—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2020) 3011 final av den 4 maj 2020, som delgavs sökanden den 5 maj 2020, vilket antagits med stöd av artikel 18.3 i rådets förordning nr 1/2003 under en utredning i ärende AT.40628 – Facebooks praxis avseende data,

—

i andra hand, (i) delvis ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet om data såvitt detta beslut innebär en rättsstridig förfrågan om interna handlingar som är irrelevanta för utredningen, och/eller (ii) delvis ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet om data så att EES-kvalificerade jurister kan ges möjlighet att göra en manuell genomgång av de handlingar som insamlats genom det angripna beslutet om data i syfte att handlingar som uppenbart saknar relevans för utredningen och/eller personliga handlingar inte ska behöva inges, och/eller (iii) delvis ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet om data såvitt det rättsstridigt kräver att irrelevanta handlingar av personlig och/eller privat natur inges,

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens kostnader.

1.

Första grunden: I det angripna beslutet om data anges inte föremålet för kommissionens utredning på ett tillräckligt klart eller konsekvent sätt, vilket strider mot artikel 18.3 i förordning nr 1/2003, artikel 296 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och rättssäkerhetsprincipen, och innebär ett åsidosättande av såväl Facebooks rätt till försvar som dess rätt till god förvaltning.

2.

Andra grunden: Det angripna beslutet om data åsidosätter principen om nödvändighet i artikel 18.3 i förordning nr 1/2003 och/eller åsidosätter Facebooks rätt till försvar och/eller utgör maktmissbruk, genom att det i beslutet krävs att handlingar inges vilka till största delen utgörs av helt irrelevanta och/eller personliga handlingar.

3.

Tredje grunden: Det angripna beslutet om data åsidosätter den grundläggande rätten till privatliv, proportionalitetsprincipen och den grundläggande rätten till god förvaltning genom att det i beslutet krävs att så många helt irrelevanta och personliga handlingar ska inges (till exempel: korrespondens angående medicinska frågor avseende de anställda och deras familjer, korrespondens i samband med dödsfall i familjen, handlingar rörande testamenten, förmyndarskap, barntillsyn och personliga finansiella investeringar, jobbansökningar och referenser, interna utvärderingar, och handlingar i vilka säkerhetsriskerna för Facebooks campus och personal bedöms). Det angripna beslutet om data innebär således ett åsidosättande av den grundläggande rätten till privatliv, som fastställs i artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det angripna beslutet om data åsidosätter även proportionalitetsprincipen eftersom det har ett alltför brett tillämpningsområde och otillräckligt inriktat på föremålet för kommissionens utredning.

4.

Fjärde grunden: Det angripna beslutet om data förklarar inte varför dess sökord endast kommer att identifiera handlingar som är nödvändiga och relevanta för kommissionens utredning och förklarar inte heller varför en relevansbedömning utförd av externa EES-kvalificerade jurister inte är tillåten. I beslutet förklaras inte eller anges något rättsligt bindande datarum för personliga och/eller helt irrelevanta handlingar. Beslutet är därför baserat på en otillräcklig motivering, i strid med artikel 18.3 i förordning nr 1/2003 och artikel 296 FEUF.