EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 92003E000848

SKRIFTLIG FRÅGA P-0848/03 från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen. Äkthetsmärke för italienska restauranger i EU.

EUT C 222E, 18.9.2003, p. 238–239 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

European Parliament's website

92003E0848

SKRIFTLIG FRÅGA P-0848/03 från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen. Äkthetsmärke för italienska restauranger i EU.

Europeiska unionens officiella tidning nr 222 E , 18/09/2003 s. 0238 - 0239


SKRIFTLIG FRÅGA P-0848/03

från Roberta Angelilli (UEN) till kommissionen

(13 mars 2003)

Ämne: Äkthetsmärke för italienska restauranger i EU

För några månader sedan framgick det av en undersökning som genomförts av ICE (italienskt institut för handel med utlandet) att det finns 55-60 tusen restauranger i världen som kallas italienska, varav ungefär 25 000 finns i EU. Emellertid kan endast 20-25 procent av dessa anses vara äkta på det sättet att de använder varor från Italien och tillagar maten på italienskt vis. Man har dessutom kommit fram till att många av dessa restauranger har namn som direkt eller indirekt hänvisar till Italien, genom att man illegalt använder namn på typiska produkter som har tilldelats skyddad ursprungsbeteckning. Detta är till exempel fallet med en belgisk restaurang med namnet Ricotta e Parmesan.

Detta är möjligt eftersom det för närvarande saknas en kodifiering för de italienska recepten eller ett särskilt märke som skiljer de verkliga italienska restaurangerna från de oäkta. Vem som helst kan idag använda det italienska märket, och därmed tilldela sig själv en titel som ger ett högt mervärde, även när det gäller affärerna. Man behöver bara se till det faktum att det endast under 2002 exporterades italienska jordbruks- och livsmedelsprodukter för ett sammanlagt värde på 13,5 miljarder euro.

Eftersom det inte finns något skydd för de tusentals traditionella italienska recepten, får den genomsnittliga europeiska konsumenten ingen hjälp när det gäller att skilja en äkta produkt från en oäkta bland restaurangernas utbud.

Detta är inte fallet för det franska köket, som kodifierats av Escoffier.

Kan kommissionen besvara följande frågor:

1. Är det möjligt att ändra och utöka reglerna för produkter med skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning till att även gälla för restaurangskyltar, och följaktligen förbjuda den illegala användningen av dessa namn?

2. Är det möjligt att upprätta lämpligt internationellt register, varigenom äkthetsmärken skulle beviljas till italienska restauranger i EU?

3. Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att avhjälpa bristerna i de befintliga bestämmelserna, som strider mot reglerna om konsumentskydd och konkurrens?

Svar från Fritz Bolkestein på kommissionens vägnar

(25 april 2003)

Den gällande gemenskapslagstiftningen om skydd av geografiska ursprungsbeteckningar syftar till att effektivt skydda registrerade beteckningar mot obehörigt bruk, både direkt och indirekt.

En sådan lagstiftning gäller marknadsföringen av de produkter vars beteckning verkligen är registrerad och således skyddad. Det verkar därför uteslutet att denna lagstiftning kan tillämpas då restauranger otillbörligt använder registrerade beteckningar.

Kommissionen tänker inte föreslå att en sådan lagstiftning utsträcks till att också omfatta restaurangerna.

Kommissionen känner till att de italienska myndigheterna och de organisationer som berörs av problemet har skapat ett äkthetsmärke för de italienska restaurangerna. Det lär finnas avsikter att testa ett sådant initiativ genom ett pilotprojekt i först Belgien och därefter i USA och Japan. Det skulle kunna ge ett första svar på frågan om obehörig användning av ursprungsbeteckningar såsom Italien eller geografiska ursprungsbeteckningar/ geografiska uppgifter på restaurangernas skyltar.

En sådan åtgärd borde tillsammans med en effektiv tillämpning av andra gällande bestämmelser i medlemsstaterna och på EU-nivå vara tillräcklig för att skydda konsumenterna mot risken för förväxling eller illojal konkurrens.

Därför anser kommissionen att det inte är nödvändigt att upprätta ett internationellt register över restauranger utan i stället effektivt använda befintliga instrument för att förhindra att vissa restauranger vilseleder konsumenterna och otillbörligt använder beteckningar som är skyddade via gemenskapslagstiftningen.

Top