—

ogiltigförklara gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 11 april 2022 om beräkningen av 2022 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRB/ES/2022/18), inklusive dess bilagor, i den del det angripna beslutet inklusive bilagorna I–III berör sökandens bidrag,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

—

fastställa att det angripna beslutet utgör en nullitet,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Beslutet strider mot artikel 81.1 i förordning (EU) nr 806/2014 (1) jämförd med artikel 3 i rådets förordning nr 1 (2) av den 15 april 1958, eftersom det inte upprättats på det av sökanden valda språket tyska.

2.

Andra grunden: Beslutet strider mot motiveringsskyldigheten i artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.1 och 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och mot rätten till ett effektivt rättsligt skydd enligt artikel 47.1 i stadgan, eftersom beslutet är bristfälligt motiverat särskilt när det gäller svarandens utnyttjande i flera fall av sitt utrymme för skönsmässig bedömning som följer enligt lag, och eftersom de uppgifter som avser de andra instituten inte angetts, så att en domstolsprövning av beslutet är praktiskt taget omöjlig.

3.

Tredje grunden: Beslutet strider mot artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014 och mot artiklarna 16, 17, 41 och 53 i stadgan, eftersom svaranden fastställt den årliga målnivån felaktigt. I andra hand strider artiklarna 69 och 70 i förordning (EU) nr 806/2014 mot överordnade rättsregler.

4.

Fjärde grunden: Artikel 7.4 andra stycket i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 (3) strider mot överordnade rättsregler, eftersom den tillåter att det görs en objektivt olämplig och oproportionerlig skillnad mellan medlemmarna i ett institutionellt skyddssystem (IPS) och tillåter en relativisering av IPS-indikatorn.

5.

Femte grunden: Beslutet strider mot bland annat artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 (4) och kravet på en riskanpassad bedömning av bidrag, eftersom beslutet innebär att en relativiserad multiplikator för IPS-indikatorn användes för sökanden. En differentiering mellan institutioner när det gäller IPS-indikatorn är, på grund av den omfattande skyddande verkan som en IPS har, oförenlig med systemet och godtycklig.

6.

Sjätte grunden: Artiklarna 6, 7 och 9 i och bilaga I till den delegerade förordningen (EU) 2015/63 strider mot överordnade rättsregler, bland annat på grund av att de strider mot kravet på en riskanpassad bedömning av bidrag, proportionalitetsprincipen och kravet på att ta full hänsyn till faktiska omständigheter.

7.

Sjunde grunden: Beslutet kränker sökandens frihet att bedriva verksamhet enligt artikel 16 i stadgan och strider mot proportionalitetsprincipen, eftersom de riskjusteringsmultiplikatorer som lades till grund för beslutet inte står i proportion till sökandens goda riskprofil som ligger över genomsnittet.

8.

Åttonde grunden: Beslutet strider mot artiklarna 16 och 20 i stadgan samt proportionalitetsprincipen och rätten till god förvaltning på grund av uppenbara felaktigheter vid svarandens utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i flera fall.

9.

Nionde grunden: Artikel 20.1 första och andra meningarna i den delegerade förordningen strider mot artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU (5) samt mot kravet på riskanpassad bedömning av bidrag.