16.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/3

1)

En överenskommelse eller ett samordnat förfarande, av den typ som är aktuell i målen vid den nationella domstolen, mellan försäkringsbolag i form av ömsesidigt informationsutbyte som möjliggör höjningar av premierna för ansvarsförsäkringar avseende skador orsakade av bilar, fartyg och mopeder som inte är motiverade med hänsyn till marknadsvillkoren och utgör en överträdelse av de nationella konkurrensreglerna, kan även utgöra ett åsidosättande av artikel 81 EG om det, med hänsyn tagen till den aktuella nationella marknadens egenskaper, med en tillräckligt hög grad av säkerhet kan förutses att överenskommelsen eller det samordnade förfarandet i fråga direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan påverka försäljningen av sådana försäkringar i den berörda medlemsstaten vilken handhas av företag från andra medlemsstater och åtgärden inte endast har en obetydlig inverkan på marknaden.

2)

Artikel 81 EG skall tolkas så att var och en har rätt att åberopa att en överenskommelse eller ett förfarande som är förbjudet enligt denna bestämmelse är ogiltigt och begära skadestånd när det föreligger ett orsakssamband mellan överenskommelsen eller förfarandet och skadan.

I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området skall varje medlemsstats interna rättsordning ange villkoren för att utöva denna rättighet, inklusive tillämpningen av begreppet orsakssamband, under förutsättning att likvärdighets- och effektivitetsprinciperna iakttas.

3)

I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området skall det i varje medlemsstats rättsordning anges vilka domstolar som är behöriga att pröva en skadeståndstalan som grundar sig på ett åsidosättande av gemenskapens konkurrensregler och vilka förfaranden som är avsedda för en sådan talan, förutsatt att dessa förfaranden inte är mindre förmånliga än dem som avser en skadeståndstalan grundad på ett åsidosättande av nationella konkurrensregler och att dessa nationella bestämmelser inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att begära ersättning för en skada som orsakats genom en överenskommelse eller ett förfarande som är förbjudet enligt artikel 81 EG.

4)

I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området skall varje medlemsstats interna rättsordning ange preskriptionsfristen för att begära ersättning för en skada som orsakats genom en överenskommelse eller ett samordnat förfarande som är förbjudet enligt artikel 81 EG, under förutsättning att likvärdighets- och effektivitetsprinciperna iakttas.

Det ankommer därvid på den nationella domstolen att pröva huruvida en nationell bestämmelse – enligt vilken preskriptionsfristen för att begära ersättning för en skada som orsakats genom en överenskommelse eller ett förfarande som är förbjudet enligt artikel 81 EG börjar löpa den dag då överenskommelsen eller förfarandet etableras, särskilt om den preskriptionsfrist som föreskrivs i den nationella bestämmelsen i fråga är kort och inte kan avbrytas – skulle medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rätten att begära ersättning för liden skada.

5)

I avsaknad av gemenskapsrättsliga bestämmelser på detta område skall varje medlemsstats interna rättsordning ange kriterierna för att bestämma storleken på ersättningen för en skada som orsakats genom en överenskommelse eller ett förfarande som är förbjudet enligt artikel 81 EG, under förutsättning att likvärdighets- och effektivitetsprinciperna iakttas.

Följaktligen gäller för det första enligt likvärdighetsprincipen att om särskilda skadestånd, såsom sådana som döms ut för att statuera exempel eller som bestraffning, kan dömas ut i mål enligt nationell rätt som liknar mål där talan väckts med stöd av gemenskapens konkurrensregler, måste detta vara möjligt även i den senare typen av mål. Gemenskapsrätten hindrar emellertid inte nationella domstolar från att övervaka att skyddet för de rättigheter som gemenskapsrätten ger inte leder till en obehörig vinst för rättighetsinnehavarna.

För det andra följer det av effektivitetsprincipen och av rätten för den enskilde att begära ersättning för en skada som orsakats av ett avtal eller ett beteende som kan begränsa eller snedvrida konkurrensen att de personer som har lidit skada måste kunna begära ersättning inte bara för faktisk skada (damnum emergens) utan även för utebliven vinst (lucrum cessans) samt ränta.