Talan väckt den 6 juni 2006 – NDSHT Nya Destination Stockholm Hotell & Teaterpaket mot kommissionen

(Mål T-152/06)

(2006/C 178/67)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NDSHT Nya Destination Stockholm Hotell & Teaterpaket AB (Stockholm) (ombud: advokaterna M. Merola och L. Armati)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Sökanden har bestritt kommissionens beslut att inte fullfölja sin prövning av sökandens klagomål avseende tre former av stöd till Stockholm Visitors Board AB (SVB), nämligen de årliga anslagen till SVB från Stockholms stads budget, regelbundna täckningar från SVB:s moderbolag för SVB:s förluster före skatt och företrädet till offentliga tillgångar för att tillhandahålla de tjänster som ingår i Stockholmskortet. Kommissionen fann att åtgärderna inte utgjorde illegalt stöd.

Sökandena har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt ett flertal bestämmelser i fördraget och förordning nr 659/1999 (1) genom att anta det omtvistade beslutet.

Sökanden har för det första hävdat att kommissionen har åsidosatt artikel 88.3 EG och artikel 4 i förordning nr 659/1999 genom att inte inleda något formellt granskningsförfarande. Enligt sökanden hade kommissionen vetskap om att det förelåg stöd och saknade tillräcklig grund för att fastställa att alla de ifrågavarande åtgärderna utgjorde befintligt stöd.

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen har tillämpat artiklarna 87 och 86.2 EG felaktigt genom att fastställa att ersättningen för turistinformationsverksamheten omfattades av reglerna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

För det tredje har sökanden gjort gällande att kommissionen har tillämpat artiklarna 87 och 88 EG samt artikel 1 b i förordning nr 659/1999 felaktigt genom att fastställa att om ersättningen för turistinformationsverksamheten var att betrakta som stöd så utgjorde den befintligt stöd och inte illegalt stöd, och var i vart fall förenlig med den gemensamma marknaden.

Sökanden har för det fjärde hävdat att kommissionen felaktigt tillämpat artiklarna 87.1 och 88.3 EG genom att fastsälla att SVB:s verksamhet utfördes på marknadsvillkor och således inte var finansierade med statligt stöd. Sökanden har särskilt hävdat att kommissionen underlåtit att ta ställning till ersättningen för SVB:s förluster av dess moderbolag, vilket i sin helhet ägs av Stockholms Stadshus AB.

Slutligen har sökanden gjort gällande ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, och principen om god förvaltningssed i det att den inledande granskningen tog orimligt lång tid.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1)