30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/42

1)

Kan bestämmelserna i artiklarna 3, 4.1 a och b, 4.2 samt 10, i rådets direktiv 92/51/EEG om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG (1), såsom de ursprungligen tillämpades, om de är ovillkorliga och tillräckligt exakta, under perioden mellan utgången av fristen för införlivande av direktivet och dess för sena införlivande i den nationella rättsordningen i en viss medlemsstat (värdmedlemsstaten) åberopas vid ett administrativt organ i den sistnämnda medlemsstaten – som enligt den nationella lagstiftningen, såsom den tillämpades före införlivandet av direktivet, gavs behörighet att bevilja tillstånd att utöva ett visst reglerat yrke – av en enskild som gör gällande att han innehar ett examensbevis, vilket erhållits i en annan medlemsstat och vilket omfattas av det ovannämnda direktivets tillämpningsområde, och som med tillämpning av dessa bestämmelser ansöker om att kunna tillträda ett visst yrke och att därefter kunna utöva det i värdmedlemsstaten.

2)

Kan för det fall att bestämmelserna i direktivet, under tiden mellan utgången av fristen för införlivande av direktiv 89/48/EEG och dess för sena införlivande i en viss medlemsstats (värdmedlemsstaten) nationella rättsordning, inte kan åberopas av en enskild vid ett administrativt organ i den sistnämnda medlemsstaten, vilken enligt den nationella lagstiftningen, såsom den tillämpades före direktivets införlivande, gavs behörighet att antingen till utexaminerade vid motsvarande teknologiskt utbildningsinstitut, eller till innehavare av ett utländskt examensbevis, som erkänts vara likvärdigt de examensbevis som utfärdas av det teknogiska utbildningsinstitutet i den staten, efter det att det allmänt tillämpliga förfarande som beskrivits i punkt 15 genomförts, utfärda tillstånd för att utöva ett visst yrke, det ovannämnda organet med hänsyn till artiklarna 39 och 43 EG (f.d. artiklarna 48 och 52 i fördraget) för att godkänna ansökan från en enskild – vilken med åberopande av ett examensbevis som erhållits i en annan medlemsstat under den ifrågavarande tiden begärde att få tillträde till det ovannämnda yrket och att få kunna utöva det i värdmedlemsstaten – uppställde villkoret att det examensbevis som han innehade tidigare enligt det ovannämnda allmänna förfarandet erkänts vara likvärdigt med examensbevis som utfärdas av teknologisktautbildningsinstitut i den staten, eller huruvida sagda organ är skyldigt att göra en egen jämförelse mellan de kompetenser som intygats genom det uppvisade examensbeviset och de kunskpaer och kvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen och göra bedömningen därefter.