2.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 66/29

1.

Artikel 36.1 i direktiv 2002/83/EG omfattar inte rättsliga transaktioner där en befintlig livförsäkring med fondförmåner överförs genom ett köpeavtal från en person till en annan och den försäkrade risken, dvs. den försäkrade personen, enligt försäkringsavtalet förblir densamma. En överföring av en livförsäkring med fondförmåner genom en rättslig transaktion utgör inte en ändring av försäkringsvillkoren såvida inte villkoren i försäkringen också ändras, varigenom jämvikten mellan parternas rättigheter och skyldigheter enligt försäkringsavtalet ändras. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma de faktiska omständigheterna i målen och att avgöra om de relevanta överföringarna ledde till en ändring av villkoren i de livförsäkringar med fondförmåner som de sökande förvärvade.

2.

Om en ”ändring av försäkringsvillkoren” i direktivets mening har skett måste den hänskjutande domstolen pröva om den övertagande försäkringstagaren fick den information som förtecknas i punkt B b 2 i bilaga III och om informationen var klar, tydlig och fullständig samt lämnades skriftligen på ett officiellt språk i den EES-stat där åtagandet gjorts.

3.

Huruvida den tidigare försäkringstagaren var ett företag och den nya försäkringstagaren är konsument saknar betydelse för försäkringsföretagets informationsskyldighet, såvida inte den skillnaden har lett till en ändring av villkoren i försäkringsavtalet.

4.

Den information som förtecknas i punkt A i bilaga III i direktivet avser endast ”uppgifter om försäkringsföretaget” och ”uppgifter om åtagandet”. Huruvida den ursprungliga försäkringstagaren lämnade information om sig själv så att hans eller hennes egen risk- eller investerarprofil kunde bedömas saknar följaktligen betydelse för försäkringsföretagets informationsskyldighet enligt direktivet.

5.

Direktiv måste införlivas i nationell lagstiftning i EES-staterna med obestridligt bindande verkan och på ett så tillräckligt tydligt, precist och klart sätt att kraven på rättssäkerhet är uppfyllda. Nationella domstolar måste vidare tolka nationell rätt i överensstämmelse med EES-lagstiftningen. Enligt artikel 34 i övervakningsavtalet ska domstolen vara behörig att avge rådgivande yttranden angående tolkningen av EES-avtalet på begäran av nationella domstolar. Efter det att domstolen har avkunnat dom ankommer det på den hänskjutande domstolen att tolka nationell rätt mot bakgrund av domstolens klargörande. I de fall då en konform tolkning av nationell rätt inte räcker för att uppnå det resultat som eftersträvas med den relevanta EES-regeln kan talan i ärendet väckas vid domstolen enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 31 i övervakningsavtalet.