19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/16

(1)

Genom en skrivelse av den 5 november 2012 (1) och med anledning av de diskussioner som föregick anmälan mottog myndigheten en begäran från den norska regeringen om antagande av ett beslut rörande tillämpningen av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG på oljeverksamhet på Norges kontinentalsockel. Genom en skrivelse av den 25 januari 2013 begärde myndigheten ytterligare uppgifter från Norges regering. (2) Norges regering svarade myndigheten i en skrivelse av den 15 februari 2013. (3) Anmälan och svaret från den norska regeringen diskuterades vid en telefonkonferens den 4 mars 2013. (4) Genom skrivelser från myndigheten av den 22 mars 2013 genomfördes ett samråd med Eftas kommitté för offentlig upphandling som uppmanades att inkomma med sina synpunkter genom skriftligt förfarande. (5) Efter en omröstning bland sina ledamöter inkom Eftas kommitté för offentlig upphandling med ett positivt yttrande om myndighetens utkast till beslut av den 16 april 2013. (6)

(2)

Den norska regeringens begäran gäller prospektering efter och utvinning av råolja och naturgas på den norska kontinentalsockeln, inklusive utveckling (dvs. inrättande av lämplig infrastruktur för framtida produktion, såsom produktionsplattformar, rörledningar, terminaler osv.). Norges regering har i sin begäran beskrivit följande tre verksamheter:

(3)

Syftet med artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att möjliggöra undantag från kraven i reglerna om offentlig upphandling i en situation där deltagarna på en marknad fungerar på ett konkurrenskraftigt sätt. I artikel 30.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet enligt artiklarna 3–7 omfattas inte av detta direktiv om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.”

(4)

I artikel 30.1 i direktivet anges två krav som båda måste vara uppfyllda innan myndigheten kan anta ett positivt beslut rörande en begäran om undantag enligt artikel 30.4, med beaktande av artikel 30.6, i direktivet.

(5)

Det första kravet i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att verksamheten måste utövas på en marknad med fritt tillträde. Enligt artikel 30.3 i direktiv 2004/17/EG ska ”tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar de bestämmelser i gemenskapsrätten som anges i bilaga XI”. I bilaga XI till direktiv 2004/17/EG förtecknas flera direktiv.

(6)

Till de direktiv som förtecknas i bilaga XI hör Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (nedan kallat direktiv 94/22/EG) (7) som införlivades i EES-lagstiftningen 1995 och som anges i punkt 12 i bilaga IV till EES-avtalet.

(7)

Även direktiv 98/30/EG hör till de direktiv som förtecknas i bilaga XI. Det direktivet har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG. Direktiv 2003/55/EG införlivades i EES-lagstiftningen 2005 och anges i punkt 23 i bilaga IV till EES-avtalet. (8)

(8)

Tillträdet till marknaden kan alltså anses vara fritt om den norska staten har genomfört och korrekt tillämpat de rättsakter som anges i punkterna 12 och 23 i bilaga IV till EES-avtalet, vilka motsvarar direktiv 94/22/EG respektive direktiv 2003/55/EG. (9)

(9)

Det andra kravet i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att verksamheten, i den Eftastat där den utövas, ska vara direkt konkurrensutsatt. Bedömningen av huruvida en verksamhet är direkt konkurrensutsatt ska grundas på ”kriterier som överensstämmer med fördragets konkurrensbestämmelser, t.ex. vad varorna eller tjänsterna har för egenskaper, om det finns alternativa varor eller tjänster, hur de är prissatta samt om fler än en varu- eller tjänsteleverantör finns, reellt eller potentiellt, på marknaden”. (10)

(10)

Konkurrensutsattheten ska bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör marknadsandelen för huvudaktörerna på en given marknad ett kriterium som bör tas i beaktande. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. (11) Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt grundas på objektiva kriterier som tar hänsyn till den berörda sektorns särskilda egenskaper. Eftersom villkoren är varierande för de olika verksamheter som omfattas av detta beslut ska en separat bedömning göras för varje enskild relevant verksamhet eller marknad.

(11)

Detta beslut fattas enbart i syfte att medge undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG och påverkar inte tillämpningen av konkurrensbestämmelserna.

(12)

Den norska oljelagen (12) (nedan kallad petroleumsloven) utgör den underliggande rättsliga grunden för tillståndssystemet för oljeverksamheter på den norska kontinentalsockeln. Genom petroleumsloven och föreskriften till petroleumsloven (nedan kallad forskrift til petroleumsloven) regleras beviljandet av tillstånd till prospektering efter och utvinning av råolja och naturgas på den norska kontinentalsockeln. Norska Olje- og energidepartementet tillkännager vilka områden (block) som företagen kan lämna in en tillståndsansökan för. Den norska kungen i statsråd beviljar utvinningstillståndet. Utvinningstillstånd beviljas på grundval av sakliga och objektiva kriterier. (13) Ett utvinningstillstånd tilldelas vanligen en grupp av företag, varav ett företag utses till den operatör som ska ha ansvaret för den löpande förvaltningen av tillståndet.

(13)

I Norge finns det två typer av tilldelningsomgångar för tillstånd, (konsesjonsrunde), nämligen i) tilldelningsomgångar som omfattar omogna områden på den norska kontinentalsockeln (numrerade tilldelningsomgångar) och ii) tilldelning i förhandsdefinierade områden (tildelning i forhåndsdefinerte områder, nedan kallat TFO) som omfattar mogna områden. De två typerna av tilldelningsomgångar för tillstånd är likadana, med undantag för hur de inleds. TFO-omgångarna genomförs varje år och täcker områden på den norska kontinentalsockeln som anses vara mogna (dvs. där de geologiska förhållandena är väl kända). (14) De numrerade tilldelningsomgångarna genomförs (i genomsnitt) vartannat år och täcker omogna områden (dvs. där kunskapen om de geologiska förhållandena är begränsad). (15) Det är norska Olje- og energidepartementet som inleder de numrerade tilldelningsomgångarna genom att uppmana företag som är aktiva på den norska kontinentalsockeln att nominera block som de vill ska ingå i nästa tilldelningsomgång. De rättsliga villkoren (lagar, förordningar och tillståndsdokument) som reglerar de två typerna av tilldelningsomgångar är exakt desamma. Norges regering har meddelat myndigheten att prospekteringsverksamheter som bedrivs efter de två typerna av tilldelningsomgångar också är likadana.

(14)

Inom ramen för tilldelningsomgångar ansöker kvalificerade oljeföretag om utvinningstillstånd, dvs. ensamrätten att bedriva petroleumverksamhet på den norska kontinentalsockeln. Petroleumverksamhet definieras i petroleumsloven §1-6 c som all verksamhet i samband med undervattensförekomster av petroleum, inbegripet prospektering, prospekteringsborrning, utvinning, transport, utnyttjande och avveckling, samt planering av sådana aktiviteter, dock inte transport av petroleum i bulk med fartyg. Vid tilldelningsomgångarna ansöker företagen alltså om ensamrätten till prospektering efter och utvinning av all råolja och naturgas som kan upptäckas inom det område som omfattas av utvinningstillståndet.

(15)

När råolja och/eller naturgas upptäcks är tillståndshavarna, om de beslutar att utveckla fältet, skyldiga att lämna in en utbyggnads- och driftsplan för fältet till Olje- og energidepartementet för godkännande. (16) Godkännandet av utbyggnads- och driftsplanen ger tillståndshavarna ensamrätt till att starta exploateringen och sedan utvinningen. Den petroleum som utvinns blir den enskilda tillståndshavarens egendom.

(16)

De företag som är tillståndshavare på den norska kontinentalsockeln omfattar allt från stora internationella oljebolag till mycket små oljebolag. Många av dem har inlett sin verksamhet på kontinentalsockeln under de senaste 10 åren.

(17)

Tabellerna nedan har lämnats in av den norska regeringen och i dem visas verksamheterna på den norska kontinentalsockeln i form av tilldelade nya utvinningstillstånd, tilldelade arealer och antal företag på kontinentalsockeln. (17)

Tilldelade nya utvinningstillstånd:

Tilldelade arealer:

Antal företag på den norska kontinentalsockeln:

(18)

Den norska regeringens begäran om ett undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG gäller tre separata verksamheter på den norska kontinentalsockeln, nämligen a) prospektering efter råolja och naturgas, b) utvinning av råolja och c) utvinning av naturgas. Myndigheten har granskat dessa tre verksamheter separat. (18)

(19)

Vid tillämpningen av detta beslut menas med utvinning även utveckling (dvs. uppbyggnad av infrastruktur för utvinning, som oljeplattformar, rörledningar, terminaler osv.). Transport av naturgas från den norska kontinentalsockeln till marknaden genom tidigare led i rörledningsnätet omfattas inte av detta beslut.

(20)

Direktiv 94/22/EG införlivades i punkt 12 i bilaga IV till EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 19/1995 som trädde i kraft den 1 september 1995.

(21)

Den norska regeringen anmälde införlivandet av detta direktiv till myndigheten den 18 mars 1996. Myndigheten gjorde en bedömning av överensstämmelsen, varpå Norge gjorde ett antal ändringar i sin lagstiftning. När dessa ändringar hade gjorts ansåg myndigheten att Norges genomförande av tillståndsdirektivet var korrekt.

(22)

Direktiv 2003/55/EG (gasdirektivet) införlivades i EES-avtalet i punkt 23 genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 146/2005/EG den 2 december 2005. Direktivet trädde i kraft för Eftastaterna den 1 juni 2007.

(23)

Den norska regeringen anmälde ett delvis genomförande av gasdirektivet den 4 juni 2007 och ett fullständigt genomförande den 19 februari 2008. Myndigheten genomförde en bedömning av överensstämmelsen även rörande detta direktiv. Efter ett antal ändringar i Norges nationella lagstiftning ansåg myndigheten att Norges genomförande av gasdirektivet var korrekt.

(24)

Mot bakgrund av de uppgifter som läggs fram i detta avsnitt och i detta sammanhang framgår det att den norska staten har genomfört och korrekt tillämpat de rättsakter som avses i punkterna 12 och 23 i bilaga IV till EES-avtalet, vilket motsvarar direktiv 94/22/EG respektive direktiv 2003/55/EG.

(25)

Följaktligen, och i enlighet med artikel 30.3 första stycket i direktiv 2004/17/EG, bör tillträdet till marknaden betraktas som fritt på Norges territorium, inklusive den norska kontinentalsockeln.

(26)

Som förklarats ovan anser myndigheten att det är nödvändigt att undersöka om de berörda sektorerna är direkt konkurrensutsatta. Den har därför granskat de uppgifter som lämnats av den norska regeringen och vid behov kompletterat dessa med uppgifter som är offentligt tillgängliga.

(27)

Prospektering efter råolja och naturgas består av sökande efter nya kolvätefyndigheter. Utvinning omfattar både inrättandet av lämplig infrastruktur för utvinning och exploatering av dessa fyndigheter. Prospektering efter råolja och naturgas utgör en relevant produktmarknad som är skild från marknaderna för utvinning av råolja och naturgas. Denna definition bygger på det faktum att det inte är möjligt att i förväg avgöra om prospekteringen kommer att leda till någon upptäckt av råolja eller naturgas. Den norska regeringen har bekräftat att detta gäller både de numrerade tilldelningsomgångarna och TFO-omgångarna. Denna definition av marknaden överensstämmer även med Europeiska kommissionens praxis. (19)

(28)

Prospekteringen av omogna och mogna områden utförs av samma typ av företag och verksamheterna bygger på samma typ av teknik (oberoende av vilken typ av tilldelningsomgång det gäller). Även om kunskapen om de geologiska förhållandena är större i TFO-omgångarna har oljeföretagen ingen exakt kännedom om förekomsten av petroleum, eller om en möjlig upptäckt innehåller olja eller gas, eller båda delarna. Myndigheten anser därför att den relevanta marknaden är prospektering efter råolja och naturgas, vilket inbegriper prospekteringsverksamhet som bedrivs under såväl numrerade tilldelningsomgångar som TFO-omgångar.

(29)

De företag som är engagerade i prospekteringsverksamhet brukar inte begränsa sin verksamhet till ett visst geografiskt område. Det är snarare så att de flesta företag är aktiva på global nivå. Europeiska kommissionens fasta praxis är att den geografiska omfattningen av marknaden för prospektering är global. (20) Den norska regeringen instämmer i kommissionens definition av den geografiska marknaden. Myndigheten konstaterar att den relevanta geografiska marknaden är global.

(30)

Under perioden 2011–2013 har ungefär 50 företag beviljats status som innehavare av utvinningstillstånd, vilket innebär att de deltar i prospekteringsverksamhet på den norska kontinentalsockeln. (21)

(31)

De marknadsandelar som innehas av de aktörer som är verksamma inom prospektering mäts vanligen med två variabler, nämligen bevisade reserver och förväntad utvinning. (22)

(32)

De globala bevisade oljereserverna uppgick 2011 till 1 652,6 miljarder fat och motsvarande siffra för naturgas var 208,4 biljoner kubikmeter, eller ungefär 1 310,8 miljarder fat oljeekvivalenter. (23) I slutet av 2011 uppgick de bevisade oljereserverna i Norge till 6,9 tusen miljoner fat, vilket motsvarar 0,4 % av världens reserver. (24) De bevisade reserverna av naturgas i Norge uppgick 2011 till 2,1 biljoner kubikmeter, vilket motsvarar 1 % av världens reserver. (25) Inget av de fem största företagen som är verksamma på den norska kontinentalsockeln har en global andel av bevisade reserver som överstiger 1 %. (26)

(33)

Den norska regeringen har inga uppgifter om de globala marknadsandelar som de fem största företagen på den norska kontinentalsockeln innehar mätt i förväntad utvinning. Det är dock rimligt att anta att det finns ett direkt samband mellan bevisade reserver av råolja och naturgas och förväntad framtida utvinning. (27) Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter är det under alla omständigheter inte sannolikt att de globala marknadsandelarna för de största företagen på den norska kontinentalsockeln, mätt i förväntad utvinning, leder till någon förändring av myndighetens bedömning.

(34)

Myndigheten har dessutom beaktat uppgifterna om antalet ansökningar inom ramen för tilldelningsomgångar på den norska kontinentalsockeln och nya aktörer på denna kontinentalsockel. De siffror som lämnats av den norska regeringen rörande tilldelningen av tillstånd under de tre senaste tilldelningsomgångarna för den norska kontinentalsockeln (som hölls 2011–2012) visar att för varje utlyst tillstånd har upp till nio företag lämnat in ansökningar. Under perioden 2008–2012 tilldelades 13 nya aktörer utvinningstillstånd på den norska kontinentalsockeln. Antalet företag som tilldelats tillstånd på den norska kontinentalsockeln är alltså betydande. (28)

(35)

På grundval av ovanstående faktorer måste koncentrationsgraden på den globala marknaden för prospektering efter råolja och naturgas betecknas som låg. Det är sannolikt att företag som är verksamma på denna marknad är utsatta för ett betydande konkurrenstryck. Det finns ingenting som tyder på att sektorn inte fungerar på ett marknadsmässigt sätt. Myndighetens slutsats är därför att marknaden för prospektering efter råolja och naturgas är direkt konkurrensutsatt i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG.

(36)

Råolja är en global råvara och dess pris avgörs av balansen mellan tillgång och efterfrågan på global nivå. Enligt Europeiska kommissionens fasta praxis (29) utgör utbyggnad och produktion av råolja en separat produktmarknad av global omfattning. Den norska regeringen instämmer med denna definition av marknaden. (30) Myndigheten vidhåller samma definition av marknaden för detta beslut.

(37)

När råolja (eller naturgas) upptäcks är tillståndshavarna, om de beslutar att utveckla fältet, skyldiga att lämna in en utbyggnads- och driftsplan för fältet till Olje- og energidepartementet för godkännande. I tabellen nedan anges de fält på den norska kontinentalsockeln som huvudsakligen producerar olja (31) och för vilka en utbyggnads- och driftsplan har lämnats in och godkänts under de senaste fem åren:

(38)

Följaktligen omfattar de utbyggnads- och driftsplaner för utvinning av olja som godkänts under perioden 2008–2012 sammanlagt 20 företag. En utbyggnads- och driftsplan för tre nya marknadsaktörer godkändes av Olje- og energidepartementet 2010. (32)

(39)

Frånsett de företag som ägs av den norska staten visar förteckningen att tillståndshavarna omfattar både stora och mindre oljeföretag. Den norska regeringen hävdar att de flesta av oljeföretagen på den norska kontinentalsockeln ingår i bolag med en diversifierad portfölj av global verksamhet. Den petroleum som utvinns säljs därför i betydande omfattning till närstående bolag. Mer än hälften av produktionen säljs dock på spotmarknaden. Siffrorna nedan visar 2009 års försäljningsvolym för råolja från den norska kontinentalsockeln.

Försäljningsvolym för råolja under 2009 från den norska kontinentalsockeln:

(40)

Den totala globala oljeproduktionen 2011 uppgick till 83 576 tusen fat per dag. Under 2011 producerades totalt 2 039 tusen fat per dag i Norge, vilket motsvarar 2,3 % av den globala produktionen. (33)

(41)

Statoil stod för den största andelen utvinning av råolja på den norska kontinentalsockeln under 2011. Till de övriga producenterna på den norska kontinentalsockeln hörde stora internationella oljebolag som Exxon/Mobil, Total, ConocoPhillips, Marathon, Shell, BP och Eni. Ingen av dessa aktörer hade under 2011 en marknadsandel för utvinning av petroleum som översteg 3 %. (34) Koncentrationsgraden på den relevanta marknaden i sin helhet var därför låg.

(42)

Europeiska kommissionen har i sina beslut enligt direktiv 2004/17/EG konstaterat att den globaliserade marknaden för utvinning av petroleum kännetecknas av stark konkurrens från ett flertal aktörer. (35) Det finns inga indikationer på att detta skulle ha förändrats under de senaste åren.

(43)

Mot bakgrund av ovanstående faktorer drar myndigheten slutsatsen att det inte finns något som tyder på att sektorn inte fungerar på ett marknadsmässigt sätt, vilket innebär att marknaden för utveckling och utvinning av råolja är direkt utsatt för konkurrens i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG.

(44)

Marknaden för utveckling, utvinning och partihandel med gas har granskats av Europeiska kommissionen enligt rådets förordning (EG) av den 20 januari 2004 om företagskoncentrationer (36) (nedan kallad förordningen om företagskoncentrationer) i ett flertal beslut där den har konstaterat att det finns en marknad för leverans av gas i tidigare led (inbegripet utveckling och utvinning av gas) till kunder i EES-området (dvs. gas som produceras på gasfälten och säljs till kunder – inklusive de inblandade aktörerna – inom EES-området). (37)

(45)

Naturgas kan transporteras genom gasrörledningar i tidigare led eller med fartyg i form av flytande naturgas (nedan kallat LNG). Under 2012 uppgick Norges gasexport till ungefär 112 miljarder kubikmeter, varav 107 miljarder kubikmeter bestod av gas i rörledningar och 5 miljarder kubikmeter skeppades som LNG. (38)

(46)

Enligt den norska regeringen är LNG-leveranser likvärdiga med leverans av gas i rörledningar och konkurrerar direkt med dessa. Så snart som LNG återförgasas kan den utbytas mot den gas som levereras genom rörledningar från fält i tidigare led. Zeebrugge i Belgien nämns som ett exempel på detta: så snart gas i rörledningar från den norska kontinentalsockeln har passerat genom landningsterminalen och LNG har återförgasats är båda gaskällorna helt utbytbara. Även om återförgasningsinfrastrukturen inte finns i alla EES-stater har återförgasningskapaciteten i EES ökat stadigt under de senaste åren och närmar sig nu 200 miljarder kubikmeter. I och med utvidgningen av rörledningsnätet blir LNG tillgängligt för ett växande antal kunder inom EES-området.

(47)

I kommissionens nyligen fattade beslut har frågan om huruvida leveranser av flytande gas ska skiljas från leveranser av gas i rörledningar lämnats obesvarad. (39)

(48)

I detta beslut anser myndigheten att frågan om huruvida en skillnad bör göras mellan gas i rörledningar och flytande gas också kan lämnas obesvarad.

(49)

I senare led finns separata nät för leverans av gas med högt värmevärde och gas med lågt värmevärde, och slutanvändarna är anslutna till lämpligt nät för sina leveranser. Gas med högt värmevärde kan omvandlas till gas med lågt värmevärde och tvärtom. De norska gasproducenterna levererar gas med högt värmevärde.

(50)

Den norska regeringen hävdar att utbytbarheten mellan gas med lågt värmevärde och gas med högt värmevärde innebär att produkterna omfattas av samma marknad utifrån ett perspektiv som gäller leveranser i tidigare led. Den hävdar även att leveranserna av gas med lågt värmevärde utgör en relativt liten andel (ca 10 %) av den totala leveransen av gas till EES.

(51)

I detta beslut anser myndigheten att frågan om huruvida skillnad bör göras mellan gas med högt värmevärde och gas med lågt värmevärde kan lämnas obesvarad.

(52)

Vad beträffar definitionen av produktmarknad anser myndigheten i detta beslut att det finns en marknad för leverans av gas i tidigare led (inbegripet utveckling och utvinning av gas). Frågorna om huruvida LGN eller gas med lågt värmevärde omfattas av den relevanta produktmarknaden saknar relevans för detta beslut.

(53)

Enligt den norska regeringen har de tre direktiven om gasmarknaden lett till en avreglerad och integrerad marknad för naturgas i nordvästra Europa. EU strävar efter att integrera marknaderna senast 2014. Med en inre marknad för gas anser den norska regeringen att det inte är relevant att beakta marknadsandelarna för enskilda EES-stater. Så snart gasen når gränsen för EU:s inre marknad flödar den fritt dit där den behövs enligt reglerna för tillgång och efterfrågan.

(54)

Ungefär 70 % av rörledningsexporten av gas från den norska kontinentalsockeln transporterades till mottagande terminaler i Tyskland och Förenade kungariket, och den återstående delen till terminaler i Belgien och Frankrike. Gas i rörledningar från Norge säljs via rörledningsförbindelser och swappavtal till ytterligare ett antal EES-stater, totalt över 10 EES-stater. Ungefär två tredjedelar av produktionen av LNG från den norska kontinentalsockeln har historiskt sett sålts till EES-området. Detta innebär att nästan all norsk gas exporteras till EES.

(55)

Den norska regeringen hävdar vidare att köpare av gas i EES har tillgång till flera olika försörjningskällor. Dessa källor inbegriper både gas från EU (vanligen Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket) eller från grannländer (vanligen Ryssland, Algeriet och Libyen, förutom Norge) eller mer avlägsna länder (t.ex. länder i Mellanöstern eller Nigeria, i form av LNG).

(56)

Den norska regeringen hävdar vidare att marknadsplatserna i Förenade kungariket och på den europeiska kontinenten i ökande utsträckning gäller LNG och att prisbildningen för de olika marknadsplatserna visar att en betydande grad av integration har uppnåtts.

(57)

När det gäller definitionen av den geografiska marknaden har Europeiska kommissionen i tidigare beslut enligt förordningen om företagskoncentrationer fastställt att den sannolikt omfattar gasimport från EES-staterna samt Ryssland och Algeriet, men definitionen av den geografiska marknaden har lämnats öppen. I beslutet om sammanslagningen mellan Statoil och Hydro ansåg kommissionen inte att det var nödvändigt att besluta om det lämpliga relevanta geografiska området var EES, ett område som omfattar de EES-länder där gas från den norska kontinentalsockeln säljs (direkt via rörledningar eller via swappar) eller varje enskilt land där parterna säljer gas. (40) Oavsett geografisk definition skulle den koncentrationen inte skapa konkurrensproblem på marknaden för leverans av gas i tidigare led.

(58)

I detta beslut och av de skäl som anges nedan konstaterar myndigheten att det inte är nödvändigt att fastställa den exakta räckvidden för den geografiska marknaden för naturgas. Enligt alla rimliga definieringar av den geografiska marknaden anser myndigheten att den berörda sektorn är direkt utsatt för konkurrens.

(59)

När naturgas (eller råolja) upptäcks är tillståndshavarna, om de beslutar att utveckla fältet, skyldiga att lämna in en utbyggnads- och driftsplan för fältet till Olje- og energidepartementet för godkännande. I tabellen nedan anges de fält på den norska kontinentalsockeln som huvudsakligen producerar naturgas (41) och för vilka en utbyggnads- och driftsplan har lämnats in och godkänts under de senaste fem åren:

(60)

De utbyggnads- och driftsplaner för utvinning av gas som godkänts under perioden 2008–2012 omfattar sammanlagt 14 företag. Under perioden 2009–2011 godkändes tre nya marknadsaktörer. (42) Mer än 25 företag på den norska kontinentalsockeln exporterar gas till EES. (43)

(61)

Under 2011 uppgick gasutvinningen i Norge till 101,4 miljarder kubikmeter, vilket motsvarar 3,1 % av den globala utvinningen. (44) Mer än 95 % av utvinningen på den norska kontinentalsockeln exporteras till EES via rörledningar till sex landningspunkter i fyra länder (Förenade kungariket, Tyskland, Belgien och Frankrike). (45) Ungefär 1,4 miljarder kubikmeter (mindre än 2 %) av den gas som utvanns på den norska kontinentalsockeln förbrukades lokalt i Norge.

(62)

Det finns ett flertal oberoende företag som är verksamma inom sektorn för gasutvinning på den norska kontinentalsockeln. Nya företag godkänns dessutom som tillståndshavare. De fem största gasutvinningsföretagen på den norska kontinentalsockeln är, mätt i årlig utvinning, Petoro, Statoil, Exxon Mobil, Total och Shell. Statoil är det största gasutvinningsföretaget på den norska kontinentalsockeln. De tre största företagens sammanlagda utvinning av gas på den norska kontinentalsockeln är lägre än 50 %. (46)

(63)

EU:s medlemsstater förbrukar ungefär 500 miljarder kubikmeter gas per år. Enligt Eurogas (47) stod gasleveranserna från EU:s medlemsstater under 2011 för 33 % av de totala nettoleveranserna, följt av Ryssland (24 %), Norge (19 %) (48) och Algeriet (9 %), levererat både via rörledning och som LNG. Andra källor från olika delar av världen stod för de återstående 15 %.

(64)

Alla tillståndshavare på den norska kontinentalsockeln har ansvaret för att sälja sin egen gas. Utvinningsföretag på den norska kontinentalsockeln har avtal om försäljning av gas med köpare i ett flertal EU-medlemsstater. Den totala gasförbrukningen som levererades av Norge till var och en av de sex EU-medlemsstater som importerar mest gas från den norska kontinentalsockeln uppgick 2011 till följande andelar: (49)

(65)

Statoil är den näst största gasleverantören till EES efter Gazprom med ungefär 20 % (50) av sammanlagda förbrukningen i EES. Som framgår av tabellen ovan konkurrerar de största leverantörerna av norsk gas från den norska kontinentalsockeln inom EES-staterna med leverantörer av gas från andra geografiska områden. Köpare på grossistnivå i dessa EES-stater har följaktligen tillgång till alternativ till gasleveranser från den norska kontinentalsockeln. Detta kan dessutom ytterligare styrkas genom den statistik som sammanställts av Eurogas (se tabellen nedan), som visar att EU:s medlemsstater utöver de gasleveranser som mottagits från inhemsk produktion har mottagit leveranser från Ryssland, Algeriet, Qatar och andra källor.

LEVERANSER AV NATURGAS I EUROGAS MEDLEMSSTATER OCH EU, 2011 (51)

(66)

När det gäller EU-medlemsstaterna med den högsta andelen gas från Norge finns det alternativa försörjningskällor, bl.a. följande:

(67)

Köpare på grossistnivå måste uppfylla sina take-or-pay-åtaganden inom ramen för relevanta avtal med norska gasleverantörer. När dessa åtaganden uppfyllts är köparna fria att övergå till alternativa försörjningskällor, såsom gas på spotmarknaden för gas eller spotmarknaden för LNG eller att öka sina volymer enligt långsiktiga avtal med andra leverantörer. Nyare försäljningsavtal tenderar att ha en kortare varaktighet. Den norska regeringen framhåller att spotmarknaden växer i betydelse, med större marknadsplatser för flytande gas både i Förenade kungariket och på den europeiska kontinenten. Återförgasningskapaciteten i EU har dessutom mer än fördubblats under de senaste fem åren. Under 2011 levererades 25 % av EU:s nettoimport av gas som LNG, fördelat på följande EU-medlemsstater:

LEVERANSER AV LNG I EUROGAS MEDLEMSLÄNDER OCH EU, 2011 (56)

(68)

Konkurrenstrycket på marknaden för naturgas påverkas också av tillgången till alternativa gasprodukter (såsom kol och förnybara källor.

(69)

Alla större rörledningar för gastransport från den norska kontinentalsockeln till den europeiska kontinenten och till Förenade kungariket ägs av Gassled. (57) Tillgången till tidigare led i rörledningsnätet förvaltas av Gassco AS, ett företag som ägs helt av norska staten. Gassco AS har inga andelar eller kapacitet i tidigare led i rörledningsnätet och det agerar oberoende när det ger tillträde till outnyttjad kapacitet. Systemet för gastransporter är neutralt för alla aktörer som behöver transportera naturgas. Utvinningsföretag och kvalificerade användare har tillträdesrätt till systemet på icke-diskriminerande, objektiva och öppna villkor. Användarna har tillträde till kapacitet i systemet på grundval av deras behov av gastransporter. (58) De nuvarande och de nya gasoperatörerna på den norska kontinentalsockeln kan följaktligen få tillträde till de tidigare leden i rörledningsnätet och leverera gas till kunden i konkurrens med andra operatörer på den norska kontinentalsockeln.

(70)

Mot bakgrund av ovanstående faktorer anser myndigheten att det inte finns något som tyder på att sektorn inte fungerar på ett marknadsmässigt sätt, och följaktligen att utvinningen av naturgas på den norska kontinentalsockeln är direkt utsatt för konkurrens i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG.

(71)

Myndigheten anser att följande verksamheter i Norge och särskilt på den norska kontinentalsockeln är direkt konkurrensutsatta i den mening som avses i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG:

(72)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt, bör direktiv 2004/17/EG inte gälla när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för tjänster enligt leden a, b och c i punkterna 2 och 71 i detta beslut i Norge och särskilt på den norska kontinentalsockeln.

(73)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen i mars 2013 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av den norska regeringen. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar i de rättsliga och faktiska förhållandena skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda.

a)

Prospektering efter råolja och naturgas.

b)

Utvinning av råolja.

c)

Utvinning av naturgas.

Enhet:

terawattimme (bruttovärmevärde).

Anmärkning:

Siffrorna motsvarar de bästa tillgängliga uppgifterna vid offentliggörandet.

Enhet: