–

”Varchev Finans” EOOD, genom M. Valchanova, advokat,

–

Komisia za finansov nadzor, genom B. Gercheva, L. Valchovska och M. Vasileva,

–

Tysklands regering, genom J. Möller och R. Kanitz, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, inledningsvis genom Y. Marinova, J. Rius och T. Scharf, därefter genom Y. Marinova och T. Scharf, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 56.2 och artikel 72.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 87, 2017, s. 1), jämförda med bilaga I till samma delegerade förordning.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan ”Varchev Finans” EOOD och Komisia za finansov nadzor (Finansinspektionen, Bulgarien) (nedan kallad KFN) angående de sanktionsavgifter som detta bolag ålagts för åsidosättande av skyldigheten att föra register över kundernas kategorisering och om de uppgifter som tillhandahållits dem om kostnader och avgifter för investeringstjänsterna.

3

Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 2014, s. 349) har rubriken ”Krav på organisationen av verksamheten”. I punkt 6 i den artikeln föreskrivs följande:

”Varje värdepappersföretag ska se till att alla tjänster och transaktioner det genomför och all verksamhet det bedriver dokumenteras på ett sådant sätt att informationen är tillräcklig för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina tillsynsuppgifter och vidta efterlevnadsåtgärder enligt [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 84)], [Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 2014, s. 179)] och [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1)], särskilt för kontrollen av att värdepappersföretaget har uppfyllt alla sina förpliktelser, även i förhållande till sina kunder eller presumtiva kunder och till marknadens integritet.”

4

Artikel 25 i direktiv 2014/65 har rubriken ”Bedömning av lämplighet och passande rapportering till kunder”. I punkterna 2, 5, 3 och 8 föreskrivs följande:

”2.   När värdepappersföretaget tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning, ska det inhämta nödvändiga upplysningar om kundens eller den presumtiva kundens kunskaper och erfarenhet på det för den specifika produkten eller tjänsten relevanta investeringsområdet samt den personens finansiella ställning, inbegripet förmågan att bära förluster, och investeringsmål, inbegripet risktoleransen, så att värdepappersföretaget kan rekommendera kunden eller den presumtiva kunden de investeringstjänster och finansiella instrument som är lämpliga för denne, och i synnerhet är förenliga med dennes risktolerans och förmåga att bära förluster.

Medlemsstaterna ska säkerställa, när ett värdepappersföretag tillhandahåller investeringsrådgivning med rekommendation om ett paket av kombinerade tjänster eller produkter enligt artikel 24.11, att hela det kombinerade paketet är lämpligt.

3.   Medlemsstaterna skall se till att värdepappersföretag vid tillhandahållande av andra investeringstjänster än dem i punkt 2 begär att kunden eller den presumtiva kunden lämnar upplysningar om sin kunskap och erfarenhet på det för den erbjudna eller efterfrågade specifika produkten eller tjänsten relevanta investeringsområdet så att värdepappersföretaget kan bedöma om den tänkta investeringstjänsten eller produkten är passande för kunden. När det är fråga om en kombination av tjänster eller produkter enligt artikel 24.11 ska bedömningen gälla huruvida hela det kombinerade paketet är lämpligt.

Om värdepappersföretaget mot bakgrund av de upplysningar som erhållits i enlighet med första stycket anser att produkten eller tjänsten inte är passande för kunden eller den presumtive kunden, ska värdepappersföretaget varna kunden eller den presumtiva kunden. Den varningen får lämnas i standardiserad form.

Om kunder eller presumtiva kunder inte lämnar de upplysningar som anges i första stycket, eller lämnar otillräckliga upplysningar om sin kunskap och erfarenhet, ska värdepappersföretaget varna dem för att värdepappersföretaget inte kan avgöra om den tänkta tjänsten eller produkten är passande för dem. Den varningen får lämnas i standardiserad form.

…

5.   Värdepappersföretaget ska upprätta en dokumentation som innehåller de mellan värdepappersföretaget och kunden överenskomna handlingarna i vilket eller vilka parternas rättigheter och skyldigheter anges, samt övriga villkor för värdepappersföretagets tillhandahållande av tjänster till kunden. Rättigheter och skyldigheter för överenskommelsens parter får ingå i form av hänvisningar till andra handlingar eller rättsakter.

…

8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 89 för att säkerställa att värdepappersföretagen följer de principer som anges i punkterna 2–6 i den här artikeln när de tillhandahåller investeringstjänster eller sidotjänster till sina kunder, inklusive information som ska inhämtas vid bedömningen av tjänsternas och de finansiella instrumentens lämplighet eller ändamålsenlighet för kunderna …”

5

Delegerad förordning 2017/565 antogs med stöd av bland annat artikel 25.8 i direktiv 2014/65.

6

Skäl 92 i denna delegerade förordning har följande lydelse:

”De uppgifter ett värdepappersföretag är skyldigt att bevara bör vara anpassade till typen av verksamhet och de olika investeringstjänster och investeringsverksamheter som utförs, förutsatt att dokumenteringskraven i [direktiv 2014/65], [förordning nr 600/2014], [förordning nr 596/2014], [direktiv 2014/57] och i denna förordning är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna kan utföra sina tillsynsuppgifter och vidta åtgärder för efterlevnad i syfte att säkerställa både investerarskyddet och marknadsintegriteten.”

7

Artikel 50 i delegerad förordning 2017/565 har rubriken ”Information om kostnader och avgifter”. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs följande:

”Vad gäller förhands- och efterhandsinformation om kostnader och avgifter till kunder ska värdepappersföretagen sammanställa följande:

…”

8

I artikel 56 i den delegerade förordningen, med rubriken ”Bedömning av ändamålsenlighet och tillhörande dokumenteringskrav”, föreskrivs följande:

”1.   ”Värdepappersföretag ska fastställa om kunden har nödvändig erfarenhet och kunskap för att förstå riskerna i samband med den produkt eller investeringstjänst som erbjuds eller efterfrågas när de bedömer om en investeringstjänst enligt artikel 25.3 i [direktiv 2014/65] är passande för kunden.

Ett värdepappersföretag ska vara berättigat att anta att en professionell kund har nödvändig erfarenhet och kunskap för att förstå riskerna i samband med de särskilda investeringstjänsterna eller transaktionerna eller typerna av transaktioner eller produkter för vilka kunden är klassificerad som professionell kund.

2.   Värdepappersföretag ska föra register över bedömningar av ändamålsenlighet där följande ska ingå:

9

I artikel 72 i nämnda förordning, med rubriken ”Bevarande av uppgifter”, föreskrivs följande:

”1.   Uppgifterna ska bevaras på ett medium som gör det möjligt att lagra information på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden för den behöriga myndigheten, och i en sådan form och på ett sådant sätt att följande villkor är uppfyllda:

2.   Värdepappersföretag ska bevara minst de uppgifter som anges i bilaga I till denna förordning, beroende på deras verksamhets karaktär.

Förteckningen över uppgifter i bilaga I till denna förordning påverkar inte andra dokumenteringsskyldigheter som följer av annan lagstiftning.

3.   Värdepappersföretag ska också dokumentera eventuella riktlinjer och rutiner som de är skyldiga att bevara skriftligen enligt [direktiv 2014/65], [förordning nr 600/2014], [direktiv 2014/57] och [förordning nr 596/2014] och deras respektive tillämpningsföreskrifter.

De behöriga myndigheterna får kräva att värdepappersföretagen bevarar ytterligare uppgifter än de som förtecknas i bilaga I till denna förordning.”

10

Bilaga I till den delegerade förordningen 2017/565, med rubriken ”Dokumentering”, innehåller en minimiförteckning över uppgifter som ska bevaras av värdepappersföretag beroende på deras verksamhets karaktär. Enligt denna förteckning omfattar den information som ska registreras bland annat, under rubriken ”Kundbedömning”, information om ”Bedömning av lämplighet och ändamålsenlighet” och, under rubriken ”Kommunikation med kunder”, ”Information om kostnader och tillhörande avgifter”.

11

Enligt artikel 71.2 led 4 i za pazarite na finansovi instrumenti (lagen om marknader för finansiella instrument) (DV nr 15, av den 16 februari 2018), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, ska värdepappersföretag i god tid, på lämpligt sätt och med beaktande av kraven på att tillhandahålla korrekt, tydlig och ej vilseledande information, ställa information till sina kunders eller presumtiva kunders förfogande om olika kostnader och avgifter samt deras storlek.

12

Enligt artikel 290.9 led 16 första alternativet i denna lag, jämförd med punkt 1 led 16 i samma artikel, ska juridiska personer och fysiska personer vid åsidosättande av kraven i en unionsförordning åläggas böter på mellan 5000 och 1000000 bulgariska leva (BGN) (cirka 2 500–510 000 euro) och, vid upprepad överträdelse, böter på mellan 10000 och 2000000 BGN (cirka 5 000–1 020 000 euro).

13

Varchev Finans är ett värdepappersföretag med tillstånd från KFN att tillhandahålla investeringstjänster och bedriva investeringsverksamhet.

14

Med tillämpning av ett beslut meddelat av KFN:s vice ordförande den 20 augusti 2018 blev Varchev Finans föremål för en granskning, inom ramen för vilken Varchev Finans ålades att ge tillgång till samtliga register som bolaget förde i enlighet med de lagstadgade kraven. Det konstaterades att Varchev Finans inte förde något register med uppgifter om den bedömning av ändamålsenlighet som gjorts för de investeringsprodukter och de investeringstjänster bolaget erbjuder sina kunder och inte heller något register med uppgifter om den information som kunderna erhållit om kostnader och tillhörande avgifter för investeringstjänsterna.

15

Genom beslut av den 20 maj 2019 ålades följaktligen Varchev Finans två bötesförelägganden för överträdelse av, för det första, artikel 56.2 i delegerad förordning 2017/565, jämförd med artikel 72.2 och bilaga I till denna delegerade förordning, och, för det andra, artikel 72.2 jämförd med bilaga I till nämnda delegerade förordning.

16

Varchev Finans överklagade detta beslut till Rayonen sad Varna (Distriktsdomstolen i Varna, Bulgarien), som ogillade överklagandet och fastställde att Varchev Finans inte hade fört register, vilket strider mot de krav som följer av delegerad förordning 2017/565.

17

Varchev Finans överklagade domen från Rayonen sad Varna (Distriktsdomstolen i Varna) till Administrativen sad Varna (Förvaltningsdomstolen i Varna, Bulgarien) och gjorde bland annat gällande att KFN hade tolkat och tillämpat delegerad förordning 2017/565 på ett felaktigt sätt. Enligt den tyska, den engelska och den franska språkversionen av den delegerade förordningen är Varchev Finans inte skyldigt att föra register i formell mening, utan endast att bevara ”dokumentation”, eftersom denna – i enlighet med vad som fastställts av KFN – finns tillgänglig i företaget.

18

KFN har däremot hävdat att det framgår av den bulgariska språkversionen av bestämmelserna i denna delegerade förordning att klaganden i det nationella målet måste föra register i formell mening.

19

Den hänskjutande domstolen anser, mot bakgrund av dessa argument och genom att jämföra de bulgariska, tyska, engelska och franska språkversionerna av de relevanta termerna i artikel 56.2 och artikel 72.2 i delegerad förordning 2017/565, att ett förhandsavgörande är nödvändigt för att avgöra huruvida det enligt dessa bestämmelser är tillräckligt att de uppgifter som avses i dessa bestämmelser ska anses ha dokumenterats i värdepappersföretagets kunders akter eller om de systematiskt bör dokumenteras i separata register.

20

Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad Varna (Förvaltningsdomstolen i Varna) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

21

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 56.2 och artikel 72.2 i delegerad förordning 2017/565, jämförda med bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att värdepappersföretagen är skyldiga att lagra uppgifter om de bedömningar om lämplighet och ändamålsenlighet, vad avser investeringsprodukter och investeringstjänster, som har gjorts för varje enskild kund och uppgifter om den information som varje enskild kund har erhållit om kostnader och tillhörande avgifter för investeringstjänsterna i självständiga och enhetliga register, exempelvis i form av en databas.

22

Det ska inledningsvis påpekas att även om, såsom KFN har påpekat, den bulgariska versionen av dessa bestämmelser använder ordet ”registri”, varför de ska förstås så, att de avser en skyldighet att föra register i formell mening, föreligger det, såsom såväl den hänskjutande domstolen som samtliga parter i det nationella målet har påpekat, skillnader mellan de olika språkversionerna av dessa bestämmelser.

23

Medan det i vissa språkversioner av artikel 56.2 och artikel 72.2 i delegerad förordning nr 2017/565, liksom i dess bilaga I, i likhet med den bulgariska versionen hänvisas till ”registret”, såsom den spanska (”registros”), den engelska (”records”), den italienska (”registrazioni”) eller den portugisiska (”registos”), hänvisar andra språkversioner, såsom den tyska (”Aufzeichnungen”) eller den franska (”enregistrements”), snarare till ”dokumentering”, även om det av denna omständighet inte helt uppenbart framgår att dessa uttryck ska anses avse register i formell mening, snarare än ren ”dokumentering”.

24

Det ska härvidlag erinras om att det följer av fast rättspraxis att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk, och, i händelse av bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 25 juli 2018, Teglgaard och Fløjstrupgård, C‑239/17, EU:C:2018:597, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

25

De skyldigheter i fråga om registrering som investeringsföretagen åläggs genom delegerad förordning 2017/565 anges inte bara punktvis i vissa bestämmelser i denna förordning, såsom, vad gäller bedömningar om lämplighet och ändamålsenlighet för de investeringsprodukter och investeringstjänster som erbjuds, i artikel 56.2 i nämnda delegerade förordning, utan även allmänt i avsnitt 8 i kapitel III i samma förordning, som rör ”Dokumentering”.

26

I detta avsnitt återfinns artikel 72 i delegerad förordning 2017/565, som rör ”Bevarande av uppgifter”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs till att börja med att uppgifterna ska bevaras på i en sådan form och på ett sådant sätt att villkoren i leden a–e i samma punkt uppfylls, nämligen bland annat att den behöriga myndigheten lätt ska kunna komma åt de aktuella uppgifterna.

27

Vidare föreskrivs i artikel 72.2 i denna delegerade förordning en skyldighet att åtminstone bevara de uppgifter som anges i bilaga I till samma förordning, däribland de uppgifter som är aktuella i det nationella målet, nämligen uppgifter om de bedömningar om lämplighet och ändamålsenlighet, vad avser investeringsprodukter och investeringstjänster, som har gjorts för varje enskild kund och uppgifter om den information som varje enskild kund har erhållit om kostnader och tillhörande avgifter för investeringstjänsterna.

28

Såsom framgår av skäl 92 i samma delegerade förordning syftar dessa krav på att bevara uppgifter till att säkerställa att de behöriga myndigheterna kan utföra sina tillsynsuppgifter och vidta åtgärder för efterlevnad i syfte att säkerställa både investerarskyddet och marknadsintegriteten.

29

Det följer således av den allmänna systematiken i och syftet med bestämmelserna i delegerad förordning nr 2017/565 gällande registreringsskyldigheter att denna förordning syftar till att föreskriva vilken information som värdepappersföretagen åtminstone är skyldiga att bevara, samtidigt som den, vad gäller formen och det sätt på vilket informationen lagras, endast föreskriver vissa krav som lagringen ska uppfylla, däribland att informationen ska vara lätt tillgänglig för de behöriga tillsynsmyndigheterna.

30

Härav följer att dessa bestämmelser, i den del det i de olika språkversionerna hänvisas till ”register”, inte kan tolkas så, att de ålägger värdepappersföretagen en särskild form av lagring av de aktuella uppgifterna, såsom inrättandet av ett självständigt och enhetligt register i form av en databas.

31

En sådan tolkning skulle göra att definitionen av de krav som lagringen av uppgifter ska uppfylla i artikel 72.1 a–e i delegerad förordning 2017/565 skulle förlora sitt syfte.

32

Det framgår särskilt av artikel 72.1 e i denna delegerade förordning att värdepappersföretagens arrangemang ska uppfylla dokumenteringskraven ”oavsett vilken teknik som används”. Av detta följer att den delegerade förordningen i viss mån grundar sig på en viss ”teknikneutralitet”, i den meningen att den ger värdepappersföretagen möjlighet att välja hur uppgifterna ska bevaras, under förutsättning att det valda sättet uppfyller samtliga krav i artikel 72.1 i delegerad förordning 2017/565.

33

En tolkning av bestämmelserna i artikel 56.2 och artikel 72.2 i delegerad förordning 2017/565, samt i bilaga I till denna, som innebär att de formuleringar som används där ska anses avse register i formell mening snarare än enbart ”dokumentering”, framgår inte heller av direktiv 2014/65, på grundval av vilket den delegerade förordningen antogs.

34

Varken artikel 16.6 i direktiv 2014/65 – enligt vilken medlemsstaterna ska se till att varje värdepappersföretag dokumenterar alla tjänster och transaktioner det genomför och all verksamhet det bedriver, på ett sådant sätt att informationen är tillräcklig för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina tillsynsuppgifter och vidta efterlevnadsåtgärder – eller artikel 25.5 i detta direktiv, enligt vilken värdepappersföretaget ska upprätta en dokumentation som innehåller de mellan värdepappersföretaget och kunden överenskomna handlingarna i vilket eller vilka parternas rättigheter och skyldigheter anges, samt övriga villkor för värdepappersföretagets tillhandahållande av tjänster till kunden – innehåller föreskrifter om vilken teknisk utformning värdepappersföretagens dokumentation ska ha.

35

Mot bakgrund av ovanstående tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 56.2 och artikel 72.2 i delegerad förordning nr 2017/565, jämförda med bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att värdepappersföretagen inte är skyldiga att lagra uppgifter om de bedömningar om lämplighet och ändamålsenlighet, vad avser investeringsprodukter och investeringstjänster, som har gjorts för varje enskild kund och uppgifter om den information som varje enskild kund har erhållit om kostnader och tillhörande avgifter för investeringstjänsterna i självständiga och enhetliga register, exempelvis i form av en databas. Värdepappersföretagen har möjlighet att välja hur uppgifterna ska bevaras, under förutsättning att det valda sättet uppfyller samtliga krav i artikel 72.1 i nämnda delegerade förordning.

36

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Artikel 56.2 och artikel 72.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet, jämförda med bilaga I till samma förordning, ska tolkas så, att värdepappersföretagen inte är skyldiga att lagra uppgifter om de bedömningar om lämplighet och ändamålsenlighet, vad avser investeringsprodukter och investeringstjänster, som har gjorts för varje enskild kund och uppgifter om den information som varje enskild kund har erhållit om kostnader och tillhörande avgifter för investeringstjänsterna i självständiga och enhetliga register, exempelvis i form av en databas. Värdepappersföretagen har möjlighet att välja hur uppgifterna ska bevaras, under förutsättning att det valda sättet uppfyller samtliga krav i artikel 72.1 i nämnda delegerade förordning.