This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62017TN0131
Case T-131/17: Action brought on 2 March 2017 — Argus Security Projects v Commission and EEAS
Mål T-131/17: Talan väckt den 2 mars 2017 – Argus Security Projects mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten
Mål T-131/17: Talan väckt den 2 mars 2017 – Argus Security Projects mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten
EUT C 129, 24.4.2017, p. 28–28
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
24.4.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 129/28 |
Talan väckt den 2 mars 2017 – Argus Security Projects mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten
(Mål T-131/17)
(2017/C 129/42)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Argus Security Projects Ltd (Limassol, Cypern) (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)
Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut om kompensation uppgående till 52 600 euro enligt kommissionens skrivelse av den 13 februari 2017, |
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut om kompensation, som fattats på Europeiska utrikestjänstens räkenskapsförares vägnar, uppgående till 41 522 euro, enligt skrivelsen av den 15 februari 2017, |
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut om kompensation, som fattats på Europeiska utrikestjänstens räkenskapsförares vägnar, uppgående till 6 324 euro, enligt skrivelsen av den 28 februari 2017, och |
— |
förplikta Europeiska unionen och Europeiska utrikestjänsten att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artikel 47 i Europeiska unions stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Sökanden anser att de unilaterala kompensationsbesluten, som är de beslut som har angripits, vilka antagits i ett avtalssammanhang och trots att den andra avtalsparten har väckt talan om inomobligatoriskt skadestånd vid den domstol som är behörig enligt avtalet, ska betraktas som olagliga och såsom stridande mot artikel 47 i stadgan. |
2. |
Andra grunden: Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten saknar behörighet för att anta beslut om kompensation inom ramen för ett avtalsförhållande. Svarandena har överskridit sin behörighet genom att använda sig av unilaterala medel för att lösa en meningsskiljaktighet som har uppstått i ett avtalsförhållande och de angripna beslutet ska således ogiltigförklaras på grund av bristande behörighet hos deras upphovsman. |
3. |
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 80 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (nedan kallad finansförordningen). Sökanden anser att eftersom förfarandet vid den belgiska domstolen fortfarande pågår saknade kommissionens räkenskapsförare fog för att finna att den aktuella fordran var säker, att den uppgick till ett fastställt belopp och var förfallen till betalning. Fordran uppfyllde således inte villkoren i artikel 80 i finansförordningen och kunde därmed inte kompenseras. |