1)

Utgör förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (1) hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den minimiverksamhet som ska bedrivas på jordbruksarealer som vanligtvis hålls i ett skick som lämpar sig för bete måste bestå av bete med djur som jordbrukaren använder?

2)

För det fall att ovannämnda unionslagstiftning inte utgör hinder för den nationella lagstiftning som avses i den första frågan, kan då bestämmelserna i artiklarna 4.1 a, 4.1 c och 9.1 i förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 tolkas på så sätt att begreppet aktiva jordbrukare kan omfatta en juridisk person som har ingått ett koncessionsavtal under sådana omständigheter som är för handen i det nationella målet och som är djurhållare i kraft av avtal om saklån varigenom fysiska personer i egenskap av utlånare kostnadsfritt anförtror de djur som de håller i egenskap av ägare till låntagarna med avseende på bete under de överenskomna tidsperioderna på de betesmarker som ställs till låntagarnas förfogande?

3)

Ska bestämmelserna i artikel 60 i förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (2) tolkas på så sätt att förutsättningar som har skapats på ett konstlat sätt inbegriper användning av ett koncessionsavtal och avtal om saklån som de som är aktuella i det nationella målet?