1)

Ska artikel 13.1 b i i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (1) av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, artiklarna 3.1 a och 11.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 (2) av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26 och artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 (3) av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg tolkas så, att det av den omständigheten att ett företag beviljats tillstånd att bedriva godstransport på väg i en av unionens medlemsstater i enlighet med förordningarna nr 1071/2009 och nr 1072/2009, och således ska vara faktiskt och fast etablerad i den medlemsstaten, följer att det därmed ovedersägligen är styrkt att företaget har sitt säte i den medlemsstaten i den mening som avses i artikel 13.1 i förordning nr 883/2004, i syfte att fastställa vilket socialt trygghetssystem som är tillämpligt och huruvida anställningsmedlemsstaten är bunden av detta konstaterande?

2)

Kan den nationella lagstiftaren i den anställningsstat som konstaterar att det aktuella tillståndet för godstransport på väg har erhållits på ett bedrägligt sätt bortse från detta tillstånd, eller ska myndigheterna i anställningsstaten till följd av det konstaterade bedrägeriet först begära återkallelse av tillståndet hos de myndigheter som utfärdat tillståndet?