EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02003R2003-20210620
Regulation (EC) No 2003/2003 of the European Parliament and of the Council of 13 October 2003 relating to fertilisers (Text with EEA relevance)Text with EEA relevance
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
No longer in force
02003R2003 — SV — 20.06.2021 — 019.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (EGT L 304 21.11.2003, s. 1) |
Ändrad genom:
Rättad genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2003/2003
av den 13 oktober 2003
om gödselmedel
(Text av betydelse för EES)
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
Artikel 1
Tillämpningsområde
Denna förordning skall tillämpas på produkter som släpps ut på marknaden som gödselmedel under beteckningen ”EG-gödselmedel”.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
|
a) |
gödselmedel : ämnen vars främsta funktion är att förse växter med näring. |
|
b) |
huvudnäringsämnen : grundämnena kväve, fosfor och kalium. |
|
c) |
sekundära näringsämnen : grundämnena kalcium, magnesium, natrium och svavel. |
|
d) |
mikronäringsämnen : grundämnena bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink, som är viktiga för växternas tillväxt, men i små mängder jämfört med huvudnäringsämnen och sekundära näringsämnen. |
|
e) |
oorganiskt gödselmedel : ett gödselmedel vari de deklarerade näringsämnena är mineraler som framställts genom utvinning eller genom fysiska och/eller kemiska industriprocesser. Kalciumcyanamid, urea och dess kondensations- och associationsprodukter samt gödselmedel som innehåller kelaterade eller komplexförenade mikronäringsämnen kan på sedvanligt vis klassificeras som oorganiska gödselmedel. |
|
f) |
kelaterat mikronäringsämne : ett mikronäringsämne som är bundet till en av de organiska molekyler som förtecknas i avsnitt E.3.1 i bilaga I. |
|
g) |
komplexförenat mikronäringsämne : ett mikronäringsämne som är bundet vid en av de molekyler som förtecknas i avsnitt E.3.2 i bilaga I. |
|
h) |
gödselmedelstyp : gödselmedel med gemensam typbeteckning enligt vad som anges i bilaga I. |
|
i) |
enkelt gödselmedel : ett kväve-, fosfat- eller kaliumgödselmedel som har ett deklarerat innehåll av endast ett av huvudnäringsämnena. |
|
j) |
sammansatt gödselmedel : ett gödselmedel som har ett deklarerat innehåll av minst två av huvudnäringsämnena och som framställs kemiskt eller genom blandning eller genom en kombination av båda. |
|
k) |
komplexförenat gödselmedel : ett sammansatt gödselmedel som framställs genom kemisk reaktion eller genom lösning eller som i dess fasta form framställts genom granulering och som har ett deklarerat innehåll av minst två av huvudnäringsämnena. I dess fasta form innehåller varje korn alla näringsämnen i den sammansättning som deklarerats. |
|
l) |
blandat gödselmedel : ett gödselmedel som framställs genom torrblandning av flera gödselmedel, utan någon kemisk reaktion. |
|
m) |
bladgödselmedel : ett gödselmedel avsett för applicering på grödans blad, genom vilka näringen tas upp. |
|
n) |
flytande gödselmedel : gödselmedel i suspenderad eller upplöst form. |
|
o) |
löst gödselmedel : ett flytande gödselmedel, som inte innehåller några fasta partiklar. |
|
p) |
suspenderat gödselmedel : ett tvåfasgödselmedel i vilket fasta partiklar hålls suspenderade i den flytande fasen. |
|
q) |
deklaration : angivande av mängden näringsämnen, inbegripet deras form och löslighet, som garanteras inom specificerade toleranser. |
|
r) |
deklarerad halt : halten av ett ämne (eller dess oxid), vilken enligt gemenskapens lagstiftning anges på en etikett eller ett följedokument för EG-gödselmedel. |
|
s) |
tolerans eller toleransgräns : den tillåtna avvikelsen för det uppmätta värdet av ett näringsämne i förhållande till det angivna värdet. |
|
t) |
europeisk standard : standard från Europeiska standardiseringsorganisationen (European Committee for Standardisation, CEN), som gemenskapen har erkänt officiellt och till vilken en hänvisning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. |
|
u) |
förpackning : en förslutningsbar behållare som används för förvaring, skydd, hantering och distribution av gödselmedel och som innehåller högst 1 000 kg. |
|
v) |
gödselmedel i lösvikt : gödselmedel som inte förpackats såsom föreskrivs i denna förordning. |
|
w) |
utsläppande på marknaden : tillhandahållande av gödselmedel mot betalning eller gratis, eller lagring för tillhandahållande. Import av ett gödselmedel till Europeiska gemenskapens tullområde skall anses utgöra utsläppande på marknaden. |
|
x) |
tillverkare : den fysiska eller juridiska person som ansvarar för utsläppandet på marknaden av ett gödselmedel. Särskilt en producent, en importör, en förpackare som arbetar för egen räkning eller den som förändrar gödselmedlets egenskaper skall anses vara tillverkare. En distributör som inte förändrar gödselmedlets egenskaper skall dock inte anses vara tillverkare. |
KAPITEL II
Utsläppande på marknaden
Artikel 3
EG-gödselmedel
Ett gödselmedel som tillhör en av de gödselmedelstyper som förtecknas i bilaga I och som överensstämmer med villkoren i denna förordning får betecknas ”EG-gödselmedel”.
Beteckningen ”EG-gödselmedel” får inte användas för gödselmedel som inte överensstämmer med denna förordning.
Artikel 4
Etablering inom gemenskapen
Tillverkaren skall vara etablerad inom gemenskapen och skall ha ansvaret för att EG-gödselmedlen överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning.
Artikel 5
Fri rörlighet
Artikel 6
Obligatoriska uppgifter
För att uppfylla kraven i artikel 9 får medlemsstaterna föreskriva att halten av kväve, fosfor och kalium i gödselmedel som släpps ut på deras marknad skall redovisas på följande sätt, nämligen
kväve endast i grundämnesform (N), och antingen
fosfor och kalium endast i grundämnesform (P, K), eller
fosfor och kalium endast i oxidform (P2O5, K2O), eller
fosfor och kalium i både grundämnes- och oxidform samtidigt.
Om en medlemsstat utnyttjar möjligheten att föreskriva att halten av fosfor och kalium skall uttryckas i grundämnesform, skall alla angivelser i oxidform som förekommer i bilagorna utläsas som grundämnesform, varvid de numeriska värdena skall omvandlas enligt följande faktorer:
Fosfor (P) = fosforpentoxid (P2O5) × 0,436.
Kalium (K) = kaliumoxid (K2O) × 0,830.
Medlemsstaterna får föreskriva att halten av kalcium, magnesium, natrium och svavel i gödselmedel som innehåller sekundära näringsämnen och, om villkoren i artikel 17 är uppfyllda, i gödselmedel som innehåller huvudnäringsämnen, som släpps ut på marknaden i gemenskapen skall uttryckas
i oxidform (CaO, MgO, Na2O, SO3), eller
i grundämnesform (Ca, Mg, Na, S), eller
i båda dessa former.
Vid omvandling av halten av kalciumoxid, magnesiumoxid, natriumoxid och svaveltrioxid till kalcium-, magnesium-, natrium- respektive svavelhalt skall följande faktorer användas:
Kalcium (Ca) = kalciumoxid (CaO) × 0,715.
Magnesium (Mg) = magnesiumoxid (MgO) × 0,603.
Natrium (Na) = natriumoxid (Na2O) × 0,742.
Svavel (S) = svaveltrioxid (SO3) × 0,400.
För den beräknade oxid- eller grundämneshalten skall det angivna värdet avrundas till närmaste decimal.
Halten av ett eller flera av mikronäringsämnena bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden eller zink i de EG-gödselmedel som tillhör de gödselmedelstyper som förtecknas i avsnitten A, B, C och D i bilaga I skall deklareras om följande två villkor är uppfyllda:
Mikronäringsämnena har tillsatts i minst de minimimängder som anges i avsnitt E.2.2 och E.2.3 i bilaga I.
EG-gödselmedlet uppfyller fortfarande kraven i avsnitten A, B, C och D i bilaga I.
Halten av mikronäringsämnen skall deklareras på följande sätt:
För gödselmedel som tillhör de gödselmedelstyper som förtecknas i avsnitt E.1 i bilaga I i enlighet med de krav som anges i kolumn 6 i det avsnittet.
För blandningar av sådana gödselmedel som anges i a och som innehåller minst två olika mikronäringsämnen och uppfyller kraven i avsnitt E.2.1 i bilaga I samt för gödselmedel som tillhör de gödselmedelstyper som förtecknas i avsnitten A, B, C och D i bilaga I genom angivande av
den totala halten uttryckt i viktprocent av gödselmedlet,
den vattenlösliga halten, uttryckt i viktprocent av gödselmedlet, om den lösliga andelen utgör minst hälften av den totala halten.
Om ett mikronäringsämne är helt vattenlösligt skall endast den vattenlösliga halten deklareras.
Om ett mikronäringsämne är kemiskt bundet till en organisk molekyl skall halten i mikronäringsämnet deklareras omedelbart efter den vattenlösliga halten, i viktprocent av produkten, följt av ett av uttrycken ”kelaterad av” eller ”i komplexförening med” och namnet på den organiska molekylen enligt avsnitt E.3 i bilaga I. Den organiska molekylens namn kan ersättas med dess initialer.
Artikel 7
Identifiering
Artikel 8
Spårbarhet
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26.3 skall tillverkaren, för att garantera EG-gödselmedlens spårbarhet, föra register över gödselmedlens ursprung. Registret skall hållas tillgängligt för inspektion av medlemsstaterna så länge som gödselmedlet levereras till marknaden och under ytterligare två år efter det att tillverkaren upphörde med att leverera det.
Artikel 9
Märkning
Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser skall de förpackningar, etiketter och följedokument som avses i artikel 7 vara försedda med följande märkningar:
Obligatorisk identifieringsmärkning
”kelaterat av …” (namnet på kelatbildaren eller en förkortning av namnet enligt avsnitt E.3.1 i bilaga I).
”i komplexförening med …” (namnet på komplexbildaren enligt avsnitt E.3.2 i bilaga I).
Valfri märkning
De identifieringsmärkningar som anges i b får inte strida mot dem som anges i a och skall vara klart åtskilda från dessa.
Artikel 10
Etiketter och märkning
Artikel 11
Språk
Etiketter, märkningar på förpackningar och följedokument skall avfattas åtminstone på det nationella språket eller de nationella språken i den medlemsstat där EG-gödselmedlet saluförs.
Artikel 12
Förpackning
När det gäller förpackade EG-gödselmedel skall förpackningen vara försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anordning att förslutningen, förseglingen eller själva förpackningen förstörs på sådant sätt, när förpackningen öppnas, att den inte kan återförslutas. Ventilsäckar får användas.
Artikel 13
Toleransgränser
Artikel 14
Krav för gödselmedel
En gödselmedelstyp får upptas i bilaga I endast om
den tillför näringsämnen på ett effektivt sätt,
det finns lämpliga provtagnings-, analys- och, om det krävs, testmetoder,
den vid normal användning inte negativt påverkar människors, djurs eller växters hälsa eller miljön.
Artikel 15
Skyddsklausul
AVDELNING II
BESTÄMMELSER FÖR SÄRSKILDA TYPER AV GÖDSELMEDEL
KAPITEL I
Oorganiska gödselmedel som innehåller huvudnäringsämnen
Artikel 16
Tillämpningsområde
Detta kapitel skall tillämpas på oorganiska gödselmedel som innehåller huvudnäringsämnen och som är fasta eller flytande, enkla eller sammansatta, inklusive sådana gödselmedel som innehåller sekundära näringsämnen och/eller mikronäringsämnen, med den minsta halt av näringsämnen som fastställs i avsnitten A, B, C, E.2.2 eller E.2.3 i bilaga I.
Artikel 17
Deklaration av sekundära näringsämnen i gödselmedel som innehåller huvudnäringsämnen
En deklaration av kalcium-, magnesium-, natrium- och svavelhalten för den sekundära näringshalten i EG-gödselmedel som tillhör de gödselmedelstyper som finns upptagna i avsnitten A, B och C i bilaga I får göras om dessa grundämnen förekommer i minst följande mängder:
2 % kalciumoxid (CaO), dvs. 1,4 % Ca.
2 % magnesiumoxid (MgO), dvs. 1,2 % Mg.
3 % natriumoxid (Na2O), dvs. 2,2 % Na.
5 % svaveltrioxid (SO3), dvs. 2 % S.
I sådana fall skall typbeteckningen kompletteras med den tilläggsmärkning som anges i artikel 19.2 ii.
Artikel 18
Kalcium, magnesium, natrium och svavel
Halten av magnesium, natrium och svavel i de gödselmedel som förtecknas i avsnitten A, B och C i bilaga I skall deklareras på ett av följande sätt:
Den totala halten uttryckt i viktprocent av gödselmedlet.
Den totala halten och den vattenlösliga halten, uttryckt i viktprocent av gödselmedlet, om den lösliga halten utgör minst en fjärdedel av den totala halten.
Om ett ämne är helt vattenlösligt skall endast den vattenlösliga halten deklareras uttryckt i viktprocent.
Artikel 19
Identifiering
För sammansatta gödselmedel skall följande läggas till efter typbeteckningen:
De kemiska beteckningarna för de deklarerade sekundära näringsämnena, inom parentes, efter huvudnäringsämnenas symboler.
De tal som anger halten av huvudnäringsämnen. Halten av de deklarerade sekundära näringsämnena skall anges, inom parentes, efter halten av huvudnäringsämnen.
I de gödselmedel som innehåller fler än ett deklarerat näringsämne skall huvudnäringsämnena anges i följande ordning: N, P2O5 och/eller P, K2O och/eller K, och de sekundära näringsämnena i följande ordning: CaO och/eller Ca, MgO och/eller Mg, Na2O och/eller Na, SO3 och/eller S.
I anknytning till den deklarerade halten av mikronäringsämnen skall namnet på vart och ett av dessa och deras kemiska beteckning anges, med uppgift om viktprocent på det sätt som framgår av avsnitt E.2.2 och E.2.3 i bilaga I, samt deras löslighet.
Halten skall anges med en decimal utom när det gäller mikronäringsämnen, vars halt skall anges på det sätt som framgår av avsnitt E.2.2 och E.2.3 i bilaga I.
KAPITEL II
Oorganiska gödselmedel som innehåller sekundära näringsämnen
Artikel 20
Tillämpningsområde
Detta kapitel skall tillämpas på fasta eller flytande oorganiska gödselmedel med sekundära näringsämnen, inklusive sådana gödselmedel som innehåller mikronäringsämnen, med den minsta halt av näringsämnen som fastställs i avsnitt D, E.2.2 och E.2.3 i bilaga I.
Artikel 21
Identifiering
Om gödselmedlen innehåller mer än ett sekundärt näringsämne skall ordningen vara följande:
CaO och/eller Ca, MgO och/eller Mg, Na2O och/eller Na, SO3 och/eller S.
I anknytning till den deklarerade halten av mikronäringsämnen skall namnet på vart och ett av dessa och deras kemiska beteckning anges, med uppgift om viktprocent på det sätt som framgår av avsnitt E.2.2 och E.2.3 i bilaga I, samt deras löslighet.
Halten skall anges med en decimal utom när det gäller mikronäringsämnen, där halten skall anges på det sätt som framgår av avsnitt E.2.2 och E.2.3 i bilaga I.
KAPITEL III
Oorganiska gödselmedel som innehåller mikronäringsämnen
Artikel 22
Tillämpningsområde
Detta kapitel skall tillämpas på fasta eller flytande oorganiska gödselmedel med mikronäringsämnen och med den minsta halt av näringsämnen som fastställs i avsnitt E.1 och E.2.1 i bilaga I.
Artikel 23
Identifiering
Antalet decimaler i tal för mikronäringsämnen skall anges på det sätt som framgår av avsnitt E.2.1 i bilaga I.
Etiketten och följedokumenten skall under de obligatoriska eller frivilliga deklarationerna vara försedda med följande angivelser rörande de produkter som förtecknas i avsnitt E.1 och E.2.1 i bilaga I:
”Får användas endast om det finns ett konstaterat behov. Överskrid inte lämplig dosering.”
Artikel 24
Förpackning
EG-gödselmedel som omfattas av bestämmelserna i detta kapitel skall vara förpackade.
KAPITEL IV
Ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt
Artikel 25
Tillämpningsområde
I detta kapitel avses med ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt, enkla eller sammansatta ammoniumnitratbaserade produkter som framställts för användning som gödselmedel och som innehåller mer än 28 viktprocent kväve i förhållande till ammoniumnitrat.
Denna gödselmedelstyp kan innehålla oorganiska eller overksamma ämnen.
Inget av de ämnen som används för att framställa denna gödselmedelstyp får öka medlets värmekänslighet eller detonationskänslighet.
Artikel 26
Säkerhetsåtgärder och säkerhetskontroller
Artikel 27
Detonationssäkerhetsprov
Utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som avses i artikel 26 skall tillverkaren se till att varje typ av EG-ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt som släpps ut på marknaden har genomgått det detonationssäkerhetsprov som beskrivs i avsnitten 2, 3 (metod 1 punkt 3) och 4 i bilaga III till denna förordning. Detta prov skall utföras av ett av de godkända laboratorier som avses i artikel 30.1 eller artikel 33.1. Tillverkare skall sända in provresultaten till den berörda medlemsstatens behöriga myndighet åtminstone 5 dagar innan gödselmedlet släpps ut på marknaden, eller åtminstone 5 dagar innan gödselmedlet anländer till Europeiska gemenskapens gränser när det gäller import. Därefter skall tillverkaren fortsätta att garantera att alla leveranser av det gödselmedel som släppts ut på marknaden klarar av att bli godkända i ovanstående prov.
Artikel 28
Förpackning
Ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt får endast göras tillgängligt för slutanvändaren i förpackad form.
AVDELNING III
BEDÖMNING AV GÖDSELMEDELS ÖVERENSSTÄMMELSE
Artikel 29
Kontrollåtgärder
Medlemsstaterna får ta ut avgifter som inte överstiger kostnaderna för de provningar som är nödvändiga för dessa kontrollåtgärder, men detta får inte tvinga tillverkarna att på nytt utföra provningar eller att betala för på nytt utförda provningar om den första provningen har utförts av ett laboratorium som uppfyller villkoren i artikel 30 och provningen visade att gödselmedlet i fråga överensstämmer med bestämmelserna.
Artikel 30
Laboratorier
AVDELNING IV
SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Anpassning av bilagorna
Artikel 31
Nya EG-gödselmedel
Artikel 32
Kommittéförfarande
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
KAPITEL II
Övergångsbestämmelser
Artikel 33
Behöriga laboratorier
Artikel 34
Förpackning och märkning
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 35.1 får märkning, förpackningar, etiketter och följedokument till EG-gödselmedel enligt tidigare direktiv fortsätta att användas fram till och med den 11 juni 2005.
KAPITEL III
Slutbestämmelser
Artikel 35
Upphävda direktiv
Artikel 36
Påföljder
Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att de följs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Artikel 37
Nationella bestämmelser
Medlemsstaterna skall senast den 11 juni 2005 underrätta kommissionen om de nationella bestämmelser som de har antagit i enlighet med artiklarna 6.1, 6.2, 29.1 och 36 i denna förordning och, utan dröjsmål, om alla senare ändringar av dessa bestämmelser.
Artikel 38
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft på den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, med undantag för artikel 8 och artikel 26.3 som träder i kraft den 11 juni 2005.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
INNEHÅLL
|
BILAGA I – Förteckning över typer av EG-gödselmedel |
|
|
A. |
Oorganiska enkla gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen |
|
A.1 |
N-Gödselmedel |
|
A.2 |
P-Gödselmedel |
|
A.3 |
K-Gödselmedel |
|
B. |
Oorganiska sammansatta gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen |
|
B.1 |
NPK-Gödselmedel |
|
B.2 |
NP-Gödselmedel |
|
B.3 |
NK-Gödselmedel |
|
B.4 |
PK-Gödselmedel |
|
C. |
Oorganiska flytande gödselmedel |
|
C.1 |
Enkla flytande gödselmedel |
|
C.2 |
Sammansatta flytande gödselmedel |
|
D. |
Oorganiska gödselmedel som innehåller sekundära makronäringsämnen |
|
E. |
Oorganiska gödselmedel som innehåller mikronäringsämnen |
|
E.1 |
Gödselmedel med ett mikronäringsämne |
|
E.1.1 |
Bor |
|
E.1.2 |
Kobolt |
|
E.1.3 |
Koppar |
|
E.1.4 |
Järn |
|
E.1.5 |
Mangan |
|
E.1.6 |
Molybden |
|
E.1.7 |
Zink |
|
E.2 |
Minsta halt av mikronäringsämnen |
|
E.3 |
Förteckning över tillåtna organiska kelat- och komplexbildare för mikronäringsämnen |
|
F. |
Nitrifikationshämmare och ureashämmare |
|
G. |
Kalkningsmedel |
|
BILAGA II – Toleranser |
|
|
1. |
Oorganiska enkla gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen absolut värde i massprocent, uttryckt som N, P2O5, K2O, MgO, Cl |
|
2. |
Oorganiska sammansatta gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen |
|
3. |
Sekundära näringsämnen i gödselmedel |
|
4. |
Mikronäringsämnen i gödselmedel |
|
5. |
Kalkningsmedel |
|
BILAGA III – Tekniska bestämmelser om ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt |
|
|
1. |
Egenskaper hos och gränsvärden för enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt |
|
2. |
Beskrivning av detonationssäkerhetsprovet för ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt |
|
3. |
Metoder för att kontrollera överensstämmelsen med de gränsvärden som anges i bilaga III-1 och III-2 |
|
4. |
Bestämning av detonationssäkerhet |
|
BILAGA IV – Provtagnings- och analysmetoder |
|
|
A. |
Provtagningsmetod för gödselmedel |
|
1. |
Ändamål och räckvidd |
|
2. |
Ansvariga tjänstemän |
|
3. |
Definitioner |
|
4. |
Utrustning |
|
5. |
Kvantitativa krav |
|
6. |
Anvisningar om uttagning, beredning och förpackning av proven |
|
7. |
Förpackning av slutliga prov |
|
8. |
Provningsprotokoll |
|
9. |
Provens destination |
|
B. |
Analysmetoder för gödselmedel |
|
Allmänna anmärkningar |
|
|
Allmänna bestämmelser om metoder för analys av gödselmedel |
|
|
Metod 1 |
– Provberedning och provtagning |
|
Metod 1.1 |
– Provtagning för analys |
|
Metod 1.2 |
– Beredning av analysprov |
|
Metod 1.3 |
– Provtagning av statiska högar för analys |
|
Metod 2 |
– Kväve |
|
Metod 2.1 |
– Bestämning av ammoniumkväve |
|
Metod 2.2 |
– Bestämning av kväve som nitrat och ammoniak |
|
Metod 2.2.1 |
– Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Ulsch |
|
Metod 2.2.2 |
– Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Arnd |
|
Metod 2.2.3 |
– Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Devarda |
|
Metod 2.3 |
– Bestämning av kväve totalt |
|
Metod 2.3.1 |
– Bestämning av totalkväve i nitratfri kalciumcyanamid |
|
Metod 2.3.2 |
– Bestämning av totalkväve i nitratinnehållande kalciumcyanamid |
|
Metod 2.3.3 |
– Bestämning av totalkväve i urea |
|
Metod 2.4 |
– Bestämning av cyanamidkväve |
|
Metod 2.5 |
– Spektrofotometrisk bestämning av biuret i urea |
|
Metod 2.6 |
– Bestämning av olika former av kväve i samma prov |
|
Metod 2.6.1 |
– Bestämning av olika former av kväve i ett prov där kväve föreligger som nitrat, ammonium, urea och cyanamid |
|
Metod 2.6.2 |
– Bestämning av olika former av kväve i gödselmedel där kväve enbart förekommer som nitrat, ammonium och urea med två olika metoder |
|
Metod 2.6.3 |
– Bestämning av ureakondensat med HPLC. Isobutylendiurea och krotonylidendiurea (metod A) och metylenureaoligomerer (metod B) |
|
Metod 3 |
– Fosfor |
|
Metod 3.1 |
– Extraktion |
|
Metod 3.1.1 |
– Extraktion av fosfor som är löslig i mineralsyror |
|
Metod 3.1.2 |
– Extraktion av fosfor som är löslig i 2-procentig myrsyra |
|
Metod 3.1.3 |
– Extraktion av fosfor som är löslig i 2-procentig citronsyra |
|
Metod 3.1.4 |
– Extraktion av fosfor som är löslig i neutralt ammoniumcitrat |
|
Metod 3.1.5 |
– Extraktion med alkaliskt ammoniumcitrat |
|
Metod 3.1.5.1 |
– Extraktion av löslig fosfor enligt Petermann vid 65 °C |
|
Metod 3.1.5.2 |
– Extraktion av löslig fosfor enligt Petermann vid rumstemperatur |
|
Metod 3.1.5.3 |
– Extraktion av fosfor som är löslig i Joulies alkaliska lösning av ammoniumcitrat |
|
Metod 3.1.6 |
– Extraktion av vattenlöslig fosfor |
|
Metod 3.2 |
– Bestämning av extraherad fosfor |
|
Metod 4 |
– Kalium |
|
Metod 4.1 |
– Bestämning av vattenlösligt kalium |
|
Metod 5 |
– Koldioxid |
|
Metod 5.1 |
– Bestämning av koldioxid. Del 1: Metod för fasta gödselmedel |
|
Metod 6 |
– Klor |
|
Metod 6.1 |
– Bestämning av klorider när organiska material saknas |
|
Metod 7 |
– Malningsfinhet |
|
Metod 7.1 |
– Bestämning av malningsfinhet (torr metod) |
|
Metod 7.2 |
– Bestämning av malningsfinhet hos mjuka råfosfater |
|
Metod 8 |
– Sekundära makronäringsämnen |
|
Metod 8.1 |
– Extraktion av totalt kalcium, totalt magnesium, totalt natrium och totalt fosfor i form av sulfater |
|
Metod 8.2 |
– Extraktion av totalt svavel, i olika former |
|
Metod 8.3 |
– Extraktion av vattenlösligt kalcium, magnesium, natrium och svavel (i form av sulfater) |
|
Metod 8.4 |
– Extraktion av vattenlösligt svavel då svavel förekommer i olika former |
|
Metod 8.5 |
– Extraktion och bestämning av svavel i grundämnesform |
|
Metod 8.6 |
– Bestämning av extraherat kalcium efter utfällning som oxalat och titrering med kaliumpermanganat |
|
Metod 8.7 |
– Bestämning av magnesium genom atomabsorptionsspektrometri |
|
Metod 8.8 |
– Bestämning av magnesium med komplexometri |
|
Metod 8.9 |
– Bestämning av sulfatinnehåll genom tre olika metoder |
|
Metod 8.10 |
– Bestämning av extraherat natrium |
|
Metod 8.11 |
– Bestämning av kalcium och format i kalciumformat |
|
Metod 9 |
– Mikronäringsämnen i halter upp till 10 % |
|
Metod 9.1 |
– Utvinning av totala mikronäringsämnen i gödselmedel med användning av aqua regis |
|
Metod 9.2 |
– Utvinning av vattenlösliga mikronäringsämnen i gödselmedel och borttagande av organiska föreningar från extrakt av gödselmedel |
|
Metod 9.3 |
– Bestämning av kobolt, koppar, järn, mangan och zink med hjälp av atomabsorptionsspektrometri (FAAS) |
|
Metod 9.4 |
– Bestämning av bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink med hjälp av ICP-AES |
|
Metod 9.5 |
– Spektrometrisk bestämning av bor med hjälp av azometin-H |
|
Metod 9.6 |
– Spektrometrisk bestämning av molybden med hjälp av ammoniumtiocyanat |
|
Metod 10 |
– Mikronäringsämnen i halter på över 10 % |
|
Metod 10.1 |
– Utvinning av totala mikronäringsämnen i gödselmedel med användning av aqua regis |
|
Metod 10.2 |
– Utvinning av vattenlösliga mikronäringsämnen i gödselmedel och borttagande av organiska föreningar från extrakt av gödselmedel |
|
Metod 10.3 |
– Bestämning av kobolt, koppar, järn, mangan och zink med hjälp av atomabsorptionsspektrometri (FAAS) |
|
Metod 10.4 |
– Bestämning av bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink med hjälp av ICP-AES |
|
Metod 10.5 |
– Bestämning av bor i koncentrationer med hjälp av acidimetrisk titrering |
|
Metod 10.6 |
– Bestämning av molybden i koncentrationer med hjälp av gravimetrisk metod med 8-hydroxykinolin |
|
Metod 11 |
– Kelatbildare |
|
Metod 11.1 |
– Bestämning av innehållet av kelaterade mikronäringsämnen och den kelaterade andelen av mikronäringsämnena |
|
Metod 11.2 |
– Bestämning av EDTA, HEDTA och DTPA |
|
Metod 11.3 |
– Bestämning av järn kelaterad med EDDHA och EDDHMA |
|
Metod 11.4 |
– Bestämning av järn kelaterad med EDDHSA |
|
Metod 11.5 |
– Bestämning av järn kelaterad med o,p-EDDHA |
|
Metod 11.6 |
– Bestämning av IDHA |
|
Metod 11.7 |
– Bestämning av lignosulfonater |
|
Metod 11.8 |
– Bestämning av innehållet av komplexerade mikronäringsämnen och den komplexerade andelen av mikronäringsämnena |
|
Metod 11.9 |
– Bestämning av [S,S]-EDDS |
|
Metod 11.10 |
– Bestämning av HGA |
|
Metod 12 |
– Nitrifikationshämmare och ureashämmare |
|
Metod 12.1 |
– Bestämning av dicyandiamid |
|
Metod 12.2 |
– Bestämning av NBPT |
|
Metod 12.3 |
– Bestämning av 3-metylpyrazol |
|
Metod 12.4 |
– Bestämning av TZ |
|
Metod 12.5 |
– Bestämning av 2-NPT |
|
Metod 12.6 |
– Bestämning av DMPP |
|
Metod 12.7 |
– Bestämning av NBPT/NPPT |
|
Metod 12.8 |
– Bestämning av DMPSA |
|
Metod 13 |
– Tungmetaller |
|
Metod 13.1 |
– Bestämning av kadmium |
|
Metod 14 |
– Kalkningsmedel |
|
Method 14.1 |
– Bestämning av storleksfördelningen i kalkningsmedel genom torr- och våtsiktning |
|
Method 14.2 |
– Bestämning av karbonat- och silikatinnehållande kalkningsmedels reaktivitet med saltsyra |
|
Method 14.3 |
– Bestämning av reaktivitet genom automatisk titrering med citronsyra |
|
Method 14.4 |
– Bestämning av kalkningsmedels neutraliserande värde |
|
Method 14.5 |
– Bestämning av kalcium i kalkningsmedel genom oxalatmetoden |
|
Method 14.6 |
– Bestämning av kalcium och magnesium i kalkningsmedel genom komplexometri |
|
Method 14.7 |
– Bestämning av magnesium i kalkningsmedel genom atomabsorptionsspektrometri |
|
Method 14.8 |
– Bestämning av fukthalt |
|
Method 14.9 |
– Bestämning av sönderdelningen av granulat |
|
Method 14.10 |
– Bestämning av produktens effekt genom inkubation |
|
BILAGA V |
|
|
A. |
Förteckning över dokument som tillverkare eller deras företrädare skall konsultera vid utarbetandet av ett tekniskt underlag för en ny gödselmedelstyp, som de önskar få upptagna i bilaga I till denna förordning |
|
B. |
Krav för godkännande av laboratorier som är behöriga att tillhandahålla de tjänster som behövs för att kontrollera eg-gödselmedlens överensstämmelse med kraven i denna förordning och dess bilagor |
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER TYPER AV EG-GÖDSELMEDEL
A. Oorganiska enkla gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen
A.1 N-gödselmedel
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 (a) |
Kalciumnitrat (kalksalpeter) |
Kemiskt framställd produkt innehållande kalciumnitrat som huvudbeståndsdel och eventuellt ammoniumnitrat |
15 % N Kväve uttryckt som totalkväve eller som nitratkväve och ammoniumkväve. Maximalt ammoniumkväve: 1,5 % N |
|
Totalkväve Ytterligare valfria uppgifter: Nitratkväve Ammoniumkväve |
|
1 (b) |
Kalciummagnesiumnitrat (nitrat av kalk och magnesium) |
Kemiskt framställd produkt innehållande kalciumnitrat och magnesiumnitrat som huvudbeståndsdelar |
13 % N Kväve uttryckt som nitratkväve. Minimihalt magnesium som vattenlösliga salter, uttryckta som magnesiumoxid: 5 % MgO |
|
Nitratkväve Vattenlöslig magnesiumoxid |
|
1 (c) |
Magnesiumnitrat |
Kemiskt framställd produkt innehållande magnesiumnitrathexahydrat som huvudbeståndsdel |
10 % N Kväve uttryckt som nitratkväve |
När gödselmedel marknadsförs i form av kristaller får tillägget ”i kristalliserad form” göras |
Nitratkväve Vattenlöslig magnesiumoxid |
|
14 % MgO Magnesium uttryckt som vattenlöslig magnesiumoxid |
|||||
|
2 (a) |
Natriumnitrat (nitrat av soda) |
Kemiskt framställd produkt med natriumnitrat som huvudbeståndsdel |
15 % N Kväve uttryckt som nitratkväve |
|
Nitratkväve |
|
2 (b) |
Chilesalpeter |
Kemiskt framställd produkt innehållande caliche, med natriumnitrat som huvudbeståndsdel |
15 % N Kväve uttryckt som nitratkväve |
|
Nitratkväve |
|
3 (a) |
Kalciumcyanamid |
Kemiskt framställd produkt innehållande kalciumcyanamid som huvudbeståndsdel, kalciumoxid och eventuellt små mängder ammoniumsalter och urea |
18 % N Kväve uttryckt som totalkväve, varav minst 75 % uppges vara bundet i from av cyanamid |
|
Totalkväve |
|
3 (b) |
Kvävehaltig kalciumcyanamid |
Kemiskt framställd produkt, innehållande kalciumcyanamid som huvudbeståndsdel samt kalciumoxid och eventuellt små mängder ammoniumsalter och urea, inklusive nitrattillsats |
18 % N Kväve uttryckt som totalkväve, varav minst 75 % av icke nitratkvävedelen anges bunden såsom cyanamid. Nitratkväveinnehåll: — minimum: 1 % N — maximum: 3 % N |
|
Totalkväve Nitratkväve |
|
4 |
Ammoniumsulfat |
Kemiskt framställd produkt, innehållande ammoniumsulfat som huvudbeståndsdel, möjligtvis upp till 15 % kalciumnitrat (kalksalpeter). |
19,7 % N Kväve uttryckt som totalkväve. Högsta halt av kväve som ammoniak 2,2 % om kalciumnitrat (kalksalpeter) tillsatts. |
Vid saluföring i form av en sammansättning av ammoniumsulfat och kalciumnitrat (kalksalpeter) ska det i beteckningen anges ”innehåller upp till 15 % kalciumnitrat (kalksalpeter)”. |
Ammoniumkväve. Totalkväve om kalciumnitrat (kalksalpeter) tillsatts. |
|
5 |
Ammoniumnitrat eller kalciumammoniumnitrat |
Kemiskt framställd produkt, innehållande ammoniumnitrat som huvudbeståndsdel, som kan innehålla fyllnadsmedel såsom malen kalk, kalciumsulfat, malen dolomit, magnesiumsulfat, kieserit |
20 % N Kväve uttryckt som nitratkväve och ammoniumkväve. Vardera av dessa representerar ungefär hälften av kväveinnehållet Se bilaga III A och III B i detta direktiv, om det behövs. |
Beteckningen ”kalciumammoniumnitrat” är uteslutande reserverad för gödselmedel som endast innehåller kalciumkarbonat (t.ex. kalksten) och/eller magnesiumkarbonat och kalciumkarbonat (t.ex. dolomit) förutom ammoniumnitrat. Minimihalten av dessa karbonater skall vara 20 % med en renhetsgrad på minst 90 % |
Totalkväve Nitratkväve Ammoniumkväve |
|
6 |
Ammoniumsulfatnitrat |
Kemiskt framställd produkt, innehållande ammoniumnitrat och ammoniumsulfat som huvudbeståndsdelar |
25 % N Kväve uttryckt som ammoniumkväve och nitratkväve. Minimihalt nitratkväve: 5 % |
|
Totalkväve Ammoniumkväve Nitratkväve |
|
7 |
Magnesiumsulfonitrat |
Kemiskt framställd produkt innehållande ammoniumnitrat, ammoniumsulfat och magnesiumsulfat som huvudbeståndsdelar |
19 % N Kväve uttryckt som ammoniumkväve och nitratkväve. Minimihalt nitratkväve: 6 % N |
|
Totalkväve Ammoniumkväve |
|
5 % MgO Magnesium i form av vattenlösliga salter uttryckta som magnesiumoxid |
|
Nitratkväve Vattenlöslig magnesiumoxid |
|||
|
8 |
Magnesiumammoniumnitrat |
Kemiskt framställd produkt innehållande ammoniumnitrater och sammansatta magnesiumsalter (dolomitmagnesiumkarbonat och/eller magnesiumsulfat) som huvudbeståndsdelar |
19 % N Kväve uttryckt som ammoniumkväve och nitratkväve. Minimihalt nitratkväve: 6 % N |
|
Totalkväve Ammoniumkväve Nitratkväve |
|
5 % MgO Magnesium uttryckt som magnesiumoxid |
|
Totalmagnesiumoxid och eventuellt vattenlöslig magnesiumoxid |
|||
|
9 |
Urea (urinämnen) |
Kemiskt framställd produkt innehållande karbonyldiamid (karbamid) som huvudbeståndsdel |
44 % N Ureakväve (inkl biuret). Maximal biurethalt: 1,2 % |
|
Totalkväve uttryckt som ureakväve |
|
10 |
Krotonylidendiurea |
Produkt framställd genom reaktion mellan urea och krotonaldehyd Monomer |
28 % N Kväve uttryckt som totalkväve Minst 25 % N från krotonylidendiurea Maximihalt ureakväve: 3 % |
|
Totalkväve Ureakväve då detta utgör minst 1 massprocent Kväve från krotonylidendiurea |
|
11 |
Isobutylidendiurea |
Produkt framställd genom reaktion mellan urea och isobutyraldehyd Monomer |
28 % N Kväve uttryckt som totalkväve Minst 25 % N från isobutylidendiurea Maximihalt ureakväve: 3 % |
|
Totalkväve Ureakväve då detta utgör minst 1 massprocent Kväve från isobutylidendiurea |
|
12 |
Ureaformaldehyd |
Produkt framställd genom reaktion mellan urea och formaldehyd med ureaformaldehydmolekyler som huvudbeståndsdel Polymer |
36 % Kväve uttryckt som totalkväve Minst 3/5 av den deklarerade totala kvävehalten skall vara löslig i varmt vatten Minst 31 % N från ureaformaldehyd Maximihalt ureakväve: 5 % |
|
Totalkväve Ureakväve då detta utgör minst 1 massprocent Kväve från ureaformaldehyd som är lösligt i kallt vatten Kväve från ureaformaldehyd som bara är lösligt i varmt vatten |
|
13 |
Kvävegödselmedel innehållande krotonylidendiurea |
Kemiskt framställd produkt innehållande krotonylidendiurea och ett enkelt kvävegödselmedel (Förteckning A-1, utom produkterna 3 a, 3 b och 5) |
18 % N Kväve uttryckt som totalkväve Minst 3 % av kvävet i form av ammonium-, nitrat- och/eller ureakväve Minst 1/3 av den deklarerade totala kvävehalten skall komma från krotonylidendiurea Maximal biurethalt: (urea N + krotonylidendiurea N) × 0,026 |
|
Totalkväve För varje form som utgör minst 1 %: — nitratkväve — ammoniumkväve — ureakväve Kväve från krotonylidendiurea |
|
14 |
Kvävegödselmedel innehållande isobutylidendiurea |
Kemiskt framställd produkt innehållande isobutylidendiurea och ett enkelt kvävegödselmedel (Förteckning A-1, utom produkterna 3 a, 3 b och 5) |
18 % N Kväve uttryckt som totalkväve Minst 3 % av kvävet i form av ammonium-, nitrat- och/eller ureakväve Minst 1/3 av den deklarerade totala kvävehalten skall komma från isobutylidendiurea Maximal biurethalt: (urea N + isobutylidendiurea N) × 0,026 |
|
Totalkväve För varje form som utgör minst 1 %: — nitratkväve — ammoniumkväve — ureakväve Kväve från isobutylidendiurea |
|
15 |
Kvävegödselmedel innehållande ureaformaldehyd |
Kemiskt framställd produkt innehållande ureaformaldehyd och ett enkelt kvävegödselmedel (Förteckning A-1, utom produkterna 3 a, 3 b och 5) |
18 % N Kväve uttryckt som totalkväve Minst 3 % av kvävet i form av ammonium-, nitrat- och/eller ureakväve Minst 1/3 av den deklarerade totala kvävehalten skall komma från ureaformaldehyd Minst 3/5 av kvävet från ureaformaldehyd måste vara lösligt i varmt vatten Maximal halt av biuret: (urea N + ureaformaldehyd N) × 0,026 |
|
Totalkväve För varje form som utgör minst 1 %: — nitratkväve — ammoniumkväve — ureakväve Kväve från ureaformaldehyd Kväve från ureaformaldehyd som är lösligt i kallt vatten Kväve från ureaformaldehyd som bara är lösligt i varmt vatten |
|
▼M5 ————— |
|||||
|
►M5 16 ◄ |
Ureaammoniumsulfat |
Kemiskt framställd produkt innehållande urea och ammoniumsulfat |
30 % N Kväve uttryckt som ammonium- och ureakväve Minimihalt ammoniumkväve: 4 % Minimihalt svavel uttryckt som svaveltrioxid: 12 % Maximal halt av biuret: 0,9 % |
|
Totalkväve Ammoniumkväve Ureakväve Vattenlöslig svaveltrioxid |
A.2 P-Gödselmedel
När en partikelstorlek anges som krav för primärbeståndsdelarna i ett gödselmedel som säljs i granulerad form (gödselmedel 1, 3, 4, 5, 6 och 7), skall denna fastställas med lämplig analysmetod
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Basisk slagg: — Thomasfosfat — Thomasslagg |
Produkt som erhålls vid järnframställning genom behandling av en fosforhaltig smälta och som innehåller kalciumfosfatsilikat som huvudbeståndsdel |
12 % P2O5 Fosfor uttryckt som fosforpentoxid löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av uppgiven halt av fosforpentoxid är löslig i 2 %-ig citronsyra, eller 10 % P2O5 Fosfor uttryckt som fosforpentoxid löslig i 2 %-ig citronsyra Partikelstorlek: — minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm, — minst 96 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,630 mm |
|
Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) varav 75 % (anges i massprocent) är löslig i 2 %-ig citronsyra (för försäljning i Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Grekland ►M1 , Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien, ◄ ►M3 Bulgarien och Rumänien ◄ ) Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) samt fosforpentoxid löslig i 2 %-ig citronsyra (för försäljning i Storbritannien) Fosforpentoxid löslig i 2 %-ig citronsyra (för försäljning i Tyskland, Belgien, Danmark, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Österrike) |
|
2 (a) |
Enkelt superfosfat |
Produkt framställd genom reaktion mellan malet råfosfat och svavelsyra och som innehåller monokalciumfosfat som huvudbeståndsdel likväl som kalciumfosfat |
16 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat varav minst 93 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig Uttaget prov: 1 g |
|
Fosforpentoxid löslig i neutralt ammoniumcitrat Fosforpentoxid löslig i vatten |
|
2 (b) |
Koncentrerat superfosfat |
Produkt framställd genom reaktion mellan malet råfosfat och svavelsyra och fosforsyra samt innehållande monokalciumfosfat som huvudbeståndsdel likväl som kalciumsulfat |
25 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat varav minst 93 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig Uttaget prov: 1 g |
|
Fosforpentoxid löslig i neutralt ammoniumcitrat Fosforpentoxid löslig i vatten |
|
2 (c) |
Trippelsuperfosfat |
Produkt framställd genom reaktion mellan malet råfosfat och fosforsyra och som innehåller monokalciumfosfat som huvudbeståndsdel |
38 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat varav minst 85 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig Uttaget prov: 3 g |
|
Fosforpentoxid löslig i neutralt ammoniumcitrat Fosforpentoxid löslig i vatten |
|
3 |
Delvis lösligt råfosfat |
Produkt framställd genom delvis upplösning av malda råfosfater i svavelsyra eller fosforsyra och som innehåller monokalciumfosfat, trikalciumfosfat och kalciumsulfat som huvudbeståndsdel |
20 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 40 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig Partikelstorlek: — minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm, — minst 98 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0.630 mm |
|
Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) Vattenlöslig fosforpentoxid |
|
3 (a) |
Delvis lösligt råfosfat med magnesium |
Produkt framställd genom delvis upplösning av malen råfosfat i svavelsyra eller fosforsyra med tillsats av magnesiumsulfat eller magnesiumoxid. Innehåller monokalciumfosfat, trikalciumfosfat, kalciumsulfat och magnesiumsulfat som huvudbeståndsdel |
16 % P2O5 6 % MgO Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 40 % av angiven halt P2O5 är vattenlöslig Partikelstorlek: — minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm — minst 98 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,630 mm |
|
Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) Vattenlöslig fosforpentoxid Total magnesiumoxid Vattenlöslig magnesiumoxid |
|
4 |
Dikalciumfosfat |
Produkt erhållen genom utfällning av upplöst fosforsyra från råfosfater eller ben och som innehåller dikalciumfosfatdihydrat som huvudbeståndsdel |
38 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Petermann) Partikelstorlek: — minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm, — minst 98 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,630 mm |
|
Fosforpentoxid löslig i alkaliskt ammoniumcitrat |
|
5 |
Kalcinerat fosfat |
Produkt framställd genom värmebehandling av malda råfosfater med alkaliska föreningar och kiselsyra och som innehåller alkaliskt kalciumfosfat och kalciumsilikat som huvudbeståndsdelar |
25 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Petermann) Partikelstorlek: — minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm — minst 96 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,630 mm |
|
Fosforpentoxid löslig i alkaliskt ammoniumcitrat |
|
6 |
Aluminiumkalciumfosfat |
Produkt framställd i amorf form genom värmebehandling och malning och som innehåller aluminium och kalciumfosfat som huvudbeståndsdelar |
30 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i mineralsyror varav minst 75 % av angiven halt P2O5 är löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Joulie) Partikelstorlek: — minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm, — minst 98 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,630 mm |
|
Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) Fosforpentoxid löslig i alkaliskt ammoniumcitrat |
|
7 |
Mjuka malda råfosfater |
Produkt framställd genom malning av mjuka råfosfater samt innehållande trikalciumfosfat och kalciumkarbonat som huvudbeståndsdelar |
25 % P2O5 Fosfor uttryckt som P2O5 löslig i mineralsyror varav minst 55 % av angiven halt P2O5 är löslig i 2 %-ig myrsyra Partikelstorlek: — minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,063 mm, — minst 99 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,125 mm |
|
Total fosforpentoxid (löslig i mineralsyror) Fosforpentoxid löslig i 2 %-ig myrsyra Massprocent material som passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
A.3 K-Gödselmedel
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Oraffinerat kaliumsalt |
Produkt erhållen ur oraffinerade kaliumsalter |
9 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O 2 % MgO Magnesium i form av vattenlösliga salter uttryckt som magnesiumoxid |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig kaliumoxid Vattenlöslig magnesiumoxid Total natriumoxid Klorhalt ska redovisas |
|
2 |
Anrikat kaliumråsalt |
Produkt erhållen ur kaliumråsalter anrikade genom inblandning av kaliumklorid |
18 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig kaliumoxid Vattenlöslig magnesiumoxid kan valfritt redovisas när MgO-halten är högre än 5 % |
|
3 |
Kaliumklorid |
Produkt erhållen ur oraffinerade kaliumsalter och som innehåller kaliumklorid som huvudbeståndsdel |
37 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig kaliumoxid |
|
4 |
Kaliumklorid som innehåller magnesiumsalt |
Produkt erhållen ur oraffinerade kaliumsalter med tillsats av magnesiumsalter och som innehåller kaliumklorid och magnesiumsalter som huvudbeståndsdelar |
37 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O |
|
Vattenlöslig kaliumoxid Vattenlöslig magnesiumoxid |
|
5 % MgO Magnesium i form av vattenlösliga salter uttryckt som magnesiumoxid |
|
||||
|
5 |
Kaliumsulfat |
Produkt som framställts på kemisk väg ur kaliumsalter och som innehåller kaliumsulfat som huvudbeståndsdel |
47 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O Maximal klorhalt: 3 % Cl |
|
Vattenlöslig kaliumoxid Frivillig redovisning av klorhalten |
|
6 |
Kaliumsulfat innehållande magnesiumsalt (kalimagnesia) |
Produkt som framställts på kemisk väg ur kaliumsalter eventuellt med tillsats av magnesiumsalter och som innehåller kaliumsulfat och magnesiumsulfat som huvudbeståndsdelar |
22 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig kaliumoxid Vattenlöslig magnesiumoxid Frivillig redovisning av klorhalten |
|
8 % MgO Magnesium i form av vattenlösliga salter uttryckt som magnesiumoxid Maximal klorhalt: 3 % Cl |
|||||
|
7 |
Kieserite med kaliumsulfat |
Produkt erhållen av kieserit med tillsats av kaliumsulfat |
8 % MgO Magnesium uttryckt som vattenlöslig magnesiumoxid |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig magnesiumoxid Vattenlöslig kaliumoxid Frivillig redovisning av klorhalten |
|
6 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O Totalt MgO + K2O: 20 % Maximal klorhalt: 3 % Cl |
|||||
B. Oorganiska sammansatta gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen
B.1 NPK-gödselmedel
|
B.1.1 |
Typbeteckning: |
NPK-gödselmedel |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg eller genom blandning utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 20 % (N + P2O5 + K2O); — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % P2O5, 5 % K2O. |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve (5) Cyanamidkväve |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och i vatten (4) P2O5 löslig enbart i mineralsyror (5) P2O5 löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Petermann) (6a) P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av den angivna P2O5-halten är löslig i 2 %-ig citronsyra (6b) P2O5 löslig i 2 %-ig citronsyra (7) P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av den angivna P2O5-halten är löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Joulie) (8) P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 55 % av den angivna P2O5-halten är löslig i 2 % myrsyra |
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av de fyra formerna kväve 2–5 uppgår till minst 1 massprocent skall detta anges (3) Om högre än 28 %, se bilaga III B |
1. Ett NPK-gödselmedel fritt från Thomasslagg, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, delvis lösligt råfosfat och mjukt malet råfosfat skall deklareras enligt lösligheterna 1, 2 eller 3: — när vattenlöslig P2O5 inte uppgår till 2 % skall endast löslighet 2 anges; — när vattenlöslig P2O5 är minst 2 % skall löslighet 3 anges. Dessutom skall den vattenlösliga P2O5-halten anges (löslighet 1). Halten av P2O5 som är löslig enbart i mineralsyror får inte överstiga 2 %. För denna typ 1 skall det uttagna provet för fastställande av lösligheterna 2 och 3 vara 1 g. 2(a) Ett NPK-gödselmedel som innehåller mjukt malet råfosfat eller delvis lösliga råfosfater skall vara fritt från Thomasfosfat, kalcinerat fosfat och aluminiumkalciumfosfat. Det skall deklareras enligt lösligheterna 1, 3 och 4 Denna typ av gödselmedel skall innehålla: — minst 2 % P2O5 enbart löslig i mineralsyror (löslighet 4) — minst 5 % P2O5 löslig i vatten och neutralt ammoniumcitrat (löslighet 3) — minst 2,5 % vattenlöslig P2O5 (löslighet 1) Denna typ av gödselmedel skall marknadsföras under beteckningen ”NPK-gödselmedel som innehåller mjukt malet råfosfat” eller ”NPK-gödselmedel som innehåller delvis lösligt råfosfat”. För denna typ 2a skall det uttagna provet för fastställande av löslighet 3 vara 3 g. |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl. (3) Klorhalten får anges. |
|
Partikelstorlek i de fosfatråvaror som ingår: Thomasslagg: minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Aluminiumkalciumfosfat: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Kalcinerat fosfat: minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Mjuka malda råfosfater: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,063 mm Delvis lösligt råfosfat: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm |
|
2(b) Ett NPK-gödselmedel som innehåller aluminiumkalciumfosfat skall vara fritt från Thomasfosfat, kalcinerat fosfat, mjukt malet råfosfat och delvis lösligt råfosfat. Medlet skall deklareras enligt lösligheterna 1 och 7, i det senare fallet efter avdrag för löslighet i vatten. Denna typ av gödselmedel skall innehålla: — minst 2 % vattenlöslig P2O5 (löslighet 1); — minst 5 % P2O5 (löslighet 7) Denna typ av gödselmedel skall marknadsföras under beteckningen ”NPK-gödselmedel som innehåller aluminiumkalciumfosfat”. 3. För NPK-gödselmedel som innehåller endast en av följande typer av fosforgödselmedel: Thomasfosfat, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, mjukt malet råfosfat, skall typbeteckningen följas av en uppgift som anger typen av ingående fosfat. Uppgiften om P2O5-lösligheten skall anges enligt följande lösligheter: — För gödselmedel baserade på Thomasfosfat: löslighet 6a (Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Grekland ►M1 , Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien,Slovakien, ◄ ►M3 Bulgarien och Rumänien ◄ ), 6b (Tyskland, Belgien, Danmark, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och Österrike). — För gödselmedel baserade på kalcinerat fosfat: löslighet 5. — För gödselmedel baserade på aluminiumkalciumfosfat: löslighet 7. — För gödselmedel baserade på mjukt, malet råfosfat: löslighet 8. |
|
||
|
B.1.2 |
Typbeteckning: |
NPK-gödselmedel innehållande krotonylidendiurea eller isobutylidendiurea eller ureaformaldehyd (beroende på omständigheterna) |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande krotonylidendiurea eller isobutylidendiurea eller ureaformaldehyd |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 20 % (N + P2O5 + K2O), — För varje näringsämne: — — 5 % N. Minst ¼ av den deklarerade halten totalkväve skall komma från kväveformerna 5, 6 eller 7. Minst 3/5 av den deklarerade kvävehalten 7 skall vara löslig i varmt vatten, — 5 % P2O5, — 5 % K2O. |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från krotonylidendiurea (6) Kväve från isobutylidendiurea (7) Kväve från ureaformaldehyd (8) Kväve från ureaformaldehyd som bara är lösligt i varmt vatten (9) Kväve från ureaformaldehyd som är lösligt i kallt vatten |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2–4 uppgår till minst 1 mass-procent skall detta anges (3) Någon av kväve-formerna 5–7. Kväveform 7 skall anges som kväveform 8 och 9 |
Ett NPK-gödselmedel fritt från Thomasslagg, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, delvis lösligt råfosfat och mjukt malet råfosfat skall deklareras enligt lösligheterna 1, 2 eller 3: — När vattenlöslig P2O5inte uppgår till 2 % skall endast löslighet 2 anges. — När vattenlöslig P2O5är minst 2 % skall löslighet 3 anges. Dessutom skall den vattenlösliga P2O5-halten anges (löslighet 1). Halten av P2O5 som är löslig enbart i mineralsyror får inte överstiga 2 %. Provmängd för bestämning av löslighet 2 och 3 skall vara 1 g. |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl. (3) Klorhalten får anges. |
B.2 NP-gödselmedel
|
B.2.1 |
Typbeteckning: |
NP-gödselmedel |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg eller genom blandning utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 18 % (N + P2O5) — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % P2O5 |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve (5) Cyamidkväve |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5löslig i neutralt ammoniumcitrat och i vatten (4) P2O5löslig enbart i mineralsyror (5) P2O5löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Petermann) (6a) P2O5löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av den angivna P2O5-halten är löslig i 2 %-ig citronsyra (6b) P2O5löslig i 2 % citronsyra (7) P2O5löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av den angivna P2O5-halten är löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Joulie) (8) P2O5löslig i mineralsyror, varav minst 55 % av den angivna P2O5-halten är löslig i 2 % myrsyra |
|
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2–5 uppgår till minst 1 massprocent skall detta anges |
1. Ett NP-gödselmedel fritt från Thomasslagg, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, delvis lösligt råfosfat och mjukt malet råfosfat skall deklareras enligt lösligheterna 1, 2 eller 3: — när vattenlöslig P2O5 inte uppgår till 2 % skall endast löslighet 2 anges, — när vattenlöslig P2O5är minst 2 % skall löslighet 3 anges. Dessutom skall den vattenlösliga P2O5-halten anges (löslighet 1). Halten av P2O5 som är löslig enbart i mineralsyror får inte överskrida 2 %. För denna typ 1 skall det uttagna provet för fastställande av lösligheterna 2 och 3 vara 1 g. 2(a) Ett NP-gödselmedel som innehåller mjukt malet råfosfat eller delvis lösliga råfosfater skall vara fritt från Thomasfosfat, kalcinerat fosfat och aluminiumkalciumfosfat. Det skall deklareras enligt lösligheterna 1, 3 och 4. Denna typ av gödselmdel skall innehålla: — minst 2 % P2O5 enbart löslig i mineralsyror (löslighet 4) — minst 5 % P2O5 löslig i vatten och neutralt ammoniumcitrat (löslighet 3) — minst 2,5 % vattenlöslig P2O5 (löslighet 1). Denna typ av gödselmedel skall marknadsföras under beteckningen ”NP gödselmedel som innehåller mjukt malet råfosfat” eller ”NP-gödselmedel som innehåller delvis lösligt råfosfat”. För denna typ 2a skall det uttagna provet för fastställande av löslighet 3 vara 3 g. |
|
|
Partikelstorlek i de fosfatråvaror som ingår: Thomasslagg: minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Aluminiumkalciumfosfat: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Kalcinerat fosfat: minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Mjuka malda råfosfater: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,063 mm Delvis lösligt råfosfat: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm |
|
2(b) Ett NP-gödselmedel som innehåller aluminiumkalciumfosfat skall vara fritt från Thomasfosfat, kalcinerat fosfat, mjukt malet råfosfat och delvis lösligt råfosfat. Medlet skall deklareras enligt lösligheterna 1 och 7, i det senare fallet efter avdrag för löslighet i vatten. Denna typ av gödselmedel skall innehålla: — minst 2 % vattenlöslig P2O5 (löslighet 1) — minst 5 % P2O5 enligt löslighet 7. Denna typ av gödselmedel skall marknadsföras under beteckningen ”NP-gödselmedel som innehåller aluminiumkalciumfosfat”. 3. För NP-gödselmedel som innehåller endast en av följande typer av fosforgödselmedel: Thomasfosfat, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, mjukt malet råfosfat, skall typbeteckningen följas av en uppgift som anger typen av ingående fosfat. Uppgiften om P2O5-lösligheten skall anges enligt följande lösligheter: — För gödselmedel baserade på Thomasfosfat: löslighet 6a (Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Grekland ►M1 , Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien,Slovakien, ◄ ►M3 Bulgarien och Rumänien ◄ ), 6b (Tyskland, Belgien, Danmark, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och Österrike). — För gödselmedel baserade på kalcinerat fosfat: löslighet 5. — För gödselmedel baserade på aluminiumkalciumfosfat: löslighet 7. — För gödselmedel baserade på mjukt, malet råfosfat: löslighet 8. |
|
||
|
B.2.2 |
Typbeteckning: |
NP-gödselmedel innehållande krotonylidendiurea eller isobutylidendiurea eller ureaformaldehyd (beroende på omständigheterna) |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande krotonylidendiurea eller isobutylidendiurea eller ureaformaldehyd |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 18 % (N + P2O5) — För varje näringsämne: — — 5 % N. — Minst 1/4 av den deklarerade halten totalkväve skall komma från kväveformerna 5, 6 eller 7. — Minst 3/5 av den deklarerade kvävehalten 7 skall vara löslig i varmt vatten. — 5 % P2O5. |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från krotonylidendiurea (6) Kväve från isobutylidendiurea (7) Kväve från ureaformaldehyd (8) Kväve från ureaformaldehyd som bara är lösligt i varmt vatten (9) Kväve från ureaformaldehyd som är lösligt i kallt vatten |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
|
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2-4 uppgår till minst 1 massprocent skall detta anges (3) Någon av kväve-formerna 5–7. Kväveform 7 skall anges som kväveform 8 och 9. |
Ett NP-gödselmedel fritt från Thomasslagg, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, delvist löst råfosfat och mjukt malet råfosfat skall deklareras enligt lösligheterna 1, 2 eller 3: — När vattenlöslig P2O5 inte uppgår till 2 % skall endast löslighet 2 anges. — När vattenlöslig P2O5 är minst 2 % skall löslighet 3 anges. Dessutom skall den vattenlösliga P2O5-halten anges (löslighet 1). Halten av P2O5 som är löslig enbart i mineralsyror får inte överstiga 2 %. Provmängd för bestämning av löslighet 2 och 3 skall vara 1 g. |
|
B.3 NK-gödselmedel
|
B.3.1 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedel |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg eller genom blandning utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 18 % (N + K2O) — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % K2O |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve (5) Cyamidkväve |
|
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2–5 uppgår till minst 1 massprocent skall detta anges |
|
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl. (3) Klorhalten får deklareras. |
|
B.3.2 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedel innehållande krotonylidendiurea eller isobutylidendiurea eller ureaformaldehyd (beroende på omständigheterna) |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande krotonylidendiurea eller isobutylidendiurea eller ureaformaldehyd |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 18 % (N + K2O) — För varje näringsämne — — 5 % N — Minst 1/4 av den deklarerade halten totalkväve skall komma från kväveformerna 5, 6 eller 7. — Minst 3/5 av den deklarerade kvävehalten 7 skall vara löslig i varmt vatten. — 5 % K2O |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från krotonylidendiurea (6) Kväve från isobutylidendiurea (7) Kväve från ureaformaldehyd (8) Kväve från ureaformaldehyd som bara är lösligt i varmt vatten (9) Kväve från ureaformaldehyd som är lösligt i kallt vatten |
|
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2–4 uppgår till minst 1 massprocent skall detta anges. (3) Någon av kväve-formerna 5–7. Kväveform 7 skall anges som kväveform 8 och 9. |
|
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl. (3) Klorhalten får anges. |
B.4 PK-gödselmedel
|
Typbeteckning: |
PK-gödselmedel |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt framställd på kemisk väg eller genom blandning utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent): |
— Totalt: 18 % (P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: 5 % P2O5, 5 % K2O |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedlen Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
|
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten (4) P2O5 löslig enbart i mineralsyror (5) P2O5 löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Petermann) (6a) P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av den angivna P2O5-halten är löslig i 2 %-ig citronsyra (6b) P2O5 löslig i 2 %-ig citronsyra (7) P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 75 % av den angivna P2O5-halten är löslig i alkaliskt ammoniumcitrat (Joulie) (8) P2O5 löslig i mineralsyror, varav minst 55 % av den angivna P2O5-halten är löslig i 2 % myrsyra |
Vattenlöslig K2O |
|
1. Ett PK-gödselmedel fritt från Thomasfosfat, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, delvis lösligt råfosfat och mjukt malet råfosfat skall deklareras enligt lösligheterna 1, 2 eller 3: — när vattenlöslig P2O5 inte uppgår till 2 % skall endast löslighet 2 anges — när vattenlöslig P2O5 är minst 2 % skall löslighet 3 anges. Dessutom skall den vattenlösliga P2O5-halten anges (löslighet 1). Halten av P2O5 som är löslig enbart i mineralsyror får inte överstiga 2 %. För denna typ 1 skall det uttagna provet för fastställande av lösligheterna 2 och 3 vara 1 g. 2(a) Ett PK-gödselmedel som innehåller mjukt malet råfosfat eller delvis lösliga råfosfater skall vara fritt från Thomasslagg, kalcinerat fosfat och aluminiumkalciumfosfat. Det skall deklareras enligt lösligheterna 1, 3 och 4. Denna typ av gödselmedel skall innehålla: — minst 2 % P2O5 enbart löslig i mineralsyror (löslighet 4), — minst 5 % P2O5 löslig i vatten och neutralt ammoniumcitrat (löslighet 3) — minst 2,5 % vattenlöslig P2O5 (löslighet 1). Denna typ av gödselmedel skall marknadsföras under beteckningen ”PK-gödselmedel som innehåller mjukt malet råfosfat” eller ”PK-gödselmedel som innehåller delvis lösligt råfosfat”. För denna typ 2a skall provmängden för fastställande av löslighet 3 vara 3 g. |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl. (3) Klorhalten får anges. |
|
Partikelstorlek i de fosfatråvaror som ingår: Thomasslagg: minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0.160 mm Aluminiumkalciumfosfat: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Kalcinerat fosfat: minst 75 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm Mjuka malda råfosfater: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,063 mm Delvis lösligt råfosfat: minst 90 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,160 mm |
|
2(b) Ett PK-gödselmedel som innehåller aluminiumkalcium-fosfat skall vara fritt från Thomasslagg, kalcinerat fosfat och delvis lösligt råfosfat. Medlet skall deklareras enligt lösligheterna 1 och 7, i det senare fallet efter avdrag för löslighet i vatten. Denna typ av gödselmedel skall innehålla: — minst 2 % vattenlöslig P2O5 (löslighet 1), — minst 5 % P2O5 enligt löslighet 7. Denna typ av gödselmedel skall marknadsföras under beteckningen ”PK-gödselmedel som innehåller aluminiumkalciumfosfat”. 3. För PK-gödselmedel som innehåller endast en av följande typer av fosforgödselmedel: Thomasfosfat, kalcinerat fosfat, aluminiumkalciumfosfat, mjukt malet råfosfat, skall typbeteckningen följas av en uppgift som anger typen av ingående fosfat. Uppgiften om P2O5-lösligheten skall anges enligt följande lösligheter: — För gödselmedel baserade på Thomasslagg: löslighet 6a (Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Grekland ►M1 , Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien,Slovakien, ◄ ►M3 Bulgarien och Rumänien ◄ ), 6b (Tyskland, Belgien, Danmark, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Förenade kungariket och Österrike). — För gödselmedel baserade på kalcinerat fosfat: löslighet 5. — För gödselmedel baserade på aluminiumkalciumfosfat: löslighet 7. — För gödselmedel baserade på mjukt, malet råfosfat: löslighet 8. |
|
||
C. Oorganiska flytande gödselmedel
C.1 Enkla flytande gödselmedel
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnena skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Flytande kvävegödselmedel |
Kemiskt framställd produkt som löses upp i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
15 % N Kväve uttryckt som totalkväve, eller om endast en form förekommer, som nitratkväve, ammoniumkväve eller ureakväve Maximal biurethalt: urea-N × 0,026 |
|
Totalkväve och, för varje form som uppgår till inte mindre än 1 %, som nitratkväve, ammoniumkväve och/eller ureakväve. Om biurethalten är lägre än 0,2 % får orden ”låg biurethalt” läggas till. |
|
2 |
Ammoniumnitrat och ureagödselmedelslösning (UAN-lösning) |
Kemiskt framställd produkt som lösts upp i vatten, innehållande ammoniumnitrat och urea |
26 % N Kväve uttryckt som totalkväve där ureahalten uppgår till ungefär hälften av allt förekommande kväve. Maximalbiurethalt: 0,5 % |
|
Totalkväve Nitratkväve, ammoniumkväve och ureakväve. Om biurethalten är lägre än 0,2 % får orden ”låg biurethalt” läggas till. |
|
3 |
Kalciumnitratlösning |
Produkt framställd genom upplösning av kalciumnitrat i vatten |
8 % N Kväve uttryckt som nitratkväve med högst 1 % som ammoniumkväve Kalcium uttryckt som vattenlöslig CaO |
Typbeteckningen får åtföljas av en av följande uppgifter: — för bladbesprutning — för framställning av näringslösningar — för gödselbevattning |
Totalkväve Vattenlöslig kalciumoxid vid något av de användningsområden som anges i spalt 5 Valfritt: — Nitratkväve — ammoniumkväve |
|
4 |
Magnesiumnitratlösning |
Produkt som framställs kemiskt och genom upplösning av magnesiumnitrat i vatten |
6 % N Kväve uttryckt som nitratkväve |
|
Nitratkväve Vattenlöslig magnesiumoxid |
|
9 % MgO Magnesium uttryckt som vattenlöslig magnesiumoxid Lägsta pH-värde: 4 |
|
||||
|
5 |
Suspension av kalciumnitrat |
Produkt framställd genom suspension av kalciumnitrat i vatten |
8 % N Kväve uttryckt som totalkväve eller som nitratkväve och ammoniumkväve Maximihalt ammoniumkväve: 1,0 % |
Typbeteckningen får åtföljas av en av följande uppgifter: — för bladbesprutning — för framställning av näringslösningar och suspensioner — för gödselbevattning |
Totalkväve Nitratkväve Vattenlöslig kalciumoxid för användningsområde som anges i spalt 5 |
|
14 % CaO Kalcium uttryckt som vattenlöslig CaO |
|||||
|
6 |
Flytande kvävegödselmedel med ureaformaldhyd |
Kemiskt framställd produkt eller produkt erhållen genom upplösning i vatten av ureaformaldehyd och ett kvävegödselmedel från A-1-förteckningen i denna förordning, utom produkterna 3 a, 3 b och 5 |
18 % N uttryckt som totalkväve Minst en tredjedel av den redovisade totalkvävehalten måste härröra från ureaformaldehyd Maximalhalt biuret: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 % |
|
Totalkväve För varje form som uppgår till minst 1 %: — nitratkväve — ammoniumkväve — ureakväve Kväve från ureaformaldehyd |
|
7 |
Suspension av kvävegödselmedel med ureaformaldhyd |
Kemiskt framställd produkt eller produkt erhållen genom suspension i vatten av ureaformaldehyd och ett kvävegödselmedel från A-1-förteckningen i detta direktiv, utom produkterna 3 a, 3 b och 5 |
18 % N uttryckt som totalkväve Minst en tredjedel av den redovisade totalkvävehalten måste härröra från ureaformaldehyd, och därav måste minst tre femtedelar vara lösligt i varmt vatten Maximalhalt biuret: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
|
Totalkväve För varje form som uppgår till minst 1 %: — nitratkväve — ammoniumkväve — ureakväve Kväve från ureaformaldehyd Kväve från ureaformaldehyd, som är lösligt i kallt vatten Kväve från ureaformaldehyd, som bara är lösligt i varmt vatten |
|
8 |
Vattenlösning av kaliumformiat |
Produkt framställd genom reaktion mellan kaliumhydroxid, formaldehyd, butyraldehyd och myrsyra, följt av separering och avdunstning. |
50 % kaliumformiat 28 % K2O Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O 27 % formiat |
|
Vattenlöslig kaliumoxid |
C.2 Sammansatta flytande gödselmedel
|
C.2.1 |
Typbeteckning: |
NPK-gödselmedel |
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
|
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 15 %, (N + P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: 2 % N, 3 % P2O5, 3 % K2O — Maximal biurethalt: Urea N × 0,026 |
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som skall redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identfiering av gödselmedel Övriga krav |
||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniumkväve (4) Ureakväve |
Vattenlöslig P2O5 |
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2–4 överskrider 1 % massprocent, skall detta deklareras. (3) Om biurethalten är lägre än 0,2 % får orden ”låg biurethalt” läggas till. |
Vattenlöslig P2O5 |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till maximihalten 2 % Cl. (3) Klorhalten får anges. |
|
C.2.2 |
Typbeteckning: |
NPK-gödselmedelslösning innehållande ureaformaldehyd |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande ureaformaldehyd |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 15 % (N + P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: — 5 % N, minst 25 % av den angivna halten ska komma från kväveform 5 — 3 % P2O5 — 3 % K2O Maximal biurethalt: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från ureaformaldehyd |
Vattenlöslig P2O5 |
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Kväve från ureaformaldehyd (4) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Vattenlöslig P2O5 |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.3 |
Typbeteckning: |
NPK-gödselmedel i suspension |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 20 % (N + P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: 3 % N, 4 % P2O5, 4 % K2O — Maximal biurethalt: urea-N × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Gödselmedlen får inte innehålla Thomasslagg, aluminiumkalciumfosfat, kalcinerade fosfater, delvis upplösta fosfater eller råfosfater (1) Om vattenlöslig P2O5 är mindre än 2 %, ska enbart löslighet 2 anges (2) Om vattenlöslig P2O5 är minst 2 %, ska löslighet 3 och den vattenlösliga P2O5-halten anges |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.4 |
Typbeteckning: |
NPK-gödselmedel i suspension innehållande ureaformaldehyd |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande ureaformaldehyd |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 20 % (N + P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: — 5 % N, minst 25 % av den angivna halten ska komma från kväveform 5 — Minst 3/5 av den angivna kvävehalten 5 ska vara löslig i varmt vatten — 4 % P2O5 — 4 % K2O Maximal biurethalt: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från ureaformaldehyd |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Kväve från ureaformaldehyd (4) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Gödselmedlen får inte innehålla Thomasslagg, aluminiumkalciumfosfat, kalcinerade fosfater, delvis upplösta fosfater eller råfosfater (1) Om vattenlöslig P2O5 är mindre än 2 %, ska enbart löslighet 2 anges (2) Om vattenlöslig P2O5 är minst 2 %, ska löslighet 3 och den vattenlösliga P2O5-halten anges |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.5 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedelslösning |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (N + P2O5) — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % P2O5 — Maximal biurethalt: urea-N × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve |
Vattenlöslig P2O5 |
|
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Vattenlöslig P2O5 |
|
||
|
C.2.6 |
Typbeteckning: |
NP-gödselmedelslösning innehållande ureaformaldehyd |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande ureaformaldehyd |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (N + P2O5) — För varje näringsämne: — 5 % N, minst 25 % av den angivna halten ska komma från kväveform 5 — 5 % P2O5 Maximal biurethalt: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från ureaformaldehyd |
Vattenlöslig P2O5 |
|
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Kväve från ureaformaldehyd (4) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Vattenlöslig P2O5 |
|
||
|
C.2.7 |
Typbeteckning: |
NP-gödselmedel i suspension |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (N + P2O5) — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % P2O5 — Maximal biurethalt: urea-N × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
|
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Gödselmedlen får inte innehålla Thomasslagg, aluminiumkalciumfosfat, kalcinerade fosfater, delvis upplösta fosfater eller råfosfater (1) Om vattenlöslig P2O5 är mindre än 2 %, ska enbart löslighet 2 anges (2) Om vattenlöslig P2O5 är minst 2 %, ska löslighet 3 och den vattenlösliga P2O5-halten anges |
|
||
|
C.2.8 |
Typbeteckning: |
NP-gödselmedel i suspension innehållande ureaformaldehyd |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande ureaformaldehyd |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (N + P2O5) — För varje näringsämne: — 5 % N, minst 25 % av den angivna halten ska komma från kväveform 5 — Minst 3/5 av den angivna kvävehalten 5 ska vara löslig i varmt vatten — 5 % P2O5 Maximal biurethalt: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från ureaformaldehyd |
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
|
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Kväve från ureaformaldehyd (4) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
Gödselmedlen får inte innehålla Thomasslagg, aluminiumkalciumfosfat, kalcinerade fosfater, delvis upplösta fosfater eller råfosfater (1) Om vattenlöslig P2O5 är mindre än 2 %, ska enbart löslighet 2 anges (2) Om vattenlöslig P2O5 är minst 2 %, ska löslighet 3 och den vattenlösliga P2O5-halten anges |
|
||
|
C.2.9 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedelslösning |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 15 % (N + K2O) — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % K2O — Maximal biurethalt: urea-N × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve |
|
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
|
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.10 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedelslösning innehållande ureaformaldehyd |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, i stabil form vid atmosfäriskt tryck, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande ureaformaldehyd |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 15 % (N + K2O) — För varje näringsämne: — 5 % N, minst 25 % av den angivna halten ska komma från kväveform 5 — 5 % K2O Maximal biurethalt: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från ureaformaldehyd |
|
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Kväve från ureaformaldehyd (4) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
|
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.11 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedel i suspension |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (N + K2O) — För varje näringsämne: 3 % N, 5 % K2O — Maximal biurethalt: urea-N × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve |
|
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
|
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.12 |
Typbeteckning: |
NK-gödselmedel i suspension innehållande ureaformaldehyd |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung och innehållande ureaformaldehyd |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (N + K2O) — För varje näringsämne: — 5 % N, minst 25 % av den angivna halten ska komma från kväveform 5 — Minst 3/5 av den angivna kvävehalten 5 ska vara löslig i varmt vatten — 5 % K2O Maximal biurethalt: (urea-N + ureaformaldehyd-N) × 0,026 |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
(1) Totalkväve (2) Nitratkväve (3) Ammoniakkväve (4) Ureakväve (5) Kväve från ureaformaldehyd |
|
Vattenlöslig K2O |
(1) Totalkväve (2) Om någon av kväveformerna 2, 3 och 4 uppgår till minst 1 massprocent ska detta anges (3) Kväve från ureaformaldehyd (4) Om biurethalten är lägre än 0,2 %, får orden ”låg biurethalt” läggas till |
|
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.13 |
Typbeteckning: |
PK-gödselmedelslösning |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Kemiskt framställd produkt upplöst i vatten, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: 5 % P2O5, 5 % K2O |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
|
Vattenlöslig P2O5 |
Vattenlöslig K2O |
|
Vattenlöslig P2O5 |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
|
C.2.14 |
Typbeteckning: |
PK-gödselmedel i suspension |
|||||
|
Uppgifter om tillverkningsmetod: |
Produkt i vätskeform, i vilken näringsämnena härleds från ämnen såväl suspenderade i vatten som i lösning, utan tillsatser av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
||||||
|
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) och övriga krav: |
— Totalt: 18 % (P2O5 + K2O) — För varje näringsämne: 5 % P2O5, 5 % K2O |
||||||
|
Form, löslighet och näringsinnehåll som ska redovisas enligt vad som anges i spalterna 4, 5 och 6 Partikelstorlek |
Uppgifter för identifiering av gödselmedel Övriga krav |
||||||
|
N |
P2O5 |
K2O |
N |
P2O5 |
K2O |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||
|
|
(1) Vattenlöslig P2O5 (2) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat (3) P2O5 löslig i neutralt ammoniumcitrat och vatten |
Vattenlöslig K2O |
|
Gödselmedlen får inte innehålla Thomasslagg, aluminiumkalciumfosfat, kalcinerade fosfater, delvis upplösta fosfater eller råfosfater (1) Om vattenlöslig P2O5 är mindre än 2 %, ska enbart löslighet 2 anges (2) Om vattenlöslig P2O5 är minst 2 %, ska löslighet 3 och den vattenlösliga P2O5-halten anges |
(1) Vattenlöslig kaliumoxid (2) Uppgiften ”klorfattig” är kopplad till en maximihalt av 2 % Cl (3) Klorhalten får anges |
||
D. Oorganiska gödselmedel som innehåller sekundära makronäringsämnen
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Kalciumfosfat |
Naturlig eller industriellt framställd produkt, innehållande kalciumsulfat i olika grader av hydratisering |
25 % CaO 35 % SO3 Kalcium och svavel uttryckt som totalt CaO + SO3 totalt Malningsgrad: — minst 80 % passerar genom en sikt med 2 mm maskstorlek — minst 99 % passerar genom en sikt med 10 mm maskstorlek |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Svaveltrioxid totalt Valfritt: CaO totalt |
|
2 |
Lösning av kalciumklorid |
Industriell framställd lösning av kalciumklorid |
12 % CaO Kalcium uttryckt som vattenlösligt CaO |
|
Kalciumoxid Valfritt: För besprutning av växter |
|
2.1 |
Kalciumformiat |
Kemiskt framställd produkt innehållande kalciumformiat som huvudbeståndsdel |
33,6 % CaO Kalcium uttryckt som vattenlöslig CaO 56 % formiat |
|
Kalciumoxid Formiat |
|
2.2 |
Kalciumformiatlösning |
Produkt framställd genom upplösning av kalciumformiat i vatten |
21 % CaO Kalcium uttryckt som vattenlöslig CaO 35 % formiat |
|
Kalciumoxid Formiat |
|
2.3 |
kalciumkelat av iminodibärnstenssyra |
Kemiskt framställd produkt innehållande kalciumkelat av iminodibärnstenssyra som huvudbeståndsdel, utan tillsats av organiska näringsämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung |
9 % CaO Kalcium uttryckt som vattenlöslig kalciumoxid (CaO), som bildar kelat med iminodibärnstenssyra (IDHA) |
|
Kalcium uttryckt som vattenlöslig kalciumoxid (CaO), som bildar kelat med iminodibärnstenssyra (IDHA) |
|
3 |
Rent svavel |
Renad naturprodukt eller industriellt framställd produkt |
98 % S (245 %: SO3) Svavel uttryckt som totalt SO3 total |
|
Svaveltrioxid totalt |
|
4 |
Kieserit |
Produkt av mineraliskt ursprung, innehållande monohydratiserat magnesiumsulfat som huvudsaklig beståndsdel |
24 % MgO 45 % SO3 Magnesium och svavel uttryckta som vattenlöslig magnesiumoxid och svaveltrioxid |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig magnesiumoxid Valfritt: vattenlöslig svaveltrioxid |
|
5 |
Magnesiumsulfat |
Produkt innehållande heptahydratiserat magnesiumsulfat som huvudsaklig beståndsdel |
15 % MgO 28 % SO3 Om mikronäringsämnen har tillsatts och deklarerats i enlighet med artikel 6.4 och 6.6: 10 % MgO 17 % SO3 Magnesium och svavel uttryckta som vattenlöslig magnesiumoxid och svaveltrioxid |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig magnesiumoxid Vattenlöslig svaveltrioxid |
|
5.1 |
Magnesiumsulfatlösning |
Produkt erhållen genom upplösning i vatten av industriellt framställd magnesiumsulfat |
5 % MgO 10 % SO3 Magnesium och svavel uttryckt som vattenlöslig magnesiumoxid och vattenlöslig svaveltrioxid |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig magnesiumoxid Valfritt: vattenlöslig svaveltrioxid |
|
5.2 |
Magnesiumhydroxid |
Kemiskt framställd produkt innehållande magnesiumhydroxid som huvudbeståndsdel |
60 % MgO Partikelstorlek: minst 99 % passerar genom en sikt med en maskstorlek av 0,063 mm |
|
Magnesiumoxid totalt |
|
5.3 |
Suspension av magnesiumhydroxid |
Produkt framställd genom suspension av typ 5.2 |
24 % MgO |
|
Magnesiumoxid totalt |
|
6 |
Lösning av magnesiumklorid |
Produkt erhållen genom upplösning av industriellt framställd magnesiumklorid |
13 % MgO Magnesium uttryckt som magnesiumoxid Maximihalt av kalcium: 3 % CaO |
|
Magnesiumoxid |
E. Oorganiska gödselmedel som innehåller mikronäringsämnen
Förklaring: Följande anmärkningar gäller hela del E:
Anmärkning 1: En kelatbildare får betecknas med sina initialer enligt beskrivningen i E.3
Anmärkning 2: Om produkten inte kvarlämnar något fast restmaterial efter att ha lösts upp i vatten får den beskrivas som ”för upplösning”
Anmärkning 3: Om ett mikronäringsämne förekommer såsom kelat, skall det pH-område inom vilket kelatet har godtagbar stabilitet anges.
E.1 Gödselmedel med ett mikronäringsämne
E.1.1 Bor
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 (a) |
Borsyra |
Produkt som erhålls genom reaktion mellan en syra och ett borat |
14 % vattenlöslig B |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig bor (B) |
|
1 (b) |
Natriumborat |
Kemiskt framställd produkt med natriumborat som väsentlig beståndsdel |
10 % vattenlöslig B |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Vattenlöslig bor (B) |
|
1 (c) |
Kalciumborat |
Produkt framställd av kolemanit eller pandermit med kalciumborat som väsentlig beståndsdel |
7 % total B Partikelstorlek: minst 98 % passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
Vanliga handelsbeteckningar får läggas till |
Bor totalt (B) |
|
1 (d) |
Boretanolamin |
Produkt framställd genom reaktion mellan borsyra och en etanolamin |
8 % vattenlöslig B |
|
Vattenlöslig bor (B) |
|
1 (e) |
Borhaltigt gödselmedel i lösning |
Produkt framställd genom upplösning av typerna 1(a), 1(b) och/eller 1(d) |
2 % vattenlöslig B |
Beteckningen skall innehålla namn på de ingående beståndsdelarna |
Vattenlöslig bor (B) |
|
1 (f) |
Borerade gödselmedel i suspension |
Produkt som erhålles genom suspension av typerna 1a och/eller 1b och/eller 1c och/eller 1d i vatten |
2 % totalt B |
Beteckningen ska innehålla namnen på beståndsdelarna |
Totalt bor (B) Vattenlösligt bor (B) om förekommande |
E.1.2 Kobolt
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
2 (a) |
Koboltsalt |
Kemiskt framställd produkt med mineralsalt av kobolt som väsentlig beståndsdel |
19 % vattenlöslig Co |
Beteckningen skall innehålla namnet på den oorganiska anjonen |
Vattenlöslig kobolt (Co) |
|
2 (b) |
Koboltkelat |
Vattenlöslig produkt innehållande kobolt som är kemiskt bunden till godkänd(a) kelatbildare |
5 % vattenlöslig kobolt, varav åtminstone 80 % är kelaterad av den eller de godkända kelatbildarna |
Namn på var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig kobolt och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlöslig kobolt (Co) Valfritt: Total kobolt (Co) kelaterad med godkända kelatbildare Kobolt (Co) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig kobolt och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
2 (c) |
Gödselmedelslösning innehållande kobolt |
Vattenlösning av typerna 2a och/eller 2b eller 2d |
2 % vattenlösligt Co När typerna 2a och 2d blandas måste den komplexbildade andelen utgöra minst 40 % av vattenlösligt Co |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på oorganiska anjoner, om förekommande, 2) namn på någon godkänd kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig kobolt om förekommande och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard eller namn på en godkänd komplexbildare som kan identifieras enligt en europeisk standard, om förekommande |
Vattenlöslig kobolt (Co) Kobolt (Co) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig kobolt och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard Kobolt (Co) komplexbildat av en godkänd komplexbildare som kan identifieras enligt en europeisk standard Frivilligt: Total kobolt (Co) kelaterad med godkända kelatbildare |
|
2 (d) |
Koboltkomplex |
Vattenlöslig produkt innehållande kobolt som är kemiskt bunden till en godkänd komplexbildare |
5 % av vattenlöslig Co, och den komplexbildade andelen måste utgöra minst 80 % av vattenlöslig kobolt |
Beteckningen ska innehålla namn på en godkänd komplexbildare som kan identifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlöslig kobolt (Co) Total komplexbildad kobolt (Co) |
E.1.3 Koppar
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
3 (a) |
Kopparsalt |
Kemiskt framställd produkt med oorganiskt salt av koppar som väsentlig beståndsdel |
20 % vattenlöslig Cu |
Beteckningen skall innehålla namnet på den oorganiska anjonen |
Vattenlöslig koppar (Cu) |
|
3 (b) |
Kopparoxid |
Kemiskt framställd produkt med kopparoxid som väsentlig beståndsdel |
70 % total Cu Partikelstorlek: minst 98 % passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
|
Koppar totalt (Cu) |
|
3 (c) |
Kopparhydroxid |
Kemiskt framställd produkt med kopparhydroxid som väsentlig beståndsdel |
45 % total Cu Partikelstorlek: minst 98 % passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
|
Koppar totalt (Cu) |
|
3 (d) |
Kopparkelat |
Vattenlöslig produkt innehållande koppar som är kemiskt bunden till godkänd(a) kelatbildare |
5 % vattenlöslig koppar, varav åtminstone 80 % är kelaterad av den eller de godkända kelatbildarna |
Namn på var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig koppar och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlöslig koppar (Cu) Valfritt: Total koppar (Cu) kelaterad av godkända kelatbildare Koppar (Cu) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig koppar och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
3 (e) |
Kopparbaserat gödselmedel |
Produkt framställd genom blandning av typerna 3(a), 3(b), 3(c) och/eller 3(d) och om så behövs ett fyllnads-medel som varken är giftigt eller innehåller näringsämnen |
5 % totalt Cu |
Beteckningen skall innehålla: (1) namn på kopparkomponenterna (2) typ av kelatbildare, om sådan finns |
Koppar totalt (Cu) Vattenlöslig koppar (Cu) om denna utgör minst en fjärdedel av all koppar Kelaterad koppar (Cu) om tillämpligt |
|
3 (f) |
Gödselmedelslösning innehållande koppar |
Vattenlösning av typerna 3a och/eller 3d eller 3i |
2 % vattenlöslig Cu När typerna 3a och 3i blandas måste den komplexbildade andelen utgöra minst 40 % av vattenlösligt Cu |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på oorganiska anjoner, om förekommande, 2) namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig koppar, om förekommande, och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard eller namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras med en europeisk standard |
Vattenlöslig koppar (Cu) Koppar (Cu) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig koppar och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard Koppar (Cu) komplexbildat av en godkänd komplexbildare som kan identifieras enligt en europeisk standard Frivilligt: Total koppar (Cu) kelaterad av godkända kelatbildare |
|
3 (g) |
Kopparoxyklorid |
Kemiskt framställd produkt med kopparoxyklorid [Cu2Cl(OH)3] som väsentlig beståndsdel |
50 % total Cu Partikelstorlek: minst 98 % passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
|
Koppar totalt (Cu) |
|
3 (h) |
Koppargödselmedel i suspension |
Produkt framställd genom suspension av typ 3a och/eller 3b och/eller 3c och/eller 3d och/eller 3g i vatten |
17 % total Cu |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på anjoner, om förekommande, 2) namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig koppar, om förekommande, och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Total koppar (Cu) Vattenlöslig koppar (Cu), om förekommande Koppar (Cu) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig koppar och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
3 (i) |
Kopparkomplex |
Vattenlöslig produkt innehållande koppar som är kemiskt bunden till en godkänd komplexbildare |
5 % av vattenlöslig Cu, och den komplexbildade andelen måste utgöra minst 80 % av vattenlöslig koppar |
Beteckningen ska innehålla namn på en godkänd komplexbildare som kan identifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlöslig koppar (Cu) Total komplexbildad koppar (Cu) |
E.1.4 Järn
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnena skall uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Andra kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
4 (a) |
Järnsalt |
Kemiskt framställd produkt med oorganiskt järnsalt som väsentlig beståndsdel |
12 % vattenlösligt Fe |
Beteckningen skall innehålla namnet på den oorganiska anjonen |
Vattenlösligt järn (Fe) |
|
4 (b) |
Järnkelat |
Vattenlöslig produkt innehållande järn som är kemiskt bundet till godkänd(a) kelatbildare |
5 % vattenlösligt järn, varav den kelaterade andelen är minst 80 % och minst 50 % av det vattenlösliga järnet är kelaterat av den eller de godkända kelatbildarna |
Namn på var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt järn och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlösligt järn (Fe) Valfritt: Total järn (Fe) som är kelaterat av godkända kelatbildare Järn (Fe) kelaterat av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt järn och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
4 (c) |
Gödselmedelslösning innehållande järn |
Vattenlösning av typerna 4a och/eller 4b eller 4d |
2 % vattenlösligt Fe När typerna 4a och 4d blandas måste den komplexbildade andelen utgöra minst 40 % av vattenlösligt Fe |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på oorganiska anjoner, om förekommande, 2) namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt järn, om förekommande, och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard eller namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras med en europeisk standard |
Vattenlösligt järn (Fe) Järn (Fe) kelaterat av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt järn och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard Järn (Fe) komplexbildat av den godkända komplexbildaren som kan identifieras enligt en europeisk standard Frivilligt: Totalt järn (Fe) kelaterat med godkända kelatbildare |
|
4 (d) |
Järnkomplex |
Vattenlöslig produkt innehållande järn som är kemiskt bundet till en godkänd komplexbildare |
5 % av vattenlösligt Fe, och den komplexbildade andelen måste utgöra minst 80 % av vattenlösligt järn |
Beteckningen ska innehålla namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlösligt järn (Fe) Totalt komplexbildat järn (Fe) |
E.1.5 Mangan
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
5 (a) |
Mangansalt |
Kemiskt framställd produkt med oorganiskt salt av mangan (Mn II) som väsentlig beståndsdel |
17 % vattenlösligt Mn |
Beteckningen skall innehålla namnet på den kombinerade anjonen |
Vattenlösligt mangan (Mn) |
|
5 (b) |
Mangankelat |
Vattenlöslig produkt innehållande mangan som är kemiskt bundet till godkänd(a) kelatbildare |
5 % vattenlösligt mangan, varav åtminstone 80 % är kelaterat av den eller de godkända kelatbildarna |
Namn på var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt mangan och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlösligt mangan (Mn) Valfritt: Total mangan (Mn) kelaterat av godkända kelatbildare Mangan (Mn) kelaterat med var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt mangan och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
5 (c) |
Manganoxid |
Kemiskt framställd produkt med manganoxider som väsentliga beståndsdelar |
40 % total Mn Partikelstorlek: minst 80 % passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
|
Mangan totalt (Mn) |
|
5 (d) |
Manganbaserat gödselmedel |
Produkt framställd genom blandning av typerna 5(a) och 5(c) |
17 % totalt Mn |
Beteckningen skall innehålla namn på mangankomponenterna |
Mangan totalt (Mn) Vattenlösligt mangan (Mn) om detta utgör minst 1/4 av allt mangan |
|
5 (e) |
Gödselmedelslösning innehållande mangan |
Vattenlösning av typerna 5a och/eller 5b eller 5g |
2 % vattenlösligt Mn När typerna 5a och 5g blandas måste den komplexbildade andelen utgöra minst 40 % av vattenlösligt Mn |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på oorganiska anjoner, om förekommande, 2) namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt mangan, om förekommande, och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard eller namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras med en europeisk standard |
Vattenlösligt mangan (Mn) Mangan (Mn) kelaterat med var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt mangan och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard Mangan (Mn) komplexbildat av den godkända komplexbildaren som kan identifieras enligt en europeisk standard Frivilligt: Totalt mangan (Mn) kelaterat med godkända kelatbildare |
|
5 (f) |
Manganhaltiga gödselmedel i suspension |
Produkt framställd genom suspension av typerna 5a och/eller 5b och/eller 5c i vatten |
17 % total Mn |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på anjoner, om förekommande, 2) namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt mangan, om förekommande, och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Total halt mangan (Mn) Vattenlösligt mangan (Mn), om förekommande Mangan (Mn) kelaterat med var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlösligt mangan och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
5 (g) |
Mangankomplex |
Vattenlöslig produkt innehållande mangan som är kemiskt bundet till en godkänd komplexbildare |
5 % av vattenlösligt Mn, och den komplexbildade andelen måste utgöra minst 80 % av vattenlösligt mangan |
Beteckningen ska innehålla namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlösligt mangan (Mn) Total halt komplexbildat mangan (Mn) |
E.1.6 Molybden
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
6 (a) |
Natriummolybdat |
Kemiskt framställd produkt med natriummolybdat som väsentlig beståndsdel |
35 % vattenlösligt Mo |
|
Vattenlösligt molybden (Mo) |
|
6 (b) |
Ammoniummolybdat |
Kemiskt framställd produkt med ammoniummolybdat som väsentlig beståndsdel |
50 % vattenlösligt Mo |
|
Vattenlösligt molybden (Mo) |
|
6 (c) |
Molybdenbaserat gödselmedel |
Produkt framställd genom blandning av typerna 6 (a) och 6 (b) |
35 % vattenlösligt Mo |
Beteckningen skall innehålla namnet på molybdenkomponenterna |
Vattenlösligt molybden (Mo) |
|
6 (d) |
Molybdenbaserad gödselmedelslösning |
Produkt framställd genom upplösning av typerna 6 (a) och/eller 6 (b) i vatten |
3 % vattenlösligt Mo |
Beteckningen skall innehålla namnet på molybdenkomponenterna |
Vattenlösligt molybden (Mo) |
E.1.7 Zink
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnen skall uttryckas och övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som skall redovisas Näringsämnenas form och löslighet Övriga kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
7 (a) |
Zinksalt |
Kemiskt framställd produkt med oorganiskt salt av zink som väsentlig beståndsdel |
15 % vattenlöslig Zn |
Beteckningen skall innehålla namnet på den oorganiska anjonen |
Vattenlöslig zink (Zn) |
|
7 (b) |
Zinkkelat |
Vattenlöslig produkt innehållande zink som är kemiskt bunden till godkänd(a) kelatbildare |
5 % vattenlöslig zink, varav åtminstone 80 % är kelaterad av den eller de godkända kelatbildarna |
Namn på var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig zink och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlöslig zink (Zn) Valfritt: Total zink (Zn) kelaterad av godkända kelatbildare Zink (Zn) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig zink och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
7 (c) |
Zinkoxid |
Kemiskt framställd produkt med zinkoxid som väsentlig beståndsdel |
70 % totalt Zn Partikelstorlek: minst 80 % passerar genom en sikt med maskstorlek 0,063 mm |
|
Zink totalt (Zn) |
|
7 (d) |
Zinkbaserat gödselmedel |
Produkt framställd genom en blandning av typerna 7 (a) och 7 (c) |
30 % total Zn |
Beteckningen skall innehålla namnet på de förekommande zinkkomponenterna |
Zink totalt (Zn) Vattenlöslig zink (Zn) om denna utgör minst 1/4 av all zink (Zn) |
|
7 (e) |
Gödselmedelslösning innehållande zink |
Vattenlösning av typerna 7a och/eller 7b eller 7g |
2 % vattenlöslig Zn När typerna 7a och 7g blandas måste den komplexbildade andelen utgöra minst 40 % av vattenlöslig Zn |
Beteckningen ska innehålla 1) namn på oorganiska anjoner, om förekommande, 2) namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig zink, om förekommande, och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard eller namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras med en europeisk standard |
Vattenlöslig zink (Zn) Zink (Zn) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig zink och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard Zink (Zn) komplexbildad av en godkänd komplexbildare som kan identifieras enligt en europeisk standard Frivilligt: Total halt zink (Zn) kelaterad med godkända kelatbildare |
|
7 (f) |
Suspension av zinkbaserat gödselmedel |
Produkt framställd genom suspension av typ 7a och/eller 7c och/eller typerna 7b i vatten |
20 % total zink |
Beteckningen ska innehålla 1. namn på anjoner 2. namn på den eller de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig zink om förekommande och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
Total zink (Zn) Vattenlöslig zink (Zn) om förekommande Zink (Zn) kelaterad av var och en av de godkända kelatbildare som kelaterar åtminstone 1 % vattenlöslig zink och som kan identifieras och kvantifieras enligt en europeisk standard |
|
7 (g) |
Zinkkomplex |
Vattenlöslig produkt innehållande zink som är kemiskt bunden till en godkänd komplexbildare |
5 % av vattenlöslig Zn, och den komplexbildade andelen måste utgöra minst 80 % av vattenlöslig zink |
Beteckningen ska innehålla namn på den godkända komplexbildaren, som kan identifieras enligt en europeisk standard |
Vattenlöslig zink (Zn) Total halt komplexbildad zink (Zn) |
E.2 Minsta halt av mikronäringsämnen, viktprocent av gödselmedel; blandningar av gödselmedelstyper som innehåller mikronäringsämnen
E.2.1 Minsta halt av mikronäringsämnen i fasta eller flytande blandningar av gödselmedel som innehåller mikronäringsämnen, viktprocent av gödselmedel
|
|
Där mikronäringsämnet förekommer i en form som är |
|
|
enbart organiskt salt |
kelaterad eller komplex |
|
|
För ett mikronäringsämne: |
||
|
Bor (B) |
0,2 |
0,2 |
|
Kobolt (Co) |
0,02 |
0,02 |
|
Koppar (Cu) |
0,5 |
0,1 |
|
Järn (Fe) |
2,0 |
0,3 |
|
Mangan (Mn) |
0,5 |
0,1 |
|
Molybden(Mo) |
0,02 |
— |
|
Zink (Zn) |
0,5 |
0,1 |
E.2.2 Minsta halt av mikronäringsämnen i EG-gödselmedel som innehåller primära och/eller sekundära näringsämnen med mikronäringsämnen för spridning på marken, viktprocent av gödselmedel
|
|
För jordbruksgrödor |
För trädgårdsgrödor |
|
Bor (B) |
0,01 |
0,01 |
|
Kobolt (Co) |
0,002 |
— |
|
Koppar (Cu) |
0,01 |
0,002 |
|
Järn (Fe) |
0,5 |
0,02 |
|
Mangan (Mn) |
0,1 |
0,01 |
|
Molybden (Mo) |
0,001 |
0,001 |
|
Zink (Zn) |
0,01 |
0,002 |
E.2.3 Minsta halt av mikronäringsämnen i EG-gödselmedel som innehåller primära och/eller sekundära näringsämnen med mikronäringsämnen för bladgödsling, viktprocent av gödselmedel
|
Bor (B) |
0,010 |
|
Kobolt (Co) |
0,002 |
|
Koppar (Cu) |
0,002 |
|
Järn (Fe) |
0,020 |
|
Mangan (Mn) |
0,010 |
|
Molybd (Mo) |
0,001 |
|
Zink (Zn) |
0,002 |
E.2.4 Fasta eller flytande blandningar av gödselmedel som innehåller mikronäringsämnen
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och väsentliga krav |
Minimihalt av näringsämnen (massprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som ska redovisas Mikronäringsämnenas form och löslighet Andra kriterier |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Blandning av mikronäringsämnen |
Produkt som erhålls genom blandning av två eller flera gödselmedel av typ E.1 eller genom upplösning och/eller suspension i vatten av två eller flera gödselmedel av typ E.1 |
1) 5 % total halt för blandning i fast form eller 2) 2 % total halt för blandning i flytande form Enskilda mikronäringsämnen enligt avsnitt E.2.1 |
Namn för varje mikronäringsämne och dess kemiska symbol, förtecknad i bokstavsordning efter kemisk symbol, åtföljt av dess motjons namn omedelbart efter typbeteckningen. |
Total halt av varje mikronäringsämne, uttryckt som massandel av gödselmedlet, utom om mikronäringsämnet är helt vattenlösligt. Varje mikronäringsämnes vattenlösliga halt, uttryckt som massandel av gödselmedlet, om den lösliga andelen utgör minst hälften av den totala halten. Om ett mikronäringsämne är helt vattenlösligt ska endast den vattenlösliga halten deklareras. Om ett mikronäringsämne är kemiskt bundet till en organisk molekyl ska mikronäringsämnet deklareras omedelbart efter den vattenlösliga halten som massandel av gödselmedlet, följt av någon av fraserna ”kelaterat med” eller ”komplexbildat med” och namnet på den godkända kelatbildaren eller komplexbildaren enligt avsnitt E.3. Den organiska molekylens namn kan anges med initialer. Följande angivelse nedanför de obligatoriska och frivilliga deklarationerna: ”Får användas endast där klart behov föreligger. Överskrid inte lämplig dosering.” |
E.3 Förteckning över tillåtna organiska kelat- och komplexbildare för mikronäringsämnen
Följande ämnen är tillåtna förutsatt att motsvarande kelat med näringsämnet uppfyller kraven i rådets direktiv 67/548/EEG ( 1 ).
E.3.1 Kelatbildare ( 2 )
Syror eller natrium-, kalium- eller ammoniumsalter av:
|
Nr |
Benämning |
Alternativ benämning |
Kemisk formel |
Syrans CAS-nummer (1) |
|
1 |
Etylendiamintetraättiksyra |
EDTA |
C10H16O8N2 |
60-00-4 |
|
2 |
2-hydroxietyletylendiamintriättiksyra |
HEEDTA |
C10H18O7N2 |
150-39-0 |
|
3 |
dietylentriaminpentaättiksyra |
DTPA |
C14H23O10N3 |
67-43-6 |
|
4 |
etylendiamin- N,N’-di[(orto-hydroxifenyl)ättiksyra] |
[o,o] EDDHA |
C18H20O6N2 |
1170-02-1 |
|
5 |
etylendiamin- N-[(orto-hydroxifenyl)ättiksyra]- N’-[(para-hydroxifenyl)ättiksyra] |
[o,p] EDDHA |
C18H20O6N2 |
475475-49-1 |
|
6 |
etylendiamin- N,N’-di[(orto-hydroxi-metylfenyl)ättiksyra] |
[o,o] EDDHMA |
C20H24O6N2 |
641632-90-8 |
|
7 |
etylendiamin- N-[(orto-hydroxi-metylfenyl)ättiksyra]- N’-[(para-hydroxi-metylfenyl)ättiksyra] |
[o,p] EDDHMA |
C20H24O6N2 |
641633-41-2 |
|
8 |
etylendiamin- N,N’-di[(5-karboxi-2-hydroxifenyl)ättiksyra] |
EDDCHA |
C20H20O10N2 |
85120-53-2 |
|
9 |
etylendiamin- N,N’-di[(2-hydroxi-5-sulfofenyl)ättiksyra] och dess kondensationsprodukter |
EDDHSA |
C18H20O12N2S2 +n*(C12H14O8N2S) |
57368-07-7 och 642045-40-7 |
|
10 |
Iminodisuccinsyra |
IDHA |
C8H11O8N |
131669-35-7 |
|
11 |
N,N'-di(2-hydroxibensyl)etylendiamin-N,N'-diättiksyra |
HBED |
C20H24N2O6 |
35998-29-9 |
|
12 |
[S,S]-Etylendiamindibärnstenssyra |
[S,S]-EDDS |
C10H16O8N2 |
20846-91-7 |
|
(1)
Endast för information. |
||||
E.3.2 Komplexbildare ( 3 )
Följande komplexbildare är endast tillåtna i produkter för växtnäringsbevattning och/eller bestrykning av blad, med undantag av zinklignosulfonat, järnlignosulfonat, kopparlignosulfonat och manganlignosulfonat som får tillföras jorden direkt.
Syror eller natrium-, kalium- eller ammoniumsalter av:
|
Nr |
Benämning |
Alternativ benämning |
Kemisk formel |
Syrans CAS-nummer (1) |
|
1 |
Lignosulfonsyra |
LS |
Kemisk formel ej tillgänglig |
8062-15-5 (2) |
|
2 |
Heptaglukonsyra |
HGA |
C7H14O8 |
23351-51-1 |
|
(1)
Endast för information.
(2)
Av kvalitetsskäl måste den relativa halten av fenolhydroxyl och den relativa halten av organiskt svavel, mätt enligt EN 16109, överstiga 1,5 % respektive 4,5 %. |
||||
F. Nitrifikationshämmare och ureashämmare
De ureashämmare och nitrifikationshämmare som förtecknas i tabellerna F.1 och F.2 nedan får läggas till de kvävehaltiga gödselmedelstyperna i avsnitten A.1, B.1, B.2, B.3, C.1 och C.2 i bilaga I på följande villkor:
Minst 50 % av den totala kvävehalten i gödselmedlet består av sådana kväveformer som anges i kolumn 3.
De hör inte till de gödselmedelstyper som anges i kolumn 4.
Texten ”innehåller nitrifikationshämmare ([nitrifikationshämmarens typbeteckning])” ska läggas till i typbeteckningen för gödselmedel som innehåller sådana nitrifikationshämmare som förtecknas i tabell F.1.
Texten ”innehåller ureashämmare ([ureashämmarens typbeteckning])” ska läggas till i typbeteckningen för gödselmedel som innehåller sådana ureashämmare som förtecknas i tabell F.2.
Den person som är ansvarig för marknadsföringen ska förse varje förpackning eller varuparti med tekniska upplysningar som är så fullständiga som möjligt. Uppgifterna ska särskilt ge information till användaren om lämpliga givor och spridningstider med avseende på den gröda som odlas.
Nya nitrifikationshämmare och ureashämmare får tas med i tabell F1 eller F2 efter utvärdering av de tekniska underlagen som lämnas in i enlighet med de riktlinjer som ska utarbetas för dessa sammansättningar.
F.1 Nitrifikationshämmare
|
Nr |
Nitrifikationshämmarens typbeteckning och sammansättning |
Lägsta och högsta halt av hämmare i viktprocent av den totala mängden kväve i form av ammoniumkväve och ureakväve |
EG-gödselmedelstyp där hämmare inte får användas |
Beskrivning av tillåtna nitrifikationshämmare i sammansättningar Uppgifter om tillåten halt |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|
1 |
Dicyandiamid ELINCS nr 207-312-8 |
Minst 2,25 Högst 4,5 |
|
|
|
2 |
Produkt innehållande dicyandiamid (DCD) och 1,2,4-triazol (TZ) EG# Einecs-nr 207-312-8 EG# Einecs-nr 206-022-9 |
Minst 2,0 Högst 4,0 |
|
Blandning i förhållandet 10:1 (DCD:TZ) |
|
3 |
Produkt innehållande 1,2,4-triazol (TZ) och 3-metylpyrazol (MP) EG# Einecs-nr 206-022-9 EG# Einecs-nr 215-925-7 |
Minst 0,2 Högst 1,0 |
|
Blandning i förhållandet 2:1 (TZ:MP) |
|
4 |
3,4-Dimetyl-1H-pyrazolfosfat (DMPP) EG-nr 424-640-9 |
Minst 0,8 Högst 1,6 |
|
|
|
5 |
Isomerblandning av 2-(3,4-dimetylpyrazol-1-yl)-bärnstenssyra och 2-(4,5-dimetylpyrazol-1-yl)-bärnstenssyra (DMPSA) EG-nr 940-877-5 |
Minst: 0,8 Högst: 1,6 |
|
|
F.2 Ureashämmare
|
Nr |
Ureashämmarens typbeteckning och sammansättning |
Lägsta och högsta halt av hämmare i viktprocent av den totala mängden kväve som urea |
EG-gödselmedelstyp där hämmare inte får användas |
Beskrivning av tillåtna ureashämmare i sammansättningar Uppgifter om tillåten halt |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|
1 |
N-(n-butyl) tiofosforsyratriamid ELINCS nr 435-740-7 |
Minst 0,09 Högst 0,20 |
|
|
|
2 |
N-(2-nitrofenyl)-fosfortriamid (2-NPT) EG# Einecs-nr 477-690-9 |
Minst 0,04 Högst 0,15 |
|
|
|
3 |
Blandning av N-butyltiofosforsyratriamid (NBPT) och N-propyltiofosforsyratriamid (NPPT) (förhållande 3:1 (1)) Reaktionsblandning: EG-nr 700-457-2 Blandning av NBPT/NPPT: NBPT: Elincs-nr 435-740-7 NPPT: CAS-nr 916809-14-8 |
Minst 0,02 Högst 0,3 |
|
|
G. Kalkningsmedel
Ordet ”KALKNINGSMEDEL” ska läggas till efter ordet ”EG-GÖDSELMEDEL”.
Samtliga egenskaper som anges i tabellerna i avsnitt G.1–G.5 avser den levererade produkten om inget annat anges.
Granulerade kalkningsmedel som har framställts genom aggregering av mindre primära partiklar ska när de rörs ner i vatten sönderdelas i partiklar med den finfördelningsgrad som har definierats i typbeskrivningarna, och mätas genom metod 14.9: ”Bestämning av sönderdelningen av granulat”.
G.1. Naturkalk
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minsta halt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Andra kriterier som ska redovisas |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 a |
Kalksten – standardkvalitet |
Produkt innehållande kalciumkarbonat som huvudbeståndsdel, erhållen genom malning av naturtillgångar av kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 42 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 3,15 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,5 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
1 b |
Kalksten – hög kvalitet |
Lägsta neutraliserande värde: 50 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,315 mm-såll. — Minst 30 % passerar genom ett 0,1 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
||
|
2 a |
Magnesiumhaltig kalksten – standardkvalitet |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumkarbonat som huvudbeståndsdelar, erhållen genom malning av naturtillgångar av magnesiumhaltig kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 45 Totalmagnesium: 3 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 3,15 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,5 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
2 b |
Magnesiumhaltig kalksten – hög kvalitet |
Lägsta neutraliserande värde: 52 Totalmagnesium: 3 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,315 mm-såll. — Minst 30 % passerar genom ett 0,1 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
||
|
3 a |
Dolomitkalksten – standardkvalitet |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumkarbonat som huvudbeståndsdelar, erhållen genom malning av naturtillgångar av dolomit. |
Lägsta neutraliserande värde: 48 Totalmagnesium: 12 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 3,15 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,5 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium: Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
3 b |
Dolomitkalksten – hög kvalitet |
Lägsta neutraliserande värde: 54 Totalmagnesium: 12 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,315 mm-såll. — Minst 30 % passerar genom ett 0,1 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
||
|
4 a |
Marin kalksten – standardkvalitet |
Produkt innehållande kalciumkarbonat som huvudbeståndsdel, erhållen genom malning av naturtillgångar av marint ursprung. |
Lägsta neutraliserande värde: 30 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 3,15 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
4 b |
Marin kalksten – hög kvalitet |
Lägsta neutraliserande värde: 40 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
||
|
5 a |
Krita – standardkvalitet |
Produkt innehållande kalciumkarbonat som huvudbeståndsdel, erhållen genom malning av naturtillgångar av krita. |
Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning efter upplösning i vatten: — Minst 90 % passerar genom ett 3,15 mm-såll. — Minst 70 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 40 % passerar genom ett 0,315 mm-såll. Reaktivitet vid kornstorlek 1–2 mm (erhållen genom torrsiktning) minst 40 % i citronsyra Lägsta neutraliserande värde: 42 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 25 mm-såll. — Minst 30 % passerar genom ett 2 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
5 b |
Krita – hög kvalitet |
Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning efter upplösning i vatten: — Minst 97 % passerar genom ett 3,15 mm-såll. — Minst 70 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,315 mm-såll. Reaktivitet vid kornstorlek 1–2 mm (erhållen genom torrsiktning) minst 65 % i citronsyra Lägsta neutraliserande värde: 48 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 25 mm-såll. — Minst 30 % passerar genom ett 2 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
||
|
6 |
Karbonatsuspension |
Produkt innehållande kalcium- och/eller magnesiumkarbonat som huvudbeståndsdelar, erhållen genom malning och uppslamning i vatten av naturtillgångar av kalksten, magnesiumhaltig kalksten, dolomit eller krita. |
Lägsta neutraliserande värde: 35 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 97 % passerar genom ett 2 mm-såll. — Minst 80 % passerar genom ett 1 mm-såll. — Minst 50 % passerar genom ett 0,315 mm-såll. — Minst 30 % passerar genom ett 0,1 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium om MgO ≥ 3 % Fukt (frivilligt) Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
G.2. Kalciumoxid och kalciumhydroxid av naturligt ursprung
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minsta halt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Andra kriterier som ska redovisas |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 a |
Bränd kalk – baskvalitet |
Produkt innehållande kalciumoxid som huvudbeståndsdel, erhållen genom bränning av naturtillgångar av kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 75 Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning: Finmalen: — Minst 97 % passerar genom ett 4 mm-såll. Siktad: — Minst 97 % passerar genom ett 8 mm-såll. — Högst 5 % passerar genom ett 0,4 mm-såll. |
Typbeteckningen måste omfatta finfördelningsgraden ”finmalen” eller ”siktad”. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
1 b |
Bränd kalk – utmärkt kvalitet |
Produkt innehållande kalciumoxid som huvudbeståndsdel, erhållen genom bränning av naturtillgångar av kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 85 Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning: Finmalen: — Minst 97 % passerar genom ett 4 mm-såll. Siktad: — Minst 97 % passerar genom ett 8 mm-såll. — Högst 5 % passerar genom ett 0,4 mm-såll. |
Typbeteckningen måste omfatta finfördelningsgraden ”finmalen” eller ”siktad”. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
2 a |
Bränd magnesiumhaltig kalk – baskvalitet |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumoxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning av naturtillgångar av magnesiumhaltig kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 80 Totalmagnesium: 7 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning: Finmalen: — Minst 97 % passerar genom ett 4 mm-såll. Siktad: — Minst 97 % passerar genom ett 8 mm-såll. — Högst 5 % passerar genom ett 0,4 mm-såll. |
Typbeteckningen måste omfatta finfördelningsgraden ”finmalen” eller ”siktad”. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
2 b |
Bränd magnesiumhaltig kalk – utmärkt kvalitet |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumoxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning av naturtillgångar av magnesiumhaltig kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 85 Totalmagnesium: 7 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning: Finmalen: — Minst 97 % passerar genom ett 4 mm-såll. Siktad: — Minst 97 % passerar genom ett 8 mm-såll. — Högst 5 % passerar genom ett 0,4 mm-såll. |
Typbeteckningen måste omfatta finfördelningsgraden ”finmalen” eller ”siktad”. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium: Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
3 a |
Bränd dolomitkalk – baskvalitet |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumoxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning av naturtillgångar av dolomit. |
Lägsta neutraliserande värde: 85 Totalmagnesium: 17 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning: Finmalen: — Minst 97 % passerar genom ett 4 mm-såll. Siktad: — Minst 97 % passerar genom ett 8 mm-såll. — Högst 5 % passerar genom ett 0,4 mm-såll. |
Typbeteckningen måste omfatta finfördelningsgraden ”finmalen” eller ”siktad”. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium: Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
3 b |
Bränd dolomitkalk – utmärkt kvalitet |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumoxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning av naturtillgångar av dolomit. |
Lägsta neutraliserande värde: 95 Totalmagnesium: 17 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning: Finmalen: — Minst 97 % passerar genom ett 4 mm-såll. Siktad: — Minst 97 % passerar genom ett 8 mm-såll. — Högst 5 % passerar genom ett 0,4 mm-såll. |
Typbeteckningen måste omfatta finfördelningsgraden ”finmalen” eller ”siktad”. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium: Finfördelningsgrad bestämd genom torrsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
4 |
Bränd hydratkalk (släckt kalk) |
Produkt innehållande kalciumhydroxid som huvudbeståndsdel, erhållen genom bränning och släckning av naturtillgångar av kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 65 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 95 % passerar genom ett 0,16 mm såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Fukt (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
5 |
Bränd magnesiumhaltig hydratkalk (släckt magnesiumhaltig kalk) |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumhydroxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning och släckning av naturtillgångar av magnesiumhaltig kalksten. |
Lägsta neutraliserande värde: 70 Totalmagnesium: 5 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 95 % passerar genom ett 0,16 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium: Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Fukt (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
6 |
Bränd dolomithaltig hydratkalk |
Produkt innehållande kalcium- och magnesiumhydroxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning och släckning av naturtillgångar av dolomit. |
Lägsta neutraliserande värde: 70 Totalmagnesium: 12 % MgO Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 95 % passerar genom ett 0,16 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium: Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Fukt (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
7 |
Suspension av hydratkalk |
Produkt innehållande kalcium- och/eller magnesiumhydroxid som huvudbeståndsdelar, erhållen genom bränning, släckning och uppslamning i vatten av naturtillgångar av kalksten, magnesiumhaltig kalksten eller dolomit. |
Lägsta neutraliserande värde: 20 Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning: — Minst 95 % passerar genom ett 0,16 mm-såll. |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium om MgO ≥ 3 % Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad bestämd genom våtsiktning (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
G.3. Kalk från industriprocesser
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minsta halt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Andra kriterier som ska redovisas |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 a |
Sockerbrukskalk |
Produkt från sockerframställning erhållen genom karbonatisering med enbart bränd kalk från naturliga källor och innehållande finfördelad kalciumkarbonat som huvudbeståndsdel. |
Lägsta neutraliserande värde: 20 |
Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium (frivilligt) Fukt (frivilligt) Reaktivitet och bestämningsmetod (frivilligt) Inkubationsresultat (frivilligt) |
|
1 b |
Suspension av sockerbrukskalk |
Lägsta neutraliserande värde: 15 |
G.4. Blandad kalk
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minsta halt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Andra kriterier som ska redovisas |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Blandad kalk |
Produkt erhållen genom blandning av de typer som anges i avsnitt G1 och G2. |
Lägsta karbonathalt: 15 % Högsta karbonathalt: 90 % |
Typbeteckningen ska kompletteras med ordet ”magnesiumhaltig” om MgO ≥ 5 %. Vanliga handelsbeteckningar eller alternativa namn får läggas till. |
Typer som anges i avsnitt G.1 och G.2 Neutraliserande värde Totalkalcium Totalmagnesium om MgO ≥ 3 % Inkubationsresultat (frivilligt) Fukt (frivilligt) |
G.5. Blandningar av kalkningsmedel med andra typer av EG-gödselmedel
|
Nr |
Typbeteckning |
Uppgifter om tillverkningsmetod och huvudbeståndsdelar |
Minsta halt av näringsämnen (viktprocent) Uppgifter om hur näringsämnena ska uttryckas Övriga krav |
Övriga uppgifter om typbeteckningen |
Näringsinnehåll som ska redovisas Näringsämnenas form och löslighet Andra kriterier som ska redovisas |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
|
1 |
Blandning av [typbeteckning i avsnitt G.1–G.4] med [typbeteckning i avsnitt A, B, D]. |
Produkt erhållen genom blandning, kompaktering eller granulering av kalkningsmedel som anges i avsnitt G.1–G.4 med gödselmedelstyper som anges i avsnitt A, B eller D. Följande blandningar är förbjudna: — Ammoniumsulfat (typ A.1.4) eller urea (typ A.1.9) med kalciumoxid och kalciumhydroxid som anges i avsnitt G.2. — Blandning och därefter kompaktering eller granulering av superfosfater av typerna A.2.2 a, b eller c med någon av de typer som räknas upp i avsnitt G.1–G.4. |
Neutraliserande värde: 15 3 % N för blandningar som innehåller gödselmedelstyper med en lägsta N-halt 3 % P2O5 för blandningar som innehåller gödselmedelstyper med en lägsta P2O5-halt 3 % K2O för blandningar som innehåller gödselmedelstyper med en lägsta K2O-halt Kalium uttryckt som vattenlöslig K2O |
Andra krav som anges i de enskilda posterna. |
Neutraliserande värde Näringsämnen enligt näringsdeklarationerna för de enskilda gödselmedelstyperna Totalkalcium Totalmagnesium om MgO ≥ 3 % Om kloridhalten inte överstiger 2 % Cl, får orden ”låg kloridhalt” läggas till Fukt (frivilligt) Finfördelningsgrad (frivilligt) |
BILAGA II
TOLERANSER
Avvikelserna som anges i denna bilaga är negativa värden uttryckta i massprocent.
Som avvikelse från angiven halt av näringsämne i de olika typerna av EG-gödselmedel tillåts följande toleranser:
1. Oorganiska enkla gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen absolut värde i massprocent, uttryckt som N, P2O5, K2O, MgO, Cl
1.1 Kvävegödselmedel
|
kalciumnitrat |
0,4 |
|
kalciummagnesiumnitrat |
0,4 |
|
natriumnitrat |
0,4 |
|
chilesalpeter |
0,4 |
|
kalciumcyanamid |
1,0 |
|
kvävehaltig kalciumcyanamid |
1,0 |
|
ammoniumsulfat |
0,3 |
|
ammoniumnitrat eller kalciumammoniumnitrat: |
|
|
— t.o.m. 32 % |
0,8 |
|
— mer än 32 % |
0,6 |
|
ammoniumsulfatnitrat |
0,8 |
|
magnesiumsulfatnitrat |
0,8 |
|
magnesiumammoniumnitrat |
0,8 |
|
urea |
0,4 |
|
suspension av kalciumnitrat |
0,4 |
|
flytande kvävegödselmedel med ureaformaldehyd |
0,4 |
|
suspension av kvävegödselmedel med ureaformaldehyd |
0,4 |
|
ureaammoniumsulfat |
0,5 |
|
flytande kvävegödselmedel |
0,6 |
|
lösning av ammoniumnitrat-urea (UAN-lösning) |
0,6 |
1.2 Fosforgödselmedel
|
Thomasfosfat: |
|
|
— halten angiven med en noggrannhet på 2 massprocent |
0,0 |
|
— halten angiven med ett enda heltal |
1,0 |
Övriga fosforgödselmedel
|
P2O5-löslighet i: |
(Gödselmedlets nummer enligt bilaga I) |
|
|
— mineralsyra |
(3, 6, 7) |
0,8 |
|
— myrsyra |
(7) |
0,8 |
|
— neutralt ammoniumcitrat |
(2a, 2b, 2c) |
0,8 |
|
— alkaliskt ammoniumcitrat |
(4, 5, 6) |
0,8 |
|
— vatten |
(2a, 2b, 3) |
0,9 |
|
(2c) |
1,3 |
1.3 Kaliumgödselmedel
|
►M10 kaliumråsalt ◄ |
1,5 |
|
►M10 anrikat kaliumråsalt ◄ |
1,0 |
|
Kaliumklorid: |
|
|
— t.o.m. 55 % |
1,0 |
|
— mer än 55 % |
0,5 |
|
kaliumklorid innehållande magnesiumsalt |
1,5 |
|
Kaliumsulfat |
0,5 |
|
kaliumsulfat innehållande magnesiumsalt (kalimagnesia) |
1,5 |
1.4 Övriga beståndsdelar
|
Klorid |
0,2 |
2. Oorganiska sammansatta gödselmedel som innehåller primära makronäringsämnen
2.1 Näringsämnen
|
N |
1,1 |
|
P2O5 |
1,1 |
|
K2O |
1,1 |
2.2 Totala negativa avvikelser från det uppgivna värdet
|
gödselmedel med två växtnäringsämnen |
1,5 |
|
gödselmedel med tre växtnäringsämnen |
1,9 |
3. Sekundära näringsämnen i gödselmedel
De avvikelser som medges från deklarerad halt av kalcium, magnesium, natrium och svavel är en fjärdedel av den deklarerade halten av dessa ämnen och högst 0,9 % i absoluta tal för CaO, MgO, Na2O och SO3, dvs. 0,64 för Ca, 0,55 för Mg, 0,67 för Na och 0,36 för S.
4. Mikronäringsämnen i gödselmedel
Följande avvikelser tillåts för deklarerad halt av mikronäringsämnen:
Den avvikelse som medges från deklarerad halt av olika former av kväve eller deklarerade lösligheter av fosforpentoxid är en tiondel av hela halten av det berörda näringsämnet och högst 2 massprocent, förutsatt att hela halten av näringsämnet håller sig inom de gränser som anges i bilaga I och som gäller enligt ovan fastställda toleranser.
5. Kalkningsmedel
Följande avvikelser tillåts för deklarerad halt av kalcium och magnesium:
|
Magnesiumoxid: |
|
|
— Upp till och med 8 % MgO |
1 |
|
— Mellan 8 % och 16 % MgO |
2 |
|
— Mer än 16 % MgO |
3 |
|
Kalciumoxid |
3 |
Följande avvikelse tillåts för det deklarerade neutraliserande värdet:
|
Neutraliserande värde |
3 |
Följande avvikelse tillämpas för den deklarerade procentandel som passerar ett visst såll:
|
Finfördelningsgrad |
10 |
BILAGA III
TEKNISKA BESTÄMMELSER OM AMMONIUMNITRATGÖDSELMEDEL MED HÖG KVÄVEHALT
1. Egenskaper hos och gränsvärden för enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt
1.1 Porositet (oljebindningsförmåga)
Sedan gödselmedlet utsatts för två termiska cykler vid en temperatur mellan 25 och 50 °C, och i enlighet med bestämmelserna i del 2 i avsnitt 3 i denna bilaga, får det inte kvarhålla mer än 4 massprocent olja.
1.2 Brännbara beståndsdelar
Massprocenten brännbart material, mätt som kolhalt, får inte överskrida 0,2 % för gödselmedel med en kvävehalt på minst 31,5 massprocent och får inte överskrida 0,4 % för gödselmedel med en kvävehalt högre än 28 % men lägre än 31,5 massprocent.
1.3 pH
En lösning med 10 g gödselmedel i 100 ml vatten skall ha ett pH-värde på minst 4,5.
1.4 Analys av partikelstorlek
Högst 5 massprocent gödselmedel får passera genom en sikt med en maskstorlek på 1 mm och högst 3 massprocent genom en sikt med en maskstorlek på 0,5 mm.
1.5 Klor
Maximal klorhalt: 0,02 massprocent.
1.6 Tungmetaller
Tungmetaller bör inte tillsättas avsiktligt, och eventuella spår som kan vara en följd av produktionsprocessen bör inte överskrida den gräns som kommittén har fastställt.
Maximal kopparhalt: 10 mg/kg.
För övriga tungmetaller finns inga fastställda gränsvärden.
2. Beskrivning av detonationssäkerhetsprovet för ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt
Provningen skall utföras på ett representativt prov av gödselmedlet. Innan detonationssäkerheten provas skall provets hela massa utsättas för termiska cykler 5 gånger i enlighet med bestämmelserna i del 3 i avsnitt 3 i denna bilaga.
Gödselmedlet skall genomgå detonationssäkerhetsprovet i ett horisontellt stålrör under följande betingelser:
3. Metoder för att kontrollera överensstämmelsen med de gränsvärden som anges i bilaga III-1 och III-2
Metod 1
Metoder för belastning med termiska cykler
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandena för belastning med termiska cykler innan enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt utsätts för provning av oljebindningsförmåga och både enkla och sammansatta ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt utsätts för provning av detonationssäkerhet.
Med de metoder för slutna termiska cykler som beskrivs i detta avsnitt anses det möjligt att på ett tillfredsställande vis simulera de villkor som det skall tas hänsyn till i samband med tillämpningen av avdelning II, kapitel IV, även om det inte nödvändigtvis går att simulera alla de förhållanden som kan uppstå under transport och förvaring.
2. Termiska cykler enligt bilaga III-1
2.1 Tillämpningsområde
Detta förfarande gäller cyklisk värmebelastning innan gödselmedlets oljebindningsförmåga har fastställs.
2.2 Princip och definition
Provet uppvärms i en Erlenmeyerkolv från normal temperatur till 50 °C och hålls kvar vid denna temperatur i två timmar (50 °C-fasen). Det får svalna till en temperatur på 25 °C och hålls kvar vid denna temperatur i två timmar (25 °C-fasen). Dessa båda faser bildar tillsammans en termisk belastningscykel. Sedan provet har utsatts för två sådana cykler hålls temperaturen kvar vid 20 (± 3) °C för bestämning av oljebindningsförmågan.
2.3 Utrustning
Normal laboratorieutrustning, i synnerhet
2.4 Förfarande
Lägg varje prov på 70 (± 5) g i en Erlenmeyerkolv, som sedan försluts med en propp.
Flytta varje kolv varannan timme från 50-badet till 25-badet och tvärtom.
Håll vattnet i varje bad vid konstant temperatur och håll det i ständig rörelse genom snabb omrörning för att säkerställa att vattennivån ligger ovanför provets nivå. Skydda proppen mot kondensation med en hätta av skumgummi.
3. Termiska cykler enligt bilaga III-2
3.1 Tillämpningsområde
Detta förfarande gäller termisk belastning före detonationssäkerhetsprovet.
3.2 Princip och definition
Provet får ligga i en vattentät låda, där det värms upp från rumstemperatur till 50 °C och hålls kvar vid denna temperatur i en timme (50 °C-fasen). Sedan får provet svalna tills det kommer ner till en temperatur av 25 °C, där det hålls kvar i en timme (25 °C-fasen). Dessa båda faser på 50 °C och 25 °C bildar tillsammans en termisk cykel. Efter erforderligt antal cykler hålls provet kvar vid en temperatur av 20 (± 3) °C i avvaktan på detonationssäkerhetsprovet.
3.3 Utrustning
3.4 Förfarande
►C1 Placera så mycket gödselmedel som är nödvändigt för en enda detonation i lådan och stäng locket. Placera lådan i vattenbadet. ◄ Värm vattnet till 51 °C och mät temperaturen i mitten av provet. Kyl vattnet i en timme efter det att temperaturen i mitten når 50 °C. En timme efter det att temperaturen i mitten kommit ner till 25 °C skall uppvärmningen för nästa cykel påbörjas. Om två vattenbad används skall lådan överföras till det andra badet efter varje uppvärmnings- eller nedkylningsperiod.
Figur 1
Metod 2
Bestämning av oljebindningsförmågan
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för bestämning av oljebindningsförmågan i enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt.
Metoden gäller för både prillade och granulerade gödselmedel som inte innehåller oljelösliga ämnen.
2. Definition
Gödselmedlets oljebindningsförmåga: Den mängd olja som hålls kvar av gödselmedlet, fastställt under angivna driftsvillkor och uttryckt som procent av massan.
3. Princip
Provet dränks fullständigt i gasolja under angiven period, varefter överskottsolja får rinna av under angivna betingelser. Mätning av provets massökning.
4. Reagens
Gasolja
Viskositet max. : 5 mPas vid 40 °C
Densitet : 0,8 till 0,85 g/ml vid 20 °C
Svavelhalt : ≤ 1,0 massprocent
Aska : ≤ 0,1 massprocent
5. Utrustning
Vanlig laboratorieutrustning samt följande:
En våg som kan väga med en noggrannhet på 0,01 g.
Flera bägare på 500 ml.
En tratt av plastmaterial, helst med en cylindrisk vägg upptill, diameter ca 200 mm.
En provsikt, maskvidd 0,5 mm, som passar till tratten (5.3).
Anmärkning: Trattens och siktens storlek skall vara sådan att endast ett fåtal korn kan ligga ovanpå varandra, så att oljan lätt kan rinna av.
Filterpapper, snabbfiltrerande, kräppat, mjukt, vikt 150 g/m2.
Läskpapper (laboratoriekvalitet)
6. Förfarande
6.1 Två bestämningar utförs i snabb följd på olika delar av samma prov.
6.2 Avlägsna partiklar som är mindre än 0,5 mm med hjälp av sikten (5.4). Väg upp ca 50 g av provet (noggrannhet 0,01 g) och placera det i bägaren (5.2). Tillsätt så mycket gasolja (6.4) att de prillade eller granulerade kornen täcks helt och rör om omsorgsfullt för att säkerställa att de prillade eller granulerade kornens ytor blir helt fuktade. Täck över bägaren med ett urglas och låt stå i en timme vid 25 (± 2) °C.
6.3 Filtrera bägarens hela innehåll genom tratten (5.3) med sikten isatt (5.4). Låt den andel som hålls kvar av sikten vara kvar där i en timme, så att större delen av den överflödiga oljan får rinna av.
6.4 Lägg två ark filterpapper (5.5) (ca 500 × 500 mm) ovanpå varandra på ett jämnt underlag, vik båda filterpapperens fyra kanter, som skall vara ca 40 mm breda, uppåt så att kornen inte kan rulla undan. Placera två skikt läskpapper (5.6) i mitten av filterpapperna. Häll innehållet i sikten (5.4) över läskpapperen och sprid ut kornen jämnt med en mjuk pensel. Lyft ena sidan av läskpapperen efter två minuter, så att kornen överförs till filterpapperen därunder och sprid ut dem jämnt på dessa med penseln. Lägg på ytterligare ett ark filterpapper på samma sätt med kanterna uppåtvikta ovanpå provet och rulla kornen mellan filterpapperen med cirkelrörelser under lätt tryck. Gör ett kort uppehåll efter åtta cirkelrörelser och lyft därvid motsatta kanter av filterpapperen, varvid de korn som rullat ut mot kanterna skall föras tillbaka till mitten. Gör detta på följande sätt: Gör fyra fullständiga cirkelrörelser, först medurs, sedan moturs. Rulla sedan tillbaka kornen till mitten enligt beskrivningen ovan. Denna procedur skall utföras tre gånger (24 cirkelrörelser, kanterna lyfts två gånger). Sätt försiktigt in ett nytt ark filterpapper mellan det nedre arket och det övre, och låt kornen rulla över på det nya arket genom att lyfta kanterna på det övre arket. Täck över kornen med det nya arket filterpapper och upprepa samma procedur som beskrivs ovan. Ta sedan omedelbart ut kornen i en tarerad skål och väg om dem med en noggrannhet på 0,01 g för att fastställa vikten av den gasolja som blivit kvar i kornen.
6.5 Ny rullning och omvägning
Om mängden kvarhållen gasolja i provet visar sig vara större än 2 g, placeras provet på en ny uppsättning filterpapper. Upprepa rullningen och lyft hörnen enligt avsnitt 6.4 (två gånger åtta cirkelrörelser, en lyftning). Väg sedan om provet.
7. Redovisning av resultaten
7.1 Beräkningsmetod och formel
För varje bestämning (6.1), uttryckt i procent av det siktade provets massa, erhålls oljebindningen genom ekvationen
där:
Ta medelvärdet av de två separata bestämningarna som resultat.
Metod 3
Bestämning av brännbara beståndsdelar
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för bestämning av det brännbara innehållet i enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt.
2. Princip
Den koldioxid som alstras av oorganiska fyllnadsmaterial avlägsnas i förväg genom syrabehandling. De organiska föreningarna oxideras med en blandning av kromsyra och svavelsyra. Den koldioxid som bildas absorberas i en bariumhydroxidlösning. Utfällningen löses upp i saltsyra och mäts genom återtitrering med natriumhydroxidlösning.
3. Reagens
3.1 Kromtrioxid Cr2O3 av analyskvalitet.
3.2 Svavelsyra, 60 volymprocent: Häll 360 ml vatten i en enliters bägare och tillsätt försiktigt 640 ml svavelsyra (d20 = 1,83 g/ml).
3.3 Silvernitrat: lösning 0,1 mol/l.
3.4 Bariumhydroxid
Väg upp 15 g bariumhydroxid (Ba(OH)2. 8H2O) och lös upp den helt i varmt vatten. Låt svalna och överför till en enliterskolv. Fyll på vatten till märket och blanda. Filtrera genom veckat filterpapper.
3.5 Saltsyra: standardlösning 0,1 mol/l.
3.6 Natriumhydroxid: standardlösning 0,1 mol/l.
3.7 Bromfenolblått: lösning på 0,4 g per liter vatten.
3.8 Fenolftalein: lösning på 2 g per liter etanol (60 % volym).
3.9 Natronkalk: partikelstorlek mellan ca 1,0 och 1,5 mm.
3.10. Demineraliserat vatten, kokt för eliminering av koldioxid.
4. Utrustning
4.1 Vanlig laboratorieutrustning, i synnerhet
4.2 Kvävgas under tryck.
4.3 Utrustning som består av följande delar och som om möjligt skall vara monterad med kulslipningar (se fig. 2).
Absorptionsrör A ca 200 mm långt och 30 mm i diameter, fyllt med natronkalk (3.9) som hålls på plats av glasfiberproppar.
Reaktionskolv B, kapacitet 500 ml, med sidoarm och rund botten.
En fraktionskolonn typ Vigreux, ca 150 mm lång (C').
Kylare med dubbla kondensytor C, 200 mm lång.
Drechselflaska D, som fungerar som uppfångare av överskottssyra som eventuellt destilleras över.
Isbad E för kylning av Drechselflaskan.
Två absorptionskärl F1 och F2, diameter 32 till 35 mm, vars gasspridare består av en 10 mm tjock platta av sintrat glas med låg porositet.
Sugpump och sugregulator g bestående av ett T-rör vars fria arm är ansluten till ett tunt kapillärrör med en kort gummislang med skruvklämma.
Användning av kokande kromsyrelösning i en apparat med undertryck medför risker och kräver lämpliga försiktighetsmått.
5. Förfarande
5.1 Prov för analys
Väg upp ca 10 g ammoniumnitrat med en noggrannhet på 0,001 g.
5.2 Borttagande av karbonater
Placera provet i reaktionskolven B. Tillsätt 100 ml H2SO4 (3.2). De prillade eller granulerade kornen löses upp på ungefär 10 minuter vid rumstemperatur. Montera apparaten enligt figuren: Anslut en ände av absorptionsröret (A) till kvävetillförseln (4.2) via ett returblockerat flöde innehållande ett tryck motsvarande 667–800 Pa och låt den andra änden av röret sticka in i reaktionskärlet. Installera Vigreux-kolonnen (C′) och kylaren (C) med tillförsel av kylvatten. Justera kvävgasen till ett lagom flöde genom lösningen, koka upp lösningen och fortsätt kokningen i två minuter. Efter denna tid bör ingen ytterligare skumbildning förekomma. Om bubblor som kan upptäckas bildas ska uppvärmningen fortsätta i 30 minuter. Låt lösningen svalna i minst 20 minuter med bibehållet kvävgasflöde.
Montera resten av utrustningen enligt anvisningarna i diagrammet genom att ansluta kondensröret till Drechselflaskan (D) och flaskan till absorptionskärlen F1 och F2. Kvävgasen måste fortsätta att strömma genom lösningen under detta arbete. Tillsätt snabbt 50 ml bariumhydroxidlösning (3.4) i vart och ett av absorptionskärlen (F1 och F2).
Låt kvävegasen bubbla igenom i ungefär 10 minuter. Lösningen måste förbli klar i absorptionskärlen. Om detta inte är fallet skall karbonatutdrivningen justeras.
5.3 Oxidation och absorption
Dra ut kvävetillförselröret och tillsätt snabbt 20 g kromtrioxid (3.1) och 6 ml silvernitratlösning (3.3) via reaktionskärlets (B) sidoarm. Anslut apparaten till pumpen och justera kväveflödet, så att det uppstår ett jämnt flöde av gasbubblor genom absorptionskärlen F1 och F2 med gasspridare av sintrat glas.
Värm upp reaktionskolven (B) tills vätskan kokar och håll den kokande i en och en halv timme ( 4 ). Eventuellt måste sugregleringsventilen (G) justeras för att styra kväveflödet, eftersom det bariumkarbonat som fälls ut under provet kan blockera plattorna av sintrat glas. Resultatet är godtagbart om bariumhydroxidlösningen i absorptionskärlet F2 förblir klar. I annat fall måste provet upprepas. Stoppa uppvärmningen och ta isär utrustningen. Tvätta vart och ett av kärlen både invändigt och utvändigt för att få bort bariumhydroxiden och samla upp sköljvattnet i resp. absorptionskärl. Placera gasspridarna, den ena efter den andra, i en bägare på 600 ml, som sedan kommer att användas för bestämningen.
Filtrera snabbt innehållet i absorptionskärlet F2 under vakuum och därefter i absorptionskärlet F1 med hjälp av glasfilterdegeln. Samla upp fällningen genom att skölja absorptionskärlen med vatten (3.10) och tvätta degeln med 50 ml av samma vatten. Placera degeln i 600 ml-bägaren och tillsätt ungefär 100 ml vatten (3.10). Tillsätt 50 ml kokt vatten i vart och ett av absorptionskärlen och släpp kvävgasen genom spridarna i fem minuter. För ihop vattnet med det från bägaren. Upprepa detta en gång för att säkerställa att spridarna blir ordentligt sköljda.
5.4 Mätning av karbonat från organiskt material
Tillsätt fem droppar fenolftalein (3.8) till bägarens innehåll. Lösningen färgas röd. Titrera med saltsyra (3.5) tills det nätt och jämnt blir en skär nyans. Rör lösningen omsorgsfullt i degeln för att kontrollera att den skära färgen inte kommer tillbaka. Tillsätt fem droppar bromfenolblått (3.7) och titrera med saltsyra (3.5) tills lösningen gulfärgas. Tillsätt ytterligare 10 ml saltsyra.
Värm upp lösningen till kokpunkten och fortsätt koka högst en minut. Kontrollera omsorgsfullt att ingen fällning blir kvar i vätskan.
Låt svalna och återtitrera med natriumhydroxidlösningen (3.6).
6. Blindtest
Utför ett blindtest med samma förfarande och samma mängder av alla reagenser.
7. Redovisning av resultaten
Halten av brännbara beståndsdelar (C) uttryckt som kol i procent av provets massa erhålls med formeln:
där:
|
E |
= |
testandelens massa i gram, |
|
V1 |
= |
den totala mängden saltsyra på 0,1 mol/l i ml tillsatt efter det att fenolftaleinet har ändrat färg och |
|
V2 |
= |
mängden natriumhydroxidlösning på 0,1 mol/l i ml som används för återtitrering. |
Figur 2
Metod 4
Bestämning av pH-värdet
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för mätning av pH-värdet i en lösning av enkelt ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt.
2. Princip
Mätning av pH-värdet i en ammoniumnitratlösning med pH-mätare.
3. Reagens
Destillerat eller demineraliserat vatten, fritt från koldioxid.
3.1 Buffertlösning med pH-värdet 6,88 vid 20 °C
Lös 3,40 ± 0,01 g kaliumdivätefosfat (KH2PO4) i ca 400 ml vatten. Lös sedan 3,55 ± 0,01 g dinatriumvätefosfat (Na2HPO4) i ca 400 ml vatten. Överför de båda lösningarna utan förlust till en mätkolv på 1 000 ml. Fyll på vatten till märket och blanda. Förvara lösningen lufttätt.
3.2 Buffertlösning med pH-värdet 4,00 vid 20 °C
Lös upp 10,21 ± 0,01 g kaliumväteftalat (KHC8O4H4) i vatten. Överför utan förlust till en mätkolv på 1 000 ml. Fyll på vatten till märket och blanda.
Förvara lösningen lufttätt.
3.3 Kommersiellt tillgängliga standardlösningar för pH-värden får användas.
4. Utrustning
pH-mätare försedd med glas- och kalomelelektroder eller motsvarande, känslighet 0,05 pH-enheter.
5. Förfarande
5.1 Kalibrering av pH-mätaren
Kalibrera pH-mätaren (4) vid temperaturen 20 (± 1) .oC med buffertlösningarna (3.1), (3.2) eller (3.3). Släpp fram ett svagt kväveflöde till lösningens yta och bibehåll det under provet.
5.2 Bestämning
Häll 100,0 ml vatten på 10 ± 0,01 g av provet i en bägare på 250 ml. Avlägsna olösligt material genom filtrering, dekantering eller centrifugering av vätskan. Mät den klara lösningens pH-värde vid temperaturen 20 (± 1) °C med samma procedur som används för kalibrering av mätaren.
6. Redovisning av resultaten
Uttryck resultatet i pH-värde avrundat till en decimal och ange temperaturen vid avläsningen.
Metod 5
Bestämning av partikelstorlek
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för provsiktning av enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt.
2. Princip
Sikta provet genom en kombination av tre siktar, antingen för hand eller med skakapparat. Notera den massa som hålls kvar av varje sikt och beräkna procentandelen material som passerar igenom de angivna siktarna.
3. Utrustning
3.1 Provsiktar av trådväv, diameter 200 mm med maskstorlek 2,0, 1,0 resp. 0,5 mm av standardstorlek. Ett lock och ett mottagande kärl för de tre siktarna.
3.2 En våg med en noggrannhet på 0,1 g.
3.3 En skakapparat (om sådan finns) som skakar provet både vertikalt och horisontellt.
4. Förfarande
4.1 Dela in provet i representativa delar på ca 100 g.
4.2 Väg en av dessa delar till närmaste 0,1 g.
4.3 Placera siktkombinationen i följande ordning: mottagningskärl, 0,5 mm, 1 mm, 2 mm och placera det vägda provet på den översta sikten. Sätt på locket över siktarna.
4.4 Skaka för hand eller med skakapparat med både vertikala och horisontella rörelser. Knacka då och då på siktarna vid manuell siktning. Fortsätt med detta i 10 minuter eller tills mindre än 0,1 g passerar genom varje sikt på en minut.
4.5 Ta av siktarna en i taget och ta hand om det material som samlats upp, borsta försiktigt från baksidan med en mjuk pensel om det behövs.
4.6 Väg (noggrannhet 0,1 g) det kvarhållna materialet på varje sikt samt det som samlats upp under siktarna.
5. Bedömning av resultaten
5.1 Uttryck varje andels massa i procent av summan av andelarnas massor (inte av den invägda massan).
Beräkna procentandelen i det mottagande kärlet (dvs. < 0,5 mm): A %.
Beräkna procentandelen som samlats på sikten 0,5 mm: B %.
Beräkna procentandelen som passerat igenom 1,0 mm, dvs. (A + B) %.
Summan av andelarnas massor skall ligga inom 2 % av den ursprungliga massan.
5.2 Minst två separata analyser bör utföras, varvid de olika resultaten för A inte bör avvika med mer än 1,0 % absolut från varandra, och för B inte med mer än 1,5 %. Upprepa provet om så inte är fallet.
6. Redovisning av resultaten
Redovisa genomsnittet för de båda värdena för A och för A + B.
Metod 6
Bestämning av klorhalten (som kloridjon)
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för bestämning av klorhalten (som kloridjon) i enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt.
2. Princip
Kloridjoner upplösta i vatten bestäms genom potentiometrisk titrering med silvernitrat i sur lösning.
3. Reagens
Destillerat eller demineraliserat vatten som är fritt från kloridjoner.
3.1 Aceton.
3.2 Koncentrerad salpetersyra (densitet vid 20 °C = 1,40 g/ml).
3.3 Silvernitrat: standardlösning 0,1 mol/l. Förvara lösningen i en brun glasflaska.
3.4 Silvernitrat 0,004 mol/l, standardlösning - bered lösningen omedelbart före användning.
3.5 Kaliumklorid 0,1 mol/l, standardreferenslösning. Väg 3,7276 g kaliumklorid av analyskvalitet (noggrannhet 0,1 mg), som tidigare har torkats i en timme i en ugn vid 130 °C och fått svalna till rumstemperatur i exsickator. Lös i lite vatten, överför lösningen utan förlust till en standardkolv på 500 ml, späd till märket och blanda.
3.6 Kaliumklorid 0,004M-standardreferenslösning - bered lösningen omedelbart före användning.
4. Utrustning
4.1 En potentiometer med indikatorelektrod av silver och kalomelelektrod som referens, känslighet 2 mV med mätområde - 500 till + 500 mV.
4.2 En brygga innehållande en mättad kaliumnitratlösning, ansluten till kalomelelektroden (4.1) och försedd med porösa proppar i vardera änden.
4.3 En magnetomrörare med teflonbelagd stav.
4.4 En mikrobyrett med fin spets och skalstreck på 0,01 ml.
5. Förfarande
5.1 Ställning av silvernitratlösningen
Överför 5,00 ml och 10,00 ml standardreferenslösning av kaliumklorid (3.6) till två låga bägare av lämplig storlek (t.ex. 250 ml). Utför följande titrering på innehållet i varje bägare.
Tillsätt 5 ml salpetersyra (3.2), 120 ml aceton (3.1) och så mycket vatten att den totala mängden blir ungefär 150 ml. Placera magnetomrörarens (4.3) stav i bägaren och sätt igång omrörningen. Doppa ner silverelektroden (4.1) och bryggans (4.2) fria ände i lösningen. Anslut elektroderna till potentiometern (4.1) och anteckna startpotentialens värde efter att först ha verifierat apparatens nollinställning.
Titrera med mikrobyrett (4.4) efter att först ha tillsatt 4 resp. 9 ml av silvernitratlösningen motsvarande den normerade referenslösning av kaliumklorid som används. Fortsätt att tillsätta 0,1 ml i taget för 0,004 mol/l-lösningarna och 0,05 ml för lösningarna på 0,1 mol/l. Vänta tills potentialen hunnit stabiliseras efter varje sådant tillskott.
Anteckna de tillsatta volymerna och motsvarande värden för potentialen i de första två spalterna av en tabell.
I tabellens tredje spalt antecknas de stegvisa tillskotten (Δ1E) till potentialen E. I den fjärde spalten antecknas skillnaderna (Δ2E) positiva eller negativa, mellan potentialtillskotten (Δ1E). Slutet av titreringen motsvarar den tillsats på 0,1 eller 0,05 ml (V1) av silvernitratlösningen, som ger maximalvärdet på Δ1E.
För att beräkna den exakta volymen (Veq) av silvernitratlösningen motsvarande slutet av reaktionen används formeln:
där:
5.2 Blindtest
Utför ett blindtest och ta hänsyn till detta vid beräkning av slutresultatet.
Resultatet V4 av blindtestet på reagensmedlen erhålls i ml med formeln
där:
5.3 Kontrolltest
Blindtestet kan samtidigt fungera som kontroll på att utrustningen fungerar som den skall och att testförfarandet används rätt.
5.4 Bestämning
Ta en del av provet i storleksordningen 10-20 g och väg det med en noggrannhet på 0,01 g. Överför kvantitativt till en 250 ml-bägare. Tillsätt 20 ml vatten, 5 ml salpetersyra (3.2) och 120 ml aceton (3.1) samt så mycket vatten att det totalt blir 150 ml.
Sätt ner magnetomrörarens (4.3) stav i bägaren, placera bägaren på omröraren och sätt igång omrörning. Doppa ner silverelektroden (4.1) och bryggans (4.2) fria ände i lösningen, anslut elektroderna till potentiometern (4.1) och anteckna startpotentialens värde efter att först ha verifierat apparatens nollinställning.
Titrera med silvernitratlösningen genom tillsatser på 0,1 ml från mikrobyretten (4.4). Vänta tills potentialen hunnit stabiliseras efter varje sådant tillskott.
Fortsätt titreringen enligt beskrivningen i 5.1, med början vid fjärde stycket: ”Anteckna de tillsatta volymerna och motsvarande värden för potentialen i de första två spalterna av en tabell.”
6. Redovisning av resultaten
Redovisa resultaten av analysen som procenthalt klor i det prov som mottagits för analys. Beräkna klorhalten (Cl) i procent med formeln:
där:
Tabell 1: Exempel
|
Silvernitratlösningens volym V (ml) |
Potential E (mV) |
Δ1E |
Δ2E |
|
4,80 |
176 |
|
|
|
4,90 |
211 |
35 |
+ 37 |
|
5,00 |
283 |
72 |
– 49 |
|
5,10 |
306 |
23 |
– 10 |
|
5,20 |
319 |
13 |
|
|
|
|||
Metod 7
Bestämning av koppar
1. Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för bestämning av kopparhalten i enkla ammoniumnitrathaltiga gödselmedel med hög kvävehalt.
2. Princip
Provet löses i utspädd saltsyra och kopparhalten bestäms med atomabsorptionsspektrofotometri.
3. Reagens
3.1 Saltsyra (densitet vid 20 °C = 1,18 g/ml).
3.2 Saltsyralösning, 6 mol/l.
3.3 Saltsyralösning, 0,5 mol/l.
3.4 Ammoniumnitrat.
3.5 Väteperoxid, 30 % (massa/volym).
3.6 Kopparlösning (stamlösning) ( 5 ): Väg 1 g rent koppar med noggrannhet på 0,001 g, lös 25 ml 6 mol/l saltsyrelösning (3.2), tillsätt 5 ml väteperoxid (3.5) stegvis och späd med vatten så att det blir en liter. 1 ml av denna lösning innehåller 1 000 μg koppar (Cu).
3.6.1 Kopparlösning (utspädd): Späd 10 ml av stamlösningen (3.6) till 100 ml med vatten och ml av den då erhållna lösningen till 100 ml med vatten, varvid 1 ml av den slutliga lösningen innehåller 10 μg koppar (Cu).
Bered denna lösning omedelbart före användning.
4. Utrustning
Atomabsorptionsspektrofotometer med kopparlampa (324,8 nm).
5. Förfarande
5.1 Beredning av lösningen för analys.
Väg 25 g av provet med en noggrannhet på 0,001 g och placera det i en 400 ml-bägare, tillsätt försiktigt 20 ml saltsyra (3.1) (en kraftig reaktion uppstår genom utveckling av koldioxid). Tillsätt mer saltsyra om detta behövs. Vänta tills skumbildningen har upphört och låt lösningen avdunsta helt och hållet i ett ångbad under omrörning med en glasstav då och då. Tillsätt 15 ml 6 mol/l saltsyra (3.2) och 120 ml vatten. Rör med glasstaven, som skall stå kvar i bägaren och täck över bägaren med ett urglas. Låt lösningen koka varsamt tills upplösningen är fullständig och låt den svalna.
Överför lösningen kvantitativt till en 250-ml mätkolv genom att tvätta bägaren en gång med 5 ml 6 mol/l saltsyra (3.2) och 2 gånger med 5 ml kokande vatten, fyll på 0,5 mol/l saltsyra (3.3) till märket och blanda omsorgsfullt.
Filtrera genom ett kopparfritt filterpapper ( 6 ), och kasta bort de första 50 ml.
5.2 Blindlösning
Bered en blindlösning från vilken endast provet utelämnas och ta hänsyn till denna vid beräkning av slutresultaten.
5.3 Bestämning
5.3.1 Beredning av provet och blindlösningarna
Späd provlösningen (5.1) och blindlösningen (5.2) med 0,5M saltsyrelösning (3.3) till en kopparkoncentration som ligger inom spektrofotometerns optimala mätområde. Utspädning behövs normalt inte.
5.3.2 Beredning av kalibreringslösningar
Bered minst fem standardlösningar motsvarande spektrofotometerns optimala mätområde (0 till 5,0 mg/1 Cu) genom att späda ut standardlösningen (3.6.1) med 0,5M saltsyrelösning (3.3). Tillsätt ammoniumnitrat (3.4) för att få en koncentration på 10 massprocent innan lösningen späds ut till märket.
5.4 Mätning
Ställ in spektrofotometern (4) på våglängden 324,8 nm. Använd en oxiderande acetylenlåga. Spruta i tur och ordning in kalibreringslösningen (5.3.2), provlösningen och blindlösningen (5.3.1), varje lösning tre gånger, och tvätta instrumentet omsorgsfullt med destillerat vatten mellan varje insprutning. Rita upp kalibreringskurvan med de genomsnittliga absorbanserna för varje standardmått längs ordinatan och motsvarande kopparkoncentrationer i μg/ml längs abskissan.
Bestäm kopparhalten i det slutliga provet och blindlösningarna genom att jämföra med kalibreringskurvan.
6. Redovisning av resultaten
Beräkna kopparhalten i provet med hänsyn tagen till provets vikt, de spädningar som gjorts under analysen och blindlösningens värde. Uttryck resultatet som mg Cu/kg.
4. Bestämning av detonationssäkerhet
4.1 Räckvidd och tillämpningsområde
I detta dokument anges förfarandet för bestämning av detonationssäkerheten hos enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt.
4.2 Princip
Provet läggs in i ett stålrör och utsätts för en detonationschock från en explosiv initieringsförstärkarladdning (s.k. booster). Detonationens utbredning bestäms på grundval av sammantryckningen av de blycylindrar på vilka röret är horisontellt upplagt under provningen.
4.3 Material
4.3.1 Sprängdeg innehållande 83 till 86 % pentrit (PETN, s.k. nitropenta)
Densitet : 1 500 till 1 600 kg/m3
Detonationshastighet : 7 300 till 7 700 m/s
Vikt : 500 (± 1) gram
4.3.2 Sju längder böjlig detonationsstubin med icke-metallisk hylsa
Påfyllningsvikt : 11 till 13 g/m
Längden på varje stubin : 400 (± 2) mm
4.3.3 Kompakterad pellet av sekundärt sprängmedel, med urtag för sprängkapseln
Sprängämne : hexogen/vax 95/5, tetryl eller liknande sekundärt sprängämne, med eller utan grafittillsats.
Densitet : 1 500 till 1 600 kg/m3
Diameter : 19 till 21 mm
Höjd : 19 till 23 mm
Centralt urtag för sprängkapseln : diameter 7-7,3 mm, djup 12 mm
4.3.4 Sömlöst rör enligt ISO 65 - 1981 - Heavy Standard, med nominella dimensioner DN 100 (4'')
Ytterdiameter : 113,1 till 115,0 mm
Väggtjocklek : 5,0 till 6,5 mm
Längd : 1 005 (± 2) mm
4.3.5 Bottenplatta
Material : stål av god svetsbar kvalitet
Dimensioner : 160 × 160 mm
Tjocklek : 5 till 6 mm
4.3.6 Sex blycylindrar
Diameter : 50 (± 1) mm
Höjd : 100 till 101 mm
Material : raffinerat bly, renhet minst 99,5 %
4.3.7 Stålblock
Längd : minst 1 000 mm
Bredd : minst 150 mm
Höjd : minst 150 mm
Vikt : minst 300 kg om blocket inte har något fast underlag
4.3.8 Cylinder av plast eller kartong för boostern
Väggtjocklek : 1,5 till 2,5 mm
Diameter : 92 till 96 mm
Höjd : 64 till 67 mm
4.3.9 Sprängkapsel (elektrisk eller icke-elektrisk) med initieringskraft 8 till 10
4.3.10 Träplatta
Diameter : 92 till 96 mm. Diametern skall stämma överens med ►C1 innerdiametern på cylindern av plast eller kartong (4.3.8). ◄
Tjocklek : 20 mm
4.3.11 Trästav med samma dimensioner som sprängkapseln (3.9)
4.3.12 ►C1 Knappnålar (maximilängd 20 mm) ◄
4.4 Förfarande
4.4.1 Beredning av boosterladdning för insättning i stålröret
Det finns två olika sätt att tända sprängämnet i initieringsförstärkarladdningen (boosterladdningen), beroende på vilken utrustning som finns att tillgå.
4.4.1.1 Sjupunkts momentantändning
Boosterladdningen bereds för användning enligt Fig. 1.
4.4.1.1.1 Borra hål i träplattan (4.3.10), genom dels mittpunkten, dels sex punkter som är symmetriskt fördelade runt en koncentrisk cirkel, 55 mm i diameter. Hålen skall löpa parallellt med plattans mittaxel. Deras diameter måste vara 6 till 7 mm (se avsnitt A-B i figur 1), beroende på stubinens diameter (4.3.2).
4.4.1.1.2 Skär till sju längder böjlig detonationsstubin (4.3.2), var och en 400 mm lång, och se därvid till att inget sprängämne går förlorat i någon av ändarna genom att skära ett skarpt snitt och sedan omedelbart försegla änden med tejp. Tryck in var och en av de sju stubinlängderna i de sju hålen i träplattan (4.3.10) tills ändarna sticker ut några centimeter på andra sidan av plattan. Sätt sedan i en liten knappnål (3.12) på tvären genom stubinernas hylsa 5-6 mm från vardera änden och lägg på tejp runt stubinen i en 2 cm bred remsa omedelbart intill nålen. Dra sedan ut den långa delen av varje stubinlängd, så att nålen kommer i kontakt med träplattan.
4.4.1.1.3 Forma sprängdegen (4.3.1) till en cylinder med diameter 92-96 mm, beroende på papp- eller plastcylinderns diameter (4.3.8). Ställ denna upprätt på ett jämnt underlag och sätt in den tillformade sprängdegen. Lägg sedan träplattan ( 7 ) med de sju längderna detonationsstubin ovanpå cylindern och tryck ner den mot sprängdegen. Justera cylinderns höjd (64 till 67 mm), så att dess överkant inte sticker upp ovanför träplattans nivå. ►C1 Sätt sedan fast cylindern på träplattan med exempelvis häftklamrar eller små spikar längs hela omkretsen. ◄
4.4.1.1.4 Placera de lediga ändarna av de sju detonationsstubinerna kring trästavens (4.3.11) omkrets, så att deras ändar är i nivå med ett plan som ligger vinkelrätt mot staven. Fixera dem med tejp som ett knippe kring staven ( 8 ).
4.4.1.2 Central tändning med en kompakterad pellet
Boosterladdningen bereds för användning enligt Fig. 2.
4.4.1.2.1 Beredning av en kompakterad pellet
Vidtag nödvändiga säkerhetsåtgärder, placera 10 g sekundärt sprängämne (4.3.3) i en form med innerdiameter mellan 19 och 21 mm och tryck ihop den så att den får rätt form och täthet.
(Förhållandet diameter/höjd skall vara ungefär 1:1.)
Mitt i formens botten sitter ett stift, 12 mm högt och med diametern 7,0 till 7,3 mm (beroende på sprängkapselns diameter), som bildar ett cylindriskt urtag i den kompakterade pelleten för att ge plats för sprängkapseln.
4.4.1.2.2 Beredning av boosterladdningen
Placera sprängdegen (4.3.1) i cylindern (4.3.8) med denna stående upprätt på ett jämnt underlag och tryck ned den med ett träblock så att sprängdegen får en cylindrisk form med ett urtag i mitten. Sätt in den kompakterade pelleten i detta urtag. Täck över den cylinderformade sprängdegen, som innehåller pelleten, med en träplatta (4.3.10) försedd med ett mitthål med diametern 7,0 till 7,3 mm, avsett för sprängkapseln. Fixera träplattan och cylindern tillsammans med tejp som läggs i kors. Se till att hålet i plattan och urtaget i pelleten stämmer överens genom att sticka in trästaven (4.3.11).
4.4.2 Beredning av stålrör för ►C1 detonationsprovning ◄
Vid stålrörets ena ände (4.3.4) borras två diametralt motsatta hål, diameter 4 mm, vinkelrätt in genom rörets vägg 4 mm från kanten.
Stumsvetsa bottenplattan (4.3.5) till den motsatta änden av röret, så att den räta vinkeln mellan bottenplattan och rörväggen helt fylls ut med svetsmetall runt rörets hela omkrets.
4.4.3 Fyllning och laddning av stålröret
Se figur 1 och 2.
4.4.3.1 Provet, stålröret och boostern måste vara anpassade till temperaturer på 20 ± 5 °C. 16 till 18 kg av provet behövs för de båda detonationsproven.
4.4.3.2 Placera röret upprätt med den fyrkantiga bottenplattan vilande mot ett fast plant underlag, helst betong. Fyll röret till ungefär en tredjedel med provmaterialet och släpp det 10 cm lodrätt mot golvet fem gånger för att pressa ihop kornen så tätt som möjligt i röret. Öka denna hoppressning ytterligare genom att vibrera röret med en hammare på 750 till 1 000 g, som slås an mot sidoväggen efter varje nedsläppning, totalt 10 gånger.
Upprepa denna laddningsmetod med nästa omgång av provet. Till sist skall ytterligare en tillsats göras, så att laddningen fyller röret till 70 mm från öppningen sedan den pressats ihop genom att röret lyfts och släppts 10 gånger med totalt 20 hammarslag mellan nedsläppningarna.
Påfyllningshöjden måste justeras i stålröret, så att boosterladdningen (4.4.1.1 eller 4.4.1.2), som senare skall sättas i, kommer att vara i nära kontakt med provet över hela dess yta.
4.4.3.3 För in boosterladdningen i röret så att den ligger an mot provet; träskivans övre yta skall vara 6 mm under rörets mynning. Se till att det blir nära kontakt mellan sprängämnet och provet genom att lägga till eller ta bort små mängder av provet. Som framgår av Fig. 1 och 2 bör det sättas sprintar i hålen intill den öppna änden av röret och deras ben bör vikas ned plant mot röret.
4.4.4 Placering av stålröret och blycylindrarna (se figur 3)
4.4.4.1 Numrera blycylindrarnas (4.3.6) basytor 1 till 6. Gör sex märken med 150 mm inbördes mellanrum längs mittlinjen på ett stålblock (4.3.7), som ligger på ett horisontellt underlag, med det första märket minst 75 mm från kanten av blocket. Placera en blycylinder upprätt på vart och ett av dessa märken med basen av varje cylinder centrerad över märket.
4.4.4.2 Lägg stålröret berett enligt 4.4.3 horisontellt på blycylindrarna, så att rörets axel ligger parallellt med stålblockets mittlinje och den svetsade änden av röret sticker ut 50 mm från stålcylinder nr 6. För att hindra röret från att rulla kan små träkilar sättas in mellan blycylindrarnas överdelar och rörväggen (en på vardera sidan) eller ett träkors placeras mellan röret och stålblocket.
Anmärkning: Se till att röret är i kontakt med alla sex blycylindrarna. Om röret är lite böjt kan detta kompenseras genom att det roteras kring sin längdsaxel, och ►C1 om någon av blycylindrarna är för hög kan den ◄ försiktigt knackas ned till rätt höjd med en hammare.
4.4.5 Förberedelse för detonation
4.4.5.1 Sätt upp utrustningen enligt 4.4.4 i en bunker eller lämpligt förberedd underjordisk plats (t.ex. en gruva eller tunnel). Stålrörets temperatur skall hållas vid 20 (± 5) °C före detonationen.
Anmärkning: Om en sådan sprängplats inte finns att tillgå kan arbetet i nödfall utföras i en betongklädd grop, som täcks över med träbalkar. Detonationen kan medföra att stålfragment kastas ut med stor kraft, varför sprängningen bara får utföras på lämpligt avstånd från bostäder och trafikleder.
4.4.5.2 Se till att stubinerna sträcks ut enligt beskrivningen i fotnoten till 4.4.1.1.4 och placeras så horisontellt som möjligt om boosterladdning med sjupunktständning används.
4.4.5.3 Ta till sist bort trästaven och sätt i stället in tändsatsen. Utlös inte sprängningen förrän riskzonen har evakuerats och all personal har tagit skydd.
4.4.5.4 Utlös sprängningen.
4.4.6 Vänta tills all rök (gas och ibland giftiga nedbrytningsprodukter såsom nitrösa gaser) har skingrats, samla upp blycylindrarna och mät deras höjd med ett skjutmått.
Anteckna kompressionsgraden för var och en av blycylindrarna, uttryckt som procentandel av den ursprungliga höjden på 100 mm. Om cylindrarna har deformerats på tvären, notera högsta och lägsta värdet och beräkna genomsnittet.
4.4.7 Om nödvändigt kan en sond användas för kontinuerlig mätning av detonationshastigheten. Denna skall i så fall sättas in längs rörets axel eller dess sidovägg.
4.4.8 Utför två detonationsprovningar på varje prov.
4.5. Provningsprotokoll
Värden för följande parametrar skall anges i provningsprotokollet för varje detonationsprovning:
4.5.1 Bedömning av testresultaten
Om åtminstone en blycylinder inte komprimerats mer än 5 % vid varje detonation, skall provningen anses avgörande och provet anses uppfylla kraven i bilaga III 2.
Figur 1
Figur 2
Figur 3
BILAGA IV
PROVTAGNINGS- OCH ANALYSMETODER
A. PROVTAGNINGSMETOD FÖR GÖDSELMEDEL
INLEDNING
Korrekt provtagning är en krävande uppgift som fordrar stor noggrannhet. Man kan därför inte överbetona kravet på tillräckligt representativ provtagning för den officiella kontrollen av gödselmedel.
Den nedan beskrivna provtagningsmetoden måste tillämpas med stor noggrannhet av specialister som har erfarenhet av den vedertagna provtagningsmetoden.
1. Ändamål och räckvidd
Prov som är avsedda för officiell kontroll av gödselmedels kvalitet och sammansättning skall tas enligt de metoder som beskrivs här nedan. Prov som erhållits på detta sätt skall anses vara representativa för de materialmängder ur vilka de tagits.
2. Ansvariga tjänstemän
Proven skall tas av särskilda tjänstemän som medlemsstaterna har bemyndigat till detta.
3. Definitioner
provmängd : en produktmängd som bildar en enhet och har egenskaper som antas vara enhetliga.
stickprov : en mängd som tas från en punkt i denna provmängd.
samlingsprov : en samling stickprov som tagits från samma provmängd.
reducerat prov : en representativ del av samlingsprovet, som erhållits från/ur samlingsprovet genom reducering.
slutligt prov : en representativ del av ett reducerat prov.
4. Utrustning
4.1 Provtagningsutrustningen skall vara tillverkad av material som inte kan påverka egenskaperna hos de produkter som skall provas. Medlemsstaterna kan officiellt godkänna sådan utrustning.
4.2 Utrustning som rekommenderas för provtagning av fasta gödselmedel.
4.2.1 Manuell provtagning
4.2.1.1 Flatbottnad skovel med vertikala sidor.
4.2.1.2 Provtagningsspjut med en lång skåra eller med olika fack. Provtagningsspjutets dimensioner måste lämpa sig för den provade mängdens egenskaper (behållarens djup, säckformat etc.) och partikelstorleken i gödselmedlet.
4.2.2 Mekanisk provtagning
Godkänd mekanisk utrustning får användas för provtagning av gödselmedel under förflyttning.
4.2.3 Provdelare
Utrustning avsedd att dela upp provet i lika stora delar bör användas för tagning av stickprov och för iordningställande av reducerade och slutliga prov.
4.3 Utrustning som rekommenderas för provtagning av flytande gödselmedel.
4.3.1 Manuell provtagning
Öppet rör, sond, flaska eller annan lämplig utrustning som gör det möjligt att ta prover slumpvis ur provmängden.
4.3.2 Mekanisk provtagning
Godkänd mekanisk utrustning får användas för provtagning av flytande gödselmedel under förflyttning.
5. Kvantitativa krav
5.1 Provmängd
Provmängden skall vara av sådan storlek att man kan ta prov i var och en av dess beståndsdelar.
5.2 Stickprov
5.2.1 Gödselmedel i lös vikt eller flytande gödselmedel i behållare på högst 100 kg
5.2.1.1 Provmängder på högst 2,5 ton:
Minsta antal stickprov: sju
5.2.1.2 Provmängder på mellan 2,5 ton och 80 ton:
Minsta antal stickprov:
(
9
)
5.2.1.3 Provmängder på mer än 80 ton:
Minsta antal stickprov: 40
5.2.2 Fasta gödselmedel i förpackningar eller flytande gödselmedel i behållare (= förpackningar på högst 100 kg)
5.2.2.1 Förpackningar på mer än 1 kg
Provmängder på mindre än fem förpackningar:
Minsta antal förpackningar i provet ( 10 ): samtliga förpackningar.
Provmängder på mellan fem och sexton förpackningar:
Minsta antal förpackningar i provet (10) : fyra.
Provmängder på mer än 400 förpackningar:
Minsta antal förpackningar i provet (10) : 20.
5.2.2.2 Förpackningar på mindre än 1 kg:
Minsta antal förpackningar i provet (10) : fyra.
5.3 Samlingsprov
Det krävs ett samlingsprov per provmängd. Det sammanlagda antalet stickprov i ett samlingsprov måste vara minst följande antal:
Gödselmedel i lös vikt eller flytande gödselmedel i behållare på högst 100 kg: 4 kg.
Fasta gödselmedel i förpackningar eller flytande gödselmedel i behållare (= förpackningar på högst 100 kg)
Förpackningar på mer än 1 kg: 4 kg
Förpackningar på högst 1 kg: vikten av innehållet i fyra originalförpackningar.
Prov på gödselmedel innehållande ammoniumnitrat för provning enligt bilaga III B: 75 kg
5.4 Slutliga prov
Om det behövs tas det slutliga provet från samlingsprovet genom reducering. Minst ett slutligt prov måste analyseras. Vikten på det prov som analyseras får inte vara lägre än 500 g.
5.4.1 Fasta eller flytande gödselmedel
5.4.2 Provtagning på ammoniumnitratgödselmedel
Om det behövs tas det slutliga provet från samlingsprovet genom reducering.
5.4.2.1 Minsta vikt för slutliga prov för provning enligt bilaga III.A: 1 kg
5.4.2.2 Minsta vikt för slutliga prov för provning enligt bilaga III.B: 25 kg
6. Anvisningar om uttagning, beredning och förpackning av proven
6.1 Allmänt
Proven skall tas och beredas så snabbt som möjligt med hänsyn till de försiktighetsåtgärder som krävs för att säkerställa att de förblir representativa för de gödselmedel som provas. Instrument, ytor och behållare som kommer i beröring med proverna måste vara rena och torra.
För flytande gödselmedel gäller att provmängden om möjligt skall blandas för provtagningen.
6.2 Stickprov
Stickprov skall tas slumpvis i hela provmängden och skall vara av ungefär samma storlek.
6.2.1 Gödselmedel i lös vikt eller flytande gödselmedel i behållare på högst 100 kg
Provmängden skall teoretiskt delas upp i flera ungefär lika stora delar. Ett antal delar som motsvarar antalet stickprov enligt kraven i 5.2 skall väljas ut slumpvis, varefter minst ett prov tas från var och en av dessa delar. Om det inte går att följa kraven i 5.1 vid provtagning av gödselmedel i lös vikt eller flytande gödselmedel i behållare på högst 100 kg skall proven tas när den provade mängden förflyttas (vid lastning eller lossning). I detta fall skall proven tas från slumpvis utvalda, teoretiska delar enligt definitionen här ovan, medan dessa förflyttas.
6.2.2 Fasta gödselmedel i förpackningar eller flytande gödselmedel i behållare (= förpackningar på högst 100 kg)
När det antal förpackningar som behövs har valts ut för provning enligt anvisningarna i 5.2 skall en del av innehållet i varje förpackning tas ut. Om det visar sig nödvändigt skall proven tas sedan var och en av förpackningarna har tömts separat.
6.3 Beredning av samlingsprov
Stickproven skall blandas, så att ett enda samlingsprov erhålls.
6.4 Beredning av slutligt prov
Materialet i samlingsprovet skall blandas omsorgsfullt ( 11 ).
Om det är nödvändigt skall samlingsprovet först reduceras till minst 2 kg (reducerat prov), antingen genom användning av en mekanisk provdelare eller genom provsortering.
Därefter skall minst tre slutliga prov av ungefär samma storlek iordningställas enligt kvantitetskraven i 5.4. Varje prov skall placeras i en lämplig, lufttät behållare. Alla försiktighetsåtgärder som behövs skall vidtas för att undvika varje förändring av provens egenskaper.
Vid provning enligt bilaga III, avdelning A och B, skall de slutliga proven hållas vid en temperatur mellan 0 och 25 °C.
7. Förpackning av slutliga prov
Behållare och förpackningar skall vara förseglade och märkta (hela märkningen måste ingå i förseglingen) på sådant sätt att de inte kan öppnas utan att förseglingen skadas.
8. Provningsprotokoll
Protokoll skall föras för varje provtagning, så att varje provad mängd entydigt kan identifieras.
9. Provens destination
För varje provmängd skall minst ett slutligt prov så snart som möjligt sändas till ett auktoriserat analyslaboratorium eller till testinstitutet tillsammans med de upplysningar som den som utför analysen eller testet behöver.
B. ANALYSMETODER FÖR GÖDSELMEDEL
(Se innehållsförteckning s. 2.)
Allmänna anmärkningar
Laboratorieutrustning
I metodbeskrivningarna har allmän laboratorieutrustning inte exakt definierats, förutom uppgifter om storlekarna på kolvar och pipetter. All laboratorieutrustning skall alltid vara väl rengjord, framför allt när det är små mängder av olika ämnen som skall fastställas.
Kontrollprovningar
Före analysen måste man säkerställa att all utrustning fungerar väl och att analysmetoden utförs korrekt, om så är lämpligt med användning av kemiska föreningar med känd sammansättning (t.ex. ammoniumsulfat, monokaliumfosfat osv). Trots detta kan resultat av analyserade gödselmedel ange en felaktig kemisk sammansättning om analysmetoden inte följs till punkt och pricka. Å andra sidan används rent empiriska metoder för bestämning av vissa produkter med komplex kemisk sammansättning. Här rekommenderas att laboratorierna om detta är möjligt utnyttjar referensstandarder av gödselmedel med väl definierad sammansättning som referens.
Allmänna bestämmelser om metoder för analys av gödselmedel
1. Reagens
Om inget annat anges i analysmetoden skall alla reagenser vara analysrena (p. a.). Där mikronäringsämnen skall analyseras skall reagensernas renhet kontrolleras med ett blindprov. Beroende på det erhållna resultatet kan ytterligare en rening bli nödvändig.
2. Vatten
När metodbeskrivningarna innehåller anvisningar om lösning, utspädning, sköljning eller tvättning utan att direkt ange något lösningsmedel eller utspädningsmedel avses alltid vatten. Normalt skall vattnet vara demineraliserat eller destillerat. I vissa särskilda fall skall vattnet också ha genomgått speciell rening, vilket då nämns i beskrivningen av analysmetoden.
3. Laboratorieutrustning
Den apparatur som beskrivs i samband med analysmetoderna är inte sådan utrustning som normalt används på tillsynslaboratorier utan omfattar sådana specialinstrument och sådan apparatur, som behövs då särskilda krav föreligger. Denna utrustning måste vara absolut ren, framförallt när det gäller att bestämma små mängder. Laboratoriet skall säkerställa att graderingen av använda glaskärl stämmer överens med gällande metrologiska normer.
Metod 1
Provberedning och provtagning
Metod 1.1
Provtagning för analys
EN 1482–1, Gödselmedel och kalkningsmedel – Provtagning och provberedning – Del 1: Provtagning
Metod 1.2
Beredning av analysprov
EN 1482–2, Gödselmedel och kalkningsmedel – Provtagning och provberedning – Del 2: Provberedning
Metod 1.3
Provtagning av statiska högar för analys
EN 1482–3, Gödselmedel och kalkningsmedel – Provtagning och provberedning – Del 3: Provtagning av statiska högar
Metod 2
Kväve
Metod 2.1
Bestämning av ammoniumkväve
EN 15475: Gödselmedel – Bestämning av ammoniumkväve
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 2.2
Bestämning av kväve som nitrat och ammoniak
Metod 2.2.1
Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Ulsch
EN 15558: Gödselmedel – Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Ulsch
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 2.2.2
Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Arnd
EN 15559: Gödselmedel – Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Arnd
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 2.2.3
Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Devarda
EN 15476: Gödselmedel – Bestämning av nitratkväve och ammoniumkväve enligt Devarda
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 2.3
Bestämning av kväve totalt
Metod 2.3.1
Bestämning av totalkväve i nitratfri kalciumcyanamid
EN 15560: Gödselmedel – Bestämning av totalkväve i nitratfri kalciumcyanamid
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 2.3.2
Bestämning av totalkväve i nitratinnehållande kalciumcyanamid
EN 15561: Gödselmedel – Bestämning av totalkväve i nitratinnehållande kalciumcyanamid
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 2.3.3
Bestämning av totalkväve i urea
EN 15478: Gödselmedel – Bestämning av totalkväve i urea
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 2.4
Bestämning av cyanamidkväve
EN 15562: Gödselmedel – Bestämning av cyanamidkväve
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 2.5
Spektrofotometrisk bestämning av biuret i urea
EN 15479: Gödselmedel – Spektrofotometrisk bestämning av biuret i urea
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 2.6
Bestämning av olika former av kväve i samma prov
Metod 2.6.1
Bestämning av olika former av kväve i ett prov där kväve föreligger som nitrat, ammonium, urea och cyanamid
EN 15604: Gödselmedel – Bestämning av olika former av kväve i ett prov där kväve föreligger som nitrat, ammonium, urea och cyanamid
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Bestämning av olika former av kväve i gödselmedel där kväve enbart förekommer som nitrat, ammonium och urea med två olika metoder
EN 15750: Gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av olika former av kväve i gödselmedel där kväve enbart förekommer som nitrat, ammonium och urea med två olika metoder
Denna analysmetod har ringtestats.
Bestämning av ureakondensat med HPLC. Isobutylendiurea och krotonylidendiurea (metod A) och metylenureaoligomerer (metod B)
EN 15705: Gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av ureakondensat med HPLC. Isobutylendiurea och krotonylidendiurea (metod A) och metylenureaoligomerer (metod B)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 3
Fosfor
Metod 3.1
Extraktion
Metod 3.1.1
Extraktion av fosfor som är löslig i mineralsyror
EN 15956: Gödselmedel – Extraktion av fosfor som är löslig i mineralsyror
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 3.1.2
Extraktion av fosfor som är löslig i 2-procentig myrsyra
EN 15919: Gödselmedel – Extraktion av fosfor som är löslig i 2-procentig myrsyra
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 3.1.3
Extraktion av fosfor som är löslig i 2-procentig citronsyra
EN 15920: Gödselmedel – Extraktion av fosfor som är löslig i 2-procentig citronsyra
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 3.1.4
Extraktion av fosfor som är löslig i neutralt ammoniumcitrat
EN 15957: Gödselmedel – Extraktion av fosfor som är löslig i neutralt ammoniumcitrat
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 3.1.5
Extraktion med alkaliskt ammoniumcitrat
Metod 3.1.5.1
Extraktion av löslig fosfor enligt Petermann vid 65 °C
EN 15921: Gödselmedel – Extraktion av löslig fosfor enligt Petermann vid 65 °C
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 3.1.5.2
Extraktion av löslig fosfor enligt Petermann vid rumstemperatur
EN 15922: Gödselmedel – Extraktion av löslig fosfor enligt Petermann vid rumstemperatur
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 3.1.5.3
Extraktion av fosfor som är löslig i Joulies alkaliska lösning av ammoniumcitrat
EN 15923: Gödselmedel – Extraktion av fosfor som är löslig i Joulies alkaliska lösning av ammoniumcitrat
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 3.1.6
Extraktion av vattenlöslig fosfor
EN 15958: Gödselmedel – Extraktion av vattenlöslig fosfor
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 3.2
Bestämning av extraherad fosfor
EN 15959: Gödselmedel – Bestämning av extraherad fosfor
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 4
Kalium
Metod 4.1
Bestämning av vattenlösligt kalium
EN 15477: Gödselmedel – Bestämning av vattenlösligt kalium
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 5
Koldioxid
Bestämning av koldioxid. Del 1: Metod för fasta gödselmedel
EN 14397-1: Gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av koldioxid. Del 1: Metod för fasta gödselmedel
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 6
Klor
Bestämning av klorider när organiska material saknas
EN 16195: Gödselmedel – Bestämning av klorider när organiska material saknas
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 7
Malningsfinhet
Metod 7.1
Bestämning av malningsfinhet (torr metod)
EN 15928: Gödselmedel – Bestämning av malningsfinhet (torr metod)
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 7.2
Bestämning av malningsfinhet hos mjuka råfosfater
EN 15924: Gödselmedel – Bestämning av malningsfinhet hos mjuka råfosfater
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 8
Sekundära makronäringsämnen
Metod 8.1
Extraktion av totalt kalcium, totalt magnesium, totalt natrium och totalt fosfor i form av sulfater
EN 15960: Gödselmedel – Extraktion av totalt kalcium, totalt magnesium, totalt natrium och totalt fosfor i form av sulfater
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 8.2
Extraktion av totalt svavel, i olika former
EN 15925: Gödselmedel – Extraktion av totalt svavel, i olika former
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 8.3
Extraktion av vattenlösligt kalcium, magnesium, natrium och svavel (i form av sulfater)
EN 15961: Gödselmedel – Extraktion av vattenlösligt kalcium, magnesium, natrium och svavel (i form av sulfater)
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 8.4
Extraktion av vattenlösligt svavel då svavel förekommer i olika former
EN 15926: Gödselmedel – Extraktion av vattenlösligt svavel då svavel förekommer i olika former
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 8.5
Extraktion och bestämning av svavel i grundämnesform
EN 16032: Gödselmedel – Extraktion och bestämning av svavel i grundämnesform
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Bestämning av extraherat kalcium efter utfällning som oxalat och titrering med kaliumpermanganat
EN 16196: Gödselmedel – Bestämning av extraherat kalcium efter utfällning som oxalat och titrering med kaliumpermanganat
Denna analysmetod har ringtestats.
Bestämning av magnesium genom atomabsorptionsspektrometri
EN 16197: Gödselmedel – Bestämning av magnesium genom atomabsorptionsspektrometri
Denna analysmetod har ringtestats.
Bestämning av magnesium med komplexometri
EN 16198: Gödselmedel – Bestämning av magnesium med komplexometri
Denna analysmetod har ringtestats.
Bestämning av sulfatinnehåll genom tre olika metoder
EN 15749: Gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av sulfatinnehåll genom tre olika metoder
Denna analysmetod har ringtestats.
Bestämning av extraherat natrium genom flamspektrometri
EN 16199: Gödselmedel – Bestämning av extraherat natrium genom flamspektrometri
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 8.11
Bestämning av kalcium och format i kalciumformat
EN 15909: Gödselmedel – Bestämning av kalcium och format i kalciumbladgödselmedel
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 9
Mikronäringsämnen i halter upp till 10 %
Metod 9.1
Utvinning av totala mikronäringsämnen i gödselmedel med användning av aqua regis
EN 16964: Gödselmedel – Utvinning av totala mikronäringsämnen i gödselmedel med användning av aqua regis
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 9.2
Utvinning av vattenlösliga mikronäringsämnen i gödselmedel och borttagande av organiska föreningar från extrakt av gödselmedel
EN 16962: Gödselmedel – Utvinning av vattenlösliga mikronäringsämnen i gödselmedel och borttagande av organiska föreningar från extrakt av gödselmedel
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 9.3
Bestämning av kobolt, koppar, järn, mangan och zink med hjälp av atomabsorptionsspektrometri (FAAS)
EN 16965: Gödselmedel – Bestämning av kobolt, koppar, järn, mangan och zink med hjälp av atomabsorptionsspektrometri (FAAS)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 9.4
Bestämning av bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink med hjälp av ICP-AES
EN 16963: Gödselmedel – Bestämning av bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink med hjälp av ICP-AES
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 9.5
Spektrometrisk bestämning av bor med hjälp av azometin-H
EN 17041: Spektrometrisk bestämning av bor i koncentrationer ≤ 10 % med hjälp av azometin-H
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 9.6
Spektrometrisk bestämning av molybden med hjälp av ammoniumtiocyanat
EN 17043: Gödselmedel – Spektrometrisk bestämning av molybden i koncentrationer ≤ 10 % med hjälp av ett komplex med ammoniumtiocyanat
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 10
Mikronäringsämnen i halter på över 10 %
Metod 10.1
Utvinning av totala mikronäringsämnen i gödselmedel med användning av aqua regis
EN 16964: Gödselmedel – Utvinning av totala mikronäringsämnen i gödselmedel med användning av aqua regis
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 10.2
Utvinning av vattenlösliga mikronäringsämnen i gödselmedel och borttagande av organiska föreningar från extrakt av gödselmedel
EN 16962: Gödselmedel – Utvinning av vattenlösliga mikronäringsämnen i gödselmedel och borttagande av organiska föreningar från extrakt av gödselmedel
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 10.3
Bestämning av kobolt, koppar, järn, mangan och zink med hjälp av atomabsorptionsspektrometri (FAAS)
EN 16965: Gödselmedel – Bestämning av kobolt, koppar, järn, mangan och zink med hjälp av atomabsorptionsspektrometri (FAAS)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 10.4
Bestämning av bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink med hjälp av ICP-AES
EN 16963: Gödselmedel – Bestämning av bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink med hjälp av ICP-AES
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 10.5
Bestämning av bor i koncentrationer med hjälp av acidimetrisk titrering
EN 17042: Gödselmedel – Spektrometrisk bestämning av bor i koncentrationer > 10 % med hjälp av acidimetrisk titrering
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 10.6
Bestämning av molybden i koncentrationer med hjälp av gravimetrisk metod med 8-hydroxykinolin
CEN/TS 17060: Gödselmedel – Bestämning av molybden i koncentrationer > 10 % med hjälp av gravimetrisk metod med 8-hydroxykinolin
Denna analysmetod har inte ringtestats.
Metod 11
Kelat- och komplexbildare
Metod 11.1
Bestämning av innehållet av kelaterade mikronäringsämnen och den kelaterade andelen av mikronäringsämnena
EN 13366: Gödselmedel – Behandling med katjonbytesharts för bestämning av innehållet av kelaterade mikronäringsämnen och den kelaterade andelen av mikronäringsämnena
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.2
Bestämning av EDTA, HEDTA och DTPA
EN 13368-1: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen i gödselmedel med jonkromatografi – Del 1: EDTA, HEDTA och DTPA
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.3
Bestämning av järn kelaterad med o,o-EDDHA, o,o-EDDHMA och HBED
EN 13368-2: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen i gödselmedel med kromatografi. Del 2: Bestämning av järn kelaterad med o,o-EDDHA, o,o-EDDHMA och HBED med jonparskromatografi
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.4
Bestämning av järn kelaterad med EDDHSA
EN 15451: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen – Bestämning med jonparskromatografi av järn kelaterad med EDDHSA
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.5
Bestämning av järn kelaterad med o,p-EDDHA
EN 15452: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen – Bestämning med högtrycksvätskekromatografi (Reversed Phase-HPLC) av järn kelaterad med o,p-EDDHA
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.6
Bestämning av IDHA
EN 15950: Gödselmedel – Bestämning av N-(1,2-dikarboxietyl)-D,L-asparaginsyra (iminodisuccinsyra, IDHA) med högupplöst vätskekromatografi (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.7
Bestämning av lignosulfonater
EN 16109: Gödselmedel – Bestämning av komplexbildade joner av mikronäringsämnen i gödselmedel – Identifiering av lignosulfonater
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.8
Bestämning av innehållet av komplexerade mikronäringsämnen och den komplexerade andelen av mikronäringsämnena
EN 15962: Gödselmedel – Bestämning av innehållet av komplexerade mikronäringsämnen och den komplexerade andelen av mikronäringsämnena
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.9
Bestämning av [S,S]-EDDS
EN 13368-3 del 3: Gödselmedel – Bestämning av kelaterande ämnen i gödselmedel med kromatografi. Bestämning av [S,S]-EDDS med jonparskromatografi
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 11.10
Bestämning av HGA
EN 16847: Gödselmedel – Bestämning av komplexbildande medel i gödselmedel – Identifiering av hepta glukonsyra genom kromatografi
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12
Nitrifikationshämmare och ureashämmare
Metod 12.1
Bestämning av dicyandiamid
EN 15360: Gödselmedel – Bestämning av dicyandiamid – Vätskekromatografisk metod (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.2
Bestämning av NBPT
EN 15688: Gödselmedel – Bestämning av ureashämmaren N-(butyl) tiofosforsyratriamid (NBPT) med HPLC
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.3
Bestämning av 3-metylpyrazol
EN 15905: Gödselmedel – Bestämning av 3-metylpyrazol (MP) med högupplöst vätskekromatografi (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.4
Bestämning av TZ
EN 16024: Gödselmedel – Bestämning av 1H,1,2,4-triazol i urea och i ureahaltiga gödselmedel – Metod med högupplöst vätskekromatografi (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.5
Bestämning av 2-NPT
EN 16075: Gödselmedel – Bestämning av N-(2-nitrofenyl)-fosfortriamid (2-NPT) i urea och ureahaltiga gödselmedel. Metod med högupplöst vätskekromatografi (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.6
Bestämning av DMPP
EN 16328: Gödselmedel – Bestämning av 3,4-dimetyl-1H-pyrazolfosfat (DMPP) – Vätskekromatografisk metod (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.7
Bestämning av NBPT/NPPT
EN 16651: Fertilizers – Determination of N-(n-Butyl)thiophosphoric acid triamide (NBPT) and N-(n-Propyl)thiophosphoric acid triamide (NPPT) – Method using high-performance liquid chromatography (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 12.8
Bestämning av DMPSA
EN 17090: Gödselmedel – Bestämning av nitrifikationshämmare DMPSA i gödselmedel – Vätskekromatografisk metod (HPLC)
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 13
Tungmetaller
Metod 13.1
Bestämning av kadmium
EN 14888: Gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av kadmium
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14
Kalkningsmedel
Metod 14.1
Bestämning av storleksfördelningen i kalkningsmedel genom torr- och våtsiktning
EN 12948: Kalkningsmedel – Bestämning av storleksfördelning genom torr- och våtsiktning
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.2
Bestämning av karbonat- och silikatinnehållande kalkningsmedels reaktivitet med saltsyra
EN 13971: Karbonat- och silikatinnehållande kalkningsmedel – Bestämning av reaktivitet – Potentiometrisk titreringsmetod med saltsyra
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.3
Bestämning av reaktivitet genom automatisk titrering med citronsyra
EN 16357: Karbonatinnehållande kalkningsmedel – Bestämning av reaktivitet – Automatisk titrering med citronsyra
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.4
Bestämning av kalkningsmedels neutraliserande värde
EN 12945: Kalkningsmedel – Bestämning av neutraliserande värde – Titrimetriska metoder
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.5
Bestämning av kalcium i kalkningsmedel genom oxalatmetoden
EN 13475: Kalkningsmedel – Bestämning av kalciumhalten – Oxalatmetoden
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.6
Bestämning av kalcium och magnesium i kalkningsmedel genom komplexometri
EN 12946: Kalkningsmedel – Bestämning av kalcium- och magnesiumhalten – Komplexometri
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.7
Bestämning av magnesium i kalkningsmedel genom atomabsorptionsspektrometri
EN 12947: Kalkningsmedel – Bestämning av magnesiumhalten – Atomabsorptionsspektroskopi
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.8
Bestämning av fukthalt
EN 12048 Fasta gödselmedel och kalkningsmedel – Bestämning av fukthalten – Gravimetriska metoden genom torkning vid 105 °C +/– 2 °C
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.9
Bestämning av sönderdelningen av granulat
EN 15704: Kalkningsmedel – Bestämning av sönderdelningen av granulat av kalcium och kalcium-/magnesiumkarbonater under påverkan av vatten
Denna analysmetod har ringtestats.
Metod 14.10
Bestämning av produktens effekt genom inkubation
EN 14984: Kalkningsmedel – Bestämning av produktens effekt på jordens pH-värde – Inkubationsmetoden
Denna analysmetod har ringtestats.
BILAGA V
A. FÖRTECKNING ÖVER DOKUMENT SOM TILLVERKARE ELLER DERAS FÖRETRÄDARE SKALL KONSULTERA VID UTARBETANDET AV ETT TEKNISKT UNDERLAG FÖR EN NY GÖDSELMEDELSTYP, SOM DE ÖNSKAR FÅ UPPTAGNA I BILAGA I TILL DENNA FÖRORDNING
1. Vägledning för utarbetning av det tekniska underlaget till ansökan om att använda beteckningen ”EG-GÖDSELMEDEL” på ett gödselmedel.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 138, 20.5.1994, s. 4.
2. Kommissionens direktiv 91/155/EEG av den 5 mars 1991 om införandet och den närmare utformningen av ett särskilt informationssystem avseende farliga preparat (beredningar) i enlighet med artikel 10 i direktiv 88/379/EEG.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 76, 22.3.1991, s. 35.
3. Kommissionens direktiv 93/112/EG av den 10 december 1993 om ändring av kommissionens direktiv 91/155/EEG om införandet och den närmare utformningen av ett särskilt informationssystem avseende farliga preparat (beredningar) i enlighet med artikel 10 i direktiv 88/379/EEG.
Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 314, 16.12.1993, s. 38.
B. KRAV FÖR GODKÄNNANDE AV LABORATORIER SOM ÄR BEHÖRIGA ATT TILLHANDAHÅLLA DE TJÄNSTER SOM BEHÖVS FÖR ATT KONTROLLERA EG-GÖDSELMEDLENS ÖVERENSSTÄMMELSE MED KRAVEN I DENNA FÖRORDNING OCH DESS BILAGOR
1. Standard som gäller med avseende på laboratorierna:
2. Standard som gäller med avseende på ackrediteringsorganen:
EN ISO/IEC 17011, Bedömning av överensstämmelse – Allmänna krav på ackrediteringsorgan som ackrediterar organ för bedömning av överensstämmelse.
( 1 ) EGT 196, 16.8.1967, s. 1.
( 2 ) Kelatbildarna ska identifieras och kvantifieras enligt de europeiska standarder som omfattar kelatbildarna ovan.
( 3 ) Komplexbildarna ska identifieras enligt de europeiska standarder som omfattar komplexbildarna ovan.
( 4 ) En och en halv timmes reaktionstid räcker för de flesta organiska ämnen i närvaro av silvernitrat som katalysator.
( 5 ) Kommersiellt tillgänglig kopparlösning får användas.
( 6 ) Whatman 541 eller motsvarande.
( 7 ) Plattans diameter skall alltid motsvara cylinderns innerdiameter.
(
8
)
Obs: När de sex perifera stubinlängderna är spända efter monteringen måste mittstubinen förbli något slak.
( 9 ) Om det erhållna talet är ett bråk, skall detta avrundas till närmaste högre heltal.
( 10 ) För förpackningar på högst 1 kg skall ett stickprov utgöras av innehållet i en ursprunglig förpackning.
( 11 ) Eventuella klumpar skall brytas upp (om så är nödvändigt genom att de särskiljs från provet och sedan återförs till detta).