabila redovisningsrutiner, förvaringsrutiner, interna kontroller och som den centrala motparten kan visa har en låg kreditrisk enligt dess interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Artikel 45
Koncentrationsgränser
Centrala motparter ska fastställa koncentrationsgränser och övervaka koncentrationen av dess finansiella medel med avseende på
enskilda finansiella instrument,
typer av finansiella instrument,
enskilda emittenter,
typer av emittenter,
motparter med vilka det finns sådana arrangemang som föreskrivs i artikel 44.1 b och c eller artikel 45.2.
När det gäller typer av emittenter, ska centrala motparter beakta följande:
Geografisk spridning.
Inbördes beroenden och multipla kopplingar som en enhet kan ha till en central motpart.
Kreditriskens nivå.
Den centrala motpartens exponeringar mot emittenten genom produkter som clearas av den centrala motparten.
Artikel 46
Annan säkerhet än kontanter
Om säkerheter ställs i form av finansiella instrument i enlighet med bestämmelserna i kapitel X, ska bara artiklarna 44 och 45 vara tillämpliga.
KAPITEL XII
ÖVERSYN AV MODELLER, STRESSTESTER OCH UTFALLSTESTER
(Artikel 49 i förordning (EU) nr 648/2012)
AVSNITT 1
Modeller och program
Artikel 47
Validering av modeller
En utförlig validering ska åtminstone innefatta följande:
En utvärdering av modellernas och systemets begreppsmässiga förnuftighet, inbegripet styrkande underlag.
En granskning av löpande övervakningsförfaranden, inbegripet kontroll av processer och riktmärken.
En granskning av parametrar och antaganden som ligger till grund för deras utvecklade modeller, metoder och system.
En granskning av modellernas, metodernas och systemets lämplighet med avseende på den typ av kontrakt som de tillämpas på.
En granskning av deras stresstestscenariers lämplighet i enlighet med kapitel VII och artikel 52.
En analys av testresultaten.
Artikel 48
Testprogram
AVSNITT 2
Utfallstester
Artikel 49
Förfaranden för utfallstester
AVSNITT 3
Känslighetstester och analyser
Artikel 50
Känslighetstester och analyser
AVSNITT 4
Stresstester
Artikel 51
Stresstestförfarande
Artikel 52
Riskfaktorer för stresstester
Centrala motparter ska fastställa och ha en lämplig metod för att mäta relevanta riskfaktorer som är specifika för de kontrakt som de clearar och som kan påverka deras förluster. Centrala motparters stresstester ska åtminstone ta hänsyn till riskfaktorer som i förekommande fall har specificerats för följande typer av finansiella instrument:
Räntekontrakt: riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken den centrala motparten clearar finansiella instrument. Modellerna över avkastningskurvan ska vara indelade i flera löptidssegment för att beakta variationerna i räntornas volatilitet över avkastningskurvan. Antalet relaterade riskfaktorer ska bero på hur komplexa de räntekontrakt är som den centrala motparten clearar. Den basrisk som är en följd av att räntorna på statspapper och andra räntebärande papper inte sammanfaller helt ska beaktas separat.
Valutakontrakt: riskfaktorer som är knutna till varje utländsk valuta i vilken den centrala motparten clearar finansiella instrument och till växelkursen mellan den valuta i vilken kraven på marginalsäkerheter ställs och den valuta i vilken den centrala motparten clearar finansiella instrument.
Aktiekontrakt: riskfaktorer som är knutna till volatiliteten för enskilda aktieemissioner för varje marknad som den centrala motparten clearar och volatiliteten inom olika sektorer av den samlade aktiemarknaden. Vilken typ av modellmetod som ska användas och hur förfinad den ska vara ska bero på den centrala motpartens exponering mot marknaden som helhet och dess koncentration i enskilda aktieemissioner på denna marknad.
Råvarukontrakt: riskfaktorer som tar hänsyn till olika kategorier och underkategorier av råvarukontrakt och relaterade derivat som den centrala motparten clearar, i förekommande fall även variationer i convenience yield mellan derivatpositioner och kontantpositioner i den råvaran.
Kreditkontrakt: riskfaktorer som beaktar risken för plötsliga obestånd, inbegripet den ackumulerade risken av flera obestånd, volatilitet i basrisk och återvinningsgrad.
I sina stresstester ska centrala motparter i lämplig utsträckning även beakta minst följande:
Korrelationer, inbegripet dem mellan identifierade riskfaktorer och liknande kontrakt som den centrala motparten clearar.
Faktorer som motsvarar den implicita och den historiska volatiliteten för de kontrakt som clearas.
Särskilda egenskaper hos eventuella nya kontrakt som den centrala motparten ska cleara.
Koncentrationsrisken, inbegripet för clearingmedlemmar och enheter inom clearingmedlemmars koncerner.
Inbördes beroenden och multipla kopplingar.
Relevanta risker, inbegripet valutarisk.
Fastställda exponeringsgränser.
Korrelationsrisk.
Artikel 53
Stresstester av totala finansiella medel
Artikel 54
Stresstester av likvida finansiella medel
Centrala motparter ska även ha tydliga rutiner för att använda sina stresstesters resultat och analyser till att utvärdera om deras system för hantering av likviditetsrisk och likviditetsförsörjare är tillräckliga samt till justeringar.
AVSNITT 5
Täckning och användning av testresultat
Artikel 55
Tillräcklig täckning
Artikel 56
Översyn av modeller som utgår från testresultat
AVSNITT 6
Omvända stresstester
Artikel 57
Omvända stresstester
AVSNITT 7
Förfaranden vid obestånd
Artikel 58
Tester av förfaranden vid obestånd
AVSNITT 8
Valideringars och testers frekvens
Artikel 59
Frekvens
AVSNITT 9
Tidsrymder vid tester
Artikel 60
Tidsrymder
AVSNITT 10
Upplysningsplikt
Artikel 61
Information som ska offentliggöras
Centrala motparter ska bl.a. offentliggöra följande viktiga uppgifter om sina förfaranden vid obestånd:
Under vilka omständigheter åtgärder kan vidtas.
Vem som får vidta åtgärderna.
Åtgärdernas omfattning, däribland behandling av såväl egna som kunders positioner, medel och tillgångar.
Mekanismer för att hantera den centrala motpartens skyldigheter mot de clearingmedlemmar som inte hamnat på obestånd.
Mekanismer för att hjälpa till att hantera de skyldigheter som en clearingmedlem på obestånd har mot sina kunder.
Artikel 62
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Punkt h i avsnitt 2 i bilaga I ska tillämpas i tre år efter det att denna förordning har trätt ikraft och med avseende på derivattransaktioner enligt artikel 2.4 b och d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 ( 6 ). ►M3 Avsnitt 2 punkt 1 h i bilaga I ska dock inte tillämpas på derivattransaktioner som avses i artikel 2.4 b och d i förordning (EU) nr 1227/2011 från och med den 29 november 2022 till och med den 7 september 2024. ◄
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
Villkor för finansiella instrument, bankgarantier, offentliga garantier och guld som betraktas som mycket likvida säkerheter
AVSNITT 1
Finansiella instrument
För tillämpningen av artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 skall som mycket likvida säkerheter betraktas de finansiella instrument som uppfyller villkoren i punkt 1 i bilaga II till denna förordning eller överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som uppfyller samtliga följande villkor:
Den centrala motparten kan för den behöriga myndigheten visa att de finansiella instrumenten har emitterats av en emittent som har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Den centrala motparten kan för den behöriga myndigheten visa att de finansiella instrumenten har låg marknadsrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte är helt beroende av externa utlåtanden.
De är denominerade i någon av följande valutor:
En valuta vars risker den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa sig kunna hantera.
En valuta i vilken den centrala motparten clearar kontrakt, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.
De är fritt överlåtbara och det finns inga lagstadgade begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.
De har en aktiv marknad för direkta försäljningar eller återköpsavtal, med en skiftande grupp av köpare och säljare som den centrala motparten kan visa att den har säker tillgång till, även i ansträngda marknadslägen.
Tillförlitliga prisuppgifter offentliggörs regelbundet.
De har inte emitterats av
den clearingmedlem som ställer säkerheten, eller en enhet som ingår i samma koncern som denna, utom när det gäller säkerställda obligationer och endast om de tillgångar som utgör säkerhet för obligationen är lämpligt åtskilda inom ramen för stabila rättsregler och uppfyller kraven i detta avsnitt,
en central motpart eller enhet som ingår i samma koncern som en central motpart,
en enhet vars verksamhet består i att tillhandahålla tjänster som är kritiska för den centrala motpartens funktion, såvida inte denna enhet är en centralbank i EES-området eller en centralbank som ger ut en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar.
De är inte i övrigt föremål för någon betydande korrelationsrisk.
AVSNITT 2
Bankgarantier
1. En garanti från en affärsbank ska, om inte annat följer av begränsningar som har överenskommits med den behöriga myndigheten, uppfylla följande villkor för att kunna godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012:
Den har ställts för en icke-finansiell clearingmedlem.
Den har ställts av en bank som den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Den är denominerad i någon av följande valutor:
En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.
En valuta i vilken den centrala motparten clearar kontrakt, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.
Den är oåterkallelig, villkorslös och det finns inget rättsligt eller avtalsenligt undantag som garanten kan hänvisa till för att förhindra utbetalning av garantin.
Den kan utan rättsliga eller operativa begränsningar utlösas på begäran under likvideringsperioden för den portfölj som tillhör den clearingmedlem på obestånd som har ställt den.
Den har inte ställts av
en enhet som ingår i samma koncern som den icke-finansiella clearingmedlem som omfattas av garantin,
en enhet vars verksamhet består i att tillhandahålla tjänster som är kritiska för den centrala motpartens funktion, såvida inte denna enhet är en centralbank i EES-området eller en centralbank som ger ut en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar.
Den är inte i övrigt föremål för någon betydande korrelationsrisk.
Den omfattas helt av säkerheter som uppfyller följande villkor:
Den är inte föremål för någon korrelationsrisk till följd av en korrelation med garantens eller den icke-finansiella clearingmedlemmens kreditvärdighet, såvida inte korrelationsrisken har begränsats i tillfredsställande grad genom värderingsavdrag som har tillämpats på säkerheten.
Den centrala motparten kan omgående utnyttja den och den är isolerad från konkurs, om clearingmedlemmen och garanten samtidigt skulle hamna på obestånd.
Garantens lämplighet har ratificerats av den centrala motpartens styrelse efter en fullständig bedömning av garanten och den rättsliga, avtalsrelaterade och operativa ramen för garantin som gjorts i syfte att nå en hög grad av säkerhet kring garantins verkningsfullhet, vilket har meddelats den behöriga myndigheten.
2. En garanti som har ställts av en centralbank ska uppfylla följande villkor för att kunna godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012:
Den ska ha ställts av en centralbank i EES-området eller av en centralbank som ger ut en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar.
Den är denominerad i någon av följande valutor:
En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.
En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.
Den är oåterkallelig, villkorslös och det finns inget rättsligt eller avtalsenligt undantag som garanten kan hänvisa till för att förhindra utbetalning av garantin.
Den kan utan rättsliga eller operativa begränsningar, eller anspråk från tredje part, utlösas på begäran under likvideringsperioden för den portfölj som tillhör den clearingmedlem på obestånd som har ställt den.
AVSNITT 2a
Offentliga garantier
Till och med den 7 september 2024 ska en offentlig garanti som inte uppfyller villkoren för en centralbanksgaranti i avsnitt 2 punkt 2 uppfylla samtliga följande villkor för att godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012:
Den är uttryckligen utfärdad eller garanterad av något av följande:
En nationell regering i EES.
Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter i EES, och där det inte finns någon skillnad i risk mellan exponeringar hos delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter och den nationella regeringen i den medlemsstaten på grund av de förstnämndas särskilda beskattningsrätt och på grund av att det finns särskilda institutionella arrangemang som minskar deras risk för fallissemang.
Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen eller unionen, enligt vad som är tillämpligt.
En multilateral utvecklingsbank enligt förteckningen i artikel 117.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( 7 ), vilken är etablerad i unionen.
Den centrala motparten kan visa att den har låg kreditrisk genom att hänvisa till en intern bedömning.
Den är denominerad i någon av följande valutor:
En valuta där den centrala motparten inför de behöriga myndigheterna kan visa att den tillfredsställande kan hantera riskerna.
En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.
Den är oåterkallelig och villkorslös och det finns inget rättsligt eller avtalsenligt undantag som de enheter som utfärdar och ställer garantin kan hänvisa till för att förhindra utbetalning av garantin.
Den kan utan rättsliga eller operativa begränsningar, eller anspråk från tredje part, utlösas på begäran under likvideringsperioden för den portfölj som tillhör den clearingmedlem på obestånd som har lämnat den.
Vid tillämpning av led b ska den centrala motparten när den gör den bedömning som avses i den punkten använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden.
AVSNITT 3
Guld
För att kunna godtas som säkerhet enligt artikel 46.1 i förordning (EU) nr 648/2012 ska guld ha formen av allokerade guldtackor (pure gold bullion) med good delivery-status och uppfylla följande villkor:
Det innehas direkt av den centrala motparten.
Det är deponerat hos en centralbank i EES-området eller en centralbank som utger en valuta i vilken den centrala motparten har exponeringar och som har tillräckliga arrangemang för att skydda clearingmedlemmens eller kundernas äganderätt till guldet och vid behov ge den centrala motparten omedelbar tillgång till guldet.
Det är deponerat hos ett auktoriserat kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG som har tillräckliga arrangemang för att skydda clearingmedlemmens eller kundernas äganderätt till guldet, vid behov ge den centrala motparten omedelbar tillgång till guldet och som den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens adekvata interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att kreditinstitutet har sitt säte i ett visst land.
Det är deponerat hos ett kreditinstitut i ett tredjeland som omfattas av och följer tillsynsregler som de behöriga myndigheterna bedömer är minst lika stränga som de i direktiv 2006/48/EG och som har stabila redovisningsrutiner, förvaringsrutiner och interna kontroller och tillräckliga arrangemang för att skydda clearingmedlemmens eller kundernas äganderätt till guldet, vid behov ge den centrala motparten omedelbar tillgång till guldet och som den centrala motparten för den behöriga myndigheten kan visa har låg kreditrisk enligt den centrala motpartens interna bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att kreditinstitutet har sitt säte i ett visst land.
BILAGA II
Villkor för mycket likvida säkerheter
1. Vid tillämpningen av artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012 kan finansiella instrument betraktas som mycket likvida finansiella instrument med minimal kredit- och marknadsrisk, om de uppfyller samliga följande villkor:
De har emitterats eller uttryckligen garanterats av
en stat,
en centralbank,
en multilateral utvecklingsbank som förtecknas i punkt 4.2 del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG,
Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller Europeiska stabilitetsmekanismen.
Centrala motparter kan visa att de har låg kredit- och marknadsrisk genom att hänvisa till en intern bedömning. När de gör en sådan bedömning, ska centrala motparter använda en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
Den genomsnittliga förfallotiden för den centrala motpartens portfölj överstiger inte två år.
De är denominerade i någon av följande valutor:
En valuta vars risker den centrala motparten kan visa sig kunna hantera, eller
en valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för värdet på de säkerheter som har mottagits i denna valuta.
De är fritt överlåtbara och det finns inga lagstadgade begränsningar eller anspråk från tredje parter som har en negativ inverkan på likvideringsmöjligheterna.
De har en aktiv marknad för direkta försäljningar eller återköpsavtal, med en skiftande grupp av köpare och säljare, som den centrala motparten även i ansträngda marknadslägen har säker tillgång till.
Tillförlitliga prisuppgifter för dessa instrument offentliggörs regelbundet.
2. Vid tillämpningen av artikel 47.1 i förordning (EU) nr 648/2012 kan även derivatkontrakt betraktas som mycket likvida finansiella instrument med minimal kredit- och marknadsrisk, om de ingås i följande syften:
För att säkra en portfölj hos en clearingmedlem på obestånd, som ett led i den centrala motpartens förfarande vid obestånd, eller
för att säkra exponering mot valutarisk som är en följd av dess system för hantering av likviditetsrisk som har inrättats i enlighet med kapitel VIII.
Om derivatkontrakt används under sådana omständigheter, ska användningen begränsas till derivatkontrakt för vilka tillförlitliga prisuppgifter regelbundet offentliggörs och till den tidsperiod som krävs för att minska den kredit- och marknadsrisk som den centrala motparten är exponerad mot.
Den centrala motpartens politik för användning av derivatkontrakt ska lämnas till riskkommittén för synpunkter och därefter godkännas av styrelsen.
( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
( 2 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
( 3 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
( 4 ) Se sidan 37 i detta nummer av EUT.
( 5 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
( 6 ) EUT L 326, 8.12.2011, s. 1.
( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).