—

Sökanden gör i detta avseende gällande att hon agerar med stöd av den rätt som tillkommer alla unionsmedborgare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2011 (1) av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

—

Sökanden anför vidare att hon genom att få kännedom om den formella underrättelsen skulle kunna utöva sin rätt till information på ett konkret sätt genom att efter mer än sex år få kännedom om skälen till att kommissionen ännu inte hade avgett något motiverat yttrande.

—

Sökanden gör i detta avseende gällande att det i det aktuella fallet föreligger ett överordnat allmänintresse i form av rätten till information, det vill säga att få kännedom om kommissionens och Republiken Italiens åtgärder i fråga om domares oberoende, som är ett väsentligt villkor för rättsstaten, vilket innebär att bestämmelserna om undantag från rätten till tillgång till handlingar ska tolkas restriktivt.

—

EU-domstolen har i dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) (C-658/18, EU:C:2020:572) och dom av den 7 april 2022, Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning) (C-236/20, EU:C:2022:263), redan påpekat att samtliga regler som gäller för arvoderade domare i Italien och särskilt för fredsdomare är helt olämpliga och att de strider mot konditionalitetsprincipen.

—

Det strider mot reglerna om insyn och spridning av unionsinstitutionernas handlingar att förneka att det inte finns något överordnat allmänintresse av att få kännedom om vilka anmärkningar som kommissionen framställt i den formella underrättelsen av den 15 juli 2022, som har uppmärksammats i nationell press och som har varit föremål för ett sammanfattat meddelande från kommissionen själv. Det har däremot inte påståtts att ett sådant intresse föreligger beträffande de sekretessbelagda handlingarna och diskussionerna mellan Republiken Italien och kommissionen.

—

Sökanden gör i detta avseende gällande att samtliga berörda genom att undersöka motiveringen av EU-institutionernas rättsakter kan få kännedom om och förstå hur institutionerna genomför fördraget. Motiveringsskyldigheten har nämligen både en kontrollfunktion och en delaktighetsfunktion, eftersom den gör det möjligt att klart förstå vilka bedömningar som legat till grund för institutionernas rättsakter och därmed bidrar till att minska det demokratiska underskott som ofta läggs unionen till last.

—

Kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten, eftersom den begränsat sig till att ange allmänna och standardiserade uppgifter om skälen till att ett utlämnande av den kompletterande formella underrättelsen av den 15 juli 2022 skulle undergräva ”tillitsskapandet”. Genom att besvara begäran om tillgång till handlingar med ett formulär som endast innehåller mycket få upplysningar till ledning för en verklig prövning, från sökandens och tribunalens sida, av skälen till avslaget på begäran, särskilt vad gäller skälen för att inte ens en del av den aktuella handlingen kunde lämnas ut.

—

I beslutet att avslå begäran om tillgång till handlingar anges inte klart vilka skäl som ligger till grund för beslutet eller vilket rättsligt stöd de har. Det saknas även uppgifter om de faktiska omständigheterna och om hur olika relevanta intressen har beaktats. Eftersom avslagsbeslutet påverkar utövandet av de rättigheter som slås fast i artiklarna 17 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna finns ett större krav på att motiveringen ska vara exakt, precis och detaljerad, så att det tydligt går att förstå vilka val som har gjorts.